Senaste kommentarerna i forumet

Var ju tvungen att läsa här tidigt i morse och såg att även du ger dig. Förstår så väl. Vill passa på och Tacka för bollande och fina texter. Önskar dig lycka till med den karriären- och med allt annat. Om du ngn gång drabbas av saknad -ha, ha- så heter jag Dompapompa -Dompa var taget- på Facebook. Och vem vet om ett par månader kanske vi alla sitter på "Det vidare livet"? MACHO-MANS-KRAM! /R

Är uppriktigt lite ledsen över att det är så många som hoppar av forumet nu :(

Trots att jag har all förståelse för det naturligtvis, att detta forum kanske inte känns lika behövligt längre för de som varit nyktra väldigt lång tid!

Men tycker att en blandning av alla är vad som behövs här. Framförallt att man vågar vara ärlig och också ifrågasättande. Det är ju vad vi alla kanske behöver ibland för att inte fastna i egna tankemönster.. Inte bara klappar på axeln utan inputs i hur andra gjort och tänker.
Hoppas att det kan förbli så.

Sen undrar jag NÄR den nya sidan är klar?

heller ha polisanmält - vare sig det är "rätt" eller inte. Det är inte polis din man behöver... Skräcken att mannen ska göra sig själv illa har varit min största. Min man har aldrig hotat mig och jag har aldrig varit rädd på det sättet - däremot har han haft starka självdestruktiva tankar som plågat mig både med hot i akuta stunder och malande under lång tid.

För många år sen var det en osannolik händelse, ett helt osannolikt sammanträffande som utspelade sig i den lilla staden i min närhet... Då slogs jag av tanken att många anser att regissörer som Ingmar Bergman och Lars Norén iscensätter jobbiga och konstiga pjäser/filmer... MEN det är ju bara så att de genomskådat verkligheten och gestaltar den på scenen. Förresten - Strindbergs Dödsdansen går inte av för hackor den heller ...

Visst kan vi önska att din man finner sin innest kärna av styrka och livskraft och tar till sig det han haft möjlighet att lära... hans liv vore värt det. men det är bara han som kan göra den vändningen.

Kram och ha det gott! / mt

är det bara du som vet vad som är bäst - och de är ju för små för att vara med i stadiet med packlådor - det är bra att ni har andra alternativ under den tiden. Jag tänkte mer i största allmänhet ... Det är så fint att du ställer barnen i första rummet och vill att de ska ha det tryggt och bra. Nu när du får ditt eget gryt och inte behöver leva i skräck och kaos kan du ändå vara trygg i att barnen klarar en hel del av vardagligt kaos.

Vilket fantastiskt språng du har tagit! På en månad har du förändrat de yttre ramarna i ditt och barnens liv. Du ska verkligen se dig i spegeln, klappa dig på axeln och säga till dig själv att du gjort en sjusärdeles bedrift! Vilken kraft du har i dig när du släpper fram den och vågar lita på den. Vilken förebild för dina flickor!

Ha ha - jag fick en toktanke - nästa gång flickorna ska vara hos pappan kan du väl föreslå att det är du som ringer... Exempelvis en gång i timmen (det menar jag inte:); varannan timme, eller var tredje "eller vad tror du blir lagom?" frågar du honom... "så att du kan känna dig lugn att ha dem":).... Nu är jag på bushumör( men det är inte bara bus)- då skulle DU ha kontrollen... Jag är inte helt allvarlig nu - men å andra sidan ... Ibland är det bra att tänka i paradoxer. Förstår du hur jag menar? Kram och fortsätt framåt, det blir bra! / mt

vi bor närmast har jag en dubbelgångare som verkar vara både väldigt lik mej OCH en slarva. Det har ställt till det för mej då och då. Det kanske är så för dej också?
Mvh MB

vem du är "vill.sluta" eller vad du vill. Men du har förstört mkt av den anda som finns på forumet.
"Jag kan bara fantisera hur gott du luktar när jag kramar dig och lägger näsan mot nacken på dig."
Det skrev du 14:36 i dag den 18 mars till "vännen Stigsdotter". För ungefär sju timmar sedan.
Jag har legat lågt, men för mig framstår du allt mer som den skitjobbiga killen på jobbet eller skitfulla på festen.
Här skriver du saker, på fester skulle orden förmodligen lika snabbt forsa ur munnen på dig.
Kan bara ge ett råd, tänkt helst 15 minuter på allvar innan du dricker eller bidrar till forumet med något.
Och sluta för guds skull med att kalla kvinnliga medlemmar här med vännen och min favorit.
Läs någon bok om partitaktiskt förtryck.
Det här är allvar, inte någon skojig chattsida när du är nykter eller full.
En bra vecka till alla som är på god väg in i nykterheten eller på väg. Jag är själv så stärkt av riktiga
kämpar som santorino, domna, berra, maria och många andra.
Kram Fenix

