Senaste kommentarerna i forumet

Vi är många här som delar liknande historier. Du verkar ha tänkt igenom det hela noga och skriver många kloka saker. Det där med "festen" känns såå väl igen...Och vilken bra ide att ge sig själv ekonomiska incitament att vara nykter (börjar genast tänka på en viss oförskämt dyr väska som jag nyligen sett och undrar om man kan lägga pengar i burken retroaktivt???) För var och en "blir ju salig på sin fason". Man får helt enkelt prova sig fram och se vad som funkar. För en del passar det bäst att trappa ner medan andra vill bryta rakt av. Personligen har jag nog testat lite av en kombination. Det var under våren 2013 som jag på allvar började fundera över mitt drickande. Jag började då helt sonika anteckna hur många vita dagar jag hade på en månad och blev helt chockad över att upptäcka att jag snittade typ 2 vita dagar i veckan. Under sommaren och hösten började jag därför medvetet försöka lägga in fler vita dagar och testade då allt från "inte dricka på vardagar" till "bara dricka 3 glas per kväll". Var inte riktigt nöjd med resultatet (typ drack nästan mer) och bestämde mig därför att testa att vara helt vit under ett år. Just nu känner jag lätt eufori men de första dagarna/veckan var urjobbig, framför allt på det sociala planet. Vad GÖR man egentligen om man inte dricker vin en fredagskväll? Vem är jag då - en te person? för mig har nog identifikationen av den kritiska tidpunkten 17-19 varit avgörande. Under den tiden undviker jag alla vinsituationer genom att gå undan och tex läsa bok eller bada. Har förklarat för min man som tålmodigt accepterat läget. Men kul tycker han inte att det är, det märks..

Usch hoppas att du inte uppfattar allt detta inlägg som innehållandes en massa snusförnuftiga tips som du inte bett om. Vill egentligen bara välkomna dig till gänget! Vi tar hand om varandra!

God natt alla fina!
/Nossan

Funderade ikväll på när jag sist kände en riktig önskan att dricka. På något märkligt sätt är det faktiskt länge sedan. Ja en kort tanke kan komma upp -skulle vara gott med...
Men ingen önskan efter ruset som sådant. Tankarna på alkoholen har varit mycket närvarande under de senaste månaderna, men det blir mindre ofta numera. Det som gör mig lite fundersam är att jag inte direkt känner mig" euforisk" över nykterheten. Det är ofta mer en känsla av - jahaja, och nå då?
Jag vet inte om det är som det ska vara? Förmodar som med det mesta jag gått igenom, att även detta är helt normalt. Men jag känner inte direkt faan va skönt att vara nykter! Det är mer som det känns som - faan va skönt att inte vara full. Kanske är det ett tecken på att hjärnan har svårt med att fixa fram lite schyssta endorfiner, som skulle sitta bra från och till.
Men man ska inte gnälla i onödan kanske ;-)
Somnar och vaknar i alla fall nykter imorgon med. Så mycket är säkert.

Så himla tröööögt.... Huvudet är proppfullt av tankar men det har suttit långt inne att få ut dem. Ett slags mental förstoppning där jag ätit massor men nada output whatsoever. Så, nu blir väl detta inlägg ett verbalt resultat av ett slags ...lavemang (kamomillteet kanske?).

Jag läser här flera gånger varje dag, läser och tänker. Och läser om, för mitt minne är fortfarande skitdåligt - jag minns verkligen inget, särskilt inte av mina egna inlägg. Och jag kan fortfarande få samma typ av minnesluckor efter en helt vit middag ute som jag alltid fick när jag drack (räckte med 3 glas för att jag inte skulle ha sammanhängande minne av kvällen). Är det ngt slags hjärnskada jag dragit på mig tror ni? Verkligen bra jobbat isåfall. Go Nike! Jag dricker iaffortfarande väldigt lite, kanske det har blivit 0-2 ggr/vecka sedan jul, och oftast max ett glas. Fick ju nog i början av nov och undantaget en kaosfylla på lucia har jag pendlat mellan helvitt och 1-2ggr per vecka. Men jag känner ju hur lätt det skulle kunna eskalera och att jag BORDE ta ett beslut om nykterhet - men jag ORKAR inte ta det beslutet fastän jag kanske eg. skulle må bra av det.

