skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
förlåt Mie och Vana, men ni "dök upp" under tiden jag skrev, det gäller er också...
Tack för alla värmande ord...
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Tack Dolphin, för dina uppmuntrande ord!
Jo jag kanske överreagerar, men min anonymitet är självaste grunden till att mina ord fortfarande skall kunna få flöda fritt, skulle jag vara minsta osäker skulle jag låta mina ord värderas på guldvåg för att inte feltolkas eller användas i en annan privat händelse...
Vill inte beläggas med munkavel, helt enkelt...
Man skulle ju kunna tänka sig att jag inte fortsätter snacka skit om jobbet,
men det är ju där självaste källan till min hängighet finns, tror jag!
Sedan är inte mitt jobb som allas andra, som ni säkert har förstått...
Vi hänger över ättestupan hela tiden, och det slår ju också på relationerna naturligtvis.
Att spela räv bakom de andra får "någon" att känna sig mör, att antingen sluta på eget bevåg, eller att hamna först i kön ut....
Precis som vilket Robinsson ö-råd som helst, fruktansvärt helt enkelt!
Den som sticker ut det minsta, är allas mobboffer, så även jag!
Nej det var inte meningen att han skulle se detta, jag bad om hjälp med outlooken tidigare på dagen, och han skulle hjälpa mig när han senare fick tid...
Jag behövde på eftermiddag "göra tvåan" om man så säger, och när jag återkom till min plats så satt han där och "hjälpte" mig, jag hade glömt att låsa datorn, och det ansiktsutrycket jag fick av honom såg ut som om han nyss hade snott en penna ur skrivbordslådan, eller liknande!
Visst han är ju IT-ansvarig och har rätt att kolla av datorn, och jag hade varit glad om det nu hade varit "vanlig porr" på datorn han hade funnit.
(nu porrsurfar jag ju inte, på jobbet heller.., men det hade känts betydligt enklare att försvara en sådan "normal" begivelse..)
Nu tillhör han en av de två kollegor som jag anförtror mig åt, men båda har svårt att inte falla för skvallret, vilket skulle betyda att jag därmed är "dead-meat".
Sedan spelar det ingen roll om man som IT-ansvarig har tystnadsplikt, det gäller nog inte hos oss tyvärr.
Allt som sker på jobbet SKA ju vara jobbrelaterat, eller?
Jorå, så nu i min nojjighet så funtar jag på att "döda" tråden, skapa ett nytt alias och starta en ny tråd, där ni säkert skulle känna igen texten, men jag är ju samtidigt väldigt stolt över min historia.
Min utveckling har ju gått ifrån vrak till något som nästan funkar, och jag har fått en väldig stor förståelse för mig själv, och relationen till drickat, som för mig personligen är avslutad.
Troligen för all framtid...
Allt detta är ju skrivet i realtid, och går inte att återskapas, någonsin...
Så jag vet inte!, vad jag ska göra, måste nog sova på saken...
Jag kan ju också bara fråga killen om han "såg något han inte borde",
men f-n vill ju väcka den björn som sover, eller?
..eller är det så som du säger Dolphin, kanske inte är så farligt..
I morgon är en ny dag, och det är i alla fall inte en Måndag, tack och lov!
Och det ska bli intressant att se vad den har att ge mig, ett nytt liv kanske??
Nä skämt åsido, ha det bra i alla fall..
Jag jobbar mig framåt, och lämnar det förlupna bakom mig, i morgon är en ny dag.
Mors Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Jag tycker inte heller Berra att det spelar någon roll.
Jag blev "avslöjad" av en person här (du vet vem du som är den personen)som kände igen mej från en annan websida där vi båda är medlemmar.
Det spelar ingen roll Berra fortsätt vara den du är!!!!!!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Berra...
Du har valt en bra & sund linje i ditt liv.
Har inget att skämmas för.
Är en förebild & insperationskälla.
