Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

För mig är det precis samma. Vet aldrig vilken gång det spårar ur totalt. Skammen är total efteråt 😕

@Flarran tack för din kommentar! Har läst lite om det du skrivit i trådar och du är mycket klok! Kämpa på!

För flera år sedan slutade jag dricka. Jag slutade tvärt. Hade druckit för mycket under många år. Såg det som en rätt naturlig sak att ta ett glas för att komma till ro. Visste då ganska lite om beroende. Jag fick blickarna riktade mot mig av fel anledningar. En läkare till min man drog i handbromsen. Han drog egna slutsatser och vägrade lyssna på min make. Snurran med soc drog igång. En väldigt osund snurra i mitt fall. Den startade en våg av sökande. Mycket i fel riktningar... Ett svamlande i ett mörker av skam.

Hela den processen gjorde att jag slutade lita på mig själv. Lät andra definiera vem jag var och försökte balansera mig fram via det. En konstig och känslomässigt utmattande stig att gå på. Jag blev rädd för att dricka. Livrädd. Behövde hitta svaret igen på vem är jag och hur hanterar jag mig?

Att ha varit alkoholfri under flera år har gjort att jag har lärt mig hur jag fungerar. Jag har varit väldigt nyfiken på hur jag fungerar och att reda ut varför vissa känslor dyker upp när. Alla känslor har fått en egen stol vid bordet. Alla har fått en egen röst utan att skambeläggas. Sedan har vi tillsammans fokuserat på hur jag kan ta mig vidare för att uppnå inre balans. Detta har gjort att jag kunnat fånga upp de mer trångsynta känslorna och inte längre är rädd för att jag inte ska kunna hantera mig.

I sommar har jag därför velat testa om jag verkligen klarar hantera alkohol. Man har ju blivit itutad att det är extremt riskabelt. Att man med största sannolikhet kommer misslyckas. Alla sådana signaler är jag numera allergisk mot... De där standardsvaren som får styra ens liv om man inte själv lär sig hur saker fungerar och vågar utmana.

För mig har det inte denna sommaren varit ett problem att dricka. Spärren att stoppa finns, eller den behövs inte ens för jag ogillar berusning. Ett glas räcker. Jag vill inte ha mer, jag vill ha mig själv i ett vaket och relativt klart tillstånd. Inte tillgjort. Vid ett tillfälle drack jag mer. Inte heller det skäms jag för eller anser något negativt om. Det kommer få lov att vara så. Jag ska få leva mitt liv fullt ut på mitt sätt. Det viktiga är att hitta ett sunt sätt att hantera mig på min bana framåt. Att jag vågar lita på mig själv och innerst inne veta hur jag hanterar mig. Inte låta andras tyckande styra.

Jag tror ett långt uppehåll underlättat. Så man förstår vad som triggar drickande, att man lär sig hur man stoppar dessa tankar på ett sunt sätt. Sedan måste man övervinna skam och kunna hantera gliringar. Just gliringar sätter sig på självkänslan. Rubbas den är det enkelt att tappa fotfästet och börja låta de toxiska känslorna skuld och skam gro. De är känslor som lätt leder till ensamhet och att man slutar hantera alla delar av sig själv.

Man måste skapa förutsättningar för att växa. Denna cocktail tror jag gör att det inte kommer vara ett problem för mig att dricka måttligt. Jag är inte längre rädd för mig. Jag har hittat verktyg att resonera med mig i alla lägen för att hitta tillbaka till den inre balansen när jag tappar fotfästet. Denna sommar har inte alkoholen varit ett problem alls. Jag har inte känt att jag inte har kontroll. Därför känner jag mig lite lurad. För numera tror jag inte att det är ett problem längre med måttlighet. Man ska bara se till att till 100% kunna bemästra sina triggers. Skapa förutsättningar för självkänsla + självförtroende att gro snarare än de toxiska känslorna skuld och skam.

