Senaste kommentarerna i forumet

i min tråd:

Tack - men Nej tack Andreas, jag är inte och vill inte vara din egen lilla ängel och inte mullistantis heller.

Jag skrev för att jag kände ett starkt behov att delge dig det jag känner när jag läser en del av dina inlägg och jag kan inte på något sätt se av det du skriver att jag skulle nått fram.
Jag har svårt att förstå till vilken hjälp jag kan ha varit, i synnerhet för din fru och dina barn. Jag kan inte föreställa mig annat än att de ”tagit skada eller lidit” av att ha en man och far som förhåller sig till alkoholdrickande så som det framgår av det du skriver - jag kan förstås ha fel men jag tror inte det. Dessvärre.

Nej, jag fattar inte riktigt, eller just ingenting.
Allt gott / mt

Du snavade, men det är väl inte så konstigt när ni körde blindbock och det var du som skulle gå med halsduken med förbundna ögon och din chef hade snurrar dig i tio minuter och sedan ledde dig rakt mot snubbeltråden .

Det är du som är offret, tjena att du skulle säga nej när du är i beroendeställning mot chefen.
Nyanställd och vill göra possetivt intryck.
Och detta utnytjade chefen såklart.

Nä, gjort är gjort. Upp på pållen igen, stärkt av lurigheterna då fixar du detta.
För faaaan, det är ju du som är FANTASTISKA FIA!!!

Otroligt men jag diggar dig bruden, skinn på näsan javisst.
Allt gammalt groll känns pase.
Önskar dig ALL lycka till!
/A

Förstår då viker avtryck du har gjort hos mig?
Jag skulle verkligen vilja ägna mig åt att arbeta med folk som har det svårt.
Vis av mina egna erfarenheter.
Vet inte vad som driver mig, pengar?
-Nä, jag är certificerad webbprogramerare. Vore det pengar jag var ute efter så hade jag arbetat kvar i it branchen.
Aktier då, jag gick hemma tre år och var sk daytrader men där kan man snacka om stress och oro.
Pengar har aldrig varit min drivkraft.

Jag har arbetat på förskola, i särskolan. Ett tag var jag inne på att utbilda mig till rehabinstruktör och arbeta med folk som blivit nyskadade genom trauman, så jag kunde dra lärdom av min egen motorcykelolycka.

Jag har tävlat med motorcykel och kört roadracing.
I min ungdom vill jag bli polis, för att kunna hjälpa till.
Alfa yrken jag haft har jag velat vara den drivande, den som håller i taktpinnen så att säga.
Takt och takt..........
Jag har med tanke på takt, sansat sedan jag var 6 år

Jag har dansat allt från folkdans, latinamerikanska danser till bugg och jive.
Var med i Lasse Kuhlers pardans grupp, har uppträtt med franska rokokodanser.

Vad viol jag säga med detta nu då?
Inget, jag bara skriver av mig. Och skriver det som kommer upp i skallen.
Men jag hoppas och tror att de närmaste inte tagit skada eller lidit av att jag gillar att dricka.
Jag känner till problematiken och har lärt mig att säga
-Tack, men nej tack. Det har detta forum lätt mig. Alla föredömen, framförallt du m.t.
Men även Adde, Berra, Santorini, Markatta, Tilde....ja listan kan görase jättelång.
Även Fantastiska Fia skall vara med i båten.
Vart detta tar vägen vet jag ej, jag skriver med mobilen men vill bara säga till dig mullistantis.
Jag är så tacksam och glad över alla dina berättelser och vinklingar och hur din syn är på det hela utifrån som du sr på det hela.

Du är den som betytt mest för min överlevnad, och jag och även mina barn...min fru har just dig att tacka mycket för.
Tack vare dig kommer det gå bra, jag drar mig tillbaka kanske........
Men tittar förbi nu och då och lämnar lite lägesrapport.
Oj vad mycket det blev, får se om man fattar ngt? Jag har bara skrivit och skrivit nu en stund.

