Senaste kommentarerna i forumet

@Självomhändertagande Jag kan verkligen inte läsa ditt meddelande utan att böla som en gris. Jag slutar inte gråta nu! Fulgråter så högt att jag tror hela huset hör!
Jag är så rädd att han faller dit igen! Jag är så rädd att jag är manipulerad men inte fattar det och att jag kommer fatta det för sent! Och jag kommer bli så krossad om jag märker att det fortsätter eller börjar om ett tag igen, att jag inte vet vad jag kommer göra!
Finns det anhörigmöten att gå på eller liknande? Eller någon att prata med, förutom ni, underbara människor som tar er tid att både läsa och svara på mina meddelanden. Tack! ❤️ åh, tack såå mycket! Det betyder allt!

@Andrahalvlek usch vilket läge du är i nu. Bedrövligt skött av AG och att sätta dig i en sådan situation! Hoppas du kan njuta av din helg ändå.
Kram!

Närmar mig fyra år - om en dryg månad sker det! Minns tillbaka att jag vid den här tiden hängde på låset hos SB för att få köpa glögg på premiärdagen. Sedan var det bara att fortsätta med den under hela december - i stora mängder. Alibit var så klart att det närmar sig jul (måste firas), grådasket utomhus (måste livas upp) och jag tyckte själv att det värmde mig inifrån och ut. Behöver jag säga att det är otroligt skönt att slippa denna glögg?

Barnen mår bra! I dag får jag lite avlösning för ett träningspass. Efter det tänker jag passera lokala badbryggan för ett bad. Liv, eftertanke, vila och hälsa. Det är det livet går ut på nu i stället för glömma, rasera och demontera sig själv.

Kram!

Just ja, det går bra med enhetsmålet, det glömde jag skriva. Inga sen 1 november, med undantag för i onsdags 😊

Söndagsmorgon, min partner vaknade tidigare än jag så jag sitter och dricker kaffe och försöker komma ikapp. Jag skall vara hemma och handla och så, medans min partner gör vid viktiga vintergöromål vid båten. Gårdagen blev en bra dag, jag fick viktiga saker gjorda samt lite som är kul, som att sy på min symaskin. Ikväll kommer bonusbarnet på middag, och vi skall laga jordärtskockssoppa. Det blir gott. Önskar sköna söndag 🍁😻

@Andrahalvlek ouff vilken oviss tid du är i nu. Men du verkar stark och fokuserad. Jag hoppas det löser sig till det bästa för dig.
Stor kram❤️

@Himmelellerhelvette åh jag känner igen mig i det där hur svara att jag inte dricker alkohol så det inte väcker ytterligare frågor. Jag tänker på hur jag ska svara på en följdfråga som jag tror skulle kunna komma: jaha har du aldrig druckit alkohol?
Egentligen vill jag ju bara svara: skit i det du, så lever du längre.
Haha men så kan jag ju inte svara.
Stor kram kämpe❤️

