Senaste kommentarerna i forumet

Det samma Fina Fenix!
Och just nu bubblar det av vår utanför mitt fönster, koltrasten sjunger, det är vår i luften och tonåringarna invaderar stan...

har skapat mig en låtlista på spotify, den heter pepp, överst ligger "min" sång, sen några andra jag fått tips om härifrån... Så du dyker upp i mina tankar varje gång jag ska lyssna på musik! Det du!

Ha en härlig söndag, om du läser det här, annars får du ha en go annan dag!!!
kram!
/k

att det är åter liv på forumet, det känns tryggt, blev lite orolig där ett tag...

Mors Berra

...en obehaglig känsla igår när jag var påväg in i vårt köpcentrum o gick förbi systembolaget.
Inte så att jag var sugen,men jag fick en illamåendekänsla.
Jag t'änkte hela spektrat omedvetet tror jag,in,köpa,hem,dricka,bli full, somna,vakna-illamående.
Det var konsekvensen jag tänkte.Det var ruggigt.

Men Berra,löning betyder klirr i kassan o man kan va upptagen med shopping åxå.....idag ska jag ut till Tumba o köpa en cykel.

att de allra flesta har likadana tankar.

MEN, för oss som är beroende kan de leda till fördärv och därför är det viktigt att uppmärksamma dem och åtgärda dem så fort som möjligt. Vi har alla våra olika "hang-ups", både bra och dåliga, och jag försöker så gott det går att använda mina goda "hang-ups" till att surfa vidare i ett bra liv och verkligen utnyttja dem fullt ut.

Jag lever livet lite enklare då.

här hos oss pågår svåra samtal varavade med lugna dagar. De svåra samtalen är nödvändiga och jag hoppas att vi kan låsa upp svåra knutar. Hälsa H, ha en god helg. Kram till er båda / mt

Hoppas ni alla får en trevlig helg.
Det slog mig, att gå upp tidigt idag. Vakna och må bra, och inte ens fundera på om det är för tidigt att ta bilen för att åka iväg. Det är lycka!

Kram till er alla (särskilt till MT)

igen stråken av tankemönster. Funderar mycket på varför jag, som inte är alkoholist, också längtar efter ljudet när korken dras ur vinflaskan - därför att det är signalen till en myskväll. ... Men nu är det inte mysigt längre, därför dricks inget vin och jag lärde mig snabbt att det är trivsamt att laga mat med kaffemugg eller mineralvatten i glaset. Men det där stråket av längtan dyker upp flera gånger i veckan - och då känner jag en svag aning av vad ni beroende har att kämpa emot. / mt

känns igen !! Jag tror ju också att jag lyckats mörda mina spöken men det händer fortfarande att nåt litet spökbarn sticker upp sitt fula tryne och kräver nån form av rättelse.

Envisa små kräk är det !

..skulle köra och hämta grabben från träningen...

Kände en svag irritation på gång, vad var det?

Jo jag ville få det "slutkört" för kvällen, parkera bilen och ta kväll....kväll?

Varför det slog det mig, varför var det så viktigt?

Jo så att man kan få fortsätta med myskvällen...

..men varför då, jag har ingen anledning till att låta bilen stå, jag kan ju köra hela kvällen, eller natten om det är så...

varför kände jag en irritation, jo för en "vanlig" kväll för ett par år sedan så hade det betytt att jag efter hämtningen av grabben från träningen
kunde korka upp och hamna i dimman, den var brådskan till den som jag kände...

Jag hade en irritation som var en gammal inbyggd vana, hua så läskigt, utan anledning desstuom...

Nä det där gjorde mig faktiskt förvånad och lite skrämd, skulle inte kroppen ha vetat detta efter dryga två år utan alkohol...

Vanans makt är enorm, och jag blir förbannad på att vissa ränder fortfarande sitter kvar...

Jag har alltså en del kvar att arbeta mig igenom...

En annan sak som jag tycker är lite läskig är att det är alldeles tvärtyst på forumet, helgen efter löning...
Och jag funderar, är det ett bra ...eller ett dåligt tecken???

