Senaste kommentarerna i forumet

När jag tog upp drickandet med mitt ex så var han totalt oförstående. Alla kan ju dricka då och då, det var ju inte konstigt och han var inte full? Att han kallade Systembolaget för "Apoteket" tyckte han var ett jätteroligt skämt, medan jag tolkade det snarast som att det var precis så det var för honom. Sedan kröp det fram att han hade haft alkoholmissbruk tidigare i livet och då kunde han inte längre möta min blick när vi pratade om det.

Jag tror på att ha rak kommunikation, tala om att man är oroad över mängderna, beteendet, smusslandet. Hur han svarar kommer visa hir stort problemet är...

Så hjärtskärande att läsa 💔, vi är så många här med liknande historier och inte många med lyckliga slut. Hoppas du hittar styrkan att flytta och får en bättre framtid än med alkoholdjävulen insyltad i din familj. Förstår det är en jättesvår situation för dej, kram ❤️

@Sårad... jag kände precis som du typ nyss. Det är nu på senaste veckorna som jag känt lite nyfikenhet på vänskap igen, men blir ju osäker när man blir så påverkad....tror på att vi är på väg åt rätt håll ❤️

@Åsa M tack ❤️
Tänkte inte så långt, men då är det ju sunt!

Har också haft svårt med vänner men har upptäckt det är mycket pga jag har ” inget att ge” , känner mej tom och dränerad. De flesta runt mej har inte en susning hur illa jag farit och orkar inte berätta, bara för min psykolog. Får helt enkelt vara så nu. Är också jättekänslig mot kallprat, falska leenden och energitjuvar, blir ensamt men känner iallafall att det går åt rätt håll i mitt mående och hoppas det blir bättre när energin kommer tillbaka. Vi blir ju tvingade att hela tiden lyssna innåt för att tillfriskna, kanske därför man känner så? ❤️

Jag skulle säga att det är din förmåga att vara medberoende till vänner som är förstörd. Innan jag träffade mitt ex var jag medberoende till en väninna i över 20 år, så min toleransnivå är nu rätt låg för alla typer av energitjuvar. Jag tror det är sunt!

Måste fråga
Hur är era relationer till kompisar?
Jag har försökt tagit upp kontakten med en gammal kompis, men blir frustrerad då hon är i en dålig relation oxå o det triggar mitt medberoende, jag vill ge råd och hjälpa osv fast min energi nivå ligger o guppar runt nollan.

Sen via livstegen är det två som vill ha kontakt, men dom är så intensiva och på att jag blur livrädd

Men är min förmåga till att ha vänner också förstörd nu?

Hej
Så tufft!

Men det låter som att du egentligen vet.

Självklart måste du avsluta omgående och skydda dina barn och dig. De behöver växa upp i en stabil miljö med en välmående mamma.

Inget misslyckande, bara ansvarstagande - du är ju den som kan skydda kidsen.

När du flyttat bör du kanske lämna in orosanmälan om det är så att han har sina andra barn hos sig påverkad.

Jag hade inte diskuterat mer med honom, låtit barnens pappa ha dem extra mycket och under tiden omgående ordnat boende.
Kram!

Svårt dilemma för dig. jag skulle fråga mig själv, har han lovat förut? hur ser mönstret ut? I mitt fall har vi försökt otaliga gånger, han har gått till AA och lyckats vara nykter några månader men sen är vi tillbaka i samma mönster igen. Jag är i exakt samma situation som dig (en alkoholist som lovar nykterhet) men jag kan eller vill inte längre vänta på det. För att behålla min självrespekt måste jag göra helt slut, flytta i sär och gå min egen väg. Skulle han lyckas kanske jag redan har gått vidare (eller han), det är en risk jag får ta. Nån sa till mig att alkoholister alltid försöker vinna tid, om det så är tid att få en tillbaka (för att kunna börja igen). Steget till ett alkoholfritt liv är nog långt och svårt. så klart kan det lyckas men jag tror du måste hålla dina gränser.

@Kärringen
Tack ❤️
Många här på forumet har gett mig hopp när jag behövt det och jag blir så glad att höra att du känner det.

Håller med @Åsa M och @bella70.
Det finns inget att vänta på.
Om han nu menar allvar så tar det tid att bli nykter.
Rädda dig själv och barnen från lidandet.
Ett hus i ett attraktivt område kan aldrig kompensera de långvariga konsekvenser det innebär för anhöriga.
Fortsätt framåt mot ljuset.

Finns inget att vänta på, det kan ta åratal att bli frisk från missbruk. Bara kör och se dig inte om!

"Lite mycket just nu" sa mitt ex alltid när han låtsades vilja dra ner på sin konsumtion och verka ansvarsfull. Han drack 9 glas vin om dagen. Verkade knappt full, bara stissig och pladdrig.
Lita på din magkänsla, det gjorde inte jag i början för jag var så fruktansvärt kär och naiv.

