Senaste kommentarerna i forumet

Svårt beslut det där. Men oavsett vad du väljer om du får välja är det rätt. Jäklar vad snopen han ska bli den nya chefen om du lämnar. Jag tror också att du har funderat så mycket om livet, dig själv och dina behov att det kommer att se lite annorlunda ut om du väljer nytt. Önskar dig all lycka til!

Godmorgon !

Måndag och långpass. Det känns kul 🙂 men först morgonstund med kaffet i lugn och ro innan det ska ordnas inför att bege mig. Vad kommer till enheter är jag mindre nöjd med förgående vecka. Hade tillexempel inte tänkt dricka nåt i helgen alls men det sprack för mig. Nu står en ny vecka på tur. Måendet är på top och energin där jag vill ha den.

@prinsessa @Påvägmothälsa, nu skapar vi en ny dag 🥰

Dagbokstankar 2023-11-13.

Har aldrig egentligen varit värst mycket för att skriva dagbok, men mitt ämne eller tråden Promillebikt har ju i mycket kommit att bli som min dagbok liksom, så skriver väl lite till igen.

Tänkte just på att A-forumet är bra mycket mer än bara en massa alkoholsnack, det finns så många olika livsöden man får ta del av och som ger så mycket insikt om verkliga världen som man normalt sett aldrig får ta del av i vanlig bokform eller filmer. Det är då inte lätt att vara människa.

Har just läst i min mors dagbok från 1980-talet och nu förstått en del som jag i yngre dagar inte förstod så värst mycket av liksom, och förstår att jag har en hel del att jobba med för att stegvis kunna bli i balans och en hel människa för att inte andligt sett bara gå helt vilse.

Jag är inte så starkt traditionellt kristet religiös och bara diggar hallelujasång och sånt, men visst känner jag ofta andlig närvaro av Gud och förstår även att det bästa för mig är att vara helt nykter och fatta att alla alkoholhaltiga drycker är ett skadligt gift vilket det ju medicinskt sett även är. Tänk vad mycket tid man har kastat bort på rena dumheter...

Har i ett svagt ögonblick andligt bett om att få vara frisk till sista andetaget och givit skaparen ett löfte om nykterhet, mår kroppsligt sett rätt skapligt bra just nu, så försöker väl att hålla det löftet, men nog är det svårt.

Jag tycks ju tydligen ha fått en chans att starta om och måste ta vara på den känner jag, förstår att min mors alla böner till Jesus om beskydd av mig nog inte var helt förgäves, en helt ny dag och vecka har just tagit sin början, så måste så klart tänka på ett lite nytt sätt.

Det har redan gått två timmar på detta dygn, måste nu gå och vila, eller rättare sagt sova några timmar, det känns bra att ha varit nykter i över en månad och tre veckor officiellt på forumet. Men nog är det ovant att inte som alltid släpa hem en massa pilsner, vin och sånt. Ska idag försöka att ta en liten promenad som jag gjorde igår.

Man fick ju faktiskt ovanligt med energi trots att det var jobbigt att gå över fem kilometer vilket inte direkt är en vana då man ju mest gillar att cykla. Men vi får väl se vad man orkar, har ju fått tips om att man inte ska tänka så mycket utan väl mest bara sätta på sig skorna och sånt så att man kommer igång.
Det var väl allt just nu.

@Ung angörig tack så jättemycket för ditt ärliga svar, det var faktiskt super hjälpsamt!!! Och sorry att du går igenom samma känslor, fan vad tufft att älska någon.. :(

Det enda jag tycker är svårt med såna tydliga gränser och ultimatum som man sätter är att det känns som han då bara går in i en period där han gör sin bästa och efter sig några månader faller tillbaka i gamla vanor. Och det är väl det svåraste att man inte kan se in i framtiden och behöver lita på att det blir bättre om man skulle bli ihop igen. Men hur kan man lita på en bättre framtid när det om och om igen har visat sig att han bryter sitt ord…

Jag tror att jag ske ge det tid för nu, och sen får vi se hur vi båda känner. Tack igen att du svarade och dela med dig din visdom, önskar dig också all lycka till i din position ♥️

@Himmelellerhelvette dom är alla jättebra. Kan även rekommendera Rebecka Åhlund - jag som var så rolig att dricka vin med. En underbar ljudbok/bok när man vill ur alkoholen.