Nä hörrni jag är trött och bitter och sliten, det är för mycket av allt. Jag försöker jobba mindre (=klara mitt krävande heltidsjobb på 6 istf 8 timmar) ffa under mina barnveckor så det inte blir så långa dagar på fsk, och under självveckorna för att få mer tid till mig själv. OCH samtidigt försöker jag vara ledig på kvällarna (hinna läsa och göra avkopplande saker som jag ju ändå blir rastlös av) OCH klämma in promenader eller löprundor på luncherna. OCH komma ikapp med några projekt jag ligger efter med. OCH få ordning på min ekonomi. OCH gå ner i vikt. OCH ha mer sex. OCH få till ett beslut om alkoholen. OCH få ordning på sömnen. OCH träffa mina vänner mer, efter 2 år av dygnetruntjobb (heltidsjobb + doktorsavhandling + separerad småbarnsmorsa=ej så mkt socialt liv) Men, när jag radar upp allt såhär så ser jag ju att det ju inte går, såklart. Inte allt på en gång.

Det är så konstigt - jag har alltid sett mig själv som en rätt bekväm typ som inte gillar att städa, inte har ambitionen att vara perfekt förälder eller gillar familjeliv sådär jättemycket, gillar bo i hyresrätt (själv), inte bryr mig om jag dejtar män el kvinnor, inte är hispig över jobbet, gillar att spela, göra och lyssna på musik över allt annat, att chilla, dricka vin och liggga i soffan eller i solen nånstans. Men, den bilden verkar inte stämma längre - inte när jag läser vad jag skriver ovan. Och det är ju inte konstigt om jag känner mig misslyckad och otillräcklig hela tiden när det ju inte på ngt sätt GÅR att lyckas med allt jag försöker på en gång.

Att inte dricka A känns ju som nyckeln till orken, ekonomin, vikten, sömnen, och säkert det mesta av det andra, så det var ju också en av anledningarna till att jag försökte börja nysta i den änden när jag började skriva här tror jag. Men jag är så himla trött fortfarande, trots att det nu närmar sig 3 månader av mycket låg alkoholkonsumtion. Kanske räcker det inte med lågkonsumtion månne?

Jag har tidigare gillat att meditera, vara i nuet, men jag orkar inte det nu - och jag är skitskraj tror jag. Att det liksom ska vara tomt där, tomt och tråkigt, och inte finnas ngt lugn längre. Hjärnan kokar av planer på att flytta, söka nya jobb, resa, optimera scheman, handlarlistor, månadsbudget, införa köpstopp - bli helnykter osv osv osv.

Under barnveckorna funkar det skitbra utan A - en nollöl när jag kommer hem tar bort suget resten av kvällen. Under barnveckorna, that is. Värre under självveckorna då jag ofta jobbar sent, är trött och hungrig och det är så sjukt lätt att ta ett glas - jag bor bokstavligen ovanpå en kvarterskrog, så det är liksom bara att pipa ner en våning, behöver inte ens gå ut utomhus om jag inte vill. Suget är starkare de veckorna, och kanske 2ggr/vecka sätter jag mig där en stund med ett glas vin eller en öl. Och fastän det i sig är en FANTASTISK förbättring jämfört med mitt konstanta drickande av 1-2 flaskor varje kväll fram tills i höstas - så känns det som att jag misslyckas även där, att jag borde "lyckas" med helnykterhet trots att jag ju inte velat ta ett sånt beslut, just för att det inte ska bli ännu en jävla prestation.

Nu ska jag avsluta denna klagosång - gå och lägga mig och vakna med tuppen/barnet imorgon och tillbringa förmiddagen på biblioteket - DÄR brukar vi finna ro efter en lång vecka.