Alles//A

Tack vänner! Jag läser allt ni skriver och jag tar till mig det. Känner mig även ödmjuk för att ni orkar bry er om min ringa person. Ringa person? Jo, idag känns det så. Min chef är som Santorini och Adde påpekade en skit. Ja, inte en skit men kanske har hon egna alkoholproblem. Men jag vet att hon inte höll en pistol mot mitt huvud och tvingade mig att dricka. Jag kunde ha stått på mig och i värsta fall gått därifrån. Men min självkänsla räckte inte till. Tror att Victoria har rätt, om jag läser henne rätt. Man/jag är inte redo förrän jag är redo. Bara jag kan säga nej. Livet kommer alltid att "ställa" till det för mig och alla andra. Tack mt för sången, den var träffande. Tack MB för att du är du. Även jag har saknat dig. Tänker; Shit? Har jag en så klok vännina. Något måste jag ha gjort rätt?

Göra rätt? Ja? Mannen läste nog in en massa mixade signaler då jag blev kärleksfull och "snäll" i fyllan och villan. Men var jag bara snäll för att få dricka? Jag vet inte. Antagligen eller lite både och. Tycker ju om mannen men vill vara vit. Nu blev det bara fel då han tror att jag är botad. Botad? Nej, jag är inte botad.

Sov hela dagen. Fyllesömn. Vet att blir ingen sömn inatt. Men jag klarar det. Kan jobba trött imorgon eftersom jag inte är bakis rent fysiskt. Psyket är det värre med. Vem är denna veka kvinna som inte kan säga nej till en dagens? Är jag ett våp? Är jag dum? Feg? Hårda ord men jag måste dra mig under samma kam som andra som snubblat. Landar i feg. Det ska jag jobba på.

FegaFia

alla tycker det - att det är sjukt att dricka sig berusad i sin ensamhet... Jag tycker det. Jag kunde inte leva med min mans sätt att dricka - därför gick jag.
Vad tycker du? Hur vill du leva ditt liv? Det är de frågor du måste ställa dig och besvara för din del. Det är det, dina svar som gäller och det du ska stå upp för.

Jag klistrar igen in en text ur Carina Bångs blogg. Hela bloggen och i synnerhet denna text har varit till stort stöd för mig:

Maktlöshet/Maktfull

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekram och allt gott / mt

Ge mig en bekräftelse (ännu en gång) på att det är sjukt att dricka sig märkbart berusad själv hemma..
Min sambo berättade om sin bror idag som under natten stökat runt i huset där de bott i helgen, haft tv´n på högsta volym och låtit ur sig och ramlat mm....han kunde då inte förstå varför man var tvungen att dricka så mycket jämt så att man hamnade i detta läge....
Då kunde jag inte vara tyst och sade att jag tycker att det är helt sjukt att överhuvudtaget sitta hemma och dricka själv- då kände han sig träffad men det enda han sade sarkastiskt var "det tycker du ja"....

Ännu en sak som jag ser så tydligt- förnekelsen- som inte blivit bättre trots mina försök att ändra på det. Ge mig kraft att förändra det jag kan förändra- detta rår jag inte på.

Men visst är det sjukt att dricka själv- hjälp mig att inse att jag tänker rätt..

Kram

Men efter alla turer med läkare och försäkringskassan så har jag återigen fått vatten på min kvarn.
Man måste bara frisk för att orka med att vara sjuk.
Till alla, kämpa kämpa.....
/A

Hej Markatta.
Tack för input. Får se om han kommer till jobbet imorgon och minns att han ringt mig och i så fall hur konversationen utvecklar sig. Ja, jag vet att cheferna har tagit upp det med honom, men jag vet inte HUR. Jag har varit och pratat med personalchefen och hans närmaste chef om detta och meddelat att de är skyldiga att erbjuda stöd.

Vet dock inte hur det har gått då jag inte har rätt att veta något, men det verkar ju inte fungera i alla fall.

Ska tala om för honom att han får ringa mig när han är nykter.
Tack så mycket för svar!

tycker också att det är en stor skit till chef som inte kan respektera folks vilja och framförallt på det personliga planet. Personal som inte dricker måste ju vara en stor tillgång eftersom de är friskare än andra och inte fullt med rundgång i skallen. Jag har alltid ifrågasatt dessa löjliga tillställningar som kallas afterwork och som har som huvudpunkt på dagordeningen att alla ska dricka och mest illa tycker jag om när företaget bjuder på spriten. Personalvård ?? Näe!! Så fan heller !! Snarare en chef med egna alkoholproblem som vill göra det legalt att kröka.