Om jag skulle ha kommit på ngn med att skriva som du gör... skulle jag bli imponerad på fler än ett sätt.
Vad vore alkoholhjälpens forum utan Berra?
Skicka honom vidare till "elaka" Mie... så ska jag prata allvar med honom... fniss...
Kram... nu kan det bara bli bättre, måndagen är snart över... / Mie.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Åh vad jag hoppas att att du inte raderar dina inlägg Berra!! Dom har varit ett så stort stöd för mig! Din humor, dina kloka insikter behöver man gå tillbaka o ta del av gång på gång!!
Men du.... Det var kanske meningen att du skulle "glömma" stänga fliken?
Förut, när jag drack, så var jag otroligt skicklig på att gömma, smussla undan och täcka upp. Men, ibland hände det att jag "slarvade" på ett sätt som gjorde att jag började fundera på om det var medvetet. Jag kanske ville bli upptäckt?!
Kanske var det något sådant som hände dig nu. Det som andra kan "upptäcka" med dig är sidor och tankar hos dig som mår bra av att luftas lite vidare än endast i detta forum. För min del är det ju bara positiva sidor som visar på en klok och bra man!
Fundera på vad som kan hända, jaga inte upp dig utan ta det punkt för punkt.
Det kanske inte är så farligt.
Hoppas allt ordnar sig! Jättekram! Vi hörs hörru!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skit också!
Nu har det hänt en grej som satt hela min tråd på prövning...!!!
Fick lite hjälp med ett dataproblem här jobbet av våran datansvarige...medans jag var på muggen!
Glömde då att släcka fliken med "Alkoholhjälpen-Ånge..."
Så nu finns det risk för att han har kunnat läst mina inlägg eftersom han är en nyfiken person med en viss "läckage-risk", och hela min integritet sätts på spel...
Hela den fina saken med detta forum har varit att jag har kunnat varit anonym, och har varit kanske allt för öppenhjärtlig med hela min profil, mer än med min fru dessemellanåt!
Så om du nu med initialerna BH får för dig att fortsätta läsa detta och sprida detta vidare, så kommer jag med omedelbar verkan att radera allt jag skrivit...
Hoppas att du och jag kan fortsätta att ha det förtroendet kvar mellan oss, i sådana fall!
Det vore trist, eftersom denna tråd har varit en mycket bra "avlastning" för mig att bearbeta allt som händer på jobbet och allt omkring mig med min utmattningsdepression...
Den har lästs snart 19 000 gånger av andra som också kan få "lite hjälp" av en föredetta alkoholist, eller åtminstone en snubbe med tidigare svåra alkoholproblem...
Den är MYCKET personlig, så att du vet det!
Det är bara två personer till som vet vem jag egentligen är, nämligen jag och min fru!
Förlåt alla andra, om ni tycker jag låter som jag drabbats av förföljesemani,
men detta är utav stor vikt för mig.
Skulle allt jag skrivit "råka" försvinna snart, så vet ni varför...
Sorry för detta misstag, det var klantigt av mig!
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Bra Fenix!!!
Berätta för mig hur jag kan använda och vända detta till något positivt!
Jag behöver "lära" mig mer om mig själv, och hur jag ska bemöta sådant!
Just nu slår jag bara ifrån mig det, och tycker att den personen helt enkelt är en "pucko-brutta".
Berätta mer...
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Morron Berra!
Jag har det mkt bättre just denna måndag i alla fall. Nykter och sovmorgon. Men förstår precis din känsla, vi har en liknande "finne" på jobbet, en liten chef som ställt till så mkt. Sur, vrång och inkompetent som arbetsledare. Däremot har han förstås sina förtjänster som yrkesman.
I mina bästa stunder tänker jag att honom ska jag använda för mitt eget syfte, alltså att öva mig i att skilja sak och person, ifrågasätta mina rädslor, våga stå för vem jag är och vad jag vill och så vidare. Han kan helt enkelt vara en gåva till mig för att öva väsentligheter och se vad jag behöver veta mer om mig själv.
