Senaste kommentarerna i forumet

@anonym8878
Kära du. Så fint att du skriver igen. "I denna tråden känner jag att jag kan skriva helt ofiltrerat utan att bli dömd. Tack❤️" Det är så viktigt att få skriva ner sina tankar. Och det är fint att skriva med ens vänner här. En form av gemenskap. Att våga blotta sina tankar. Det är utvecklande. Jag lär mig något nytt då och då. Jag lär mig se världen utifrån andras synvinklar, då jag oftast utgår från mig själv. Jag har ju bara mina erfarenheter och ibland så får jag nya perspektiv genom att andra skriver här.
Jag övar på att se situationer från flera håll, men jag utgår ändå alltid ifrån mig, när jag skriver här.
Du skriver att du blev berusad på nyårsafton och var bakis efteråt. Jag minns ett par av mina bakfyllor. De var inte roliga alls. Jag har inte heller lust att skriva om vad som hände. Men det gick väldigt illa ibland. Värre och värre. En gång på fyllan var jag så arg så jag kastade sönder min mobiltelefon i marken. Sedan slängde jag mobilen i en papperskorg. Och snubblade vidare till en park, där jag vilade en stund. Jag mötte en människa som lånade ut sin mobil så jag kunde ringa ett samtal. Jag ringde mitt ex. Han var nog full han också. Att jag kom hem till mig, till min lägenhet. Och att jag ens överlevde den där tiden är för mig en gåta. Jag självmedicinerade ett trauma under ett par år. Sedan gick det åt helvete och jag valde livet. Små små små mycket små steg i rätt riktning utan alkohol, sätta gränser hos psykolog, bearbeta traumat, landat i att allt gick väl, skaffade ny pojkvän, arbete och jag lever det liv jag alltid önskat, tack vare mitt skrivande.
Jag har skrivit hur jag vill ha mitt liv sedan ungdomen. Utan att ha en plan. Fast som en vision. Jag är inte utbildad inom det yrke som jag önskar, ännu, kanske aldrig blir. Men jag har arbetat med mig själv och mår bra.
Allting är möjligt.
Vi individer här och där ute funger på olika sätt. Några funkar lika. Jag tänker att allting går. Jag har ramlat ner i avgrunden och legat där ett tag, men det gick ändå att ta sig upp.
Jag är stark och min vilja är starkare. Jag vill jag vill jag vill jag vill leva. Ett gott liv.
Önskar dig allt det bästa! ❤️
Du kan göra allt du vill! Precis allt!
En sak i taget.

@aeromagnus Yes! Dubbel revansch - för sonens kirurg och dig!

Kram 🐘

@Denlillamänniskan Annie Grace säger bland annat: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.”

Själv är jag mer grundglad, grundnöjd som nykter men kan också bli så sprallig att jag mentalt gör hoppsasteg. Så till den grad att jag ofta tänkt: ” Hmm, har jag fått i mig någon alkohol av misstag?” Det har jag inte.

Som nynykter kände jag mig också låg, och förbannat trött. Märkte en tydlig vändning i måendet efter 2-3 månader. Tålamod. Det är inte vår bästa gren, men allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

Tre veckor utan alkohol. En vecka med träning nästan varje dag. 5/2 ska vår son operera sig igen för sin skolios. Hoppas operationen lyckas denna gång. Jag kommer dock vara spik nykter denna gång som jag borde varit då också. Jag är seg ännu men det blir bättre. Ska väga in mig på fredag. Bävar vad vågen visar men ska ned minst 15kg till juni är mitt mål.

@Ullabulla.
Jag känner att jag kunde finna lite tröst och tillförsikt i det du skrev;
Att du känner igen dig och att det kanske blir svårare ett tag innan ljuset strålar mjukt och värmande på mig igen.
Tack.

@Flarran Tack. Jag värmdes av dina vänliga ord.
Jag hoppas att det går bra med cykeldäcket nästa gång du ger dig på det!

Nu är det tionde kvällen utan A. Jag räknar kvällar eftersom jag alltid drack då när jag drack. Känns ok nu men jag bävar inför helgen.

