Senaste kommentarerna i forumet

Grattis måste kännas härligt ?

Har just läst igenom din tråd och blir varm och glad för din skull. Så fint att läsa att du hittat din väg utan alkohol i livet. Du njuter av din familj och träningen. Ska själv försöka ta upp träningen som jag försummat ordentligt. Det är nog viktigt att byta fokus och grotta ner sig i något annat än alkoholen och då måste ju träning vara ett av de bättre valen av syssla. Bra kämpat!

Det här är livet. Att det skulle ta 36 år att fatta det. Jag vill inte ha mer alkohol att hälla på ångesten och göra den värre. Lite ångest har jag men hanterbar och inte hela tiden. Att hälla alkohol på den är något jag inte vill. Träningen, kan inte trycka nog på hur mycket den hjälpt mig. Och det är lite bakvänt i jämförelse med alkoholen. Jag måste inte vara nykter och jag måste inte träna. Men jag vill vara nykter och jag vill träna. Ingen behöver säga det till mig. Allt kommer inifrån mig. Med hjälp av många personer och även detta forum. Jag kör 24 friska timmar till. All the way

Har verkligen töjt på mina gränser på bara några år. Ja, sista året faktiskt. Förr drack jag sällan i min ensamhet. Hade inget sug i veckorna. Nu känner jag ett ständigt sug och tankarna går nästan varje dag runt hur jag ska få mitt dricka. Bjuda in folk på lite mat för att få öppna en flaska. Gå ut och äta för det är så gott med vin till fin middag osv osv... Eller helt enkelt bara knalla iväg till bolaget och handla en flaska som man drar i sig fast man säger på vägen dit att man bara ska ta ett eller två glas. Vilket jävla självbedrägeri. Så trött på det här nu... inget vin idag iallafall

Bra gjort av dig! Lycka till! Det ena antibiotikan heter flagyn el nåt och kan få samma effekt som antabus..
Kämpa på! ??
Jag undrar kan man lära sig dricka ett glas en lördag el inbillar jag mig det?

Jag har klarat 100 dagar!

Ska inte räkna dagar nu men har en radda vita dagar bakåt, känns bra. Jag får inte till den här absoluta övertygelsen om en ständig nykterhet framåt men jag är ändå nöjd med läget sista veckan. Varit lättare att avstå, suget är mindre och jag sover lite bättre. Har tyvärr flera stressmoment som ökat under hösten både jobbmässigt och privat vilket naturligtvis är svårare ibland att härda ut i nykterheten. Men positiva tankar kom idag, att jag hur som haver dricker mindre och mer sällan, att jag står ut med många nyktra kvällar på en vecka och att jag verkligen vill leva ett liv där ah inte dominerar tillvaron.

Inga skamkänslor, förlåten av min omgivning, kreativ om dagarna och flera kilo lättare. Det är ju såhär det blir när man skippar alkoholen ett tag. Jag måste komma ihåg detta! Får inte glömma för en sekund vilka vinster man gör. Känns roligare att tänka på detta än på det svarta hål som är alternativet.

Ingen i hela min släkt har så vitt jag vet någonsin haft problem med ah, och i min uppväxtfamilj har man aldrig druckit mer än pyttelite sällan. Jag var mycket måttlig fram till dryga 30 år gammal, sen långsamt arbetat upp mitt alkoholberoende under 10 år med att gå från vin bara nån gång i månaden, till en gg i veckan, till två ggr, och så sista åren 4-5 ggr i veckan. Till att jag aldrig vill findricka utan vill minst ha 3 glas för buzzen. Till att jag nu med stor ansträngning avstår och när jag trots det gjort avsteg och druckit då druckit för fort och för mkt. Måste läsa boken som sagt!

Detta är oxå min första dag. Kör med antabus jag med. Tror på det, när man känner sig stark så tar man antabus och när man känner suget så kan man inte.

Önskar dej all lycka med dit nya nyktra liv.

Fortsätter som förut med att träna och läsa, lära mig mer. KBT och helhetsmetoden känns bra och hoppas det blir en hjälp för att hitta mitt bästa jag.

Jisses det var ett tag sen jag var här! Även om jag inte varit aktiv så har jag varit inne och läst i flera trådar men inte haft styrkan att skriva ngt.
Känner ingen vidare styrka idag heller men vet att jag mår bättre av att skriva av mig och hänga här, det blir en slags livlina.
Har varit inne i trasslet med drickandet och det finns inget gott med det alls, ångest, oro och förtvivlan är vad skiten för med sig. Har betett mig riktigt illa mot folk, familj och vill nog helst gå under jorden, skäms och vill inte visa mig bland folk. Jag kan inte göra något ogjort men jag kan försöka göra bättre, å bättre kan jag bara vara i nyktert tillstånd, därför har jag nu tagit ett beslut om att försöka vara nykter och använda alla verktyg jag kan för bibehålla nykterheten. Så "hej nyktra dag 1" med en önskan om att det blir fler nyktra dagar.

Nu skall jag köra minst 10 dagar till men sånt jävla sug! Måste till banken som ligger granne med systemet o bara känner hur jag kommer "bara" slinka in där.....
Faaaaaaaaan

Min man är också bitter. Men förstår honom!
Du får köpa god mat A fritt vin och berätta hur mycket han betyder för dej (inga löften) o sätt på dej nya sexiga underkläder o nån ny blåsa! Lägg pengar på dej själv istället för A!
Jag skall göra desamma! Lycka till!

Jo hur gick det på mässan?

Jag vet. Jag bara skulle läka så mycket bättre om han ville ge mig lite ömhet. han är så bitter.
Jag bara längtar så oerhört mycket.