Men ibland tar det primitiva över, och då blir det Lugern som åker fram:-)
/Fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Håhå jaja, så var det Måndag igen...
Det "höll" fram till kl 9, då jag äntrade jobbet...
Sparkade igång datorn och checkade av helgens skörd av mail...
Där fanns ett "hatmail" där de ifrågasatte varför vi inte hade jobbat i helgen!!!
Nu vet jag varför jag hatar Måndagar!, det bara slog mig sådär!
Har hunnit ikapp livet lite med att kunna stressa av under helgen,
nu när jag (tror) att nya medicinerna börjar göra verkan...
Och så stoppar man in fingrarna i brevinkastet på jobbet,
och så är de där och hugger av fingertopparna direkt...
Men, jag har min rustning på mig, min sköld funkar mot angreppen, det är inte personligt!
Ändå växer ett "hat" mot avsändaren, våran allas "bitch", som är som en omogen finne i röven, finns där och bara irriterar, men går inte att klämma ur...
Bred käft och små öron, som hellre bryr sig om vad andra gör, än vad hon själv presterar...
Finns det något värre, hon är våran joker i leken, jag skulle inget hellre vilja än att smeka henne, med en SPIKKLUBBA!
Blodtrycket är skyhögt, och jag försöker stilla mig, och jag SKA INTE att svara "till alla" på det mailet med ett beskt svar, jag ska inte svara med samma medel, inte vara lika puckad!
Så här sitter jag, lugnt och stilla, andas....andas...phuii!
..andas in.......andas ut....sinnesrobönen...andas in...andas ut...sinnesrobönen
Och...bye the way, hur var eran måndagsorgon då?
Morgonstund har guld i mund, måndagsstånd är ful i mun, eller nå't..
Mors Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Carmen, och alla andra...!
Hoppas att det går bra för dig med ditt val, det finns mycket fint som kommer efter ett tag...
Det är tufft i början, men blir långsamt bättre...
Själv sitter jag vid matbordet på landet och det är lördagskväll, och har ett glas rött vid sidan av datorn..!
Men det är inte mitt, utan frugans, känner den sura lukten av den och det lockar inte alls...
Jag partar numera drickat med kidsen, och det går mycket läsk numera...
Okej inte helt nyttigt med en massa socker, men livet behöver inte bli tråkigt för att man har slutat dricka alkohol, det finns kolsyrat vatten också, men jag vill ha lika-färg i mitt vinglas...
Vi håller på och stänger landet för vintern, och nu kommer vi inte hit på nästan ett halvår...
Det är kallt men inte frost, och det är mycket vackert stjärnklart på himlen...
Jag ser på den mycket mer nu när jag är nykter, och ser såå mycket mer...
"Stora skopan" som jag trodde hette Stora Björn, rättade min son mig om att den heter Karlavagnen,
den håller på och "stjälper" nu, mot i somras, skaftet hänger ner mycket mer än tidigare..
Man ser den om man tittar ca 45 ' uppåt åt norr, den är vacker!
Oj nu droppade stearin ifrån takkronan ner på datorn, vi tände den vid 1-tiden i eftermiddags, och de har skimmrat vackert hela dagen, det är lite kallt och fuktigt, men väldigt mysigt...
Vi kommer att sakna landet, för i morgon stänger vi och grannarna av sommarvattnet, och bommar för vinterdvalan, det går inte att ta sig över isen som man vill, det bestämmer naturen...
Men det ger oss mer tid hemma för annat, vi slits ofta mellan tankarna att vara hemma eller på landet.
Nu kan vi koncentrera oss på att fixa grabbens rum t.ex, som han sett fram emot...
Bården i hans rum med racerbilar stämmer inte överens med en 12-åring, han ska få välja själv hur det ska se ut i hans kommande tonårslya..
Kidsen är trötta nu när vi har myskväll, de går och lägger sig själva, dagarna ute på landet tar all energi ifrån dem, och de flyttar sig med täcket ifrån soffan till sängen självmant, utan tjat!
