skrev Gäst i dricker jag för mycket

Hej, jag är ny här och har läst igenom den här tråden. Detta känns jättejobbigt då jag insett att jag måste göra stora förändringar i mitt liv, var på beroendemottagningen igår där drogterapeuten öppnade mina ögon så det smärtade rejält. Om mig kan jag berätta att jag är gift 40 år, tre underbara barn har ett härligt jobb och så har jag min bästa vän alkoholen. Jag måste "göra slut" med min bästis och har just nu lite sorg, men känner samtidigt styrka inför framtiden. Jag har insett att mitt beteende har skadat mina barn vilket gör så fruktanvärt ont i mig.
Jag är en sån där helgsupare och kan smygasupa på vardagarna och har jättesvårt att sluta när det väl börjat. Ja detta blev ett lite luddigt första inlägg, men det känns skönt att ha hittat detta forum. Tack för att ni berättar om er själv//Kram


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Mmmmm, inte 10 år, snarare 13. Jag har försök sluta med min medicin många gånger. Med alla metoder. Jag har försökt "smyga" ut den genom att minska sakta, sakta, jag har en gång slutat tvärt. Samtliga gånger har jag efter ett par månade återfått alla mina gamla symtom. Varje gång jag börjat mediciner så mår jag betydligt bättre efter ca 1 månad. De psykiatrer jag träffat anser alla, att jag har en för låg naturlig egen produktion av "välbefinnande hormon" och att jag eg alltid behöver komplettera med tabletter. Jag tänker efter alla dessa år inte säga emot dem. Jag vill helst inte medicinera men känner att jag inte har något val. Har dessutom inga som helst biverkningar trots att jag äter flera sorter och rel höga doser.

Jag tycker att jag har bättre tillgång till mina känslor nu, omedicinerad plågas jag av depression, ångest, känner mig socialt handikappad och värdelös. Idag blir jag ledsen ibland, glad ibland, vågar ta en plats i sociala sammanhang även om jag helst inte är den som står i centrum. Medicinerna i kombination med psykoterapi har varit det som gett mig ork och mod att ta tag i mitt liv i olika perioder. Jag hoppas att du vågar dig på att söka upp någon att tala med, ge dig den möjligheten.

Allt gott
Karin


skrev Gäst i dricker jag för mycket

tack för era svar vänner
så skönt karin att det närmar sig,så du kan få se att det inte var så farligt,,
man är så duktig på att blåsa upp situationer man är rädd för
o jag lovar,,ska verkligen ta mig en funderare med det här om att prata med nån
vänta av lite,se vart ,min förhoppningsvis nyktra resa tar mig
jag måste fixa det här nu
har inte råd med fler snedsteg
inga tårar kvar,,,
självkänslan obefintlig o måste få byggas upp
peace and quiet

Pia,du är en stöttepelare
så klok
av erfarenhet
sftertänksam o varm
liksom karin
ni känns trygga
skönt att ni finns här
min egen mor bleknar mer o mer
sällan kontakt
minns inte när jag såg henne nykter sist
har inte varit här sen dottern fyllde år för tre mån sen?!
inte klokt
men vi bor ju 2,5 mil ifrån varann
så det krävs ju en bilresa,,,,
hon ringer ibland
är hon full så minns hon inte att vi pratat
är hon,för en gångs skull nykter ,brukar va precis när hon kommit från jobbet vid 2
så är hon väldigt låg,trött o inte särskilt rolig att prata med
återigen blir man den som får hålla skenet uppe,för att kunna konversera
hon vet inte ett dyft om hur jag har det
känner inte mig på djupet
min egen mor,,,
sorgligt
men så har det ju alltid vart
men det kommer över en i vågor
o jag saknar henne för barnens skull mest
som inte har en mommoförebild

jaja
en nykter skön,mörk dock,morron
med hett kaffe,ingen vaken ännu
mer än jag
o hälsar på här lite

10 år Karin,säger du,har du provat nångång att trappa ner
mår du genast sämre då?
ibland tänker man,herregud,det är två år nu
o jag som typ tänkte att ta dem ett halvå,att det skulle räcka,,tetestade att sluta en gång
men det blev inge bra,,
o nu funderar jag på att öka,,
litegrann,för att det känns tungt,extra tungt,just nu,,