"Ursäkter" och knep i början för att "passa in socialt" finns det många. Allt från att be killen/tjejen i baren servera mig alkoholfritt när jag beställer till de olika medicinska ursäkterna. Antibiotika märkte jag kunde ge mkt motfråga som kunde bli jobbiga, de snällare penicillinen "får"/kan man dricka alkohol med. Dessutom behövde man ganska ofta svara på "men du har ju inte varit sjuk i veckan" osv.. Metronidazol var alltid vattentätt, ges tydligen vid tandinfektioner och är direkt farlig konsumera med alkohol. Man har helt enkelt varit hos tandläkaren och nu "äter ngt för att tandläkaren tror det kan va ngn infektion ".. man får ändå höra jo men ett glas dör du inte av... "jo jag läste dom biverkningarna och man kan väl säga som så att tandläkaren skämtade inte när hen sa - ingen alkohol". Att den sen används mot en hel del annat som folk i ens omgivning inte vill fråga mer om, finns alltid googlare, (vaginala infektioner, mag-tarm infektioner osv) gör den till en kanonursäkt tills man är redo vara mer ärlig. Inte ens sammanhang där en tandläkare eller sköterska närvarar blir pinsamma, lite tyst "ne det är inte tanden som jag sa innan framför alla, det är hrm hrm där nere". Ingen säger "ett glas" om dom tvingat fram så mkt ursäkt i sin druckna dryghet ;)...

sen har ju strulet med den där tanden "blivit bättre" ngr dagar senare på jobbet men som med tandvärk så kan ju den där jäkeln komma och gå (en aw ngr veckor senare) "tanden fortfarande/igen, pusst, , drar snart ut skiten..." :)