Nu är det dags för mig att möta medvetlösheten, i nykter form, syns imorrn...

/Berra

HA!, idag är jag hemma och är helt totalförkyld, har t.om lyckats snora ner frugan, så jag har stort sällskap av henne....

Så vad gör jag?
Står här och funderar, "..hur känns det?"

..och vill ni veta svaret?

Jotack bara bra, är han knäpp eller???

Jo jag är glad för att det bara är en förkylning, det går över, och man måste få vara lite sjuk då och då, kroppen återhämtar sig, jag kommer att bli frisk!
Om jag hade blivit deppig igen så hade jag blivit helskraj, den är fasiken i mig inget att leka med, tar åratal att återhämta sig, någonsin?
Eller allra värst, jag kunde ha börjat dricka alkohol igen, ett livslångt missbruk som troligen hade fört mig ännu snabbare till döden, eller?

Så mitt uppe i skiten, så är jag tacksam ändå, nåja det kunde ha varit värre, eller hur?

Jag finner mig i min nya situation, och jag undrar...kan jag påverka detta så speciellt mycket tror ni???
Näha, då accepterar jag det, och tar det lugnt istället...

Så nu funderar jag, ska jag sätta på kaffe, eller ska jag krypa ner i sängen igen och gosa lite med frugan...

För det spelar ingen roll idag, allt är tillåtet, det här är min dag, och min sjukdoms dag, jag gör det jag behöver för att det ska kännas så bra det bara går,
och så att kroppen hinner återhämta sig lite snabbare..

Så idag ska jag bara lata mig, och tänka på mig själv, för det är vad min kropp säger åt mig, den behöver vila och återhämtning...

..och jag är tacksam?, dumpucko!

/Berra

är på återtåg så att du kan nuta av helgen. Idag är det fredag, nästan den bästa dagen om man inte gillar jobbet! Jag är väldigt glad över att vara en stjärna på din himmel! ha en bra dag, vi hörs / mt

känns fint att se att du följer den nyktra vägen och söker kunskap och fakta. Jag är en kunskapssökare (tanke- och huvudmänniska skrev jag till H igår) så lägg gärna ut tips här om du hittar nåt. jag gör detsamma. Hälsa H och ha en fin helg! Kram till er båda / mt

klart att fästa skivorna! Hoppas du löser det som du grubblade över igår. Tack för den är veckan, kram / mt

roligt att läsa om din månad och 18 dagar som blev 19 igår. Njut av livet och din bebis idag. Grattis och lycka till! Kram / mt

Tackar :)

http://www.can.se/sa/node.asp?node=2740

Jag hittar inte den ovanligt kloka lilla sommarkursen på deras hemsida. Är det jag som inte ser eller finns den på något annat ställe? :)

Så var det Torsdag, och jag känner mig eländig, rent fysiskt...

Hela veckan har varit en plåga, jag har en förkylning som inte riktigt vill bryta ut, men huvudvärk, hosta och halsont har jag...
Och en näsa som får mindre tsunamis emellanåt, men det är inte tillräckligt för att sänka mig och stanna hemma...

Jag brukar säga...jag är en möjligheternas man, det är möjligt att jobba, även om det inte är full sprutta...
Och det är möjligt att sprida mina becelussker runt på jobbet, jag är en givmild själ minsann...

Varje gång jag röker så känns det som om jag drar ett rivjärn upp och ner i bronkern, nyttigt?, knappast!
Men se där!, har jag ett beroende kvar, jag blir ju plötsligt inte nikotinberoende bara för att jag är förkyld...
Pallar inte att ta ett nikotinabstinens OCH en förkylning samtidigt, där går gränsen även för mig...

När man ändå surrar åkommor, så finns det fler saker som spökar...

Jag har ett ryggskott som inte heller har blommat ut, utan bara "blixtrar" till så där ibland, och varnar mig...
.."en gång till och jag hugger till så att du blir hemma minst ett par dar"-varningen...

Jag har svårt ibland att begränsa mig, slet hårt i slutet på förra veckan på jobbet då vi flyttade en massa tunga grejor,
jag vet hur jag borde lyfta, men har så bråttom at jag slarvar ständigt, fort ska det gå, hela tiden..
Så jag förtjänar mitt eget slarv just nu, jo jag är medveten om det...

