Senaste kommentarerna i forumet

Återigen måste jag säga att jag blir förvånad över hur lika våra beteenden är.
Daenerys, kryssen i almanackan, har för mig vart hjärtan de dagarna jag varit nykter! det har gett mig så mycket motivation, vill komma tillbaka dit. Och situationen då man tror man har tagit kontrollen. Som till exempel efter 5 nyktra veckor, två glas vin på en begravning, ledde till att jag nästa dag gick direkt till systemet....och var tillbaka på ruta ett..suck! Måste ju ändå vara positivt att man ser sina mönster och att man förstår problemet. Sen är det ju en kamp att förändra det.
Som jag skrev för några dagar sedan har mitt missbruk återigen eskalerat.. jag var tvungen att stanna hemma från plugget ett par dagar nu i veckan, då jag hade så fruktansvärt ont i magen.. ångestrelaterat antagligen. Jag blir så arg då jag lovat mig själv att mitt missbruk inte ska få påverka mina måsten som skola eller jobb.. trött, sliten, bakfull går jag för det mesta ändå. Men nu i torsdags blev det omöjligt, vilket också påminner mig om att jag måste förändra mitt beteende.
Jag vill förändras mer än något annat! Ändå väntar jag på den där stunden då jag känner att NU måste jag.. och som alla andra gånger när man är tillbaka i helvetet är det svårt att ta sig ur det!
På nått sätt är det en befrielse att läsa vad ni skriver.
När jag läser andras trådar här blir jag så ledsen av all skit A har åstadkommit och kan relatera det till mina egna problem. Men samtidigt gläder det mig hur mycket styrka det också givit, och den samhörighet man kan känna här! Helt otroligt hur mycket stöd och kärlek som finns och som delas!
Minz, du är en otroligt stark kvinna och du ger mig motivation!
Konstnären! Det är skrämmande att det gick så långt, men dina ord om livet värmer! Du är en kämpe och jag ser verkligen upp till det!
Även om jag önskar att jag kunde göra mer av era ord, finns de iaf alltid där som ett stöd!

Tillsammans kan vi!
TACK igen, era ord är ovärderliga!

Hej!
Läste din tråd igen i dag och undrar hur det går för dig?
Du har ju varit så otroligt stark, och det är lätt att få ett baksug. Snälla skriv av dig om du mår dåligt! eller om du mår bra också så klart:)
Tänker på dig
Kram filosofen

Allting började för 3 år sedan i samband med en separation. Då jag flyttat kände jag bara en stor fruktansvärd tomhet, kryddad med hypokondri, dödsångest och depression. Av en slump drack jag ett par öl en kväll då jag var ensam, mina barn var hos sin mamma, och det kändes som en oerhörd befrielse. Jag fick fly undan och slippa känna alla de intensiva känslor jag hade och det var skönt.

Innan jag visste ordet av det konsumerade jag öl varje kväll efter arbetet. Till en början rörde det sig om cirka 3 st per kväll, för att med tiden bli ytterligare några till. Sedan när helgen kom var jag i princip full från fredag till söndag konstant. Förutom varannan vecka då mina barn var hos mig. Då drack jag vardagarna, fredag och lördag kväll och försökte hålla söndagen vit.

Har använt alla tricks och lögner som finns för att dölja mitt beroende. Första gången jag blev skraj var när jag var på Systembolaget och en anställd sa till mig att jag druckit mycket öl på sista tiden, när jag skulle betala. Jag höll på att sjunka genom marken av skam och skuld. Löste problemet genom att åka till olika Systembolag, så långt som 5 mil bort för att inte riskera att utsättas för det igen. Började även köpa plattor med öl av en kompis som är i Tyskland ganska ofta. Ville på så sätt minimera risken för att någon skulle fatta att jag är alkoholist.

Om jag visste att någon skulle komma hem till mig placerade jag ut öl på diverse ställen, såsom badrumsskåpet, garderober etc. så jag kunde smita undan och halsa en öl utan att någon skulle veta om det.

