Senaste kommentarerna i forumet

Mycket bra med svett!

Jag kan en del om det fenomenet må du tro!
Kämpa på och träna så ska du se att det för kvällen och dagen ger dig det du behöver!

LP

Vet du vad det är som gör att du vill dricka? Vad är det som triggar ditt begär?

Jag tror att det är bra om man kan bena ut det och ta itu med det problemet. För min del tror jag det är en viss del kompensation för att jag inte nyttjar snus längre men också ett sätt att fly verkligheten en stund. Att komma i nått carpe diem-tillstånd för några timmar. Känns inte som att jag kan njuta av film, musik och annat om jag inte får vara lite berusad samtidigt.

Sen har man ju småpimplat titt som tätt mitt i veckorna i så många år att man skapat ett fysiskt beroende. Hjärnan klarar inte av att trigga igång belöninssignalerna på egen hand. Man blir låg.

Tack för ert stöd grabbar! Känns bra att nån läser och förstår!

Ja LillPer, det kan bli så illa på en liten mängd. Det var nog närmare 6 öl när jag tänker efter. Min baksmällegräns går vid 4 st tror jag och beroende på hur mycket jag får sova. Denna natt sov jag bara 5 timmar så då blev det som det blev.

Ikväll ska det bli så sjukt skönt att inte dricka. Att bara koppla av med nått gott till middag, en filt i soffan och en bra film. Ser frem emot det som fasen! Ska verkligen ta ut mig på gymmet också. Svettas ut skiten!

Jag förstår dig så väl. Hur svårt måste det inte vara att sitta i din situation i en miljö som för oss är extra inbjudande till att ta till "ett litet lyxigt glas vin". Förstår din tanke, varför får de men inte jag?

Gott att höra att du gav bort dina vinflaskor. Det är ett steg i rätt tänk och det var en possitiv handling.
När man försöker att inte dricka så tycker jag att man ser vin och folk som dricker överallt. ALLT känns relaterat till alkohol men det är väl våra sjuka hjärnor och beroendepersonen i oss som ger sig tillkänna antar jag.

Du har ett delmål att nå 30 vita dagar har jag förstått. Jag vet faktiskt inte hur många dagar jag har utan alkohol, inte är det många i alla fall. Kanske får börja om att räkna från dagens datum, det kan nog funka som en sporre ibland när alkoholdjävulen knackar på.
Att gå in och handla och det står vinflaskor uppradat på hyllan i livsmedelsbutiken...hmmm...det skulle jag nog inte kunna hantera. Jag hade heller inte nöjt mig med halva flaskan som du gjorde. Det låter ju knäppt att se det som något possitivt att du "bara" drack halva flaskan men det är nog så vi får försöka tänka ändå. Förstår att det blir en utmaning idag, att låta bli den där andra halvan. Hoppas och önskar att du finner styrka att låta bli men jag vet hur svårt det är.

En dag i taget igen och just nu så säger hela min kropp ifrån...ingen alkohol i dag.
Tack för dina vänliga omtänksamma ord. Jag tänker på dig och hoppas att vi båda finner styrka att ta oss framåt även om det blir med de där små myrstegen som det talas om.

Allt gott!

Dag 7 nu.
Inga problem med alkoholen, men det är många tankar runt drickandet och en del undermedvetet planerande.
Så märklig jag är.

Vaknade i morse 6:30. Så enormt trött i hela systemet. Kom inte upp.
Jag somnade om och vaknar 09.00 fortfarande sjukt seg och svårstartad.
En kamp att komma upp och jag upplever den här känslan jag beskrivit förut att det saknas näring i hjärnan.

Efter lång grötfrukost känner jag en viss förbättring i mitt mentala tillstånd och den kemiska balansen börjar förbättras.
Jag upplever uppgivenhet och svårmod. Flackar hit och dit i mina tankar och åsikter.

Jag vill för mycket och tänker för mycket. Släpp LillPer, släpp.
Försöker lära om, men det är svårt.
Berra skrev vid nåt tillfälle om hur han var tvungen att förändra hela sitt sätt att agera och handla. Bryta gamla mönster och rutiner. Hitta nya vägar och nya infallsvinklar, t.o.m när det gäller att prova nya brödsorter! Tvinga sig själv att gå utanför sin egen lilla box.

