Senaste kommentarerna i forumet

Kära Grodan
Ditt brev har många affirmationen som jag tror är viktiga genom livet att ha, kanske utan att inse vilka dom är eller när man har/beskriver dom för andra eller sig själv. Att prata eller skriva är ju ett sätt att få ett kvitto på vad man inhandlat i livet sista tiden, man vill ju bli bekräftad och sedd som en toppenmänniska, vilket man inte så ofta är med Alkotrollet bredvid som du så klokt beskriver Grodan.
Jag känner igen mig i dina beskrivningar och skall snart efter frukosten till Paris med jobbet och känner en stor oro för alla ursäkter jag kommer att ha för ett gott vi till alla den goda maten vi får, eller en kall öl på någon härlig uteservering och allt skålande i glada vänners sällskap, där man med mineralvatten blekt i glaset får blickar med en massa funderingar. Nu är det slut med ursäkter eller förklaringar, jag bestämmer själv vad jag vill ha i glaset.

Vi kan Vi vill Vi skall Hoppa som Grodan till ett språng av frihet utan Alkospökena, de får stanna kvar då vi tar språnget

Lycka till med allt kära Grodan och på återseende

Lassitter

och jag vet vad du skriver om - hann också både läsa och inlägget och skriva ett svar som inte sen gick att publicera då inlägget tagits bort.
Det var lite intressant men mest sorgligt att få dela Maligns föreställning om oss som skriver här. Det är snart tre år sen jag hittade hit till forum och jag har noterat detsamma som Berra - vi är sårbara inför den respons vi får även om vi är anonyma och när tonen blir kritisk eller hätsk så sjunker aktiviteten på forumet. Så, ja, jag förstår att moderator tog bort inlägget av fler skäl än det som berörde mig personligen.
Tack Berra för ditt inlägg! Hoppas alla som läste och berördes illa ser att det finns gränser och fler som går emot direkta elakheter. / mt

Livsranson är förbrukad, ja det var klokt sagt Fenix och dina kommentarer till Fjodor som fått återfall och även haft ett långt uppehåll med insikt att alkoholen bara är ett fördärv, även om villfarelsen att lite alkohol skyndar på glädjen/känslan i kroppen är enbart en illusion för oss beroende personer.....Jag är nu på Forumet sedan några dagar och flyter runt och lär mig forumet samt läser era inlägg och livsöden.....
Kämpa på Fjodor känn nu att det är framåt som gäller och du både kan har viljan och vet vad som gäller. Den rikedom du beskriver att avhålla sig från alkoholen, har du smakat på och den skall du åter få, då även du Fjodor förbrukat livsransonen liksom jag.......vilken lättnad att veta att man inte är ensam och tillsammans fixar vi ett fortsatt rikt liv med äkthet av känslan att få vara riktigt stolt över sig själv.......

Jag känner mig stärkt av era berättelser och skänker min tanke och kraft till att alkoholen har nu gjort sitt i våra liv

Lassitter

Hejsan
Är nymedlem sedan några dagar och kan bara hålla med Berra i hans inlägg att kritisera, döma eller vara negativ mot andra eller deras inlägg är inte att vara en medmänniska som känner sympati och empati för våra svårigheter att inte kunna hantera/använda alkohol utan dåliga/svåra konsekvenser.

Jag är en man på 50 plus med nu 7 veckors uppehåll från alkoholen och känner mig nu riktigt fri för första gången på nästan 35 år och det med insikten att jag måste helt avhålla mig från alkohol och inse att jag varit alkolist och är numera nykter alkolist vilket är såå svårt att acceptera orden nykter alkolist, o helst i de sammanhang jag arbetar inom socialtjänst, då min proffessionalitet bygger på hjälp och behandling till andra människor med missbruk av olika slag.

Ja man är inte starkare än sin svagaste länk.....Då jag läst flera inlägg här på forumet så hittar/känner jag igen mig i så mycket av alkoholens djävulska grepp och hur vi själva så ofta manipulerar oss till eget yttersta för att försvara vårat drickande. Just nu så befinner jag mig på hotell intill Arlanda stad och skall genom jobbet åka till Paris några dagar, jag skall kämpa med näbbar och klor för att ej dricka alkohol och många i min omgivning kommer säkert att undra. Själv så har jag redan hundra anledningar till att dricka i min hjärna, jag är väl värd ett glas vin eller en kall öl på en uteservering i Paris, tänk sååå gott det skulle vara och bara en liten berusning är väl OK.....
Mina tankar går till er härinne på Forumet hur ni kämpar och genomlever alla dess kval Och alla människor/vänner/kamrater/älskade och våra barn som vi sviker och gör ledsna över vårat beroende och den personlighetsförändring vi får och dess konsekvenser av olika mått det får.....