Livet i mitt inre
lever men inte fullt ut
men jag känner ,där finns en kärlek
måste bara släppa
våga leva helt ,just nu
söka ett svar i botten av mig själv
sedan följa det
likt strömmen i en älv
förstå vad som är viktigt
vad som är värdefullt och fritt
förmodligen att bara vara
leva ,ärligt och utan skuld
harmoni och sinnesro
mer vädefullt än guld

flumflum
blev lite konstigt där
skuld,svårt att hitta rim på

oj,måste väcka mina juveler,mitt guld!
ha en go dag kvinns
skönt att ni finns
vänner man minns
puss
Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Hej Måne!

Jag skrev det för ett tag sedan i någon tråd, vilken dos man behöver är individuelllt, det måste prövas ut av dig och din läkare. Själv har jag två sorter och hyfsat höga doser, det är vad jag behöver, jag har inga biverkningar och jag har ätit det i över 10 år. Andra jag känner har medicinerat mot depression i mindre än ett år med låga doser och blivit hjälpta, det är helt enkelt olika.

Själv går jag i samtal hos en psykoanalytiker, och ja, det fungerar! Jag mår mycket bättre av att ha en trygg person att samtala med, jag bestämmer takten, jag bestämmer vad jag vill tala om, han finns där som en trygghet och kommer med synpunkter, ifrågasätter osv.

Jag vill verkligen rekommendera Måne att du söker dig till någon att samtala med. Det läker, det lindrar.

Ja Pia, det har nog börjat vända för mig, sakta, sakta. Jobbstarten kryper närmare, ångesten stiger men det känns samtidigt skönt att jag snart får testa vad jag orkar.

Allt gott till er
Karin


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Hej. Jag har inga åsikter om vilken dos du har utskrivet av läkare eller så. 30 mg är ingen konstig dos. Men när man är nere så är det lätt att öka medicinen. Och de har ju biverkningar och de kan vara väldigt lika symtom på depression/ oro.

Trötthet, huvudvärk, allmän sjukdomskänsla, illamående, nervositet, ångest, koncentrationssvårigheter, sömnrubbningar, mardrömmar, minskad sexlust. För att nämna några. Ofta går biverkningarna över efter 1-2 veckor men inte alltid. Det är lätt att tro att det är symtom ju,.. inte biverknignar. Hade jag varit du så hade jag gått till läkaren. Kanske avvakta och se lite längre in i nykterheten men om det inte hjälper så gå iväg och be att få byta sort t.ex. Och få samtalskontakt. Det BEHÖVER inte vara en schläsong med värsta psykoanalysen liggandes på en soffa med näsduken i högsta hugg. :) Du berättar det du vill berätta. Får lite annan synvinkel, lite tips och råd osv. Synd jag bor så långt iväg, annars hade jag följd med dig!


skrev Gäst i dricker jag för mycket

tack älskade Pia
värmer mitt hjärta att du bryr dig så innerligt
jag vet,jag skulle behöva ösa ur mig en massa
men jag har svårt att ta hjälp så utanför
vet inte varför,rädsla kanske
att vända mig ut o in inför nån så naket
vad är jag rädd för egentligen
kan ju inte bli värre
bara bättre
jag vet men det får ligga lite på fundering,,,,
är inte så framåt när det gäller nya främmande situationer
vill vara förberedd,o känna mig trygg
lite som att slänga sig ut för kanten
psykologer,,läkare (alltså när det gäller alkoholen)
har ju vart mycket vid doktorn med astman o allergin osv
o det tog lång tid innan jag vågade boka tid för att jag var så nedstämd
men då nämnde jag inte nåt om mina alkoholproblem,fegis va?!

men det hjälper mycket att vara här
egentid,meditation,tacksamhet
lugn o ro
o jag vet att jag känner mig bättre längre in i nykterheten
är ju bara drygt två veckor sen den ödesdigra lördan
den här gången fick jag mig en psykisk känga
värre än på länge
förmodligen för att det gått hyfsat en tid (igen)
o man glider ju lite längre ner för var smäll
svårare att komma upp igen,,,
åh ,alla sinnesrohormoner o lyckosubstanser
tar jag med värme emot
känns redan lite bättre,,,

Hur menar du att det kan bli sämre av högre doser,av antidepp,jag äter 30 mg citalopram
är det mycket anser du
har funderat på att öka lite,är det dumt?
tusen kramar
Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Skickar världens största energi-kram till dig Måne! Fylld med sinnesrohormoner och lyckosubstanser.. :) Blir lite bekymrad, inte ska du behöva vara så trött och låg? Tycker du ska prata med någon.

