Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Det där med förträngda, förminskade, förstorade eller bortträngda känslor kan jag tydligt relatera till. Det är mycket som bubblar upp till ytan just nu. Jag försöker omfamna mina känslor och förstå vad som faktiskt har bäring på mitt liv, och sortera bort det som inte har betydelse. Problemet är att den processen oundvikligen gör att ångesten knackar på dörren. När jag väl får ordning på mina känslor kan jag förstå om det är något som jag måste bearbeta eller bara kan slänga på livets skräphög.

För många år sedan drabbades jag av en utmattningsdepression och gick till en psykolog under nästan ett års tid. På den tiden drack jag kontrollerat, så alkoholen var av underordnad betydelse. I retroperspektiv undrar jag om jag inte borde tagit upp alkoholen redan då, men till mitt försvar såg jag inte alkoholen som ett problem. Om jag pratat om det då kanske jag inte hade haft de problemen som jag har idag. Det positiva från den resan var att psykologen gav mig en verktygslåda som jag har mycket nytta av än idag, inte minst just nu när jag brottas med känslor som jag inte är van vid att hantera.

Jag var inte beredd på vare sig de fysiologiska eller de mentala effekterna som avvänjningsprocessen skulle föra med sig. När det blåser full storm är det till stor hjälp att prata med er veteraner och läsa i trådarna här på AH. Bara att skriva av sig hjälper. Utan AH hade jag nog redan korkat upp en vinflaska.

Tack för att ni finns här för mig!

@Tröttmamma En otrohet är såklart inte en liten grej men med det sagt.. Inte skall väl Någon konstant få sota för sina misstag och fel i livet. Det är inte sunt på någotvis. Han liksom du har val att göra i livet. Att beskylla dig för sitt eget drickande äger inga som helst grunder Alls!! Han är vuxen med ansvar för sitt eget liv och mående. Han väljer att självmedicinera istället för att söka hjälp eller lämna. Du likaså så. Du har också val. Stanna som en martyr eller straffa dig själv genom att stanna. Inget av det får händelsen ogjord , "lagar" något osv
Den beroende hittar alltid bra ursäkter för sitt dåliga mående. Ursäkterna lutar oftast på någon annans agerande istället för deras egna eller på händelser "utanför" deras egna kontroll.. tex polarna ville ju, det är ju semester, helg ja listan kan göras lång.
Det Han gör mot dig är osunt, orättvist Ja klassas t.om som våld. Han utövar kontroll och skuldbeläggande.
Jag har själv levt under liknande förhållande och kämpar än idag med att försöka se situationen för vad den faktiskt är. Man blir liksom sakta hjärntvättad även av sig själv. Det mesta kan normaliseras och man får svårt att själv se de med sunda ögon. Fortsätt gärna skriv här det är ovärderligt att få andras input , läsa om andras situationer osv.
Kom ihåg att du förtjänar att vara respekterad och älskad . Misstag i livet gör alla , ibland stora ibland små men det betyder inte att vi måste gå med på att vara någon annans " slagpåse" resten av bara liv pga det.
❤️

@hoppfull2024 inte sådär bra. Ska försöka mig på att boka en tid till vårdcentralen men sitter bara och stirrar på numret och känner panik!! Att det ska vara så svårt att göra det mer tillgängligt att få modet att få hjälp. För mig med ångest är bara ett väntrum rena skräcken.

@ISE Hur är det idag? Din väg är inte spikrak vilket inte min väg heller var därför vill jag uppmuntra dig till att stanna kvar…skriva.
En dag kommer du stanna kvar på den nyktra vägen…så skriv och berätta❤️❤️❤️

@Ny dag Jag undrar så hur du mår. Jag vet inte om du tagit ett återfall? Jag tänker att det kan vara så när du inte skriver. Men skriv, kom tillbaka🙏🏻Det är ingen som klandrar dig i så fall. Oavsett hur det är …kom tillbaka…saknar dig❤️❤️❤️

@Himmelellerhelvette Ja, du har alldeles rätt! Beroendedjävulen pratar ständigt med mig ständigt och jämt, och jag måste hela tiden påminna mig om att den är en förbannat bra säljare som bara försöker kränga på mig något som jag absolut inte vill ha till en kostnad som jag inte vill betala! För mig är det väldigt viktigt att bryta upp min resa i små steg, att bara sätta upp målet att bli nykter skulle vara helt överväldigande för mig och skulle säkerligen resultera i ett återfall ganska omgående. En månad i taget är min melodi. Naturligtvis har jag i bakhuvudet att jag förmodligen måste bli permanent nykter, men det målet får vänta ett tag till (länge). Att hitta sin egen strategi som passar tror jag kan vara en nyckel för många som försöker att bli nyktra, Idag är det dag 11 och jag känner mig helt ok just nu.