Nu vankas första helgen utan alkohol och det kommer sannerligen att bli en prövning. Veckan har gått hyffsat bra och jag har tack och lov kunnat sova ordentligt.

Orkar inte skriva mer nu, utan fortsätter om ngn dag igen.

Hej mama.
Precis som du så är ja oxå en mamma.. vet inte om det är till någon hjälp men har varit nykter en dryg vecka nu o det är mycket tack vare att ja tvingar mig, till viss del genom att va inne här, att påminna mig om mina problem om Varför ja dricker o hur ja Inte vill se tillbaka på mig själv från framtiden. Mitt mål är att ha ett "normalt" förhållande till alkohol.. Tolkar det som att du dricker för att dämpa ditt mående? Kanske kan du börja jobba i den änden? Ångesten o ensamheten känns möjligen inte lika jobbig när du dricker men alkoholen ger bara mer ångest efteråt ist är min erfarenhet.. Vet din man om att du dricker som du gör?

Tror du är på rätt väg eftersom du faktiskt hittat hit:)
Hälsningar
Fågel blå

Hej mama.
Precis som du så är ja oxå en mamma.. vet inte om det är till någon hjälp men har varit nykter en dryg vecka nu o det är mycket tack vare att ja tvingar mig, till viss del genom att va inne här, att påminna mig om mina problem om Varför ja dricker o hur ja Inte vill se tillbaka på mig själv från framtiden. Mitt mål är att ha ett "normalt" förhållande till alkohol.. Tolkar det som att du dricker för att dämpa ditt mående? Kanske kan du börja jobba i den änden? Ångesten o ensamheten känns möjligen inte lika jobbig när du dricker men alkoholen ger bara mer ångest efteråt ist är min erfarenhet.. Vet din man om att du dricker som du gör?

Tror du är på rätt väg eftersom du faktiskt hittat hit:)
Hälsningar
Fågel blå

Hej mama.
Precis som du så är ja oxå en mamma.. vet inte om det är till någon hjälp men har varit nykter en dryg vecka nu o det är mycket tack vare att ja tvingar mig, till viss del genom att va inne här, att påminna mig om mina problem om Varför ja dricker o hur ja Inte vill se tillbaka på mig själv från framtiden. Mitt mål är att ha ett "normalt" förhållande till alkohol.. Tolkar det som att du dricker för att dämpa ditt mående? Kanske kan du börja jobba i den änden? Ångesten o ensamheten känns möjligen inte lika jobbig när du dricker men alkoholen ger bara mer ångest efteråt ist är min erfarenhet.. Vet din man om att du dricker som du gör?

Tror du är på rätt väg eftersom du faktiskt hittat hit:)
Hälsningar
Fågel blå

välkommen till forumet.

Det låter som att du verkligen vill sluta, och har startat resan för att göra det med flera försök och nu ett nytt steg: att skriva här. Du ger dig inte utan fortsätter kämpa, och du byter strategi när det du provat inte fungerar eller räcker! verkligen klokt! och oumbärligt viktigt när det kommer till att lyckas med att förändra sina alkoholvanor.

Det låter också som du verkligen önskar få kontakt med andra och få stöd. Starkt av dig att börja skapa möjligheter till att få det genom att skriva här! Ju fler försök desto fler chanser att få kontakt. Hoppas du fortsätter skriva, förr eller senare brukar någon haka på och kommentera. Många som skriver här tycker också att själva skrivandet i sig är hjälpsamt.

Karin, Alkoholhjälpen

Jag har också skärpt till mig och varit nykter igen i två dagar. Det är bara så inte värt allt elände att trilla dit igen. Jag längtar till om några dagar när jag inte längre känner den obekväma, avdomnade och sega alkoholkänslan i kroppen. Detta att känna sig helt klar, skärpt och frisk är verkligen värt mycket bara det och något som i alla fall jag helt hade glömt hur det kändes innan min tidigare långa nykterhet!

