Senaste kommentarerna i forumet

Hej Lise...

Jag håller med Berra...
Men... förstår att du gärna vill försöka.
Du ska även göra det om det känns bra för dej. Tror att du facktiskt ska vara på din vakt just nu & tala om för honom vad som gäller.

Det är ju kanon att han visar mer intresse... men... håll ögonen & alla dina sinnen öppna.
Tror att det kan vara bra att han slår sig väldigt hårt utan att du kastar kuddar under honom.
Det ska inte vara så enkelt... om du förstår vad jag menar.

Det kan vara en luring från hans sida... för att kunna forts med sitt i lugn & ro.
Hur många ggr har man inte hört det? Att det var ju så tokigt... nu är det ändring...ska aldrig hända igen.
Jag hoppas verkligen för eran skull att han är villig en förändring.
Men kom ihåg att ett missbruk gör man sig inte av med själv utan hjälp hur som hälst.
Det kan såklart gå.. men är nog svårt.

Lev ditt liv... på ditt sätt... / Mie.

Hej Lise!

Jo jag följer hela tiden dina inlägg minut för minut här på forumet...

Jag hoppas att det går bra för dig och din man, visst kan du förlåta honom om det känns hjärtligt tycker jag, du är väl ingen järnlady heller, du har väl ett mjukt och blödigt hjärta som alla andra?

Jag vill inte vara ond och vill inte sparka sk-ten ur erat förhållande, naturligtvis så finns det en förälskelse som man så gärna vill vårda...

Men om den man älskar är en "zombie" styrd av alkoholen, så kommer han eller hon att vara en proffsmanipulator, och så länge hon/han får som den vill kommer de att ljuga för dig för all framtid.
Det enda som är vikigt för dem är att få i sig alkoholen, de kan gå över lik för att få detta..

Om ljugandet står en upp i halsen, så är mina ord till för att motivera den som utsätts för det att våga ta tag i det, och push' a till en förändring...

Man ska inte tillåta en påtvingas ett alkoholbeteende som förstör ens livskvalite'.
Det är en våldtäkt på ens eget privatliv, och funkar det inte med ord, så är handling en alldeles utmärkt försvar, och man "..gör sig av med problemet"!, och skickar ut den j-veln!

Det är bara bitar av ens forna livskamrat som finns kvar där i psyket, en form av nutidens Alzeimer, men den är behandlingsbar, bara att låta bli.."det första glaset"

Så frågan är bara, om du nöjer dig med din mans önskan om förlåtelse, eller om du förhandlar med zombiehjärnan som lovar vad som helst, bara allt blir som vanligt...
Så vanligt att du om ett par veckor kommer att gå i samma spår igen...

Jag tycker du gör det bra om du fortfarande kan vara hård och ställa krav...
Du skall "outsmarta" den djävul som styr din man, håll väskan packad...

Älska din man för det han är värd, men var stenhård på en ENDA grej, ingen mera alkohol.
Där går gränsen för din kärlek, och peka på väskan, hur ont det än gör i hjärtat.

Du gör det inte för hans skull, utan för resten av familjens skull, för står han ej emot kraften så är han förlorad, och det ÄR hans val, om han nu väljer alkoholen..

Och sedan din fråga till mig, jo jag mår lite bättre tack, det märker du väl hur lätt engagerad jag blir i allas livssitutioner här på forumet, så pass mycket att jag inte har hunnit känna efter ännu..
Och inte skäller väl en döende hund heller...

Ha alla en bra och GOD lördags och söndagsmorgon, det får man bara av att...

INTE TA DET FÖRSTA GLASET, upprepa det mantrat hela helgen..

Lycka till/Berra

Hej på er alla!

Det var nog av hänsyn skäl till min mansom jag tänkte ta bort mina inlägg.

Nåja det om det,jag får fundera på saken. Jag tror nog att jag själv skulle vara i behov av lite medberoende vård. Förra veckan när det var som värst ringde jag den lokala alkoholvåden vi har men de hade inte telefontid då och sen rullade veckan bara på.

