Senaste kommentarerna i forumet

heter "Vid sunda vätskor - handbok i återfallsprevention vid kemiskt beroende" av Gorski & Miller. Den är översatt av Lars Söderling och han skriver i förordet att det är efterbehandlingen och uppföljningen som avgör prognosen. Jag stötte på den här boken för ca ett år sen och den var en riktig väckarklocka för mig. Det första som står på bokens baksida är att det är ingen konst för en alkoholist att sluta dricka, det har han gjort många gånger. Problemet är att hålla sig nykter.

Tack Victoria för din fantastiska berättelse om din väg! Jag har lärt mig att det är svårt att lämna något om man inte ersätter det med något annat... eller att man inte kan ta ifrån en människa något utan att erbjuda något i stället.
I din berättelse är nykterheten den första ersättningen för alkoholen. Det ger mig ett svar på att nykyerheten måste ha en betydelse för den som ska sluta dricka, det hjälper inte att nykterheten är av värde för någon annan. Sedan måste ersättningen hittas i själva livet, det egna livet.
Jag känner mig ödmjuk inför alla er som kämpat er igenom många dagar och kväller och nätter och som delar med er så generöst!
Ni betyder mycket för många! / mt

Hej Viktoria!
Du skriver så bra om din väg, jag har följt dig tror jag sedan din början och önskar förstås komma efter dig. Ni som varit med ett längre tag verkar i samtliga fall komma till en klokhet och insikt, som gör att ni kan berätta fint om resan. Ni som är kvar här och skriver, glöm aldrig att ni är livlinor ibland till de som inte fattat beslutet än, att ni är så viktiga för att förmedla det finaste, nämligen hopp!
/Fenix

När jag läser det du skriver ovan känner jag igen känslan - tror jag.
Så här var det för mig,
att den allra första tiden som nykter var kämpig, med sug och tristess men också fylld av någon slags speedad tillfredställelse, ja nästan eufori, av att lyckas med den första nyktra helgen, den första nyktra månaden, den första festen, 3 månader osv. Jag fick mycket peppning på forumet bla. Några (få) människor runt mig irl var nyfikna och ville veta hur det gått och hur jag tänkte och kände. Men precis som du kunde jag uppleva där vid halvårs-strecket någonstans att det kändes tungt, när det inte var lika kämpigt längre att avstå alkohol blev det också lite tråkigt. Jag fick inte samma respons och uppmuntran, och jag var inte lika focuserad all min vakna tid på nykterheten. Det var ju faktiskt så att i början upptog nykterheten samma utrymme som alkoholen gjort innan, om du fattar hur jag menar. Det var just här det viktiga kom in, vikten av att förändra mer i livet än att bara utesluta alkoholen. Helt plötsligt fanns det plats över. Den platsen alkoholen tagit, och som senare kampen för att sluta tagit, och nu när kampen kanske inte är lika hård och konstant längre så finns ett tomrum...nu då? Och det är inte helt så enkelt att man bara kan anmäla sig till en kurs i kurbitz-målning och problemet är löst. Det handlar om små justeringar i allt det som är vårat liv, våra relationer, hur vi gör saker, och hur vi hanterar saker. Balansera tillvaron. Ett jobb som tar betydligt längre tid, går långsammare, än kampen med abstinensen.

Det blir långsamt bättre, jag har liksom planat ut och vågar faktiskt tro på att det kommer en tid då nykterheten är integrerad så att säga, inte ett dagligen påtagligt mission i sig.

Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb Pianoman, för jag vet vad som krävs för att komma dit där du är idag, och har man det som krävs är man mycket beundransvärd!
Önskar dig och de dina en fin helg

det fina i kråksången - att vara avskalad yttre attribut och präglingar. Hur långt man verkligen är identifierad som det man gör. Även fast man/jag medvetet talat emot en sådan hållning. Hoppas det blev begripligt, ville bara skriva det här just nu. / mt

lördag och söndag. Du har mycket att dela med dig av! Ha det bäst! / mt

Allt gott på vägen framåt! / mt

Problemet är kanske att jag inte känner att jag får så mycket cred tyvärr, men det var faktiskt ett helt okej möte idag. Det var väl nån som skrev nått om att det är nått med 6 månader nykterhet. Minns inte vem. Jag närmar mig det nu. Är jättenöjd med min nykterhet och så, men jag är trött jämt. Känner inte att humöret varit det bästa sista veckan. Sover dåligt och drömmer mycket. Kanske är det halvåret jag märker av?