Upp och hoppa och ta ett nytt beslut vännen !

Kram !

Ja, jag tror att det är det bästa, fråga rakt ut och vara ärlig och rak. Tänk gärna efter noga före exakt hur mycket du är beredd att hjälpa kollegan så att det också blir tydligt vad du har för gränser så att du inte riskerar att bli medberoende eller att kollegan lägger något ansvar för nykterheten på dig.

En varning vill jag komma med och det är angående att han ringer dig onykter. Vare sig det är för att "bara prata" eller om han ringer då han mår dåligt så kan det vara en god ide' att säga att du bara vill att han ringer då han är nykter. Annars riskerar du att "underlätta" hans drickande om han har någon att ringa till för att inte känna sig ensam i fyllan eller att prata om sina problem under ett alkoholrus som bara förstärker det "tycka-synd-om-sig-själv-syndrom" som de flesta alkisar lider av och som faktiskt hindrar dem från att inse att de själva styr över sina handlingar.

Du skriver att "alla på jobbet vet att han dricker, även cheferna". Vet du om cheferna har tagit upp detta med honom? Som arbetsgivare så har man skyldighet att erbjuda stöd genom till exempel företagshälsovården.

Lycka till!

är det för chef som trugar alkohol på folk?! En muslim som inte dricker alkohol, varför kan inte ett nej tack accepteras! NU blir jag verkligen "furious" :). Anklaga inte dej själv Fia, det är jättesvårt i början och man borde inte behöva råka ut för såna typer, nånsin. Inte ska du behöva säga att du är alkoholist heller, du ska inte behöva skylla på nånting. Jag blir så förbannad på den här spritkulturen vi lever i där man tvunget ska motivera varför man INTE dricker! Det borde vara naturligare att försvara varför man måste ha alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Nu har jag kommit så långt att jag skulle vägra att förklara mej eller be om ursäkt för att jag är nykter. Skulle nån verkligen insistera, ja då kommer jag att visa fingret, lillfingret, som jag bröt i min sista stora fylla och som för alltid är krokigt. Men jag hoppas slippa göra det.

Starkt Fia, du är tillbaka och låt dej inte nedslås av detta avsteg. Du kan och du visar en verklig vilja. Jag tror på dej.

Fia, även jag är glad att se dig här, trots omständigheterna. Har så många gånger funderat kring vad det är som händer med oss. Vad som gör att vi snubblar och snubblar, trots alla insikter och avsikter. Och vad det är som gör att en viss gång är den allra sista. Man är inte färdig förrän man är färdig, liksom. Så banalt förstås, men det är ung det jag kommer fram till varje gång jag gör tankeresan. Kram

men det säjer pling, pling i huvudet på mej när jag läser, din motvilja mot att ta experthjälp ser jag som ett sätt för dej att hålla en nödutgång öppen. Det är lättare att smita ut i en nödutgång utan "vakt" om du förstår vad jag menar. Lyssna på Mulletant, jag känner likadant som hon, men hon uttrycker det bättre.

Kram Andreas!
/MB

kurar ihop mej och spinner. Gött att du är tillbaka, har liksom saknat dej...

En del chefer har liksom hamnat på fel ställe, man får sätta rätt papper i näven på dem om man vill att de ska göra rätt.

Du fixar detta galant, Fia, och kommer ut på andra sidan med en stor erfarenhet. Kan bara nämna att det är för såna här tillfällen som du råkade ut för som jag har kvar mina antabus, första gången av något som brukar vara alkoholdränkt efter nykterheten är en stor riskfaktor känner jag.

Kram, Fia, Fantastiska Fia!
/MB

Men inte nog med det ena så är det en del projekt som skall ros om hamn.
Mulletant var inne på en bra sak där om att byta riktning i livet med arbete osv.
Jag hoppas och tror att jag skulle kunna göra skillnad om jag arbetade med saker jag brinner för.
Det snurrar så många tankar i mitt huvud nu så drickat glöms helt enkelt bort, och det är bra.
Önskar alla en underbar söndag nu!
/A

FinasteFia för dina ord i min tråd. Även om ordet modig inte innehåller ett enda "f" är det ordet jag kände när jag läste ditt inlägg i morse!
Du är en vinnare... och får en sång du också http://www.youtube.com/watch?v=kUK4aTz4rx0
Söndagskram / mt

Tack för pepp o min tråd vill.sluta! Du och jag är nog så olika två människor kan bli. Eller kanske är vi exakt lika? Skrämmande tanke för oss båda.

