Senaste kommentarerna i forumet

Hej kvinns!

Jag har en konstig teori om att den här känsligheten för att bli alkoholberoende hör samman med obalans i våra transmittorsubstanser... att vi kanske är födda med låga halter av serotonin. Och/ eller har fått det pga uppväxt, miljö eller andra svåra förhållanden. Och att man då mår extra bra av berusningen... Sen spär alkoholen på depressionen. Inte så konstigt att många av oss behöver antidepressiva, en del någon period, andra hela livet.

Ser i min egen släkt att många har besvär med depressioner och ångest, har oxå en hel del släkt som är förtjusta i alkohol, varav några av oss har blivit alkoholister.
'
Hoppas det reder upp sig med era män. Det är jättevanligt att möta oförståelse från både familj och vänner. Jag fick ofta, får fortfarande förresten, höra att jag kan väl dricka några glas vin på fest eller så.
Det tog något år eller mer för min man att riktigt förstå.. Han tyckte att vi skulle åka till Tyskland och köpa vin för det blev billigare... trots att jag sa att jag var beroende och bara drack ännu mer då. Sen var han sur när jag gick på AA-möte, blev väl svartsjuk eller nåt men det släppte när han varit med några ggr. Sedan dess har han stöttat mig till 100 procent, även om han tyckte jag var lite tråkig i början som inte hade samma sex-lust som när jag drack.

Men han tyckte inte heller att det var kul när jag inte ens mindes morgonen efter...

Idag har vi ett jättebra förhållande.

Tja.. ta det lugnt är mitt råd. Tiden läker mycket om vi bara stillar oss och lever i nuet. Ni vet att ni gör rätt, följ den känslan.

Kramar om.
Pia

hallå vänner
ja,lyckopiller är helt fel
mer som en flytboj som gör att man håller sig över ytan
nätt o jämt
känslolös blir man inte men lite avtrubbad kan jag känna mig
men inte på ett obehagligt sätt
mera ett skydd,att inte jaga upp sig över minsta lilla
lugnare
sen går allt upp o ner hela tiden
livlina
gör livet okej att leva
o inte till en pina
känna ,andas o lära sig se det fina
i allt som faktiskt finns just intill
det lilla enkla i att känna harmoni
söka frid o leva däri
just nu
bara en kopp kaffe
o goa vänner
just nu det viktigaste jag känner

flum undertecknar
så lika vi är på det innersta planet
bara ytan som är annorlunda
så värdefulla för varann
bara att få skriva enkla vardagshändelser o känslorna som dyker upp
Karin,,känslan av att må normalt
göra normala saker
som är så självklart för de flesta
blir så värdefullt för oss
som tagit oss igenom elände
o tur är väl att man inte vet nåt om morrondan
det får bli här o nu
jag är nykter
är du (ni)?
Monkey,har du o din man nånsin kunnat prata på djupet,,,
rädd att vi inte nånsin har hittat varann så djupt
nu när man går igenom så mycket
inser man att man känner sig rätt ensam iblan,fast man inte borde
svårt
tur att ni finns
härliga gubbar
o kvinns
kram Måne

Precis som du Monkey gillar jag inte ordet lyckopiller. För mig har de betytt skillnaden på liv och död vid några tillfällen. Jag blir inte heller ett dugg lycklig av dem men då, när jag började ta dem, fick jag för första gången känslan av att må "normalt". Har alltid, så länge jag kan minnas, varit nedstämd. jag har gått i terapi, mått bättre men inte helt ok. Att gör som jag gör nu, ta mina tabletter och samtidigt ha samtal är bästa behandlingen när jag som nu är extra nedstämd. Jag har heller aldrig märkt att mina mediciner på något sätt skulle göra mig avtrubbad, känslolös eller liknanade. Som det är nu blir jag glad ibland, ledsen ibland och för det mesta någorlunda neutral.

För mig är det också en livlina!