I går var jag och lyssnade på Mia Törnblom! Det var verkligen bra. Jag försöker jobba med mig själv. För övrigt har det varit en bra vecka.

Vi är nog hela familjen under samma tak för tillfället. Dels för att försöka hitta en lösning på boendet och dels för att.... Bra har det varit för att vi har gjort mycket tillsammans, vardagliga saker och min man har mått bättre och engagerat sig i familjen på ett helt annat sätt än på väldigt, väldigt länge. Så situationen är väl som Berra sa ha väskan packad i hallen.

Vi har haft flera bra diskussioner under den gångna veckan. Han har också diskuterat med barnen. Han säger att han vill bli nykter och satsa allt på familjen. Är det nu jag ska akta mig eller?

Nå jag är nog fast besluten fortfarande över att det är i så fall utan sprit och i en nykter tillvaro. Men samtidigt är jag skadad av tidigare erfarenheter och har väldigt svårt att lita situationen. Men som Mia sa igår att om man går omkring och tänker "att det skiter sig" medan man väntar på att det ska göra det så är man ändå inte beredd om det gör det. Utan då har man bara mått dåligt under tiden.

I stället försöker jag nu tänka det ordnar sig på det ena eller det andra sättet.

Till Nalle

Heja, heja du klarar det! "Gör slut" med alkoholen så fort du kan, så hittar du dig inte i samma situation som min man och som Mies.

Till Berra

Det verkar som om du mår bättre för tillfället och att det går framåt, vad bra. Njut av varje stund livet känns lättare.

Till Mie

Du är och har varit så stark! Jag förstår dina tankar kring barnen och deras pappa. Men de har i alla fall en mamma som står vid deras sida och älskar och vill dem deras bästa.

sköt omer Lise

Jo..

Så är det allt...
ALLA är dumma & oförstående knäppskallar.
Jag förstår att han lider... men valet är fortf hans.

Varför ska det vara så svårt att nå sin botten... varför är det så djupt?
Skulle vilja att han tog & började simma uppåt snart.

Jag har förstått att det kanske inte blir bättre än så här.
Kan även acceptera det för egen del... men inte för barnens.

Är less på att de ska bli besvikna.
Att man inte kan räkna med honom som förälder...

Måste forts förändra mina tankar hela tiden... / Mie.

Självömkan var min stora passion som aktiv alkoholist !!

Eftersom alla, säger ALLA, runt mig var idioter som inte fattade vilken fin kille jag var så var det ju oändligt synd om just mig. Ingen förstod sig på mig ju !!

Av just denna anledning är det så farligt för oss nyktra alkoholister att stanna i självömkan som ofelbart leder oss till det gamla beteendet och, vips, så är vi där i skiten igen.
Jag kan i dag gotta och vältra mig i självömkan MEN jag stannar aldrig mer än några minuter i den känslan för jag vet vart det bär om jag fortsätter. Och av någon anledning så upptäcker jag i dag att jag inte har anledning att tycka synd om mig själv. Jag har det alldeles för bra !!!

Och ja, som aktiv alkoholist så är vi mästare på att vända och vrida. Tänk vilka politiker världen har gått miste om !! Hade Wanja haft vår utbildning så hade pensionsskandalen aldrig hänt !!

Ha det bra !!

Hej...

Minsta sonen fyllde år häromdagen... & pappa kom på kalaset.
Present var införskaffad om än ej inslagen.
Stora sonen fyllde för ca en månad sen, men då ringde pappa sig sjuk straxt innan kalaset.
Ingen present till honom...inte nu på lillebrors kalas heller.

När jag ngn dag efter förstod sit.
Skickade jag ett sms till barnens pappa. Med frågan : Är du medveten om att du glömt att köpa en present till x?
svar : Ja, det är jag men jag hann inte ta ut pengar för att jag försov mej.
( kalaset började kl 18.oo )
Frågade om han hade förklarat det för x men nej det hade han inte.
Jag sa att : det är inte så roligt att bli bortglömd.
svar: Nej, jag vet, det är väl ingen som bryr sig om mej. så jag vet...
Jag svarade: Du borde ha valt annorlunda.