Tycker Mulletant skrev bra till dig och jag respekterar men förstår.inte riktigt din motvilja till behandlingshem? Jag har varit där. För mig funkade det inte men jag var inte redo. Kanske har du kommit längre? Jag blir lite orolig när jag hör att du ska vara hemma i sex veckor utan "krav". Men jag hoppas att du klarar det och att det går dig vål. Att söner och fru får njuta av den empatiska, klartänkta man som vi ibland ser skymta till här.

Fia

Hej Fenix! Jag vill bara titta in och se om allt är ok med dig? Du betydde och betyder en del i min värld så jag vill veta att du är ok?

Kram från Fia

Du reser dig igen, du har gjort det förut!
Du är fantastiskaFia på många sätt.
Visa var skåpet skall stå, gör som furieFia

-Peka med hela armen!

Härligt att ha dig i båten igen!
/A

Hej Mulletant! Förstår varför du är så älskad. Det du skrev till vill.sluta tog verkligen tag i mig. Du skrev det jag hade velat skriva men mina ord räcker inte till. Jag är en missbrukare och mitt inlägg hade snarast blivit ett påhopp. Ditt var bara kärleksfullt. Är glad för din skull, att du har fått tillbaka din "riktige" man. Allt gott brukar du skriva och det hoppas jag att du får.

Fia

Inga hjälpmedel utan detta SKA jag fixa.
Har trillat massvis med gånger, slagit mina armbågar och knän så dom blivit blodiga. (bildligt talat)
Men nu känner jag en förändring, i samband med det som skedde och mitt höga blodtryck.
Om inte annat så för mina underbara barns skull.

Och den fantastiska frun!
Jag hänger kvar här, blir peppad av att läsa.
Forumet behövs.
/A

Jag är patetisk. Valde (?) att ramla i helgen. Frågetecken efter valde eftersom jag hamnade i en sits jag ännu inte var redo att hantera. Utgång på jobbet. Fira en kollegas 60-års dag. Kollegan är för övrigt muslim och dricker inte. Men min chef -hon respekterar inte att kollegan och jag inte dricker. Jag är feg och skyller på medicin. Så ett varsitt glas "dagens" trycks i min och kollegans hand. För vi måste ju fira. Sen går det bara utför. Vin till maten. Gott tänker jag men är det gott? GOTT? Alkoholdjävulen i mig väcks då. Känner mig spirituell, roligare och vackrare. Livet har aldrig varit så fantastsikt, här sitter jag med nya arbetskamrater. De accepterar mig och jag är normal. Klockan närmar sig 23 och nu börjar gänget tänka på hemgång då vi gick ut direkt efter jobbet och många har familj. Krögaren bjuder på en varsin avskedsshot. Toppen, eller? Jag tar bussen, men inte till katthemmet utan till maken eftersom jag vet att det finns mera där. Gårdagen blev en dimma av vin, sprit och kärleksförklaringar från båda håll. Men i natt vaknade jag igen på riktigt. Taxi hem till stackars kissar som inte har fått mat på ett dygn. Taxi hem till nykterheten. Letade överallt men hittade inga antabus vilket kanske är bra eftersom det antagligen hade varit farligt att ta en nu. Så nu sitter jag här och undrar vad fan som hände. Är jag inte starkare än detta? Vad är det för fel på mig? Ni behöver inte svara för jag kan svaren. Men det känns snopet. Löjligt. Fult att kunna bedra sig själv. Fegt att inte säga till chefen att jag är alkoholist.

