Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du frågar ❤️
Tar inte alla detaljer men efter att agerat utifrån vad som nog var rätt, tagit avstånd, drog gränsen osv så kom nästa skede.
Jag var länge fullt upptagen med fokuset på honom och galenskapen jag upplevde och när det var över kom tröttheten och mina egna känslor efter de trauman jag upplevt ikapp.
Utmattning och ångest de lux. Sömnproblem . Flashbacks. Oerhört svårt att acceptera då jag såg mig som stark när jag agerande men oj…

När du skrev fick jag ett infall att läsa mina tidigare trådar men det får vänta, klarar inte det än.

Det känns overkligt om du förstår?

Har berättat för arbetsgivare, närmaste vänner, släkt osv. Skönt.
Känner inget ansvar längre på det mindre friska sätt som jag gjorde.

Tar dag för dag man blir inte densamma men det blir ok.
Kram

Godkväll!

Kikar in. Visste inte att du känt dig dålig @Källarmannen. Skönt du känner dig bättre ❤

Önskar en godnatt.
Kram

På väg i säng men tänkte att jag ville skriva ned min upplevelse idag först. Tänker att det man skriver sätter sig på ett annat sätt än om det bara är i tankarna. Inget jag inte vet om, men sätter det på pränt.

Har under några dagar känt mig lite irriterad, att något skaver hos mig. Några händelser vet jag kan ha påverkat. Händelser som triggat mig och berört ömma punkter. Punkter som jag inte har känt av på lång tid och nästan trodde inte fanns kvar. Men det finns där och har blivit lite vidrörda och som mynnat ut i kroppen. En känsla av lite olust, irritation och som inte lämnat mig ifred. Har varit förkyld och inte kunnat träna som jag vill, det har mest blivit promenader senaste veckan. Jobbade hemma idag och tänkte att nu måste jag ut på löptur under lunchen med hundarna. Inte så sugen men tvingade mig själv. Asjobbigt att springa i skogen i den djupa snön som också blivit både hård och mjuk, typ krispig skare av väderomslaget. Manade på mig själv att jag orkar. Tankarna malde på fritt när jag sprang eller rättare sagt klampade mig fram i snön. Hade alla möjliga känsloregister som vällde upp. Efter ca 4 km så släppte allt, känslorna var utrensade! Sista 2 km var det också plogad grusväg så det kändes lätt att springa! Efter en dusch och lite lunch hade jag en skön känsla inombords, malet och irritationen bortblåst och fick mycket utfört resterande dagen av jobbet.

Alltså, löptur är guld för mig, mitt psyke och min hjärna. Det rensar ur skit och tillför energi! God natt!❤️

@hoppfull2024 tack och tack för ditt svar. Slutade du helt själv eller tog du hjälp? Hur såg det ut för dig när du drack?

@Emilia sen pandemin i princip varje dag. 3-4 par glas vin veckodagar men desto mer på helger. Det är inte många dagar i min kalender då jag inte tagit något.

@Flarran @Flarran @Flarran tack för ditt svar. Ha det fint du oxå!

@Smillans tack ❤️ Javisst blir man imponerad av sin egen envishet!
@Andrahalvek Ja det är på skakiga ben jag tar ett nytt beslut nu. Nu nöter jag nyktra fakta igen och tittar på dokumentärer med personer som är djupt nere i ett aktivt missbruk. Där jag lätt skulle kunna hamna själv om jag inte är vaksam. Varje morgon påminner jag mig själv om att det är så skönt att vakna nykter. Det är då jag är som allra mest tacksam över att jag har bestämt mig för att inte dricka.
@Himmelellerhelvette Ja något smuttade skulle det ju inte bli 😅 Inte heller jag är sugen på ett glas, enbart berusning! Sist jag började dricka igen när pappa blev sjuk så svepte jag en kvarting starksprit. Det är antagligen det som skulle ske igen. Allt eller inget! Stor kram ❤️

@Sluta2024 hur har det gått för dig?

@Torn Tack❤️ ja, du är bra på att förutspå, kanske bor det en liten spågubbe i dig😁. Roligt att du tittar i emellanåt.

Kram❤️

@bella70
Hur går det för dig?
Minns dina inlägg från tidigare trådar.

@Stora Loppan Fick lite flashbacks av det du skriver om i min första tråd, att så såg det ut då och många år bakåt. Så mycket som har förändrats till det bättre, som all oro, veta mina behov, låga självkänslan, konflikter, skam, skuld, arbetslöshet och en grundorsak som tog ned mig var beroendet och alkoholen. Jag var vilse i livet. Och upptäckten av all glädje som kom tillbaka som nykter. Känns som ett annat och ett nytt liv idag, ett som jag kan hantera och trivs i. Jag är så tacksam över att vara där jag är idag. Bra att bli påmind ibland, det känns som så länge sedan nu. Det har varit och är en utvecklande och spännande process på många livsområden, när man nyfiket undersöker och vågar möta det. Minns att jag också läste ”gamlingars” trådar och det både inspirerade och motiverade mig. Kunde livet verkligen bli så bra som nykter som de sa? Ja, de hade rätt😁.