@Mandarin12345
Hej!
Jag är själv ung i ett förhållande med en kille med alkoholproblem. Jag känner igen mig i det du berättar om att han hittar alla möjligheter till att dricka och att han alltid har ursäkter till det. Ursäkter som är så dåliga och nästan patetiska. Som att en obetydligt liten sak som kan vara precis vad som helst rättfärdigar hans beteende och fortsatta missbruk. Känner igen mig i det du skriver om att han känner sig skyldig och blir ledsen vid konfrontation. Det är det jag själv tycker är som jobbigast med det hela, att behöva konfrontera, konflikten som kommer efteråt och att det slutar i gråt från bådas sida. Att behöva känna att man orsakat hans lidande och att man varit elak, när man egentligen velat hjälpa och ta tag i problemet. Jag känner också igen mig i att känna den sista droppen och att sätta gränser som tyvärr oftast bryts. Jag måste berömma dig (och jag avundas dig för att du tillskillnad från mig klarar det) för att du satt dig själv först och tagit dig modet till att sätta ner foten. Att du valde dig och ditt mående. Har själv funderat på att göra något liknade för mig och min killes bästa. Jag tror att om man älskar och är menade för varandra så kommer man hitta tillbaka till varandra. Om han älskar dig och har viljan och styrkan till att göra en förändring för dig och eran framtida relation så kommer han göra det och det kommer att bli ni. Om det inte blir så, behöver det verkligen inte handla om att han inte älskar eller vill vara med dig tillräckligt, utan för att han är fast och inte kan ta sig ut ur det alls och då har du gjort dig själv en tjänst med att lämna. Du vill inte sitta fast i en ohälsosam relation med en som är i ett grovt missbruk. Sedan förstår jag mer än allt dina känslor och skuldkänslor. Att du gett honom det ultimatumet som du har gjort och lämnat honom till att förstå sin egen problematik är det tydligaste och renaste tecknet på kärlek. Det finns inget tvivel på att du älskar honom och vill hans bästa. Och nej du sviker honom inte. Såklart mår han som sämst men du ska inte behöva må som sämst för det pga honom, det mår ingen av er bättre av. Man kan alltid finnas men det ligger i hans egna händer. Jag tror att han vet att du bryr dig om honom och finns för honom. Om du inte hade älskat honom hade du inte agerat som du gjort utan inte bara brytt dig. Jag tror att han just nu skäms och försöker förstå sig själv i allt. Som du skriver måste du tänka på ditt eget hjärta alltid. Du förlorar honom inte han förlorar sig själv i missbruket. Det du skriver om att få en person tillbaka till förr måste jag tyvärr säga att det aldrig går. Livet händer och allt ont i livet, oavsett om han lyckas så kommer han alltid speglas av allt det som varit. Inte om utan när han hör av sig måste du ha tänkt igenom på vilka sätt hans problem är ett problem i vardagen, i eran relation, för ditt eget mående och hur det skulle kunna vara för problem i framtiden. Jag har själv många gånger gjort detta och t.ex. kommit fram till att jag mår dåligt av det och att min framtidsvision om hus och barn med personen går i kras pga missbruket. Jag har bla sagt att jag inte kan leva och eventuellt skaffa barn om min kille inte ser till att bli frisk och helt nykterist. Du måste förklara problemen du ser och vad du inte vill ska hända. Sätta tydligare och specifikare gränser för allt. Förklara att det inte kommer funka om han inte respekterar dina gränser. Du kan aldrig lita på att det blir bättre i framtiden därav ultimatumet och att du agerat utefter det för dig själv det vill säga lämnar om han inte följer det. Du vill inte titta tillbaka och ångra dig för dina val och se bortkastad tid för något som inte var bra för dig. Förlåt för frispråkigheten hoppas du inte tar illa upp. Men tog verkligen till mig din text och dina ord dina känslor. De är för nära mina egna. Hoppas allt löser sig och att du kommer att må bra att du kommer att finna ro. Jag önskar dig all lycka i livet och jag har dig i mina tankar. Det är som att vi lever samma liv parallellt. Ta hand om dig och om du har möjligheten prata med någon i din närhet som du kan anförtro till dig och som känner dig och känner till en del av situationen. En vän eller familjemedlem. Kram

@Ängans
Oj vilken igenkänningsfaktor. Det du beskriver var mitt liv till och från i ett decennium. Halva det decenniet vågade jag inte be om hjälp trots att jag någonstans insåg jag behövde, jag va ju jättebra på att sluta själv så ngn slapp få reda på det. Få reda på hur dålig jag var som inte kunde kontrollera mitt eget drickande. Hur dålig jag va som inte bara kunde kavla upp ärmarna.

Mina egna jättebra försök att sluta gick som du förstår sådär. Men den där sekten AA va jag minsann för fin för, hur skulle det kunna hjälpa mig. Där sitter väl ändå bara gamlingar som supit bort sina liv och så klampar jag in som det svarta fåret. Jag är ju mkt bättre och AA är väl snudd på religiöst...

Ack vad fel jag hade! Efter mitt senaste återfall som knappt får bära ordet återfall sa min familj att ska du ha ihjäl dig själv kan du åtminstone va man nog att testa allt som går att testa innan du ger upp. Det fanns bara AA kvar jag inte provat.

Tröskeln in till ett AA möte är väldigt hög, det är det tyngsta steget jag tagit. Det kändes som jag behövde klättra över tröskeln i dörren, så hög va den.
Väl över på andra sidan raseras alla mina fördomar på studs. Men vänta lite, ni är ju i min ålder, ni är ju vanliga människor, är inte alla här djupt religiösa...

Där dök jag bara upp oanmäld (som man gör), inte en aning om hur det fungerar, vart jag ska sätta mig, säga, göra osv.

Och VILKEN värme, vilket lugn, vilken sammanhållning. Alla här är ju som mig, jag är inte bättre eller sämre än någon här. Vi delar ju bara samma sjukdom och vi är lika sjuka men det vi delar mest är viljan hålla oss borta från sjukdomen.