Och det där med att hänga på nätet, det är positivt laddat. Det är bra att titta in bl.a. här nån gång om dagen.
Tänk att jag är nykter idag också! Det ger jag mig själv cred för på favoritkaffestället i Göteborg. Har precis fått i mig en perfekt capuccino. Baristatjejen gjorde ett hjärta i mjölken till mig. Undrarom hon visste hur rätt hon träffade mitt hjärta? Nu går jag strax leende härifrån

och att även din man har en träff som känns resan värd. Önskar er en fin helg. Kram / mt

Håller med föregående "talare"! Var stolt! / mt

Stort grattis till en månad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Du,åk o bli klappad,du förtjänar det tusen gånger om.
Vad menar du med "hänger på nätet"?---Har du tråkigt???

Pianomannen !!

Om du inte tycker att en månads nykterhet är något att berätta om och vara glad för så kanske du ska ta dig en allvarlig funderare på vad du pysslar med ?!

mentala superkrafter

Åk dit och få cred vetja, det har du ju väl förtjänat...
Klappa dig på bröstet och få någon att lyfta på ögonbrynen..
Du har ju gjort någonting bra....

Jag skulle åka 100 mil om jag visste att jag skulle få beröm, en befogad sådan dessutom...

Så där skulle jag inte ta det "piano", utan ett högre tempo...

/Berra

hej berra
märker på olika inlägg
du har blivit mycket bättre och vassare
hjärnan återhämtar sig
läser själv
konsten att få mentala superkrafter
av henrik fexeus
olika tekniker lärs ut
ha en bra dag och stay sobeer out there
denial

Du är en fin människa!

/Berra

Coolt Berra, du lever och tänker, finns som en plog där framme i snöyran!
/fenix

Jo jag vet, jag borde sluta missbehandla mig själv, och det är nära att se likheterna med att vara låst till alkoholen...

Men jag är ju en person som är drillad till att vara trofast och så där j*vla duktig hela tiden...
Jag är sällan (om ens aldrig) sjuk, och är jag det så är jag borta väldigt kort tid, har aldrig varit sjuk eller ens ledig utan orsak.
Har väldigt höga krav på mig själv helt enkelt, och har svårt att släppa greppet...

Om jag fick välja profession på nytt och inte såg till det ekonomiska som har låst mig inne,
och fick utveckla mina skapande sinnen, så skulle det kunna bli...

Jobba med djur, jo jag är en jäkel på att kunna "prata" med djur, jag kan läsa dem otroligt bra, det vore min högsta önskan...

Jobba fackligt centralt, ojoj vad skönt det vore att få rättning i ledet på alla arbetsplatser, se alla orättvisor....

Jobba på konsumentverket, med tester eller kontrollera butiker, få bort allt "ljug" som finns därute.

"Hobby-psykolog", jag har faktiskt en förmåga att kunna lyssna på andra, och till viss del kunna ge stöd...

Krönikör eller författare, jo jag gillar ju att skriva och har en alltför god fantasi...

Fotografera som konstnär, men det finns alltför mycket duktiga fotografer som skulle konkurrera ut mig på stubberten..

Kanske säljare, inte högsta önskan, men folk brukar visa mig förtroende OM jag har kunskap om det som ska säljas..

Just nu så känns det rätt okej faktiskt, jag är i detta nuet med min familj som ger mig min trygghet...
Det är läggdags för länge sedan, och visst räds jag morgondagen, vet ännu inte vad jävelskap som står i min oskrivna agenda...
Efter åtta timmar så är jag åter igen en fri person under en hel helg, och det står skitmycket på min egna agenda...
Men tiden är min, och jag äger min själ och jag är fri i mina tankar...

Tänker jag kvadda den med att supa mig full?
Nänänä, jag har mitt helvete på vardagarna, varför ska jag skapa det på helgerna också?

Krampaktigt håller jag kvar i livets sköra tråd, det ska inte förspillas i ett glas...

Mitt liv, mina beslut..!

