Senaste kommentarerna i forumet

@Delfinen80 Läst den senaste diskussionen och minns att jag hade någon dipp vid tre månader. Jag hade nog trott att jag skulle känna mig toppen och superstolt och glad och raketer skulle avskjutas eller nåt. Men så var det inte. Det hände liksom inget särskilt.
Numera efter åtta månader inser jag att processen ofta går med myrsteg. Man ser inte förändringarna förrän efteråt.
Oftast tänker jag inte på alkohol längre, det tillhör någon slags förfluten tid. Men när jag tänker på det så vet jag att det inte är något jag vill ha. Jag vet att det finns en del som kan lära sig dricka måttligt, men vad skulle det ge mig?
Bara en massa oro och trassel, känns det som.
Och för vad? Jag dricker lika gärna en god alkoholfri drink eller öl.
Jag är inte konstant lycklig nuförtiden, men jag känner att jag viktigare saker att göra och tänka på. Jag har en ide om att jag ska kunna utvecklas som människa, trots att jag är drygt 70. Finns så mycket jag bara dränkt i alkohol. Nu klarar jag att ta itu med saker istället.
Mitt svamliga inlägg går ut på att jag tror att man verkligen ska fundera på varför alkoholen är så viktig (om det känns så). Vad är det som du söker i den. Vad är det du saknar, är det alkoholen eller något annat?
Oavsett hur du gör så tror jag också att du ska ge processen mer tid. För jag tror att det är det viktigaste att komma på just det. Bara så kan du bli verkligt fri.
Och det visar sig med tiden.
Kram ❤️❤️🙏🏻

Är tillbaka i en svacka igen där vi har haft mycket kontakt och även träffats, han är enligt utsago nykter än, men konstant gnager det i mitt huvud för hur länge han ska klara denna gången. Jag vet att jag nog gör både mig och honom en otjänst genom att låta detta fortgå, men jag kan inte låta bli att fortfarande älska honom. Försöker låta bli och tänka på allt vad han utsatt mig för, vilket är mycket. Många ord och handlingar som spelas upp i mitt huvud. Jag både vill kapa banden fast ändå inte och det är det som är så jobbigt det där velande. Det där velandet är även det som göra att jag bara slukar energi från alla runt mig som gjort att jag mer och mer håller mycket inom mig istället.
Kanske dags att hitta tillbaka till den mer självsäkra mig igen, men det är svårt när jag inte riktigt är säker på vad jag vill.
Tack och godnatt 🌺

Allt som man som ”gamling” som jag tänker att man kan komma med råd eller tips- det kan du ju redan!
”Ställ ner maskinen i källaren” - Done 😇
”Du måste ju inte cykla på motionscykeln - man kan ju bara se till att vara lite mer aktiv hemma” - Done 😇
Okej, då kommer sista tipset här: Remouladsås till fiskpinnar!
Heja dig!

Tack @geggan, jag har varit tydlig med att jag inte kommer jobba på något 1989-sätt, ju finare ju längre man var kvar. Jag ska se till att hitta träningsmöjligheter i området
Även om verksamheten kräver det ena eller andra- så ska jag ju också sätta ramarna för verksamheten.
Jag kommer att vilja ha tjänstebil samt möjlighet att anlita en chefskonsult om jag önskar. (Buffring?) Och så vill jag förhandla lön.
Men- att få tillbaka min förra chef som jag hann alldeles för kort tid med- en som tror på en/mig, glädjs när det går bra. Som är ett stöd- i alla lägen. Ett klokt bollplank.
Det kilomåttet väger… minst två kilo för mig. 😍😍

@anonym_anhörig Det är nog så att din man tagit det allra första stapplande steget till insikt. En total förståelse för att man är beroende och att man tappat kontrollen är en förutsättning för att kunna sluta, det har jag förstått efter att levt som medberoende i trettio år. Där är nog inte din man än, jag känner igen en hel del av hans resonemang. Att han hört av sig till sin vän låter väldigt bra tycker jag, han kommer absolut att behöva det stödet. Ingenting kommer, som du skriver, någonsin att "bli som vanligt" igen, men det betyder inte att det inte kan bli bra. Hans väg mot tillfrisknande har knappt börjat och ingen kan förutspå hur lång den resan blir.
En sak vet jag i alla fall säkert, du har ingen del i att han befinner sig där han är och du kan inte hjälpa honom därifrån. Jag känner igen alla de känslor du beskriver och försök vara snäll mot dig själv och tolerera dem, de gör dig inte till en dålig person, de är helt relevanta. Du ÄR lurad och bedragen och naturligtvis är du förkrossad. Din man har inte planerat att göra dig illa, men så har det ändå blivit och om dina känslor för honom just nu inte finns där är inte alls konstigt. Under minst två år har han glidit allt längre bort och blivit allt mer främmande, ingen kan kräva att du ska älska den främling som du nu delar liv med. Tillåt dig att låta känslorna vila. Du är beredd att finnas där, det är stort när marken rämnat under dig, mer kan du inte göra. Till sist tänker jag på hur barnen reagerat? Kan ni prata om det som händer? Har ni inte gjort det, så är det nog en bra idé att göra det.
Tänker på dig och vet tyvärr alltför väl vad du går igenom.

