Senaste kommentarerna i forumet

@Geggan Fint att du har graven nära och lätt kan besöka den❤️. Du har hanterat året på ett så bra sätt och skönt att kunna sätta nytt bo och nytt liv. Låter som en strålande idé med hjälpen, väl värt! Hoppas du ska trivas och fortsätta njuta av grönska, solljus och fönster.

Ha det gott!❤️

@B.Å Grattis till 14 dagar!💪🥳. Bra jobbat! Jag började precis som du räknat åt andra hållet, ju fler dagar från alkoholeländet och mot tillfrisknandet. Jag är också en av dem som inte kan ta ett glas och har accepterat det fullt ut. Det fina i det hela är att det har lett mig mot ett så mycket bättre och härligare liv. Att ta ett glas har inte längre något värde alls för mig, det är absolut ingen guldkant, snarare ett svart hål😂. Jag har hittat så många andra guldkanter i livet som jag värdesätter och som tillför mig något, bla att kunna känna en innerligt tacksamhet.

Ha det gott och fortsätt som du gör!❤️

@B.Å Grattis 14 dagar.Du är inte ensam om alla försök. Avbrutna försök och alla lögner för sig själv för att hitta anledning att dricka.Jag var/är måste jag väl säga dag 3, precis likadan. Kan inte ens räkna hur många gånger jag försökt dra ner alt sluta med samma resultat. Men med en dåres.envishet försöker jag igen. Du är jätteduktig som klarat dom första 14 dagarna. Jag kommer aldrig fatt men jag ska hålla mig 11 dagar bakom. Det vore väl fan om jag inte ska klara det. Vi kämpar på kram

Idag är det ett år sedan min man dog. Precis vid samma tid, tidigt på morgonen idag kom jag hem från landet efter 7 veckor. Så det är en stillsam dag. Bukett med dahlior, hans favoritblommor, på graven, som lyckligtvis är nära. Nu skall jag börja ett nytt liv här i den nya bostaden. Glad att jag packade upp allt, men mycket fix återstår. Funderar på att utnyttja stadens erbjudande om 6 timmar fixhjälp för 70-plussare. Väl investerade pengar, minskar fallolyckor och brutna ben betydligt. Jag har högt i tak och blir lätt yr. Ringer imorgon! Idag beställt tv. Har ingen tv på landet så saknar inte än. Tänker lite högtidligt på att detta troligen är min sista bostad i livet. Kanske jag får 20 år till, som min mamma. Glad idag åt grönska och solljus och många fönster.

@Mycolia du överreagerar inte, det är snarare väldigt sunt att inte vilja vara i närheten av någon med aktivt missbruk.

Dag 14

Jag är där nu. 2 veckor utan en droppe alkohol. Det är väl nu (idag) levern börjar återhämta sig, det har jag läst. Bara det ger mig en blodad tand - nu ska jag fortsätta vara snäll mot min lever, den ska få läka helt och jag kommer aldrig mer misshandla min kropp med hjälp av alkohol.

De senaste åren har jag gjort många försök på att dra ner på mitt alkoholintag. Någon gång har jag lyckats hålla mig nykter på vardagarna (då räknas så klart inte en fredagseftermiddag som en vardag, det vore väl dumt 🫣) och att ”hålla mig nykter” har kanske inte alltid inneburit att jag avstått ifrån ”bara ett litet glas” för det blir man inte ”onykter” av.

Mina tidigare försök till ”vit månad” har inneburit att jag räknat ner dagarna tills jag får dricka igen. En gång klarade jag 11 dagar utan alkohol, vaknade på morgonen och tänkte ”wow bara 20 dagar kvar nu” för att senare samma dag komma på den briljanta tanken att ”nu vet jag, jag kan sluta dricka bara jag vil” …. klipp till; står på bolaget och trycker ner en bibbis i en ryggsäck.

Med facit i hand undrar jag lite hur dum i huvudet jag tillät mig själv att bli. Alla dessa resonemang är löjliga och det är ett under hur jag, gång på gång, gick på mina egna lögner och lurendrejerier.

Dagen idag är alltså en stor dag för mig. Jag räknar fortfarande dagarna men nu räknar jag åt andra hållet. Jag tar reda på fakta och vet att allt eftersom dagarna blir fler kommer jag närmare mitt tillfrisknande.