Den vänds & vrids hela tiden till att vara så synd om honom... han har satt sig själv i den här soppan... han måste slå i botten snart & komma till insikt... så att han kan ro iland.

Vi väntar tålmodigt på att det ska hända... / Mie.

Hej Lise !

Jag är måhända skadad av alkoholen men jag fattar inte varför du ska ta bort dina inlägg ?

Under min behandling så fick jag läsa vad mina familjemedlemmar såg, hörde och kände hos mig, snacka om tankeställare ! Jag tror att det kan öppna många vägar in till en alkoholists känslor när jag får läsa det svart på vitt i lugn och ro. Det får sannerligen igång hjärncellerna som finns kvar !

Ärlighet är det viktigaste som finns för en nykter tillvaro, både hos beroende och medberoende.

Ha det bra !

Hej Lise...

Håller med Berra om att jag gärna skulle vilja följa dej & höra hur det går för dej i framtiden...
Lycka till & du är värd all stöttning & hjälp du kan få...

Lev livet med all din kraft... / Mie.

Hej Lise!
När du har loggat in som vanligt så kan du hitta dina gamla inlägg, och där finns en liten understruken rad som heter "ändra", det ska funka (men har inte ångrat mig hittils själv).

Och sedan Lise, du är en fin människa som bryr dig om mycket, det skall du ha all cred för...
Lycka till med allt som du står inför just nu, du kan ju byta namn till ett annat, jag skulle gärna vilja att du fortsätter berätta hur det går för dig...
/Berra

Hej på er alla!

Har haft fullt upp med allt möjligt och har inte hunnit skriva. Jag tror att det är dags att dra mig tillbaka och berätta om det här forumet för min man. Hur får jag bort mina inlägg i så fall? Kan ju i alla fall fortsätta att kommentera och finnas här fast jag tar bort mitt eget.

lise

Hej Nalle!

Igår så satt jag och hackade ett meddelande till dig, men forumet ville annat så när enterknappen trycktes in för andra gången så var 45 min av mina hejjarrop borta...
Sorry för detta, det känns som alltid när man har skrivit något riktigt bra så försvinner det,
detta hände för tredje eller fjärde gången nu...

Vad jag ville säga mycket förenklat var att det är ju bra att du är så pass målvedveten när du är nykter, och du har ju ett jättebra mål, och det är ju att försöka vara helvit när "lill-nalle" kommer.

Det känns ju inte som ditt problem finns flera dagar i veckan,
utan att när du trillar dit så gör du det ordentligt...
Då borde du ha ett helt annat utgångsläge, mycket enklare än för de flesta andra...

Du verkar ju vara helt införstådd med ditt problem så förnekelsen är då inget problem...
Hur man ska komma i mål finns det en massa olika synpunkter på...

Mitt favoritförslag är att man "håller upp, länge", inte en vit månad utan betydligt längre än så.
Så att man hinner få känna på livet utan alkohol, de stora fördelarna som faktiskt finns där.

När man sedan efter ett tag (halvår/år) har hunnit känna känslan, så skulle man kanske om man vågar testa, men risken är allt för stor (tror jag) att man startar där man stannade senast...

Jag vet att min prövning kommer på semestern på landet vid grillen med rödvinet, och ölen till bastun....
Men det är kommande problem, just nu mår jag bra och jag tänker inte ta på mig mera "trist tänkande" utan tar dagen som den kommer...
Eller en dag i sänder som de skriver här på forumet...

Så en sak till, ladda inte för hårt, varje gång du lyckas pressa dig lite längre än vad du hade hoppas på är en vinst, inte en stor förlust!
Ibland blir det två steg framåt, och ett steg bakåt...

Hela livet är en enda stor förändring, så det är lika bra att hänga med...

Lycka till! /Berra

Hej Nalle...

