Senaste kommentarerna i forumet

En mycket bra dag på jobbet, jag känner mig stark idag och glad.

Vi följs åt o stöttar varandra. Det är trevligt att få besök i min tråd.

Detta att din fru tog över var nog det bästa som kunde hända Tjalle.
Det här blir en ny början och du får hjälp. Jättebra!

Klarsynt Mirabelle! Javisst är det så att jag brottas med min egen bild av hur jag ska vara och bete mig. Måste lära mig att bara slappna av och sänka garden lite.

tror på dig Tjalle, ta upp antabus när du pratar med läkaren, då stängs dörrarna för spontana återfall. Kram

Man ska ha lite tur ibland. ♡ Men inblandad är du nog allt, annars hade du fixat det på annat sätt. Eller hur?

Nu håller vi i! ♡ Kram

Idag var sååå nära , men omständigheter gjorde att det inte blev nån färd till systemet. Tackar en högre makt eller slumpen att det inte blev av. Nu känns det bra. Men det var inte min förtjänst egentligen. Annat kom emellan. Puh vilken tur. En dag i taget var det.

Fast är det en övermäktig utmaning att bara gå dit, sitta där och observera och lyssna? Jag tror inte det. Jag tror att du brottas med en inre bild av "hur man ska vara". Utåtriktad, pratsam, lagom öppen, bekväm med en central roll... Det är nog det som är utmaningen, att släppa den där bilden, så att du går dit och "bara är". Jag lovar, det funkar strålande att bara sitta med. Det finns alltid gott om folk som vill vara center of attention, och roar alla närvarande, inklusive dig :) Ofta är det någon av de där socialt skickliga "center of attention personerna" som lockar en ur sitt skal. Så småningom känns det helt naturligt för dig också att ta litet plats. Det är en rätt fantastisk process.

Tack för fint och hoppfullt inlägg!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så klok du är som inser riskerna med även mindre mängder alkohol. Att du bromsar i tid. Mycket bra!

Det gör ont att läsa om dina föräldrar, jag kan ju bara ana hur din uppväxt har varit. Otroligt starkt av dig att kliva åt sidan och försöka leva DITT liv. Av det som går att utläsa här ovan verkar det som att det gått för långt vad gäller dina föräldrar. I alla fall för att du ska kunna förändra deras liv. Det är lätt att det uppstår skuldkänslor - försök mota bort dem. Det är deras liv, deras ansvar!

Fortsätt att ta hand om dig, lägg all fokus på det. Önskar dig allt gott! ♡ Kram

Jag ska ta den sista chansen, även om det kommer att göra väldigt ont under resans gång. Så mycket skit som samlats i ladorna under alla år. Jag som alltid haft väldigt hög integritet och mån om att aldrig släppa in någon i mitt "privata". Det kommer att bli en utmaning som heter duga. Nästa tisdag eftermiddag vet jag lite mer. Först träffa läkaren och se hur vi går vidare. Att det blir samtalsterapi är jag 100% säker på men jag vet ju inte om det ska kombineras med någon form av medicinering.

Idag på eftermiddagen släpade jag mig runt en mycket kort runda på snöiga småvägar. Denna runda tar mig normalt en halvtimme att gå men idag tog det över timmen och då var jag helt slut.

Plus- och minuslistan får bli mitt helgprojekt. Jag har redan nu en viss aning att plussidan med att låta bli A kommer att bli förkrossande övervägande.
Så glad för era inlägg och tack vinäger för att du tror på mig och följer min mödosamma resa mot ett värdigare liv.
Kram/Tjalle

Förstår att du inser att det kanske är sista chansen. Ta den, ge allt. All in! Vad har du att förlora? Om du gör det kontra inte gör det. Den klassiska listan med plus och minus kanske kan vara till hjälp. Ibland är det lättare att ta till sig när det faktiskt står där - och det är man själv som skrivit allt. Ingen annan kan ju ta beslutet, bara du.

Tror på dig och kommer att följa din resa. Lycka till! ♡ Kram

Påminnas... Hm, mest kommer man ju ihåg hur härligt det är när berusningen kickar in. Svårare att minnas följderna, måste tvinga hjärnan att göra det.