Vänta inte.
Se till att barnen slipper missbruk inte en flytt, den är ett mindre problem.

Lyssna till dig själv - att prata med alla möjliga kan vara bra, men många förstår inte.

Och förhastat? Du o kidsen har ju lagt många år på detta?

Det enda som är värre än nog att sitta i samma läge om ett par år till.

Börja med ett samtal till mäklaren imorgon?

❤️

Ja då förstår jag att det blev tydligt. Bra att du inte lämnade dem, nästa steg är ju att inte låta dem växa upp i missbruk.

Ibland - så var det till en del för mig- blir det tydligare när man ser det ur barnens synvinkel.

(Lätt att sätta sig själv i andra hand.)

Känslig är vi nog många som funderat över/fått höra - trots uppenbart läge.

Tack… brukar anse att jag är en klok person men ibland är det bättre att få höra från andra att man tänker och känner är rätt för mig.
Har varit duktig på att förminska mig själv och att jag nog övertolkat läget. Det är bara ”lite mycket just nu” i kombination med misstankar om osanningar om hur konsumtionen ser ut på riktigt.
När jag har försökt prata om det så kan det hållas med om att det kanske varit lite mycket men inget görs för att förändra något.
Insåg idag att jag inte törs åka på jobbresa för jag är inte är helt bekväm med att lämna barnen hemma med deras far…
Då är det ett problem på riktigt som jag inte vill acceptera.

Man kan ju ta till Folkhälsomyndighetens rekommendation- inte fler än 9 enheter per vecka och inte fler än 3 enheter per tillfälle. Mer än så räknas som riskbruk, det kan alltså leda till beroende eller på sikt alkoholskador. Tar du en vit månad ibland? Om inte - testa, då märker du hur viktig alkoholen är för dig. Blir du lite deppig av att inte få ta fredagsglaset är det kanske läge att fundera. När alkoholen liksom får monopol på att sätta guldkant så har man enligt mig hamnat på ett sluttande plan. För egen del har jag gjort en resa och lärt mig andra sätt att njuta av livet och hittat en större nöjdhet och livsglädje. Våga utforska hur det är för dig. Var nyfiken och ärlig mot dig själv så hittar du vad som funkar för dig.

Nu måste jag åter igen be er om råd…Han har först nu verkligen förstått att jag menar allvar och nu ska han göra precis allt för att ställa allt tillrätta: Ta emot behandling ( och bevisa nykterhet med blodprover), rätta till relationen till barnen, göra allt för att rädda vår relation etc.

Vi bor i vårt drömhus i ett väldigt eftertraktat område. Ingen av oss har möjlighet att bo kvar själv.

Om jag ska genomföra det här som nu är påbörjat så måste huset ut till försäljning så fort som möjligt. Jag orkar inte leva i det här mellanläget länge till!

Gör jag det här förhastat? Bör jag vänta för att eventuellt kunna rädda familjen? Så att barnen slipper det här?

Vissa av de jag pratar med säger att jag ska ta mig härifrån så fort som möjligt, andra tycker att jag borde avvakta och se om han menar det han säger…

Mitt bästa råd är att se till att man själv låter lugn och trygg. Presentera det i positiv ton i mindre doser.

Leder alkoholintaget till negativa konsekvenser är det ett problem.

Ett problem i tvåsamheten blir det ju då den ena partnern upplever att drickandet utgör ett problem i förhållandet. Jag upplever och tänker att en anhörig inte kan "överdriva", "vara för känslig" då jag tänker att dens upplevelser inte kan ha fel. Man har de upplevelser man har liksom. Mina spontana tankar ...

Hur vet man vad som är vad, när vet man att alkoholen är ett problem och inte bara den anhörige som är ”känslig”

Just nu känns allt väldigt bra. Han säger att han förstår och inte hyser agg mot mig, att han fått för många chanser. Han samarbetar med boende situationen, har berättat på sitt jobb och antydit att han behöver högre lön för att klara sig. Han har rest sig ur sängen, jobbat och tagit hand om barnen. Imorgon åker jag till en kompis tomma lägenhet två dagar för att få distans. Sen åker han bort, barnen får vara i vårt (snart mitt) hem. Det här kommer antagligen ändra, men får känna frid idag i alla fall.

Hur berättar man för små barn om detta? vi har en väldigt känslig femåring som tar in allt men har svårt att prata om sina känslor. Istället skriker han ut dem och gör rackartyg. Jag skulle vilja ta det i bitar, att först säga att det är turvis mammadag och turvis pappadag. Och sen när ett nytt hem är aktuellt tala med dem ordentligt. Några förslag?

@Snödroppen tack det känns som om det är min inre röst som fattat detta beslut.

😔❤️