Har funderat mkt på det som kloka Aeromagnus skrivit i min tråd om att hitta nya vägar. Att försöka sluta dricka på egen hand fungerar ju uppenbarligen inte för mig efter som jag är här igen med min ångest efter att ha druckit alldeles för mkt i lördags. Kan ofta klara att dela en flaska på fredag och lördag men suget efter mer är ofta starkare än njutningen som dom där två glasen ger, om ni förstår vad jag menar. Det blir en kamp att avstå mer.. Är det kul? Är det värt det? Vem som helst kan ju fatta att det inte är ett sunt förhållande till alkoholen. Och det kommer aldrig att bli bättre för det är ju inget som försvinner av sig själv direkt. När jag faller efter och hugger in på det där tredje glaset då brukar det vara kört. Vill bara ha mer och mer. Har på senare tid också enligt min omgivning blivit vass och lite dryg på fyllan vilket aldrig skett förr för då jag mest blivit glad och tramsig. Har grubblat mycket och kommit fram till att söka hjälp. Fixar det inte själv. Ska ringa VC och be om Naltrexon el Antabus. Tack Aeromagnus för din input i min tråd!

Nu har jag börjat läsa om en del böcker jag läste för åtta månader sen, då skulle de ge hopp och nu skall de ge insikt.
Att lära sig av andra och försöka förstå att kampen är livslång och att det är ett helt nytt sätt att leva och tänka.
Känner mig just nu trygg och tänker klokt de flesta stunder, men i bakgrunden smyger spöket och det gäller att inte glömma.
Är fortfarande lycklig som får vakna utan ångest och hjärtklappning och ha orken att möta livet som det är.
Så möter måndagen med kloka val och önskar er en fin måndag med val som passar er väg

Hittade en rödvinsflaska till lammsteken, en del i såsen ett glas till dottern, mannen o mej. Slatten som blev över tog jag när jag städade, kunde ha dödat för ett glas till! Men har inget hemma och nu är det en nykter vecka som väntar!
10 nyktra dagar och en champagne fredag o vin till maten på söndagen. Nu gäller det att strama upp!
Kram

Hmm. Fail på helvit helg.

Du tänker släppa med dig saker du aldrig använder, rådet passa på att rensa.
Är konstigt att man har så svårt att släppa saker, jag tränar på detta nu.
Härligt att din son kommer att bo hos dig ett tag, sådan värdefull tid
Ha en fin måndag

Ursäkta stavningen ?jag skriver på tel och det Går inte så bra.

Känner igen det, bara det är att vi har varit tillsammans 8 månader och att jag isöndags blev omhändertagen av några kompisar och gubben tror att jag var otrogen men en omöjlighet då jag va plakat och personerna ville bara hjälpa mig. Dom hittade mig när jag var på väg hem men kunde inte ta hand om mig själv. Vet inte vad jag ska säga till dig, det är så jävligt vad alkoholen sabbar. Men man får hoppas att det kan läka och att vi håller oss ifrån alkoholen. Oavsett kärleken till sin partner så är det ciktigastbatt vi kan leva på nytt och att man främst lovar sig själv. Allt annat är bonus om dubförstår hur jag menar.

Ny ångest. Har varit nykter i 30 dagar och det känns bra. Men min man är så jävla besviken på mig. Retroaktivt. Jag saknar ömhet och kärlek och han är så arg att inte kan ge mig det. Jag bara gråter och pratade med honom igår om det hela jag ville öppna mig och berätta hur jag känner och jag har insett efter samtal med min terapeut om detta. jag antagligen har druckit för mycket under åren för att ha någon slags guldkant på tillvaron. I 15 år har jag haft mitt problem och under den tiden har han totalt tappat respekten för mig och i och med det tappat intresse för det Fysiska. Jag hoppas att han kan hitta tillbaka till det men jag är fullkomligt skräckslagen för att det är försent.

Och jag är vaken och mår bra. Jobbar idag och det känns ok. Helgen har varit bra tittat på film, promenerat lite. Haft diskussioner med gubben, mindre bra. Han kan inte släppa förra helgens misstag av mig. Men kanske läker det. Mina barn och jag har hursomhelst en bra kontakt och vi har pratat om det som hänt och det är fantastiskt att dom fortfarande orkar med sin mamma. Som jag skrev tidigare så är det annorlunda den här gången. Jag har bestämt och lovat först och främst mig själv att aldrig mer utsätta mig för att dricka mig så full så jag får minnesluckor. Inte komma hem...det var vad som hände i söndags. ..några personer som jag känner ytligt tog med mig hem till sig och bäddade ner mig. Jag vaknade mitt i natten och visste inte var jag befann mig. Jag åkte hem till mig och dottern, messade gubben var jag befann mig.personerna hade hört min telefon ringa men svarade inte. Gubben tror att jag haft annat för mig...vi har pratat med de som hjälpte mig, men han tror varken på mig eller dem. Jag är glad att de tog hand om mig så inte farbror polisen gjorde det. Det var naturligtvis idiotiskt av mig att inte åka till gubben. Idiotiskt aTT det hände överhuvudtaget. Min dotter som bor med mig var ju även hon naturligtvis jätteorolig också. Arg när jag väl kom hem och vi har haft långa samtal. Jag har talat om att jag bestämt mig nu. Ingen alkohol och vad jag vill säga nu är att den här gången är jag med själv i beslutet. Jag lovar inte någon annan i första hand. Det känns mycket mer starkt och att vara här och skriva läker och hjälper mig än mer att stå fast i mitt beslut. Lite rörigt inlägg men nu börjar en ny vecka och det känns bra. En vecka med jobb, träffa en kompis och fika, måla i mina målarböcker. Umgås med dottern och känna av vardagen utan alkoholdimma. Det ser jag fram emot.

Tack för dina ord.