Igår knatade jag ihop 19.615 steg. Trots att jag tog det lugnt med hundpromenader, så var det kvällens nattvandring under 2,5 timme som bidrog med alla steg. Lillprinsen skötte sig galant 🥰 Vi träffade endast några få ungdomar, men de var nyktra, trevliga och pratsamma. De verkar uppskatta att man kommer fram och säger hej och tjötar lite.

Vi gick genom hela stan för att vi hörde musik och skrål någonstans. Till slut hittade vi 25-årsfesten som hela stan var ofrivilligt delaktig i 🤣 Tycker synd om dem som var inne i huset, vilken jä…. volym 😱 Vi träffade ett par som promenerat typ 4-5 km in mot stan, och de hörde musiken hela vägen. Det kallar jag fest! Killens föräldrar lär få höra om denna fest i flera år framåt. Grannarna var nog väldigt irriterade.

Jag deltar i nattvandring en kväll per år för att få in pengar till tjejjouren där jag är volontär. Vi vandrar fyra stycken, så det blir mycket trevligt småprat dessutom.

Idag blir det hundkurs, tvätta och besöka yngsta dottern en snabbis. Inte mycket hundpromenader utöver det. Sen laddar jag inför sista kvällsveckan innan långledighet veckan efter det. Sen är det dagtid som gäller igen 12 veckor. Variationen är riktigt nice.

Kram 🐘

@Flarran En målsättning du skulle behöva jobba lite på är att inte sova dagtid så att du kan sova på nätterna istället. Kräver viss ansträngning, men klarar du att sluta dricka så klarar du allt, eller hur?

Ha en bra söndag kompis!

Kram 🐘

Snart två veckor sedan sista återfallet, dag 12 idag och jag ligger i sängen och filosoferar över livet i stort och alkoholen i synnerhet. Alkohol tillför mig ingenting mer än att jag dricker till jag kan somna för att sedan få världens ångest. Nu vaknar jag istället till en söndag där maken ska laga frukost med stekta ägg på rostat bröd med juice och kaffe. Så gott det är och särskilt njutbart när man somnade nykter. Idag ska jag fortsätta med att köpa blommor mm till trädgården. Min budget är vad alkoholen kostar en månad. Köpte lite blommor för krukor och perenner igår, såg snygga krukor på rea som jag tänker åka och köpa så snart de öppnar samt även lite lökar till våren. Trädgården blir en bra påminnelse till nykterheten när jag kommer hem från jobbet. Känns som om jag är där, jobbar med mig själv och försöker verkligen få till nya vanor och struktur i vardagen. Har bara gått en vecka i det nya men det är en start, nu kör jag två veckor till med samma sen utvärdering tillsammans med maken. Ska även göra ett långkok idag och fixa lite matlådor inför veckan. Äter lunch ute när jag är på jobbet och behöver minska ned det till ca 1,5 gg per vecka istf 3. Maken äter ute 5 ggr per vecka och behöver minska till 2. Det kommer spara mycket pengar som kan användas till planerade restaurangbesök för hela familjen istället. Denna vecka är det AW med gamla kollegor och jag kommer förmodligen köra bil. Det är även kickoff med jobbet men det brukar vara lugnt och de flesta dricker inget. Vi har nolltolerans på jobbet gällande a så det får man betala själv. Gillar det starkt 👍. Önskar alla en fin söndag! Aldrig glömma, aldrig ta första glaset!

Godmorgon
Så klokt att du börjar skriva, forumet är bra, det vet du säkert om du läst här. Det låter som om du behöver stöd och hjälp. Har du någon stadig vårdkontakt/hjälv via någon beroendeenhet?
Att inte kunna dricka ett enda glas är den viktigaste insikten av alla. Allt annat kommer efter det. Men att acceptera det, att leva därefter, är egentligen det ”enda” som behövs- men det vill inte säga lite.
Skriv och läs- ta hjälp där den finns. Att bli nykter är inget för veklingar, men det räddar liv. Heja dig!