Så vad kan jag göra? Bara kavla upp ärmarna och göra ett nytt försök. Trots spöken på forum så väljer jag att skriva här för detta forum har hjälpt mig förr. På sätt och vis är jag glad att jag mörkade min sjukdom för på en rökpaus i fredags avhandlade två av mina arbetskamrater en tredje icke närvarande. "Den där Y, hen är duktig, men antagligen alkoholist. Hen stinker ibland. Chefen bör ta tag i detta". Jag säger inget då jag är feg och inte vill sticka ut, men jag tänker; Samma chef som trugade mig och min muslimska kollega att dricka trots att vi sa nej? Ja, lycka till där.

Så nu är jag tillbaka. Lite stukad men inte fälld. Jag hade några bra månader då jag kände mig fysiskt och psykiskt stark. Jag vill känna så igen. Jag ska känna så igen!!!

FuriuosFia

du har många gånger hänvisat till att det jag skriver har betydelse för dig.

Efter stor tvekan gör jag därför, än en gång, ett inlägg i din tråd – kanske för att jag kunde vara din mamma och dina barns farmor eller mormor – eller möjligen din farmor eller mormor … Oavsett - det gör ont i mitt hjärta, i hela mig att följa din väg… Samtidigt som du hejar på andra och ger råd, till exempel ”att spela filmen till slut” fortsätter du själv rakt mot avgrunden i ett accelererande tempo - i mina ögon.

Det gör ont i hela mig när jag tänker på att du har barn som lever i den verklighet du försätter dem i. Jag skulle innerligt önska att du, nu när du är sjukskriven och körkortslös och inte kan ha ansvar för att köra familjen hit-och-dit, skulle ta möjligheten att söka hjälp. Jag skulle önska dig, unna dig och din familj att du skulle söka dig till ett behandlingshem. Du torde vara väl kvalificerad för det om din motivation till att ändra livsväg finns. På riktigt.

Jag och andra här på forum har följt dig länge nu – jag vet och jag hoppas att du inser att du är en person som gör intryck, lämnar avtryck hos andra. Det betyder, som jag tänker, att du är en människa med gåvor och talang som du kunde använda för att gagna dig själv och andra… Vara andra människor till glädje och hjälp att växa – på ett genuint och äkta sätt, kanske sprunget ur dina egen erfarenheter. Bli en förebild.

Jag skriver detta väl medveten om att ett faktiskt beslut att bryta ditt – i mina ögon – destruktiva och livsfarliga mönster måste komma inifrån dig.

Jag skriver för min skull därför att jag inte stillatigande bara kan se på. Jag skriver för att få ro i min själ.

Jag skriver som det barn jag var till en alkoholiserad far och maktlös mor.

Jag skriver som den hustru som satte ner foten, steg ut över tröskeln och därmed bidrog till att förändra livet till det långt bättre - för fler än mig.

Jag skriver som den farmor och mormor som skulle ställa till ett helvetes liv om något av mina barnbarn levde i en verklighet som liknar den jag får bilden av när jag läser vad du skriver.

Jag inser nu att jag skriver med mitt hjärteblod... Det är kanske därför jag skulle möta dig här – för att få möta mig som det hjälplösa barn jag var och få skriva av mig min erfarenhet i den känsla jag känner så starkt just nu. Men också som den vuxna som insett och erfarit att förändring är möjlig, det går att ta makten över sitt liv.

Faktiskt – medan jag skriver spelas i en radio nära mig ”Du vet väl om att du är värdefull … att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du” – det gäller också dig! … och lite senare ”Under ytan” … http://www.youtube.com/watch?v=gNCyU-A0Ph0

Allt gott önskar jag dig och de dina.
Med kärlek / mt

Jag vet o fattar jag inte kan hänga det här på henne eller min familj.. Är nog bara för stolt för att inse..att fatta på riktigt, att jag är en idiot och inte alla andra som INTE hjälper mig nu :( Hatar alla nu känns det som för ingen finns...och jag behöver dom jag älskar :(

det här sättet, med forumet, eller professionell hjälp typ läkare, beroendeenhet eller liknande. Du kan inte hänga upp det på anhöriga. Finns AA också, en del av oss trivs bra med det.

Men som sagt, läs här så mycket du orkar, jag "bodde" här i flera månader, läste och läste, hann nästan inget annat, men det gjorde susen, jag förstod lite mer hur spriten och hjärnan funkar, hur påverkad resten av kroppen blir utan att man märker det etc.

Nu är det läggdags..
/MB