Ta en dag i taget, allt är så stort att ta in i början. Processen få ha sin gång och ta sin tid. Inget behöver beslutas nu, det växer fram hur du vill göra. Kanske är det blandat av både förkylning och kemisk obalans som du känner. Det positiva är att det kommer att gå över så småningom. Du jobbar på så bra! Imorgon tvåsiffrigt! Krya på dig och sköt om dig❤️

@Tröttmamma

Det enda du kan göra är att lämna - även för dina barn. Men det vet du nog… har du samtalsstöd?
Känner omgivning o skola osv till barnens situation så de får stöd?

Ja precis! Jag hoppas jag ger mig själv en spark där bak och tar tag i det. Vill ju lära mig ett normalt drickande och få bort den till vardags! Man blir bra sliten och ser inte så pigg ut heller tyvärr.

@rabbitgirl slutade du tvärt eller nertrappning? Jag har ångestproblematik som inte är behandlad och även sömnproblem. Sömnproblemen kom i tidig ålder och jag märkte ganska tidigt att jag sov som en stock med hjälp av alkoholen. Fast det är först nu under och efter pandemin som det har eskalerat i mängd och jag har höjt tolerans nivån med alkoholen. Dricker jag mindre än 4 glas så får jag den effekten du skrev om. Starkt jobbat av dig att bli måttlig. Jag vill oxå bli det men just nu vet jag inte hur jag ska gå tillväga.

@Me Fortsätt att kämpa nu! Det värmer mitt hjärta att höra. Så ofantligt mycket.

Jag är på dag 47 nu och kampen är till stor del över, satsar på 2 månader. Kommer lite små tankar emellanåt men det är på en sådan liten nivå att det är faktiskt lätt att ignorera och framförallt så är det allt mer sällan, det är nog nu så att det redan är mer undantag en regel att tankarna på A dyker upp. Regel är att jag inte längre känner något sug. Otroligt skönt, vaknar på morgonen och är frisk! Känner mig pigg och glad. Orkar göra saker. Har så mycket energi igen, känns nästan som man var ungdom igen. Det är så värt det, nykterheten.

Jag drack också, men mer en flaska om dagen, eller 3-7 dagar i veckan. Nu pratar vi 10 år. Minst. Det där är jag hemskt gärna utan.

@Rustning Wow 🤩 Kanonbra fördelar! Fokusera på alla fördelar så blir den nyktra resan tusen gånger lättare.

Kram 🐘

@ Amanda, minns dig också ❤️ jag hejar så det gör ont i hjärtat på dig och ISE. Jag har snart varit nykter i tre veckor… var så illa, höll på dricka bort livet… men den här gången har jag bestämt mig. Ingen skada som inte går reparera är skedd. Jag har kvar mina barn, mitt jobb, familj och vänner… körkort… hälsan (hoppas jag). Det går!!! Det är inte kört. Jag kämpar verkligen, men om jag klarar det så lovar jag alla i det här forumet att det finns en utväg. Man måste bara lösa gåtan, och svaret ser nog olika ut för oss alla. Jag hade så mycket problem på slutet, drack utan problem två flaskor per dag. Ibland tre… nu snackar vi sju dagar i veckan.. men nu är jag på väg, nytt liv! Det är så härligt vakna på morgonen utan ångest, inte behöva fundera på vad fasen hände igår.

Dag 9: Fortfarande förkyld. Så trött och orkeslös. Vet inte vad som beror på förkylningen och vad som beror på kemisk obalans i hjärnan. Kanske inte spelar så stor roll. Jag tar det lugnt oavsett. Försöker uppbåda tålamod och ta en dag i taget. Imorgon är jag tvåsiffrig!

@vår2022 Har läst mycket i din första tråd idag. SÅ mycket igenkänning: Dålig självkänsla med rädsla för att "tycka fel", Lära sig att se till sina egna behöv, glädjen i träningen, lågkolhydratkost, oro över ett barn, konflikter som äter en, arbetslösheten och mycket mer. Jag är fortfarande inte redo för ett beslut om total nykterhet, men läser mycket på forumet och tänker att det kanske måste bli så.