@anonym_anhörig
Som jag känner igen mig. Varje människa är unik. Och jag tycker inte att man ska jämföra med andra. Efter att du har skrivet en lapp och ni pratar om hans smygdrickande skriver du "säger att han inser att han har problem. Säger dock att han bara druckit lite efter jobbet för att slappna av, typ ett glas men jag vet att det är Mycket mer än så. Han säger att han tror att han bara kan sluta utan AA, att han klarar det själv. Det känns som att han slätar ut det lite och "underdriver " det lite. Som att det inte kommer bli några problem att sluta."
Ungefär samma ord hörde jag under flera års tid. Jag var så manipulerad och förstod inte hur manipulerad jag var. Han gick i personlig konkurs. Och jag försörjde honom. När han väl flyttade ut så tog jag reda på hur reglerna egentligen är för sambo. Jag hade försörjningsansvar för honom, utan att veta det. Jag sorterade papper när han flyttat. Det tog mig ett par år. Där fanns papper om ekonomiskt bistånd. Hans pappa var med i rätten, när han fick lämna ifrån sig sitt bankkort. Och pappan som tidigare förde över pengar till honom hade nu inget konto att föra över till. Jag var så sjuk i mitt medberoende att han fick låna ett bankkort av mig till en bank som jag inte använde. Jag hade ett studentkonto då jag prövade studera, men jag var så sjuk i mitt medberoende att jag varken kunde studera eller arbeta. Han fick alla mina besparingar och jag hade kunnat köpa ett fritidshus som jag velat göra, men jag gav honom allt. Precis allt.
Hans bästa vän som också drack vansinniga mängder, dog förra året. De är i 50 års åldern och de har druckit i 30 år.
Hans bästa vän drack vansinniga mängder med sina föräldrar. Han levde ensam. Och när ena föräldern dog ärvde vännen pengar och drack upp en förmögenhet.
Jag har sett krognotor på tusentals kronor drickas upp, i flera år. Sedan blev det vinboxar hemma. Och när jag sa stopp, gick han ut och drack. Till slut lärde jag mig att säga, "du får inte lov att komma hem berusad" och då krävde jag att han skulle ta in på hotell. Det blev två nätter på hotell.
Sedan bad jag honom flytta när han var med sina föräldrar över jul. Jag ville inte ha hem honom. Jag önskade en separation under åratal, men han vägrade flytta. Och han accepterade inte att jag inte ville vara tillsammans med honom.
Han accepterade inte alla de gånger jag gjorde slut.
Han manipulerade mig riktigt. Han skulle förmodligen vinna pris i manipulation. När han flyttade från mig så flyttade han hem till sina föräldrar. Jag bad hans pappa om hjälp flera år tidigare. Och pappan har arbetat som chef inom missbruk. Och mamman har varit sjuksköterska. Och brodern är läkare. Och hustrun till brodern är läkare. Och hustruns syskon är läkare.
Och jag bad dem alla om hjälp.
Och ingen hjälp fick jag.
Alla sjuka i medberoende.
Det förstår jag nu.
Jag förstår att jag är totalt ansvarig för mig och mitt liv.
Idag, snart 5 år senare efter att han flyttat ut har jag ett underbart liv.
Ett arbete. En bra man. Mitt hem är trevligt och mysigt. Och min pojkvän är inte beroende av mig.
Han inspirerar mig.
Till att leva ett bra liv.
Men så har vi känt varandra i över 20 år och jag har haft ett nyfiket öga på honom sedan jag såg han första gången.
Men då var han upptaget.
Och jag behövde reda upp.
Och reda ut.
I livet mitt.

Ta hand om dig och dina döttrar.
Ta all hjälp ni kan få.

Det är en tuff resa.
Men ta ett steg i taget.
Det finns inget annat sätt.

Och oavsett vad ni gör.
Vilka beslut ni än tar.
Så handlar det om att leva.
Här och nu.
I detta ögonblick.

Vi har bara ett liv.
Så lev det.

Trots sorg, förtvivlan, ilska och alla känslor som kommer.
Prata med dem du litar på.

Du får säga vad du vill.
Till vem du vill.
Dina känslor är viktiga.

Jag höll mitt medberoende hemligt.
Förutom att jag pratade med min läkare.

Hon hjälpte mig att inse.
Och det tog mig flera år att reda ut.
Mitt liv.

Det tar den tid det tar.
Det är bara så det är.

@Geggan Så fint att höra att livet är toppen❤️. Livet kan vända mot det ljusare även om det i stunder inte känns så. Du har tacklat livet så bra och verkligen tagit emot det med en öppen famn. Ha det gott!❤️

@Vjlo Klokt att du börjar skriva här igen när det skaver lite. Du skulle kanske vara mer aktiv här en tid nu när det snurrar lite för snabbt på jobbet? Jag tror att du precis som jag har använt alkoholen både som startgas och fartdämpare. För att orka/hinna mer, och för att snabbt koppla av.

Tricket är att få ett jämnare tempo, som inte tömmer våra batterier. Trots att det snurrar på som sjutton på jobbet, eller krisar privat som ofta har varit min akilleshäl.

Många introverta till synes lugna människor tycks gå genom halv storm oberörda. Men inombords är det mer än halv storm - det är orkanpanik. De personer jag känner som har problem med högt blodtryck tex är till synes lugna personer.

Själv tillhör jag dem som reagerar kraftigt redan i stunden, blir skitförbannad - och sen agerar jag. Efteråt kan jag känna mig slagen-i-bakhuvudet-trött efter anspänning följt av urladdning. Den känslan drack jag ofta på. Nu tycker jag istället verkligen synd om mig själv, söker tröst där jag kan få den, och sen sover jag mig till ett bättre mående. Och tar en enda jävla jobbdag i taget.