Tack @varafrisk, ja allt som vissnar och lägger sig att dö- nån gammal diktrad är det väl? Påverkar oss på olika sätt. Tack för omtanken! 🤗

Apropå räcka till för andra har jag i sommar läst om både Moa Martinsson, Harry Martinson, och Mobergs Utvandrarna.
Det är ju ett Sverige som känns som en evighet sen, men det är inte mer än 100-150 år sedan.
Jag tänker ibland på alla våra diskussioner och egna tankar kring stress och som du skriver @varafrisk, att räcka till för andra.
Men det är ju människans lott. De friska tar hand om de äldre och om barnen. Förr i tiden fanns inte heller något annat (samhälle) att förlita sig på. Att hjälpas åt var en nödvändighet.
Det är/var ju sannerligen inte något att längta tillbaka till. Men så ser det ju ut i stora delar av världen, fortfarande.
Egentid pratar vi om, men för tex en flyktingfamilj som ska etablera sig i ett nytt land och samhälle, så är det jobb sju dagar i veckan (vår städerska som vi anlitar helt vitt- visar sig jobba ”privat” på helgerna för att kunna skicka pengar till krigsutrustning i Ukraina)

Att läsa om den gamla arbetarlitteraturen var både sorgligt, gripande och faktiskt nyttigt. Vår moderna tid är så ny.
För att inte tala om insikten om hur det söps! Männen framförallt, kvinnor hade inte tid- för vem skulle då ta hand om barnen?
Nu läser jag boken om Benny Fredriksson, om hans uppväxt i Midsommarkransen som på 50- och 60-talet var en fattig tid för arbetare. Hans mamma var svårt alkoholiserad. Hans räddning var teatern, kulturen, som ett språng från det fattiga och inskränkta.

Nu ska jag hoppa upp och planera för middag, en lyx om någon.
Kram och njut av dagen 🥰

Skapade kontot för ett år sedan och har regelbundet varit inne på forumet och läst olika trådar, ungefär vid den tidpunkten, då deltog jag också i mitt första AA möte.
Kvinna strax under 30, med psykisk ohälsa sen barnsben bla bipoläritet och ptsd. Använt alkohol som självmedicinering till och från i livet vid jobbiga perioder, blev alltid den som blev fullast på fester osv, inte kunnat sluta när jag börjat... Ja listan kan göras lång.
För ett år sen la jag in mig frivilligt på psyket i någon dag då ångesten blev ohanterbar, jag hade druckit mig rejält berusad i en veckas tid utan större matintag. Jag fortsatte gå på enstaka möten och allt kändes lättare för stunden, men har varit samma cykel x antal gånger under senaste året-Jag klarar dricka måttligt x antal ggr och till slut smäller det. Jag häver mig för att få somna, vaknar upp med dödsångest minnesluckor och vill bara ha mer. Sömnlösa nätter när jag väl lyckats bryta och lyckas jag somna så vaknar jag upp i panik, som om hela huset skulle vara i brand. Senaste månaderna har allting gått snett, jag är tacksam att jag är vid liv .. men just nu känns allt så smärtsamt och framförallt ensamt. Jag har svikit mig själv så många gånger och framför allt min familj och partner som jag haft sen tonåren och vet att jag riskerar att bli lämnad. Jag har kört tilliten i botten helt enkelt.
Jag har börjat arbetat i stegen och har skaffat mig sponsor. Jag har sett fördelarna med nykterheten helt klart, men nu har jag insett att jag aldrig någonsin kommer kunna ta det där första glaset som alla pratar om. Skriver för min egna skull och behöver all stöttning jag kan få. Jag vill börja leva, inte bara överleva..

Tack @Påvägmothälsa, hade en kanonbra dag på jobbet och är på plats för en ny bra dag på jobbet. Är trött då jag inte fick så många timmar sömn mellan passen men det ska nog gå bra.

