Senaste kommentarerna i forumet

Hej @Tröttmamma! Välkommen tillbaka hit till forumet, vad modigt att du skriver och delar med dig om hur du har det. Du har verkligen kämpat under många år och du väger fram och tillbaka kring beslutet om att stanna eller lämna din man. Det kan många gånger verka som ett självklart beslut för andra som står bredvid, men du sätter här ord på vilken kamp det kan vara när en är mitt i det.

Din man lägger skuld på dig för sitt drickande. När jag läser det du skriver så förstår jag det som att börjat ta på dig skulden för det och anpassat dig, slutat göra sådant du tycker om och mår bra av, av rädsla att han ska bli triggad att dricka mer. Som några redan har varit inne på, är man aldrig ansvarig för någon annans beteende, det enda man kan ansvara för är sitt eget. Din mans drickande är med andra ord inte ditt ansvar.

Som du märker är det många som reagerar känslomässigt starkt när det finns barn med i bilden. Kanske för att man själv har varit med om eller sett hur det kan bli. Samtidigt har du kloka tankar om att du inte vill att barnen ska vara ensam med din man när han dricker. Du försöker vara en trygg förälder även om den här situationen drabbar alla i familjen.

Det är jättebra att du har tagit ett steg här mot att få hjälp. Vad känner du att du behöver för hjälp? Om du vill finns det även möjlighet att skriva med oss rådgivare här: https://alkoholhjalpen.se/fraga. Du är även varmt välkommen att ringa oss på 020-84 44 48.

Jo men att tänka och göra är ju tyvärr två helt olika saker ibland.

Enkelt är det aldrig men fullt genomförbart och inte värre än att fortsätta?

Förlåt - jag stannar där och önskar dig all lycka till. Detta är ett jättebra forum!

Sista timmarna innan vaaaaacaaaaay!!
Är jag taggad? Så jäkla taggad och redo. Ska bara få undan den blöta tvätten och i morgon blir det dödmansstädning eller vad man nu kallar det för…
Dvs lägenheten är fin och ren när man lämnar den så den är fin och ren när man kommer hem. Tvättar alla sängkläderna och bäddar om så det är rent till vi kommer hem igen.
Idag har jag inte reflekterat kring alkohol alls mer än att det är synd att jag har en beroendehjärna och jag antagligen gått för långt och fakkat upp hjärnan. Med största sannolikhet. Svart på vitt sådär, de flesta blir inte en gremling med ett bottenlöst hål efter två glas vin.
Nu sist när jag höll på att nyktra till och bli bakfull istället för full var jättejobbigt. Riktigt jävla jobbigt. Den senaste tiden är det mer regel än undantag att jag tar någon alkoholhaltig dryck dagen efter kalas för att inte få den kraschen. Jag förstår verkligen att människor väljer att hålla sig onyktra dag efter dag. Hade jag sluppit alla konsekvenser och varit ekonomiskt oberoende hade jag antagligen varit heltids alkis jag med (lite skämt, lite inte skämt).

Jag tycker det är enkelt att vara nykter. Men också väldigt enkelt att vara full. Är det där mellanläget när alkoholen åker ur kroppen som är jobbigt i mig. Och om inte det skriker abstinensbesvär så vet jag inte.
Jag kanske ska vara tacksam att jag inte känner ett sug efter alkoholen utan ”bara” blir gränslös när jag faktiskt intar alkohol.
Man få se det goda i det dåliga osv osv osv.

Nu Fixk jag en besinnar här! Är det inte lite i likhet med dem som ”bara” röker en eller två cigg om dagen. Är de duktiga som röker så lite? Eller är de så fast i beroendet så de inte kan lägga ner helt? För om man inte behöver mer än två, varför inte sluta helt då? Och nej röka är inte gott.

Jag ser fler och fler paralleller mellan nikotinberoendet som jag hade och alloholrelationen (beroendet?) som jag har nu.