Sedan dess går jag på möte 1-2ggr i veckan. Det är höjdpunkterna på min vecka, jag mår så osannolikt bra när jag kommer dit och ännu bättre när jag går där ifrån. Jag tror inte på gud, jag är inte religiös och kommer nog aldrig bli det. En medlem sa till mig på mitt första möte "när vi läser nu och om vi ber sinnesrobönen eller pratar om de tolv stegen - då väljer du ditt eget ord, det kan vara gud (som det ofta står), jag byter ut det mot AA".
Så varje gång gud skulle ge mig styrka eller jag skulle hänge mig till honom - då tänkte (och tänker) jag att AA är min gud, jag har ju givit mig hän till AA, jag har givit det en chans och AA ger mig styrka.

Jag har "min grupp" på hemorten jag går till men har besökt och besöker då och då andra grupper när jag är på resande fot.

AA har inte bara hjälpt mig bli nykter, det har räddat mitt liv

Googla fram, sök upp en grupp nära dig och bara gå dit. Be o bara få sitta med om det känns jobbigt att prata. Det kommer vara en av de jobbigaste promenaderna i ditt liv men det är värt vartenda fotsteg.!!

@Mandarin12345
Ojoj .. känner med dig.
🌹
Du har mycket som maler, hoppas att du får en bra natt.

@Självomhändertagande
Hej tack för svar och för din viktiga men hemska livsberättelse som kretsar kring detta. Jag är ledsen för allt du gått igenom men stolt över det du har åstadkommit och där du är idag, starkt av dig. Det har visat mig hur konsekvenserna kan se ut för den som är anhörig eller medberoende. Det ska jag tänka på och minnas när det är som svårast även för mig. Kram

@Tröttiz
Hej tack för svar och all omtanke verkligen.
Har som du tipsat satt tydliga gränser och sagt att hans missbruk sätter vår fortsatta relation på spel. Hans tydliga känslor för mig och hans rädsla att våran relation ska ta slut hoppas jag ska få honom att sluta. Som du skrev handlar det mycket om skam men även ånger gentemot mig. Sist blev han så ”generad” och ångerfull att han bröt ihop. Ansvaret ligger sannerligen hos han själv och det sista du skrev fick mig att inse den brista sanningen i att en paus eller ett avslut kanske skulle vara det bästa för oss båda och kanske få honom att inse allvaret och ta tag i det. Han vet nog att jag aldrig frivilligt skulle lämna honom men han vet också att jag mår otroligt dåligt pga detta så det kanske är det jag tvingas göra tillslut.
Tack är svar och omtanken, ta hand om dig själv kram.

Tack så mycket för ditt svar och att du tog dig tid att dela med dig dina tankar <3. Det hela är så otrolig svårt…

Har haft kontakt med honom ikväll där han säger allt man vill höra; ”jag vet att detta är ett problem, det här är ett riktigt wake up call” osv men jag kan inte lita på hans ord. Han måste själv vela få hjälp av en professional, sen kan vi se om det finns någonting kvar av relationen att rädda. Men det krossar mitt hjärta samtidigt… :( så ledsen just nu

@Lora
Hej! Tack för svar.
Det är det du skriver som får mig att fortsätta kämpa. Hade inte varit så brydd och investerad i hans mående om han inte var hela mitt liv.

@Åsa M
Hej! Tack för svar.
Har förstått att jag indirekt inte kan göra så mycket åt saken samt att det handlar om hans egen vilja för att få våran relation att funka. Kan inte leva i en relation där jag oroar mig och mår dåligt pga hans mående och missbruk och kan absolut inte tänka mig att kanske riskera våra eventuella barns framtid. Försöker få honom att skaffa ordentlig hjälp inte bara prata med psykolog som han gör för tillfället. Men jag har ingen direkt att ventilera med pga min familjehistoria med grovt alkoholmissbruk och jag lyckas inte öppna upp mig för psykologer. Men tack för svar och för insikten om att jag inte kan göra så att han slutar.