Jag har bestämt mig; jag ska bli frisk. Jag vet att jag är en dem som inte kan ta ett första glas – jag har accepterat det. Nu gäller det bara att stå emot när det djävulska suget bestämmer sig för att knacka på.

Tack alla ni som läser, stöttar och delar med er. Utan er under dessa veckor….vill inte ens tänka tanken.

Hej @flarran
Nu ska jag lansera en tanke som jag inte alls vet om den tillför något. Du skriver ofta ”har inte orkat göra något vettigt alls” och jag misstänker på vänligt vis att det är en sanning som liksom hänger med från förr. När du drack- och absolut inte gjorde något vettigt alls.
Men nu gör du en massa vettiga saker- det är enorm skillnad hur ditt liv ser ut idag, jämfört med för 9 månader sedan- graden av vettighet har helt enkelt ökat explosionsartat!
Här sitt jag och vilar upp mig från gårdagens energikrävande insatser är kanske mer rättvisande. Sen ska du bara jämföra dig med dig själv, och den grundproblematik som du har och hur du bemästrar den- det är imponerande och glädjande! Jag ville bara kika in och säga det, ibland kan det gå slentrian i hur vi ser på oss själva! Kram kompis 🌸

@Se klart oj- roligt! Ja, ett nytt liv är ett mirakel, själva motsatsen till allt elände i världen! Kram till mormor! 🥰

Det tar lite tid att smälta saker ibland och det man en gång tyckte var oerhört viktigt som att bara sitta och dricka alkohol samt för det mesta vara berusad kan ibland var något man knappt tänker på vissa dagar. Har idag efter gårdagens utflykt på cykel i både sol och sedan hällregn väl varit lite allmänt tom och trött på nåt sätt. Det blev nog lite för mycket tänkande och upplevelser och sånt att ta in igår.

Brukade jämt dricka för att väl slippa bearbeta saker vilket man ju måste för att växa inte minst andligt sett. Men är då inte direkt akut nedstämd nu och känner panikartad saknad av alkohol. Men har inte orkat göra nåt vettigt alls som lite musik eller att äta lite nyttig mat, eller värma på nån mikrorätt. Men har då ätit en god glass och druckit lite kaffe i alla fall. Har även tittat lite på de bilder som jag tog med mobilen och redigerat och anpassat ett par rätt så lyckade foton till att ha och se på datorn samt att lägga i min mobil som lite visuell inspiration till att orka gå vidare när det är extra mörkt och tungt.

Tänkte sammanställa en mapp med bilder från delar av utflykter som jag gillat och som jag har upplevt som helt nykter detta år. Försöker väl att bygga mig ett liv från grunden tror jag, då jag tidigare som missbrukare väl mest tänkte på att bara avsluta allt. Har väl förstått att skaparen är med mig på ett lite annat sätt nu när jag i alla fall försöker bättra mig en aning. Men det är då jobbigt att ha så himla lite energi, och när jag sedan får lite sådan så vet jag inte riktigt vad jag ska använda den till. Men jag får väl försöka att som sagt bygga upp mig helt från grunden mentalt alltså. Har som vanligt de senaste nio månaderna och nu drygt två veckor som alkoholfri läst lite intressanta inlägg här på forumet.

Det händer rätt mycket inom en tänkande människa som nyktert tar sig tid att tänka på saker i ett lite större perspektiv. Man kan lätt säga saker som man i stunden känner vara rätt, för att sedan stunden efter inse att man kanske borde varit tyst har jag läst nånstans. Men samtidigt har en själv väl praktiserat det här med att vara tyst så ofta, inte minst under uppväxttiden att det väl i stället för att pysa ut som lite ilska sjönk in i en på djupet och gjorde en deprimerad och självmissnöjd. Det här med psykologi är då en rätt intressant vetenskap så att säga. Känner mig nu rätt så trött och utmattad på det sätt som väl fick en att ofta ta till flaskan tidigare, så tror att det nu får bli en vilopaus i sängen en stund.

Ha det fint!

Och kvar i samma läge.
Det är förstås minnet som spelar mig spratt.
Jag kokar ner det till de fina stunderna där vi möttes.
Allt däremellan och grundorsaken till varför jag flyttade struntar jag i.
Är man bara en människa trots allt?

En väninna till mig sa:
Du är inte beredd att ta konsekvenserna av ditt beslut.
Och precis så är det.
Beslutet är rätt men konsekvenserna känslomässigt var jag inte beredd på.
Jag måste förhålla mig bättre till detta.
Annars blir jag nedbruten och kommer att försöka få till nödlösningar som inte håller i längden.
Bara för stunden.