Ser fram emot att få följa dej.
Varför inte ta det säkra före det osäkra & söka hjälp redan nu?
Vad har du att förlora på det?
Det är ibland bra att få hjälp med att finna de rätta verktygen till ett sunt liv.

Det är jättebra att din sambo vill stötta dej... men lägg inte över för mkt på henne.
Det här är din kamp som du måste kämpa med... så ta emot all den hjälp du kan få från alla håll.

Du är värd ett liv utan dimma & ångest... / Mie.

Vet inte riktigt ännu hur jag ska hjälpa mig själv på vägen...
Har pratat med min sambo och sagt att jag kommer behöva hennes stöd, hon har inte riktigt vetat om hur allvarligt det är... då jag nästan lever som två liv.

Men min sambo dricker inte alls överhuvud taget, och är på många sätt min förebild!
Hon kommer att stötta mig och göra va hon kan för att jag ska hålla rätt spår.

Men som du säger Mie man får nog ta en dag itaget/helg.... då de e helgerna som de faller på.
Så jag får ser hur det går... märker jag att karaktären inte räcker till så kommer jag att kontakta nån form av expertis hjälp.....

Kommer att skriva hur de går/

Hej Nalle...

Bra val...
& väldigt modigt av dej att öppna dej här.
Det hjälper både dej själv & andra.
Ta inte i så förfärligt...ta en dag i taget, en timme om så behövs.

Din son ska inte behöva växa upp i en beroendefamilj... det finns det 400 000 st andra barn i vårat land som gör.

Hur har du tänkt att du ska gå tillväga?
AA?
el ngn annan beroende / behandlings enhet innom kommunen?
Själv?

Våga ta emot hjälp....

Du är värd att vara den förälder som din son behöver... / Mie.

Hej Berra...
Du är ett föredöme och uppnått något som känns långt bort för mig....
Sitter hemma idag för jag inte pallade att gå till jobbet idag. De har varit en såndär riktigt dryg söndagsnatt med svettningar och hallicar som resultat av en hård lördag!

Jag som verkligen hade tänkt ta en vit helg... började hos polaren som jag va å hjälpte bära in en pall gips som han köpt till sin kåk.... Då tänkte vi nu när vi varit så här duktiga så borde vi ju gå ut å ta en bira på lokal klubben.... men innan vi hann dit så tog vi ett par groggar hemma hos honom när vi drog från honom så insåg jag att, fan jag börjar nog bli lite kanon.... då hade vi delat på en liter päronvodka, sen gick det yttliggare 700 spänn på krogen...

De som är lite positivt är att jag inte har några minneslucksor som brukar infinna sig.
Men ångesten infann sig liksom vanligt även fast det denna gång inte hänt nå skit....

Och jag skulle verkligen behövt va på jobbet idag... synd att man skulle bli "sjuk"

Har nu suttit hela dagen och läst info om alkoholism och man behöver ju inte av ett geni för att inse att jag har problem.... hittils har jag ignorerat allt.
Har nu bestämt mig för att skära bort den delen ur mitt liv... för första gången.
Känns lite övermäktigt så här första dagen, men tittar man tillbaka på vad alkoholen gjort för mig så är det en riktitgt dålig kompis!!! plus jävlit dyr!

Hoppas ändå nånstans att jag kan vända på detta då jag är en väldigt målmedveten person när jag e nykter....

Första målet är å va nykter fram tills juli när min son kommer till världen.

..återigen, en GOD morgon, världen!

Tänk att vakna upp en morgon och inte må dåligt, utan ångets, utan huvudvärk och utan en mage som håller på att vända sig ut och in efter gårdagens episod...

Ett mycket enkelt sätt att komma dit är att inte ta det första glaset, som vi brukar säga här...
För utan ett första glas, så blir det heller inget andra, tredje osv...

Men det är inte enkelt för alla, det låter för några nästan ouppnåeligt att låta bli drickat...
Så läskigt att några av oss inte ens vågar tänka tanken, att våga sluta...
Inte ens våga testa tanken att göra ett uppehåll, läbbigt!