Det tror jag är bra.
Någonting har satts igång i min läkande process.
Den har varit lång och krokig. Hoppas jag är på rätt stig nu?

LP

Bra Steven!
Ta handom dig själv och skippa ölen!

Funderade lite över baksmällan från helvetet.
Om jag inte minns fel så skrev du att du druckit 4-5 öl kvällen innan helvetes smällan?

Blev det en sån kraftig bakssmälla av den mängden?
Själv blir jag nämligen också väldigt dålig av relativt små mängder.
Fast det mesta av min baksmälla blir psykiskt lidande.

Sköt om dig Steven.

LillPer

Hej!
jag tror att det är en tråd jag startat...eller..jag har gått in på forumet och skrivit där...hänger ni med dit? man kan ju också lägga till varandra i favoriter så är det lätt att hitta. Jag har lagt in Er som har skrivit och backat upp mig under min första nyktra vecka! tack alla för det!

Kram

Hej!

tack för väldigt kloka tankar m-m, du har helt rätt. Varför lägga energi och tanka på det när jag ska ta en dag i taget helt enkelt. Känns befriande att inte dricka på kvällarna och framförallt känns det befriande att vakna på natten utan att ha lite småont i magen, lite ångest och så denna trötthet fast man sovit sina timmar.

Jag känner mig som en bättre mamma nu för jag änner mer närvaro. Min koncentration går ut inte ut på att smyga och "halvlyssna" som det lätt blir efter ngr glas. Jag kommer ihåg allt vi pratat om på kvällen när vi sitter framför tv:n och jag behöver inte orora mig för att mannen ska känna att jag luktar alkohol eller koncentrerar mig på att verka "spiknykter"..

Känns lite pressande med alla högtider framöver; magen pirrar till när jag tänker; julbord med jobbet, jul med familj, nyår med vänner, och alla andra tillställningar som man vill dricka på.

Jag tror att jag måste lära mig att ta en dag i taget och inte redan nu börja måla upp bilden av hur tråkigt jag kommer ha på alla dessa fester som kommer, bara för att inte jag kan dricka..

En sak vet jag, träningen hjälper mig. Jodå m-m det känns att man lever, men jag gillar träningsvärken bättre än värken i kroppen som man får av att ligga deckad i sängen då man knappt flyttat på sig på hela natten..

Idag är det dag 7 och det trodde jag baske mig inte för en vecka sedan! Jag tänkte faktiskt köpa hem ngr alkoholfria öl till tacosen imorgon, lägga dem på kylning och njuta som om det vore stark öl, jag gillar smaken av öl och dom är faktiskt helt ok!

Kram på Er idag, nu laddar vi för en pigg alkoholfri helg!

Det där med att ha en bra terapuetkontakt är kanonviktigt!
Någon som tror på en, kan stötta och ge vägledning.

Många gånger när jag var helt under isen (har flera psykiatriska diagnoser) kunde våra samtal ofta sluta med att vi skrattade åt mitt fyrkantiga tankesätt. Det var så befriande.

Nej, vindimman löser inga problem. Tvärtom!
Det gäller att kämpa för allt man är värd mot det där alkoholsuget som förstör livet både för en själv och andra.

Styrkekramar!
Tanten

Hällde aldrig ut de där flaskorna som blev över vid min bjudning i onsdags.
Igår blev jag tillsammans med några vänner bjudna på hemlagad lunch. Tog då med mig vinflaskorna som en liten present, tyckte det var en bra ide.

Nåja, till maten serverades, vin, öl eller vatten.
Skäms över mig själv, men jag valde ett glas vin. Till kaffet och tårtan slank det sen ner en stor congac.
Vet inte hur jag tänkte, kanske, varför får dom och inte jag?

Efter lunchen gick jag som planerat till affären. Handlade det som stod på listan samt en flaska vin. Alkoholen innan hade trissat igång ett sug.
Drack senare upp hälften vinet i samband med kvällsmaten.
Så onödigt!

Nu har jag alltså en halv flaska vin hemma. Idioti!
Saknar karaktär och misstänker att jag kommer att dricka ur resten ikväll.