Varm kram till alla ni som kämpar, som skriver, som läser här <3

Mulleman, tack för dina fina och tänkvärda ord! Det är konstigt, jag har alltid prisat friheten högt. Så konstigt då att tillåta mig fastna i A:s bojor. Det finns ju så många begränsningar i livet ändå. Jag har varit så rädd för min dödlighet och ändå valt att köra mig i botten och på något sätt stå vid sidan av livet. För det är ju så det blir med A. Du är och du finns, men ändå inte. Fullt upptagen med att försvinna bort, fly in i något som i slutändan bara förgör. Det är skönt att vara närvarande, även om det kostar ibland. Jag får bli bättre på att ta andra sorters pauser. Idag har varit en bättre dag på jobbet. Jag har energi igen. Däremot har jag varit lättirriterad hemma. Småstressad. Det antar jag också blir bättre ju längre tiden går. Om 2 veckor ska jag iväg till Danmark. Det kommer bli min första prövning. Åka till ett land med många mikrobryggerier med god öl. Ja, för första gången fladdrar fjärilarna i magen. Jag är inställd på att ta dagarna där timme för timme med en massa påminnelser till mig själv. Träningskläderna följer med som en extra livvakt. Tur att hotellet har ett ordentligt gym. Tänk, det är fredagkväll och jag är klar i huvudet! Imorgon kommer jag vakna utan betongkeps :)

Det här med att förklara sig - tycker inte att man alltid behöver ge skäl till varför man inte dricker... Det vore mer logiskt egentligen om den som alltid dricker eller blir fullast på festen fick frågan om varför hen gör så - eller hur? Den frågan ställs dock sällan...

/m

Skrev precis ett svar i din andra tråd angående detta...
/m

Ja, jag vill (är inte där än) vara stolt över mig själv. Vill kunna säga som det är utan att skämmas och svamla.
Vill bara rakt upp och ner säga som det är. Mår bra idag, några dagar har gått sedan i måndags då jag helt tappade kontrollen.
Nu känns det väldigt overkligt och som att det aldrig någonsin hänt.
Tänker ändå att det är bra att det hänt, behövde bli säker.
Det är helt sant som alla säger att man inte börjar om från början efter ett långt uppehåll utan man fortsätter där man var.
Jag kände ett så starkt fysiskt behov av mer så det är helt ofattbart. Det tar över allt.

Men att idag få komma hem efter jobbet och se kvällen framför sig och veta att den blir som jag vill, alltså helt Svensson med middag med läsk och sedan godis och chips framför tv:n. Och när jag är trött kan jag gå och lägga mig och läsa och sedan vakna och minnas allt.
Jag har alltid haft svårt att komma till ro i livet, vill alltid vidare, vill alltid någon annanstans än där jag är.
Tror att vinet var så viktigt för mig, för det var de enda stunderna då tiden stod still, då jag var i nuet.
Blir så tydligt nu när jag sätter ord på det.
Försöker finna någon ro i att bara vara där jag är, men det är så svårt, så svårt.
Nu till exempel letar jag nytt jobb, funderar på att börja plugga igen,
istället för att göra det bästa av det jobb jag har,
som jag egentligen trivs med.
Är det så att jag "slarvar bort" bra saker i livet för att jag vill iväg hela tiden?

Hoppas det är ok med ett inhopp i din tråd.

Angående att berätta och att skämmas... Jag har inget behov av att berätta, jag ljuger heller inte om varför jag inte dricker, jag säger bara inte hela sanningen. Jag finner ingen anledning att berätta om mitt beroende, inte för att jag egentligen skäms utan nog mer för att jag inte vet vad för gott det skulle föra med sig. Skämmas eller inte, men det är många i omgivningen som inte har förståelse, eller känsla för vad ett missbruk innebär och jag vill inte ha fokus på det. När någon frågar, eller jag tackar nej, så säger jag att jag bestämde mig för att göra ett uppehåll pga att jag sover dåligt när jag druckit (sant) och att jag mår mycket bättre när jag inte dricker något (sant) och att jag bestämt mig för att fortsätta mitt uppehåll ett tag till (sant). För någon enstaka vän har jag sagt att det blivit för mycket och att det är ytterligare ett skäl. Det räcker för mig. Jag berättar heller inte hur som helst att jag gärna mular i mig en godispåse på nolltid, eller andra saker som jag kanske inte tycker att andra har någon glädje eller behov av att veta. Men det är mitt sätt att se på det. Vill du berätta för andra för att stänga den dörren ut? Att om andra vet så har du ytterligare press att avstå? Bara en undran...