Hade jag druckigt alkohol nu, så var det jag som troligen somnade först på golvet framför TV'n.
Det "slipper" jag nu, och är faktiskt glad för det...
Sömnen kommer på "riktigt" nu, och man blir så där lite gosigt pömsig i ögonen som man SKA bli, inte medvetslös och uträknad på 2 minuter...
Ytterligare en plusfaktor att räkna med alltså..
Nä, lev väl med er därute i vårat avlånga land, hoppas att ni har gjort ett bra val för kvällen!
Själv är jag spiknykter, och mår toppen av det, börjar få tillbaka mitt liv igen, och kontrollen!
Finns det hopp finns det liv, annars tjacka en studsmatta!
Vi finns inte till för att må dåligt, inte idag och inte i morgon...
Varför fortsätta smaka det som är bittert, man vet ju att det är äckligt!
Mors Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Jag håller tummarna för dig Carmen! Och vi finns här, alltid.
Kram
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej alla ni. Jag har ju inte varit med så länge, men det känns fantastiskt att ta del av era inlägg. Så mkt styrka, kraft, glädje, beslutsamhet. Det "smittar" av sig och jag blir fylld av kamplust. Jag vill verkligen komma ifrån alkoholen, den gör inget gott utan bara ångest, skuld o skam inför sig själv. Berra du är fantastisk med alla dina inlägg som jag lusläser, Tack kvinna-mamma 46 för din lista. Den har jag lagt i min plånbok..... så att jag har den nära. Idag är min första dag med nykterheten, jag var nykter flera dagar föregående veckor. Men nu tänker jag bryta helt. Hålll tummarna för mig. Jag kommer att behöva er jättemycket.
Många kramar till er alla med önskan om en trevlig helg.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Så bra skrivet Berra, du förmedlar kamplust för ett värdigt liv utan kemikalier.
/Fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Go' Fredag, alla vänner...
Intressant att se hur ni reagerar på filmsnutten, jo den "kränker" ens ego något...
Men man ska nog inte blunda för verkligheten, det här är det som händer med en när man själv inte har medvetandet med sig, även om den inte är exakt så är det lätt att sätta sig in i rollen...
Jag ser det som ett "utbildningsmaterial" i min egen skola för fortsatt nykterhet, och jag behöver ett uppvaknande lite då och då...
Det var så här det var...
Varje morgon efter det att jag gnuggat sömnen ur ögonen så tänker jag...
Äger jag mitt eget liv nu..?
Är jag fortfarande beroende av något annat som styr mitt liv och tänkande,
är jag en "fri" man att använda mina tankar till det jag själv vill..?
Jag får inga enhetliga svar, men känner nog att med tiden så får jag mer och mer kontroll...
Jag har inget "sug" som vill finna en ursäkt till att börja dricka...
Jag vet vad jag gör och vad jag har gjort, jag mår inte dåligt dagen efter ett partaj...
Okej, jag har lite "knas" på hjärnkontoret eftersom jag känner mig lite ledsen ibland, men
det börjar kännas lite bättre, och jag har kunnat distanserat mig till de konstiga tankarna.
Jag vet att det är fel, och försöker inte tilllåta tankarna styra mig.
Så, jo jag börjar ta kommandot över mitt eget liv, och jag får kontroll...
Tidigare när jag kände att jag inte kunde ta kontroll, så hade jag en annan fras...
"Idag ska jag leva livet för precis vad det är värt..."
Då skulle jag inte tänka på det som varit och inte styra tankarna över kommande dag,
utan ta det som det kommer och låta livet styra mig istället...
I efterhand kunde jag sätta mig och "värdera" hur det gick, och jag hade inga förhoppningar inför den dagen utan lade ribban mycket lägre, det funkade väldigt bra...
Jag hade då ingen prestationsångest, utan det fick flyta fram som det ville..