Vägrar springa fortare, vägrar kasta mig hit än dit, vägrar låta mig smittas av andras stress. Jag gör ett bra jobb, jag har ett bra tempo, jag är en uppskattad kollega och jag är/gör fullt tillräckligt. Punkt. Och det gör du också ❤️

Kram 🐘

@Lavendelblomman Hej! Ja, alkohol kan verkligen göra livet surt och förstör så mycket. Att vara nykter ett tag och sedan dricka är som att sätta på och av livet med jämna mellanrum och det blir ingen egentlig förflyttning. Den förflyttning man gör som nykter raseras direkt när man dricker igen och man stampar lätt på samma plats. Jag åt också massor av godis och onyttigt i början. Lät det vara så. Sedan tog jag tag i det som en mission, började träna och äta nyttigare. Behandlade det precis som mot alkoholberoendet. Skapade nya vanor och rutiner. Nu är träningen och kosten en etablerad vana och jag bara gör. Visste att suget går över om jag aktiverar mig, dricker mycket vatten istället för att äta. Skapade mig en ny livsstil både vad gäller alkohol och mat. Långsamt gick jag ned ca 10 kg och jag ville att det skulle bli hållbart över tid, inte en quickfix som inte håller. En ny livsstil helt enkelt. Ibland blir det för mycket godis och mat och då tar jag snabbt tag i det igen, återgår till ina goda vanor. Så mitt tips är att börja med att ta bort alkoholen, med nya vanor och rutiner och sedan godiset, med nya vanor och rutiner. Allt har liksom sin tid.

Gör det idag, livet blir så mycket roligare med en fräsch livstil, utan alkohol och så småningom med bättre kost. Det påverkar livet både psykiskt och fysiskt. Du kommer inte att ångra dig!❤️

@Crusade Välkommen tillbaka! Om du klickar på ditt namn så kommer du till en sida där dina två trådar syns, plus alla dina senaste kommentarer.

Kram 🐘

@Varafrisk Jag är inte särskilt aktiv här på forumet, men jag är minst en gång i veckan inne och läser. Din tråd är en av dem som jag oftast läser och det gläder mig så att det går så bra för dig i ditt nykterhetsarbete, trots oron för din dotter. Kram från mig!

Hej,
Fint att höra ifrån dig. Våra vägar ringlar sig fram och behöver nog göra det för att våra beslut ska vara grundade inom oss. Det låter som att du börjar landa i vad som ska gälla för dig. Har du några tankar om hur du går vidare?

@Sisyfos Tack för omtanken ❤️ Nej, dricka gör jag absolut inte. Tröstäta bullar och glass ligger närmare till hands, men jag håller hårt i min app Myfitnesspal och loggar allt jag äter. Regelbundna måltider och mellanmål, kloka val, så slipper man både sötsug och kilon. Jag håller i, tre veckor har passerat nu.

Jag sa till klubbordförande tidigare i veckan att hela hanteringen är helt omänsklig. Att i flera veckor vara den enda som uttalat fått besked om att man måste sluta. Att då jobba kvar precis som vanligt - och inte få, eller snarare vilja, prata om det med kollegor som inte vet - är jävligt magstarkt. Nackdelen med att prata om det är att det skulle sätta igång en massa spekulationer i gruppen. Vad ska hon nu göra? Sitter jag säkert? Osv. Klubbordförande sa då att hon tycker att jag har skött allt detta hela exemplariskt, och det värmde verkligen. Inte spela på deras planhalva.

Kram 🐘

Länge sedan jag skrev här. Livet rullar på. Inser mer och mer att jag i princip måste sluta helt med alkohol. Gör jag inte det så kommer alkoholen att förstöra mitt liv. Jag kan inte hantera den. Var nykter hela oktober och mådde bra av det, men fullkomligen vräkte i mig godis och var rädd att bli tjock. Hörde i en ljudbok att det är ganska vanligt att man går upp i vikt när man slutar med alkohol, eftersom man kompenserar med annat. Det kan bli så när man har en beroendehjärna.

@erivan God morgon! Härliga känslor att bygga vidare på. Visst är det skönt att slippa massor av ångest och oro och det bara genom att skippa alkohol. Det blir verkligen tydligt vilka konsekvenser som alkoholen skapar, så skönt att slippa! Här kaffe i sängen och sedan också ut på långpromenad med hunden i skogen. Denna helg är husse på annan plats med den yngre hunden och matte har egen tid med den äldre. Inga störningsmoment av den yngre som lätt vill få alla uppmärksamhet😁.