Jag menar så länge jag inte rör en enda cigarett kommer jag aldrig få abstinens igen…

(Läste äntligen icke-rökare för några år sedan och efter många många försök att sluta röka, så lyckades jag tillslut för tre år sedan. Polletten trillade äntligen ner och jag blev helt nikotinfri. Bästa och skönaste beslutet jag någonsin gjort. Ever.)

Kanske är det denna gången sista gången jag slutar dricka och alla andra gånger bara varit övningskörningar. Må så vara. Vi märker :)

Nu måste jag hoppa in i nästa arbetsmöte här strax!

Ta hand om er!

Tjena se klart!
Tänk jo för välkomnandet :)
Haha ja nej det syndromet håller jag mig gärna ifrån om jag ska vara helt ärlig.
Vill minnas att jag läste en del i din första tråd där runt 2020. Hoppas du mår bra!

Jag är oerhört redo för lite semester nu. Känns skönt att ha med mig sambon denna gången. Han dricker inte alkohol alls pga han gillar inte smaken. Konstig filur 🥴 😅
Det blir bra :)

Kram 🤗

Hej! @vår2022,
Tittar bara in för att säga hej kompis. Håller verkligen med om att det är bra att skriva av sig lite och liksom rensa hjärnan från lite tankar ibland som kanske snurrar omkring lite som de kanske känner för själva på något sätt.
Såg att du varit förkyld, sånt är nåt som inte gör någon glad alltså. Men har märkt själv att motståndskraft mot en vanlig snuva verkar ha ökat lite när kroppen slipper hålla på med att bryta ned alkoholens gift som den väl har fått kämpa hårt med i en himla massa år.

Träning har aldrig varit min grej. De enda gånger som jag har kutat som en skållad råtta har väl varit om jag någon gång varit på väg att missa en buss eller nåt sånt. Men har förstått att en hård daglig träning väl kan bli som en drog som gör att utövaren av kanske löpning får ett sug efter sånt. Har inte blivit promenadmissbrukare fast jag provade på grejen med besked här om dagen som jag skrev om på min sida. Tycker att det är bra att du har hittat nåt som känns bra för dig när det gäller att rensa hjärnan från kanske knepiga eller störande tankar.

Min metod är nog mer att pyssla med att göra instrumental musik, vilket har varit min personliga terapi för att psykiskt komma i någorlunda balans i rätt många år. Men visst förstår jag att jag väl borde komplettera det hela med lite motion. Promenader kan ju ha sin tjusning, speciellt om man har något mål som får en motiverad att gå utan för dörren... Tror nog att det här med usch, träning, blir lite bättre till våren då man kan börja cykla igen som jag faktiskt gillar om man då slipper riskera att köra omkull på grund av dåligt skottade vägar och sånt där.

Ha en fin dag!

@bella70 Du tror i te jag tänker på detta och att jag inte redan har ångest över det? Du tror inte att jag lämnat dör länge sedan om det vore så enkelt? Hårda och dömande ord är det sista jag behöver just nu. Jag sökte mig hit för att få stöttning och förståelse för min situation. Men kanske detta forum inte är rätt i alla fall.

@Polerad Jag visste inte heller riktigt vad som väntade i nykterhetsprocessen, att det skulle kännas på så många plan att rensa ut alkoholen och få balans. Så här i backspegeln ser jag så tydligt hur himla beroende jag var och även att mina tankar då var rätt annorlunda, ofta så blandade med rädsla, ångest och oro.