Det var väldigt skönt att slippa känna "trycket" på mig...
Idag försöker jag sätta ett resultat, ett kvitto på att det rullar på utan "styrning"...
Jag "längtar" inte tillbaka till någonting tidigare, har slutat jämföra, och sukta...
Jag "raderar" historien med lite hjälp ifrån sinnesrobönen, ...inte försöka ändra på det man inte rår på...någonting, ett mantra vi människor borde ta åt oss oftare av...
Vi kan inte ändra på historiken, men vi kan påverka den nya kommande historiken, genom att ändra på saker som sker nu, så kan vi senare se tillbaka på historien vi förändrade...
Det jag gör nu känns bra/bättre för min kommande historik, jag känner mig nöjd över att få mera kontroll över det jag gör, och låter inte situationerna med dåligt resultat hända om och om igen.
Måste se det dåliga, och ta lärdom av det, kändes det inte bra, så ska jag försöka förhindra att det sker igen, DET kan jag påverka...
En alkohol-zombie styr inte över sitt eget liv,
den är kidnappad i en situation där den inte längre har kontroll...
Att återigen ta sats för att springa med full fart in i väggen, gång på gång....
Man vet att det gör ont, men något styr en att gör om det igen...
Alkoholdjävulen sitter och hånskrattar åt oss med sin fjärrkontroll...
Han är död och begravd djupt inne i skogen för mig, utan gravsten...
Och när hans vålnad skuggar mig, så går jag in i skogen och pinkar på hans grav.
Jag är starkare än han, och jag måste bevisa det dagligen...
Livet finns, om man vill se det!
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Helt galet...
Det känns som om killen är på väg över gränsen mot död & elände...
Kämpade på i stark uppförsbacke.
Om man väljer berusningen så finns ingen framtid...
/ Mie...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Har tittat på film på arbetstid. Det var otäckt o se, på många sätt. Min första reflektion var att jag sett ut så där inför folk, även om inte lika länge..... Huuuuua Jag har sett många sjuka o allvarligt skadade, o när jag ser detta undrar jag hur illa går ett sånt tillstånd åt kroppen. Att man överlever!!? Sedan tänkte jag hur i hellskotta kan folk bara stå o titta på? Ville nästan hoppa in o hjälpa till. Hade jag inte sett denna film just via dig Berra, hade jag som Dolphin o jag pratat om, trott att den var just riktad mot mig, o inte orkat titta klart. Men TACK, den gav mig ytterligare en sporre till ännu en dag utan alkohol.
Nu kämpar jag vidare, Kram till alla o tack för ni delar med er!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
hej all ,,berra westie,fenix,pia,alla,,hu vilken film,,ja nog dras minnet ofrånkomligt till tllfällen man raglat,15 meter kan bli 15 mil,,minns själv när jag tidigt i somras skulle hem från grannen,bara en liten parksnutt emellan husen,,minns o minns förresten,bara sekvenser,hann att tappa en sko,,inte så romantiskt som med askungen direkt,,,har inte hittat den än idag ,,det är det som är så konstigt!! var jag nånannanstans,,? gick jag fel väg först?! ,har sen hittat ett tomt plastvinglas i en buske som jag förmodligen hällt i mig på vägen hem,jackan blev kvar vid grannen,o byxorna hade såna gräsfläckar så de fick kastas,,,,gick ej bort i tvätten, känns som om jag skriver om nån annan,,,,men tyvärr,,se sanningen i vitögat,,,,komma ut frisk o nykter på andra sidan,,,med hedern i behåll,,den börjar komma tillbaka,,är så tacksam över 7,snart 8 nyktra veckor,,jag känner som er,,man behöver inte fylla allt med kickar att se fram emot,räcker att få va här o nu,ta dan som den kommer o va nykter hel o lycklig i just detta ögonblick, ATT LEVA ETT LIV; INTE VINNA ETT KRIG kram måne
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Westie!
Fina ord, ja precis så är det...