Låter underbart och heja körer i detta land, jag blev själv inspirerad av flera här, så kul.
Vad fint att du fått landa i ett nytt och bra liv. Du gjorde verkligen allt för att ni skulle ha en bra sista tid ihop. Njöt av det nära. Nu är en annan tid, med både större o h andra små cirklar (barnbarn tex)
Fortsätt njut av ditt liv (och var nykter förstås men det är vi ju för jämnan nu…)
Kram 🤗

@Geggan Så glad för din skull ❤️

Kram 🐘

@Geggan Tack för pepp ❤️ Jo, jag håller dieten 🙏🏻

Kram 🐘

@Milady Ja, heja oss! Strax dags att krypa isäng efter ett skönt bad. Grattis till dag 2😊

@Lalla84 Tråkigt att höra om din mamma, men då vet du också vad det innebär. Vissa dricker tills de dör. Så sorgligt ❤️

Det har varit en fullspäckad vecka o nu kommer en till. Sjunga kör var ju jättekul och det har jag kommit till skott med pga av några här på forumet som har jublat över sina körer. Och så poesiafton, nya och gamla bekanta, lite jobb, bio, luncher o promenader! En toppentillvaro. Inser att förra året, som jag ju tyckte att var fint på många sätt trots makens sjukdom och jobbiga behandlingar, det var ju ändå dominerat av honom och vad han orkade. Inte mycket uteliv. Nu njuter jag i fulla drag av mitt läge här mitt i stan och allt möjligt som jag så enkelt kan företa mig. Och imorgon minsta barnbarnet! Önskar alla en fin söndag och superkrafter att handskas med alla motigheter och dilemman.🐳🦄

@Andrahalvlek alltså man baxnar. Vilket praktarsle! Värsta jag har hört. En vecka till är ju en evighet i ditt läge. Jag känner erklugen med dig. Och hoppassat duhåller dieten!!!!!! Du minns- inga ursäkter!!!

@Se klart förstår. Verkligen ett dilemma. Kanske någon tredje väg uppenbarar sig. Eller så ger du det nya en chans o försöker buffra och ordna det så bra som möjligt.

Hembränningsapparaten i plast som man var så stolt över att man fixade till av en doppvärmare, vinhink i plast, en glasskål i dess botten, ett fat som man sedan ställde mäskhinken på. Helt utan kylvatten på grund av avdunstningstekniken gjorde den sitt jobb inom runt ett dygn eller så.

Den gav gav rejäla fyllor så att man undrar över att skallen inte exploderade så här i efterhand.
Tänkte då jämt om bolagets sprit, blaha - blaha, för den procent i den helt vattenklara lite svagt plastsdoftande dryck på grund av avsaknad av kolfiltrering man fick ut ur sin hemmasnickrade plastbrännare den första körningen som gav ett par liter sprit var inte att leka med direkt, för jäklar vad det sved i halsen när man drack denna. Testade en gång att elda en liten skvätt som hamnat på diskbänken, och det brann så stilla och fint med en blå låga...

Hade man inte tagit nån rejäl klunk med vatten mellan varje klunk med sprit hade man nog haft världens magsår utan tvekan. Känner nu att denna maskin har stått i hörnet tillräckligt länge och flinat åt mig liksom. Nu får den allt åka ner i en sopsäck idag och får i stället för att bidra till mer förgiftning av mig skämmas långt in i ett hörn i källarförrådet så jag slipper sed den.

Tror att det är bättre att röja undan lite skit så här på lördagskvällen än att sitta och trampa på en motionscykel, vilket får bli nåt man gör lite senare. Man kan träna på flera sätt och det här att skriva av sig lite är väl även det en slags träning, om inte annat mentalt sett så att man stärker sin förståelse över hur tanklös man varit. Min aktuella målsättning efter att ha städat undan hembränningsapparaten är att gå och köpa en liter mjölk och en limpa så man kan få sig sin morgon-choklad i morron liksom.

Kämpa på!