Nu skapar vi en ny dag 🙂

Fastnade en stund för länge kanske vid datorn, men det var nog nyttigt då jag av en ”slump” hittade en dysterkvist i ett forum ute på nätet som beklagade sig över sin livssituation utan att väl egentligen ha något reellt som ens diverse knepiga diagnoser att beklaga sig över kände jag så att säga. Då när jag hade läst lite allmänna tänkvärda tankegångar om livet i stort så började det plötsligt att regna förskräckligt här utanför mitt köksfönster denna tidiga söndagsmorgon. Då lossnade det plötsligt lite av den rätt tunga dystra negativitet man hade känt stunden innan och de mörka malande tankarna man nyss hade haft, blev då i stället en aning positivt färgade och en ljus och klar känsla av tacksamhet infann sig lustigt nog i stället. För nog är det rätt bra som man har det om man kan sitta hemma helt lugnt och slippa frysa i ett regnväder utomhus i kalla natten i alla fall. Det är då helt klart ett som är säkert utan tvekan. Nykter är man också och inget alkoholsug har man heller vilket man då utan tvekan är tacksam för.

Ha en fin söndag!

@Carisie Bra att du satte 0️⃣ igår. Och du tillhör och berikar forumet massor. Alkoholfri är inte enda vägen även om den är lättare. Jag hejar p dig och du kommer kunna leva så tills du blir80+😂😂😂

Min fästman drack.
Ibland är han bara så duktig och kan hålla på drickat och inte agera som den Riskbrukare som han är;
enligt Socialstyrelsens nya riktlinjer.
Jag känner mig kluven till hans drickande.

Har som sagt varit tillsammans med en alkoholist före honom;
Och för honom slutade alkoholkonsumtionen med döden. På den tiden med vederbörande nämnda( inte min nuvarande fästman); var det även fysisk misshandel med i bilden;och jag var kraftigt medberoende då. Min fästman skulle aldrig slå mig fysiskt;
Eller säga något illa till mig;
Oavsett hur mycket han dricker.
Nuförtiden- Jag har gått in med ambitionen i det här förhållandet; att min fästman inte ska behöva höra bannor av mig för alkoholens skull för vad jag varit med om; med min förra Karl.
Han ska (har varit min ambition; men jag känner att det är svårt att leva upp till)inte behöva betala den förra mannens nota som man brukar säga;
För att även han dricker!