Om man är t.ex deprimerad är det inte precis lättare att hålla kvar sin nykterhet, och inte är det särskilt roligt att leva heller när grundstämningen är sänkt och allt är segt, grått och smått ångestfyllt. Så känner jag det i alla fall. Du är världens duktigaste och är mitt uppe i de hektiska familjeåren... du jobbar även med människor som du ger och ger till....

Ibland behövs det stöttning för att komma upp ett steg och kunna gå vidare. Bara prata med någon.. kanske ändra på medicinen... ibland mår man sämre av att ta högre doser.

Vi är så rädda att söka hjälp... ändå betalar vi massor av skatt och tycker det är självklart att vården ska finnas till för de som behöver den. :) Eller hur är vi knäppa? Och härliga och helt enkelt underbara.!

Helt klart är lagom bäst Karin. Jag är nog där ungefär. Halvtidsjobb. Ett barn hemma som dock sköter sig själv och så en make hemma som nästan sköter sig själv :) Hoppas du kan njuta och samla krafter nu, trots att tiden kanske blir lång. Det känns som du kommit på fötter när man läser dina inlägg, härligt i så fall.

Kram


skrev Gäst i dricker jag för mycket

tack för din omtanke karin
vi ska ju ut o resa nu,hela familjen,till utlandet
det blir väl inte så mycket egentid men väl komma ifrån vardagskarusellen
med matlagning o stä o sånt
annars får man peta in små tillfällen när det behövs
helger kan också va svårt
då jag jobbar varannan
o vi har så mycket aktiviteter på helger
matcher,båda de äldsra spelar
men jag har blivit bättre på att njuta lite för stunden,dock
får jag en timme,är det great
o,tråkigt ,men nån väninna som verkligen vet hur det ligger till,har jag inte
maken är mitt stöd,men han har svårt att förstå ibland också,,
herregud,man förstår ju inte alltid sig själv

oj,skulle bara släppa ut jycken,måste åka
stooor kkram Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Hej Måne!

Hur har du det? Att inte må bra, behöva egentid, det är svårt att få det utrymmet med mindre barn, tonårsbarn och "maken". Var ska du få tid att samla tankar och hämta inspiration och energi? Du har din svamppromenader, men behöver du resa bort en helg och bara umgås med dig själv?

Jag har all tid i världen just nu, heltidssjukskriven, utflugna barn, ingen gubbe kvar längre. Det är både besvärligt och skönt att ha såna möjligheter att fundera på livet. Lagom är bäst. Försök se om du har möjlighet till en egen helg med någon väninna, eller kanske en egen dag med dig själv bara.

Kram
Karin


skrev Gäst i dricker jag för mycket

hej edvin
välkommen hit
finns alltid nån som kan lyssna här
kanske ge ett par rader
läsa,skriva av sig
är alltid skönt när det känns som att man ska spricka av alla
tankar o känslor som far i ens vilsna själ

Berätta om dig själv
hur ser ditt liv ut?
kram Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

hej alla!
har jag problem eller har jag problem?
ny!!!!!


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Jaha ännu en dag till ända
o middan blev allt annat än lugn
maken mötte upp grabben i stan som skulle på orkesterträning
jag o tonårsdottern o den lille skulle käka
hon var på dåligt humör redan när hon kom hem
var inte hungrig,tonårshormoner i guess
fråga om nåt hade hänt,nej sa hon jag är bara sur,,
den lille skulle prompt ha macka medan jag lagade mat
var sååå
hungrig
fick en bit frukt,blev arg o tvär
o sen när maten kom på bordet så passade det inte
nu till saken
där satt jag med min goda pastasås
ett ljus på bordet
allena
o kände mig bara lugn
let it pass
förr hade jag blivit irriterad
arg
lessen
så man har väl kommit en bit på vägen
ta det som det kommer
en kvällspromenad ska jag nog få till också
så sussar man extra gott sen
efter en skön dag
hoppas ni alla mår bra därute
kram Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Tack kära Karin för ditt fina svar
hur mår du själv min vän
Kram Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Hoppas resan kommer att ge dig möjlighet att hämta energi och läka din trötta, sorgsna själ. Hoppas resan ger möjlighet att hitta tillbaka till varandra, fina minnen för familjen.
Allt gott!
Karin