Tack till Pellepennan för de vänliga orden ovan! Jag är tyvärr så socialt osäker att jag inte vågat mig på sådant som föreningsliv än. De intressen jag har tenderar att bli sådant som man gör bra ensam men det hjälper ju bra att fylla den tid som alkoholen tidigare tog vilket jag märker nu. Jag har skaffat mig andra vanor och intressen som gör att det inte finns plats för alkoholen helt enkelt.

Ska göra så. Vad skönt att det gick att spara så pass lätt.
Ta hand om dig och all lycka!

/M

Tog ett stort steg i kväll. Gick och åt på restaurang och drack endast en äpplejuice och en mineral- vatten. Kände egentligen ingen större skillnad.
När kan man våga träffa vänner på krogen?

Det går bra än så länge, men det är jobbigt. Jag tänker vara nykter i morgon..

texter. Det finns ett sätt, och det är att i inställningarna längst upp på sidan välja 300 kommenterar per sida. Då blir det inga många sidor även om det skrivits mycket, och varje sådan sida kan man kopiera och klistra in i ett word-dokument eller liknande.
Med vänlig hälsning,
Fenix, som just nu bara läser och inte orkar skriva

För ett tag åtminstone. Ska fokusera på det positiva. Mitt innersta tar jag till terapeuten. Jag har ett val och just nu väljer jag det som är bra för mig. Kanske möts vi någonstans ovetandes om det som vi alla delat här. Om våra blickar möts, ser du kanske en kvinna med ett leende på läpparna. Håret snyggt uppsatt. Du skulle aldrig ana det som fanns inom. Tack för den här tiden och alla kloka ord jag läst här :) Kanske ses vi på ett AA möte i framtiden.

Just, har glömt att skriva ned listan med musik, film och böcker som starkt påverkat mig oavsett kvalitetsstämpel :)

Titanic - gav mig styrkan att lämna ett dåligt förhållande efter flera års kamp
Zahiren, Paolo Coelho - djup, ger känslan av uttrymme för det som inte följer normen
En dag, David Nicholls - livet är skört, så fånga dagen...
Det kommer aldrig va över för mig, H Hellström - mitt i prick och perfekt att springa till. Jag drog ned på A, tack vare styrkan från låten. Ja, styrkan kommer inifrån men ibland behövs en yttre puff :))
Twilight - du har alltid ett val. Perfekt mantra att springa till :D Sprang 5-6 ggr i veckan med mantrat ringandes i öronen. Drog ner på A.
Tears in heaven, E Clapton - har varit med så länge, så den måste få vara med på listan.
Sen finns det otaliga fler, bl a en Britney Spears låt som jag glömt namnet på (nej, inte baby, one more time :) )

Undrar bara hur jag ska spara det jag skrivit? Sparar notoriskt på alla texter. Kanske en dag får jag användning för dem.

Lycka till alla och en glad sommar!!!

//M

Det där är knepigt. Föraktet när det gäller den egna personen. Har man tur, så finns det en omgivning som kan hjälpa till att lyfta en när det är som sämst, men då måste man ju vara ärlig om sitt innersta och det är ju också knepigt. Lycka till!

Har läst Daenerys inlägg om återfallet efter över tre och ett halvt års nykterhet. Måste säga att det gett massor att fundera på eftersom det genom en faktiskt historia blir så mycket klarare vad det innebär att leva nykter med ett beroende förorsakat av alkohol. Inte för att jag själv haft planer för att ta återfall, men funderingarna om alkoholister och hur ett återfall fungerar är något som jag haft svårt att få grepp om genom andra tidigare inlägg här. Skulle verkligen sätta värde på att få läsa mer om hur vägen tillbaka ser ut. Att vi kan ta återfall efter att ha varit nyktra ett relativt kort tid, eller kanske efter ett halvår, är liksom lättare att sätta sig in i. Hur som helst tack för den delningen!