Jag har också gått hos psykolog flertalet gånger under årens lopp, när jag inte drack så mycket som på senare tid, och fått bra verktyg. Utveckling och självkännedom har hela tiden kommit på vägen under åren, men även alkohol har ingått för att både mildra och förhöja känslor men även förvanska. Jag har tidigare inte förstått alkoholens effekt fullt ut på mig och som sedan ledde till ett beroende. Jag förstod inte att jag inte lyckades använda de verktyg jag fått fullt ut, för alkoholen skapade ofta status quo. Jag orkade inte riktigt genomföra det jag skulle behöva göra för att ta avgörande steg framåt. Fastnade i känslor av ilska, besvikelse, försummelse, skam, svartsjuka mm och hittade inte vägar ut för att hantera dem. Med de effekterna som jag fått av att vara nykter så har jag kunna använda verktygen mer fullt ut samt att jag fyllt på med nya verktyg i självkännedom under nykterhetsprocessen. Det är därför som jag tycker att det är en sådan häftig process, eller flera parallella processer som skett under min nykterhet. Jag har nu på riktigt förstått hur alkohol påverkar min hjärna och min kropp. Jag kan inte hantera alkohol, den bara förgiftar och förstör för mig. Som att vara allergisk mot nötter, men ändå äta dem och riskera livet.

Något som satt sig hos mig som jag läst är, ångesten är en signal om att mina verktyg inte räcker till för att hantera en given situation. Så när jag känner ångest så är det något som inte stämmer och jag vet inte hur jag ska hantera situationen. När jag nyfiket undersöker min ångest så kan jag upptäcka vad som skaver och nu som helt nykter kan jag bättre hitta mina verktyg och hantera situationen.

Det fina med detta forum är att vi finns för varandra och stöttar varandra till att skapa ett bättre liv för oss❤️

Hej! @Andrahalvlek,
Kul att du tittade in en sväng idag. Det är alltid kul när någon hör av sig. Har kommit på att man väl är rätt så självcentrerad. Kommer inte alltid ihåg att hälsa och sånt där. Men det är inte för att jag inte bryr mig liksom. Kommer ihåg farsan som till och med undrade om jag ens gillade honom för att jag väl inte var så värst närvarande i var stund alltid, utan väl mest bara existerade och gjorde allt som krävdes av varje situation för att jag kände att det var så som man borde göra och mest fixade till allt utan nån större glädje utan väl mer gick som på ren automatik. Detta inte bara på grund av att man väl ofta väl var lite väl överförfriskad så att säga. För när man som jag har mycket tankar som snurrar runt i skallen för det mesta så orkar man inte med att vara så värst engagerad utan energinivån är så pass låg att man väl ibland är förvånad att man ens har fått något gjort alls liksom. Passar även här på att säga Hej till dig @Se klart, för det missade jag visst tidigare. Men ni vet väl hur det är att man inte alltid orkar formulera vettiga ord eller att ens skriva ett litet hej, vissa dar. Hur som helst, ha det gott och som alltid kämpa på!

Ja det gör du rätt i @prinsessa. Huvudet går inte fort och det känns som jag går i dimma idag men vet att jag får sova mer inatt då jag är ledig imorgon. Vill lova mig själv även en enhetsfri morgondag så jag hinner återhämta sömn för arbetshelgen och även en enhetsfri helg. Men jag börjar med att ta hand om den här dagen.

@Himmelellerhelvette Det här ❤️är till dig…missade det men så viktigt❤️

@Amanda L Ja, nu är året nära💪🏻 Ska gå på NA-möte den dagen så att jag får min nyckelring👍🏻 men efter det funderar jag på att gå ut och äta middag på restaurang m min man❤️

@Himmelellerhelvette Ja, nu närmar det sig…har inte jobbat så mycket med stegen för jag har helt enkelt inte orkat. Men har haft kontakt m min sponsor och gått på möten. Fast imorgonem ska jag träffa henne och jag ska börja redovisa fjärde steget det handlar om ens defekter. Så det känns bra! Fastnar så lätt i tankar som inte för mig framåt och jag kommer inte till ro.

Idag är det ett år sedan som jag berättade för min chef om min mörka hemlighet. En hemlighet som var fylld av skam. Jag gjorde allt för att dölja min hemlighet. Jag kände ju till tecknen som arbetsgivare och kollega kan se för att ana ett missbruk….vara sjuk på måndagar, inte kunna köra bil, komma försent till jobbet, lukten. Så mycket tid som jag la ner för att dölja mitt missbruk😞Vilken lättnad det var att berätta men det dröjde ytterligare tio dagar tills jag slutade helt och hållet! Sedan var kampen över….jag hade kämpat under så många år. Visst kunde jag känna sug i början men det var egentligen inte sug …det var en vana att dämpa jobbiga känslor med alkohol…visst dämpar jag de där jobbiga känslorna med snacks el mat men de flesta gånger får det jobbiga bara pågå en stund för det går över.