Hej @snö_flinga :)
Jag är i princip alkoholfri nu (eller väldigt måttlig) för att det går inte att dricka oftare än en gång per månad med de symtomen som jag har :) Kanske är det min räddning, kanske är det bara att lyssna på min egen kropp?
Ja, när jag drack i princip varje dag och slutade dricka (2017) fixade jag det själv. Jag hade inga fysiska abstinens symtom, däremot tog det sin tid att börja må bättre psykisk och det var så klart kämpigt. I ett år försökte jag dricka måttligt, men jag inser att det inte går alls att dricka. Inte för att jag överdriver med mängden, men för att även små mängder gör att jag mår dåligt. Det är nog kanske tid att ge upp denna tanke med måttligt drickande.

@Grävling Grattis till tvåsiffrigt!🥳 Jag var också trött som fan och ofta kände jag mig bakis när jag vaknade och ont i skallen av och till av abstinensen, den första tiden. Det är utrensningen av alkohol som pågår och återhämtning för att få balans i hjärnan. Det är individuellt och tar lite olika tid för återhämtning och balans samt beroende på hur mycket man hällt i sig. Så det tar lite tid men det blir bättre ju längre tid som nykter.

Kämpa på!

@Polerad Som jag minns det tog det några månader innan jag var i balans. Det tog lite tid innan jag sov bra och sen hade jag en huvudvärk av och till ett tag. Ibland kändes det som jag var bakis när jag vaknade, men blev alltid så lättad när jag kom på att jag var nykter. Men tänkte hela tiden att det var avgiftning på gång och att det blir bättre och det blev det. Jobbade nästan helt hemifrån och kunde styra min tid så det gick bra att hantera det. Promenaderna på lunchen i skogen med mina hundar gjorde också gott. Den första alkoholrelaterade ångesten minskade ganska snabbt.

När jag tänker efter har jag ju faktiskt haft alkohol i kroppen typ dygnet runt tidigare. Först natten alkoholpåverkad, på morgonen bakis efter em/kvällens drickande, dagen bakis, påfyllning igen på em/kväll och påverkad och på repeat. Då nådde jag inte mina riktiga känslor och det som skavde bara skavde. Fick inte riktigt rätsida på dem i lullet och det blev också lätt förvridet, förstorat, förminskat eller bortträngt. Jag mindes knappt hur det kändes att vara helt nykter, en längre sammanhållen tid, utan någon som helst alkohol i kroppen längre.

Jag hade börjat gå hos en psykolog innan jag slutade dricka, tänkte att det skulle hjälpa mig må bättre, men det var först när jag slutade dricka, på den tredje träffen, som det gav något. Berättade då om alkoholproblemet, vilket jag hela tiden rundat. Som nykter hade jag kontakt med mig själv och kunde bolla detta med psykologen. Det har hjälpt mig att komma i psykisk balans. Och det är en härlig känsla att vara nykter, en lång sammanhållen tid. Vill aldrig mer tillbaka till hur det var. Gillar skarpt min nya nyktra livsstil med hjärnan i balans.

Hej,
Ett lite sent välkommen hit! Jag känner igen oron med vad man gjort med sin kropp, och jag har ju ingen aning om hur det är för dig- men generellt brukar kroppen vara bra på att återhämta sig om den får möjlighet vill säga. Jag vaknade en gång efter en sen fest och hela tummen hade domnat bort. Tror det finns något som kallas ”parkbänkssyndrom” och det vill vi ju inte ha.
Låter underbart med din resa. Passa på att vila mycket- det brukar man behöva vid alkoholstopp. Och ta en (nykter) dag i taget! Kram 🤗

@Polerad Du behöver inte tänka för långt framåt i tiden, jag tyckte det var lättare att lova mig tre månader i taget, några tar en dag i taget, det finns jättemånga olika strategier. Det luriga med beroendet är att det är som en liten jävul som ljuger och ljuger, kommer på mängder av olika osanningar om att vi kan dricka. Vi vet att vi inte kan eller borde, vi vet att det är farligt och att vi mår skit av det men det hjälper inte om beroendedelen är tillräckligt listig. Man får vara på sin vakt hela tiden. Kram

