Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran En boendestödjare tror jag skulle kunna hjälpa dig jättemycket - att komma igång med saker. Det är vidrigt när apatin tar kommandot. Man förmår inte ens lyfta fötterna. Bristen på handlingskraft blir i sig handikappande. Då kan det hjälpa om en boendestödjare ringer på dörren och säger: ”Hej, idag ska vi tvätta, handla och laga mat.”

Tänk på sambandet tänka-känna-göra. Jag har med endast mitt intellekt till hjälp faktiskt inledningsvis tvingat mig att göra vissa saker, för att jag vet att jag mår bättre efteråt. Undvikande gör alltid ångesten värre - man måste utsätta sig, för att ta sig igenom och på sikt slippa ångesten.

Man kan säga att mitt intellekt har varit min boendestödjare många gånger. Jag vet rent teoretiskt att vissa saker på sikt får mig att må bättre: Umgänge med andra (höra till ett sammanhang), rörelse, dagsljus, rutiner, bra mat, goda sovrutiner.

Men ibland är min depression så djup att det inte hjälper att jag vet allt teoretiskt, jag kan inte förmå mig ändå. Då funkar antidepp för mig som ett gips på mitt stukade mående. Det hjälper mig att räta på ryggen, lyfta blicken, ställa mig upp och faktiskt börja göra bra saker.

De tabletter jag tar nu är 60 mg Duloxetine på morgonen och 15 mg Mirzatapin på kvällen. På två veckor märkte jag skillnad sommaren 2022. Efter två veckors medicinering kunde jag börja göra bra saker, och sen blev det stadigt bättre vecka för vecka. Fortsätt jaga psykiatrin! Ring din kontaktperson, tjata, tjata, tjata!

Kram 🐘

@bella70 Vi är överens om att han ska flytta. Dessvärre har han inte fokuserat så mycket på det just nu. Han hoppas väl att jag ångrar mig antar jag. Jag har medvetet undanhållit ålder på våra barn.
Jag tittar också efter eget boende, det hade varit underbart men känner att jag inte är redo att lämna huset än.

@Natalia Men gosekatten då! Låter så mysigt. Jag jobbade förut i resturangbranchen och då kunde det vara riktigt långa pass och minns att man var helt död efter tre långpass.

Dricker gott kaffe innan det är dags att bege sig iväg på jobb. Nu skapar vi en bra torsdag tillsammans!

@Varafrisk Så bra att du tänker på att inte lägga energi på deras sätt att vara, det kan du ändå inte förändra. På dom hade jag applicerat sinnesrobönen🙏❤️

Det citatet tar jag med mig
”Stark är den som tillåter sig att ta emot hjälp.
Modig är den som ber om den.
Kraftfull är den som vill utan veta hur”
Tack🙏

Jag önskar dig en fin dag❤️

@Himmelellerhelvette hurra!🌟Så starkt och bra jobbat. Det är häftigt att man kan styra sina tankar. Jag har nyss börjat öva det och är lite ranglig så här i början haha, men det går framåt.
Önskar dig en härlig dag i frihet❤️

@Andrahalvlek Grattis till 1456dagar🥳 Du är verkligen en förebild! Tusen tack för att du var med mig hela tiden när jag stapplade mig fram på vingliga ben! Jag ser dig och vår2022 som mina nykterhetsföräldrar❤️Ni vägledde och var där för mig hela tiden och det var en enorm trygghet! 🙏

Då är det godmorgon del 2 då.
Hann bli trött den långa tidiga morgonstunden under del 1 💤
Dricker en kaffekopp och ska ordna mig inför jobbet.

Nu skapar vi en ny dag!

Idag är det 1,5 år sedan jag slutade dricka! 18 månader! 550 dagar🙏❤️

Resan började med att jag skulle vara nykter i tre månader, sen skulle jag lära mig dricka måttligt! Men jag läste på forumet flera gånger om dagen och jag skrev, fick feedback på mina tankar och fick inspiration att må ännu bättre om jag förlängde min nykterhet med tre månader. Sagt och gjort! Jag fortsatte här på forumet samt läste böcker och poddar om beroende och önskade mig tillståndet där jag aldrig mer ville dricka alkohol och känslan av att slippa! Den skrev gamlingarna på forumet om och det lät så fantastiskt! Efter nio månader infann sig detta tillstånd hos mig🙏❤️