Han är inte alkoholist men definitivt inom värdena för Riskbruk.
Och när han ”faller dit ” eller kommer tillbaka från en fest som inte jag varit på;
Så har han tagit i så med drickandet att han spyr.
Dagen efter mår han prima!;
Och har dessutom inte den morgonångest som många pratar om som använder alkohol lite för mycket.
Men även så…;
Jag vet att han aldrig skulle dricka när hans dotter är med honom (hon är hos honom varannan helg);
Men när jag sover över (jag är särbo med honom och sover över lite då och då);
Då går det bra för honom att supa sig redlös.
Så nu hade fästmannen druckit sig full på en fest där jag inte kände att jag kunde bidra med något ; så jag stack hem till hans place;
Hade en trevlig stund för mig själv;
Klockan blev sent;
Väntade på honom, där i sängen jag låg.
Fick till svar i sms-kontakten med honom att han kommit hem,
Men att han bara var precis utanför sitt hus;
Sedan frågar jag honom om han lever;
Jag får inget svar!;
Sedan hör jag hur han kommer in i hallen;
Och marsch till toa och spyr;
Sedan blir det helt tyst;
Men jag vet ändå att han är kvar på toa.
Jag funderar på om han kvävts i sina spyor;
Eftersom att det blir så tyst!
Jag funderar på hur jag ska göra om så är fallet;
Samtidigt som jag är livrädd för att det jag är rädd för ;
Ska ha hänt.
Känner mig paralyserad av rädsla och går inte dit;
Då jag är för rädd för vad som kan ha tänkas ha hänt.
Om han ligger där livlös.
Jag älskar honom;
Men som paralyserad och ligger bara kvar.
Så rädslan vill skydda mig;
Känns det som.
Självbevarelsedrift antar jag.
Han kommer så till den gemensamma sängen;
Och jag känner adrenalinpåslaget;
Glad för att han lever;
Men så väldigt orolig för honom jag var!
Så jag ger honom de där bannorna;
För jag har börjat fundera på…;
Älskling hur kan du låta bli att dricka när Alicia ; hans dotter är hos honom;
Men inte om det ”bara” handlar om mig?;
Funderar också på;
Och säger till honom;
Ger honom en lektion:
Jag säger;
-Älskling, du skulle aldrig dricka när Alicia är hos dig;
Så varför jag?
Och du vet väl om att jag var alldeles nyss livrädd för att du skulle ha kvävts i dina egna spyor;
Men för rädd för att gå och kolla till dig!;
Och du vet väl om att alkohol förkortar livet?
Och du vet väl om att du gör mig illa när du dricker.
Han svarar ;
-Ja.
Och vidare svarar han;
-Jag vet att du tar illa vid dig när jag dricker.
Men jag vet när det är dags.
-Vadå dags menar du? Frågar jag honom.
Han svarar;
-Dags att gå och lägga mig.
Du vet att jag älskar dig.
-säg det när du är nykter.
Och så påminner han mig om att han sagt det tidigare under dagen.
Varpå jag svarar;
-Vi får prata mer imorgon, när du sovit ruset av dig.
Och sedan går han och lägger sig;
Och jag blir kvar med en viss blandad både frustration och förtjusning;
Glad för att han lever och andas;
Men också väldigt arg för att han låtit mig känna en så stor oro för honom;
När han kräktes och jag inte vågade finnas där för honom.
För att jag inte fick svar på frågan om varför han inte dricker när dottern är där, men när jag är där.
Saken är den att han också sagt ifrån om att han inte tänker låta någon bestämma över honom;
Om han ska dricka eller ej.

Samtidigt som jag blir orolig över hans drickande;
Vet jag inte hur jag kan hjälpa honom kan / få honom att inse sitt bästa.
Samtidigt som…
jag också försöker ge honom den frihet som det innebär att vara en individ och ha självbestämmanderätten till sin kropp. Men jag kan bara inte låta honom vara;
Utan att låta honom betala min föregående karls nota!;
Jag vet hur illa han gjorde mig;
Och jag vet hur illa alkoholen som min fästman gör min blivande man;
Och därigenom mig!;

Vad ska jag göra?;
Hur ska jag släppa taget om alla predikningar/ bannor till honom?
För jag bara känner att om jag inte tar snacket med honom gång på gång;
När han dricker…;
Så är jag också ansvarig för
vad han gör!
Och jag känner bara;
Alkoholen kommer jag aldrig kunna förlåta!;
Min f.d dog p.g.a alkoholen och jag hann lämna honom innan döden tittade honom i vitögat!;
Men det svåra tycker jag är även att separera brukaren av alkohol;
Från själva substansen.
Hur kan jag vara arg på alkoholen;
Utan att vara arg på Riskbrukaren av alkohol?
Hör dem inte ihop?;
Är min ilska irrationell;
Bara för att jag dömer både (don) och person?
Och hur kan jag döma någon som jag samtidigt älskar?
Många frågor och tankar;
Vad är era tankar om mitt långa inlägg?
(Som jag själv inte får någon rätsida på)!

För mig letade jag anledning kring drickandet länge tills jag landade i att det bara blev en vana. Sedan av någon anledning är det väl helt ok i Sverige att ta sig ett glas efter en tuff dag. Det är ju så otroligt många som dricker för mycket för ofta.