Ha en bra kväll,
/m

Tack PP för dina fina ord. Förebild...? Ja, jag vet inte, känner mig inte så föredömlig precis, men är såklart nöjd inför mig själv med att jag är nykter. Och nu är dessutom box-stället uppeldat i vedkorgen, med lite björkved och grenar. Stuggrannen undrade vad det var jag eldade... Ja, är i stugan över helgen, och att vara här är ju klart förknippat med alkohol i alla former. En whisky att värma sig med innan det är uppvärmt här, vin till maten, en öl med grannen.... Fick dessutom två flaskor vin överräckt till mig direkt när grannarna dök upp, som tack för hjälpen med en tjänst. Fick förklara mig direkt, tack, men jag har lagt ner vindrickandet sedan ett tag tillbaka.... Jaja, du kan ju spara det till sommaren... Jo, det är klart, det kan jag ju...

Det är jobbigast när man blir överrumplad, när man inte hunnit tänka till. Det är väl inte hela världen att ha ett par flaskor vin här, jag har haft vin hemma hela tiden, och vill jag ha är det ju bara att handla i vilket fall. Det är mer att tappa kontrollen över situationen för en kort stund.
Nu känns det bra igen, maten uppäten med en nollöl till och nu ett glas arc-en-ciel, torrt alkoholfritt bubbel som är helt ok. Känns skönt att stått emot ikväll också.

Ha en bra kväll alla
/m

Nu ringde en kille till mig. Jag hade inte köpt öl, inte mer. Sen säger han att jag har en sup.Han frågade vill du ha?
han ville ha kompissupare. Jag svarade dej, men hörde att
det var ja: Sen är jag stolt att jag gick därifrån. Men en sup tog jag så Men så är vi. Jag villsade på. Vill bara ha en vän som förstår mig. Lättare för mig att förstå
Vore det inte enklare att vi pratade med varandrada.? Blev så besviken då en svarade utan att menade det. Druckit öl, men vill tillbaka. Har inte gått över gränsen. Men dricker jag i morgon är jag där.

FAN vad jag önskar att jag hade ont i ett ben el nått ist för själen......

Kämpa på Zapata!
Känner igen mig i det du beskriver så väl. Korta sug som verkar gå över rätt fort. Vissa stunder känns det som "Nej, nu skiter jag i det här" men i nästa känns livet rätt OK. Hoppas de där "Nu-skiter-jag-i-det-här-stunderna" kommer mer sällan framöver.

tagit mej ett återfall, ett endags. Det var precis som du skriver som om jag verkligen ville bevisa för mej själv att det GÅR inte - jag KAN INTE dricka. En viss sans fanns i drickandet, men det jag drack mätte jag upp för att inte bli FÖR sjuk, och sen botten upp. Baksmälla i två dagar. Gott var det inte heller, det bara skulle ner.

Saknar också långa helgnätterna där vi, sambon och jag, satt och pladdrade om allt och inget fram till fem på morgonen, men de kvällarna försvann redan för tio år sedan, därefter var det var och en fyller sej själv efter bästa förmåga... Det är passerat, då var då, nu är nu, framtiden är det enda man kan påverka.

Kram!/MB

Ja, jag vill (är inte där än) vara stolt över mig själv. Vill kunna säga som det är utan att skämmas och svamla.
Vill bara rakt upp och ner säga som det är. Mår bra idag, några dagar har gått sedan i måndags då jag helt tappade kontrollen.
Nu känns det väldigt overkligt och som att det aldrig någonsin hänt.
Tänker ändå att det är bra att det hänt, behövde bli säker.
Det är helt sant som alla säger att man inte börjar om från början efter ett långt uppehåll utan man fortsätter där man var.
Jag kände ett så starkt fysiskt behov av mer så det är helt ofattbart. Det tar över allt.

Men att idag få komma hem efter jobbet och se kvällen framför sig och veta att den blir som jag vill, alltså helt Svensson med middag med läsk och sedan godis och chips framför tv:n. Och när jag är trött kan jag gå och lägga mig och läsa och sedan vakna och minnas allt.
Jag har alltid haft svårt att komma till ro i livet, vill alltid vidare, vill alltid någon annanstans än där jag är.
Tror att vinet var så viktigt för mig, för det var de enda stunderna då tiden stod still, då jag var i nuet.
Blir så tydligt nu när jag sätter ord på det.
Försöker finna någon ro i att bara vara där jag är, men det är så svårt, så svårt.
Nu till exempel letar jag nytt jobb, funderar på att börja plugga igen,
istället för att göra det bästa av det jobb jag har,
som jag egentligen trivs med.
Är det så att jag "slarvar bort" bra saker i livet för att jag vill iväg hela tiden?