Ha det bra!
Karin

Hej kära ni!
Måne, vi är så lika märker jag mer och mer. Skönt att hitta en som gör jag. Jag har ju inte hittat mig själv än så det du säger att din man inte känner dig och att det inte är så konstigt, är inte så konstigt. Jag kan inte dela allt med min man. Tyvärr.

Kvinna-mamma46, tack för dina ord. Nätet kanske inte är så smart. Jag vet men det är så nära och så lätt, men nej. När jag gick i samtal sist och fick hjälp av en toppenterapeut, ammade jag fortfarande och hade inte druckit alkohol på jag vet inte hur länge. Det var säkert ett par år i alla fall. Jag pratade mer om att jag kände mig orolig för hur det skulle gå när jag började dricka igen. Först gick det jättebra men det har hela tiden trappats upp. Så nej, jag har inte pratat med någon inom sjukvården om mina alkoholproblem. Eller har jag problem? Ibland förnekar jag det för jag vill inte inse.

Jag ska försöka ringa läkaren men jag vet att jag kommer få prata med någon stafettläkare och bla bla. Jag har haft mina kontakter genom psykiatriska öppenvården eller vad det heter och det är genom dem, inte vårdcentralen, som jag får antidepp. Finns det andra alternativ?

Karin S, tack, vad skönt att höra det du säger. Att 40 mg kan ses som normaldos och att man kan komma att behöva äta det länge, punkt slut. Jag vill absolut inte sluta med mina piller. Aldrig. De är min livlina känns det som. Lyckopiller är ett så dumt ord. Jag blir inte ett dugg lycklig men jag överlever.

Måne, ha en jätteskön dag och var snäll mot dig själv och kom ihåg att jag tänker på dig när jag raderar min historik här på min dator! Kram Monkey

hallo brudar
Monkey,min Monkey
jag äter citalopram samma styrka som du för tillfället
började med 20 men behöver mer just nu,likson du
älskar hösten ,med skiftande färger,klar luft,mossa,svamp o tända ljus
men psyket dalar ändå,så det måste få en skjuts
o jag gör allt vad jag kan för att hjälpa det på traven,inte förra helgen,,huhuu vill säga
men ändå,,,10 dar sen
rädsla,smyger inpå mig
men jag vill såå innerligt må bra
tur att ni alla finns
jag raderar också inläggen,löjligt,skriver du,då är vi två,,
han har sagt likaså,drick inte så mycket
"herregud,ska det va så svårt att sluta när det är nog"
fast han borde veta bättre
ibland blir jag rädd,då jag känner att han inte känner mig på det djupaste planet
men å andra sidan,så håller jag ju ännu på o lär känna mig själv,den resan är lång,,,
men ,kan inte dela allt med honom,
drar mig lite undan,är tyst,hittar inte orden,,,
svårt
oj,måste hämta lillen nu
var bara hemma en snabbis
skriver senare
kramar Måne

Monkey, hej på dig!

Ang Fluoxetinet....tala bara om nästa gång du ska ha förnyat recept att det är 40 mg som gäller, jag har ätit det i över 10 år och det är min minimidos, allt under är förlite. Oftast måste jag dessutom plussa på med ytterligare någon annan sort för att få fullgod effekt, detta trots psykoterapi.

Vi reagerar alla olika på mediciner och doser, vissa av oss behöver högre doser kanske enbart utifrån att vi bryter ner medicinerna snabbare än andra.

Under alla år har jag inte mött något motstånd att skriva ut den högre dosen, jag tror inte att det blir några problem för dig heller. det är ju inte direkt ett missbrukspreparat. :-D

Lycka till!
Karin

Ha ha Monkey. Inga hippiesar men väl hispisar. Så hade jag oxå det och jag såg upp till hippiesarna som verkade så fria och lyckliga till skillnad från min stränga och neurotiska familj. Hmm. Så blev jag lite för mkt hippie med rödvinsglaset ständigt i näven, radikala åsikter och ganska mycket flum. Konstigt att mina barn blivit så "rediga" som de är. :)

Beställ inte medicin på nätet, snälla. Har du otur så är det inte ens rätt preparat ...
Ring läkaren och berätta att du höjt din dos och att du har haft svårt att få tag på någon som vill lyssna. Har du berättat om alkoholen och hur du verkligen mår? Vet av erfarenhet att det är svårt att berätta allt... men ganska nödvändigt om man ska få läkarna att förstå. Jag jobbar själv inom vården och vi är inga tankeläsare.. :) jag har lärt mig att det är bättre att bre på lite än att förminska, större chans att få hjälp då.