Som att ta nappen från en bäbis, den skriker för att den finner trösten hos den...
Den vet inte hur den ska klara sig utan den, för ens den har vågat prova efter några år...
Skulle vi som vuxna inte våga vara kaxigare än en femåring!
Tydligen inte, fega människa!

Våga utmana dig själv, testa fegheten...

För varje gång du vågar testa, så kommer du närmare verkligheten, den verklighet som du försöker fly från genom att ta till den oäkta kemiska berusningen...

Att leva i en låtsasvärld som alkoholen kan få oss till att tro är den verklighet vi lever i är äkta, den hårda smällen man får när man upptäcker att så inte är fallet, kan lätt få oss att krypa tillbaka till den falska verklighet som vi känner oss trygga i..., berusningen...

Att slippa verkligheten är som att dra upp tröjan över ansiktet och inte vilja se den, men att ändå fortsätta gå i ovissheten....

Hur går det då för de som velat testa?

Många går på bakslag efter bakslag, men så länge man inte har givit upp så finns fortfarande chansen till ett friare liv inom räckhåll...

För de som givit upp finns inget annat än de redan känner till, och där vill de ju inte vara..
De har tappat livslusten, vill inte ta tag i någonting alls, uppgivna, väntar på att "tåget" med ångest och social misär skall köra över dem, vad finns mer att kunna göra..?

För de som aldrig gav upp, och lyckades, de har gått igenom skärselden...
Fråga dem om de saknar sitt gamla levnadssätt, jag kan nog våga säga att svaret är 100%-igt
samma oavsett vem du frågar, för skulle de ha ångrat sig, så är förändringen så lätt...
Bara att ta det första glaset...

Jag har efter snart 4 månader ingen som helst lust att gå tillbaka till mitt gamla liv...
Svaret är enkelt:

! Nej det var inte roligare, bara "flummigare"..
! Nej det var inte gott, sprit är inte gott, varför groggar man annars?
! Så mycket socialt kultur runtomkring det, ja det är det, men varför vågar du inte lätta ditt hjärta om det är bara groggvirke i ett vackert glas, tänk den tanken...
! Varför är det så viktigt att känna "buzzet" i huvudet när man fyllnar till, tja varför?
! Varför övergår "buzzet" till det andra obehagliga "antibuzzet" så fort, och går inte att få tillbaka med mera alkohol, varför, varför?
! Varför bli alkoholen som jag försökte dämpa antibuzzet med en bakfylla...
! Varför sa jag en massa dummheter på fyllan, som jag inte vågar säga annars?
! Varför har jag en massa blåmärken på kroppen, som jag inte vill minnas..
! Varför får jag efter en fylla så många som tittar snett på mig, oavsett familj eller arbetskompisar.
! Varför får jag mer ångest för varje gång jag försöker dämpa detta med mer alkohol....
! Varför vill jag inte uppleva detta igen, tja VARFÖR?

Svaret är enkelt, det står här ovanför...

Är jag en "torris", jag kanske bildligt talat, men jag har börjat se mitt liv med andra ögon...
Till en början skrämde det mig, men nu trivs jag med det, för det här är verkligheten...

Lycka till med era livsval, jag har gjort mitt..../Berra

Jaha...

har varit på kalas hos barnens pappas bror, hans fru & son fyllde år.
Barnens pappa kom inte.Skönt på ett sätt, men trist för barnens skull.
Nu finns det ju andra som kan axla hans mantel... hans pappa,
Kom lite lurig... sen bjöds det ju på ngn öl till smörgåstårtan... & senare ngn whiskey.
Sitter & säger samma sak flera ggr.

När vi skulle köra hem honom så fixar han inte att sätta på sig bältet... inte heller att flytta tillbaka sätet.

Som ni förstår så föll inte äpplet så långt från trädet...

Jag hoppas & vill tro att jag har brutit den trenden.
Att mina barn tar sig en längre bit bort från trädet.
Jag gör allt som står i min makt för att de ska vara upplysta & förstå farorna som lurar.

.........../ Mie.

SHIT....

Denna tråd är uppe i 4000 visningar i denna stund...
Makalöst...