En sak som jag har tänkt på är att för många är det hjälpsamt att använda alkoholdjävulen som ngn som lockar och ställer till det. Om det är hjälpsamt så är ju det jättebra vad man än finner som gör att man kan sluta. För mig blir alkoholdjävulen någon som kommer utifrån men för mig är det beroendet som gör sig påmind som finns inom mig. Beroendet som jag har utvecklat precis som jag utvecklat IBS.

Mötte hen som tog ett återfall som hen förmodligen hade planerat sedan den dagen det blev bestämt att hen skulle åka bort några dagar. Hen gjorde allt enligt regelboken. Var flitig på NA-möte, gjorde service (koka kaffe och öppnade lokalen) men föll. Hens hjärta och själ var inte med. Precis så gjorde jag fastän jag fortfarande drack. Jag hade bestämt mig för att bli nykter. Jag gick på rådgivningscentrum. Fast min själ och hjärta var inte med från den dagen allt blev en helhet inom mig så har det gått bra.

Igår var jag h min samtalskontakt. Hon är en fena på sitt jobb! När jag nu är över 60 år, har haft mängder av samtalskontakter börjar det falla på plats. Det finns sår inom mig som väcks till liv av andra människors beteenden. Även om dessa människor inte har för avsikt att skada mig. Som tex min kollega som har stängd dörr. När det gäller kollegorna som inte svarade sa en vän t mig är det vårt samhällsklimat som gör att vi blir mer och mer individualiserade. Min samtalskontakt pratade om ”familjen”…att hjälpa varandra. Vart tog det vägen?

Jag har tagit bort julen. Idag blir det inköp av tulpaner och primula samt några snittblommor💐🌸🥀

Kram🥰🤗

Nu har jag mediterat lite efter att ha sovit några timmar på förmiddagen efter en kopp med varm mjölkchoklad och några goda limpsmörgåsar. Jag mediterade över livet i stort och försökte komma på hur man kan bli en lite vettigare människa och kanske i mer samklang med skaparens tanke och inte tänka så himla negativt om allt. Något som man väl rätt så lätt gör när man känner sig nedstämd och allmänt eländig.

Mindes och tänkte bland annat på några ord ur min helnyktra kristna mors dagbok där hon trots sin starka tro så tydligt visade att hon ofta fick kämpa och slita för att orka stå ut med sin svåra tillvaro. Man kan tydligen ha familj och vänner runt omkring sig och ändå känna sig väldigt ensam liksom. Lite märkligt egentligen, men ensam på sådant sätt har jag nog inte varit trots allt. Det sitter nog lite i hur man tänker och ser på saker och ting kanske.

Det var en tanke som landade inom mig så som helt nykter på sängkanten för en liten stund sen här. Jag har nu öppnat fönstret och tagit mig en nypa luft nyss och såg till och med en glimt av solen och blev lite smått glad och nöjd igen. Har inget som helst alkoholsug här vid köksbordet nu utan sitter och dricker lite kallt kolsyrat vatten och tycker att det är väl igen konst att vara singel och nykter om man är fysiskt frisk och inte krånglar till allt med att tänka negativa och trista tankar liksom.

Borde väl sända en tacksamhetens tanke till den andliga kraft som jag misstänker är med mig fast jag väl ofta är rätt så vilse på många sätt när det kommer till känslor man ofta har inom sig liksom. Tänker inte försöka tvinga mig till att vara duktig och gå ut och fotvandra bara för att det kanske är bra och nyttigt att göra, utan följer nu känslan som mer säger att jag kanske ska vila mig lite mer och kanske ta mig en god klementin eller kanske rent av slå mig lös på en hel röd grapefrukt. Behöver väl lite påfyllning av vitaminer kan jag tro att det beror på.