Kram

Hej min måne!
Jag är också född på 70-talet. Vi är nog ungefär lika gamla. Det var inte mycket hippiesar runt mig men väl hispisar. Mamma mådde dåligt periodvis, ingen alkohol, men psykbryt.

Antidepp, jag äter fluoxetin. Läkaren har skrivit ut 20 mg/dag. Jag äter 40. Det går hur bra som helst. Inte för att jag egentligen förordar att man ska skita i vad läkaren säger men när man har träffat 10 olika stafettläkare och förlängt recept per telefon, suttit med läkare som pratar så dålig svenska att jag knappt förstår, då tröttnar jag. När det då blev så "lyckat" att jag fick två recept inringda av två olika läkare (det märkte jag när jag kom till apoteket och hon i kassan frågade vilket recept det gällde) så insåg jag att tabletterna kommer att räcka länge och jag kan nog ta dubbel dos i perioder när det känns tungt. Och hösten är tung. Jag har varit nära att beställa tabletter på olika internationella internetapotek, men då säger mannen här hemma STOPP. Ja, ja. Jag gör väl inte det då.

Måne, vad äter du för antidepp?

Jag skriver heller aldrig när min man är hemma. Han tycker att det här med att låta bli alkohol börjar gå till överdrift. Herregud, drick normalt säger han. Han vet att jag är inne på "alkoholsidor" men inte att jag skriver så mycket som jag gör. När jag har varit här inne på forumet går jag till internethistorik och raderar de här sidorna. Fjolligt men så gör jag. Jag vill inte att han ska läsa det jag skriver här.

Igår var jag på medarbetarsamtal hos vår nya chef. Hon tycker säkert att jag är en stor mes med noll koll. Ja ja, det är inte mycket att göra åt nu.

Nu ropar ungarna! Kram till dig min måne

välkommen kompis
att skriva här lite ,läsa,reflektera,ösa ur sig
ger mycket
o att skämmas,oj,så mycket man har o fortfarande skäms för
men vill så gärna må bra igen
o ta mig ur detta
liksom du
min man är go men förstår nog inte riktigt
alla ord o känslor som måste ut
får jag utlopp för här
vet inte så mycket om dig,skriv o berätta
vi kan hjälpa varann
varma kramar Måne

Efter många månaders spaning på denna sajt vågar jag nu ta mig mod att skriva några rader. Ingen i familjen vet att jag är här och jag skulle nog skämma ögona ur mig om de visste, fast min man vet ju redan att jag har ett problem förmodligen mina barn också. Jag mår så dåligt, skäms över att inte kunna ta bara "ett glas"...oohhps dem kommer in /hej

fenix
100% ren juice
ja,o oboy,osv
o jag tar en halva,till kaffet
det är därför det blir så starkt
hihi
skämtåsido fågelvän
naj du,inge starkdricke
o sen
stupa när man är som bäst
iallafall vad man tror
men sen mår man pest
fyllhicke
o en ångest STOR
Fenix lilla
du ,liksom jag ,född på det glada 70talet
det finns ett antal kort på mig bland festande hippies
där jag på nåt kort typ ett å¨r gammal sitter o har en tom burk öl i handen
som jag "dricker" ur,o vuxna i bakgrunden som skrattar,,
ja,du ,ett sorgligt sant kort att beskåda idag,36 år senare,
om man visste då,det roliga i kortet,som hånflinar mot en idag
huu
är rädd för mina egna kids,vilka gener jag för vidare,,men man kan inte gå o älta sånt
Fenix,vi är en årgång på uppgång,right?!
Monkey,kära vän,tack för gulliga rader,ja när det släpper,,,,,,,
dalar hela jorden under ens fötter
o månen blir full...
Trygghet i ordets rätta bemärkelse,,att få finnas här,som man är
ge o ta
gråta o skratta
obland förstå
ibland inte fatta
hur ens liv kunde bli så
men att söka svaren
blir lättare om man har en
vän eller två
att skriva till o så
få lite värme o förståelse
inte svek o förbråelse
tro hopp o respekt
dä ä la käckt!
Monkey,undrade hur mycket antidepp du äter,har du mått väldigt psykiskt dåligt länge
vet inte om jag behöver öka min dos,kanske,eller är det dumt,,,
vill inte bli apatisk,funkar bra idag,förutom det här med känsloliv som du också skrev om
Ska fixa tacos nu,maken kommer snart,jag brukar inte skriva här när han är hemma
det här är min grej,är jag fånig,han vet att jag skriver här,men inte hur mycket
ha en go kväll alla
kraaam
Måne

