Senaste kommentarerna i forumet

Tankeväckande klipp...
Tack för att du delade med dig!
kram!

Tack för kramar och sånt!
precis vad jag behövde!
kom precis hem efter en intensiv helg, precis blivit fadder åt en
underbar liten pojk, och dessutom fått sitta med en av mina allra
finaste vänner och min allra bästa fotolärare och prata fotografi,
bilder, vägar, och om livet och dess upp- och nedgångar...
och mitt i snöstormen var vi... typ 80 cm och mer på väg!

och jag ska ta mod till mig och besöka alanon snart...
kram till er alla!
/k

Tja!

Har läst nästan hela din tråd nu och är grymt imponerad!
Min situation idag är att jag vill lägga ner allt vad alkohol är då jag bara får ångest av skiten i dagar efter en blöt fylla. Trött på att jag alltid dricker mest och är den största pajasen på festerna hela tiden. Alkoholen har jag aldrig kunnat hantera när jag tänker efter, har jag öppnat en öl så dricker jag oftast till jag stuper.

Det har gått bättre nu sista 3-6 månaderna, jag tackar nej till fester och försöker hålla mig undan, har hintat på jobbet att jag inte vill följa med på fler fester för att jag är orolig för mitt drickande, kanske ska man vara ännu mer tydlig?

Skriver här för att jag trillade dit i helgen och sitter nu med ångest, fattar inte hur jag ska kunna avtså helt alla gånger...

Min senaste idé är att skriva i en dagbok där jag beskriver mina ångestkänslor, kanske kan vara bra att läsa nästa fredag så jag förstår att det verkligen var allvar och inser hur dåligt jag mår efteråt.

Känner att ett problem för mig är att försöka säga till alla andra i min omgivning att jag har problem med alkoholen utan att folk ska tro man är alkoholist, för det är jag verkligen inte.

Tack för en inspirerande tråd, det hjälper.

!!!
/Fenix

Åter en sån där kväll/natt när jag inte kommer till ro. Du vet vad jag menar, det bara gnager inombords. Vi har våra bakslag, då andras kommentarer träffar oss mer än annars, då världen känns rätt tung att bemöta. Jag är är där, ska ändå försöka ta mig till sängs med söta gamla kattfröken. Ibland är det tufft, ibland är det ändå tuffare. Men för det mesta är det ändå ganska bra,, Och utan de tuffare dagarna när man är rätt tilltufsad skulle man inte se de andra lättare dagarna. De dagarna kommer och går, underbart att du delar med dig till oss andra tilltufsade......

Styrkekramar Märta

Japp, så är det...

Lördag kl 24, mera mitt i kan det inte bli....
Hela Lördagen har gått, Söndagen återstår, halvtidsvila...

Söndagen ska åter vara vhilodagen, inte någon baksmälla här inte, vila på riktigt..
Söndagarna ville man tidigare radera med Tippex, man ville inte uppleva dem på förhand,
eftersom det bara var en dag med hangovers.., man visste ju det redan innan, som alltid...
Och när man knyter ihop säcken, slutsummerar helgen, så var Söndagen bara en sån där dag som man inte ville minnas...

Vet ni?, nu är det precis likadant, fast tvärsom, helgen är inte slut redan på Lördagskvällen, jag har en hel dag till full med helgupplevelser...
Och tid för att uppleva...

Och vad ska jag göra?, massor och på samma gång ingenting...
Den är grovplanerad, men inte klistrad, det finns plats för njutning och möjlighet för livskvalite'..

Och det ska den få, jag ska inte låta mig oroas och inte bli irriterad för att den inte går i mål...
Sätta målen lågt, och inte bli förbaskad om agendan spricker, så slipper jag irritationsmomenten....

Imorgon är det "min dag", att ta vad dagen erbjuder..
Inte ställa krav på den och placera den som ett prynadsobjekt i bokhyllan, den ska "konsumeras" och sedan kastas bort..

Blir det ett fint minne, så ska minnet däremot ställas upp som en liten tavla med benstöd, och kunna förflyttas runt till när det som helst vill återuppminnas...
Jag ser min "minnesbank" som en jättestor bokhylla med små tavelramar utspridda överallt, på bänkar och hyllor, hyllerombuller...