@Tröttmamma Herregud vad medberoende du är. Vet du vad det är förnågot? Om inte tycker jag du ska läsa in dig på det för din egen och barnens skull för du behöver ta dig ur detta. Det finns jättebra stöd att få till exempel genom Al-anon, det finns även grupper som inriktar sig på barn till föräldrar med alkoholproblem så att även dom får hjälp.

10år efter en otrohet är inget man super på, det är bara ett sätt att få dig att må dåligt och känna att det är ditt fel. Han har alla andra problem än din otrohet för 10år sedan.

Du kan börja med att lyssna på medberoendepodden kanske? Jag har lyssnat både en massa på den och andra poddar som tar upp medberoendet samt några ljudböcker som finns på storytel. Det var genom att lyssna på det som jag förstod att jag var medberoende, så många Aha upplevelser och igenkänning och det kändes så skönt att inte vara ensam och att det inte var fel på mig. Hoppas du kan känna så med och börja jobba på att bli friskt från detta. Kram

Och allt mörkande och ljugande om alkoholen.
Slutat köpa boxvin. Går till glasåtervinningen och kastar mina tomflaskor för att "göra mig av med bevisen". Förhandlat med mig själv om hur mycket och hur ofta jag får dricka. Och det har oftast gått bra, men all denna planering och ett ständigt bedömande om jag dricker på en "safe" nivå är en plåga.
Har jag druckit för mycket så "bötar" jag med nyktra dagar. Har jag gjort bort mig/ blivit för full så försöker jag bättra mig.
Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte att alkoholen ska vara en så viktig del i mitt liv.
Livet är svårt nog ändå.

@Andrahalvlek Tack för uppmuntran
Läste igenom min gamla tråd från 2019. Livet vände tyvärr inte mot det bättre.
Jag har sagt upp kontakten med min mor. Min bästa kompis slutade höra av sig och nu har jag inte sett henne på några år. Min exman ville ta upp en relation igen, men det blev bara dåligt och sedan dumpade han mig och gick vidare med nya kvinnor. Vi har haft fortsatt kontakt då han tar hand om hunden medan jag jobbar, men jag har mått jättedåligt varje gång jag hämtat eller lämnat hunden.
Jag har tappat mitt hopp och självförtroende. Jag har försökt kämpa vidare i livet men inte lyckats. Till slut har jag insett att alkoholen varit en stor anledning till att det gått som det gått. Jag har liksom gradvis sjunkit in i ensamhet och alkoholproblem. Hållit folk ifrån mig. Dragit mig undan och stött bort. Inte velat att någon ser mitt mörker, men ändå längtat efter medkänsla och tröst.
Min stora skräck har alltid varit att hamna där jag är nu. Men nu är jag i mörka hålan.
Jag är iallafall glad för att jag har mina yttre förmågor intakta. Jag har ett fint hem som är välstädat, jag har bra kontakt med mina barn. Jag har ett jobb där jag känner mig uppskattad.
Att skriva här känns tudelat; Jag ställer ut mig själv i ett tittskåp. Vet inte hur du som läser tänker:
-Åh, vad skönt att jag inte har det som hon. (Jag gläder mig att de finns de som lyckats bättre än jag).
- Om hon bara kunde göra som jag säger, så skulle hon inte behöva vältra sig i självömkan. (Ja, varför är jag så barnsligt trotsig och vill gå min egen väg ?)
- Nej, usch!! Kan hon inte bara hålla käften istället för att skriva om sitt elände? (Jo, tanken har faktiskt slagit mig)

@Snödroppen Exakt så är det. När jag är på jobbet så börjar min ångest komma smygande vi 12 (när han är ledig) då ringer jag och kollar om han har druckit. Oftast får jag till svar att nä då inget, men jag hör direkt på honom.
När jag är på väg hem har jag en klump i magen för jag vet inte vad som möter mig. Det kan vara en sovande sambo i soffan, en glad, en sur eller en konfliktsökamde. Jag försöker att hålla ett glatt humör när jag kommer innanför dörren för att inte trigga något men sällan hjälper det. Oavsett vad jag gör så blir det en triggar till att starta bråk eller hamna i onödiga diskussioner. Om inte jag tar dom blir det barnen (10 och 14 år) och det vill jag undvika så mycket som går.