Ni är underbara som kämpar och försöker finna vägar ur den ondes grepp i Alkoholens avgrund och jag lär mig av era inlägg och erfarenheter och min önskan är att jag framöver skall kunna vara till en kraft/resurs och dela med mig av mitt fantastiska liv liksom de fallgropar jag haft och människornjag sårat och gjort besvikna

Nu är kl 4 och frukosten har öppnat.....hoppas jag klarar mig stark dessa dagar och skall tänka på hur ni kämpar på med era liv i nykterhet

Må väl o va rädda om er

Lassitter

Om du syftar på det inläggen jag kunde läsa om i förmiddags med finnar och alkohol och sedan i slutänden ett personangrepp på mulletanten och hennes livskamrat mullegubben, så tror jag nog att alla här har en förståelsen för varför detta inlägg försvann...

Alkoholhjälpens forum bygger på att alla försöker hjälpa och stötta varandra med olika sorters hejarrop, egna livsåskådningar och erfarenheter.
Vi som har problem med alkoholen har också nära till våra känslor, vilket kan vara en av anledningarna till varför vi fastnade i detta missbruk.

Under mina snart 6 år på forumet så har jag personligen sett hur inlägg med påhopp eller av annan negativ karaktär har lett till att antalet inlägg mycket drastiskt har sjunkit när de själva riskerar att bli kritiserade, för vi är känsliga personer och fel vibbar kan mycket lätt ge oss en orsak till att åter välja alkoholen när "ingen tycker om oss" eller när vi blir tillrättavisade att vi hela tiden gör fel.
Vi har hört det tillräckligt ofta och här har vi hamnat med likatänkande, vi som funderar starkt på vårat sätt att umgås med alkoholen.
Allting hänger på en skör tråd, och minsta lilla motgång kan få ödesdigra konsekvenser i vår strävan att bli kvitt drickandet.

Hela det här forumets framgång tror jag beror på att man ärligt vågar öppna sig och blottlägga sina dåliga sidor, smusslandet med drickandet.
Det bygger också på ett ömsesidigt förtroende hos alla andra att kunna bevara varandras hemligheter, jag vet att du dricker, du vet att jag dricker osv.., inga vänner kritiserar den andra.

Magnus heter våran moderator som fortsätter driva forumet utan någon egentligt kvarvarande uppdrag då alkoholhjälpen.se hänger löst till utan någon direkt ägare längre, vi som anser att något inlägg väcker anstöt trycker naturligtvis på knappen "anmäl inlägg", och det är sedan upp till vår moderator att avgöra om det gjorde det eller inte, fegt eller inte, man anmäler inte en polare, eller?
Men om polaren inte håller en shysst ton för oss andra, och på sikt riskerar haverera det som har byggts upp under en sådan lång tid,
är det fortfarande rätt att knipa käft då?

Nej klart att det inte är det då...

Forumet drivs i stort sett just nu i en ideell regi och bygger på forumets medlemmars intresse för att fortsätta skriva, och det är ca
fem-sex gånger fler som inte registerar sig utan bara tar del av informationen helt utan motkrav, en gratis självhjälp.
Det finns nog inget bättre sätt just idag att få denna information och vara fortsatt helt inkognito.

Jag tror att jag har ett stort stöd för mina åsikter, jag hoppas på att fler av forumets medlemmar också kommer med en kommentar här.
Vem som har anmält det spelar ingen roll, eftersom vi aldrig hänger ut någon här, det kunde ha varit jag bland många andra, men min tanke var att kommentera detta på kvällen när jag hade tillgång till en dator, och då fanns tråden inte längre kvar.

Om någon har svårt för att följa dessa enkla oskrivna regler om att vara "snäll" på forumet så kanske inte detta forum är det rätta för honom/henne, men jag har svårt att knipa när någon går till attack på en av mina många vänner på forumet.
Jag vill ha dem kvar, och jag går in här flera gånger om dagen, skriver eller svarar bara kanske en gång på hundra lästa inlägg.
Jag har lästa om många olika personligheter som kommit och gått här under åren, några kommer in och hälsar glatt på ett besök då och då efter att ha varit borta i några år, forumet är inte bara en interaktiv plats att hänga på, det är för många en livsavgörande händelse i deras liv.
Och det vill jag inte att det ska förstöras, eller glömmas bort, det hade en enorm påverkan på mitt liv, och min återgäldning ligger i att bland annat hänga kvar här trots att jag inte har rört drickat på 5år och snart 11 månader.