Fyfan va gott!
Grattis!

/MB

Är ny här. Har läst delar av din tråd och skriver mitt första inlägg nu. Härligt att läsa att det går bra för dig.
Själv känner jag igen mig i mycket som jag läst i den här tråden. Jag är en medelålders man som har det bra på alla vis, roligt och lagom utmanade jobb, vacker fru som jag älskar, tre egna barn och två bonusbarn - 4 av dem vuxna och "flygfärdiga", även om bara en flugit iväg.

MEN, med start för drygt 10 år sedan, alkoholen finns ständigt närvarande i mitt liv nu. Jag och min hustru dricker i stort sett varje dag och normaltillvaron de senaste åren har varit att dricka öl och/eller vin mycket på helger och lite mindre mycket på vardagar. Det kan handla om 6-8 öl på vardagar och minst 6-8 öl och minst en vinflaska fredag- eller lördagkvällar. Ofta kommer jag in i en trall där jag dricker på kvällen, vaknar bakfull på morgonen, anstränger mig att orka igenom dagen och måste "boosta" mig med alkohol för att komma igenom kvällen efter jobbet.

Det senaste året har jag också börjat sova sämre. Jag slocknar tidigt, måttligt eller ordentligt berusad, typiskt mellan 21 och 22, för att vakna vid två eller tre på natten och inte kunna somna om. Jag vrider mig i ångest, både för att jag inte kan sova men också för att jag dricker och inte tar hand om mina barn och allt annat duktigt jag har för avsikt att göra, men sällan eller aldrig gör. På nätterna tittar jag på TV, läser, dricker vatten, planerar hur jag ska bli en bättre människa osv. Oftast slocknar jag ungefär en timme innan det är dags att gå upp.

Jag har gjort försök att minska (sluta helt verkar vara ett väldigt stort steg) men jag efter ett par dagar hittar jag ofta en ursäkt för att köpa några öl och dricka och umgås med frun, och vi har det verkligen jättetrevligt, åtminstone under de 3-4 första ölen.

Nu har jag varit nykter tre dagar/kvällar. Jag drack alltså senast måndag kväll. Den här gången hoppas jag att det kommer att bli annorlunda: jag vet att dricker för mycket (lite självinsikt skadar inte ;)), jag använder självhjälpen eChange (som tillhandahålls av alkoholhjälpen) och jag har på ett tydligt sätt kommunicerat vad jag vill till min fru.

Mitt mål är att nå någotslags normaldrickande och att inte dricka alkohol annat än när det är "fest". Denna "fest" ska inte inträffa oftare en en-två gånger per vecka. När det är "fest" ska jag inte dricka mer än 6 glas alkohol. Jag vet att det finns en stor risk att jag trillar dit i mina gamla vanor efter en "fest", och om det skulle inträffa, får det bli ett nytt mål som går ut på att vara helvit under en period. Jag har ett eget utvecklat belöningssystem som handlar om att jag får en liten belöning (i pengar) efter varje vit dag och en stor bot (mycket mer pengar än belöningen) de dagar jag dricker. Målet är att ligga plus och kunna använda belöningarna till något trevligt åt bara mig själv.

Mår så här efter ett par dagar ganska bra och klarar av att hantera suget ok. Det är inte så farligt när jag har bestämt mig. Det lär väl bli värre nu i helgen kan tänka (ingen "fest" kommer att arrangeras). Jag ägnar en del av tiden åt att fundera vad jag ska göra i stället för att dricka och hur relationen till min fru kommer att bli. Vår relation är ju präglad av alkohol. Just nu är jag övertygad om att det kommer att bli bättre, att jag kommer att ha en bättre tillvaro med bättre relationer. Jag måste bara orka stå emot i det korta perspektivet.