@MärtaMaria ojojoj 17 dagar, så bra jobbat! Jag är på dag 14 idag och hade ett par svinjobbiga dagar förra veckan. Man får verkligen vara bestämd när den luriga djävulen dyker upp och föreslår ”snabbfix”. Jag brukar tänka på mina ångestattacker (ryser) och magproblem (när djävulen knackar på) och inser att dit vill jag aldrig mer.

Heja dig – hela dagen! Och tack för att du delar med dig, så skön känsla att veta att man inte är ensam i denna kamp 🙏

@vår2022 Tack för fina och kloka ord! 🥰

@Andrahalvlek @Se klart @vår2022
Jag ber om ursäkt jag skulle inte skrivit något alls. Min magkänsla sa mig det och ”stör” var fel ordval. Förlåt.

@Ros Jag tycker att det var riktigt pinsamt och respektlöst av dina vänner att splittra notan då du drack för 40 kr och de 350 kr/person! Den enda ursäkten skulle vara att de hade noll koll på det. Hur som helst tycker jag att du i fortsättningen säger att du betalar din egna nota då du inte dricker alkohol och till ett mycket lägre pris. Det kan ingen tycka är konstigt.

Stå på dig, rätt ska vara rätt!❤️

@Varafrisk Det mesta som jag tänker är sagt av @Se klart, men skulle vilja tillägga att det står var och en fritt att önska sig saker eller händelser i livet. Att önska att ens barn mår bra, att önska att ens relations ska hålla för livet, att önska att man får vara frisk, att önska att ens barn kan få barn, att önska att saker ska reda ut sig mm. Det står för hopp, för kärlek, för medkänsla och medmänsklighet. Allt kan skita sig, men hoppet finns förhoppningsvis alltid kvar och skulle det bli på annat sätt har @Andrahalvlek visat att man även kan lösa det med nya hopp❤️

Och tack för grattis @andrahalvlek. Jag tar inte detta för givet utan känner stor tacksamhet över denna försyn, slump.
Jag fick en bild av min svärson på dotter med dotter i famnen, båda sov. Det är den finaste bild jag sett i hela mitt liv. Och jag insåg med sådan skärpa, att nu är hon inte längre ”mest min” Nu är hon mest sin dotters mamma. Hjärtat sprängs av insikten, som det ska vara. Kram.

Vi människor reagerar känslomässigt @varafrisk.
Ofta härbärgerar vi en hel del känslor som kanske kan såra andra, eftersom vi vet att det handlar mindre om ”den andre” och mer om mig själv. Man säger inte allt till människor för ofta vet man att det handlar om ens egna känslor.
Eller så låter man bara något bara passera, varenda dag gör vi ju det.

Här på forumet ”känner” vi varandra rätt väl och vet till exempel att @andrahalvlek är bra på; att stötta andra, att kämpa sig igenom motgångar, att dela med sig, att inte ta så mycket för givet, i synnerhet eftersom hon - eller du @andrahalvlek har dina erfarenheter djupt inne i dig av att livet inte alltid blir som man tänkt. Vi känner till dina erfarenheter av att få ett barn med många utmaningar- och svårigheter. Vi vet att du dagligen jobbar för att din/hennes dotters liv ska bli så bra det bara kan.
Så @varafrisk- det gör inget att du skriver i min tråd. Men jag tycker inte om det du skriver, och sätter du skriver på.
Att du ”stör dig”.
Det är en rätt illvillig tolkning- som just är känslomässig- men inte ett dugg representativ för @andrahalvleks personlighet eller sätt att förhålla sig.
Vi kan alla ”störa oss” på tusen och en saker med människor- här eller i riktiga livet. Att få sinnesro är ju att förhålla sig till sig själv- ”varför stör jag mig på det här”- kan jag göra detta mer hanterbart för mig själv? Sinnesro är inte att tala om för människor vad de gör som stör en, och varför.
OM man vet och förstår att det inte finns något UPPSÅT hos personen att tex såra en annan.
Det vet du, jag och precis alla här, att det inte gör.
Så jag tycker det är/var onödigt. Jag tycker inte om att andra kritiseras på det sättet- framförallt inte i mitt ”rum” som denna tråd trots allt är.
Nu ska jag jobba!

