Senaste kommentarerna i forumet

Ja så känner jag mej som skriver här igen fast jag så stort skrivit att jag slutar. Som om jag ville att ni skulle skriva hur bra jag är och hur synd att jag slutar osv. Men jag saknar att skriva här. Funderar på att istället börja på "det vidare livet". Mitt sanna jag kom spontant som ett namn för mej. Så känner jag mej. Sann mot mej själv och sann mot omgivningen. Ingen bluff längre. What you see is what you get, haha.

Jag fick en kommentar här att "man inte skall förklara hur andra inte skall bete sig när man själv har gjort samma fel". Jag tänkte på det och kom till att det är just därför man kan säga åt andra för att man själv varit där. Och den andra vet att man förstår fast man låter hård. Om nån funderar på att kanske prova dricka igen så vågar jag vara sträng och säga att det är ingen bra idé, inte för att vara elak och märkvärdig utan för att jag själv prövat och vet att det inte är det. Och vet att den andra bara har ett tillfälligt sug som går om snabbt men det gör inte besvikelsen över att ha fallit. Vi är här just för att få stöd av andra som förstår när vi är svaga.

Jag minns tyvärr inte vem som sa det men jag vet att det kanske var avgörande för mej här när jag i november funderade om jag skulle kunna ta Fernet Branca på resan som magmedicin. Just för att det inte alls är gott tänkte jag om det kunde fungera. Fick fler bra svar men ett kort svar som var avgörande, nån sa att det låter som en ursäkt att få dricka igen. Först blev jag lite stött, så var det ju inte alls, men när jag tänkte efter så insåg jag att det var nog det. Att få "lov" att känna värmen från alkoholen, det kunde lätt ha fortsatt med att jag tyckt att det varit ok att dricka "på semestern". Som ett undantag. Så skönt att nån kunde säga sanningen.

Hoppas det går bra för er här.

ett foto på mig själv :-))
Ser du mig ? Där, med ryggen mot vattnet i flygfotot :-))Mysiga strandmötet och lägerbålsmötet på fredagskvällen är måsten för mig ! Har för mig att kortet är taget 2006 ? Inte säker men nånstans där i krokarna.

http://gullbrannagarden.se/gud-ge-mig-sinnesro-att-acceptera-det-jag-in…

...jag är en irriterande seg jäkel ;) varit sen barnsben. Inte minst kan jag bli trött på mig själv, först ger jag upp-en sån där suckuppgivenhet- men sen är jag på igen.
När vi var ute hela familjen och plockade lingon när jag var barn(av rent ekonomiska själ) var jag den siste att lämna ifrån mig burk eller korg. Född streber, men aldrig tänkt "karriär" och tror jag kan vara latare än många. Lugnet själv men seg! Bra på organisera och praktiskt lagd.
Ler...inne på fjärde steget ;)

Jag är så glad jag slank in här,efter månader av aktivt läsande började jag skriva. Unikt att vi alla är samlade på samma forum och jag uppskattar att det är så många som hänger kvar länge. Att jag kan "lära känna" många och känna igen mig (eller mannen) i många? Först då som helheterna och sammanhangen blir tydliga för mig. Det gör att förståelsen och samhörigheten växer, både här och i det jag hoppas kan kmma bli i mitt äktenskap.

Jag tycker så illa om att mannen beter som som ett svin mot mig. Jag inbillar mig att hans godhet är äkta och att han någonstans, någongång, vill förändras. Jag behöver inte massa ursäkter, det skulle vara mer än tillräckligt att märka skillnad.

Verbala ilskan tar mig hårt( inget klander alls mot dig Fia). Det blir så personligt och förnedrande och också menat så. Det är smärtsamt! Att han kastade och sparkade och tog tag ger tillfällig rädsla men eftersom jag inte är liten och bräcklig så är en smäll inte dödande. Han har aldrig slagit ska jag tillägga! Däremot kan jag se att det skulle kunna utvecklas dit, men hittills i sitt liv drar han iväg innan-det är hans historia-gör sig oåtkomligt fysiskt och psykiskt-och så tuffar han vidare, 45 åringen som aldrig tagit tag i sig och sitt!