Jag brukar tänka att den stora boven är inte vanan. Den stora boven är skammen. Det är den som driver en in i en återvändsgränd som är som en hemlig tyst gränd. Skammen måste man lära sig hantera så man kan ta det hela lite för vad det är. Alltså dricker man för mycket för ofta riskerar man att bli beroende. Slutar man dricka är man alkoholfri. Den friheten, när man verkligen har testat på den, för så otroligt mycket positivt med sig. Plötsligt är man inte bedövad längre utan kan istället leva livet fullt ut. Börja förstå sig på egna känslor och lära sig hantera desamma vilket skapar en helt annan balans i livet. Som bedövad blir man snarare seg, trångsynt, knatar runt med molande ångest och lite deprimerad. Det är ju inget liv och dessutom blir man ju inte mindre beroende ju längre tiden går...

Låter som du stoppar i tid. Jag skulle säga att steg 1 är att sluta. Sedan hitta nya saker att aktivera sig med som skapar mening. Man ska ju göra annat och får plötsligt massa fritid. Sedan bör man lära sig förstå och hantera sina känslor så att inte triggers får styra mot flaskan för att döva bort allt. När det sitter, om man fortfarande vill kan man kanske ta ett glas igen. De flesta jag vet är dock inte längre intresserade av det. När man väl vant om sig är det så befriande att inte dricka så man inte längre vill. Det är ju lite riskabelt med att det drar igång igen.
Jag skulle säga - ställ in siktet på 3 månader men ge inte upp innan 6 månader. Vid 6 månader kommer en stor belöning. Själv var jag nästan eroforisk. Efter det kan du bestämma dig. De flesta vill inte börja då av dem som varit här inne iaf.

Jag tror att det är viktigt att lära känna sina triggers till 100% om man nu ska dricka igen. Sedan att man tillfullo litar på sig själv att man klarar dricka måttligt om man nu ska börja igen. Så inte den där hinka i sig känslan får styra fast man inte hade tänkt dricka mer än ett glas. Om man tillfullo tror på sig själv här och klarat kvitta sig med skam så tror jag man klarar ta ett glas. Det tar tid att komma dit. Det kloka är nog därför att peppra hjärnan med allt positivt alkoholfrihet för med sig och lägga mindre vikt vid själva eventuella startdatumet för att dricka igen.

Nu snurrar en gammal instrumentalare med Ace Cannon på i hörlurarna och låten har den passande titeln – Tuff, och nog passar det ordet här i stunden. Då tuff väl är lite vad tillvaron nog känns som. Har lite grann tröttnat på att skriva en massa strunt som bara känns meningslöst att hålla på med. Fick här i stunden en känsla att klä på mig och gå ut i mörka natten och kanske utan mål cykla åt nåt håll. Men vad skulle det vara bra för kan man tänka. Kanske skulle man ta sig ett ett sista snabbt dopp i nån badsjö i närheten innan mörka och trista hösten åter igen kopplar greppet om sinnet igen, men varför försöka att hålla kvar något som man förstår ändå håller på att glida iväg bort. Sommaren är då ändå en tid som man får lite styrka och energi av kan man då säga. Nu har samma låt i maklig takt snurrat på i hörlurarna en stund, kanske borde man väl byta spår och välja nåt med en aning högre energi och då kanske vakna till, eller kanske bara helt enkelt gå och lägga sig igen vilket väl är det mest logiska i stunden om man tänker efter...

Ha det gott!

Höstkänsla i sommarnatten var vad som nyss infann sig i stunden då jag slog upp ögonen efter en tre timmars vila och faktiskt lite välbehövlig sömn. Helt nykter och alkoholfri lycka, så stor som den väl bara kanske kan bli för en trött dystymiker, som vaket försöker njuta av livet helt alkoholfritt trots att det hela väl på något sätt snart tycks ha gått varvet runt som en karusell. Det känns väl som att nuet snart möter den inledande början som man så tydligt minns med ett helt nyktert sinne sedan dag ett av den förra lite dystra hösten.

Det var lördag igår och en dag bland alla andra, precis som vanligt. Försökte då i alla fall på kvällen fångas lite av musiken, men den sade mig ingenting längre. Men vist fanns det väl ett par riff och melodiska krumbukter här och där som väl hade lite bärkraft i stunden, det ska inte förnekas. Hörde även några ord av en författare som berättade om sin livsresa på tv i går kväll.

