skrev Meredith12 i Vinberoende ja

Jag har haft mitt första samtal, med en erfaren kvinna som kan det här med beroende. Det var en oerhörd lättnad att jag fick förtroende för henne. Det blev ett förnyat hopp om en framtid.
M


skrev Meredith12 i Vinberoende ja

Hej, jag har just fått i mig mitt morgonkaffe :)
Hade/tog ett fyradagars återfall för ca två veckor sen. Då slutade jag läsa på forumet ett tag. Nu känns det stabilt igen med alkoholfriheten.
Kram m


skrev santorini i Tydlig vändning

Bli gärna provocerade och visa att jag har fel :)


skrev santorini i Tydlig vändning

För den som inte har problem med alkoholen så behövs ingen kontroll, inget planerande kring alkohol och inga vita veckor. Å andra sidan tror jag inte dom sökt upp Alkoholforum heller och skriver här. Jag tror däremot att den som har druckit sig till ett beroende fortsätter, ett bra tag i alla fall, att tänka som en alkoholist. Att det behövs en lång tid av nykterhet innan man ens slutar tänka som en alkoholist om man gjort som så många här inklusive mej. Gömt och smygdruckit, fått blackouts och ångest.

Jag vet att det är svårt att acceptera men statistiken talar nog tydligt om att det är nästan omöjligt för en alkoholist att "bli normal". Vi har druckit oss till andra spår i hjärnan och förstört belöningscentrum på nåt sätt. Därför vore det bäst att försöka lära sej leva med det istället för att fortsätta kämpa för rätten att få dricka alkohol. Den som är allergisk mot nötter fortsätter inte ihärdigt att försöka och bli sjuk gång på gång. Livet är orättvist. Men var och en måste nå sin botten innan man är mogen.


skrev Mörker i Mitt nya Liv

Konstigt. När jag vaknade 6 imorse fanns de väl viss tendens till de. Men somnade om och sov några timmar till. Efter de har dagen flutit på bra. Inte någon ångest, ingen tendens till kraftiga hjärtklappning som annars brukar vara fallet. Vad hände? Varför kom den inte?
Visst glad för de men när man levt med kraftig ångest länge så det blir normaltillstånd känns de bannemig konstigt när man helt plötsligt inte har de när man "borde".. Känner på pulsen hela dagen för funderat på om de varit hjärtat som blivit "trött" av all stress och kraftiga pumpande att de varit påväg att ge upp. Är faktiskt helt galet att man mår så dålig i vanliga fall att man blir rädd när man mår bra.

Aja, blev lite rörigt. Trött och ska just sova.
Godnatt


skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Gulliga tt :)! Jag fixade alkoholen men förstörde väl en lördagkväll för min man. Jättekul- NOT. Täcket över huvudet nu. Natti. Ny dag i morgon:).


skrev farmor i Rastlöshet och svartvitt tänkande

För du är så ärlig och säger som det är. Om du är övertygad och motiverad att inte dricka alkohol såkommer du att klara det. Du vet själv i ditt inre vad som är bäst för dej och dina nära. Välj den väg som leder framåt. Kram


skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Jag vill bara gråta över att mitt beslut om nykterhet går ut över mina kära. De har inte gjort nåt och jag kan inte bete mig. Jag är arg och ledsen och då SKA jag ju inte dricka för att döva det. På vem är jag arg? På mig själv? Jag vet inte. Dricker jag nu då...Kram och tack flr att du bryr dig. / FM


skrev Prickis i En början

Vilka dårar vi är. Skönt att inte vara ensam.
Nykter lördag, yessssss!!


