Senaste kommentarerna i forumet

@Tulpanflinga

Har du pratat med sin man på det sättet du sätter ord på det här, på forumet.
Om hur det påverkar dig och får dig att må?
Det verkar som om du är klar med hur mycket det påverkar dig och din relation till din man?
Sen är det upp till din man att prata om hur han ser på det, utifrån det kan du göra en bedömning vad du själv ska göra eller i bästa fall så ka ni komma överens hur ni ska hantera det så att er relation inte tar skada i samma grad.

@gros19 Började nästan gråta när jag läste detta. Jag känner mig så hjälplöst ensam. Så det kanske är det jag borde göra, jobba med min man.

Hej @nycat!
Vad starkt att du kunde ta steg ifrån den här tuffa situationen och inte längre bor tillsammans med sonens pappa. Det låter som att du försöker bearbeta mycket som har hänt under tiden som ni bodde tillsammans. Eftersom du har frågor om effekter av cannabis skulle jag vilja tipsa om www.droghjalpen.se. Du kan skriva en fråga till rådgivarna eller ringa dem på 020-91 91 91. Lycka till!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Ja, det fortsätter egentligen som innan på det här viset.
Han dricker oavsett om du är där eller inte, det blir bara ord.
Även om du hoppas på annat, vilket inte är konstigt.
Det är jättesvårt men sanningen är att du har ett val också.
Om du vet att det gör dig illa så kommer det fortsätta så länge du tillåter det, det är inte orden som är viktiga längre utan handlingar.
Om något för dig illa så är det din fulla rätt att klippa helt, du har bara ansvar för dig själv.
Han har ansvar för sig själv, han är vuxen och blir hjälpt på bästa sätt att behandla honom som vuxen genom att han själv får ta ansvar för sig.
Det är den sanningen som var så svår för mig att acceptera och som gjorde att jag höll kvar i något som jag visste bröt ner mig, tillslut var jag tvungen att fly.
Så jag säger som en klok person sa till mig när jag bröt.
"Vad är det DU vill egentligen" och "är du villig att göra allt som krävs för att nå det "
Jag ville må bra och vara fri och då visste jag att jag var tvungen att lämna det som jag visste inte var bra för mig.

@Snödroppen
Hej
Menar du att acceptera att han är sjuk och jag inte kan göra nåt?

Jag pratade med han inatt och han sa han är sjuk och han mår inte bra med att leva så här. Jag sa att det finns hjälp och jag är inte någon som han tror stoppar hans alkoholintag. Han säger hela tiden att jag är den enda som får han att inte dricka när jag är hemma och han är med mig. Jag sa att det är inte ok att lägga sånt ansvar på mig och att även om jag inte finns i närheten så behöver han få annat att göra än att dricka sig full.

Jag har sagt att jag kan inte vara hans flickvän för han lever i en värld med alkoholproblem och han säger att han förstår det men jag är osäker på om han förstår.

Jag har även sagt att går det ut över mig ändå fast vi bara är vänner/ ex så behöver jag blocka han överallt

Tycker nog bekymret är din man som inte tar emot hjälp för sitt medberoende, precis som brodern inte tar emot hjälp. Ett alanonmöte antingen tillsammans eller eller bara din man skulle kanske vara en början om din man samtycker till det.

@Wind
Du har svaret inom dig, du vet egentligen allt, frågan är om du vill acceptera?
En del av att må bättre består i att vara sann mot sig själv.
Vill du må bra själv och är villig att göra förändringar som kanske är jobbiga?
Som att ta bort människor i ditt liv som du vet får dig att må dåligt.

@Samsung50 Han vet att han är medberoende. Precis som min svåger vet att han är beroende. Precis som alla andra vet att vi är i denna situation. Men det spelar ingen roll. Det ändrar ingenting.

Jag har börjat med små medel tänka mer på mig. Vad behöver jag osv

Det jag behöver förstå är att se om jag fortfarande påverkas negativt av honom trots vi är varandras ex och vänner. Och vad jag märker så gör jag det. Det här med att han helt plötsligt inte hör av sig på 2 dagar när han själv säger att han vill ses o höras. Han vet att jag blir ledsen av att han gör så och ändå så gör han så.
Jag funderar om det är för han skiter i om jag blir ledsen och hur sjysst är det då ? När vi var ihop så gjorde han så. Men de är väl inte ok ändå ? Gör en vän så?
Kommer alltid dåliga ursäkter till varför han inte hört av sig med !! Som att......
Jag var trött, jag mådde inte bra...osv

Så hur påverkar det här mig? Hur mår jag? Hur många timmars oro, hur sover jag mm.

Jag mår inte alls bra av det. Jag oroar mig, jag tycker det tar energi, jag känner mig inte omtyckt, jag känner mig inte som nåt att respektera.