Vi väljer inte våra gener, vår uppväxt som barn eller eventuella sjukdomar.
Hur vi hanterar vårt arv är däremot bara vårt eget ansvar!

Stort lycka till Fia, gillar dig!

Försöker lära känna mig själv. Dag 13 idag. Sitter timmar på självhjälpen och gör övningar. Läser trådar. Vill inte falla igenom igen så fyller blodsystemet med antabus. Min man är en ängel. Lovat att vara vit tills han kan sitta på en uteservering. Det är en början tycker jag. Man kan inte begära allt. Det känns även bra att en del av er har haft överseende med min ilska.

Fia

Tack Sorgsen för dina rader hos mig. Jag är nog lite likadan som du, har läst de flesta aktuella trådar men kommenterar sällan. Vilket jag tror är bra just nu eftersom jag fortfarande är i en aggresiv fas av mitt tillnyktrande. Ja inte lika arg som din man utan bara verbalt. Vilket är illa nog. Har läst hur jobbigt du har det och det är obegripligt att du orkar. Även min man dricker men inte alls som jag själv utan jag läser mera här för att se hur han uppfattar mig än tvärtom. Önskar dig styrka och lycka till!

Fia

...kom lugnet till mig.
Jobbet varit extra pressat till igår kväll.
Tillsammans med mannens utbrott slutade gårkvällen med magknip och ulkande som ett barn.
När jag cyklade, (i snön!) stannade jag till vid en dygnsöppen butik, insåg de bara sålde drycker. Befinner mig utanför Sveriges systembolagssystem. Min åsikt om systembolag har ändrats under omgångar i mitt liv.
20-30: släpp spriten fri!
30-40: systemet är bra, alltid bra sortiment
40-50: behåll systemet, av hälsoskäl

Ingen förespråkare av högre skatter, tror på en skatt, rakt av på allt man tjänar utan fifflande från skattebetalare och sen misstroende skatteutredare.
Men höga skatter på godis, sprit, tobak är jag för. Låt de sponsra basvaror!
Så här enkelt är det ju inte i verkligheten, men mycket har krånglats till överlag eftersom allt numer måste vara vinstdrivande. Vår demokrati i grunden bygger ju på moral och gemensamt ansvar.
Det har tyvärr börjat användas/missbrukas så vi har obalans mellan rättigheter och skyldigheter.

Sådär en generell grej bara. Inget nytt eller revolutionerande i de orden.

För knyta tillbaka till cyklandet i snön. Inne i butiken, nära midnatt, hämtar jag mitt bubbelvatten och cola zeron, där står en man. Så övertrevlig, välklädd, gott rakvatten, men ack så sorgligt, uppsvullen i ansiktet med en bira, det var långt från den första. Så tragiskt, så ensamt och så annorlunda jag tar det till mig nu mot tidigare.

Behåll systembolaget!!!!

Idag blir en fortsatt bra dag!

...men kommenterar sällan.

Bara en vanlig torsdag, skriver en rad för visa jag varit inne och tagit del.

Att markera vad man tycker är ett sundhetstecken,
göra personliga påhopp är plumpt,
att göra dem medvetet är elakt,
att inte se konsekvens av handlande är omoget.

Bara ord till mina tankar.

Gillar det du skriver Fia!

Ha bra da'

...vore inte så pjoskigt ;)

Tack för filerna Adde

- gör mig glad:) Mår också bra:) Kram! / mt

Att du mår bra och tar tag i livet. Heja dig!

och gott :-))

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013lminbjudan.pdf

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013hostmotegullb…

Och på båda ställena är självklart Al-anon representerade.

att höra av dig igen !

Kram !!

i väntan på våren! / mt

allt är väl och att du har fullt upp med framtiden:) Kramar / mt

Tjuvläser! Vinkar tillbaka...

Dompa, vinkar till dej:) / mt

tillägga, fråga eller undra:)Ha en fin dag! / mt

hoppas du sov gott och vaknar torrt hi hi:)Underbart att kisse kom tillrätta.
Ja, forumet är unikt och grunden måst vi vara rädda om. Ha det gott! / mt

..också för ditt inlägg.