skrev farmor i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Så mänskligt beteende, svårt att veta vad som triggar. Ibland kan till och med vackert väder vara tillräckligt för att dra igång... Än en gång, vad är din egen motivation? Vad är viktigt för dej? Här på forum kan jag tycka att det finns en viss präktighet. Där det gäller allt eller inget. Vem har sagt att det ska vara så? Viktigast att vara ärlig mot sig själv och sina närmaste. Det handlar inte om att vara dduktig utan om att hitta sin egen väg, sin egen motivation och följa den. Lyssna till dej själv. Var rädd om dej och dina närmaste, Kram


skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Idag är jag en grinig jävel igen. Blir så trött på mig själv. Har absolut inget att vara irriterad över. Men återigen den där känslan som gör att jag bara vill kasta mig över BiBen. Varför kan jag inte bara vara glad? Självömkan, rastlöshet, ledsenhet. Jag bara haaaatar att känna så här. Kan nån chippa om min hjärna?? Kommer jag att stå ut? Fan vad patetiskt det låter. I- landsproblem.


skrev Stingo i Tydlig vändning

Bara om man fortsätter att tänka som en alkoholist, Santorini. Det finns varken behov att tänka på alkohol, eller ständigt kontrollera om det inte finns ett behov att dricka.


skrev farmor i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Kära nån...jag måste ha hamnat på din första sida ellet nåt...du är ju ihögsta grad aktiv. Jag följer dej! Kram


skrev farmor i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Snart mitten på maj....saknar uppdateringar från dej.....Hur är läget?


skrev farmor i Tydlig vändning

Kanske är det så för oss som strävar efter måttlighet att motivationen inte är helhjärtad utan bara måttlig? Kanske har vi inte drabbats tillräckligt hårtoch hamnat tillräckligt under isen för att fatta? Men jag är glad över alla argument även de ifrågasättande. Jag söker respons och reaktion. M6k egen motivation kommer att mogna fram antar jag.... ? ... Just nu är det ändå ett steg i rätt riktning att undvika vardagsvinet. För mej är det måttligt med vin till middagarna på fredag och lördag. Men jag inser att när semestertider kommer blir det en ny utmaning, då är det risk för "lördag hela veckan lång"


skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Det gjorde absolut ingenting med flera kramar. Det behöver vi nog lite till mans. Speciellt här på forumet. Ja, jag hoppas att mitt eget resonerande tillsammans med allas kommentarer ska ta mig dit en dag- till den sanna glädjen. Därför vill jag inte sabba det med att dricka heller. Vill släppa alla försvar och murar som jag byggt upp mot omvärlden. Minns en tanke jag hade som liten. Jag bestämde mig att "ingen skulle komma åt mig". Det var säkert när jag var som mest förbannad på nåt och kände mig orättvist behandlad. Det var ju ett barns barnsliga tankar, men jag tror man programmerar sin hjärna mer än man tror genom negativt tänkande. Och nu är det omprogrammering som gäller :). Inte det enklaste man kan ta sig för precis. Men spännande ändå.
Tack än en gång, Muränan och en jättekram till dig för stödet :).


skrev anonyMu i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Du fick visst dubbla kramar i texten, men det kanske inte gör något. ;-)


skrev anonyMu i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Så fint beskrivet. Att hitta tillbaka till den glädjen. Att kunna vara ett med allt. Att våga känna, utan att döva sig eller bygga murar. Det är väl frihet på riktigt?! Härligt tänk som kommer föra dig på rätt väg.

He he... känner igen mig med att dricka fort och mycket. Det märker man när man inte dricker alkohol. Hur kul är det att halsa en NA-öl eller snabbt dricka flera NA-öl till middagen? Inte särskilt - för då blir man ju mätt! Finns inte plats för mat längre i så fall! Också en insikt...

Det där med måtta... mja... det verkar inte ligga riktigt för oss som måttat till oss en beroendeproblematik. Tror att man behöver ett rejält uppehåll för att man ska våga experimentera med det.