Tack Vår22
Så fint. "Min värderade riktning".
I konflikten med .in syster har jag blivit så osäker att jag lyssnat mer på andras råd en mina egna känslor. Du har rätt. Jag behöver lära mig att lyssna på min intuition och handla utifrån vad som känns rätt för mig.
Tack snälla du.
🥰

Hejsan! @Ros, Har ingen större erfarenhet av god ton och etikett när det gäller uteliv, då jag väl sällan varit på finare tillställningar. Men känner spontant att var och en väl ska betala för sig själv liksom.

För annars blir det väl lite orättvist och konstigt kan jag tänka. Speciellt om kanske några i ett sällskap äter den dyraste maten i mängd med efterrätt och dessutom kanske häller i sig litervis med dyra alkoholdrycker. Medan en annan i sällskapet kanske nöjer sig med sig med det enklaste som kanske ett par varma korvar med bröd och en läsk.

Minns en gammal sketch eller monolog på stenkaka med Thor Modéen och nån annan gammal kändis från förr där det skulle förklaras hur solidaritet fungerade. Det var just ett exempel från restaurangvärlden där diskussionen handlade om huruvida man skulle vara solidarisk med sina fattigare vänner vid festligare tillställningar och betala andras nota för att väl vara just solidarisk som monologen handlade om.

Det hela utmynnade väl i att, hur kan nån vara så dum att nån går med på nåt sånt. Men här får man väl tänka på att vara rätt tydlig från början och säga att – Jag betalar för mig, så får ni andra göra som ni vill med notan tänker jag liksom.

Ha det gott kompis!

@Himmelellerhelvette TACK att du bryr dej och för uppmuntran!
Även lördagen och kvällen gick fint utan A. Träffade en vän och var till o med ute en sväng! Blev varsin alkoholfri öl! Så glad och stolt att vakna pigg o fräsch på söndagen!

Visst, jag måste få känslan att jag vill vara nykter för min egen skull! Och så är det!
Men har lite ansträngd relation just nu. Brottas med tankar om min självkänsla och självrespekt… Som fler här skriver, tankar o sinnen blir klarare utan A. Därmed kanske jag/vi blir känsligare till en början för att sakta bygga upp inre styrka…?!? Nu tillbaka i vardag m rutiner , det känns jättebra! Ska läsa o skriva mer här! Tack alla fina !
Önskar er en bra vecka! 💕🙏

Dela på notan, behöver tips o stöd.
Jag var ute och åt middag med vänner. Alla tog samma mat och beställde in alkohol. Jag beställde en flaska vatten för 40kr då jag inte ville ha A. Sällskapet drack A för 350kr var. När middagen är klar tar en hela notan och säger att vi vi splittrar det lika. Känner mig väldigt obekväm då jag inte vill betala andras A. Hur ska jag göra nästa gång detta uppstår?

Måndag igen och först nu så är jag i någorlunda form sedan gårdagens svåra, men helt nyktra och alkoholfria utflykt på cykel. Tänk att jag var så slut i natt när jag skrev om mitt äventyr i regnet att jag inte ens upptäckte att texten blev knasigt redigerad, eller rättare sagt inte alls levererad på det sätt som det var tänkt. Detta då ett textparti istället för att raderas blev dubblerat delvis och att även något ord knasigt nog, hamnade på helt fel ställe och så vidare.

Känslan när jag upptäckte min textmässiga fadäs i natt angående skrivandet av min kvällsreflektion av söndagens strapatser var väl mest en irritation över slarv. Men nu förstår jag att det även var ett tekniskt missöde eller nån bugg i mitt enkla skrivprogram som gjorde att det blev så rörigt som det blev alltså. Men om man inte alltid är rätt så noggrann och kollar igenom saker och ting, innan man bara agerar och liksom ”bara gör” innan man är helt färdig och klickar på knappen för att spara eller skicka iväg en text liksom, utan bara litar på teknikens under, så kan det ju bli så där tokigt ibland.

Har jag lärt mig något av gårdagens regniga utflykt bortsett från att teknik och skrivprogram kan strula till det en del när man skriver sin text så att säga. Ja, det är väl det gamla vanliga att man ska försöka att vara mer närvarade i tanke och känsla än vad man väl i stunden rätt så ofta är. Mycket kan man justera i efterhand, men livet i sig är ju en direktsändning så att säga utan nån repris. Så nog kan man känna att det var knasigt att man missade så mycket tidigare år när man bara tanklöst satt i alkoholdimman och slog sig själv i skallen med en flaska innehållandes diverse sprit, vin eller öl så att säga.