Hej Måne! Jag ser att fler skriver måne min måne! Det är vackert. Det passar att skriva så om dig. Du har skrivit och stöttat mig under mina fyra veckor här på forumet. Jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver. Små barn, nykter en tid och sen katastrof. Det är jag. Jag kan hålla mig men när jag väl släpper till så går det åt h-vete.

Starkt kaffe ska det vara. Inget blask.

Vi ska fixa det här. Skriv av dig här, jag följer dig. Forumet har blivit min trygghet. Här får man må och tänka hur man vill utan att bli dömd. Alla förstår. I alla fall de flesta. Du förstår. Det märker jag.

Fredagskramar i massor från Monkey.

Dricker grabbarna mellis?
Se på mig, uppfödd med mellis på 60- och 70-talet. Och se hur det gick:-)
/Fenix

jag blir rörd
över så många varma hjärtan som slår här inne på forumet
värmer min själ
att alla vill väl
när man kommer till såna här vägskäl
när man inte vet vad man ska göra eller tro
men alla varma ord
bygger en stadig bro
så man orkar gå över mot en ljusare sida
inte stå kvar
ömka o lida
flumflum
Fenix,tack för ditt svar,o jag känner din ,spänning,inför en ensam nykter helg
men på ett positivt sätt,med dina nya ögon,kan bara bli en stark,bra erfarenhet
du känns mycket lugnare,har jag rätt?
o jag gillar dina rim,,,
o skogen,ja tack,svampar så långt ögat kan se,o en kaffetermos,sitta ner mot en tall
blunda,är inte det ren o skär glädje så säg,jo det är det,för lilla mej.
Pia,jag kommer,vi kan rensa svamp ihop,terapi för själen det med,jag gillar hur svamparna känns mellan fingrarna,det där lät knäppt
ja,ja,lite så är väl jag,,
sen kan vi prata om livet o dricka kaffe
Surran Karin,ni betyder jättemycket
tack för ert stöd
puss
ska fixa mellis till grabbarna nu
o lite starkt kaffe till mig
Måne

Hej Måne.

Skrev lite igen så min tråd puttades upp. :) Jag jämförde sluta röka och sluta dricka... att man bestämmer sig om och om igen och helt plötsligt så går det. Att man bearbetar och sår små frö i hjärnan varje gång man bestämmer sig...

ja du Måne, du borde komma hit och hjälpa mig med svamparna.. :) har upptäckt att det går rätt bra att äta falska kantareller oxå.. ha ha. Men kul har jag, mina hundar och en hel drös med låne-ungar när vi beger oss till skogs. Men jag håller med dig... skogen är mäktig och där känner man sig hel.

var rädd om dig.. jag är säker på att du fixar detta. Prova antabus om du vill ha en krycka.

Kram kram

Hej lilla Måne.

Instämmer med Karin. Ta hand om dig!!

Kram

Måne, min måne!

Läste om din mans svar på din bekännelse att du är alkoholist......ja han är värd ett bättre liv, dina barn är värda ett bätte liv, sist men inte minst, DU är värd ett bättre liv!