Ryggsäcken har med tiden blivit lättare, och barlasten, den som finns där varje dag utan att man är medveten om den, har långsamt börjat förtvina...
Jag vill aldrig mer prova den igen, och det känns skönt när man börjar bli lättare på foten, utan att bli "lättfotad" för det...
Det är med alkoholen som med datorerna, man har fått problem som man inte tidigare inte visste om att man hade...
Framtiden är vår, om vi väljer att följa med den...
Om man väljer berusningen, så finns framtiden åt vilket håll som helst...
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Berra, om mitt minne funkar rätt så skrev Thomas Tranströmer något att bra dagar är dom då ett kilo känns som 700 gram. (vet inte om han skrev så ordagrant).
Jag har dagar då ett kilo känns som 2 kilo men iom att man blivit av med drickandet så har man gjort sig av med en ballast på 10 ton på kilot.
/W
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Fenix, Dolphin, Pia och alla andra..!
Precis så här ville jag med filmsnutten, skapa lite debatt och igenkänning...
Jag har varit så där packad många gånger tyvärr, men har inte i efterhand insett hur det ser ut...
När spärrarna är släppta så finns ingen sans och reson, utan raka rör hela vägen...
Därför är det otroligt nyttigt för mig att se det, det kunde ha varit jag...
Jag skäms över det som har hänt tidigare, men kan inte göra så mycket åt det...
Det stärker min nya framtidstro att fortsätta hålla mig nykter, och jag måste se sanningen i vitögat utan förmildrande omständigheter, det är så här det ser ut, varken bättre eller sämre...
Det skrämmer, javisst, men det funkar på mig, måste nästan "chockas" till beslut...
Mina tidigare tankar om att det "gör nog inte så mycket om man bara testar lite.." är nu som helt bortblåsta, jag har åter funnit styrka...
Jag behöver nog fortsättningsvis se sådana här filmsnuttar någon gång i kvartalet, för att hålla min nykterhet helt uppdaterad, man får ALDRIG glömma, någonsin var den gjorde med en...
Den har urholkat själen tillräckligt för min del, det är dags att ta tillbaka lite av det verkliga livet.
Styrkan finns i att aldrig glömma, att övertygelsen är orubblig, och med stolthet visa upp den verkliga Berra, det här maskineriet behöver inte smörjas med alkohol, det funkar alldeles utmärkt ändå...
Det fanns smörjgropar förr i tiden när bilarna behövde rundsmörjas, det behöver inte moderna bilar, och jag vill vara en modern bil, i sådana fall...
Sedan Pia, din tio-punkterslista..., WOW!, jag hade glömt, så många fördelar, tack!
Man måste påminnas hela tiden, så man inte glömmer hur "ont" det gjorde...
Om man lever i välbehag i sin vardag, så minns man med tiden inte hur det kändes när det inte var behagligt...
Men det är väl så när man lever i nu'et, man glömmer lätt gårdagen, och morgondagen är inget att oroa sig för eftersom jag har valt att idag, och igår valde jag att inte dricka något med alkohol i..
Livet finns rakt framför näsan på en, varför bleka bort det med klorin som alkoholen verkar göra.
Jag vill leva ett färgstarkt liv och ta livets duster som de kommer, inte försöka smita ifrån det med att gå in i dimman för att lindra det, möjligen för stunden, men öppnar man dörren så finns problemet kvar, och har kanske vuxigt sig större...
Idag ska jag leva livet så ärligt jag bara kan, så slipper jag ångra det i morgon...
Mors Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Usch ja, så gräsligt det är att komma ihåg hur full man var ibland, och se hur sjuk den här snubben är. I hjärnan---tillt!!! Neurologiskt nästan helt utslagen. Kan tänkt mig hur levern och andra organ mådde? Och så vilja ha mer??? Egentligen är det inget annat än gift, alkoholen alltså.