Ja, en sån där hyllad figur som väl tycktes vara rätt så nöjd med sin tillvaro. Blev en sekund nästan lite avundsjuk, men det var bara en känsla som försvann nästan lika fort som den kom. Så är det. Förgänglighet, och bara ett uttryck för nåt som man själv kände igen rätt så väl från den inre tankevärld man själv väl kanske har, och har haft rätt så länge.

Bara en stundens flyktiga filosofiska melodi. Men en sån som väl kunde, och kan måla sin värld i intressanta ordmässiga bilder handlade det då rätt så tydligt om. Man ska väl nog inte tänka och känna så himla mycket och djupanalysera allt så förskräckligt mycket, utan bara kanske flyta med i strömmen sakta som en höstlöv flytandes och buret på vattenytan av en liten bäck.

Nu har det lugnat ned sig lite i sinnet igen här i köket vid datorn, och det tog jag mig allt en slurk vatten på. Söndag har det hunnit bli åter igen. Borde väl göra så himla mycket, men har inget lust och ork till att ens fantisera lägre, men det ljusnar väl om någon timme kan man tro. Det är vilodag idag och redan så har man sagt god morgon till skaparen i tanke, ord och känsla. Kanske hittar man väl en gudstjänst senare idag som kan lyfta ens tanke en aning från det mörka och invanda, vem vet...

Ha en fin dag!

@esc Försök att göra andra planer innan du hamnar där.
Kanske ett varmt bad, eller ja, vad som helst som är skönt eller avkopplande. Av vin blir man ju bara ännu tröttare.
Men du vet allt det här. Nästa gång är du bättre förberedd.
Se till att inte bli för trött, stressad eller hungrig. Då blir det inte lika lockande.
Kram och kämpa på!❤️❤️❤️

Livet är mycket märkligt just nu i nån slags artig samvaro. Han är nykter men ser sorgsen ut. Det kommer kommentarer som att om han inte kan dricka i fortsättningen så kan han inte resa osv. Det skrämmer mig hur han verkar fundera att livet inte kan vara bra utan alkohol! Det gör mig också oerhört sorgsen att han funderar på att leva nykter (med mig) eller fortsätta dricka och ha ett ”trevligt” liv (utan mig) Hsn vet inte vad han ska välja. Suck !

@Ny dag Tack gulle dig 🥰 Jag kanske ÄR 80+ ? Omåttligt måttlig är jag å det bestämdaste men jag har sagt det förr och säger det igen. EN enda karatefylla till & jag stänger dörren för A för alltid. No probs! Jag uppskattar verkligen att du skriver att jag tillför forumet något. Av given anledning känner jag mig lite som en udda fågel här - skulle kanske bli ensam under min rubrik 🙈 Jag känner mig snudd på alkoholfri. Tänker inte ens på det. Men när det kommer till A-fritt så tror jag att det skulle kunna trigga mig så till vida att jag skulle väcka vanan. Frekvensen. Själva drickandet. Även om jag inte skulle få en kemiskt dålig effekt så kanske jag skulle väcka längtan i gommen som jag inte har. Kanske bara låter flummigt? 😅 Tack för inbjudan! Jag återkommer 🥰🩵

@vår2022 Asså Vårfrun- jag har läst ditt meddelande och jag har så mycket att säga att jag tar det framför datorn imorgon kväll 👩🏼‍💻

Var det KFF eller MFF det skulle hejas på? 🙈

Kvällsavstämning ✅
Efter en mysig dejtdag när vi skulle fira vår årsdag ligger jag här och summerar upp dagen som alkoholfri till 99,9% maken hade hällt upp en skvätt vin till maten som jag tog nästan en hel sipp på och kände till min förvåning att det inte alls var gott. Eller det var det säkert men NÄÄÄÄÄ...jag ville inte ha! Så där satt jag och åt glatt och när maken skulle skulle fylla på så erbjöd jag honom mitt glas istället. Sa som det var - att jag inte var sugen & inte ville ha mitt vin. Kände mig dels otacksam för att jag inte tyckte det var gott - dels glad och stolt för att jag lät bli. Han berömde mig sedan och sa att han tycker jag är duktig på att låta bli - och det har han faktiskt rätt i 😅