Ha en fin dag vänner!

@snö_flinga, steget för de flesta att söka hjälp är nog inte helt enkelt. Man har ju försökt på alla upptänkliga sätt att klara det själv. För mig tog det ett helt år att ringa det där telefonsamtalet. På den tiden i min kommun gick det att söka hjälp helt anonymt. Det var väldigt skönt, senare har det lagts under Socialtjänsten vilket gör att ta steget betydligt svårare för många tror jag. Vårdcentralen är bra eftersom de kan remittera till en plats på beroende.
Kram

@Denlillamänniskan Bra att du skriver om det jobbiga. När man sätter ord på det som skaver så kommer det fram mer än man tänkt sig. En och annan aha-upplevelse får man hela tiden. Som nykter är jag mer grundad i mina värderingar, vågar yttra mina åsikter och står på mig. Mot alla. Man blir både mer chill och mer cool som nykter faktiskt. Fortsätt skriv!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det känns skönt att någon skriver tillbaka. Det hjälper mig att tänka efter. Varför blev det såhär?
Innan jag träffade min exman tyckte jag att jag var väldigt okej. En kul och dådkraftig person som såg bra ut, var vältränad och hade fina barn. När jag träffade honom tänkte jag efter en kort tids bekantskap; Fan, hos honom är det ju party jämt!! Men till det yttre såg ju allt bra ut (villa, snygg bil, fint jobb). Fattade nog egentligen att han drack för mycket redan då. Men jag var förälskad och hoppfull och njöt av kvällar med romantik och rosevin. En god öl i bastun (fast jag tänkte att det var då märkligt att man måste dricka öl för att tvätta sig?) Såklart fina grillkvällar med rödvin och sen en lite cognac på det hela. Allt han gjorde skedde med alkohol som sällskap. Och dumma jag var med och ville inte se, fast jag egentligen gjorde det. Tänk dig själv; en härlig löptur som jag tog med honom på och efteråt hade jag förberett med en återhämtningsdryck; Tomatjuice som enligt forskning är bättre än sportdrycker enligt den forskning jag läst. Genast sprang han och hämtade vodka; för det är väl godare med en Bloody Mary? Åren gick. Jag försökte vara den perfekta frun. Jag hade överseende med hans elakheter, jag förlorade mina vänner. När vi var bortbjudna skämde han ut mig i fyllan så jag ville inte åka dit fler gånger på bjudning. För jag skämdes.
När jag tog upp saker han sade eller gjorde, så flinade han oförstående och tyckte att jag var jobbig eller överkänslig. Hade jag druckit, och då amper av alkoholen, inte gav mig så lätt, så hette det att jag förstörde hans hälsa genom nattliga diskussioner (klockan var väl sådär tio-halvelva på kvällen). Jag vill inte gå in på de mer smärtsamma saker han utsatt mig för. Jag insåg att jag for väldigt illa och att vi drack alldeles för mycket. Jag skilde mig, flyttade tillbaka till min lägenhet och försökte plocka ihop bitarna av mig själv och min överkonsumtion av alkohol. Men jag kunde inte släppa honom, för när det var bra, så var det ju bra. Tillslut dumpade han mig. Jag har förbannat mig själv många gånger att jag inte haft vett att ge honom fingret och gå. Inte så kul att vara medberoende och beroende i samma person.
Det är därför jag nu försöker bena ut min situation. Så jag för någon sorts trefronts rehab både mot alkoholen, ensamheten och psykiskt trauma. Det är väldigt svårt. Det geggar gärna ihop sig.
Men jag tror fortfarande att jag någonstans har lite självaktning och sundhet kvar.

Ta en promenad och tänk på hur det känns för din 10 åring, hur han/hon ligger i sängen och inte kan sova hur han/hon kommer hem o oroligt känner in hur stämningen är.