Och vad det gäller finnar, så gick jag under smeknamnet "köttfärs" när jag var i tonåren, trots mina 50 år så kan jag fortfarande se ett månlandskap i mitt ansikte i spegeln, ett livslångt ärr jag kommer få leva med i resten av mitt liv.
Provade de flesta preparat som var tillgängliga då, men kan trösta mig med att jag bara var lite extra manlig då det beror på höga halter av det manliga hormonet testosteron, det tog väldigt lång tid innan tjejerna fattade att livslång kärlek kommer ifrån insidan, och inte utsidan.
I den något äldre divisionen så låter den hjässan växa igenom hårfästet istället, man får aldrig vara nöjd!

Men man får lära sig att acceptera hela situationen, annars kommer man aldrig någonsin bli nöjd med livet.
Lite granna som om man en gång varit alkoholist, så får man acceptera att jag troligen aldrig kommer någonsin få ett sunt förhållande till alkoholen igen, den dagen då det har fått sjunka in, ja då släpper stressen om NÄR kommer jag att kunna testa nästa gång...
Troligen aldrig, och då får jag söka mig nya vägar till en annan sorts lycka, kanske uppskatta livet som det är, egentligen..?

/Berra

Hej Dotts, och välkommen till forumet.
Jag lider av att läsa dina rader om detta helvete som orsakas av en tappad själ till alkoholen.
Jag har gjort samma skada mot min familj i min alkoholism, min fru påminner mckt. om dig och det du står för, ni har dessutom samma yrke, även vi har två barn och är idag en lycklig familj tillsammans då jag äntligen har blivit nykter.

Om det inte varit för att min fru ställde tuffa ultimatum, som var ta emot hjälpen och genomgå en behandling annars lämnar vi dig och ditt missbruk.
Detta fick mig att ta emot hjälpen som i mitt fall två olika behandlingar en månad på Nämndemansgården och därefter en tvåårig öppenvårdsbehandling dvs. kvällstid efter arbetet.
Är snart klar med min sistnämnda behandling nu och mår fantastiskt bra idag.

Vägen var långt ifrån rak från början, kört i diket ett par ggr på resan men har nu uppnått nykterhet och ett bra mående.
Även jag var alkoholen personifierad, från vår första tid tillsammans.
Det gick fort utför sista åren med alkoholen, jag var så styrd av skiten att jag inte brydde mig om ngt annat än nästa glas, man blir något av en Dr Jekyll & Mr Hyde två olika personligheter i sina förhandlingar i huvudet om dricka alkohol eller ej.
Vad jag vill ha sagt med detta är att det finns hopp, jag var egentligen förlorad i detta helvete men har tagit mig ur det, men det var min frus förtjänst till stor del som krävde behandling eller separation.

Jag var likgiltig till mitt egna liv och även min familjs i den djupa depression som alkoholen orsakade. Hoppas din man nått sin personliga botten, detta krävs för att vara mottaglig & behandlingsbar.
Kram till dig och din familj hoppas det går bra på fredag, hoppas detta är vändningen.

Jörgen

Kuratorn på barnens skola hördes av och tyckte att det var av största vikt att hon fick börja prata med dem omgående. Yes! Hoppas hon hittar in till min lillkillen känslor kan hjälpa honom sätta ord på de. Jag tror att livet i skolan kommer bli betydligt lättare för honom då. Hemma får vi jobba vidare. Nu känns det som en lång utdragen väntan till fredag. Jag planerar att följa med till läkaren. Både för att visa att jag bryr mig, men även för att kunna hjälpa till och säga hur allvarligt det är. Jag är fortfarande medveten om att det är han som måste göra valen och göra de för sin skull.

Idag har svärmor återigen visat att hon har tagit in allvaret samtidigt som hon tror blint på hans löften. Det gjorde jag också första gången. Andra, tredje, fjärde, elfte, tjugonde osv. Men inte efter i lördags. Samtidigt känns det konstigt. För vardagarna känns för vardagliga. Lite som om det inte hänt, så får det inte vara, något måste vara annorlunda och det tycker jag borde märkas mer. Vi får se vad som händer i den närmaste framtiden.