...skriver jag här ifall fler vill ha kontakt den vägen. Jag är inte där så mycket nu men det kan ju ändras om vi blir fler. Stigsdotter von A-hjälpen heter jag där, hör gärna av dig!

hoppar av har jag gärna kontakt med några ändå.
F.B är en variant, om du känner att du orkar och vill kan du skicka ditt alias till

andy.p123495@gmail.com

Hoppas du orkar.....
/A

fått mig att tänka efter en och två gånger.
Har dig dock ej på f.b?
Om du vill kan du skicka namn till
andy.p123495@gmail.com

Så kan jag adda dig.
Om du känner att du vill såklart?
Kramar/A

...mina ord nu är kanske att likna vid att stympa mig själv i min situation, men kontroll, eller organisering och disciplin behöver inte vara likhetstecken med något negativt!
Ibland är det just det där kontrollbehovet som är motorn att komma vidare. Även mot de rätta, friska målen.
Generellt får ingen glömma att samma ord och uttryck har individuella betydelser hos var person. Ordens påverkan bottnar i vars och ens språkbruk och erfarenheter. Det är ju just därför det uppstår så många onödiga konflikter,stora som små. Ord kan också locka till skratt i situationer där det kan vara malplacerat.
Därför tar jag ord för vad de är. Försöker hitta i mig varför jag reagerar eller inte.
Idag hade jag en sån situation, där jag smålog ironiskt, sökte ögonkontakt med närmaste kollega. Han såg ut som ett ufo. Den reaktionen får mig bara börja skratta ännu mer, inombords då. Vill ju inte behöva förklara mina sjuka associationer, inte när jag inser ingen skulle bli klokare eller skratta åt den. Men sånt håller livet värt att leva varje timme.

Flygcert...livet går upp och ner och är ibland helt uppochner.
Spara guldkornen och låt det andra påverka dig men inte förgöra i långa loppet. Just nu nr det är jobbigt så är det så jag tuggar mig fram, funkar för mig.
Fortfarande bryter helgen ner mig men nu skriver jag och guldkornet fick jag uppleva två gånger pga dig. Tack ;)

Kram

...tack, jag är så tacksam du finns här, du helar mig genom att jag får vrida runt saker ett extra varv inuti. Både det som är/var ren tanke eller intuition, minnen, praktisk erfarenhet, hjärtesaker, tragedier, glädje...allt som händer/hände inuti och utanpå, synligt och osynligt. Det som händer inuti mig genom dig förklarar att jag har INTE några lik gömda och förträngda. Det finns inte fler skrymslen inuti att öppna. Anhörigveckan och här har bekräftat det jag hoppades var så. Befriande! En dag kommer du känna detsamma, kroppen är en finurlig manick ;)

Jag har märkt att min historia har fått ett rött sidenband runt sig och det är tydligt för mig att det är just historia. Det finns, det har format mig, jag har förlorat saker och mist tillit men jag har vunnit styrka, insikt, vidgat ramarna och blivit mer rädd om mig själv. Att jag, genom erfarenhet, vet att min magkänsla är min vägvisare och största tillgång. Däremot går jag inte in och råder om missbruk i sin helhet. Där är jag mitt i en ny erfarenhet och mitt i ett känslohav, vet för lite....än...lär och vill bli bättre.

Jag har lämnat situationen men inte relationen. Men, det kan ändras, både från min sida eller hans. Han har ju mentalt redan skilt sig och den snara framtiden kommer visa om han sätter det i praktik. Gör han det inte nu blir det inte om en månad.

Jag tror generellt folk om gott, annars blir det dagliga livet tungt. Jag har däremot fått så många kommentarer från alla möjliga människor under alla år jag jobbat med det jag gör. Människor inom och utom kan komma med väldigt många frågor, allt från "insatta" journalister till läkare och symötestanter i kyrkan. De frågorna visar mer om deras tankar och förutfattade meningar än vad mina svar informerar. Det har gjort att mina ramar är väldigt vida och jag rör mig lika gärna utanför ramarna som innanför. Behandlingen ifrågasätter jag inte på något sätt men jag är inte främmad att ställa frågor. Alla passar inte på alla ställen och jag är rädd att behandlingen kan vara för snäv. Att mannen har en problematik som kräver något mer, något som han själv är för sjuk för att söka. Han gör det han blir tillsagd, så har han sagt. Punkt.