Ha en fin och skön söndag!❤️

Ja när julen börjar närma sig (inte för att en alkis gör nån större skillnad på dagarna) men då blir det plötsligt helt legitimt att dricka saft med sprit i…i kaffekopp
Men iaf.
Då slänger du ut funderingar du har kring att hålla nollan, och så hjälps vi åt = Forumets bästa egenskap 🎄
Jag har gjort så många sömn-program och knep och det här med rutiner är väl säkert a och o. För mig brukar det handla mycket om att fylla dagen med varierade aktiviteter- så att jag verkligen är trött till kvällen
Önskar dig en fin dag!

Usch vad arg jag blir när jag hör sånt här. Håller med, det verkar otroligt dåligt. Fattar de inte vilken oerhörd påfrestning det är för en arbetstagare att befinna sig i den där situationen? Så oerhört dåligt att vänta till fredag och ringa och höra efter hur du mår. Tur att du inte dricker skulle jag vill jag säga, det här är väl annars en ypperlig ursäkt om man har de tendenserna. Just ovisshet tror jag är en stor trigger, men jag vet att du inte kommer att dricka och att du kommer att ha en förmåga att fokusera framåt när allt är klart. Sköt om dig!

God morgon!! Dag 14 och fredag, lördag har passerats utan problem. Inget sug alls faktiskt. Det har varit jätteskönt att gått igenom galgen nykter. Inte behövt oroa sig vad man skrivit, sagt eller gjort. Bara njutit av att vara ledig. Gör skönt, den här känslan bygger jag vidare på. Idag börjar jag med kaffe och sedan blir det skogen med hunden. Ha en bra söndag alla!!!!

@Kevlarsjäl62 nu gråter jag... Tack finaste du för att du svarar! Jag känner mig så enormt ensam och ledsen! Jag vet inte om jag vågar berätta för mina närmsta väninnor, för då känner jag att jag bedrar honom, går bakom hans rygg! Får man lov att berätta för andra? Hur har ni andra gjort? Jag vill inte såra min man nu när han tagit ett så långt och modigt kliv. (Jag skriver så, och jag menar varje ord, men i mitt hjärta tvivlar jag verkligen på om han kommer klara detta steget själv.)
Kan jag göra något annat än att bara visa att jag inte kommer gå (så länge han inte börjar igen.)

Vi har pratat om hur vi ska berätta för våra flickor. De har ju vetat att något är fel och byggt upp en mur (speciellt 13-åringen) mot honom och hon scannar av honom varje dag. Det gör vi alla. Det är dränerande.
Men igår var första gången på över ett år, kanske två, som han var helt normal en hel kväll. Och då inser ju jag att, trots avskyr gentemot honom, så var det den HÄR mannen jag gifte mig med.

Han vill att vi väntar ett par veckor så att barnen får se en förändring och tills mitt chocktillstånd har gått över..Jag vill att vi berättar idag. Jag vet inte vilket som är bäst. Jag är rädd att det rinner ut i sanden eller att han slätar över det om vi väntar. Man glömmer ju så mycket med tiden,.förtränger...

Åter igen tack för ditt svar! Jag känner mig så oerhört lättad över att någon vet hur detta helvete är! 😢

Det går fortfarande fint här.

På jobbet.... där har vi galet mycket att göra, med betoning på galet mycket, för mig är det en balans mellan att det "pressar" mig till / över gränsen - och att jag måste använda mina verktyg och analysera hur jag reagerar... mycket av mina reaktion som dyker upp kan jag förstå beror på mig själv och inte på situationen. Det gör att jag kan utmana mig, ok du är van tänka det här kommer bli en katastrof, men det blir nog inte det, testa... så just nu är utmaningarna, trots de är stora bra :) men jag har en bra dialog om det också, för jag tänker inte gå under rent orkmässigt. Genom att ta kontroll över situationen mår man dock ganska bra mitt i att det händer mycket. Min kapacitet är stor... och jag har varit nära den berömda väggen så den vet jag hur den känns, dit är jag inte på väg.

Det dyker emellan upp samtal om alkohol. en till på mitt arbete tyckte det inte var lite kul längre... jag sa att jag slutade - inte för att jag inte tyckte om det, utan för att jag satt hemma själv och självmedicinerade...