Ja det finns en massa små luckor här och där, och de tavlor som har svarta sorgeband knutna runt ett hörn...
Jag vet vad de kommer ifrån, en period som jag inte är lika stolt över längre...

Den tiden då min alkoholförtäring var inne i en fas av riskbruk...

Idag har jag slutat ångra mig, och ser det som en viktig livserfarenhet med viss ärrbildning...

Det är aldrig försent att...sluta sluta, ....och börja börja istället...

Sluta sluta dricka, och börja börja leva med en större närvaro....

Detta är mitt liv, det "riktiga" livet, välkommen tillbaka Berra...

Imorgon är det.....min dag

Berra

Tack för det, Fenix - jag ser det som att kramen är till mig (och många fler, såklart) för jag har insett att jag är svag. :-)

Och visst är det där klippet fantastiskt? :-)
/H.

Hehe Mazza, jag gillar verkligen din stil med raka puckar!
Det där med tacksamhet o ödmjukhet e viktiga ingredienser i receptet för nyktert liv, men tror det behövs fler.
Självkännedom.
Att ha modet att gräva i sig själv, upptäcka vem jag verkligen är, o varför detta flyktbeteende.
Finns det en enda människa/ alkoholist som dricker för att det e kul att vakna med ångest o samvetskval?
O sen gör samma sak gång på gång? Som en hund som går tillbaka till sina egna spyor?
Frivilligt?
Eller e det ett sjukt beteende?
En hjärnskada?
Personlighetsklyvning?

Alkoholen e det enda nervgift som går ner på cellnivå, inte ens knark gör det.
Jag tror ju på kunskap, att läsa om forskning, o få det bekräftat svart på vitt, o sen hitta nån plattform som passar just mig.
Tror att antabus kan vara en jättebra hjälp till en början, men det i sig självt räcker inte. Inte viljestyrka heller.
Det gäller att hitta sin egen väg.
O det finns faktiskt hjälp att få, beroendecentrum i kommunen, behandling, terapi, AA.
Vi bor ju i ett land som kan ge hjälp om vi själva vill, tack o lov!

Nykterheten e en färskvara, jag fattar det nu vad det innebär, har hört så många berätta om återfall, efter många års nykterhet. Alla säger samma sak, de slappnade av i sin nykterhet, blev säkra.

Jag kör bara med nu, en dag i taget, o att påminna mig, lyssna på andra. Säker? Nej, absolut inte, hoppas jag aldrig blir det!!

Kram, Thea

Visst. Kram kram tillbaka Fenix.

Alltså, jag tänkte en sak. Likaväl som att man startar dagen med att fundera kring att just i dag ska jag vara nykter så kan man ju också, när dagen är slut, fundera på vad som hänt om man istället hade druckit. Det är klart att man kan ju inte veta i detalj vad som hänt men mitt resonemang går ut på följande: När det på kvällen är dags för bingen så tror jag de flesta av oss här, som varit nykter denna dag, känner en tacksamhet för just det. Det blir som svårt att tänka sig motsatsen. "Fan! att jag inte söp i dag! "-liksom. Att man skulle känna någon ånger över en nykter dag... nä, det finns som inte ens på kartan! Resonemanget förstärks när man tänker efter på alla dagar som varit i fyllan/alkoholens tecken och på att även den här nyktra dagen hade kunnat vara ännu en av dessa. *ryser*. Jag brukar ofta fundera i sådana banor och när dagar läggs till dagar som läggs till veckor som läggs till år. Ja, då får man en ödmjukhet som jag tror är en förutsättning för det nyktra livet som det ska levas. I DAG SKA BLI EN NYKTER DAG - I DAG HAR VARIT EN NYKTER DAG - OCH JAG ÄR OÄNDLIGT TACKSAM FÖR DET.

Tillägg till dig nu Fenix: Om du vacklar i det här så måste ju du försöka hitta alternativ, något som fungerar för dig. Jag tänker på frun - medberoende el. också beroende? AA - vet inte om du går/gått där? Kommunens beroendeenhet - Jag var där ett antal besök, men då hade jag i princip redan bestämt mig, men det var nyttigt att höra det man redan visste. Känns trist att du också har koll på vad som är bra och dåligt men inte hittar formen för hur det ska fungera. Det ser ut som en klassisk periodaridentitet. Fylla - Dåligt mående - Återhämtning - Antabus - Skriva här i forumet - Få klapp på axeln - Bättre mående - Fylla... och Volten är klar.
Ta hjälp, vilken som helst. Läsa/skriva forum tror jag inte är det som ensamt kan lösa problemen för dig - faktiskt inte.