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Gomorron
en ny dag
efter en nykter helg
skönt
värre är det med mitt psyke
känner att jag dalar än mer
depp o nere
åh,alltid ska det va nåt
drar mig undan
är väl en del i hela processen
eller?
så mycket underliggande saker
hela tiden
maken o jag är från olika planeter,it seems
svårt att hitta varann
ellr,jag kanske inte orkar just nu helt enkelt
så mycket ändå
ja,det här blev inget uppåt inlägg
speglar min själ
love u all
kramar
Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Tack vännen
jag skrev ett långt svar men datan laddades ur o det försvann
hinner inte nu
ska skjutsa grabben på match
allt är lugn o fridfullt
nykter o klar
hoppas allt är väl med dig
tack för kramar,jag fångar dem o skickar tillbaka
lugn kväll ikväll?
då är vi två
Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

God morgon Måne!
Det var flera dagar sedan jag var här. Livet springer på. Jag och min man har nog gjort försök till att tala på djupet. Särskilt när vi är fulla... Då blir man ju jätteklok. Som det är nu finns inte förståelsen kring det här med alkohol. Det kan bero på att att jag inte pratar om det med honom. Jag vill sköta mig själv med hjälp av forumet. Och min syster, men henne vill jag inte belasta för hon är gravid.

Om jag pratar för mycket om det här med min man kommer han med all sannolikhet att kunna övertala mig till att dricka litegrann. Han är inte den som spottar i glaset och frågar ni mig så har han alkoholproblem också. Dock blundar han för det. Han tål mycket mer än mig, och det går inte över styr så ofta. Däremot behövs det ytterst små mängder för att han ska bli stingslig och få kort stubin. Och när han har fått i sig på tok för mycket blir han grym. Inte så att han slåss fysiskt, men verbalt. Men jag älskar honom och kommer aldrig i hela mitt liv att lämna honom.

Nåväl. Idag är det lördag och Måne min måne, vi ska fixa det här. Det är underbart att ha dig. Jag skickar alla styrkekramar jag har till dig! //Din vän Monkey


skrev Gäst i dricker jag för mycket

hram på dej måne o på er alla o godnatt


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Så härligt att höra att du mår bra Måne :-)
Jag tror att energin och självförtroendet får ta tid på sig att växa...det finns så många tankar och känslor nu som man måste ha tid att ta itu med och bearbeta och det viktigaste är ju ändå nykterheten.

Så skönt att höra att du mår bra också Pia, du är en ständig källa till inspiration!

Kramar på er


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Ja,men en sexpack på magen är ju bättre än en sexpack i magen
så go for it!!
sist jag var vid läkarn frågade hon om jag gick på gym(har lite muskulösa armar)
jag skrattade,gym är det värsta jag vet
men att kånka matkassar o ungar
både i jobb o privat
ger väl lite det med
värre är det väl med sixpack in the belly
men för att ha fått tre ungar
så är magen ok
värre med de två som är över magen om man säger så
hihi
skämtåsido
goa Pia,
hoppas,o tror att vi hittar tillbaks med tiden också
vi var på go väg
men jag lyckas förstöra för oss,gång på gång.
o det blir ju lite svårare för var gång
jag vet att jag sluter mig också,men har ett behov av det
liksom jag har ett behov av att ösa ur allt,,
black and white
up and down
yin o yan
som med allt
med livet
men jag vill att allt ska bli bra
o tänker inte ge mig
kul att du går på ridskola
o utvecklar dig,,
spännande,önskar jag hade lite mer go att testa nåt nytt
men meditation
o egentid i lugn o ro
kan va svårt nog att få till som det är
men mina promenader är heliga
jag är ett med det stora där ute
njuter till fullo
av allt som finns omkring mig
härlig höst,vind,klar luft som renar hela mig
blåser bort jobbiga tankar o ger utrymme
för positiv energi
laddar o känner harmoni
kramar Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Hej igen.