Jag är tvungen att ha en massa strategier hela tiden. Saker inbokade varje dag - småsaker, behöver inte alls vara avancerade, bara de är ett hinder. Absolut inte ha tillgång till en droppe alkohol hemma, inte ens en folköl. Åka omvägar för att inte passera Systemet. Sitta på händerna ibland. Vad som helst som gör att jag inte kan ta det där första glaset. För då är det kört.

Att acceptera att vi inte kan hantera alkoholen. Speciellt om vi trillar dit om och om igen. Kanske Antabus är ett alternativ?

Välkommen hit, ett första steg. Och forumet är ju ett otroligt bra stöd. Lycka till! ♡

Jag kan tänka mig en alkoholfri öl till sommaren när det är varmt men skulle inte våga nu.
Försöker tänka tvärtom hela tiden, jag avstår inget utan vinner något om jag inte dricker. Jag lyckades sluta röka för några år sedan efter många, många försök. Hade läst Allen Carrs bok "Äntligen rökfri" tidigare och försöker nu applicera samma sätt och tänka...
Det funkar bra än så länge??

Vet att en del inte törs utmana med dessa, men jag tycker att de är ett hyfsat substitut. A-fri öl i de rätta ölglasen eller 0%-igt vin i finaste glasen. Äta gott och på sikt låta sig övertygas om att det faktiskt är festligt även utan alkohol. Tror att vi har lätt att inte göra skillnad på vardag och helg bara för att vi inte får vårt efterlängtade rus. Men, som sagt, inga a-fria alternativ till den som tror att det blir en trigger.

Kom igen, nu håller vi i! ♡

Vad fanken ska man fylla helgen med nu då? Förra helgen utan a kändes trist. Men sund. Dagarna utan a är ok men kvällen blir liksom rastlös. Ska ut och springa av mig frustrationen. Fokusera på vad barnen vill göra. Men när de somnat. Då vill jag ta en whisky, en till, en till, en till, en till,,,,domna bort,,,,,,vakna med ångest och oro, hemska minnesbilder av gräl och bråk..? Neeej! Jag vill inte ta en whisky!

och dagsransonen senaste halvåret har varit minst 6-7 starköl mer än 6 procent. Börjar jag dricka blir det varje kväll och så har det varit i många många år. Nu kom jag till en punkt där jag måste ha hjälp, så nu går jag till vårdcentralen två gånger i veckan och tar antabus hos en sköterska. Det verkar omöjligt för mig att klara att sluta själv, tar inte många dagar av nykterhet innan jag börjar diskutera med hr A och han vinner alltid. Mår så bra redan efter några dagar, och det är så oändligt skönt att slippa diskutera frågan med hr A, han finns inte längre i min närhet. Det kanske kan vara något för dig om du vill få ett stopp på eländet.

Imorgon kommer min vän hem och vi ska inte ha någon alkohol hemma under helgen. Mest nervöst är det hur jag ska kunna få sova...Jag har tabletter hemma som jag nästan aldrig använt mig av...Propavan (känns som man blir dåsig dagen efter) men kanske bra alternativ? Jag har även Atarax, vilken jag tycker är lite klen. Jag har även några oxascand, som kanske mer är lugnande än sövande...Är det något vettigt alternativ som kan hjälpa mig igenom de första nätterna?

Vi är fler som är här ännu en gång. Jättebra att du gått med i kbt-kursen. Vi "ses" här och stöttar varandra.
En dag i taget!

Nu har jag varit nykter ett bra tag! Inga mer lögner och undanflykter! Relationen börjar så sakta ta form igen, men jag förstår med att det tar tid att bygga upp förtroendet igen

Tack för era kommentarer. Jag suger i mig allting och känner förtröstan i att det finns folk som bryr sig. På fjärde dagen är läget ungefär likartat. Sover en till två timmar i sträck med hjälp av insomningstabletter. Det är naturligtvis inte heller bra men jag klarar inte av "nattångesten" utan dessa just nu. Jag vet ju att man blir deprimerad av dessa tabletter men ibland får man välja mellan pest och kolera.