Flygcert, tack igen för dina ord. Jag flummade iväg långt utanför men vill du ska veta att jag tänker på dig. Håller om när du behöver.
Lycka till i ditt kaos, jag finns i samma röra...lika bra vi håller hand så vi inte blir för yra ;)

Kram
,

Nu avslutas denna delen av vår resa, jag kommer att sakna er. Jag önskar dig all lycka och att du följer ditt hjärta.Många kramar Kalla

det var jag som rekommenderade den. Köp gärna hennes lilla bok på vulkan.se, bättre tankar och insikter om alkoholism finns knappast. Borde läsas av alla som utbildas till läkare och terapeuter.
kram
Fenix

och jag skickar dig varma kramar!! Ta hand om dig!!
Kram

Sorgsen, vilka fina ord du gav mig: "Du gör rätt för du gör precis det du vet du måste".

Jag är säkrare nu, på att jag gör rätt, men barnen hamnar emellan, han "matar" den stora med konstiga saker, jag märker på sättet hon uttrycker sig att det inte är hennes ord/tankar... Och han håller fortfarande på att göra mig galen med alla sina mail, samtal och sms...

Tack mt. Har tänkt mycket på det du skriver om att abrnen kan vara med som en del i boandet, och det håller jag med om. Jag pratar mycket med mina små prinsessot om var vi ska bo, att vi ska flytta om ett litet tag, vi har varit där och tittat osv, men jag vill nog för både min och deras skull att det ska kännas fridfultl från början - jag ahr haft nog av att leva i osorterat kaos, både fysiskt att saker ligger överallt, men också psykiskt - att jag inte fått ha det som jag velat - nu vill jag att det ska bli som jag vill ha det och tror att det är bäst för barnen, inte att det ska stå 15 flyttlådor som ger oro i mig.. Ja, det låter rörigt och som att jag är totalt kontrollfreak, men jag menar nog bara kort och gott att jag vill lägga stort fokus under kanske två dagar för att röja i ordning som jag tror det blir bra och finna frid i det.

Lelas, <3!!!

Jag har dig att tacka för så mycket den senaste tiden, att du berättat om dig och dina erfarenheter, att du stöttat mig när jag berättat och jag är dig evigt tacksam.

När jag läser dina inlägg från helgen och fram till idag så känner jag igen mig i flera saker - och tänker på alla gånger du stöttat mig i att jag måste lämna. Nu vill jag stötta dig i detsamma: lämna!

Du har kämpat, och det är något väldigt fint och bra att göra, men inte om det betyder att du äventyrar ditt liv, din säkerhet, ditt välmående och din lycka! Du är värd så mycket mer och så mycket bättre!

Du är så bra på att uttrycka dig och en del av det du skriver känns som det är precis det jag velat säga/känt/upplevt, men jag ahr itne haft orden/språket att uttrycka mig klart - sambon har varit aggressiv mot mig, men sedan ahr det funnits många stunder av det du skriver "ren okontrollerad hysteri". Och att han alltid varit ilsk mot mig i fyllan har varit fruktansvärt att leva med, men det fortsatte ju även efter att han slutat dricka - precis som du beskriver!

Ta hand om dig, ta vara på dig och ditt och var rädd om dig.
Jag tänker på dig och önskar dig en god natt och frid!
Kramar

så kände jag också. Men nu har jag valt att inte göra det. Jag kommer inte träffa honom mer än över ett antal timmar under våren. Då tar jag med mig någon. Jag har skrivit ner här, långt ifrån allt, men tillräckligt för att visa att det hänt om något skulle inträffa i framtiden.
Jag var också orolig han skulle göra sig illa ute mitt i natten i ett sånt raseri. Men det behövde jag ju inte tänka länge över eftersom han kom hem. Hel och nykter!
Akutpsyk var också ett telnr jag googlade fram...

att läsa och att tänka att du var där emd honom. Den mannen mår inte bra - men det har du ju klart för dig. Klokt att du i konkret och tydlig form sätter ner i text och bild vad han åstadkommit.

Så som det framstår när du beskriver det nu hade det varit befogat att kontakta polis.

Ta hand om dig och vila! Kram, kram / mt

jag saknar gänget så jag måste logga in i alla fall och ser att den ena efter den andra lämnar! Vi får väl titta in här ibland ändå. Du är en av dom som gett mej mest här, bland andra förstås. Kanske man skulle skriva på Det vidare livet i alla fall nångång. Jag har inte sökt upp er på FB, ska titta efter det.

Tack till dej också!