Första arbetsdagarna känns alltid som en vecka var. I måndags kände jag; är det inte fredag snart? Men jättekul att träffa alla kollegor, och känna sig lite civiliserad igen.
Ledigheten var underbar, bara sista veckan kände jag att nu sitter kläderna åt lite väl- så nu får det bli någon metod för nedgång inom de närmsta dagarna.
Tror ändå kalori-räkning funkar bäst för mig, ihop med att försöka undvika kvällsmumsande- fattar inte varför det är så svårt att låta bli.
Ikväll blir det iaf filmiddag. Mätt sedan gårdagen, mannen på träning och jag tränar på att inte lägga mig i soffan. Igår höll jag ut till 22:30… behöver mer vila än ”förr” tycker jag? Blir kanske bättre när jag kommer igång med träningen, och när ljuset återvänder. Passar på att vila och att inte känna mig misslyckad eller dålig. Tids nog blir det annat,
Kram alla forumkonpisar, 4 år här, inte klokt!

Tack för fina grattisar @aeromagnus @himmelellerhelvette @geggan
Här, mer än på de flesta ställen, är det faktiskt mycket team-känsla som gör det lite enklare den första tiden.
Och det håller i sig även om alla beslut och actions behöver vara ens egna.
Kram 🤗

Jag som inte dricker alkohol(bara små mängder) men ändå har en beroendehjärna,i mitt fall medberoennde och arbetsmarkomani känner igen mig.

Avsaknaden av kickar och det hål man kan känna att man faller ner i.
Att vara i det är tungt men var för mig en väg till tillfrisknande.

Alla vi som skriver härinne har vår egen väg,ibland spikrak men för det mesta väldigt krokig.

Jag säger som det läses på alanonmöten.
Ta till dig det du tycker om och låt resten vara.
Alla bär vi vårt eget ok och måste hitta vår egen väg.
Det enda vi kan göra härinne som ibland hjälper någon annan är att berätta vår egen historia.
Pyttesteg,myrsteg och ibland jättekliv sån var min resa.
Först mot en allt mörkare plats när jag släppte taget,men sen en sakta återhämtning på en ny stig som passade mig.
Jag och många med mig har varit i liknande situation som din.
Det kommer förhoppningsvis att lätta för dig.

Blev en hel del tårar när de berättade om "min" krasch.....vi är så lika i vår sjukdom !

Hur kommer det sig att mina tankar är on going i 150 knyck men så fort jag hoppar in här så blir det tyst. Känns kanske lite som typ presentationsångest? Eller scenskräck? Inte helt de känslorna män något åt det hållet, kan inte sätta ord på det.

Idag är jag väldigt trött och ser fram emot att skriva mitt out of Office meddelande på mailen i morgon. Jag har såklart reflekterat en helt del på min relation med alkohol under dagarna jag skrivit hör. Det är ju därför jag är här för att inte gå helt delulu och fortsätta som jag gjort.
För det kommer antagligen orsaka mig mycket skada i framtiden om jag fortsätter såhär. Med största sannolikhet kommer det orsaka mig saka, om det inte redan gjort det.
Hur vet man egentligen hur långt gången man är i kroppsmisshandeln mot sig själv?

Hamnade på en tråd igår där de förklarade att man kunde få nervskador oxh känselbortfall av överdriven alkoholkonsumtion. Det visste inte jag, och då har jag ändå adhd och tillgång till Google ;) dvs jag har nog googlat precis allt jag tycker är intressant.
Min oro har varit levern, njurarna, bukspottskörteln och gallan. Sen som bonus tarmar och magsäck såklart men aldrig känselbortfall.

Sjuka är att jag börjat få någon typ av känselbortfall i mitt lår när jag står rakt upp och ner och sminkar mig. Misstänker att det är en nerv som kommer i kläm kom mitt tidigare diskbråck. Men nu har ju n ny rädsla öppnats. Tänk om jag druckit sönder mitt nervsystem? Hehe hoppas verkligen inte det. Kom aldrig så långt igår kring om det var reversibelt men ska kolla det sen.