Även mina intressen passar dåligt med alkohol, och jag tycker det är skönt att börja få tillbaka både tiden och viljan att syssla med det. Innan prioriterades det som var viktigt för mig bort på grund av drickat. Men så finns ju dom där sakerna som man nästan inte kan vara med på, om man inte vill dricka. Varför i hela friden ska man till exempel gå på en kräftskiva om man inte kan dricka? Läste om Addes inlägg att man kan dansa lika bra utan sprit, Och att AA festerna är supervilda. För mig som egentligen varit mer intresserad av drickat än att dansa, har liksom anledningen att gå på den typen av arrangemang svalnat en smula ;-)

//PP

.... i allt. Jag vill aldrig mer hamna där!
/m

Kanonbra med 200 dagar. För mig blir det 8 månader på lördag. Stolt och glad är jag.
Blickar tillbaka ibland och rullar upp min usla film. Det är inte svårt längre att inte
gå tillbaka. Sover som en prinsessa på natten, uppe med tuppen har alltid varit morgonmännska.
Ångrar aldrig heller en nykter dag. Förut förknippade jag varje helg med vin som nummer ett
och sedan som kamoflage lite mat. Nu är et tvärtom man har ju fått tillbaka smaklökarna.
När jag drack kunde jag i slutet få i mig ett par ostskivor. Fruktansvärt.
Nej, ångestnätterna vill man inte ha tillbaka det var ett rent h-vete. Upp och ner går själva
livet för mig nu. Mest upp. Sällan besök av gojan numera, han har nog satt klorna i någon annan.
Ha en fin dag
Konstnären

Sneglade i kalendern och såg att det är 200 dagar idag utan fylle.
Läser om de nya "skribenterna", fy fan, 200 dagar sedan man satt i den skiten.
Ångrar ALDRIG en nykter dag!
Sover som ett barn även om livet är fullt av problem. Tror jag sovit mer de senaste 185 dagarna än de senste 10 åren.
God, djup, utvilande sömn pratar jag om. Ingen flyktig, svettig, ångestfylld och sängskruvande sömn.

ALlA ni där ute... Kämpa på - ha det!

God morgon. Jag fck B12 för nervsystemet samt för skelettets uppbyggnad. Äter dom fort-
farande. Behövs nog inte längre men det kan ju inte vara skadligt. Ja, det vore en mardröm
att vakna upp en morgon och vara bakfull. Kommer knappt ihåg hur det var. Men dit ska vi inte
tillbaka. Har inte testat veteöl, men allt annat, vitt, rött men inget har fallit mig i smaken.
Det bästa är en citrondricka på flaska från LIDL, fint som faan kommer ju från Italien.
Jag älskade italienska viner alldeles för mycket. Men nu är det slut med det, och vet du jag
känner ingen sorg längre. Tankarna börjar stabiliseras, men visst har jag mina downs.
Hade tomaterna varit lite övermogna hade jag nog mosat ett par i fejset på honom. För tillfället
har jag stängt av honom, måste vara stark för min egen skull. Om det hade varit tvärtom, tror jag
inte jag hade suttit med honom och stjälpt i mig en massa vin. Men man var ju själv en fullblodsegoist
när man drack.
Lever mycket på humor just nu. Här och nu du vet. Små saker som får mig att skratta.
Jag är en ande och jag har bara plats för goda och perfekta tankar. Läst jag i min lilla bok, bra ord.
För övrigt tycker jag att jag ser tio år yngre ut nu mot innan. Slät fin i ansiktet, inga fyllepåsar.
När jag drack som värst funderade jag på en ögonlocksoperation, alltså det var bara fyllesnack.
Men dom försvann med mitt nya liv.
Ha en fin dag pp
Konstnären