I helgen byttes det aggressiva mot hysteri, ren okontrollerad hysteri.
Mannens första ex,det enda ex jag har kontakt med, bodde många år med mannen. Hon har sett hans utbrott och vet att det inte är "vanlig" ilska. Hon bodde med honom när han gjorde sinförsta behandling, då dryga 20 år gammal. I en av fyllorna hade äldste sonen sett hur han full och galen puttade mamman ner för en yttertrappa, vid någon överlämning av barnen åt ett eller annat håll. Tror sonen var runt 12-13 år då, efter det tog det år innan de hade kontakt. Sen blev det lite "tufft" va med pappa som bodde i stad, fixade jobb och sprit. Sonen berättade omhändelser som jag inte hade förväntat eller trott, gammalt men främst det som hänt där och då nu i november -12. Mycket mycket har gått förbi mig, klart han är full av irritation nu när allt kommer till ytan(hoppas det är så då kan han ju komma vidare) och jag är den ende levande som han kan spy över.

I fyllorna var/är han odräglig,vidrig, men det är förhoppningsvis förbi, alkoholen menar jag. Ilskan finns ju kvar och jag uppfattade den som betydligt värre. Som i helgen har jag inte upplevt honom, i fyllorna har han ju druckit vidare och tappat kontrollen på ben och armar innan han däckat.
Jag har ju sen i somras låtit bli prata med honom full,sista gången på en jobbresa där hotellets strykjärn for i bitar.

Nu var han skogstokig, utan alkohol och jag har bilder på det somhan slog sönder i helgen. Vilka krafter!

Önskar alkohol var förbjudet!

Jag vet gården fokuserar på missbruket och programmet, som de ska, men jag tror inte de kan föreställa sig hur illa det är. Det sätter jag ord på nu efter vad jag fick uppleva/höra i helgen.

och tack för det du delat! Allt gott! / mt

Stigsdotter ! Tänkte på dig precis nu när jag fick ett nyhetsbrev från Destination Gotland :-))

Mer måbragrejer som hände helt av en händelse idag ! Jag var in i en butik för att handla och gick fram till tjejen jag brukar handla av och sa vad jag ville ha. Hon sken upp och frågade...Åååå gör du sånt ?? Och så kom det en svärm frågor och vi for in i lunchrummet och hon visade grejer för mig och jag kunde hjälpa henne. Och helt plötsligt hade ett gäng funderingar löst sig för henne och hon blev jätteglad. Och jag stegade ut och kände mig själv som en vinnare för att jag hade kunnat hjälpa till.

Jag gillar skarpt när såna positiva saker händer utan att jag ens försökt få till nåt sånt utan bara "följer med" !! Och jag känner att jag behöver den typen av påfyllning i min självkänsla.

Och ja, jag är sannerligen i ett vägskäl nu. En rad beslut har tagits som innebär skilsmässa och att jag måste fixa nytt boende i närheten. Motivationen är väl inte på topp men jag är tvingad att jobba på nya boendet under ca 8 månader efter gemensamma huset är sålt. Vid fyllda 60 är väl inspirationen inte 100-% men vad fan, jag är ju hyfsat frisk och är så lyckligt lottad så jag har valmöjligheter. Det jag inte kunde se för ett år sedan men som nu smugit sig fram som en framkomlig väg.

Och att jag kan se det är också en måbragrej :-))

Tack alla ni som hjälpt mig att förbli nykter, utan ert stöd skulle jag garanterat inte klarat detta. Men nu går jag vidare, känner att jag inte har ngt att tillföra längre. Mina bekymmer handlar inte om alkoholen längre.
Kanske (förmodligen ) tittar jag in igen men behöver nu ett långt uppehåll för att bara vara jag och inte Fylle Maria.

Tack igen, ta hand om er, vi syns på Fb!

Kram!

Du kommer att vara saknad men förstår ditt beslut. Tack för att vi fått följa dig en bit på vägen.
Kram!

att du är borta från lägenheten och mannen nu. Jag läste alltså "rätt" - fast ändå fel - när jag inte tänkte "stryptag" - jag tänkte inte alls på den saken i den mån det är möjligt... Du är bra på att distansera (säkert på gott och ont, som det mesta) när du konstaterar att ordet stryptag har du varken använt eller tänkt. Jag hajade också till av att du verkade helt klar över att det var meningen att du skulle hamna under sängen = bli platt... Otäckt - och så skönt att du är borta därifrån.

Dock känner jag respekt för att du inte ville överge (det ord som kommer för mig) en människa som förlorat allt - för så är det väl? Han har kanske förlorat mer än både han och du trodde i första hand då det verkar vara så att det inte yppar sig erbjudanden om arbete... Oberoende - du har gjort mer än de flesta både har lust, ork och möjlighet till.

Jag tror att du har en stark poäng i att vissa saker lönar det sig inte att försöka förklara... Det är svårt att förklara för en som int´ begrip´ sa Ingemar Stenmark i en intervju...

Ha det gott i det kontext där du trivs och där jag antar att du får bruk för din fulla potential. Hoppas du får sova riktigt gott i natt!
Kram, kram / mt