Sen blir det till att börja om från början igen......
Hur många månader ska det ta innan jag klarar mina 30 dagar?

Surfina:
Skrev i din tråd att jag önskade dig all styrka och allt gott!
Jag menar det verkligen!

Kramar
Tanten

Jo jag hoppas att det här är en vändpunkt även om det kommer att trassla sig på vägen igen.
Gällande alkoholterapeuten så har jag inte ställt frågan men det är säkert inga problem. Jag pratade in ett meddelande på hans telefon igår och han ringde upp efter bara en liten stund. Känns hur som helst skönt att han finns och att han ser min situation från min sida och inte bara genom barnen som den andra socialkontakten gör. Barnen har aldrig fel enligt henne, vet inte om jag håller med om det. Jag som vuxen har absolut ingenting att säga till om när det gäller min relation till barnen just nu utan jag ska bara sitta stilla i båten och vänta. DET känns som en omöjlig uppgift när jag egentligen vill slåss med näbbar och klor.
Ja ja...veckorna går och det händer ingenting och jag känner mig så galet frustrerad. Det är lätt att fly in i dimman men det löser ju inga problem det heller som bekant.
Nej, det blir till att kämpa.
Hoppas att du har det bra tanten och att din väg är lite rakare än vad min är just nu.
Vi förtjänar att få må lite bra nu, eller hur! :)

Kram och ha en fin dag.

Över att du hörde av dig.
Du skriver väldigt fint och välformulerat.

Bra att du känner stöd från alkoholterapueten, att han tar ditt parti och förstår din frustration över de övriga mötena.
Hoppas du får en tät kontakt med honom.
Finns det möjlighet för dig att ringa upp honom, typ, lämna ett meddelande i växeln om att du vill bli kontaktad så fort han får en stund över?
Den möjligheten fick jag tidigare, både hos psykologen och psykiatrikern. Det kändes tryggt att veta varje gång jag förlorade fotfästet.
Och efter varje samtal kändes marken lite stadigare under fötterna.

Starkt gjort att du rensade bort alla BiB och flaskor.

För visst är det lätt att vända sig till vår "vän" vinet som samtidigt är vår värsta ovän. Den där ovännen som det är så tufft att säga upp bekantskapen med, men på något sätt måste det gå.

Hoppas du har kommit till vändpunkten nu.

Önskar dig styrka och allt gott.

Varma Kramar från Tanten

Låter härligt kära tant.
Den typen av sömn behöver jag också nu.
Ja varje dag är en utmaning men du gör det bra. Du kommer att fixa de där 30, det är jag helt säker på.
Kram

Det har varit några riktigt tuffa dagar. Mycket motgångar och möten som absolut inte varit bra på något sätt. Fick igår kontakt med alkoholterapeuten jag träffade förra veckan och han blev häpen när jag berättade om de andra mötena jag varit på och hur jag har blivit bemött. Kändes lite skönt att han tog mitt parti och förstod min frustration och den hopplöshet som jag känner.
Nya möten inbokade, jag känner mig så jäkla trött bara.
Har varit sjukskriven ett par dagar för jag känner att jag haft fullt upp med att andas just nu. Självklart så har jag vänt mig till min gode vän och mår just nu värre än någonsin.
Sitter på jobbet och skakar och vill få bort den här känslan ur kroppen, vill få ut alkoholen så att all ångest ger sig. Har inte vetat om det varit natt eller dag de senaste dygnen. Har sovit och druckit om vartannat i många timmar. Kroppen är helt slut och det känns som att hjärtat värker men jag vet att det är ångesten som härjar. Är det här vändningen tro? Vill gärna tro det men samtidigt så vet jag ju hur det funkar.
Träffade mina älskade barn i fredags och vi åt middag tillsammans. Fan vad jag saknar dem, det var så skönt att få ha dem hemma en stund.
Nej, nu blir det nya tag. Jag vill inte må så här. Huvudet känns som att det ska sprängas, stora mörka ringar under ögonen, panikångesten som river på insidan, stressutslag över hela ryggen som kliar så att jag håller på att bli tokig. Rensade bort tomma bib-förpackningar och flaskor på morgonen, det är ju skrämmande hur mycket jag lyckats hälla i mig.
Det här är en livskris som jag inte önskar min värsta fiende och det är jag själv som satt mig i situationen.
Har än så länge jobbet kvar och jag hoppas att jag inte låter det gå längre nu. Jag måste styra upp min situation nu. Jag har alldeles för mycket att förlora.
Det blir inget vin idag!!!
Kämpa på allihopa, kramar till er.