Den där polletten som jag skrev nästan trillat ner vinglade till lite till med den kunskapen. Kul kul kul.

Jag har oxå noterat att jag haft extra mycket ångestpåslag/stresspåslag i kroppen de sista dagarna. Det gör att jag blir lite skakig i händerna. Såklart tanken slagit mig att det skulle kunna vara någon typ av abstinens men detta finns kvar även under längre vita perioder så det är nog bara min gad som spelar kroppen ett spratt.
Som den gör ibland. Mer ofta än sällan nu det senaste.

Ääääänyhow! Nu gled vi ut i tankarna igen.
En dag kvar på jobb sen får jag äntligen vila. Saknar att höra havets vågor och känna solen värma mig. Färger på träd och blommor. Ser mest fram emot fruktshakes man kan köpa vi stranden. Ren frukt som de mosar ihop med is och lite sockerlag 👌 det är så gott.

Ber en liten bön till ödet om att jag inte förstört min kropp. Att jag inte vaknade upp för sent.

Ta hand om er!

Hej! @Denlillamänniskan,
Du är duktig och bra ska du veta.
Kämpa på kompis!

Alkoholdjävulen anföll mig brutalt i källaren. Hade just kastat soppåsen och tagit mig en liten promenad i dagsljus och kände mig nöjd och glad. Tänkte att man skulle börja göra lite service på en cykel inför våren. Hade för avsikt att byta framdäck på hojen. Plockade av det gamla uttjänta däcket utan problem och skulle montera ett nytt. Men var sedan promenaden igår rätt orkeslös.

Det var totalt jävla omöjligt att en få på det nya däcket ens på den ena sidan av fälgen. Man kände sig totalt värdelös. Då kom direkt en känsla av akut alkoholsug som en blixt från klar himmel. Tanken var direkt. Faen den som hade haft en starköl nu!

Känslan var så stark att det inte var riktigt klokt. Men förstod ju direkt att det var bokstaven L som i ledsen eller missnöjd i den välkända bokstavsbeteckningen HALT som spökade. Man har ju alltid genom åren haft en del ”stärkande” drycker till hands vid sådana där kraftprov. Hade det funnits några öl i källaren så hade man varit helt körd alltså.

Men tog då och sket i det hela och tänkte att det där jävla cykeldäcket kan man väl brottas med nån annan dag när man är mer utvilad liksom. Sitter nu och dricker en kall julmust och tar igen mig efter alkoholdjävulens hemska anfall och alkoholsuget har nu i stort klingat av. Men visst var det en varning om att man inte alls är utom fara för att göra bort sig helt om man inte tänker sig för. Skulle aldrig nånsin våga gå in på bolaget som vissa gör för att köpa alkoholfri dryck.

Kämpa på vänner!

Jag behöver tröst.

Jag har inte så bra kunskaper om hur man bara lever, istället för att snurra runt i ekorrhjulet av prestation och belöning.

@Obelix Jag förstår att du också slutade vid nyår. Visst är det jobbigt, men man måste fokusera på allt bra som det innebär att skippa alkoholen. Fortsätt att skriva här, det är många som är i samma situation som du. Tillsammans hjälps vi åt att bli nyktra!

Jag kom på att jag borde göra en liten dagboksanteckning för eventuellt framtida bruk.

1. Jobbet funkar inte idag. Jag skjuter upp surdegarna och det jag faktiskt gör blir inte gjort med den kvalitén som jag brukar leverera. Jag har ett möte om mindre än en timme som jag inte speciellt road av, jag funderar på om det är det som spökar. Å andra sidan känner jag rätt så mycket abstinens idag och det påverkar definitivt.

2. Jag har haft problem med sömnen de sista dagarna, och jag kom precis på varför! När jag känner ett kraftigt sug har jag druckit kaffe. Det har blivit mycket kaffe de senaste dagarna, inte konstigt att jag har svårt med sömnen! Jag ska inte ersätta ett beroende med ett annat, även om kaffe är mycket bättre än alkohol. Jag ska prova med varannan kopp te istället och se om jag sover bättre.