Nej då Måne. Han är så glad och lycklig att jag är nykter nu... tror att han äntligen känner sig trygg med det och har sett vilken skillnad det blir. Jag har frågat ibland om vi skulle dricka lite vin tillsammans någon helgkväll (kan inte riktigt arbeta bort den där provocerande sidan av mig.. :) ) och det blir bara NOPE.

Har även hört när värdfolk smyger fram till honom och frågar om jag fortfarande inte dricker vin, eller om det går bra att bjuda. Ha ha, vilka fegisar. O han säger att det klarar jag absolut inte..

Skit, blir förbannad faktiskt, trots att det han säger stämmer. Men det känns ändå kymigt att höra någon annan säga det, det är ju upp till mig att avgöra. Fast allt rinner av mig så snabbt nu för tiden.

Sen när festfolket fått lite i sig så vågar dom fråga och prata och alla bedyrar att jag är lika glad och trevlig nykter ( o jag sitter mest och vill hem och tycker de flesta pratar goja.. men är tydligen en bra skådis. :) men det är ju SYND om mig och alla andra som inte kan njuta av alla goda viner. Det är ju en så STOR del av livet...

Tja, det är inte någon del alls av mitt liv längre och jag lever fullt ut nu. På riktigt. Behöver inte stärka mig med alkohol för att bli någon jag egentligen inte är, behöver inte konstlad glädje. Är tacksam och nöjd för det mesta. Ofta lycklig. Mår bra när jag somnar och mår bra när jag vaknar. Inte alltid så klart, bekymmer finns, men det är en himmelsk skillnad mot förr. Då var det mesta svart eller vitt.

Nu skiner solen. Min ena katt spinner här i mitt knä. Jag ska till stallet och träna magmusklerna.. var på ridskola igår och fick ipräntat i mig att man ska rida med mellangärdet så nästa sommar hoppas jag på ha sex-pack. :) Bättre sent än aldrig.

kram kram


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Tack för jättefint svar Vimmsa
kunde varit jag som skrev,stämmer så rätt in på mig också
varit lite tillbakadragen i all tid,men social när det krävs
men nu är behovet mycket större
min man reagerar likaså,lite svartsjukt beteende
om man säger att man ska gå promenad säger han,",,,men du vill väl gå själv förstår jag,,"
på ett sårat sätt
inte alls så,man behöver ju varann,men när man inte riktigt hittar fram
blir det svårt
så skönt att få lite feedback här i alla fall
känns som här är mest hemma ibland,,,
bara skriva,just som man känner sig för stunden
tusen kramar
Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Hej Måne!
Jag mår hyfsat bra, eller rättare sagt, jag försöker acceptera att jag inte alltid måste må så himla bra. Jag försöker ta tag i de saker som stressar mig i tillvaron, i stället för att ta till alkohol. Ibland kan jag inte lösa dem, då får det väl vara så men det blir inte bättre av att dricka för problemen finns ju där nästa dag också....

Känner igen det där med behov av ensamtid. Min sambo har ju också överkonsumerat alkohol, men har inte kommit riktigt lika långt som jag. Vi är två olika människor och vi har olika behov och lösningar på våra problem. Jag drar mig undan, tänker och behöver vara ensam. Jag märker att han har svårt för att acceptera det....nästan lite svartsjuk när jag sätter mig vid datorn eller går en promenad med hunden på egen hand. Han är en sådan där person som vill göra allt "tillsammans". Det är inte jag....inte i vanliga fall och ännu mindre nu. Han mår ju inte så bra och jag märker att jag gör honom osäker, men jag försöker vara tydlig och förklara att "så här måste jag få göra nu för att må bra".

Känner mig trött och stressad och vissa dagar känns det som att "alla är på mig". Alla vill ha något - barnen gapar om sitt och jobbet vill att jag ska gå på möten på lediga dagar och jobba extra stup i kvarten. Förut sa jag reflexmässigt ja, nu säger jag reflexmässigt nej - och jag mår inte ens dåligt av det vilket är skönt.