En annan tanke jag har är att jag känner mig grundlurad. Jag har aldrig känt min man utan alkoholproblem. Dvs vem är det som kommer fram om detta går vägen? Samtidigt är det en sorg att mitt liv blev så här. Visst vi har haft många fina stunder, men även de har fått ett litet naggat yttre efter detta. Det blir mycket att jobba med i framtiden.

är guld värda, jag vill inte glömma allt dumt som hänt, för då är det risk att jag återigen börjar dribbla med mej själv och tycka att "det var nog inte så farligt, jag var nog inte alkoholist".

Så mina minnen vårdar jag ömt, det är dom som håller mej ifrån Systembolaget...
Kram!
/MB

rekommendera dig att läsa runt på forumet och tipsar förutom Al-anon om en länk till http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Delar helt Addes uppfattning att det är hon själv och ingen annan som kan besluta och ta ansvar för om hon ska vara nykter eller inte. Det du kan göra är att ta hand om dig och stöda hennes val ifall hon vill välja den nyktra vägen. Du kan ju också fundera över hur det påverkar dig om hon inte dricker alkohol t.ex på semestern. Har du ett eget intresse av att hon ska dricka som sällskap med dig emellanåt?

På siten Förändra sitt drickande finns fler kvinnor som skriver om sin kamp mot alkoholen. Läs! Jag har lärt mycket där.

Instämmer med Adde också i tanken att du kanske tycker att du får "hårda" svar. Jag är gift med en alkoholist som är nykter sen snart tre år tillbaka, av de tre åren var han nykter det första året för att jag skulle ha lämnat honom annars. Allt blev fullständigt annorlunda när han efter ett återfall själv valde nykterhet. Det är utifrån min personliga erfarenhet och tre års läsande här som jag delar Addes uppfattning. Det har inte varit alldeles enkelt att komma dit jag är idag... men nu är livet fint! Hälsningar! / mt

Jag vill på något konstigt sätt inte heller vara utan mina erfarenheter, utom vissa som är särskilt nasty, då vore jag inte jag. Däremot finns det ett pgäng saker som jag inte vill uppleva igen. Är fullt nöjd med vad jag vet om fylla, ångest, skuld och skam och allt vad det kommer sig av. Det räcker och blir över för mig.

Just nu känns det inte alls svårt att fortsätta vara nykter. Jag måste istället jobba på att inte stänga av slutet av filmen utan spela hela nästa gång lusten faller över mig.

Häng i Fjodor!!

Grodan

Hur många nyktra "femtedagen" har inte jag haft? Börjar bli litet trött på den här storyn särskilt slutet. Vill bara kika in och säga att Grodan är nykter idag också. Inga hejarop, det är inte något fantastiskt som har hänt. Det här har jag gjort förut, börjar bli proffs. Men tar jag mig förbi treveckorsstrecket och stannar kvar tar jag gärna emot en dunk i ryggen.

Just nu är det det gamla vanliga tradiga - försöka få ordning på mage, psyke och sömn. Röja upp i det som förfallit runtomkring mig både fysiskt och vad jag gäller relationer. Att jag aldrig tröttnar på denna sysselsättning? Obegripligt, kanske särskilt med tanke på de lyckotjut som ibland faller över mig redan nu trots att det bara är dag fem. Så lycklig känner jag mig aldrig när jag dricker, inte ens vid första glaset.

Denna gång är det litet både bra och dåligt riggat. Om några dagar kommer min dotter hem och ska bo hemma i två veckor, mycket bra stöd för att lyckas passera treveckorsgränsen. Den stora faran inträder när hon åker, men men det får bli då annars blir det som att jag redan nu börjar planera för återfall. I nu läget känns det inte så. Är bara glad och tacksam över att vara nykter idag.

ProffsGrodan

så ska DU ge HENNE tillåtelse att dricka "lite" på fredagsmyset, födelsedagen, julafton, midsommar,när det är dåligt väder, när det är bra väder som passar till en vinare i solen osv osv.....

Det helt hennes ansvar om hon vill fortsätta dricka och absolut inte ditt. Med den historia som du beskriver så är det för mig självklart att hon överskridit alla gränser en alkis kan kliva över så om HON har en önska om att förändra sitt liv så väljer HON att inte dricka.