@Liljekonvaljen80
Hemskt att även du blivit drabbad.
Inte lätt att älska en alkoholist 🥺
Ja det måste vara oerhört svårt då det gått så många år, svårt att släppa nåt man hållt hoppet uppe o lagt ner så mycket av sig själv i.
🌹

@TessaMa
Jag stannade på jobbet men det har vart tufft. Är snart ledig några dagar
🌹

Tack för svar!
Idag är en bättre dag för mig! Känner mig starkare och försöker tänka på hur de va egentligen.
Förstår 100% men de är fan svårt!
Ska iväg på samtal imorgon så hoppas få börja min process de är ju de jag kan..
och fan va de är irriterande när den andra parten förmodligen inte kommer göra de😫💔

Tack för svar!
Idag är en bättre dag för mig! Känner mig starkare och försöker tänka på hur de va egentligen.
Förstår 100% men de är fan svårt!
Ska iväg på samtal imorgon så hoppas få börja min process de är ju de jag kan..
och fan va de är irriterande när den andra parten förmodligen inte kommer göra de😫💔

Likt skribenten ovan tror jag på att man behöver jobba med sig själv. Är man på ett anhörigforum är det sannolikt så att man behöver förstå sin egen roll i relationen, hur man hamnade där, varför man accepterade det, och hur man ska jobba med sig själv för att läka så man inte trillar dit igen. Det enda man kan påverka är ju det egna agerandet. Ditt ex är den hen är, det kan du inte göra något år. Nu mår du dåligt och är sårad och ledsen. Ibland är det den bästa utgångspunkten för att bygga upp ett starkare jag så att nästa relation kan bli sundare.

För första gången på länge börjar nu seriöst planerande inför mina mål.
Jag valde att avvakta studierna till hälsan är bättre, jag vill inte ta risker mer.
Med hjälp av psykologen har jag fått i uppgift att kartlägga mina värderingar.
Hur jag vill att det ska vara i livet och hur det är idag.
Jag skrev ner allt på ett papper och delade in de i mål och delmål.
Vad jag kan börja med idag för att gå mot mina mål.
Jag är så stolt över mig själv, jag har ägnat sommaren åt att bearbeta mina trauman och psykologen säger att jag gjort ett bra jobb, framförallt så känner jag att den utvecklingen som skett är det bästa jag gjort för mig själv.
Så tacksam och glad.
Så skönt att ha mål i livet med mening, det blir lättare att hålla kursen om man vet vart man ska.
Önskar alla en fin söndag, det finns alltid hopp🙏❤️

Nu har det gått sex månader sedan jag och sonen flyttade, jag kommer aldrig komma ifrån hans pappa men det är en befrielse att ha en egen lägenhet, oron varje helg fortsätter att mala i huvudet men nu vet jag att han inte kommer hit på natten, oförskämd eller icke talbar, med distans nu så inser jag att det varit mer än alkohol inblandat och allt blivit mycket värre efter vi flyttade. Finns det någon här som vet hur man förstår om en människa fått psykoser av cannabis? Jag har alltid tyckt att hans fyller har varit väldigt märkliga och nu tänker jag att det nog är psykoser han haft flera ggr… en gång tex kom jag ut i garaget när han var där och ”städade” han satt och gungade på sin motorcykel som ett barn gör på en gunghäst, hans ögon var helt uppspärrade och han var helt borta, förstod inte att jag pratade med honom…: dagen efter hade han panik för att hans motorcykel var stulen men han hade fått ut den bakom garaget… Han blir liksom mer och mer personlighetsförändrad och läskig. Jag har ställt in mig på att behöva berätta för våran son varför pappa inte finns.., tror inte han överlever sitt missbruk länge till 😢

@Amastå Om man ska ha sunda förhållanden så tror jag båda måste kunna ha en god kommunikation om allt. Att man har egna verktyg att hantera egna känslor. I ett förhållande likt det du beskriver så har nog båda tappat fotfästet och slutat lyssna på egna signaler (känslor). Att undertrycka egna känslor och låta någon köra som din partner har gjort visar väl att det är viktigt att du hittar dig igen? Att du vågar sätta gränser så du möjliggör ett hälsosamt liv för dig. De förutsättningar du beskriver omöjliggör ju det. Så jag skulle säga lär känna dig själv först och främst. Skapa förutsättningar för ett lyckligt liv. Ta reda på vad det är för dig. Var tydlig med att din partner måste göra samma resa om ni ska hitta en gemensam plattform i framtiden.

Det kräver hårt arbete och mod att komma ur missbruk. Jag tror på gränsdragning för ditt ex. Att man är tydlig med vad man behöver själv i en relation. Sedan empati och förståelse (utan att bli förblindad vid manipulation) för hur mycket alkohol kapar en hjärna. Det går att bryta missbruk. Det går att bibehålla relationer i denna process. Viktigt dock att båda är införstådda med att det krävs insats från båda sidor. Att man är villig att utvecklas och även syna egna tillkortakommanden. Att göra det kräver mod men ger väldigt mycket tillbaka.

När mitt ex höll på så gjorde jag så här.