Gillar tanken med backspegeln och framtiden och är glad att du och detta forum finns.
/Tinhad

Jag vet inte varför alkohol är en sådan skam. Kan bara prata för mig och jag har själv
berättat för mina syskon och vänner att jag inte kan dricka mer, och det är bara en av
dom som tjatat på mig att du kan väl ta ett par glas. Har inte förklarat det oxså för henne
att det inte går för mig att dricka måttligt. Har vari nykter 4 månader och två veckor.
Efter sista återfallet vet jag äntligen att det är slut. Trodde verkligen att jag skulle dö.
Trots avgiftning var första två månaderna tuffa, med den lilla rösten i huvudet, nu kan du
nog pröva igen. Efter ett tiotal s.k. återfall har jag accepterat att nu är det slut.
Nu är det ingen sorg utan ren och skär lycka. Är inne i en förändringsprocess känner knappt
igen mig själv och den kommer att fortgå länge länge.
Hoppas du mår bra
Konstnären

Med mig är allt toppen! Nästan sådär ”äckligt bra” att jag själv tycker jag är irriterande. Kanske därför jag inte har loggat in så ofta på sistone…

Har faktiskt nästan helt slutat att tänka på alkohol/att jag inte dricker vin just nu. Bara på så här kort tid (4 veckor) har den nya livsstilen blivit helt naturlig. Jag dricker min lime med bubbelvatten och känner ärligt ingen saknad efter vin alls. Har märkt att man hinner med så mycket också om kvällarna när man inte dricker vin. Tidigare blev jag ju alltid sömnig vid 21.30 men nu kan jag vara uppe till 24.00. Känns som den extra levnadstid som jag köper mig genom min nykterhet på detta sätt blir direkt mätbar i vardagen. Det sporrar mig. Jag tränar, läser och pysslar med hemmet (barnen får tom strukna T-shirts i skolan, det ni...). Men viktigast av allt – jag tänker inte ens på att jag inte dricker längre.

För mig finns det inte på agendan att se detta som enbart en vit månad utan inser att det nog är ett års- eller livsprojekt att förändra mitt drickande. Men, samtidigt har jag inte heller uteslutet att jag någon gång kan tänkas tacka jag till ett glas vin t.ex. på en social tillställning. Det viktiga för mig har varit (och är) att bryta det farliga mönstret - detta slentrianmässiga drickande av vin som ofta började kl. 17 på vardagarna och ofta blev 5-6 glas innan jag somnade. Och, kanske lika viktigt, att känna mig bekväm med mig själv och min egen nykterhet. Jag kan faktiskt både HA kul och VARA kul utan vin! Tror mycket handlar om självkänsla för min del…

Jag hoppas innerligt att alla ni fina därute mår bra. Nästa gång jag loggar in kanske jag inte är lika euforisk.

Dagens tanke: försöker man köra in i framtiden med blicken fäst i backspegeln kommer man att krocka…

Mina allra varmaste styrkekramar
/Nossan

Jag tror du kanske kan se det som att du är på väg att bli den förebild som andra har nytta av på samma sätt, som du har haft nytta av andra som förebilder ;-). Duktigt eller inte, men du verkar lösa detta på ett mycket bra sätt tycker jag! Känns som i lagom takt, att du funderar i sunda banor m-m. Kan man säga att det är duktigt att ta ansvar för sitt liv? Nej, kanske inte men det är starkt. I alla fall om man ser var du var för ett par månader sedan, och vad processen har krävt att ta sig dit där du är nu idag. Jippie och hurra till det!

Jag blir verkligen glad för din skull. Och vill påpeka att du lämnar värdefulla spår här hos oss alla!

Önskar oss alla en riktigt skön nykter fredagskväll senare!

//PP

Sälen är vaken... Dina ord värmer! Även om jag försöker släppa det där duktiga, så inser jag att jag delvis försöker göra det här "duktigt" också, men framför allt tror jag att jag verkligen VILL komma vidare med mig själv, komma ifrån det där att inte duga, att alltid slå lite på mig själv... Kanske nått den personliga botten även där?