3. En liten oroande sak hände idag. Jag var ute och skottade snö. Det är en aktivitet som jag normalt sett inte har några som helst problem med, men idag blev jag alldeles skakig och nästan lite illamående. Ungefär som man tagit i för mycket på motionscykeln eller i löpspåret. Inte för att jag motionerar överdrivet mycket, faktum är att jag helst undviker alla former av motion, men ni förstår vad jag menar.

Även idag ska jag vara nykter. Bara idag.
Jag söker nu min tillflykt till en högre makt, eftersom jag inte kan tänka ut något smart.

Varit uppe tidigt som vanligt. Haft lite fysiskt pyssel utomhus och gick sedan en sväng med hunden.
Har igår kväll ytterligare informerat mig om beroende och dopamin, eftersom jag gillar att lära mig saker om människan och hjärnan. Försöker sedan koppla ihop det med mig själv så att det inte bara stannar vid ord, utan också blir en förankrad handling av det hela.
Blev klar över att jag dricker för att stärka och förbättra ett redan pågående dopaminpåslag. Så drömläget för en dryckeskväll är följande; Först fysisk aktivitet och/eller göra nytta. Nöjd och tillfreds gör jag sen en god middag och spar där inte på fina råvaror och vacker presentation. Till det hela goda drycker (alkoholhaltiga såklart).
Nästa dag vaknar jag avslagen och med obehag i kropp och själ. Men det gillar jag ju också!! Då är jag sträng mot mig själv; inget softande i soffan utan GÖRA NYTTA och ANSTRÄNGA sig. Det enda jag inte gör är att meditera, för det fungerar inte så bra när man är degig i huvudet. Har under hösten tänkt mig som jag helt enkelt måste "böta" för varje dryckestillfälle. Sen tar det minst en nykter dag, oftast tre, innan jag är i balans igen. När jag känner mig kompetent och tillfreds med tillvaron så är det dags igen!!
Jag förflyttar mig alltså ständigt mellan lycka och lidande och verkar gilla att guppa upp och ned. Lärde mig av gårdagens information att det är så hjärnan fungerar. Minsta lilla lyckopåslag följs av en dipp. Man har trevligt och pratar med folk, på väg hem infinner sig ett lätt vemod. Man äter en glass eller tar en smörgås.... Jaha? Dags för en lätt förnimbar melankoli en stund därefter. Dricker man vin är det likadant; Två glas och dopaminet surrar behagligt i hjärnan. Varför inte ett glas till? Sen är man så dum i huvudet så man bara vill ha ett till....en skvätt till.... Äsch varför inte ett litet glas till? Tills man är smått radiostyrd och tippar i säng. Duktigt som fan att tvätta ansiktet och borsta tänderna också. Ställa undan vinglaset för att slippa se det på morgonen. Det är väl därför jag aldrig lockats av återställare? För jag vill ju genomlida morgondagens plåga, känna att livet lyfter igen. Mitt på dagen säger man till sig själv; Ja, nu vänder det uppåt igen. Bara stånga sig vidare!! Och när du uppnått något eller är nöjd då kan du fira igen!
När jag var ute och gick och fick den insikten, stod livet helt plötsligt stilla. Jaha. Nu återstår tomheten. Jag dricker när jag är glad, för att bli gladare. För att sedan njuta av smärta och olycka....
Det var en insikt som gav total tomhet. Jag kunde inte ens famla efter något trösterikt. Det enda som föll mig in var Zenmunken Masunos favoritord; -I tomheten finns många möjligheter.
Men jag var så paralyserad att jag tyckte hela frasen var som en enda ödslig tomhet. För de av er som är bevandrade inom det buddistiska filosofiska systemet kan det beskrivas som att jag plötsligt stirrade in i såheten och sögs upp av den. Upplösning av jaget där känslor och tankar bara passerar förbi som moln. Stillheternas stillhet.
Ingen glädje i nykterheten. Ingen stolthet. Ingen strävan. Bara total känsla av tomhet.