/M

//Nykterhet - en klart underskattad del av normaltillståndet//

jag orkar inte längre tar steget nu tack för allt jag fåått läsa

Bamsekramar till alla svaga! Nu.
/Fenix

Viktoria, Lillablå, Monkey, tsandra, Gnistra, Segaletta, Adde, Berra. Mazza, Surran, Snoopy, Pia och många andra ska också ha kramar kom jag på. Behövs i den här kylan så vi håller värmen!
/Fenix

Kram själv Thea!
Ja, kanske har jag äntligen tagit in en dag-i-taget tänket på allvar. Känns så. Blir lugn på en gång när tankar far iväg om alkohol, och inser att jag behöver inte ägna mer tid åt dessa tankar i dag, för i dag ska jag inte dricka. Gör det enkelt, heter det. En dag och ett år är också skön tanke kan jag tycka. Även om det är en dag i taget, så är det en riktigt lång period man har i tankarna, och då blir det ju minst ett år om man ska hinna gå varvet runt med allt. Så vi kör på, ett dygn i taget!
/Fenix

Hej igen!
En vän visade den här för mig, apropå svaghet och sårbarhet:

http://www.youtube.com/watch?v=X4Qm9cGRub0

Se den! :-)
/H.

Det är ju just det, lillablå.... att det visst handlar om alkoholen, även om det inte verkar så på ytan.

Jag har inte kraft kvar till motgångar, inte ens om de är väldigt små. Jag tappar humöret jättesnabbt, jag skulle kunna börja gråta
för något så bagatellartat som om det inte finns några kundkorgar vid entrén på ICA, jag slår bakut så fort någon kräver av mig
att jag skall vara stark...

Dessutom är lösningen inte att vara stark - lösningen är att våga vara svag.

Kram kram!
/H.

Hej Govänner...
Egentligen borde jag vara ute och jobba, men det funkar inte med
rödgråtna ögon...

Dag en började sådär...
frågade en kollega om hon hade nåt hon behövde fråga mig om, hon
har varit ledig ett tag och vi har inte setts på en vecka drygt,
fick till svar: varför finns du till?
Kul.

Jaja, det tog jag, hon tycker om mig egentligen...
sen var det en äldre dam som mådde illa, hon kräktes lite och jag
råkade vara den närmast, hon fick en påse och ett glas vatten och
några pappersservetter... jag har extrem KRÄKSFOBI! gick därför in
och frågade om det fanns någon som inte hade så ont av det som
kunde hjälpa till och städa upp lite? Småtykna kommentarer, men jag
gick och satte mig en minut och försökte andas och låta bli och
svimma... jag vet, andra kanske inte förstår, men jag förstår inte
heller allas fobi/skräck för spindlar...

en käck kollega sa sen till mig, jag tycker inte synd om dig, jag
tycker synd om tanten... gjorde mig inte mindre ledsen, och sen
kom det: varför blev du sur? förstår inte varför du gör en så stor
grej av det...

Egentligen är det här inget att hänga upp sig på alls, men där jag
är idag, sårbar men på väg uppåt, fixar jag inte när mina reaktioner,
som är mina, och mina känslor, som är mina, blir så ifrågasatta...

var bara tvungen att skriva av mig...
har inget med alkohol eller beroendet därav att göra, mer än att
jag använde lite handsprit.. och att jag antagligen är lika röd och
plufsig i ansiktet som den värsta alkis...

nu känns det bättre!
så skönt att skriva lite!
och nu ska jag ut och köpa strumpbyxor och en liten skarf till
morgondagens dop av min blivande Gudson!
och kanske hinna med lite lunch!
kram på er alla!
/k

Hej Fenix! Kul att läsa dig igen.
Så många "gamla" borta här, pga nya forumet??? Saknar dem.