Antabus låter som en riktig lösning just nu för dig. Om man behöver ska man använda alla kryckor som finns, den dag du kan stå stadigt på dina egna ben så kan du slänga kryckorna.

Ta din chans idag att förändra ditt liv, sluta undanhålla sanningen för de personer som är viktiga för dig, de kan bli de som hjälper dig bäst och mest. Berätta för din läkare, berätta för alla de personer som är viktigast för dig.

Jag läser allt du skriver om din kamp, ta hand om dig!

Kram Karin

Bättre komma ut ur sin dimma,
och på forumet sitta och rimma.
Vad kul att du frågar hur jag egentligen mår, i mitt inre. Kräver lite eftertanke.
Jo, vaknar faktiskt med en känsla av hopp. Har tre ensamma dagar framför mig, ensam utan hägrande krogmiddagar med massa vin och öl. Omöjligt eftersom jag äter antabus. Och det ska faktiskt bli spännande att se hur jag reagerar. Skrämmande att jag nästan aldrig i vuxen ålder varit ensam en helg utan att dricka. Känner mig förväntansfull. Har laddat upp med en massa saker som behöver göras, eller kan göras. Hade jag inte tagit steget att vilja sluta med hjälp av antabus, är jag helt säker på att jag inte suttit här nu, utan legat i min säng och kanske varit vaken men mått skit för att jag självklart startat redan i går kväll. Med missbrukets logik hade jag då tänkt att eftersom jag ändå ska dricka hela helgen, kan jag lika gärna börja i kväll. Då hade jag tagit mig genom dagen för att främst se fram emot att jag skulle få dricka igen, ifred, till middagen och sedan bli seg i huvudet, stinn i magen och så småningom mest längtat till att få slockna medvetslös efter någon dålig film som jag knappt kommit ihåg att jag sett.
För att sedan börja om igen på morgonen, ligga i sängen och tänka att Jag MÅSTE sluta dricka.
Så blir det inte i dag. Känner en god känsla längst in, och ska nu laga en god frukost och ta itu med en massa saker.
Ha det bra i skogen Måne, och en bra fredag till alla!
/Fenix

kvittekvitt fågelvän
du är inte så illa med din pen(na)
hmm,,
ord som bubblar
tankar som far
men ibland känns det som allt jag har
att bjuda på
är lite poesi från mitt inre
en liten chans att rensa mitt sinne
från allehanda konstiga citat
ömsom kärlek
ömsom hat
kanske inte serverat på silverfat
kanske ibland mycket tjat
men alltid nån som läser o kommenterar
skriver en rad o respekterar (igenkännande)
mig för den jag är
för alla är eller har varit där,,,
flumflum bip bip
fenix,hur mår DU?
skriv hur ditt inre ser ut idag
Min dag börjar nykter o fin
gott,STARKT,kaffe,tre koppar minst
mulet idag,men det känns i samkland med mig själv
klar kall luft,ska ut i skogen,
gräva i mossa,leta svamp
akta mig för kossa (bor ju på landet)
handla lite inför NYKTER helg,
goa svampmackor ,gratinerade,med stark ost(mucket starkt blev det,
kompensation eller????, vaddå,mucket,hmm
gu va ja dillar
på datan pillar
om ditt o datt
fattar nån ett skvatt?!
kram min vän
skriver sen
Måne

Jag medkännande ler
när jag ser
att det är upp och ner
Missbrukets logik
det är vår tragik
Nu är vi på gång att bryta
och mot ett fritt liv vår alkocell byta.
Poesi i en hast, nu är det dags att ta rast.
/Fenix