Skriv om du vill och orkar.
Skriv även om det inte fungerat så bra.
Ingen sätter fördömmer dig i så fall.

Ha det gott!
Kram
Tanten

Jag har sovit ut nu. Jag känner mig stärkt av snedsteget och är redo och motiverad att köra på nu. Nu vill jag verkligen inte dricka nått på ett bra tag! Gårdagens baksmälla känns fortfarande av och jag vill verkligen aldrig mer uppleva en sådan. Ser fram emot kvällen. Idag hade jag vanligtvis köpt hem öl då min tjej jobbar över till kl 22.00. Idag ska jag träna på gymmet. Städa lite och kolla på film i soffan. Ta hand om mig själv.

Jo det verkar så. Kom igår in efter lång tid borta, men det kom inte upp i forumet. Bara på förstasidan

Hela cirkusen är igång här och jag måste iväg till jobbet, men ville att du skulle veta att du blir sedd härinne och att du säkert kommer att få respons, så ta det lugnt och läs vidare i trådarna när du har tid. Det är ett rätt juste sätt att lära känna tilltuffsingarna härinne, mig inklusive, för jag antar att de flesta är som ärligast här på forumet.

Återigen Hej! Och givetvis välkommen ifrån mig också!/NM

Hej, ja, skrev ett svar, markatta, men det synes inte?

Vill du vara helt säker så tar du ju bara någon öl/vin/cider som har noll procent alkohol. De flesta har ju 0,något men det finns också de som är helt alkoholfria.

På alkoholhjälpens förstasida där man ser nya inlägg så ser jag att du har skrivit något mer Ada men när jag går in här så syns inte det inlägget. Någon mer som har samma problem?

Hmm, inte somnat ännu. Lyssnar på P4 Karlavagnen, som handlar om missbruk.

Hej! :)

Alkisjävlar, ja det var kanske att ta i. Klart inga av er är "jävlar", det kan ju inte jag veta :-)

Mjo, det blev lite dåligt med svar i min egna tråd. Trodde jag egentligen inte, hade hoppas på en del reflektioner och åsikter. Men, men.. skitsamma. Att jag är berättare/talar ut, och andra svarar - det händer nog nästan aldrig i min vardag ändå.

Men av nån anledning har det alltid varit så att bekanta, och väldigt "ytliga" sådana så fort dom hamnar i sina "kriser" alltid kommer till mig för att tala ut, även om vi kanske inte haft nån kontakt alls på många år. Jag har dock inte direkt många vänner som jag anser som "nära", det är kanske 1-2st. Jag verkar intressant först då dom jag känner har problem? Känns väldigt synd. Skulle väldigt gärna vilja surra över en kaffe på nått fik, och TALA UT. Men det finns ingen jag känner till som jag tror skulle lyssna och ta mig på allvar. Och jag är ju inte den som direkt öppnar mig heller. Folk verkar ta för givet att mitt liv är superduper. Har försökt några gånger, men blir nästan "bortviftad" att det är fullt normalt....och så får man lyssna nån timma eller två på enligt mig "världsliga" problem från personen i fråga.

Mina föräldrar flyttade ett par gånger, och jag hamnade där jag är idag i gymnasieåldern. Inga släktingar finns då troligen farsan skrämde bort varenda jävel under mina yngre år med sitt beteende, inte heller några personer jag känner sedan "barnsben". Så jag har ingen som jag är "tight" med sedan länge egentligen att surra med.