Hejsan!
@Ny dag,
Kul att du skrev lite, det är alltid kul att nån här på forumet tittar förbi. Fiskpinnarna smakade utmärkt, slängde även på lite ketchup på moset och lyxade till det lite. När det gäller det här med alkoholfri öl är det inget som jag skulle våga mig till att smaka på, för då kanske jag sen får för mig att gå lös på lite starkare grejer i familjen av maltdrycker. Har dock aldrig associerat alkoholfri cider av typen Herrljunga som något man kan berusa sig på, så det har jag inget problem med att använda ibland då det för mig är mer som en lyxigare läsk. Känner faktiskt liksom att jag nu helt måste undvika alla former av maltdrycker som kan få mig in på knepiga tankar.
Ha en fin kväll!

Så många fina ord ❤ tack alla!
Både för pepp längs vägen och för att ni glädje med mig när det går bra.
Jag är glad och stolt 🥳

@Samsung50
Tack! Ja, jag vet att det är ohållbart öber tid. Min mamma var alkoholist hela min uppväxt, eller ja tills hon dog för tre år sedan. Vi brukade bråka om det, hon skulle aldrig ha erkännt att hon hade problem. Och det är ju det jag vet, är personen inte mottaglig för och ser sina problem så kan ingen annan hjälpa.
Jag kommer fortsätta läsa på forumet och även skriva av mig när jag behöver.
Tack för ditt svar 🤗

@Flarran Fiskpinnar låter fantastiskt riktigt gott! Det var länge sedan jag åt just det! Hoppas det smakade gott! Härligt att läsa om alla dina insikter, just det där med att äta, dricka, sova har jag också slarvat med. Nu ska jag tillåta mig att softa innan middagen. Ingen alkohol här inte, vi mår ju faktiskt mycket bättre utan. Själv ska jag dricka alkoholfri öl till maten, den smakar precis som öl ska smaka! Önskar dig en fin lördagkväll!

@Påvägmothälsa det kändes skönt och nu blir det dag 2 utan vin känner mig nöjd. Och det är underbart att cykla men bara om man är helnykter..........heja oss! Trevlig helg

Varje dag som nykter ger mig nya insikter och lär mig att bli bekant med mig själv. Har alltid mest gjort en massa prylar utan att förstå det mest basala egentligen. Håller nu på att sakteliga försöka att styra upp saker och ting. Har aldrig riktigt fattat egentligen någonting utan bara gjort saker av mest en slump och det grundläggande här i livet har bara känts som ett enda långt meningslöst tvång. Har dock frivilligt samlat på mig mängder av kunskap inom olika områden av ren nyfikenhet.

När jag för första gången nu verkligen grundligt har tittat tillbaka på mitt liv från mina första steg ut i denna värld och minns dagar jag haft i min familj och sånt som lekskola, grundskola och arbetsliv så förstår jag att jag sett saker och ting på helt fel sätt och missat mycket av poängen med att ha sånt som fastlagda rutiner och endast sett sådant som struktur som ett enda grått och meningslöst tvång.

Men anledningen till sovtid och att äta riktig mat på fasta tider med sånt som grönsaker, frukt och prylar det är att jag ska ge min maskinella kropp om man så säger, den näring, vila och energi för att därmed ge kroppen bästa förutsättning för att jag ska må grundbra. All slags form av regelbunden träning har även detta känts som ett totalt meningslöst tvång. Dessa åratal av dagligt missbruk av alkohol har endast gett mig en stunds vila ifrån mig själv och endast en intetsägande tankevila.

Har nu börjat att se saker lite annorlunda och förstår att när jag känt mig hungrig och då druckit några folköl och käkat chips i stället för att följa känslan som väl kanske egentligen har skrikit efter riktig mat har jag sett sånt som ett trist och onödig tvång, blev ju alltid mätt även av några pilsner. När jag har varit deppig, frustrerad, lidit av stress eller bara varit allmänt trött har jag ofta supit till.

Blev för en stund sugen på att gå och köpa ett par paket med folköl, men jag sket i den känslan och har nu gjort något jag inte gjort på månader, eller kanske åratal, jag har stekt några fiskpinnar och rört ihop lite potatismos, skulle så klart även haft mjölk att dricka till men hade ingen ork att gå till matbutiken så det får bli äppeljuice i stället.
Nu blir nog kroppen rätt förvånad kan man tänka...

Ska nu käka lite och vem vet, sen kanske trampa lite på motionscykeln om jag känner för det, vet ju att jag behöver röra på mig mer än jag gjort tidigare. Man får ju kickar av sånt, och inte kostar det ett enda öre. Tänker på va' mycket stålar man spar när man inte köper en massa sprit och skit. Nu ska här festas på fiskpinnar, bara för att jag vill så.