Värsta av allt är att när ryggen värker så ligger man konstigt i sängen, och får då andra krämpor som i axeln t.ex..
Eller att hela armpartiet domnar bort under sömnen, och man vaknar av tusen nålars plåga, någon har hällt sockerdricka direkt i mina vener!!!

Mindre trivsamt är att prata om en böld som vuxit ifrån en finne till en minst sagt ett extra rövhål i ena skinkan,
jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna denna plåga, livet är som pain-in-da-ass...
Vad ska man säga, arslet är ungt som en tonåring i alla fall...

Så här sitter jag, känner mig ung och fräsch på vissa delar, men kroppen den säger alltmer ifrån, gammal skröplig gubbe!

Men vet ni, på sätt och vis är jag glad ändå, det är bara fysiskt, det går över, ge den bara lite tid, kroppen healar sig själv...
Mycket värre vore det om det var själen som var sjuk, att jag vore deppig och hängig, det är fasiken så mycket svårare att läka..
Och det allra bästa är ju att jag har hållit mig nykter, fy faan för att vara fyllsjuk också!

Så ingen av dessa sjukdomar är tillräckligt var och en, men tillsammans så borde de kanske vara en anledning..
Men jag har svårt för att sitta (röven), svårt för att ligga (axeln), och varje gång jag hostar så håller ryggskottet på och blixtrar till...
Men ....det är bara i kroppen...

Ute skiner solen, och i själen likaså, är inte livet underbart ändå...

/Berra

något väldigt konstigt över frågan om alkoholfri nattvard. Jag tillhör definitivt inte de kyrkligas skara så jag har väl kanske inte nån talan MEN jag HAR träffat många alkoholiserade präster !!! Är det månne anledningen ?! Eller är det en tjänsteförmån att ta hem lite vin till fredagsmaten?! Självklart ska kyrkan bjuda på alkoholfritt, det borde ju överhuvudtaget inte vara någon diskussion om det. Prästen Olle Carlsson har jag sett o hört, en som jag däremot inte sett är denna man : http://www.bedrup.com/index.html Verkar lite intressant !

För att lära sig om alkohol rent vetenskapligt finns det mängder upplagt på nätet hos tex CAN, FHI, IOGT, Nämndemansgården, Blå Bandet mfl. Tex har Wendelsbergs Folkhögskola en mycket bra kurs i sommar som heter " En ovanligt klok liten sommarkurs" som är späckad med fakta. Anordnas i samarbete med SLAN och CAN. Kan tyckas dyrt (vilket det inte är !!) för 3 dagar men det är väl investerade pengar !!

Ps Var tvungen att justera lite då jag uppgett fel arrangör ! Ds

Hehe, jag och blommorna har sovit gott och länge! :)

Jag vet vad du menar med att vilja förklara, att vilja få honom att förstå nu när han äntligen går att resonera med i nyktert tillstånd. Ibland kan jag tänka att det är orättvist att han har gjort mig så illa genom sitt drickande och att jag har stått där som någon sorts "ängel". När skall rollerna bli de omvända? Kan inte jag få ge igen lite nu, för att få ur mig allt jag bär på??

Men så inser jag att det där är någon sorts medberoendespöke... Det är absolut inte vägen framåt i alla fall. Eftersom jag nu har bestämt mig för att fortsätta leva med maken så måste jag också samarbeta med honom för att vi skall ta oss ur detta hela och tillsammans. För varför skulle det bli bättre för att jag hämnas och gör honom illa? Det räcker fint för honom att jobba med alla de skuldkänslorna han redan har, jag behöver inte lägga på mer tyngd där.

Sedan betyder ju inte detta att jag blir tyst och passiv heller... Det gäller väl att hitta en balans på något vis....

Kvinnan som håller i anhörigträffarna som jag går på sa för ett tag sedan att man kan ställa sig tre frågor innan man tar upp ett samtalsämne.
Är det jag vill säga sant?
Är det snällt?
Och är det nödvändigt att säga det?

