Senaste kommentarerna i forumet

@Onkel F mena mer om d e. för sent för hälsan e bortom räddning. men ja ska kämpa på nu. ja klarar ju alltid 10 dagar nykter inga problem. så dag 3 osv inga problem. bara de att man lider så jävligt . mitt största test är efter 10 dar när den långvariga absen spelar ut i adhd. men ja e redo o ta dag för dag o kasta bort de här skitlivet o sikta mot bättre liv. ja vet inte vilka metoder ja kmr snvända mej av när de blir jobbigt. men enda ja vet är att de får räcka ett tag nu iaf . måste repaperas nu.

God morgon! @marsmallow11, såg just att du tittade in på sidan igår. Det kändes kul och trevligt. Har ju försökt att komma in i rutiner ett tag, men det verkar inte funka alls. Tror ändå att det löser sig om man tar det lite som det kommer av sig självt och naturligt. Det blev inte rätt läggdags igår heller, utan gick och la mig runt klockan tre i natt. Hade inte tänkt ett smack på några rutiner utan bara sett på lite kul film och inte tänkt så himla mycket.

Vaknade sedan här vid ungefär åttatiden och kände att det väl var dags att gå upp. Innan jag visste ordet av så hade jag dragit upp persiennerna och fått lite luft. Såg någon rusa förbi på gården, och tänkte att det är nog någon som har bråttom till en buss för att hinna till nåt jobb. Sånt behöver då jag inte tänka på var känslan, och utan speciell tanke så gjorde jag av bara farten i ordning en kopp med varm choklad och några goda limpsmörgåsar.

Rutiner är nog inte så dumt egentligen om dessa kommer naturligt, känns vettiga, trevliga och inte är helt knasiga som den tvångsmässiga alkoholrutinen var. Sitter nu nöjd här vid köksbordet och är glad att man inte behöver gå till bolaget. Magen mår bättre, humöret rent allmänt och inte gråter plånboken heller kan man säga. Det känns rätt bra att vara nykter faktiskt. Det skålar jag för i kallt kolsyrat vatten.

Ha en fin fredag!

Hallå i stugan!

Fick tillräcklig sömn inatt och det tackar jag för. Har en ledig dag och har en lång skön morgonstund med kaffekoppen utan tid att passa. Träningskompis sover fortfarande. Vad jag ska göra av dagen har jag inte bestämt än. men kommer göra mitt bästa för att skapa en ny bra dag 🙂

Ta hans om er ❤

@marshmallow11 Grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@karo Det låter som att du har det väldigt tufft. Så bra att du och barnen ska få stöd!
Vi är måna om anonymiteten här i forumet och jag redigerade därför bort namnet på anhörigcentrumet du har kontakt med. Hoppas att ni får den hjälp ni behöver! Fortsätt gärna skriva här och berätta hur det går för dig, om du vill!

@Smillans Bra att du skriver ned det som pågår inom dig och inte gömmer dig i mörkret med tankarna. Gör du det blir det fest för alkoholdjävulen, det är precis där han vill ha dig när du dippar! Han ska då tala om för dig hur otroligt eländig du är på alla sätt och vis och säger att, klart du ska ta bara ett glas, det är du värd. Då mår du så mycket bättre!

Nä, bättre att stanna kvar i ljuset! Vissa dagar är skitdagar. Du har genomgått en jobbig händelse och det sätter fart på tankar och känslor, tvivel och skuld. Det skapar också lätt ilska och kan gå ut över andra. En man är ett perfekt mål för detta. Det är hans fel egentligen😂.

Jag brukar tänka att jag ska upp på korset och dö för att sedan återuppstå med nya krafter och tankar. Bryta ihop och sedan komma igen, igen. Då brukar jag sticka ut i skogen, springa eller gå men bara röra mig och låta känslorna och tankarna välla fram. Stanna upp, andas in frisk luft och bara vara. Ibland skriker jag och gråter ut om det känns så. Jag sticker iväg för att inte rikta allt mot min man och även mot mig själv. När jag är tillbaka är jag rätt matt. Sen stå ut och vara i det. Sova på saken några nätter, sen brukar tankarna vara lite andra och jag kan bättre hantera det. Sen att prata om hur det känns och vilka tankar man har med någon. När jag är lugn kan jag bättre prata med min man om det som sker inom mig.