Ha det gott!

Allt började för ca 2 år sedan. Jag märkte hur han förändrades på eftermiddagarna efter jobbet, att han började sluddra och blev klumpig och ögonen "hängde inte med". Ibland blev han glömsk och sa samma saker flera gånger under samma kväll. Vissa kvällar var värre än andra. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att han drack, utan jag trodde han höll på att bli sjuk. Barnen började dock lägga märke till att han gick in i garaget ofta och vid frågan om varför sa han att han kollade till olika saker.
Jag bad honom gå till läkaren vid flertalet tillfällen men inget hände. Alla I hushållet började så sakteliga må sämre och sämre över hans beteenden men ingen av mig och barnen fattade att det hade med alkohol att göra ( barnen är tonåringar). Tanken hade väl slagit mig några ggr men jag tänkte att "så skulle han aldrig göra mot mig".
Han började förändras i humöret för ca ett halvår sedan. Oftast blev han arg på barnen för småsaker när jag inte var hemma (jobbar på sjukhus), men han började även diskutera onödiga saker med mig och barnen och var lättirriterad. Under dessa två år gled vi längre och längre ifrån varandra och jag började känna avsky, han luktade ju så illa! Och han snarkade ju så högt! Och ingenting fick han gjort varken med mig och barnen. Och så det kalla beteendet... Jag blev också kall. Ville inte röra eller bli rörd, ville tillslut inte ens se på honom!

En dag förra veckan fick jag en inre maning: jag ska gå ut och leta i garaget. Väl där hittade jag en flyttlåda med tomma flaskor och boxar samt en fylld baginbox med vin, fyllningsdatum i augusti. Kollade i ett gammal kylskåp och där var det tomt. Jag lade iordning allt på ett visst sätt och väntade några dagar innan jag gick ut för att se om flaskorna hade flyttats. Flyttlådan var tom! I kylskåpet låg istället en ny baginbox med fyllningsdatum september. Svart på vitt - han dricker. Vilken chock!!!
Skrev en lapp på baginboken där det stod "älskar dig, och jag vet vad du gör..."

Efter jobbet dagen efter mötte jag honom i hallen och han förklarade hur lättad han var över att jag nu vet. Att han ska sluta med en gång. Han hörde till och med av sig till en gammal vän som varit missbrukare men som nu är fri och hjälper andra,.så att han har en mentor framöver. Han klandrar inte mig, säger att han inser att han har problem. Säger dock att han bara druckit lite efter jobbet för att slappna av, typ ett glas men jag vet att det är Mycket mer än så. Han säger att han tror att han bara kan sluta utan AA, att han klarar det själv. Det känns som att han slätar ut det lite och "underdriver " det lite. Som att det inte kommer bli några problem att sluta.

Nu står jag här. Jag har inga känslor. Är varken arg eller ledsen. Känner ingen avsky eller så heller. Jag har sagt att jag finns här, han måste vara öppen och tala sanning. Han är helt lugn och känns trygg i detta. Och det gör mig misstänksam. Jag är glad att han erkänner, han säger att han inte alkoholist men att han har problem. Men visst är man alkoholist om man dricker varje dag,.mer eller mindre. Han tror inte att han kommer känna abstinens och hans botemedel kommer vara att börja träna.

Kan jag lita på honom? Jag känner mig helt förkrossad,.lurad och bedragen och hård i hjärtat. Han låtsas som ingenting, som att allt är som vanligt. Men det känns som att inget någonsin kommer bli som vanligt igen och jag vet inte om jag litar på honom. Hur går jag vidare nu...?

Hej,
Bra att du stoppade. Jag skulle råda dig att vara extra försiktig nu, det är lätt att hjärnan börjar spöka och locka med att du inte kan ha problem eftersom du drack så lite och kunde kontrollera dig. Det är som i typ armén eller liknande, det är viktigt att hålla på disciplinen, för om man tillåter små överträdelser blir det lätt att strunta i fler regler och så slutar det med totalt kaos. Och för att hitta balans i nykterheten behöver man ge den en chans att bli det nya normala. Som att komma över ett dåligt förjållande, om man träffas då och då är det så mycket svårare att komma över någon. Och viktigast av allt tror jag är att inse att alkoholen är en dålig partner, inget som man mår bra av eller behöver i sitt liv.

Dag 11. Hade en märklig upplevelse igår kväll som jag vill minnas. Fortfarande sjuk men jag och familjen ville ha en myskväll med charkisar och lie lugn och ro efter en stökig vecka. Jag hade en känsla av depp, rastlöshet och oro men ville bara försöka beta av dagen och dag 9 hade sett ganska likadan ut. Jag är ute med hunden, promenerar och försöker hålla mig fysiskt aktiv och äta ordentlig (snälla covid, nu får du ta och ge dig....).