@Snödroppen
Tack för svar!
Eftersom det är ett så känsligt ämne i hela min närhet, har jag inte kunnat ventilera med någon om det, vilket har fått mig att stundvis tvivla på allvaret i det. Ditt svar med de andras har bekräftat min oro och ja jag har också insett min plats i det och hur det påverkar mig. Tack för svar.

@Snödroppen
Tack för svar!
Eftersom det är ett så känsligt ämne i hela min närhet, har jag inte kunnat ventilera med någon om det, vilket har fått mig att stundvis tvivla på allvaret i det. Ditt svar med de andras har bekräftat min oro och ja jag har också insett min plats i det och hur det påverkar mig. Tack för svar.

@Adde Jag slinker in här från "andra sidan" p g a att jag ser att det är precis så här det kan komma att bli i relationen mellan mina vuxna barn och deras pappa. Han har druckit i 30 år, genom hela deras liv. Jag flyttade i våras och inte långt efter bestämde han sig för att försöka bli nykter, för sin egen skull, det är alltså väldigt nytt. Vi har två barn varav det ena inte vill se honom alls och det andra har håller en ordentlig distans, men har viss kontakt. Jag träffar min man ett par gånger i veckan, inte som en partner direkt, mer som en nära vän och tycker att det känns ok. Bara det inte blir några krav. Vi är fortfarande gifta och just nu är det inte aktuellt med skilsmässa, jag tar en sak i taget och något nytt förhållande finns inte på kartan för mig. Det räcker nu, jag trivs utmärkt i mitt eget sällskap och kommer nog inte att återhämta mig från den långa tiden som medberoende i detta liv. Det får bli i nästa 😏
Vad jag undrar är hur du försökt kompensera, som du talar om och vad du upptäckt inte fungerar? Jag tror nämligen att det vore bra för mina barn att komma till ro med sin far. Att få ställa frågorna och kanske få en del svar så småningom. Jag tror bitterhet är en energislukare av rang och bara förgiftar ens sinne. Än är det så klart för tidigt, men min önskan är ju att de på något sätt kan landa i någon form av förlåtelse, för sin egen skull och självklart känner jag sorg även för min mans skull, liksom jag gör för dig.
Om du vill och orkar så fortsätter jag gärna tala med dig om detta.

@Himmelellerhelvette Tack för ditt inlägg. Att hjälpa andra att må bra är något jag gör i mitt arbete men det är något jag även skulle kunna tänka mig att göra ideellt. Det ger så mycket❤️

@Lavendelblomman Tack❤️Jo men det går väldigt bra att vara nykter. Såg att du skrivit i din tråd. Hann inte läsa just då men hann läsa att det är inte helt enkelt att vara nykter. En dag kommer det gå💪🏻

@Charlie70 Ja, snart är det 1 år! Å det känns så himla skönt! Nu är det bara att stå ut i svåra känslor inte dränka i alkohol. Tänker att det kommer bara bli bättre…❤️

@Ny dag Nej, jag tror inte heller att jag kommer bli en bitter tant. Så tråkigt livet blir då! Ja man verkligen efter lite mer ljus…🕯️❤️

Min dotter är nästan sitt helt vanliga jag❤️ Men livet är tufft för henne. Hon berättar att hon känner ingenting. Säger även att hon har varit m personer som inte är bra för henne men att hon blir väldigt ensam. Rädd för att bli deprimerad. Alldeles för trött för att jobba. Tacksam för att hon vill berätta. Jag tar det försiktigt försöker känna av att jag inte blir för mycket på. Inatt sov hon h sin bror och jag hämtade henne vid 7-tiden för att hon skulle hinna hem t när boendestödet kom m medicinen.

Jag är så otroligt tacksam över att vår son bjöd oss alla på Farsdagmiddag. På ett hotell ute på landet. Så gott! Varm i modershjärtat❤️Så länge sedan hela familjen var samlad. Även om vår dotter var jättetrött och blev rastlös var hon med. Och en så fin gest av vår son❤️Firade även mannen som fyllde år i augusti, vi orkade inte då. Träffade min bror och min svägerska.