Ja det e helt märkligt hur våra tankar styr oss, ganska otrolig fakiskt. Både läskigt o uppmuntrande.
Förut var jag jätterädd o gick o tänkte mycket på "klarar jag det här?" Det tog mycket energi, men när jag la ner det helt, blev det en lättnad faktiskt.
Det var min terapeupt som sa, jamen var nykter ett år då!Sen fattar du ett nytt beslut.
Så ett kortsiktigt mål, en dag i taget, o ett långsiktigt, ett år.
Låter ganska larvigt, men alla tankar släppte helt för mig, o nu har jag inte en tanke på att dricka (ja, det e nu ja)
fastän jag hamnat i flera situationer då jag förut skulle ha druckit på det.

Imorgon e jag bjuden på en klassreunion, jag har inte träffat mina gamla klasskompisar på 30 år! Ta med eget dricka stod det på inbjudan, ingen ångest, ingenting, skönt att slippa släpa tänkte jag bara.
O jag e ingen märklig människa, jag har bestämt mig bara. Kan jag, kan du! En dag i taget alltså.
Alla har varit på dag 1, alla!

Finns nåt gammalt indiantalesätt som säger, "om du faller av hästen, så ligger du inte kvar, utan reser dig"
Så det e bara upp i sadeln igen!

Kramar från Thea

Tack Adde!
Satt och gick igenom en massa filmsnuttar på datorn, som bland annat handlade om gamla kalas med många burkar och flaskor. Fick en massa tankar om dricka, men så lät jag tankarna flyga iväg, för det enda jag behöver tänka på i dag när det gäller alkohol är att jag inget ska dricka idag.
Blev genast lugn.
/Fenix

till dagen idag, Fenix !

Ursäkta att jag varit lite frånvarande de senaste dagarna. Jag har tänkt, och jag har tänkt mycket. Inte minst på diskussionen om antabus. För min egen del inser jag att det nog stämmer att det inte hjälper mig längre. När jag använder antabus så är det befriande att slippa dividera om drickande, och det är ju en bra metod att snabbt få stopp på ett destruktivt drickande. Men så glesar intaget ut och efter x antal veckor har jag gjort ett så pass långt uppehåll att det går att dricka igen. Medvetet eller omedvetet har man planerat sitt återfall. Så för min del känns det som om jag nått vägs ände. Med antabus kan jag bli spritfri för en period, men jag lever inte nyktert. Även om jag mår för det mesta bra av inte dricka, så tickar bomben och bara väntar på att medicinen ska försvinna. Att inte ta det första glaset i dag och ta det beslutet på morgonen en dag i taget är ju genialiskt om man förmår leva efter det. Hur jag ska dricka på julafton är ju meningslöst att tänka på, jag vet inte om det blir någon julafton, kanske är jag död eller skadad eller något annat har hänt. Och så är det med nyårsafton, och semesterresan, den kanske inte bli av, kanske är det krig dit vi ska, allt kan hända. Men just i dag, det har jag lite koll på, och är jag nykter i dag så räcker det. Så i dag har jag tagit beslutet att vad som än händer ska jag vara nykter. Någon antabus har jag inte tagit. I morgon tar jag ett nytt beslut, och allt jag behöver lova mig själv är en dag, ett dygn, 24 timmar utan alkohol. Så får det bli!
/Fenix

Tack alla för att ni bryr er!

Det samma gäller alla medberoende........

jag glömmer vem jag är och var jag kommer ifrån då kommer jag att börja supa igen.

Den enklaste vägen för mig när jag uppnått ett visst stadie av nykterhet är att förminska och släta över mina misstag. Jag glömmer väldigt fort hur det en gång var.
Jag ser vänner inom AA som efter en tids nykterhet börjar minska på deltagandet för att till slut inte gå på några möten alls. Det går jättebra en tid men.................

Det är alldeles för många som jag sett göra så för att det ska vara en tillfällighet. Jag erkänner villigt att mitt eget gående på AA idag är väldigt sporadiskt MEN jag har det som min tillflyktsort när livet stökar till sig och så har jag märkt att jag har perioder när mitt mötesgående blir väldigt frekvent. Jag kan nog inte riktigt förklara varför det är så men jag tror mig veta att jag behöver ha sinnesron och utbytet med andra alkoholister, jag fylls av en saknad från mina AA-kompisar där jag kan tala om vad som helst om min sjukdom utan att bli fördömd. Vi skrattar MED varandra och byter tips och trix om våra liv och gjuter nytt livsmod i ett lite grått liv. Jag känner att jag alltid kan få hjälp om jag bara ber om hjälp, det finns alltid någon där som varit med om samma sak som jag upplever.