/Berra

Dags för eftervård i morgon igen. Ytterligare en månad har gått. En nykter månad.
Men jag vet inte. Det kunde lika gärna kvittat att åka dit i morgon. Det känns inte inspirerande eller roligt.

jaja, positivt tänkande. Jag har varit nykter sen jag var där sist i alla fall. Så vad har jag att säga?
Jag vet hur det kommer bli....

Ledaren: "hur har det varit sen sist?"
Jag: "bra"
Ledaren: "vad gör du för din nykterhet?"
Jag: "hänger på nätet..."

Jaha, åka 35 mil för det

....det är egentligen ingen konstig sak att inte dricka alkohol.Flera på mitt jobb dricker inte alkohol,o även en del grannar jag har...o det första jag tänker är INTE att de är nyktra alkoholister utan att de faktiskt ha gjort ett medvetet val.Att jag inte dricker gör mej inte till en udda person i den kretsen.
I min familj ses jag kanske mer som en udda person(enligt mej själv)eftersom mina syskon dricker väldigt normalt o inte har några problem med att sätta gränser,samt en väninna jag har sedan många år,som inte heller kan se mitt "dilemma".
men i det stopra hela borde det inte vara så konstigt att leva nykter utan alkohol.

Du lever igen, du har tagit kommandot, så himla härligt! Come on girl, you gonna make it! Nu är våren här, fotona dina är så vackra, jag kommer ner och hälsar på, så sitter vi lyssnar på vårfågeln koltrasten. Go girl!

Kram Märta

.......men jag råkade få ett år ledigt med lön då mitt jobb lades ut på enteprenad.
Jag satsade på mitt brinnande intresse under det året,året som var o som tar slut 10 maj i år.
Jag fick en andningspaus.Jag gjorde det som var kul.
Jag gick två fotokurser på KOMVUX jag hade en utställning på ett företag o sålde hälften,jag kom bland fyra i en tävling i tidningen FOTO,jag har just sökt högskolestudier i bildhantering till hösten,o ska ha en utställning i England i Juli i år.
INGET av detta hade hänt om jag hade jobbat kvar,tiden hade inte funnits.(Inget hade hänt heller iofs om jag ej varit nykter)

NU kommer räkningen,jag blir arbetslös 11 maj i år.Men jag har lärt mej så MYCKET under det här året,och att jag KAN om jag VILL o när jag har TID.
Det är viktig erfarenhet att ha med sej.
Jag har planer för framtiden,även om ekonomin framåt kommer att bli trång.
Men jag vill inte förlora glädjen jag har nu i det jag sysslar med.
Jag tänker fortsätta vidareutvecka det,sen vet jag inte vart jag hamnar....men man borde ju få... ha kul på jobbet!!!!!!

Man kan nog inte öpnna sinnena på någon annan, det kommer inifrån från var och en. Tuff shit men sant. Jag vet, det låter som filosofiskt dravel, precis de som ringre på dörren och porrar Jesus. Och ja, precis som med dig, min specialistkompetens gör marknaden ohyggligt smal för mig, sysslar med jämställdhet och vi har inte längre en JÄMO och lagen urholkas allt mer. Enoying!. Jag älskar jobbet och engagemanget, älskar frågorna, älskar att "gröta" i det" vill inget annat. Men vad fan Berra, det finns också annat...... Visst, jag sänker lönen, jag sänker kraven. MEN.... jag brukar inte våld på mig själv längre med en taskig arbetsplas, taskig ledning och en taskig arbetsmiljö som maler sönder mig. En gång var jag doktorand och "hett" ämne för en lektorstjänst inom akademin, i dag är jag glad att jag fått in en fot på stadsmissionen. VAD ÄR KVALITET? Jag är för gammal för att bruka våld på mig själv, för gammal för att kompromissa med mig själv.

Jag vet Berra, det är lättare sagt än gjort,. Det gjorde så ont att ge upp. Men ibland kanske vi ska "plantera" en tanke, ett alternativ, ett annat sätt att leva. Du har varit så länge i en ohälsosam miljö på jobbet. Och du tog dig ur ett riktigt skitliv med alkohol, kanske du snart kan ta ett steg till och ta dig ur ett annat skitliv? Ett steg i taget, ett steg framåt är ett steg bort från det.

Styrkekram Märta

http://www.youtube.com/watch?v=tZmDWltBziM&NR=1&feature=fvwp

Jo jag vet att man som deprimerad koncentrerar sig tankar på allt det som är negativt...
Men å andra sidan om det som är positivt har hamnat i minoritet eller i mitt fall nästan har försvunnit, och jag känner att det inte är mitt fel,
är det jag som skall fly då?