Typ 33 veckor ungefär

@Saber
Läser denna tråd från början till detta som du skrev i juli i år.
"@Åsa M Jag ska försöka skaka av mig det, ska försöka att inte låta mig påverkas av det.
Jag är mer än väl medvetna om att vi inte ska vara ihop, han är inte bra för mig, men det är svårt när känslor finns kvar att inte reagera. Men han bara spelar och det är tomma ord, han vill ha nått att komma tillbaka till när hans pengar tryter desto mer."
Och jag fick så mycket flashbacks av hur du och andra förklarade hur manipulationen fungerar. Jag kunde omfamna mitt yngre jag med kärlek och se det objektivt. Hur jag inte förstod när jag var mitt uppe i allt, hur förhållandet med en missbrukare och medberoende riskerar att fastna i det där destruktiva.
Jag tror att vi alla människor behöver kärlek, med undantag för psykopater och eventuellt sociopater. Vi behöver kärlek för att ge kärlek. Och vad innebär då kärlek. Var och en behöver formulera vad det betyder för en. Jag älskar mina föräldrar. De har gett mig en bra uppväxt och jag har haft en bra barndom. Tack vare att jag har lyssnat på mina föräldrar så debuterade jag med alkohol sist av alla i mitt ungdomsgäng. Och ändå så kom jag att träffa en man som drack senare i livet. Hur gick det ihop. Jag förstår varför. Han var den första som accepterade mig, när jag berättade om att jag hade insjuknat i en bipolariet flera år tidigare. Andra unga män som jag dejtade och berättade det för, valde att inte träffa mig igen.
Mitt band till honom blev starkt. Jag kände mig lättad. Efter att ha blivit sjuk runt 2000 och dessförinnan var en helt vanlig välfungerande ung kvinna som gjorde karriär. Ett piller antidepressiva gjorde mig hypomanisk. Och jag kämpade med olika mediciner i flera år. Jag gick upp i vikt av mediciner. Och jag kämpade länge för att bli av med de ökade kilona. Jag gick ner i vikt. Det tog tid. Jag anlitade min barndomsvän som är PT och jag tränade med henne utomhus och betalade kontant. Jag var sjukskriven och levde på liten summa. Det var tuffa tider. Jag hade haft en hög lön innan jag blev sjuk. Jag hade arbetat sedan ungdomen. Jag älskar att arbeta. Jag sa upp mig i ett hypomaniskt tillstånd. För att gubbarna på kontoret gjorde mig spyfärdig. Många #Metoo scener där.
Så när man står där ensam i sin lägenhet och undrar var alla tog vägen, bestämde jag mig för att komma tillbaka till ett bra liv. Där är jag nu. Sedan några år. Det blev inte bättre av att leva med en alkoholist i nästan 12 år, men det blev intressant. Jag kunde "gömma" mig. Jag fick bra jobb under den här tiden, tjänade bra. Kände mig bra. Men jag kunde inte fortsätta med livet som jag önskade. Jag kunde inte bilda familj med honom. Han varken ville bli en pappa eller kunde bli en pappa som han drack, varje dag. Men ändå var jag med honom i alla dessa år.
För att han en gång accepterade mig, när ingen annan gjorde det.
Idag är jag frisk i min bipolaritet för att jag ville bli det. Jag har skrivit till mig själv sedan tonåren. Och jag har tagit hjälp av professionella i allt jag gör, när jag vill göra något ordentligt och bra. Och kanske för att jag har också haft turen att arbeta med riktigt bra manliga chefer som låtit mig utvecklats.
Idag har jag en riktning i livet och jag vill själv arbeta med patienter. Jag har mediterat i flera år och jag har landat i mig själv. Då jag behövde det. Ett tag gick det nämligen ett rykte om att jag hade blivit tokig. Och tacka fan för det. De mediciner en människa med bipolär sjukdom kan få i vården (inte längre) är som ett experiment.
Jag har aldrig tagit ett piller för mensvärk. Jag sprang i skogen. Jag tränar fysiskt. Och jag tar hand om mig.
Min största gåva jag har fått av att leva med en man som drack dagligen, är att jag lärde mig att sätta gränser. Och jag läser nu denna morgon, att du har släppt på dina tidigare gränser för din man. Kanske du behöver det.
För att lära dig något. Som varken du eller jag vet.
Döm inte dig själv. Du skriver att du inte är säker på vad du vill. Då är det så. Du vet inte. Så ta reda på det. När det är möjligt för dig.
Jag funderade på vad jag ville, under alla dessa år då jag levde med mitt ex. Jag visste vad jag ville när jag skaffade mig den hjälpen, att få honom att flytta ut. Då han inte ville flytta ut.
Och sedan visste jag vad jag ville. Det jag fortfarande vill. I yrkeslivet. Och jag har en låååång resa framför mig. Men min resa med mitt ex var längre.
Sen kan allt ändras. Vem vet. Det viktigaste är att vara snäll med sig själv. Och leva i det som är. Just nu.
Det går upp och ner. Fram och tillbaka.
Man kan bara göra det bästa.
Och jag har lärt mig.
Att jag lever bara en gång.
Och jag tänker leva mitt liv.
Som jag vill ha det.
Jag har ramlat.
Snubblat.
Fallit i skiten.
Och rest mig.
Gång på gång.
Finns viljan.
Finns kraften.
Du har den!
Det har jag sett.
I din tråd.
Nu tog jag mycket plats.
Hoppas det är ok.
Ha en fin dag idag!
Kram

På väg till frihet ...