Förutom den totala ångest som inte släpper från sista!! dryckesperioden (3 dygn mellan torsdag och söndag) har jag ont i ryggen. I fredags skulle jag visa mig på styva linan (onykter) och jämna till ett träd som hade gått av på mitten. Halkade på den snöiga stegen och föll i backen. Svartnade för ögonen men kände ingenting under ett par dagar, bedövad av A som jag var. Förstår ni hur rädd jag är för den person jag blir när jag dricker. Jag kan i ett visst skede utsätta mig för vad som helst. Har inget som helst konsekvenstänkande utan kör bara på som om den aktuella dagen vore den sista. Det är så totalt i motsats hur jag lever i "det nyktra livet"

Min fru kom hem igår. Hon sa inte mycket. Vi rumsterar i varsin del av huset och jag kan tänka mig också hur hon mår. För någon timme sedan kom hon in till mig och berättade att hon precis ringt en läkare och lagt "alla korten på bordet". Berättat om min alkoholism i form av periodare, att detta pågått under många, många år. Hon berättade vidare hur nedstämd och ledsen jag varit under lång tid och att detta inte går längre. Att jag måste få professionell hjälp.

Jag har uppenbarligen fått en tid i början på nästa vecka. En "dubbeltid" för säkerhets skull. Denne läkare samarbetar också med en psykoterapeut, vars arbete också inkluderar den typen av problem jag har.

Jag är skraj. Vet att detta är sista chansen. Har ju lite läkarskräck och alltid försökt "fintat" läkarna genom åren för att jag inte orkat/velat berätta om mina djupare problem. Jag vet inte hur detta kommer att sluta. Jag hoppas och tror att ni alla fina kämpar på forumet står bakom mig i det som komma skall för det här klarar jag inte ensam.
Kram/Tjalle

Förlåt att jag skriver i din tråd. Även om du är långt ifrån min situation så hoppas jag att vi kan följas åt för en beständig nykterhet. Lycka till med din KBT-utbildning.
Allt gott/Tjalle

Mirabelle du har som vanligt helt rätt. Träffas och mötas kring ett starkt gemensamt intresse är förstås modellen. Har tyvärr inte några stora intressen i dagsläget. Skulle vara böcker isåfall,då jag älskar att läsa. Bokcirkel kanske?Måste bara komma över min inbundenhet men det gör man väl bara genom att utmana sig själv.

Det är man särskilt när helgen närmar sig. Nu gäller det att hålla i. Starkt att du kan låta bli flaskan som står i källaren . Det skulle aldrig jag klara än. Jag har ändå klarat 18 dagar utan. Men att ha nåt hemma det skulle aldrig funka. Idag måste jag ha på en massa strategier för att inte åka på Systemet och handla. Och tänka hela filmen som många rekommenderar. Först är det fantastiskt skönt att koppla av men sen kommer dagarna efter med allt vad det innebär av bla illamående nedstämdhet och självförakt. Näe det vill man inte utsätta sig för. Det gäller bara att inte falla. Styrka till oss att hitta nåt annat som ger oss nåt positivt som kan mäta sig med vineriet eller ölandet.

Tack för att ni finns! Jag använder också forumet i mina tankar om jag inte kan somna. Då försöker jag formulera mina tankar i ord och detta gör att mina andra orostankar hålls lite på avstånd. Hjärtklappningen minskar och det känns lite mer uthärdligt att ligga sömnlös.
Ännu så länge har jag inget sug och idag är det dag 9!
Ha en skön torsdag alla fantastiska kämpar???

Det vi pratade om hos #Fått nog... min rädsla är nya bekantskaper i min egen ålder....då kommer liksom A med på köpet...vet inte vad det är med oss.....uppvuxna och präglade av 70-talet drogliberalism i form av alkohol rökning(div.) och sex. Nåt hände och jag vet inte om det bara var till godo med all denna frihet och självförverkligande som följde på 80-talet.
Det är som att känslorna paketerade in i nåt "på låtsas". Jag är helt klart relationsstörd.