Eller ska jag våga ta upp kampen mot det som känns orätt...

Problemet idag är att cheferna har blivit mutade med en fläskig lön och lovar guld och gröna skogar till ledningen,
och sedan är det de som i sin tur överför sina utlovade resultat med att piska sina undersåtar till absurdum...

Den som inte vill slaviskt följa en en chef för att man ser att det inte finns underlag som gör dessa visioner möjliga,
den blir "omöjlig" och ska helt enkelt bort, den rensas ur för att den inte vill ställa upp på omöjliga uppdrag.

Problemet är att de flesta chefer idag är snabbt utbytbara, och söker sig nya arbetsuppgifter om det blåser motvind.
det som är själva grundstommen på en arbetsplats är inte hur företaget styrs, utan vilka det är som jobbar motiverat där.

Byter man ut alla på en gång så är hela skiten nedläggningshotat, det finns ingen som vet någonting längre,
kunskapen är utbytt och nya är inte upplärda, det är det som är det fina gränslandet för cheferna idag..
Istället för att låta detta bli en personlig vendetta så borde de försöka göra samtliga motiverade och behövda...

Det värstaste (finns det ett sådant ord?) av allt, är att min pessimism har smittat av sig till min käre hustru också...
Hon ser idag efter 30 år på samma arbetsplats hur hennes kollegor känner sig omotiverade, ledningar byts ut
när det inte visar resultat, och nya "mutas" in i systemet, och alla kör sitt rejs...

Hennes kollegor gömmer sig i "kollektivet" och hoppas på att deras arbetsinsatser inte märks...
De tar 2 timmar långa luncher, går och tränar på arbetstid, har "möten" ute på stan osv..
Min fru som har fortfarande en del av arbetsmoralen kvar, får ta hela lasset av de andra 7 st personerna som inte gör sin del av arbetet,
hon räknar med att de jobbar ca 2h effektivt per dag, av 8!
Hon ger sina pekpinnar och gliringar till de andra som helt nonchalerar detta, kan hon så kan väl jag anser de..
I förra veckan fick hon nog, gick in till högsta hönset och sa att hon orkar inte skydda de andra längre, för hennes belastning har blivit alldeles för stor.
Han visste allt redan, men "kunde" inte göra någonting åt det för tillfället, snacka om handfallen ledning!

Jag sa åt henne att låta hela korthuset falla ihop, och gör inte mer insatser än hennes kollegor, men det kunde hon inte för firmans skull...
Och låt de andra se vad som händer om alla tappar sin moral och plikt....

Idag så verkar de flesta bara se om sitt egna hus, kanske är de det som har blivit problemet, ingen ser helheten i ett längre perspektiv...
Det handlar om snabba cash och personliga mål hela tiden, att få en guldklocka efter 25 års troget arbetande, det har man inte råd med längre...
Det är något sjukt med sättet att tänka på idag, ytligt och utan några känslor...

Är det konstigt att folk inte orkar bry sig längre, det verkar ju som om ordet kommunikation bara har blivit en monolog numera....
En massa ord utan åhörare..

Men som sagt....det är ju jag som är deprimerad, det är ju hos mig felet ligger, eller?

Finns det en orsak till att lämna allt och sticka till alkoholens förlovande land???

Nä, aldrig i helvete, så jävla sjuk är jag inte, delar av skallen funkar fortfarande...

Mors Berra

människor som lämnar den trygga fasta..o byter inriktning totalt i mitten av livet.
det är ett stort risktagande det gör man inte bara-så-där,men jag tror att de människor som gör det har haft tanken i många år innan o att det har skett en inombordande proccess som lett till att de tagit steget ut i ett nytt liv.......
Man läser ju om dem...startade om på nytt,ändrade mitt liv....bytte karriären mot.....
Så ett frö i dina tankar,våga tänka helt tvärtemot....låt tankarna flyga o se,kanske runt hörnet finns det som du saknar i ditt nuvarande......kanske ett frö som kan falla i en god jord.

Tja någon buddist kanske jag inte är, men verkar ju ha' Buddistiska tankar verkar det som...
Jag vill inte ställa in mig i något fack, jag säger ju att jag inte är religiös, utan vill vara fri i mina egna tankar...