Fortsätt skriv ned dina känslor och tankar, om inte här så på ett papper där hemma. Det är verksamt. Det viktigaste är att inte låta alkoholdjävulen vinna denna strid, ditt liv står på spel och den matchen vinner du!💪👊. Massor av kramar❤️

Jag har en riktigt låg dag idag. Vet inte vad jag får skriva här men på morgonen har jag tänkt på återfall. Dricka så mycket vin att jag däckar. All min energi och glädje känns som borta och jag känner så starkt att jag misslyckats som förälder. Vad är det för mening med nåt?
Arg är jag också. Vill be maken dra åt helvete och låta mig för fan va!
Jag försöker hålla humöret uppe och tänka positivt men det är svårt just nu.
Nästa vecka är det exakt sex månader jag slutade dricka vin. Fan vet om jag klarar dit.
Är ledsen och trött😢 Vet inte vad jag ska ta mig till.
Förlåt för ett urdeppigt inlägg.
Känner mig som en 🤡

Nej, det heter inte absolation. Det heter absolution. Förlåtelse för synderna.

Just kommit tillbaka från min morgonpromenad som blev en längre tur.
Hade nån diffus tanke att det skulle göra mig gott att gå förbi kyrkan på min väg idag.
När jag närmade mig så kändes det att det tog emot att gå in på den vackra kyrkogården (Den är som en park).
Insåg att det var apan som spjärnade emot. Tack vare introspektion och många månaders förberedelser för nykterhet, förstod jag att det är så jag fungerar: När jag är stabil och på gott humör så ska det ju gå bra att dricka. Hann inte ens känna något sug, utan kände bara igen symptomen på upptakten till en blöt kväll.
Apan är lugn och beskedlig, det är då riskerna byggs upp.
Jag började gråta. Jag gick mot Stillhetens kapell. Det var öppet och det brann ljus där.
Kapellet är väldigt avskalat och fritt från bilder och kors med Jesusen uppspikad därpå. Men det finns en inskription;
Genom stillhet och förtröstan varden I starka.
Jag satte mig ned och grät lite till, eftersom det inte var någon annan där.
Så föll det mig in; Kan jag ta in Apan (Alkoholdjävulen) i mig själv så kan jag lika bra internalisera Gud (Eller den Högre Makten).
En märklig tanke. Men i dessa dagar är jag öppen för allt.
Det här kan ju låta som en väckelsesaga. Jag drar inte så stora växlar.
För att sluta dricka så förberedde jag mig ju noga då jag var fullt övertygad om att det krävdes en enorm sinnesnärvaro, disciplin och styrka för att det skulle gå. Jag såg framför mig hur man bestiger berg, hoppar över enorma avgrunder och utkämpar en strid med sig själv. När det sen hände så var det som att kliva över en bit garn som låg på gatan. Jag vet att det är lika lätt att börja dricka igen; bara en bit garn att backa över. Konsten är väl att lägga så stor distans till garnet att det blir en längre vandring för att kunna backa över den. Och där är inte jag. Jag är bara ett steg från garngränsen.
Hur många gånger har jag inte suttit bakfull och glåmig på morgonen och tänkt; Nä, nu får det vara slut med alkoholen? Altt för att få snabb absolation.
Så småningom när jag satt där bakfull och glåmig och tänkte att nu räcker det, så kunde jag direkt säga till mig själv;
Vilket skitsnack! Du vet mycket väl att du snart är igång igen så fort du mår bra.
Nu ska Gud och jag göra lite tråkigt måstegöra. Mest för att hålla apan sysselsatt än för att känna mig duktig.

@Se klart Tack❤️

Här hade det hälsats i min tråd. Tack och trevligt. Skriver mer sen. Det är bra, men måste iväg.

Kul att du är tillbaka och tack för hälsning i min tråd.
Har lite bråttom så vill bara skicka en hälsning och önska trevlig resa.
Ja, var nykter tycker jag. Det är ett missförstånd att alkohol skulle öka njutningen i en redan fantastisk miljö.
Ha det så fint, vi hörs!

Godmorgon godmorgon! Jag ångar mig inte och dricker gott kaffe!

Önskar er en fin fredag som vi skapar tillsammans!

Jahapp då var det fredag och man är bjuden på AW. Meddelade att jag inte tänker dyka upp, egentligen inte för att jag är rätt för lockelsen att dricka . Mer för att det känns på riktigt skittråkigt att sitta med och dricka Loranga eller nått. Iofs kunde man väl tagit en alkoholfri öl eller två men DÅ är jag rädd att det glider över till vanlig bärs. Och det vill jag inte. Inte idag. För idag ska jag inte dricka.