Jag hatade i och för sig känslan av att tappa kontrollen.. och gick oftast och la mig innan det gick så långt. Eller klunkade i mig cola eller vatten istället. Däremot ville jag i stort sett vara salongsberusad hela tiden....
Men i samband med fest eller på ute på ställe så hände det ett par ggr att det blev för mkt, det värsta är att jag inte fattade nånting... märkte inte att det blev för mkt förrän jag typ däckade. Måste ha druckit alldeles för fort. Pinsamt och skrämmande. Ja, menar när man är tonåring må det vara hänt någon gång.. men en medelålders tant? Fi f-n.
Ja, idag är jag nykter och tiden går sin gilla gång. Nyhetens behag med att vara nykter har försvunnit och det känns mer och mer avlägset, allt det som hände. Men när jag tänker efter, vilka otroliga förändringar det ändå är.
1. Är aldrig borta från jobbet
2. Samvetet är rent, vet vad jag gör och vad jag gjort.
3. Mår bra fysiskt, inte ens den värsta förkylning, eller spänningshuvudvärk är lika illa som bakfyllorna
4. Har tid och kraft att ägna mig åt mina hobbies, hade aldrig haft tid, ork och råd att köpa häst igen om jag inte varit nykter
5. Min familj behöver inte oroa sig för mig.
6. Dygnsrytmen har blivit normal
7. Humöret är mkt stabilare. Ångest och rädsla är hanterbara och konflikter löses på ett sundare och lättare sätt. JAG HAR SINNESRO.
8. Jag njuter av att leva. Innan njöt jag korta stunder, typ när jag inhandlat vinet och sedan när jag korkade upp och av det första-andra glaset. Resten av dygnet var antingen full, bakfull eller slogs jag med tankar om att ska jag dricka idag, fast jag måste ju sluta, nej, jag kan dricka bara idag oxå.. osv osv.. Skulle vi bort så var första tanken oj vad bra då får vi vin. Skulle vi resa så var första tanken Yes, nu kan vi dricka från lunch- till-kväll. Ledig från jobbet? Japp, då unnar jag mig vin. Storstäda- japp, det gör jag med ett glas rött i handen och musiken på. Helt fixerad!! Och skulle vi nånting och jag helt enkelt inte kunde dricka så var det skittråkigt och jag ville hem så fort som möjligt.
9 JAG ÄR FRI att styra mitt eget liv, innan styrde alkoholen det.
10. Lärt mig massor om mig själv och om andra människor under detta året. Och fått en ny livsyn, att njuta av det som finns här och nu, inte söka snabba kickar hela tiden!
Ha en underbar och nykter torsdag alla vänner.
Kram
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Glömde säga vad kul jag hade den kvällen och morgonen efter:-)
/Fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Tragiskt är vad det är. Men han klarade sig säkert, som de flest dyngfulla gör.
Två reflektioner:
1. I sitt rörelseschema ser han ut som en baby som ska lära sig gå, alltså allt inlärt om hur man rör sig verkar utslaget.
2. Jag blir påmind om min värsta promenad i fylla. Skulle gå från grannhuset, ca 15 meter, efter att ha druckit massor av grön äcklig sprit som ngn köpt på en resa. Tog säkert en kvart och jag höll mig i lyktstolpar, ramlade hela tiden och kröp. Jag egentligen höll jag på precis som han i videon. När jag numera går förbi det huset tänker jag alltid på den kvällen.
/Fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Oj! Så tragiskt... både för killen själv och för de andra i butiken.
Varför gjorde de inget? De såg bara helt handfallna ut. Iofs så såg det inte ut som om dom ringde polisen direkt och det tycker jag var bra. Han var ju inte våldsam el störande på annat sätt. Men - jag tycker att dom kunde försöka få honom att sitta, ligga still ett tag. Gett honom lite vatten att dricka.
Bara släppa ut honom på gatan verkar ju inte klokt! Undrar hur det gick för honom?
Poppers & röka fludder... man lär sig en massa som anhörig...
& jag är uppriktigt less på det.