Jag känner att jag med gott samvete kan nolla 0️⃣ dagen med ovan gjorda bekännelse. Men om någon tycker det är fel så kom gärna med input ☺️🙏🏼

Nu är det godnatt inför besök på slottet imorgon 🏰 Vi ställde in stadsturen idag i förmån för att åka till återvinningen, Rusta samt måla om hallen 😅 - romantik på hög nivå ❤️ Men det blev skaldjur till förrätt och en härlig pasta till varmrätt.

Hoppas alla har en fin lördag därute 🩵

@Se klart Du satte precis ordet på min känsla…tack! Sensommaren är vemodig…jag har krukor med halvtråkiga blommor…tomatplantor som ser också lite tråkiga ut. Och eftersom mitt känsloläge är lite svajigt så påverkar detta mig. Så inte nästa helg men helgen därpå då ska en del rensas bort och lite nytt sättas i dessa krukor.

Det låter som du har haft en behövande dag idag. Önskar dig en fin dag imorgon. Och hoppas verkligen att din höst inte blir lika tuff på jobbet som det brukar vara. Du räcker till för så många men ibland är det fullt tillräckligt att bara räcka till för dig själv❤️

Kramar 🤗

@Andrahalvlek Tar inte ens en månad i taget, snarare en dag i taget än så länge. Jag tycker det varit lättare tidigare faktiskt, vet inte varför det ska vara kämpigare denna gången. Men någon nämnde tidigare att det kan vara svårare för varje gång man börjar om. Det lät kanske inte så hoppfullt förstås men samtidigt kanske man kan se det som en morot att inte fala tillbaka?

@B.Å Ja, det var riktigt kul att klara 60 sträcket! Hade längtat efter det ganska mycket. Och om du är halvvägs så är. du ju också på gång, häng i nu på resan! Även om det är lite segt ibland så ska jag nog också säga att det är så skönt att vara nykter, blir ju också sakta men säkert hela tiden lite bättre. Det är så skönt men man får ju se upp för detta elände också, ju friskare man blir så släpper man ju garden, i alla fall gör jag det. Så det gäller att vara lite på sin vakt för alkoholsuget kommer så plötsligt, små signaler som triggar suget, gäller att se upp.

Människor far så illa av det här tyvärr och jag är en av dem. Men 61 dagar har passerat och jag har trots stort sug idag och de senaste 10-15 dagarna lyckats hålla mig nykter. Fick tipset om att inte förhandla med mig själv och faktiskt, det var ett bra tips. Tips och idéer runt det här bär man med sig som ett verktygslåda. Att få hjälp och stöd från andra är verkligen fantastiskt. Måste bara få tacka alla ikväll! Ha en fin och nykter lördag kväll.

Efter en riktig rivstart-vecka blev det en kontemplativ lördag, baka bröd, lång promenad, ett snabbt bad, rödbetor och potatis från landet, lite sill. Väldigt enkelt och väldigt skönt.
Vi var dödströtta igår och sov länge i morse. Pratat om just möjligheten till återkoppling och nån sorts aktiv vila på helgen. Imorrn full fart med födelsedagsmiddag för man, familj, och ett par vänner, så dagen idag blev ett skönt och långt andetag.
Det som är skönt är att sommaren och ledighet faktiskt återställt energin, känns bra med jobbet (än så länge) och haft ork att lite grann hålla emot allt annat.
Sensommaren är lite vemodig med vissnande blommor men också fullt av vackra luktärter, mogna tomater, rosa rudbeckia och solrosor i rost, orange.
Kram 🤗

@sliten61
Hur går det för dig?🙂