DU kan aldrig göra det valet åt henne.

Ledsen om jag framstår som en buffel men läs runt på forumet och kolla lite på www.alanon.se och skaffa dig lite mer kunskap innan det är för sent för din egen skull. Du dras med i hennes sjukdom vilket dina tankar visar att du redan är på god väg in i.

Det är bara jag som alkis som kan välja om jag ska dricka, ingen annan.

Hej
Håller med dig om att när suget kommer tänker jag att det ska nog gå
denna gången. Men nu har jag lärt mig att det funkar inte, kan gå 2-3
gånger. Men efter min sista resa för drygt 4 veckor sedan då jag
small dit ordentligt med kramper i hela kroppen har jag bestämt att
inte det där första glaset. Alkoholen har förstört så mycket, ljugit
för många, och så den hemska ångesten som kommer, och stressen att
man har hemma så det räcker. Skulle jag dricka nu så vore det en
katastrof.
Kommer den där rösten som säger ett litet glas är väl inte så farligt
då ska jag tänka bort den för det funkar efter någon timmer känns det bättre.
Vi kämpar på här, tur att vi har varandra känner mig stark av det.
Ingen ångest eller stress, dessutom märks det i plånboken
Kram alla
Konstnären

Hej Pixie, ville bara skicka dig en hälsning och tanke. Undrar hur du har det? Du är alltid välkommen här, oavsett hur det går. Ibland (oftast?) krävs en del omtag i vår strävan efter varaktig nykterhet. Verkar vara mer regel än undantag. Kram/V

Jag antar att du skrattar igenkännande åt det Lars Demian-lika uppvaknandet? ;) Du har rätt, INGENTING uppväger den där satans ångesten. Det finns när man är mitt i skiten liksom bara två utvägar känns det som: repet eller flaskan. Eller att uthärda till varje pris. Vilket tyvärr inte alltid går...=( Så vad händer nästa gång? Törs man chansa? Nej, inte igen. Jag är klar. Jag vet det, det känns i hjärtat. Samtidigt märker jag ju hur hjärnan försöker deala och släta över: "Men det var ju inte så farligt", eller, "Några öl på en sportbar ska väl funka? Det är ju bara att gå hem efter matchen...?" Men nej, jag tänker inte gå på det. Jag upptäcker ju även hur snabbt det svänger, för bara en halvtimme efter att jag tänkt på det där viset så är jag tillbaka i min fasta syn på att det är över. Jag ska göra precis som du, bli rik både bildligt och bokstavligt utan den där skiten som förstört så helvetes mycket. Men samtidigt, jag vill inte vara utan erfarenheterna, jag vore inte jag...och jag vill tro att jag är rätt bra. Utan den där skiten. =)
LYCKA TILL GRODAN! Och alla andra!!

mannens nykterhet, kanske främst under vita-knogar-tiden, läste jag mycket - för att förstå... och förstod åtminstone något av vilket jobb det är att bli och hålla sig nykter. Jag fick också massor av bra tips här. När du MB skriver om de två samtidiga rösterna kommer jag att tänka på boken "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken. Det var en av böckerna jag fick jag tips om här och tycker den är bra. För övrigt är jag imponerad av den resa du gjort och gör och ditt sätt att bidra på forumet!
Mitt-i-natten-kram! / mt
PS I början betyder minst ett år... DS

läst eller hört att man kan dela upp hjärnan i den gamla och den nya hjärnan, reptilhjärnan och den vanliga om man säger. För min del gjorde det saken lättare, jag kom på att jag inte är knäpp som "hör" två röster i huvudet samtidigt - en som vill dricka och en som definitivt inte vill det. Det blev också lättare eftersom jag kunde börja sortera tankarna, min nya moderna hjärna fick lättare att avfärda stenåldershjärnans nonsenspladder om att "bara ett glas, det gör ju inget".

Mycket av det vi gör sköter stenåldershjärnan fortfarande, sånt som man gör utan att tänka, typ ta på sej kläderna. Om man nån gång har försökt köra ner fel ben i byxorna först, dvs åtsidosätta "autopiloten" där, så förstår man vad som menas med det. Det går, men det blir väldigt knixigt och stelbent. Samma sak med mycket annat, jag försöker fortfarande torka händerna i köket hemma hos mina föräldrar på handdukar som är flyttade sedan tjugo år. Autopilot. Blir lika förvånad varje gång...