Också ny här, är 42 har ett bra liv iövrigt, men alltid varit törstig, kunnat hantera vardagen och när vi har/är på fest, men hemma ökade drickandet efter att ungarna flyttade ut, det var två år sedan. vi drack på fredagen några glas vin, eller öl, en dag i veckan, var aktiva tränade var ute med hunden etc, det var fyllt av roliga saker. När sommaren kom dracks det lite öl varje dag, inte så många, men tillräckligt för att frun skulle rycka på ögonbrynet...sen fortsatte det...semestern slut...det blev en grogg på tisdagen, en whiskey på onsdagen, en vinare en måndag, ett år senare drack jag 4-5 gg i veckan, blev full varje gång, fredag och lördag var det säkert två vinare per gång, tog ut semester och jobbade mycket hemma. Som mest drack jag nog två boxar vin i veckan, började gömma sprit överallt hemma. I julas sa jag till min förstående fru - nu räcker det. jag måste ta tag i detta. Psykologen jag gick hos sa att jag fått ångest av separation från barnen. Jag gick och köpte en stor låda med lås på. La allt brännvin vi hade i huset i lådan, gav nyckeln till frun. Varsågod. Sedan den dagen har jag druckit lite folköl(på bröllopsdagen drack jag två glas vin) när vi bastat eller suttit uppe och kollat film, hon dricker sitt glas vin, och det var jobbigt i början, men att vakna utan att vara sjukt bakis... det känns skönt att hon har makten över alkoholen och inte jag...när vi varit på fester har jag kört varje gång ...och jo jag har haft en fylla sen julafton, det var i påskas, annars har det faktiskt funkat, men det känns så smutsigt att bli full nu, frun är överlycklig, och det räddade nog äktenskapet på sikt, ångesten och ta tag i sitt liv, fronta sig själv är nog det svåraste jag gjort i mitt liv, och det är jobbigt, men livet går vidare, man tar en dag i taget. just det...jag hade aldrig klarat det utan min fru, då hade det blivit behandlingshem. Nu när hon har kontrollen över lådan, är jag mycket mer avslappnad, jag kan inte bli full, vi har inget hemma.

Tackar mina Herrar.

Kan bara hålla med;
Jag är alkoholist
Känner att jag får vända mig till de mer erfarna. Jag fogar mig och trippar iväg till nästa AA möte. Oavsett vad, så är ett friskt liv bättre. Jag vill ta lärdom av de som tagit sig fram en lång bit på vägen.
Kram!

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag försökte sluta under många år och det gick ett antal dager och ibland veckor men sedan började jag igen. Men sedan klarade jag det och var nykter i drygt 3,5 år. Nu har jag precis tagit ett återfall på valborg som tydligt bevisade att det inte går för mig att lära mig dricka med måtta... Men hoppas att jag lyckas vända det. Nu vet jag ju att man faktiskt kan må bra och att suget släpper till slut.

Jag slutade dricka på egen hand. Jag hade då under lång tid satt ett kryss i almanackan varje dag jag drack för att hålla lite koll. Jag gjorde sedan statistik över hur många nyktra dagar i rad jag som mest klarat de senaste åren. Detta använde jag sedan när suget kom och då tänkte jag att "ja men om jag håller mig idag kommer jag att ha varit nykter längre än jag klarat under hela 2006" osv. Jag slutade också att tänka att jag aldrig mer skulle dricka för då ville jag ju bara dricka en dag till innan jag slutade osv. Jag försökte istället att se varje nykter dag som en vinst för min hälsa och ta en dag i taget. På något sätt gick det och de nyktra dagarna blev fler och fler. Det tog ett år innan min kroniska bakgrundsångest släppte. Suget mildrades successivt och det tog tid, tror det tog nästa 1,5-2 år innan jag en dag upptäckte att jag inte hade tänkt på alkohol på flera dagar.

Jag hade egentligen inget direkt sug när jag tog återfallet nu. Jag kände bara att jag saknade den social grejen och så drack jag två folköl. Jag kände mig inte ens påverkad men dagen efter var det gamla vanliga suget där och det bar iväg till ICA och folkölshyllan...

Hej på dig, Mist.

Är också ny här men gammal i att känna detsamma som du. Tidigare utan den kanonhjälp man får av alkoholen, numer med den i min utförsbacke. Härlig valla den är, eller hur? Minnesluckorna som får en att ana det värsta och hur man fyllsjuk och jävlig inser att det är precis så illa. Det finns ett youtubeklipp av Johan Glans om det här. Baksmällan. Och varför inte skratta åt eländet? Det måste ju bara finnas någon djupt bakomliggande komisk orsak till att jag börjar dra nitlotter hela tiden. Men jag vill ju dra värsta vinstlotten! Labbråttor visar bättre omdöme.