tack för svar Fenix
när nån nämnt antabus förut så har jag tänkt,"är det för mig?,jag som kan ha uppehåll,lugnt i veckor,,för att sen falla rejält,sen lugnt en vecka,eller två,eller tre
o sen pang igen,,.är antabus för migdå,eller bara för de som måste dricka var dag,på nåt sätt
,konstiga tankar,jag har väl inte svårt att hålla upp ett tag,aldrig druckit mig hejdlös flera dar på raken,,men,NU ser jag,jag är lika illadäran,bara att jag kan va lugn ett litet tag,men sen blir jag redlös,vetefasen om man inte hellre dricker lite för jämnan istället,nej,hu inte det heller
alla har vi samma grundproblem,otack för tipset,jag har tagit till mig tanken,o det kanske är så det måste bli
läser igenom mitt inlägg,fy vad löjlig jag låter,
vem tror man att man lurar
jag som gått till min läkare om antidepp,,aldrig nämnt mitt alkoproblem,det blir ju konstigt
mitt i allt,vad gör man,,
men dividera med mig själv,har jag inte råd till längre
hur mår du Fågelkompis
tyvärr blev din mes-kompis
en fyllkaja för en kväll
kram Måne
jäkla skit
vart ska jag
hit eller dit?
ta tag i mitt liv
ett stort himlakliv
mot ro och frid
måste få tid
att läka en gång för alla
sluta lura mig själv o inte falla
för små signaler
om att allt är okej
måste inse
bara lögn,jag måste se
att jag inte förmår ta en droppe
naj,nu måste ja stoppe
kram
Månemesfyllkaja
blajablaja
lite bitter,men jag besitter en inre fight o glöd
o tamejtusan
det här ska inte bli min död
carpe diem
Måne
vilket hoppigt inlägg det här blev
känner mig så just nu
men inget nytt
för du
vet hur jag känner
när tankar o tårar bränner
livet går vidare

Hej Måne, bara att studsa upp igen som den berömda gummibollen!
Varför inte köra antabus några månader, så du slipper dividera?
/Fenix

goa karin
tack för ditt svar
kraften att lyckas är med mig
ändå sviker jag mig själv,faller om jag blir alldeles för påverkad av situationen runt om mig
jag var väldigt taggad att inte dricka i lördags,ändå,,,,
konstigt att jag inser på nåt sätt att nu är det enda att alltid avstå
inte lura mig själv med små tankar som smyger
tro att detta är en period,senare kanske jag kan dricka
schitzo,,kluven
JAG ÄR ALKOHOLIST
går inte att dividera längre
ge upp o bli en person,i all lägen
no matter
o jag vill verkligen bli kvitt alla onda hjärnspöken
det lugn jag finner inom mig måste regera,100%
hela tiden,
svårt,men ett måste,för att kunna leva med hedern i behåll
annars vill jag inte leva alls
usch,som jag betedde mig
fler som nog fattat ett o annat,,
men sånt kan man inte kosta på sig att grubbla över
spelar ingen roll
jag måste hitta tillbaka
inte varit längre nykter än 4 mån,på måånga år,
så vad vet man,,,,
vill inte ha mer ångest
mer självavsky
mer ursäkter
bortförklaringar
har förklarat för min man
jag är alkoholist
har nog inte använt det ordet innan
berättat,inte så ingående,i vilken utsträckning
men att jag har lite problem,för syrran,en arb,kompis.
jag behöver inte va stark,orkar inte
sårbar,,så här är det
jag vet vad jag måste göra
o jag tänker o vill lyckas
det finns liksom inget annat,,,
o min man orkar inte mer heller
sa nu sist,jag kommer alltid att älska dig men fortsätter
det så här,så orkar jag inte mer,jag är värd ett bättre liv
o det är han,o jag vill ge honom det
o mina barn,
tack Karin,guld att vi kan stötta här
kram
lite go mat har vi ätit nu,jag o lillen,är hemma
han är förkyld,
nu ska vi fika på verandan,solen skiner
o jag vill ta vara på mitt liv ju!
inte förstöra det,,,
nykter idag
kram Måne

Kära måne!

Gott att du hör av dig! Bra att du inte ger upp!

Jag har fallit ordentligt flera gånger, det gäller bara att hitta kraften att kravla sig upp igen. Vi får stötta varandra.

Kram Karin

pia
var hittar jag din tråd
ser bara en kvinnamammatråd
o den är inte skriven på sen 4 aug
kram måne