Kram Mie...

Hej Berra...

Ny tid - nytt liv.
Våren blir inte bara en symbol utan det är äkta.

Världen förändras utanför fönstret, tankarna & känslorna förändras innom oss.
Livet kommer sakta åter.
Från att ha gått i kylan med snabba bestämda steg mot ett bestämt mål, kan vi nu börja stanna upp & le mot dem vi möter.
Lyssna till alla ljuden som finns runt om oss.
Vända ansiktet mot solen & känna värmen sprida sig & krypa ända in i själen...

Berra...du behöver inte vänta, det finns redan hopp.

Ljuset kastas på dej när dagarna blir längre
Din familj kastar dej till gjädje & lekfullhet,
Havet av äkta berusning finns runtomkring dej,
Flaskan är kastad.

Lev.... / Mie.

Go'morgon världen!

Det är torsdag morgon/förmiddag och jag har väl fortfarande inte lyckats gnuggat bort nattens ögongegga som brukar samlas i ögonvrån, lite diffus syn så här på morgonen...

Denna morgon är fantastiskt, ute!, det har varit strålande sol och knallblå himmel sedan igår förmiddags...

Isranden på sjön går allt längre ut, och jag tokstirrar ner i dikeskanten efter årets första tussilago.
Jag har verkligen bråttom med våren i år, vill att den skall komma igång, fort..NU!

Vill se allt det där gröna spira, knoppar som ploppar upp här och där...
Sitta i en trädgårdsstol utmed huskroppen blundandes med ansiktet vänd mot solen, kanske med en filt i knät, för än har inte de tunna vindarna fått upp någon värme, ..än!

Lyssnar på symfonin alla småfåglar drar igång efter vinterns bistra tystnad, väntar på att att snödropparna i blomsterrabbatten ska komma upp och nicka till mig...

För det är en ny tid jag går till mötes, en tid utan kemisk berusning...
En tid utan ångest som kastar mig som en söndertuggat raggsocka i en hunds käftar mellan hopp och förtvivlan, varje vecka, undantagslöst...

Jag vågar idag ha lite framtidshopp, men orkar inte vänta på den...

Kasta ljus på mig..
Kasta mig till glädje och lekfullhet...
Kasta mig i ett hav av en äkta berusning för kärlek till livet och alla människor runt omkring mig...
Kasta flaskan åt !#%?!

Berra

hej på er...

Lycka till och jag vet att ni fixar detta.

Vissa saker gjorde så ont och läsa, men jag har ju inte läst klart än.

Önskar att min man ramlar in på denna sidan inom det närmaste
Undra vad han skulle göra och säga?

kramar på er :)

Hej Alla! (gör det lite enklare så..)

Tack för allt stöd, det hjälper lite...
Känns som en liten ficklampa i mörkret...

Nu vill jag peppa dig lite Lise, tror nog att du just nu känner en viss ångest över att du har kastat ut hjärtevännen din, du oroar dig för honom...

Nu tror ju jag att du har varnat honom tillräckligt länge, att valet ligger hos honom...
Han är nog väldigt medveten om det, men låter sig själv åka räkmacka på ditt dåliga samvete, han har gjort det tidigare och kommer med största sannolikhet fortsätta med detta...

Kanske är han just nu något förvånad att få åka ut, att du tog till orda, och söker sig till någon polare eller arbetskompis och får kvarta på hans soffa några dagar, och väntar på att ditt "utbrott" ska lägga sig lite....
Jag tror att han kommer tillbaka och säger att allt ska bli bra igen, för han har mycket att förlora på att inte följa "husets regler"...

Men han är en slav under flaskan, och kommer lova guld och gröna skogar (dvs manipulera dig redan i farstun..), och om du bara ger med dig alldeles för lätt så kommer detta var ett minne blott för honom.

För jag tror att du lider minst lika mycket när han är borta, bara vetskapen att inte veta var han är är säkert mycket tärande, men det är som att skälla på en unge, man måste vara arg för att denne skall förstå, och bara förlåtande om den andre har förstått.