Men detta sker: Jag väntar ut hela dagen och vid 21:00 häller jag upp ett litet glas vin. Jag dricker långsamt tre klunkar ur det lilla glaset och vill se hur min kropp reagerar. Det märkliga är att det smakar helt ok, inte ljuvligt eller härligt.....och inom 20 min känner jag mina kinder hetta och ser rodnaden i spegeln. DET VAR INTE VAD JAG TRODDE ATT DET SKULLE VARA. Efter 20 min reser jag mig upp och häller ut det lilla glaset och fyller ett stort glas med Ramlösa. Sätter mig i soffan och bara återspelar det som precis skedde, känner mig nästan lite chockad.
Min man kommer nerför trappan och tittar på mig, han frågar om jag är ok. Jag svarar att jag bara är trött från covid och lite låg. Han hämtar lite snacks och vi tittar på en serie som vi båda gillar. Jag var sinnessjukt trött nån timme senare och sa att jag måste lägga mig.
Jag är fortfarande väldigt oklar över vad som eg skedde igår.....men otroligt tacksam över att jag endast drack några små klunkar vin, förmodligen inte mer än 4 matskedar. Sedan var det som att min kropp stoppade. Förstår inte riktigt ....jag har hela tiden trott att om jag ens smakar vin under mitt uppehåll så skulle jag öht inte kunna stoppa.
Idag känns det väldigt långt borta....som en liten parantes....och det finns inget sug öht...men jag är kanske just nu fortsatt lite chockad och kan lixom inte förstå.

Hej. "Beroendepodden" / (grundare Annelie Ståhl) hörde jag på idag, och tårarna rann. 😔 Tror att någon tom föll ner i kaffekoppen ...
Personen i podden, hade många beroenden, bland annat alkohol.
Så mycket beroende kan förstöra.

Det är ju ett tag sen jag hade en relation med en alkoholist. Konstaterar att jag inte på djupet kan förstå hur det är att ha beroende, men att jag ändå förstår, åtminstone lite. För att ta det kort, tidigare tänkte jag att det är väl bara att skärpa till sig. Inte så "bara" har jag lärt mig. Då skulle väl inte människor supa bort familj och jobb.

Då jag fått distans och fått mer kunskap om beroenden plus tillsammans med en vänskap med exet, om än knackig sådan, har jag blivit mera ödmjuk. Och kan även konstatera att vissa saker jag gjort och sagt inte gynnade någon av oss.
Men, kanske lätt att se klart med distans. Han hör ju av sig emellanåt, roligt, i mest ordnade former så det kan ju inte vara så illa ...

Ha en bra helg,
och sköt om er. 💜
Vad kan du göra för dig själv idag, när gjorde du senast något för dig?
Drunkna inte själv i andras destruktiva leverne.
KRAM.
🌹

Har just kollat igenom senaste inläggen här på forumet, mycket intressant läsning och bra mycket mer givande än att sitta och kolla nyheter om världsläget och sånt som jag har känt vara något som jag måste välja bort ett tag då det bara gör mig allmänt deppig, frustrerad och störd liksom.

Tänkte nyss gå och lägga mig och vila, men känner samtidigt att jag vill göra något nyttigt eller kanske rättare sagt något kul som att kanske göra lite musik med ett enkelt gratisprogram och mitt midikeyboard. Har i många år under olika artistnamn med rent professionell tanke lagt ut en massa låtar inom olika genrer så som pop, rock och annat i kommersiellt syfte, men som jag väl numera eller i stunden kanske mest ser som min egen musikterapi liksom.

Berättade ju tidigare om ett helt nytt musikprojekt kallat Flarran Stuff på Soundcloud som jag spontant körde igång i början av denna månad. Känner faktiskt i detta nu att det kanske är dags att börja göra en ny instrumental låt idag som jag sedan kan lägga upp på musiksidan ifråga.

Jag har ju redan två lugna instrumentala låtar där, kanske blir det något mer rockigt nu med trummor och sånt, har ju en rätt bred musiksmak, men jag får väl se vad jag får inspiration till när jag väl slår på musikprogrammet och sätter mig och klinkar lite liksom.

Har numera även börjat att lyssna lite mer på kroppens signaler, törstig var känslan i nuet, så har precis öppnat en flaska kallt kolsyrat naturellt vatten och slurkar på, vatten är det bästa att släcka törsten med.

Kämpa på vänner!