@Stressadförmindre det låter som om hon behöver få sjukdomsinsikt. Det är svårt att åstadkomma det utifrån. Det finns begränsade möjligheter för dig att agera, hon är en vuxen människa och fattar egna beslut. Det jag gjorde när mitt ex söp som en svamp och mådde psykiskt dåligt och vägrade ta emot hjälp var att prata med hans chef. Hen såg till att han fick stöd. Vi var (är) också på samma arbetsplats. Det var ett tufft beslut att ta, men det ledde till att han ålades att söka vård. Det kom också med ett högt pris för honom eftersom han blev fråntagen sitt chefsjobb. Vill du verkligen hjälpa henne så se till att du gör det för att hon ska få hjälp på riktigt, och inte bara för att du ska må bättre. Missförstå mig rätt - hon behöver akut hjälp som du inte kan ge, men du behöver också undvika att hamna i fällan att du blir medberoende för hamnar man där tappar man snabbt förmågan att hjälpa till på ett meningsfullt sätt. Det är i alla fall min upplevelse efter ett halvårs relation med en missbrukare med bakomliggande diagnoser. Hade jag inte pratat med hans chef hade han fortsatt balla ur. Nu stoppades förfallet, kanske tillfälligt, men det bör ha gett honom en paus och en tankeställare i alla fall. Sjukdomsinsikt har han aldrig haft men det är klart att om man blir ålagd att uppsöka beroendevården så är det av ett skäl...

@Stressadförmindre God Morgon! Jag är nynykter men jag kan ändå säga att hon är ute på ett lutande plan. Innan jag tog steget att sluta dricka så drack jag ensam och förde anteckningar. För mig blev det då väldigt tydligt att jag blev enkelspårig och att det bara blev rundgång i mina tankar när jag var onykter. Så det där med en stökig barndom, behov att "koppla av", dåliga nerver är inga ursäkter för att nöta ut förhållandet med dig.

Du kan inte göra så mycket mer än att stå på dig i att hon dricker för mycket. För det kommer ju inget gott ur hennes sätt att "koppla av".

@Stressadförmindre
Välkommen till forumet. Det låter som du har fått syn på något som du inte visste när ni inledde er relation. Du beskriver att det finns barn och arbete som både påverkar dig och kanske binder dig att vara med henne.
Har du erfarenhet av medberoende sedan tidigare? Jag hade det inte och jag var fast i något länge. Det här forumet var väldigt hjälpsamt för min del, som ett stöd efter att jag hade tagit professionell hjälp inom och utanför vården.
Jag skulle tipsa dig om att söka en samtalskontakt.
Om det finns barn, så måste förstås barnet/barnen stöd om de lever med en mamma som blir berusad varje gång hon dricker. Det är inte din skyldighet att stanna. Men om barn far illa måste det anmälas till soc.
Jag tror att du behöver skriva ner dina tankar som du gör. Jag hoppas att du får fler svar. Och att du skriver igen.
Om du ser till dina behov.
Om det inte fanns barn eller kopplingen till arbetet, hade du fortsatt relationen då?
Hur vill du ha det i ditt liv?
Den sista frågan ställde jag till mig själv dagligen, tills jag insåg att jag inte kunde leva kvar med mitt ex som drack varje dag.
Ta hand om dig!

@Se klart Tack för ditt inlägg. Det väcker hopp och tacksamhet att forum och dess medlemmar finns här.
Har stigit upp tidigt som vanligt. Sovit gott; Inga uppvaknanden och inga jobbiga drömmar. Druckit kaffe och känner mig idag lite grundglad. Tänkte först att det var en tillfällighet, men är övertygad om att jag kan tacka nykterheten för det. Hjärtat är redan ritat i kalendern. Så jag gör som du; en dag i taget.
Tänker på när jag hämtat mitt lilla barnbarn som fyller tre år i dagarna. Hon brukar få välja vilken väg vi ska gå och gillar att gå uppför backar och kliva upp på stenar. Då brukar hon och jag säga; Ett steg i taget så kommer vi upp!!
Det är gulligt att tänka på för mig.
Jag önskar dig en fin dag och tackar igen för att du vill hjälpa oss som är "Nybörjare".

@Varafrisk Blir så glad att du bryr dig om mig. Ibland orkar jag inte skriva, men jag läser och tar till mig. Jag snubblade i söndags, blev 3,5or,och det känns på något sätt så desperat och patetiskt. Men sedan dess inte en droppe.Det är bra, för att vara jag, som druckit dagligen de sista åren. Dessutom bara två dagar med alkohol i år. Man får vara tacksam för det lilla. Den här veckan har dessutom varit tung,med begravning för en nära som tagit sitt eget liv. På något sätt gör det mig mer motiverad att se till mitt eget liv. Jag har dessutom tränat varje kväll, vilket jag alltid gjort tidigare. Orken tryter, men det ger ändå energi och en känsla av tillfredsställelse. Nu blir det helg,vilket är svårt, men jag ska kämpa. Tack till er som bryr er. Jag vet inte alltid vad jag ska skriva, men läser och tänker.
Kram

Har för en tid sedan träffat en tjej som på alla sätt och vis är fin och guld värd.
Det är nytt och spännande och vi har kommit varandra väldigt nära på kort tid.