Stenåldershjärnan har under mina tjugo aktiva alkisår lärt sej att reagera med att föreslå alkohol i många situationer och av många anledningar. Nu när jag vet det blir jag inte så rädd och ledsen som jag blev i början, jag fick nästan panik när jag inte kom undan från "rösten i huvudet" som krävde alkohol. Nu vet jag att det är inlärda beteenden som stenåldershjärnan bara vill vara snäll och hjälpa mej med.

Kram!
/MB

Idag kom de första reaktionerna hos sonen på helgens händelser. För mig som lärare för yngre barn är det a och o att föräldrarna berättar om barnen ar råkat ut för något speciellt. Därför kände jag att jag behövde prata med skolan så de kan möta våra barn på rätt sätt och hjälpa de om känslorna svallar över. Jag struntar i vad folk pratar om oss, vi försöker göra något åt våra problem. Det räcker för mig, prestige är inte min grej. Så nu ska vi ordna så att barnen får prata med kurator. Det lillkillen var att kroppen mår bra, men känslor är dåliga. Dvs vi måste lära honom att prata om sina känslor, annars finns det risk att han går i sin fars fotspår.

Jag ar pratat med min chef idag. Det tar ett par veckor att stoppa min tjänstledighet, men det ger mig tid att jobba på min lista. Dessutom kollar hon upp var jag kan på samtal med fokus på medberoende på arbetstid. Tack härliga chef!

Han har berättat för sin chef, säger han. Vet inte om jag kan tro på det, men kom med lite uppmuntrande kommentarer.

Min plan gjorde att jag sov mycket lugnare och har kunnat vara mer avslappnad idag. Nu gäller det bara att behålla fokus. Märks hur fort vårt minne förminskar saker vi har varit med om. Det gäller att hålla dem levande för ett inte falla tillbaka.

Dagen avslutades med mer tragik, min mamma har fått diagnosen Parkinson. Mitt starkaste stöd!

Den artikeln du hittade mulletant var klart intressant, tack!
Har länge funderat om jag är alkoholist eller inte. Texten att alkoholisten kommer ihåg detaljer om sin första fylla var ett "bevis" till som stärker att jag är det.
Börjar förstå hur starkt suget att dricka faktiskt är. Att välja mellan några timmar i lyckorus och på köpet få flera dagar av ångest och frånvarandekänsla eller att välja bort det borde vara lätt. Hjärnan borde lära sig hur jag kommer att må efter en fylla, men det gör den inte, den kommer bara ihåg lyckan av att dricka tyvärr...

denna artikel jag tänkte på!
Mulletant - du är en klippa! Tack!
/MB

den här artikeln http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna / mt

Hej
Hoppas du mår bättre det finns inget värre än abstinens och ångest.
Alkoholen ger ju ingenting längre det blir bara värre och värre
när man provat som jag sagt till mig själv många gånger 2 glas
vin kan väl inte skada, men det har aldrig stannat vid det.
Har nu varit nykter i fyra veckor och först nu mår jag bra.
Hade också kramper i vader och föll ihop med kroppskramper, usch
det var ingen rolig historia. Ska nu göra mitt yttersta för att
inte lyfta det första glaset. Försök och ta en dag eller timme
taget. Skönt ni finns alla. Det stärker mig.
Sköt om dig
Konstnären

Välkommen i gänget!

Verkar som om du hittat rätt.

Grodan

Kryckor eller inte, det går i alla fall inte bakåt. Tycker faktiskt att det är skönt med Antabus för då slipper jag dividera. Gör kanske att jag inte tar i tu med den där livsomvandlingen som många som varit med länge skriver om. Men, det får vänta litet - har inte kraft till det just nu.

En dag, eller timme i taget får räcka.

Hoppas allt är väl konstnären.

En Groda som hänger i.

Hej
Tack för dina ord det värmde. Jag tycker också jaG GÅR PÅ KRYCKOR fast lite
staadigare för varje dag. Fortsätt du är ju duktig som varit nykter tre dagar.
Jag försöker ta en dag i taget tor man måste det vill absolut inte trilla dit
igen. Just nu undvikter jag mina vänner som dricker, känner mig alltför skör
just nu. Jag hade problem med maten första nyktra veckan men nu äter jag som
en häst. Fick en massa B-vitaminer utskrivna. Vi ska väl klara detta, men
alkoholjävulen har makt.
Må bra och ta timme i taget det gjorde jag
Kram
Konstnären