Tio dagar utan A. Jag har mått dåligt flera av dessa dagar. Ångest. Nerverna på utsidan. Rastlöshet och tristess.
Det är som värst från sena eftermiddagen fram till middagen. Efter det lägger sig suget.
Men bra saker också.
Det är väldigt skönt att vakna utan ens någon antydan till baksmälla. Även om man druckit lite kvällen innan känner man ju av det.
Mer lugn i kroppen. Mer avslappnad. Stressnivån har sjunkit.
Mycket mycket bättre koncentrationsförmåga och arbetslust och lust att göra saker över huvud taget. A är ju så oerhört passiviserande. I varje fall för mig.
En annan sak är ju att man inte behöver skynda hem för att få dricka. Med A i kroppen orkar inte läsa eller jobba.bara sitta och skrolla i mobilen eller kolla på tv.
Ett annat plus är att jag slipper planera tillvaron så att man inte ska behöva köra bil på kvällarna etc. Tidigare har jag varit så otålig. Ingenting har varit roligt utan A. Att tex gå på bio en lördagkväll har ju varit uteslutet. Man kan ju inte dricka på bion. Och inte innan heller för då blir man så kissnödig osv.
Ikväll kände jag också lite äkta harmoni och glädje utan A. Jag satt i bilen med mina söner och vi lyssnade på musik. Det var så roligt och harmoniskt. Helt utan A. Det var en väldigt angenäm upplevelse.

@Tröttmamma
Jag tror vi alla har varit där, att vi inte klarar av att lämna utan "fastnar" i relationen som vi vet inte är bra för oss. Jättesvårt och otroligt jobbigt så var inte så hård mot dig själv.
Otrohet är såklart ett stort svek, började han dricka i samband med det?
Oavsett så går det ju inte att skylla sitt drickande på någon annan eller att använda det mot dig.
Jag tror du vet det inom dig också.
Så här i efterhand så har jag förstått att min ångest under den tiden ville säga mig något, ville få mig att vakna upp och göra val som var bättre för mig.
Som jag minns det så letade han efter varje anledning för att få dricka, hittade på en massa och drog igång världens bråk för att kunna säga" titta, vad du nu fått mig att göra" och kallade dessa tillfällen för återfall när han aldrig egentligen blivit nykter.
Det är tufft. Det bästa jag gjort är att lämna men jag vet att det inte är lätt.
Bra att du är här igen och skriver.
Kram

Hej @Tröttmamma! Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver. Att du varit otrogen är såklart illa men jag tror inte att han har blivit beroende bara på grund av det. Det är hans val att dricka. Jag tycker inte du ska ta på dig att det är ditt fel, han behöver lösa sina känslomässiga problem. Han har tagit på sig offerkoftan och lurar dig att tro att det är ditt fel att han dricker. Att du var otrogen kan ha varit den utlösande faktorn som fick det att spilla över för honom men jag vill tro att han haft stora tendenser till ett beroende redan innan det. Att du drar dig tillbaka från allt runt om i livet med socialt umgänge låter inte hälsosamt för dig. Var det längesedan du var otrogen. Jag kan förstå att du inte vill göra honom orolig om det är ganska färskt. Kram

Det är viktigt att ventilera och få perspektiv: Man blir helt knäpp annars. Det låter som att din man försöker få dig att ta ansvar för hans handlingar. Det är hans val att dricka. Jag har haft en tidigare partner som varit otrogen och jag är inte alkoholberoende. Jag vet det är svårt men försök att planera in något som du tycker är roligt! Har någon vän du kan rida eller spela padel med?

Var aktiv här för ett par år sedan. Jag fick så mycket pepp och stöd. Jag kände mig stark och trodde ett tag att jag skulle klara av att lämna men nej, jag är kvar.
Lång historia kort.. jag lever med en man som har stora problem med alkoholen. Problemen beror på mig, jag har svikit honom i vårt förhållande genom otrohet. Han vet om det och hans beroende av alkohol beror på mitt svek och att han mår dåligt över det jag har gjort.
Ena stunden har han förlåtit andra stunden så litar han inte på mig. Jag har fullförståelse för att han inte liar på mig och att han mår dåligt över det som hänt. Men ska jag ta på mig att han dricker? Är det mitt fel att han dricker? Det finns så mycket mera att berätta men jag vet inte hur mycket ni orkar läsa.
Jag har levt i det här så länge att jag känner själv att jag är personlighets förändrad. Jag träffar väldigt sällan mina vänner för han tror jag är otrogen och då dricker han, jag är aldrig med på företagsfester av samma anledning. Jag har lagt ner mina intressen, ridning och padel eftersom det enligt honom tar för mycket tid. Jag är inte samma glada tjej längre. Jag känner mig instängd och vågar inte göra någo för då triggar det honom att dricka ännu mera och jag vill inte att barnen ska vara ensam med honom när han dricker. Han ljuger om hur mycket han dricker, hur ofta och hur mycket pengar han lägger på det. Jag har till och med kommit på honom med att använda kreditkort.

Jag vet inte vad jag vill få sagt, jag vill bara börja någonstans för att få ut min ångest.