Jag hör ju att din man inte alls förstått mekanismen bakom alkoholberoende...kan du inte få honom att "läsa på"? Jag önskar verkligen att jag kunnat "sluta när det är nog", men då hade jag ju inte haft något alkoholproblem....lite jobbigt det där, men Måne, jag tycker att du gör rätt som lever ditt liv så som du behöver, så långt det nu är möjligt. Du har rätt att prioritera dig själv och dina behov nu, det är ett bra sätt att lära känna sig själv och växa som människa. Hur ska man veta vem man är om man aldrig identifierar eller erkänna sina egna behov?

Önskar dig och er andra en fin dag!


skrev Gäst i dricker jag för mycket

gomorron vänner
ja,nog ä r det väl så
att med tiden kommer förståelsen
samtidigt som man behöver nån nära som förstår
o den närmsta man har är ju maken sin
men man kan inte begära
man är ganska kluven själv
förstår inte sig själv i alla lägen
är det så Pia,att din man än idag kan tycka att du kan dricka nåt glas vin?!
som min man sa,sist " du kan väl sluta när det är nog, ska det va så svårt?"
just då känner man,herregud,har han inte fattat,är han så blåögd,vill han inte förstå
att man iinte styr över detta,herregud,hade man haft ett val,o det hade funkat mellan kropp
o själ o hjärna,så hade man väl inte varit där man är,ledsamt att tänka
känner han mig så dåligt?
eller har jag vart otydlig
inte släppt in honom
varit en mussla
o nog känner man sig lite grå o tråkig alltså
men fine för mig,det får va så nu
jag måste sätta mig själv först (nej,inte riktigt,barnen först,of course,juvelerna)
men tyvärr.samlivet får sig en skjuts
o mitt behov av ensamtid,ökar
så man blir lite orolig ibland,för sig själv,för att man drar sig undan
men det känns rätt
o att spela har jag gjort nog
naken o sårbar
är jag idag
orkar inte låtsas
bara vara jag
med fel o brister
en o annan relation jag mister
men att gå till mitt innersta
o lära därifrån
kräver sina förluster
för att kunna ge sig åt livet hän
för jag fortsätter min resa
mot varaktig lycka
frid o inre harmoni
det är min strävan
att få leva uti

oj det blev smörigt värre
men budskapet kom nog fram
jaja,jag är som jag är
Vimmsa, hur mår du nuförtiden?

Pia,härligt att du skriver,blir alltid varm av att läsa dina inlägg
de andas trygghet på nåt sätt
värme o kärlek
en ny dag
o kvällen blev bra igår,promenad
livgivande o frisk
en kopp gott te med honung
när den lille somnat
o vi andra såg idol
jobb idag
o en ;förhoppningsvis
lika bra kväll ikväll
önskar jag er med
tusen kramar
Måne


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Lyckopiller är verkligen ett missvisande namn och förmodligen är det just detta att många tror att de är en genväg till lycka som gör att de fått så dåligt rykte. Jag har ätit SSRI-preparat då jag varit sjukskriven för utmattningsdepression, men jag kan inte påstå att jag blev lycklig. Drabbades av en del obehagliga biverkningar som gjorde att när jag vägde för och emot...så vann emot. Jag hade med största sannolikhet inte någon egentlig depression, utan var av olika anledningar helt enkelt bara fullkomligt utmattad. Jag var absolut inte i det skicket att jag inte kunnat tillgodogöra mig samtalsterapi i stället för medicin, men tyvärr har man oftast inte något alternativ då många (i alla fall distriktsläkare) skriver ut dessa läkemedel utan att gå till botten med problemet - och vad värre är - utan att ens följa upp! När man är helt slutkörd orkar man helt enkelt inte protestera, eller föreslå andra alternativ.

SSRI-preparat är ju en mild form utav antidepressiva, om man jämför med gamla tidens antidepressiva och för många kan de vara skillnaden mellan en tillvaro på livets absoluta botten och en dräglig tillvaro. Läste din jämförelse med insulin i en annan tråd Pia och den är absolut klockren!

Kramar/Maria