Om du svarar ja på två av tre frågor - så säg det du vill säga!
Och i det där med nödvändihågheten tänker jag in "har jag redan sagt detta? Är det nödvändigt att säga det IGEN?"

En del av problemet är ju att vi medberoende under en lång tid har behövt säga saker om och om igen, eftersom den vi har talat med inte har kommit ihåg att vi ens har pratat med varandra. Och nu när h*n är nykter så måste vi börja öva på att h*n faktiskt kommer ihåg vad vi säger redan första gången... Och det är ingen enkel omställning.

Kram, båda och alla andra!
/H.

Något som irriterade mig lite igår, (men bara lite) är att när det ska vara mycket barn i gudstjänsten Ja då var det helt plötsligt helt okej att byta ut nattvardsvinet mot alkoholfritt alternativ.
Kortversionen är att jag jobbar i kyrkan och kyrkorådet har inte varit sugna på att alltid ha alkoholfritt vin. Jag accepterade det och tar numera bara brödet. Men alltså nu på söndag då det är barnkör, ungdomskör och mycket andra barn i gudstjänsten. Ja då byter man raskt. Jag kände mig som ett barn.

Glutenfritt bröd är en självklarhet. varför kan ska man då exkludera människor pga alkohol?

Jaja, Jag kommer nog in i himlen oavsett.

För dom orden både Berra och Lilla jag. Jag återkommer hit om några dagar när jag fått tag på i alla fall några trådar.

ja det är viktigt att få ur sig ... För mig som är en "tanke- och huvudmänniska" - Mm vet vad jag menar, är det lätt att hamna i resonemang om orsak - verkan och granskning av mönster. Och då kan gamla situationer och erfarenheter bli som byggstenar jag drar fram för att göra bilden begriplig. Meningen är då inte att tjata utan att förklara - men det blir tjatet du Mm hör... och det förstår jag. För mig är det mera som att vi pratar på varsitt spår och inte möts - för där kommer sen alla känslorna emellan ....
Intressant att föra ett "samtal" med maken Mm så här med dig H som en tredje person som "lyssnar" på båda. Jag hoppas och tror att detta tankeutbyte/samtal är ok för er båda. För mig är det en riktigt fantastisk upplevelse!
Hoppas du H sovit gott inramad av tapetblommor, ha en bra dag! Detsamma önskar jag dig kära Mm. Kram / mt

Tack, Mulleman! :)

Och du har helt rätt i att det är viktigt för henne att få ur sig allt det där. Jätteviktigt.

Själv är jag på resande fot, sitter just nu på ett hotellrum med havsutsikt och storblommiga tapeter. Snart skall jag ge mig ut på stan för att äta med en kurskamrat. Livet är fint! :)

/H.

Känner mig mycket mycket glad över det du skrev till Mt angående "tjatet" det är klockrent sant och så är det för mig. Jag har sagt till henne att det kanske var första gången jag kände mig förstådd, det var en förunderlig känsla av lugn till sist. Jag vet ju alltför väl hur det är ställt som sagt var. Tänker så här inom mig, men inte nu igen, jag har ju hört det så många många gånger, jag vet det precis... men det bara "maler på" som det blir för mig (usch känns som ett fult ord, inte meningen) min inre fråga blir också, har DET hjälpt mig vidare, nix, snarare tvärtom. Vad händer jo: Eftersom det inte spelar någon roll vad jag försöker göra så är det ju närmast en fullmakt till mitt "tycker synd om mig-syndromet" att sätta igång med den tysta, aldrig kritiska trösten. Där jag står inför livskamraten och förnimmer som en glasskärm emellan oss, nästan av den okrossbara sorten. Men sen tänker jag samtidigt att det säkert är så viktigt för HENNE att ha utrymme att uttrycka just dessa alla känslor och sin besvikelse och förtvivlan som varit, allt hopp jag spolierat. Så för HENNES skull vill jag verkligen vara den som kan möta, härbergera och ta emot på ett kärleksfullt sätt. Ha riktigt fina dagar där du flänger omkring, hoppas du inte är som ett rö för vinden bara. Kram/Mm.