Jag tror att samma sak gäller detta forum och andra liknande ställen. I samma stund jag tror att jag "kan själv" är jag farligt ute, lite kan man se det på skribenter här som går ut och in på forumet. Många är inte klara med sitt drickande, har inte nått sin personliga botten, och behöver antagligen några år till med att pröva sig fram medan man sjunker mot botten. Den dag jag upplever att jag är villig att göra allt för att sluta dricka är jag mogen för att be om hjälp OCH ta emot den.

Det finns ingen gyllene medelväg när jag väl nått min botten, jag kan inte förhandla, jag inser att Antabus eller andra mediciner inte är min lösning. Det finns bara en väg till en stabil nykterhet och det är att jag inte använder alkohol.

När jag väl insåg att min enda väg var att inte ta det första glaset så blev mitt liv så oändligt mycket enklare att leva.

Och jag måste alltid påminna mig om att min historia är min framtid därför går jag på möten, skriver här, umgås med andra nyktra alkoholister som påminner mig.

Jag får inte glömma för jag vill absolut inte tillbaka till misären.

Ja Fenix, hur är det? Kram

Jahopp, hur slutade det här då...

Fick domen av den där "braiga" verkstaden, 30 papp plus en stor oljeläcka som kan kosta 5-20' till.....Tackar...
Till saken hör att bilen kanske är värd 50'...

Dax å börja hänga på riktigt nu, eller?

Det skulle jag har gjort, men som tur är har jag min fru och tillika livskamrat, som stöttar mig när jag håller på och "ger upp"..
Hon löser det här med sina ide'er, och flyttar bort det tunga lasset ifrån mina axlar, och tar över...

Hon känner vibbarna när jag inte orkar reda ut grejorna, och JA, det kommer kosta utav bara he..te....

Det kan låta märkligt, men vi killar/karlar/gubbar har ett väldigt tryck på oss med våra bilar...

Det ÄR en statussymbol, man vill kunna visa att jag klarar av med min ekonomi att ha råd att ha den här bilen...
Jag ska kunna fixa allt SJÄLV, våra fäder kunde ju skruva på bilarna, det går bara inte idag längre...
Helst skulle vi alla vilja ha en häftig Porse, Lamburghini, Ferrari osv...

Men det slutar oftast med ett substitut som en gammal rostig Volvo vi tvättar och gnuggar på,
och där vi ursäktar oss nästan för grannen och säger att "den riktiga bilen" står ju i garaget,
och som vi bara tar ut på helgnätter eller möjligen till semestern...

Ja jag känner den oerhörda pressen av att se till att 2000-talets häst & vagn ska alltid finnas där, fungerande...

Nu har min lilla fru lagt upp en strategi, och den ska jag följa slaviskt, så slipper vrida mig i ångest över .."Varför i helvete kunde jag vara så jävla dum",
och lät mina känslor manipuleras av en förförisk fransyska...
Nästa förälskelse lär bli en kraftigt överviktig Bayern-tyska med anlag till mustasch, de brukar ha överarmar kraftiga nog att orka lyfta 6-8 lerkrus på Hofbrauhaus och ska nog klara av att hanteras av en "viking" som jag, och en svensk vargavinter...
Eller en liten söt snedögd japanska kanske...
En koreanska, en italienska, en spanjack osv osv...
Ja ni hör, jag har lätt att förälska mig i plåtkvinnor också...

Vi hörs!

Berra

Så fina de var, Märta, kattungarna! Och så skönt att bara få skratta rätt ut!
och vi kan lära av dem...
de ger sig inte...
de är nyfikna...
och de har kul under tiden!!

Berra, skönt att det är tisdag idag, eller hur?!
visste väl att du skulle fixa det här också!
fin fruga han verkar ha, den där berra!

Och Märta, jag ler varje gång jag ser att du skriver x med liten
bokstav... han är verkligen inte värd några Kapitaler eller vad den nu heter!
Stora kramar till två av mina absoluta favvisar här!!!
och till resten också, förstås!!
=)