Låter som jag är en "kuf", men det är jag inte. Har en sambo, och vi har 2 barn tillsammans. Men jag vill inte prata om detta med henne. Jag vill bara att dom skall se mig bli en bättre människa. Även om vi är sambos, jag älskar ju såklart henne och våra barn. Men för mig så duger inte hon att "surra" med. Är jag hemsk då?
Min sambo vet ju såklart vad som gäller. Hon vet att jag är alkis, och jag har erkänt det för henne och vi har pratat om det. Hon är också mycket medveten om mina föräldrars, farmor å farfars till våra barn ganska kraftiga alkoholism som orsakat mycket bråk å stök. (som min sambo även varit dödsfiender med under en period, men då jag "försvarade"). Det skulle jag dock aldrig göra idag. Idag står jag på min sambos sida mot dom. Tycker mest synd om våra barn som inte har nån egentlig kontakt med sina farföräldrar.

Jaja, nu måste jag försöka sova. Det är skitmycket just nu...både jobb å hemma. Egentligen vill jag bara lägga mig ner å grina skiten ur mig å tycka så jävla synd om mig själv... Men det kan jag inte, för jag hatar mina föräldrars jävla tycka synd om sig själv snack, varför dom sitter där dom sitter. Jag vill verkligen inte bli en sån som dom.

Nån dag, ska jag bli bättre.

Jättevarma kramar till er som läst och svarat. Uppskattar det jättemycket, tycker om att nån lyssnar.

Må väl
/Nationalteater.

Jag tycker nog att du ska ta lägenheten, alla gånger, han har haft sina chanser, sina 10 000 chanser som du säger.
Går du tillbaka till honom så känner han sig trygg att allt är som vanligt, kanske inte på en gång, men sen...
Skaffar du din egna lägenhet så har DU skapat en förändring, och har på så sätt övertaget, över ditt liv.
Du kan välja att fortsätta umgås med honom, men på dina villkor, du går hem när du tycker det känns obehagligt, och han vet det.
Så länge du inte ger upp ditt egna liv så kommer han inte kunna styra det, det är du som bestämmer vart du sover, varje natt.

Men låt inte din lägenhet betyda ett definitivt slut på erat förhållande, utan mer som en andningspaus, tid för eftertanke...

Låt han få "tävla" med din nya vän om ditt förtroende, du kan vara väl värd lite extra uppvaktning.
Visst är det mysigt med en ny förälskelse, men efter ett halvår så övergår även den till vardagen, och den är viktigt att kunna förutse så tidigt som möjligt,
Vill jag leva så här i framtiden?

Att bli våldsam är ur min synpunkt helt oförlåtligt, man slår aldrig den man älskar, oavsett orsak, att bära hand på den andre är att skeva maktbalansen i förhållandet genom att göra den andre rädd att bli slagen och våldsam.
Kanske mer ett bevis på deras tillkortakommanden i att kunna argumentera sakligt.

Har ingen erfarenhet av att röka braja, men de vänner som har haft bekanta som rökt på säger att de blir långsamt "sjuka i huvudet",
Skitsiga och oansvariga om de håller på för ofta och för länge, det kan ha en grund i hans beteende, vem vet?

Jag anser att du ska ta vara på det som är bäst för dig och ditt barn, och det som DU kan förändra i varje möjlig situation,
Hellre chansa än att sitta kvar i en obekväm situation, och bittert senare ångra att du aldrig tog chansen till en förändring när du hade en möjlighet,
Om du tar en förändring, så är det upp till honom och bevisa att han är värdig att hänga på ditt nya liv.

Aldrig vara för rädd för att göra en förbättring, en försämring kan man ju alltid backa tillbaka ifrån.

Lycka till!

Berra

Hejsan markatta!
Japp! Och tack! Och håller med dig - rubriken nog lite missvisande. Men tycker nog att min man inte har varit tillräckligt modig beträffande sina egna brister - kanske inte jag heller. Fastän jag till sist fattade att mitt svek hade påverkat honom djupt, kommer jag kanske aldrig att inse hur svårt det egentligen var för honom. Samtidigt fokuserar han nästan bara på hur jag svek honom, inte på hur jag kände mig sviken.

Tjaa! Men vi vill båda två, och vi vill framåt, och vi har redan nått långt. Men vill inte att det ska finnas agg mellan oss pga denna historia. Och vill inte att det ska hända igen!

Kram!