Personen i fråga har ett tidigare drogberoende, har x antal diagnoser, en bråkig bakgrund där hon tidigare haft otroligt våldsamma partners och en barndom med väldigt mycket utanförskap mm.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hennes drickande. Hon använder just sin barndom, hennes egna dåliga beslut och diagnoser som en ursäkt för dricka och kunna stänga av.
Jag har inget problem med att hon dricker då och då. Fast det är väldigt ofta det blir alltför många enheter per gång. Att det inte finns något stopp. Å det måste sluta med as kalas full där det dras upp samma historia 100 gånger.

När jag nämner att hon borde dra ner på det, till en kontrollerad nivå, tar hon det som att jag förbjuder henne, vilket jag inte alls gör. Men när man behöver ljuga om hur mycket man druckit eller eller behöver ha alkohol i mängder flera gånger i veckan då anser jag att man inte riktigt kan styra det att man har ett problem.

Framför allt när det är barn inblandade, ska jag vara kvar och stötta och låta detta bli en nål i hela förhållandet? Eller vad ska man göra? Kan tillägga att vi träffades på jobb, ett jobb som för mig är nytt och hon har varit där länge, i mitt fall kan det påverka fortsatt anställning om förhållandet slutar.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men någon som har något tips på vad jag ska göra? Kanske något rörig historia, men det är situationen i stora drag.

@aldro Det finns bara en enda sak du behöver förstå: Det ALDRIG för sent. Något jag inte riktigt förstår, skall du försöka sluta med medicin mot ångest också? Gör inte det utan ha rådgjort med den som skrivit ut medicinen i så fall. Även om du känner dig redo att sluta med medicinen kan det faktiskt vara den som gör att du känner dig ok i det avseendet!
Har du ett blandmissbruk? Oavsett kan jag tipsa om att AA, CA och NA finns om du vill ha stöd i din vardag utan någon dömer.

Nu skall jag vara lite elak: Vi missbrukare är världsmästare på att tycka synd om oss själva. Vi ser oss gärna som offer för omständigheter vi inte rår på.
Vi själva, och bara vi själva kan förändra vår sätt att leva. Vi kan behöva hjälp av vården, det här forumet eller en grupp med andra som har samma problem som vi själva har.

Sluta upp med att försöka bryta helt, ta all hjälp du behöver för att göra det! En beroendemottagning kan hjälpa dig.
Du skall inte försöka skapa ett nytt levnadssätt!, du skall göra det! De grupper jag nämnt kan hjälpa dig att förändra ditt liv OM du ger dem chansen!

Though love, men jag vill dig väl.

Onkel F

ps
Starkt med dag 2, du fixar dag tre om du ger dig fan på det. Jag säger inte att det blir lätt, men du kan fixa det.
DS

Snart är klockan midnatt och då tar jag klivet över 3 månader! Hade en långt och mycket välbehövligt samtal igår med den kompis som hejar allra mest på mitt nyktra liv. Jag blir rörd när någon bryr sig så jäkla mycket om hur man mår. Hon är 10 år yngre än vad jag är men klok som en bok.
Jag har knappt viljat se mig själv i spegel under mina suparperioder men idag när jag såg mig i spegeln så möttes jag av ett vackert ansikte. De tunga påsarna är borta!

Sent inlägg på alla möjliga vis. Jag har läst din tråd och jag blir berörd och önskar och hoppas att det ska gå bra, en dag i taget- som är mitt mantra- eller som var mitt mantra iaf det första året. Jag läste något inlägg där du skrev om hur vi/andra på forumet löser eller tolkar inlägg. Och jag vill bara flika in att efter fyra års medverkan här- ibland ofta och med långa inlägg- ibland mer sällan och kort. Så är min erfarenhet att - jag tror jag kan säga alla- läser inlägg här med utgångspunkten ”finns det något jag kan tillföra eller nån rad som kan göra någon liten skillnad för den här personen”
Det kan vara bara ett kort kort eller långt-långt men jag tror att vi intuitivt känner var vi kanske kan göra någon liten skillnad. Många av oss som hängt här flera år försöker välkomna nya, bara för att det ska vara välkomnande att kliva in här.
Forumet är snällt och jag tror inte någon. Föefasar sig eller tycker att andra medlemmar är tröttsamma. Även om vi är olika så har vi en gemensam kamp att klara av och allra jobbigast under det första året. Jag hejar på dig, det kommer att bli både bättre och enklare när det gått ännu lite tid. 😊

Så härligt att se att du fightas vidare! Det som jag tycker är en av de största vinsterna med ett nyktert liv är inte att man varje dag svävar runt på rosa moln utan att man tacklar motgångar så mycket bättre. Jag läser ju också att ditt liv ändå glimrar till lite och då. Det är inte dumt det! Sedan att vakna nykter är fantastik känsla även om det må vara mitt i natten.

Kram och tack för fint inlägg @vår2022 ❤️