Inte hur du kan anpassa dig till en aktiv missbrukare.

Tycker du ska tala med skolpersonalen. Nu.

Men snälla du ok om du tycker att det är rimligt att du blir utsatt men att du tillåter barnen att växa upp i detta är det rimligt? Förlåt men blir så ledsen för deras skull!!!
Var tror du de säger om 10 år tror du de tar kontakt?
Hårt skriver men kanske en väckarklocka.
Klicka eller inte - du har inte bara dig själv att tänka på.

Jag slutade tvärt, exakt 2 december 2016. Ja, hela december har jag fokuserat bara på mig själv då. Minimerat alla "plikter". Vilat. Tänkt. Och arbetat med mitt mående. Ärligt talat: jag mådde skit dåligt psykiskt. Problemen eskalerade under 2017 (utan alkohol) och blev mycket tydligare. Jag var inte den som helt plötsligt började vara pigg, sov bättre, var gladare och orkade mer utan alkohol. Det var precis tvärtom. Jag var deprimerat, blev sjuk på alla möjliga sätt (först utdragen lunginflammation, sen diabetes, och något som kallas Cushing, sen allvarlig operation 2018). Jag mådde dåligt, mycket sämre än under drickandets perioden, men nykter kunde jag börja så småningom ta tag i mitt dåliga mående, skaffa mer konstruktiva strategier att hantera verkligheten. Så min väg till nykterheten/måttligheten var inte så rolig. Men nu kan jag säga att jag mår definitivt bättre. Efter ganska många år :)

@vår2022 Tackar! Jo man får hoppas det ger sig med tiden för nu är jag mest trött. Igår kväll kändes det tydligt att jag brukar ta en fylla efter kvällsjobb, för det sög till ordentligt när jag kom hem. Rörde inget iaf, så det får man vara nöjd med. Och idag ska jag inte dricka. Just idag ska jag inte det.💪

Tar en paus från forumet ❤️
Känner att jag blir triggad av allt jag läser, det handlar bara om mig själv och de reaktionerna hjälper varken mig själv eller någon annan.
Ska bara ägna mig åt det jag mår bra av och fokusera mer på det.
Var rädda om er alla, ni är värdefulla allihop.
Le, gör det som känns bra mer, livet är för kort.
Kramar 🌹❤️

@bella70
Tack detsamma ❤️
Jag tänkte ta lite paus och bara fokusera på att må bra just nu.
Kram

Precis så är det, men skönt att du känner att det blir bättre och bättre.
Kände en enorm ilska mot mig själv ett tag men det börjar släppa.
Att jag möjliggjorde att bli utsatt men även indirekt möjliggjorde hans fortsatta drickande.
Ha en fin dag!

@Flarran Bra att du komponerar! Punk låter ilsket, det är nog ett bra sätt att kanalisera sina känslor.

Kram 🐘

@Denlillamänniskan Så sant. Du bestämmer i ditt liv. Inte alkoholen. Det är först när man har varit nykter en tid som man inser hur mycket tid som gått åt till att planera/göra inköp, dricka, vara bakfull och reda upp allt man ställt till med på fyllan. I början tyckte jag att helgerna var aplånga. Vad skulle jag göra med all denna tid? Jag blev dessutom kvällstrött och morgonpigg. Så jag fick börja odla andra intressen. Snart är det fyra år sedan, och det är verkligen ett helt annat liv. Jag mår tusen gånger bättre ❤️

Kram 🐘

Jag vet att många av er öppet räknar dagar och redogör för "enheter".
Jag har fört statistik över drickandet sedan sista veckan i november.
Så jag vet hur det står till.
Men att räkna nykterheten offentligt är som de dagar jag "bötat".
Jag sätter ett litet hjärta på köksalmanackan för varje nykter dag. Det viktiga är inte fokus på att jag inte dricker den här dagen heller. Det viktiga är innehållet och progressen dag för dag.
Har precis satt dit ett hjärta idag också. Det får räcka så.