@Letlive Jo det har jag men jag får så dåligt samvete när jag gör saker, dels för jag bet att han tror att jag träffar andra och dels för att om han inte jobbar, så dricker han när han är med barnen.

@bella70 Nej skola.psv vet inte något och jag har inte något samtalsstöd. Har sökt samtalsstöd men ett par gånger men har inte könt förtroende för dem jag fått prata med. Jag är inte så bra på att prata om saker, blir väldigt inbunden men har försökt jobba på det. Så den jag pratar med behöver jag "klicka" med om du förstår vad jag menar. Skriva går bra, då hittar jag ord och formuleringar.

@Åsa M En väldigt bra fråga som jag inte riktigt har svaret på. Jag är väl lite som en beroende person i det avseendet. Jag hittar anledningar och ursäkter till att stanna. Ekonomi, hus, bil, barn, var ska jag ta vägen och trots allt älskar jag honom. De korta perioder när han är nykter så har vi det bra tillsammans.

@Himmelellerhelvette Det var länge sedan, 10 år sedan det hände så inte färskt direkt. Men när han är ledig och inte gör någonting så ältar han det och dricker för att lindra (enligt honom) Jag anser att det blir värre när han dricker och jag märker ju att de perioder när han inte dricker, mår vi mycket bättre och har det bra tillsammans.

@Natalia Två timmars sömn var inte så mycket, men du får bita ihop och se fram emot en enhetsfridag med tillhörande sömn i natt. Jag hänger på dig med en enhetsfridag!

@hoppfull2024 Du måste ha en väldigt stark livslust som envist har rört dig mot ett bättre och rikare liv, än det liv i misär som du beskriver. Att ta sig vidare i livet är nog det som är svårast, förutom insikten att man inte kan dricka "som folk gör mest".

@Andrahalvlek Tack för tipset.
Jag har laddat ner hans bok ”Unleashed from alcohol ” nu och börjat lyssna.
Jag kan tipsa om några poddar, där alkohol terapeut My Skarsgård är med. En heter Better call the house avsnitt 16 ” Beroendeforskningen med My Skarsgård” , eller fyllepodden, eller Är jag sjuk avsnitt 36.

Hallå i stugan!

Det är kännbart att sömnen brustit för mycket en längre tid av olika skäl och även inatt. Ser framemot arbete idag men efter två timmar sömn blir det svårt att hushålla med energin då jag jobbar till sent ikväll. Jag lovar mig själv att det inte blir några enheter efter arbetspasset.

Önskar en Godmorgon och nu skapar vi en bra dag ❤

God morgon Flarran! – Hur mår du? Jo, tackar som frågar skulle man kunna jag säga. Jag har ju mig själv och mår fysiskt rätt skapligt och det knatar väl på så gott som det går. Har i natt spontant skapat lite punkmusik i instrumental elektronisk gitarrstil på en av mina gamla datorer i sovrummet. Har just lagt ut låten jag tänker på någonstans på nätet under ett av mina mer anonyma artistnamn. Det går inte att försöka att göra sig till och försöka att vara någon annan än den man faktiskt är kan jag i denna tidiga morgonstund säga. Hade det inte varit för mitt genuina musikintresse så hade jag utan tvekan bara givit upp och skitit i alltihop för längesen. Men man ska väl inte sitta och klaga en dag som denna. Då det ju hade kunnat vara bra mycket värre om man hade haft öl, vin och sprit hemma. För då hade man väl suttit och supit tills man sjunkit ned i ren och dimmig depression och väl bara tänkt på att göra slut på skiten så att säga. Tar nu och skålar för denna stund i alkoholfri läsk av ciderkaraktär och hyllar mig själv då jag än en gång har kämpat mig igenom en jobbig natt och förstår att morgonens ljus väl snart nalkas utanför mitt fönster. Men det skiter jag i, för nu tar jag faktiskt och går och vilar en stund och förhoppningsvis kanske får sova lite då jag faktiskt känner för det liksom.
Kämpa på!

@Tröttmamma det han utsätter dig för är psykologiskt våld. Oavsett vad som har hänt i er relation tidigare så finns ingem ursäkt för vad han gör mot dig. Vad är det som gör att du stannar? Vad är värdet i relationen för dig?