Så jag känner mig tacksam över dagen🙏🏻Nu kommer arbetsvecka igen så jag måste hitta en strategi för att inte gå under på jobbet🤔

Kram och godnatt❣️

Kikar in igen. Den lediga helgen blev tyvärr inte enhetsfri och jag har haft en del ångest över det idag då det sänkt energin som jag gärna hade velat hålla uppe. Skönasöndag är dock alltid enhetsfri och jag ätit farsdagsmiddag hos mina föräldrar. Avslutar kvällen med lite serier och mys med kissarna.

Önskar både er och mig själv god sömn inatt.

Kram ❤

@Mandarin12345
Hej. Klokt att ha tagit steget att skriva här, hoppas du känner att det ger dig något. Fortsätt skriva. Personligen så har jag fått mycket stöd och hjälp i detta forum.

Det där att hitta anledningar att dricka, människor med beroende hittar alla möjliga skäl. Har fått höra alla möjliga skäl ... Fint väder, dåligt väder, ont i axeln, ont i huvudet efter arbetsveckan, you name it ...

De med beroende vet ju innerst inne att det de gör är tokigt, det är jag övertygad om, men att de inte kan kontrollera det. Som anhörig och en som konfronterar beteendet blir man ju en väldigt jobbig typ.

Hur det blir i framtiden kan man inte veta. Man kan hoppas att han kommer dit att han vill förändra sin situation och drickande. Detta kan ju tyvärr bara komma från honom. Som anhörig har man väldigt lite makt i denna förändring. Ett stöd kan man vara om en person arbetar för förändring. Samtidigt ska man inte glömma bort sig själv, att man också behöver hjälp och att man i många fall själv kan vara rätt så kraschad mentalt.

Jag var själv i den situationen att fundera vad händer i framtiden och att veta om jag gör rätt, men mest den där gränsen liksom - när ska man stanna och när ska man gå?? Detta var väldigt jobbigt och det låter som att du kan ha ställt dig den frågan ett antal gånger? Man kan ju inte kontrollera en annan människa i dens val gällande alkoholintag. Tyvärr. Och all kärlek i världen gör inte att någon slutar dricka, ja, man kan vara ett stöd men inte den som "gör" att någon slutar .. :-( De med beroende slutar inte dricka för att anhöriga ska må bra. Har läst så många inlägg och har hört av så många, att hur kan hon/han göra så då hon/han vet hur det får mig att må. De är så inne i sitt eget destruktiva leverne.
Ah, så svårt att säga vad någon ska göra, kanske man snarare kan säga hur man kan resonera gällande vissa saker.

I nuläget är exet och jag vänner, om än en hackig vänskap ... Inte det lättaste då alkoholen kommer först, och agerande görs enligt detta. Jag har dock lärt mig att lyssna på vad jag behöver samt inser maktlösheten i att jag inte kan styra honom i hans handlingar gällande alkohol. Och det där att jag försöker tänka på att han gör så gott han kan.

KRAM. Sköt om dig.

@Andrahalvlek Jag blir så imponerad över hur starkt du tar dig igenom det här! Du är en klippa och min känsla är att du kommer känna att du går vinnande ur det här. Hur det än går så hoppas jag att du kommer känna att det blev det bästa som kunde hända dig❤️

@Charlie70 Du vet….jag minns så väl när du valde bort alkoholen ….så strongt💪🏻 Snart 4 år det är så stort!

Härligt att barnen mår bra! Å vilka fina ord…”Liv, eftertanke, vila och hälsa”…det är verkligen ngt för mig att eftersträva🙏🏻

Kramar🥰

@Geggan Så imponerade att du tar vara på livet i allt det svåra som det ändå är att förlora någon kär👌🏼Det ger kraft när mitt liv är så upp och ner🙏🏻Varm kramar❤️❤️

@Ny dag Så starkt💪🏻Heja heja dig! Tror på dig💪🏻🙏🏻Kramar🥰

@Geggan Jag blir så glad för din skull att du mår så fint ❤️Kram

@Charlie70 Grattis till 4år!❤️