Kram kram

..och jag känner en välbehövligt lugn inom mig, äntligen.

Nu är livet på spåret igen när alla familjemedlemmar är hemma igen.
Definiton "lycka", ja så är det nog, om inte fullständig så väldigt efterlängtad.

Men...har jag lärt mig, man ska inte ta allting för givet, en vacker dag förändras det...
Ibland till det bättre, ibland tyvärr också åt det sämre hållet...
Och då gäller det att hålla tungan i rätt mun, kan jag förändra det?
Näha, inte...då får jag vänja mig vid tanken, förändringen ligger då hos...mig.

Mycket tack vare min erfarenhet med deppighet och beroende, så har jag lärt mig att hantera nya
situationer på ett mycket bättre sätt, man löser inte problemet genom att dra ett skynke av alkoholistens verklighetsflykt över huvudet, det finns kvar när slöjan sedan faller,
men till skillnad mot innan, så mår man ..så mycket sämre.

Efter att ha varit på helspänn med många vandringar så känner jag nu hur tröttheten kommer ifatt mig,
och jag ska inte missbruka mitt sömnbehov, utan alldeles strax krypa ner i halmen.

Ser på forumet hur stämningen förändras och hur ni alla verkar vara stark beslutna om att detta
inte ska få sänka oss, utan vi kämpar för en förändring, det känns bra tycker jag.
Hoppfullhet finns inom mig, och det är en bra känsla att ta med mig in i drömmarnas värld.

Stå på er och stötta varandra, det är vi så väl värda, allihopa...
Detta forum är unikt i alla dess former, öppenheten är dess grund, insikten dess ramverk och vänliga ord dess spira som gör att den når höga höjder...

Jag får åter igen sova med nya katthår i sängen, kan låta besvärande för vissa,
men en omständighet så liten att det har varit ett rent önskemål från min sida...

Ibland slår böner in, även om man får hjälpa dem på traven då och då...
Finns det en Gud?, ja då får man nog hjälpa honom att hålla i trollspöet i alla fall...

Natti!

Berra

...två timmar i telefon med mannens ex.
Min kunskap tillsammans med hennes och våra nuvarande upplevelser tillsammans gör pusslet helare än någon annan skulle kunna få fram.

Känns så bra för mig och jag skulle tro för henne. Vi klickade första gången vi började prata. Första mötet var vid hämtning/lämning av barn.
Då var det naturligtvis lite spänt men efter barnen inte visade avsky ;) och dessutom talade om att jag var ok så fångade vi varandra.

Häftigt kunna bli god vän med ett ex till sin man. Vi har träffats i varandras nya familjer och hem och mitt äldsta barn och deras yngsta är glada för fiske.
Så en hel helg i höstas umgicks vi med hundar ungar och fiske. Maken var däremot stupfull dygnen före och full och odräglig när vi skulle hämta dem.
Därför blev det en scen som hette duga, tog väl två timmar innan han samlade ihop lemmarna och vi kom iväg.
Ena dagen sov han mest ruset av sig och resten av tiden kände han sig nog utanför.
Så kan det gå...;)

Kram

En strimma hopp har jag fått tillbaka :)

...mår du vännen?

Kramar

...en kommentar här.
Följt hur stämningen ibland inte är som vi alla önskar.
Det har gått fram och tillbaka sen jag blev aktiv på anhörigsidan.
Vill här bara visa min stora tacksamhet över er alla på "andra sidan".
Jag läser och följer men kommenterar sällan.
Jag hoppas innerligt att ingen ska behöva känna sig illa till mods pga någons påhopp eller missbruk av förtroende.
Allt negativt vi alla kämpar med och mot är tillräcklig svårt som det är.

Ensamheten i sjukdomen är ju stor, för oss var och en.
Här är vi ensamma tillsammans, det är större!

Kram på er alla, tack för ni finns!
Jag behöver er!

...efter lilla mormor!

SNART kommer våren, det har jag bokat!

...landsmötet och Gullbranna?
Berätta lite mer?

Kram