Du gör detta för dig och dina barn (din familj), den fjärdedel som håller på att förstöra familjen på sikt har du ställt inför ett ultimatum, familjelivet eller flaskan, det är inte du som är dum, det är han som måste välja..

Ge honom några dagar/vecka att tänka igenom sitt beslut, du hytter med fingret åt honom och håller en färdigpackad väska i hallen som en symbol om han någonsin tar till drickat igen så står väskan packad och klar i hallen, där ska den stå i flera månader framöver.
Du ska hårdnackad inte låta dig övertalas, den ska stå där som en varning...

Kravet är enkelt, ingen alkohol varken hemma eller borta, njet nada!
Om han så mycket som luktar på en fis hädanefter så ställer du fram dojjorna åt honom!

Eller ta hem skilsmässopapperna, ha dessa färdigifyllda och sätt upp dem på kylskåpet!
Ett färdigfrankerat kuvert och berätta att dessa ligger på lådan dagen efter han fyllnar till nästa gång...

Det kan hända att han är en stolt person och lämnar dig för gott...
Men då har han gjort sitt val, och värderar han inte sitt familjeliv mera än så, så tycker jag det känns som ett dött lopp redan från början...

Jag tycker att du gör rätt, tre personers framtid går före en...

I hjärtat gör det ont, men i hjärnan känns det rätt, kanske inte nu, men sen...
Det är inte din man du bråkar med, utan den djävul som har kidnappat hans själ...

Nu skänker jag dig all tro och hopp, framtiden finns där, någonstans..

Lycka till! / Berra

Hej igen!

Jo det är nog jobbigt nu. Känner mig hemsk som sitter här och mumsar på kvällssmörgåsar och té medan han är därute någonstans. men det här är vår ända räddning.

Men nu ska jag försöka stå på mig och dra det stora strecket som Mie säger. Jag ville/vill ju inget annat än att ha ett normalt vanligt familjeliv. Han väljer att inte delta i det fast jag samtidigt tror att han vill det innerst inne. Han klarar bara inte av det. Kanse han inte heller vet hur man gör.

Min svärfar har (haft?) alkoholproblem är inte säker på hur det är nu. Min svärmor var shopoholic. Min man har verkligen inte haft en lätt uppväxt men i all fall.

Jag trodde inte jag skulle orka gråta mer men t o m under stretchingen under kvällens gympass så bara rann tårarna. (Tur att det var mörkt)

Nåja jag oroar mig för allt nu, för hans ekonomi, vart han ska ta vägen, att han inte tog med sig några kläder osv. Men han måste ju reda sig själv.

Och du Berra, jag håller med Mie om du bara orkar skriva om hur du mår så är det säker tinte bara bra för dig själv utan för många andra också.

Nu måste jag packa, hänga upp tvätt och disk aoch försöka hinna sova en stund, tåget går okristligt tidigt imorgon. Tack för att ni orkar peppa mig!

Lise

Hej Lise
Det låter som att du vet vad som kommer hjälpa dig, barnen och kanske på sikt honom. Samtidigt känns det väldigt tufft att vara hård när det ända du vill är att hjälpa. Jag kan bara föreställa mig hur mycket karaktär och klart tänkande det krävs för att ta ett sånt beslut.

Hej Lise...

Håll kvar tanket att det är han som gjort valet.
Han måste nu stå sitt kast.

Du hjälper honom inte genom att sms:a el ringa...
Du har satt din gräns. Sudda inte ut den. Låt det vara ett tjockt svart streck...en linje som han inte får korsa.

Du bör inte vackla i ditt beslut... försök att stå emot.
För din,för barnens & framför allt för hans skull.

Det är svårt, väldigt svårt eftersom du har möjligjort hans drickande tills nu.
Därför mår du dåligt & känner dej elak.
Men du är verkligen inte elak utan du har nu satt ner foten för att visa att du inte accepterar hans drickande längre.

Du är stark & modig.
Du kommer att gå segrande ur den här striden... / Mie.