Nu,dags att ta mig iväg till jobbet cyklandes, helt ofrivilligt, men bilen är upptagen av mannen, så det är inte mkt att välja på. Frusna växlar och 7 minus :-( men jag lär ju vakna till i alla fall...
Ha en bra fredag alla!
/m

Inte heller ska du berätta om det är min spontana reaktion. På min arbetsplats diskuteras min supande kollega nästan varje dag. Och hen gör ju inga fel. Luktar lite konstigt men dyker alltid upp på tid. Kommer från ett krigshärjat land och lever ensam. Sen har folk mage att döma. Jag blir arg och försöker att vara schysst. Men vad är schysst? Duckar ju alltid för hens uppenbara problem eftersom jag inte vill bli avslöjad själv. Detta är verkligen en skammens sjukdom.

Nåja, kul att du hade kul för det är du värd.

Fia

Hej LillPer! Nu är jag ju inte raketforskare på riktigt och är allmänt lite korkad (som de flesta av oss) men jag tror att jag har fattat det där med småkrämporna. När vi dricker/drack så har kroppen fullt upp med att bekämpa giftet och vi hinner helt enkelt inte med att känna av småkrämpor som en förkylning. Jag gick igenom det i somras under mitt förra försök till nykterhet. Kroppen började kännas av och jag insåg att jag inte var tjugo längre. Hade jag inte ont här så var det där. Allt kliade och mensen blev det si och så med. Förkylning efter förkylning följde. Ständigt trött för att inte tala om magen. Var och varannan dag var jag nästan redo för att skicka in mitt kack för analys i Norrköping(?). "Ska det verkligen se ut så här?" Men jag tror att det är vanliga åkommor som de flesta har hela tiden men vi alkisar är så vana vid att inte känna, förtränga bort och hålla masken så när vi äntligen känner blir vi lite väl upphettade. Det är ju bara min erfarenhet. Så krya på dig LP. Hoppas du inte har något allvarligt.

Fia

Dubbelt

Hej Markatta! Ville bara titta in och tacka för info du postade hos Adde. Jag kan ärligt och skamligt erkänna att jag inte riktigt vetat vad det var. ADHD var för mig ett ord på jobbiga ungar (ja, jag är outbildad inom vissa områden) men du skickade med en fin länk som även jag kunde förstå. Och jag fick lära mig att ADHD inte är lika med galen. Dels vare länken och dels vare dig som jag uppfattar som en sund kvinna när det kommer till det själsliga. Skäms oerhört för min okunskap om bokstavskombinationer men jag lär mig. Tror jag. Din analys av Adde var i mina ögon knivskarp. Allt verkar bero på alkohol i den mannens ögon. Men han är ingen elak man som exempelvis andra här på forum. Bara salig på sin tro tänker jag.

Kram på dig Markatta som kommit så vidare i livet och orkar dela. Fia

Jag är här! Och jag läser varenda dag här. Jag har bara inte haft så mycket att säga, för ovanlighetens skull... Det är smockfullt i huvudet men det stannar liksom där, har behövt snurra omkring lite för sig själva, alla tankarna. Jag är fortfarande inte helvit men dricker sällan och lite. Har inga regler eller nåt sånt, men känner nästan alltid att jag bara inte vill - kalla mig gärna velig som inte tagit ngt slags beslut, men jag håller fortfarande på och funderar, bearbetar alla suddiga år, återhämtar mig - försöker förstå vad som triggar, vad som gör att jag väljer bort A eller inte i två kanske väldigt lika situationer. Försöker också lära mig stressa av och vila och ha roligt utan A och känner mer och mer att det är stressen och presterandet som är grundproblemet. Har jag ork utöver barnläggningar och vardagsfix en kväll så tar jag liksom fram datorn och jobbar - går igång på att få undan och beta av - ungefär 10000 ggr mer än att titta på film el tv el läsa skönlitteratur, blir mest uttråkad då. Utom när jag i perioder maniskt drar igenom en hel tvserie på typ ngra dygn. Är trött på mig själv, vill kunna njuta av lediga sköna lugna kvällar - det är nog vad jag ville ha sagt med allt detta. Hoppar över till min egen tråd och häver ur resten av byket imorgon...

Härligt att höra att det går bra för dig! Det låter som att du är så lugn i ditt beslut, att du sakligt konstaterar faktum. Och jag blev helt varm och glad att du undrade om mig. Tack!

Stor kram N.