Jag känner att jag fått livet på nytt och vill göra det bästa jag kan av det! Jag brinner för att utvecklas! Jag älskar känslan av att hjärnan är med mig! Jag har lärt mig att hjärnan är plastisk och att jag inte bara ”är” utan kan förändras! Att man kan träna bort rädslor, ändra på beteenden som inte gynnar mig. Jag kan iaktta mina tankar och låta dom vara, jag behöver inte engagera mig i dom och därmed grubbla bort flera timmar där jag gräver ner mig i dom! Jag kan se en tanke, se att den har jag tänkt på massor av gånger men jag kan inte lösa det av olika anledningar och då finns det ingen anledning att hålla på och grubbla. Det innebär bara att jag slösar massa energi som jag kan lägga på något vettigare❤️

Jag måste sluta. Bakgrund likt de flesta trådarna jag läst.
Men det är inte ”bara” att sluta, det har jag gjort i princip varje gång jag vaknar dagen efter att jag har druckit. Och det gör jag många gånger i veckan. Jag blir inte dygnfull i veckorna men ofta på helgerna. Klarar mig rätt bra då jag somnar.

Men till frågan, hur ska jag ”inte börja” dricka typ ikväll? Hjälp mig gärna för vilja finns.

@Surkärring 🙃❤️

Ena kissen väckte mig envist nånstans efter 3. Det är lite väl tidigt men ändå ett mycket skönare uppvaknande än att vakna tidigt efter en kväll med vin. Passar på att njuta av morgonstunden innan jobbet.

Jag uppskattar mitt jobb men medger att de långa passen inte lämnar mycket utrymme och det kräver en del tid i återhämtning de lediga dagarna. Efter ett långpass eller kanske några i rad känns den första lediga dagen därefter inte riktigt som ledig. Viss tid går till reflektioner över händelser och ibland händer saker som påverkar rätt känslomässigt och inte lätt går att släppa. Brukar se till att lägga tid till att bearbeta sånt ett par timmar när jag vaknat. Om de där kvällarna med vin var oönskade innan det jobbet är de ännu mer oönskade nu. Det känns som jag inte har tid att ha en oönskad alkoholkonsumtion. Med fokus och vilja till god energi och återhämtning lovar jag mig själv att det inte blir några enheter ikväll heller.

Önskar en Godmorgon. Nu har kissen som väckte mig fått mat, gosat och somnat på mig 💞 kärlek!

@Amanda L ska nog ringa ett samtal på torsdag. För att få lite pepp. Tack 🙏

@ångest000 Det vi gör som berusade är ju inte samma sak som att göra det nykter. Alkoholen är ett gift som förvränger tankar och känslor… Det är inte du.
Har det hänt flera gånger att du dricker dig så berusad kan det vara så att du inte kan kontrollera alkoholen längre.
För mig var det ofta så. Jag bestämde mig för att bara dricka måttligt men så funkade det inte. Om och om igen vaknade jag upp med ångest och minnesluckor. Det kallas kontrollförlust.
Nu har jag varit helt nykter snart ett år och jag har bara kul på fester och tillställningar eftersom jag inte dricker.
Har inga planer på att låsa in mig. 😂
Så det finns en bra lösning där du kan vara 100 procent säker på att det aldrig mer kommer att hända. Annars kan det tyvärr göra det. Du kan inte styra när du är full, då är det alkoholen som tar chefsskapet…
Din killes tillit kan du nog få tillbaka.
Tänk på att du bestämmer över det första glaset. Resten bestämmer alkoholen.
Lycka till ❤️🙏🏻

@Qwer1 Såklart är det det. Men häng i nu… Har du ringt o pratat med ngn rådgivare på alkohollinjen här? Kanske kan det kännas bra att prata med någon?❤️🙏🏻

Hur känns tanken på att ha det livet som du beskrev ovan tillsammans med barnen i lugn och ro i eget boende? Med ditt fokus helt på (o trygghet) barnen?
I kombination med samtalsstöd? Tänker att ni upplevt mycket som behöver hanteras.
Har du funderat på att prata med t ex skolan?