Man har som människa mycket att lära sig under hela livets gång som då verkligen kräver nyktra, men även utvilade sinnen för att det ska bli på bästa sätt. Tänk, jag var till och med in i Guds hus igår i form av besök i kyrkan mitt i byn alltså, och det glömde jag helt bort att berätta och nämna igår kväll när jag skrev kvällsrapport. För jag var faktiskt in i den byggnad som jag som ettåring döptes i för längesedan. Men jag gick faktiskt runt och fotade och filmade i kyrkan då det faktiskt var helt folktomt i den i över en halvtimme. Men tänkte jag då ens på skaparen och hans storhet i sig just då. Nej, jag var bara intresserad av byggnaden och tänkte mest på att bilderna och filmsekvenserna jag tog med min mobil skulle bli så fina och så bra som möjligt.

Det är mycket man missar även som nykter har jag upptäckt. Man tänker lätt fel och världsligt fast man väl borde tänka mer andligt i vissa stunder. Men det här är ju inget nytt utan något som jag tror att min skapare förstår. Fina bilder blev det i alla fall och något som man kan vara tacksam för, då det ju kan vara kul att titta på dessa i datorn framöver tänker jag här i stunden vid mitt köksbord då jag dricker lite läsk med grapesmak. Den här texten blev väl lite knepig kanske, men jag tror och hoppas att den blev någorlunda korrekt. För nu var jag då skapligt utvilad när jag skrev den.

Ha det gott mina vänner!

Kanske jag kapar din tråd nu @Se klart men det känns ändå som jag vill skriva här.

Jag har ofta stört mig på @Andrahalvlek skriver när jag kommer få barnbarn. Och det handlar inte om att det är @Andrahalvlek för jag stör mig inte på @Andrahalvlek, jag tycker om dig/henne. Det spelar ingen roll vem det är som uttalar sig så …jag stör mig. Tänker ”hur kan man veta om man kommer få barnbarn…det finns inga garantier för det”….”ens barn kanske inte vill ha barn”…osv. Idag tänkte jag så igen….och jag tänkte…varför stör du dig på det?? Hur kan du störa dig på det? Å innerst inne vet jag…..min dotter vill inte ha barn vilket är en sorg men samtidigt en tröst pga hennes sjukdom och att hon själv har sina svårigheter. Jag vet inte hur det är med min son men hans sambo har ju så många olika sjukdomar och någon riktig allvarlig så kanske det blir svårt. Om det blir ett barn så blir det en bonus. Men att jag redan nu utgår ifrån att jag inte kommer få barnbarn är för att skydda mig själv på något vis fast kanske jag ändå måste säga orden högt att det är en stor sorg för mig att inte få barnbarn. Jag har så mycket omsorg i mig så mycket ta hand om. Det känns även som ett utanförskap något som jag redan känt/ känner i så många situationer med mina barn. Att inte få vara med om livets efterrätt som verkar vara helt obeskrivligt stort, att se det fantastiska i att se sina barn bli föräldrar. Men jag tänker ändå att jag vann högsta priset som fick mina två barn som fick gåvan att bli den mamma som finns i deras liv när inte deras biologiska mammor hade möjligheten att få vara det🙏🏻Så ja…det finns inga garantier men oavsett vilket barn vi fick så finns det kärlek❤️

Förlåt @Se klart för att jag kapade din tråd🥰

@1.2.3.4.5, tack för din kommentar och att du delar med dig av dina funderingar och utmaningar! Jag tror att många kan känna igen sig i det du skriver kring att hitta sin egen motivation till nykterhet och att den kan upplevas vara längre bort än att ändra på något för någon annans skull. Ett första viktigt steg att kunna se det och att du behöver fundera vidare. Här på forumet finns många kloka användare med liknande erfarenheter. Fortsätt gärna att både skriva och läsa mer här hos oss!

PS. För dem som inte vet bakgrunden bor min yngsta dotter på ett LSS-boende, också kallat gruppboende. Hon har en egen liten lägenhet, men har hjälp av personal en stor del av sin vakna tid. Åker taxi till daglig verksamhet dagligen. Med ett sådant reglerat boende/tillvaro är risken obefintlig att hon skulle bli just knarkare eller kriminell. Och det är ju skönt! Att slippa oroa sig för det. Kan inte komma på något värre faktiskt.