Det ringde på dörren i lördags då vi hela familjen var på vinden och vårröjde, de gav sig inte...
Dottern gick ner och öppnade och kom upp efter en stund, hon sa att det var några som surrade om Jesus och grabbarna,
så vilka kunde det vara, antingen vaktornet eller Jehovas?
Jag skrek högt på vinden att " i det här huset finns det ingen Gud", visste att det bara var tegelpannorna som skiljde mig
och deras öron på de som var utanför huset, men jag fick inget svar...

Jag blir förbannad när de prackar på mig deras skit i mitt egna hem, detta är min borg, och jag vill att jag och min familj ska få vara fria i våra tankar...
Om vi behöver religiös åskådning, så söker vi upp den, min åsikt är att de har blivit hjärntvättade, tror de på tomten också?

Okej, det var elakt men jag har vissa principer, finns det inga synliga bevis, så finns det inte, däri ligger min övertygelse...
Jo jag är vaken för nya impulser, men inga profetior tack, jag vill uppleva det själv helst...
Självmordsbombare, folk som skär halsen av andra, och hatar Wilks är bara ett bevis på att det har gått för långt, är min åsikt..
Så var det med det.., och det var mitt religiösa svammel, och jag försöker inte övertyga någon om att jag har rätt, alla har rätt till sin åsikt,
och det där var min..

Ja Märta, hur ska jag förklara min arbetsplats utan att röja den...
Vi jobbar med något högteknologiskt framtidsgrej som har en mycket hög potential, den är rätt unik i sitt område...
Problemet är att den ligger så långt framme att våra kunder inte ens vågar satsa på det, för att det blir ganska så dyrt...
Alla står och inväntar varandra, och under tiden så hinner vi konka dessemellanåt...
När det närmar sig den 15:e i varje månad så vet vi om firman pröjsat skatten eller inte,
eller om betalningarna är plötsligt inställda till våra underleverantörer...

Vi får nya intressenter och nya investerare och byter ägare sådär någon gång om året, som i sin tur blir uppköpta...
Ja det är en j*vla soppa om man skulle så säga, det som händer SAAB t.ex, händer oss vartannat år...
Och för oss som har jobbat inom detta område i snart 20 år så börjar det bli lite fruktlöst, vi har en fruktansvärd press på oss...
Men vi tror på produkten och tycker att den är himla intressant, annars skulle vi inte vara kvar...
Men överlevnadsstrategin slår även ner på oss dödliga på golvet, vi hade ingen löneutveckling under 7 år t.ex...
För att vi skulle vara nöjda med att ha vårat jobb kvar som det så fint hette...

Men vi sitter i en riktigt j*vla rävsax, och stressen över att om vi kommer att överleva eller inte har idag blivit vardagsmat...
Min yrkesroll är väl lika specifik som om jag vore mekaniker på skördetröskor, det finns inte så många att välja på...
Jag KAN byta segment men då är inte min specialistkompetens med 30 års erfarenhet värt något längre,
jag satsade på en framtidsroll i min arbetskarriär, men den verkar ha slagit snett, framtiden alltså..

Jag vet att jag har andra kompetenser, men inte utan avhandling, och då blir det svårt att konkurrera...
Så jag känner mig fruktansvärt låst i någonting som jag inte trivs i, precis som det var med alkoholen...

Jag önskar att jag hade ett bra svar till mig själv om vad som skulle vara bra för mig, men så är jag också feg att lämna det jag känner en trygghet i,
även om den innbär att jag vantrivs...
Eller så skulle jag vilja vara en martyr som kunde lugga alla andra som inte beter sig med respekt för andra...
Men jag har ett underläge, jag har ingen ledarposition och får då ingen kraft i min roll...
I min position så finns det en överordnad som sätter sin egna lag, och den är godtycklig utifrån vad han/hon själv har för ett personligt tycke om personen,
och då spelar det ingen roll vad som är bra för firman eller inte, det personliga tillåter sig gå i första hand, och det är fucking fel...

Att kunna öppna sinnena på andra också, det är tamifan ännu svårare...
Det är som att ständigt gå i motvind och bli avkyld och avtrubbad...

Men det finns en bra sak med dagen, efter lunch så är det nedförsbacke igen, på väg mot helgen, den alkoholfria för mig...

/Berra