@Andrahalvlek Tack för din hälsning! Så är det, som du skriver, vi är alla en del i ett forum som har oerhörd hjälp att erbjuda för den som är villig och har förmåga att ta emot. Bli en del. ’Bara genom att dela våra innersta tankar’ skriver du så fint. Precis så. Så enkelt… som ändå kan vara så svårt. Tacksam att jag fått hjälp att hitta vägen och följa den! / mt

@Ullabulla Tack för din hälsning och jag kan säga detsamma: Tack för alla insikter. Jag har följt dig genom åren så länge jag hängde här regelbundet. Det var bra för mig att inse mitt matmissbruk, det har fört mig till andra tolvstegsprogram och hjälper mig att hålla fokus på mig!
Allt gott till dig och ja, vi strävar vidare🌷

@snö_flinga det har varit en lång process med långa nyktra perioder men även kantat av en lång rad återfall.Jag hade en kontakt med en behandlare i två år. Det var såpass miserabelt när jag drack att till slut kände jag att jag fick välja: antingen dricker jag och förblir i misär eller också väljer jag nykterheten. Det svåraste för mig har varit att acceptera, faktumet att jag kommer aldrig mer kunna dricka och vara som "alla de andra" som kan dricka socialt. Men nu efter drygt ett år känns det oftast skönt och befriande att vara nykter, även om det givetvis finns tunga dagar då jag önskar en stunds bedövning. Men det är inte värt de där första timmarna av behaglig berusning som sedan vänds i ett totalt mörker.
Utmaningen för mig i min nykterhet är nu att försöka ta mig vidare i livet.
Hur har det gått för dig?😊

Har tröttnat på skiten att vara duktig och bry mig, just nu känns det som att jag har skrivit färdigt.
Det enda som jag nu håller fast vid är nykterhet då berusning av alkohol tyvärr får mig att må ännu sämre psykiskt än vad jag för det mesta alltså mår. Så tänkte jag 02:35 när jag upptäckte att jag hade misslyckats i kampen att bli som alla andra och glatt gå efter klockan, äta på fasta tider som en liten robot och dessutom väl springa runt i solsken, och väl vissla av nykter lycka som det verkar vara att man väl normalt ska göra.

Men då får man nog inte ha någon psykiatrisk problematik i grunden tror jag. Nykter är jag utan tvekan och inget alkoholsug har jag heller. Men inte sjutton kan jag påstå att jag seglar fram på nåt moln av lycklig förnöjsamhet och tacksamhet över att bara finnas till liksom. Nej, efter att ha varit helt nykter i snart närmare tre månader och börjat lära känna mig själv och fått grepp om min levnadshistoria förstår jag nu en hel del på ett djupare plan.

Jag fungerar inte exakt som alla andra, har ju faktiskt även som nykter min knepiga psykiatriska grundproblematik som gör att jag inte kan placeras in i ett fack liksom. Hade tänkt att slötitta på lite skräp-tv, för tycker att det för det mesta bara är rena dyngan på tv. Denna flimrande skvalmaskin har då en förmåga att söva mig minst lika bra som kanske ett lättare sömnpiller med i realiteten kanske mest i bästa fall en placebo-effekt.

Slog i alla fall på tv:n vid runt 18:30 cirka, och efter en stunds intetsägande program som de kört runt i flera år, och kryddat med ett ständigt malande med tjatig hjärndöd reklam, var jag så trött att jag tappade fjärrkontrollen på golvet och höll på att somna i stolen där jag satt. Tänkte, vem sjutton behöver alkohol och sömnpiller när det ständigt finns dessa värdelösa tv-program som är så tråkiga att man kan stå och sova liksom.

Tror att klockan bara hade passerat 19:45 när jag var trött på skiten att försöka att vara duktig och tvinga mig att gå efter klockan och piska mig själv att gå efter rutiner för att vara som alla andra. Tänkte att de som vill får väl gå sin väg, så går jag min. Sitter nu nykter här mitt i natten och mår riktigt fint när jag är den jag är, utan att försöka att passa in i standardiserade mönster så att säga.

Funderar nu på om jag ska ta mig nåt att äta, kanske chips, cola godis, glass eller vad faen som helst bara för att känna en gnutta frihet så att jag inte helt tappar livslusten och åker till bolaget i morgon. Såg att klockan i högra hörnet längst ned på datorskärmen visade 03:59 nyss. Tar mig nog en läsk, en liten fryspizza och sallad jag har kvar i en glasburk. Det var väl allt för stunden.

@bella70
Stark är du ju, reaktionen visar bara hur oerhört nedbrytande detta egentligen är.
Vi är mänskliga, tack och lov.
Känner verkligen igen mig, samtidigt som jag tar steg framåt så känner jag oxå hur utmattningen sitter i.
Kram