Styggelsen i allt det här är att jag föraktar mig själv för att jag beter mig som jag gör med alkohol i kroppen och att jag inte direkt älskar den jag är utan. Som att min hjärna gått in i turboläge och bara spottar ur sig anledningar till att jag är värd att avsky och föraktas. Och att den behöver anstränga sig så mycket mindre när jag verkligen trampat i klaveret. Nämen, har du gjort bort dig IGEN? Och det är alla dessa gånger jag vill ge min hjärna en riktig dyngsmäll. För någonstans vet jag att jag visst är värd att älskas. Skulle aldrig satt min fot på den här jorden utan den vetskapen.

Det sorgligaste vore att jag skulle dö för att jag supit ihjäl mig. Sånt slöseri. Men lätt om man får sitta i någon neanderthalargrotta någonstans och bara låta tiden ha sin gång. Neanderthalarna dog ju ut (men gud, är jag den enda efterlevande!) så man slipper oroa sig för att bli hårdragen iväg nånstans och hårdhänt bestigen.

Mist. Jag vet vad du gör med dig själv alla dessa de gånger du känner inför dig själv såsom du gör. Du har skaffat dig spetskompetens och kan spontandoktorera i ämnet vilken tid på dygnet som helst. Och tänk om det ligger till så att även om dina gärningar signalerar motsatsen (gärningar är trots allt gärningar och vittnar lite om en människas äkta beskaffenhet) ... tänk om det oerhörda skulle falla dig in att gilla din skugga som faller mot trottoaren? För att den obestridligen visar dig att du är uppe, lever och andas. Den yttrar inget om det kontraproduktiva i att skämmas. Den bara är, som en spegling, som vindpusten mot din kind. Och skulle du nu vara så inåt helvete hatansvärd så skulle du inte lämna någon silhuett, vindarna skulle ta omvägar, hela universum skulle ha kollapsat vid det här laget.

Så försöker jag våga känna när min hjärna går an.

Bra att du kämpar på, det blir lättare med tiden. Ser fram emot att få ta del av din historia!

Efter att ha hittat forumet igår fick jag lite mer viljestyrka med mitt återfall och kände verkligen hur idiotiskt och meningslöst det var att börja dricka igen. Jag har ju bara druckit i några dagar nu så det borde inte vara så svårt att gå tillbaka till som det var för några veckor sedan. Kan inte alls vara så svårt som när man har hållit på i åratal. Idag ska jag vara nykter. Jag har varit hemma hela dagen (jobbar hemma) och ska inte gå ut för jag känner mig bakfylleskör och då är risken stor att man råkar gå förbi ICA och få med sig ett 6-pack hem...

En av anledningarna att jag klarat att sluta på egen hand är nog att jag huvudsakligen varit ölalkis. Jag har därför inte behövt kämpa med ett svårt fysiskt beroende som många på detta forum beskriver men man ska inte förakta styrkan av ett psykiskt beroende och även att rutinens makt är stor. För mig är den fysiska biten inte värre än en bakfylla 1-2 dagar av lätt huvudvärk och en obehaglig avdomnad, kliande känsla i kroppen. Efter det brukar jag fortsätta att vara seg och lite avtrubbad i ca 10 dagar. Det stora problemet för mig är att hjärnan är helt överkreativ med att hitta på anledningar att dricka. Alla spontana tankar som kommer upp i huvudet involverar alkohol och det är som att det byggs upp ett tryck i skallen (helt tankemässigt alltså) som inte ger med sig förrän jag ger upp. Detta klingade ju successivt av när jag varit nykter ett tag och det kunde gå månader utan att jag tänkte på alkohol. Jag hade dock inte alls tillräcklig respekt för detta och tänkte att det nog kunde vara OK ändå att ta ett par öl på Valborg när jag nu varit nykter så länge men även om jag inte ens kände mig påverkad på Valborg vaknade jag med det gamla vanliga alkoholbegär-tänket som hade varit borta i ett par år...