@Hoppfulle Kalle Ingen fara!
Jag läser också lite för snabbt ibland…😁

Jag känner väl igen det du skriver @emje: ”Oj jag förstod aldrig att det var ett så stort problem för dig” för att nästa gång vara aggressivitet och försvar. Och den där förvirrade känslan av verkligheten. Även delen med att dra ner en tid för att sedan öka igen.

Jag tror inte att du överdriver, tyvärr är han troligen inte ärlig ens mot sig själv. Lyssnade lite på beroendepodden där en man förklarade att han ”inte var alkoholist” med att han ju drack ur ett glas. Alkoholister dricker direkt ur flaskan. Det är en så lurig sjukdom.

Det låter som att du fattat ett klokt beslut för dig själv att lämna. Den där stressen är inget man vill ha i sitt liv alls!

Min man kom till (åtminstone viss) insikt efter att jag lämnat och ville få en chans att jobba med sig själv, bara av tanken om att det skulle finnas en förväntan på en eventuell framtid tillsammans fick igång mitt system direkt!

Vad gäller gränserna så borde du inte behöva sätta gränser för en vuxen man kring hur han bör agera när han har sina barn hemma.

Ta hand om dig!

Jag vet inte om det är mitt beroende men saknar att vara påverkad

@marshmallow11 Underbart att höra, grattis till 4 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Majaella Hej! Hur mår du? Jag är tillbaka! Vill du göra mig sällskap? Kram💝

Dag TRE. Skönt innerst-inne. Mående blir väl.bättre hoppas jag. Men vad gör man av uttråkheten. Hehe…

Tack för svar alla och så är det förstås. Fokus på mig och barnen och mindre fokus på honom. Helt rätt. Tack och lov har vi aktiva liv utanför hemmet både jag och barnen. Föreningsliv och många vänner och stor släkt att umgås med. Jag ska lägga ännu mer fokus på det! Märkligt liv bara… lever bredvid varandra istället för med varandra.

@Åsa M
Tack för stöd och tips, jag har försökt skriva anteckningar i telefonen under de perioder när det varit tungt. Nu måste jag bara orka gå tillbaka och läsa.

@has
Tack för din kommentar. Det hjälper mig enormt just nu bara att känna att du kan relatera. Jag hann inte skriva själva inlägget förut, men påbörjade:

Jag kämpar med mig själv och min verklighetsuppfattning. Jag har så svårt att veta vad som ligger hos mig och vad som är hans beteende.

Jag gjorde slut med min kille sedan 1,5 år i fredags. Inte för att jag inte älskar honom utan för att jag inte mådde bra i vår relation. Jag hade ett nästan konstant stresspåslag i kroppen och svårt att känna tillit och trygghet mer än i korta perioder (typ direkt efter en försoning).

Jag läste precis mitt första inlägg i det här forumet. Det var när jag hittade en gömd whiskyflaska i badrummet för lite mer än ett år sedan. Då fick jag ett kvitto på att det faktiskt var ett problem med alkohol och att jag inte var galen som hade märkt att han helt plötsligt blev mer onykter än vad som var rimligt utifrån det han druckit. Sedan dess har det varit både lögner och smygande med alkoholen tills för ca ett halvår sedan då jag var påväg att lämna relationen och han insåg att han drack för mycket. Han satte upp målsättningen att dra ned till 2 dagar i veckan (från ca 6 dagar) och jag tycker att jag var tydlig med att han får leva det liv han vill. Han ville själv hålla sig till det målet och jag var tydlig med att han inte skulle göra det ”för min skull”

Det höll ca tre veckor, sedan gick han successivt tillbaka till i snitt 5 kvällar i veckan. Det var oftast vin eller whisky, men ibland ”bara” öl. Jag såg det ändå som ett framsteg att han inte smög utan drack ungefär samma mängd men åtminstone framför mig.

Jag försökte någon gång att ta upp dialogen om alkohol men fick snäsande svar tillbaka i stil med att han inte orkar hålla på och prata om det hela tiden. När jag hade ringt och tagit stöd av alkohollinjen hittade han min lapp där jag hade förberett mig för vad jag ville ta upp, och blev arg. Jag kände inte att jag kunde ta upp det jag hade tänkt efter det.