Stor kram till dig

Kram till dig


skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Har hållit upp ca 6 v nu med några svackor på vägen. Det har ändå varit hanterbart. Så återigen kan jag se hur svart - vit jag är. Allt eller inget. Sluta går bra men inte dricka måttligt. Får jag inte dricka minst tre glas vin så får det vara. Jag kanske skulle kunna testa och fixa det några gånger på ren vilja. Men risken finns, att med den takt jag dricker så försvinner omdömet rätt snabbt och jag är tillbaka på ruta ett. Lade märke till när jag åt en god middag i veckan hur jag drack två Ramlösa till maten medan de andra nöjde sig med en halv. Varför?? Har ingen aning. Har druckit mycket vatten redan som barn. Kanske en (o)vana för att jag åt så jäkla mycket socker? Nåt som kroppen minns och som stannat kvar. Sen att jag dövar känslor med vin har jag väl erkänt först nu. Som liten bar jag på många känslor och mycken ilska som jag också uttryckte på ett sätt som inte accepterades. Ingen frågade varför och själv kunde jag inte sätta ord på varför. Bara att det kändes som ett stort kaos inombords. Till slut "fattade" jag att det inte var ok att rasa och skrika som jag gjorde och jag stängde av. Men bristen på tålamod och rastlösheten fanns kvar och bidrog säkert till en för tidig alkohol- och tobaksdebut. Längtar till den genuina glädje jag minns och som kunde genomströmma hela kroppen i bland som barn. När jag var med mina djur och när jag sjöng. När jag var ett med allt. Utan alkohol. Jag tror att den finns. Nånstans.


skrev FataMorgana i Från ett missbruk till ett annat

Härligt! Gäller att man håller en sån kväll i minnet nästa gång suget sätter in. Minns din vän och hur hon blev allt eftersom kvällen fortskred. Hon mår nog inte så bra idag. Bra jobbat av dig:)! / FM


skrev MåBättre i Jag orkar inte mer...

Hej Annapanna!

Jag känner igen mig otroligt mkt i dina tankar även om jag i dagsläget inte försöker bearbeta någon annan om att få dricka igen. Jag tycker det allra viktigaste i ditt inlägg är att du lyckats identifiera vart du är/var påväg och hinner göra något åt det innan du är i gamla mönster igen.

Min känsla över det hela med alkoholen är dock att vi gärna gör allt så himla mkt större än vad det är. Dina tankar är nog väldigt vanliga och konstigt vore nog annat, alkoholen har påverkat än stor del av ditt liv och nu försöker du förändra det. Samtidigt finns den så otroligt mkt runt om oss och det gör det ju inte lättare direkt..

Gällande att du "ber om lov" hos dina närstående så är det ju också väldigt vanligt men i slutändan är det bara du som bestämmer vilket liv du vill leva.

Självklart ska vi slå oss för bröstet för 6 nyktra månader men det behövs nog så mycket mer för att kunna se på allt med "friska ögon". Jag ska verkligen njuta av sommaren, pigg och fräsch, hoppas du gör detsamma!

Lycka till och kramar till dig!


skrev santorini i Tydlig vändning

Det är en sak som verkar vara väldigt viktig, att kunna dricka "måttligt". Även jag har tänkt så tidigare. Men faktiskt, det kanske tar längre eller kortare tid men det finns ett bra liv utan alkohol. Att lära sej dricka måttligt betyder ju ett ständigt kontrollerande och tänkande på alkohol. Vad är för mycket och när får man dricka. Att skippa det helt ger frihet.


skrev santorini i En början

godis i soppåsen när jag känt mej äcklad och sen grävt upp det igen och tvättat av det. Samma sjuka missbruksbeteende


skrev santorini i Mitt nya Liv

Väldigt oproffsigt av en läkare på ett beroendecentrum att säga sånt. Jag försökte en gång vara ärlig hos företagshälsovården. Dom ställer ju frågor om rökning och alkoholkonsumtion och sköterskan blev helt ställd då jag sa att jag dricker för mycket. Hon måste kalla in en mer erfaren sköterska . Eller nåja, den sköterskan tyckte att jag istället för att dricka på vardagskvällarna skulle satsa på att köpa ett dyrt fint vin till helgen istället. Om det vore så enkelt ja. Så jag fortsatte dricka ett tag till eftersom mina prover var bra. Sen har jag blivit nykter utan "hjälp" från vården. Att skriva och läsa här blev min räddning när jag kände att botten var nådd.