Det är länge sen Jag är nu tillbaka med en ny tråd, eftersom jag inte hittar den gamla. Jag undrar nu om den tagits bort av någon anledning....

Det är söndag och klockan är ungefär 07:00 på morgonen.

Jag bestämmer mig att börja skriva här igen.

Jag är alkoholist och kan inte hantera alkoholen.
Det är allt eller ingenting. Jag är antingen helt nykter eller totalt påverkad.

Jag börjar få vissa kommenterar igen ... från min man, från min terapeut mm.

Vissa börjar märka att jag dricker och det känns inte roligt alls.
Så dags att börja om och sluta med alkoholdrickandet helt och hållet.

Javisst, resan till frihet från denna alkoholdjävel är oerhört tuff.
MEN.
Jag måste rädda mig själv, mentalt och fysiskt.
Jag måste rädda min man och mitt äktenskap.

Okej. Man ska inte säga ordet "måste". Men i mitt fall är det verkligen ett MÅSTE.

Nu väljer jag. Att långsamt dö och förlora allt eller att rädda allt jag har och är.

Min sista öl är idag klockan 04:00. Jag vaknar och letar som en idiot efter en öl jag någonstans gömt.
Jag är glad när jag hittar 2 småa burkar med lättöl.

Jag jobbar lite med en PP och bestämmer mig att ta en kopp kaffe. Långsamt går alkoholen ur mig och jag märker att jag mår bättre. Jag beslutar att börja skriva här igen.

Den här tråden kallar jag "På väg till frihet ...."

xxx

Hej igen!

@ Se klart,

Kan inte direkt påstå att man kan allt, för man vet inte hur det går om det plötsligt blir allt för svårt om man blir rejält mörk och deppig som det normalt ofta då och då kan bli. Men en stor grej har man då fått ut ur huset så att säga, och några snaps och ölglas fick också göra maskinen sällskap ned i källaren. För det är inte bra att ha prylar som får en att tänka på drickande som en lindring av ens ofta bedrövliga svårmod. Fick lov att köra en hel del rockmusik på hög nivå i hörlurarna på repeat i kväll för att skingra tankarna och behålla fokus liksom.

Men ner till matbutiken blev inte av då ork saknades till detta. Men körde i alla fall en rätt kul gammal svensk svart-vit film man har på DVD som heter Lille Fridolf sticker opp! Käkade en hel del ”hälsokost” i form av ostbågar och drack lite cola till. Inte direkt helt optimalt om man har tänkt sig att försöka sova före helst midnatt. Somnade nog till även ett par gånger under filmen, för var faktiskt rejält trött under kvällen som var.

Har ju från sjukvården en skrift som heter - Sov gott. Som har alla tänkbara tips på hur man ska planera sitt sänggående. Men den biten att få rutin på regelbundenhet bli nog knepig att få till i första taget när man så länge helt har kommit ifrån att gå efter någon klocka så att säga.

Behövde på kvällen verkligen nåt kul att skingra tankarna med. Har aldrig heller haft så mycket vettigt till matkultur utan mest de senaste åren kört färdigmat i mikron. Har inte så mycket energi liksom. Får se vad det blir till frukost när man så småningom om kommer i gång idag på söndag som det visst redan har blivit. Har i alla fall lite yoghurt, ägg, ost och äppeljuice och rostbröd hemma. Te som dryck med lite socker i går ju bra till, men blir lite trist utan utan mjölk i som man är van vid.

Men när det blir för deppigt och knepigt att stå emot ett extremt plötsligt alkoholsug som jag misstänker kan komma att dyka upp rätt som det är, förhoppningsvis inte i närtid, men när det sen närmar sig Jul, som tack och lov än ligger en bra bit bort, då kommer säkert alla ”gamlingars” tips här på forumet säkert väl till pass tror jag. Men kvällens städning gav i alla fall lite träning genom promenad till ett sophus och vandring upp och ned i trappen ett par vändor när jag bar ut ett par soppåsar och fick undan lite skrot.

Ha det fint!