I början på januari försökte jag göra slut men lyckades inte hålla fast. Han hade druckit whisky 4-5 kvällar i veckan hela december och gått igenom ca 3 flaskor på 4 veckor. Jag kunde känna påslaget i kroppen varje kväll han fyllde på det där whiskyglaset. Jag har tänkt att sålänge man kan prata om allt så kan saker lösa sig. Men nu kände jag inte att det fanns möjlighet att prata om det längre. Så jag gjorde slut.

Jag höll bara ut ett dygn. Han menade att han inte hade förstått att det var ett så stort problem för mig med alkoholen och att han kunde anpassa det för min skull om det var det som krävdes. Här började vi hamna helt snett och ansvaret blev lagt på mig kände jag. Han ville att jag skulle definiera vad jag behövde. Jag sa att det jag behövde var att se att han kunde sätta upp ett mål och hålla sig till det. Att känna trygghet i att han har koll. För att jag ska våga satsa på en framtid med honom och skaffa barn.
Han satte återigen upp 2 ggr i veckan som mål. Jag orkade inte hålla ut tillräckligt länge för att se om han kunde hålla sig till det.

Det som fick det att brista för mig var förra helgen då jag skulle ut och fira min födelsedag och jag var orolig för hur mycket han skulle dricka när han var själv med barnen. Så jag fotade whiskeyn innan och efter.

Han blev mycket riktigt onykter vilket jag hörde i telefonen under kvällen. När jag kollade i efterhand hade han druckit 4x50cl starköl och 20cl whiskey den kvällen. Dessutom fick jag höra att han inte ville att jag skulle komma ”inramlandes” efter en utekväll vid 01.00 när vi har barnen hos oss, så fick sova hos en kompis. Jag är nästan aldrig ute med mina vänner och det fick mig att känna att jag inte var välkommen i vårt gemensamma hem. Och att det var absurt att jag blev problemet i det här. Han hade då druckit mer än mig den kvällen.

Det som fick mig att känna att gränsen var nådd var tillslut att jag inte kände att jag kunde lita på att han kunde hålla sig nykter när han hade barnen själv, och känslan av att inte lita på vad han än skulle lova mig att förbättra. Jag slutade lita på hans ord. Jag kände att jag inte vågade riskera en framtid där jag behöver oroa mig för nuvarande och framtida barn varje gång jag väljer att gå ut eller åka iväg. Jag hade dessutom kontrollerat genom att fota, vilket jag inte tycker är okej eller hälsosamt i en relation, något jag inte är stolt över.

Jag krossade mitt eget hjärta när jag lämnade honom och hoppet om vår framtid. Jag har aldrig sett honom så ledsen och förstörd som när vi har pratat nu efter. Han tycker fortfarande inte att han har problem.
Jag tvivlar på om det faktiskt var så farligt nu i efterhand. Han säger att han hällde ut ett glas whiskey den kvällen för att han kände att han började bli onykter. Vill så gärna tro att han är ärlig. Det kanske ändå inte var så mycket alkohol att det var över gränsen?

Jag ifrågasätter nu om jag varit tillräckligt tydlig med mina gränser sedan innan, speciellt relaterat till barnen. Samtidigt svårt när det är hans barn. Känner mig också som världens mest dömande och hemska människa som skuldbelägger honom för detta beteende.

Nu blev det långt och säkert osammanhängande, var bara tvungen att få ned något. Vad har ni för erfarenheter?

Nu har jag kommit ur mörkret. Promenader och ännu fler promenader drog mig uppåt. Vaknade en morgon förra veckan med världens ångest. Det liknande bakisångest och blev påmind hur fruktansvärt många mornar jag vaknat med denna ångest efter en box vin. Nu är det snart 4 månader sedan jag tog beslutet att spola kröken. Jag har fått så mycket mer klarhet i hur jag fungerar som människa. Jag trillar omkull även som nykter men hittat sätt vad som får mig på fötter igen. Försöker att acceptera och vara ödmjuk inför vem jag är, även om det ibland är jobbiga insikter. Jag är dock så jäkla glad att det där fönstret öppnade sig i oktober. Min chef och närmaste kollega vet om hur det varit och att jag jobbar hårt (vissa dagar) med min nykterhet. Det känns bra att några på jobbet vet hur det är och att de stödjer mig fullt ut. I helgen fick jag en komplimang av en kille jag är bekant med att jag såg så fin ut. Jag vet tänkte jag lite malligt.