1. Först sa jag till honom att det inte är okej och att jag vill att han slutar. Han brydde sig inte ett dugg om vad jag sa.
2. Sedan markerade jag att om du gör detta en gång till så blockerar jag dig, för jag orkar inte höra på det här och jag kan inte hjälpa dig. Han brydde sig inte ett dugg om vad jag sa nu heller.
3. När han hörde av sig igen och fyllesvamlade så blockerade jag. På telefonen, i sociala medier. Han var blockerad i åtminstone 8 månader. Sedan tog jag bort blockeringen, och sedan dess har det varit tyst.
Antar att det beror på två saker - dels art han påtvingade vård efter att jag pratat med hans chef, och dels arr han fattat budskapet till slut.

Han har ingen annan, är djupt deprimerad men klarar sitt jobb. Han vill inte ha hjälp! Men jag kan inte göra någonting mer än vad jag gjort. Vad ska jag göra nu?

Jag har nu lämnat, elr ja blivit lämnad
Min sambo flyttade ut förra veckan.
Jag saknar henne otroligt men sen tänker jag efter jag saknar ju absolut inte så jag levde.
Mkt kommentarer att man va jobbig, åt hela tiden, aldrig va hemma, va hemma för mkt
Ja allt möjligt va fel.
Spelade ingen roll.
Tillslut va jag så arg att jag inte tyckte de va rättvist och tog varenda diskussion
Men de slutade alltid med ett personangrepp på mig. Jag va hora sjuk i huvudet ett fetto
Martyr, bulldozer makt kåt asså så mkt bara spottat på mig.
Och ändå sitter jag här och saknar den där lilla människan som finns kvar där inne och är den jag blev kär i.
Men hon är ju inte kvar??
Jag ber för att hon ska ta tag i sina problem men troligtvis så gör hon ej de…

Hon ringde igår och sa att om jag fortsätter så kommer jag dö innan jag är 40
Så kanske finns nån insikt…
Hon ville att vi skulle ha kontakt lite då och då att vi inte behövde klippa helt för jag är ju hennes bästa vän och hon saknar mig.
Jag sa jag vill ju ha ett liv med dig, jag vill ju de!! Men jag kan inte ha kontakt med dig nu.
Om du väljer nykterhet får måste du göra resan. Fram t de så går de inte..
vad gör man nu? Bara väntar Elr ska jag ge upp?? Jag är knäckt💔
Jag tror den tjejen där inne är min själsfrände men hon är så jävla vilsen

Hej. 🌹
Berätta gärna mera. Det jag hört av en nykter alkoholist är att inte säga vad en beroende bör göra ... Innerst inne vet de. Att undvika "igår sade du ... " , "du är ... ".
Att i stället berätta hur man upplever vissa situationer då man är bredvid beroendet.
Kram.
😊

Vad kan du göra för din mamma? Orosanmäla, berätta var hjälp finns att få om hon vill ha hjälp. Det är självklart fara för din mammas liv och det är så sorgligt men du är maktlös. Svårt att acceptera men nödvändigt och befriande. Du har haft det oehört svårt under din uppväxt och behöver ta hand om dig själv på alla sätt. Kanske börja med alanon men ta emot all hjälp du kan få. Du har nog gjort allt och mycket, mycket mer för din mamma.

@Tulpanflinga din man är medberoende. Kan du be honom ringa alkohollinjen eller läsa/skriva på detta forum. Innan jag började läsa och skriva här visste jag inte att jag var och agerat som en medberoende.

@Tulpanflinga Tack wow vilket fint svar! Min mamma är arbetslös, bor hos sin mamma som är dement. sjukdomsinsikt har hon, hon har tidigare gått på AA och var nykter under ett helt år för typ 9 år sen, men det firade hon med att dricka tyvärr och så börjades det om.
Nu när jag försöker prata med henne om att ta emot hjälp så låtsas hon inte veta om att hon har ett problem alls, och liksom det är väldigt svårt för mig att prata med henne om det då hon ofta får vredesutbrott när jag väl försöker. Det är mer det intensiva perioderna av drickandet som gör mig rädd för hennes liv liksom.

Jag pratade för första gången med alkohollinjen idag, de visade denna hemsida och jag skrev upp mig på listan för anhörigstöd hos kommunen, så ska äntligen ta itu med det med <3

@positively Hej kära du!
Usch, vilken hemsk situation. Jag kan inte föreställa mig detta, och känner verkligen med dig.
Först och främst, och detta vet jag med säkerhet: du kan inte rädda din mamma och din mamma är inte ditt ansvar. Det är så förjävligt, men du kan inte bära henne genom detta. Det är det bara hon själv som kan göra. Men det finns hjälp att få - om hon vill ha den. Har hon någon insikt i sin sjukdom? Hur ser hennes situation ut - jobb? Boende? Skulle hon kunna tänka sig att ta emot hjälp?

Det viktigaste just nu är dock att du får hjälp. Har du testat att gå till anhörig-möten? Det är som anonyma alkoholister, fast för anhöriga. Din kommun ska också ha anhörigstöd, vilket du kan få. För jag tror att du behöver ha någon som hjälper dig i detta, någon som du kan prata med.

Fortsätt att skriva här, så mycket du vill och behöver!
<3 <3 <3