Senaste kommentarerna i forumet

Snart 8 månader uran öl o räkna ut ja köpte öl på systemet för 3000 kr i månaden, Vågar man ta några alkohol fria öl ? Eller sätter suget igång då ,

Hej åter igen, ännu ett år senare!
Jag har även denna gång jag skriver, som de två senaste gångerna druckit innan jag vågar ta mig in på denna sida. Jag läser mina tidigare inlägg med tårar som rinner utan att jag märker det själv förrens dom rinner ner.
För att berätta lite mer om mig själv idag så arbetar jag sedan ett år tillbaka på ett jobb jag trivs med, och det är jag väldigt glad och tacksam över. Många delar av detta år har jag arbetat kväll, men även mycket natt. Det har hjälp mig något otroligt med alkoholen då det förhindrat mig från dessa dö timmar som så enkelt kan gå åt en massa serier, mat och till sist det viktigaste, spriten. Men dagsveckorna som ligger på schemat är farliga. Otroligt farliga. Och sedan kommer helgen, då det är socialt acceptabelt att dricka :)
Jag ska inte skriva allt för långt, men jag har nu sedan jag var 19 år kampats med alkholism mer eller mindre. Jag är idag 23 år.
Jag vet inte om jag är helt redo för att verkligen göra en stor förändring i mitt liv då drickandet är en stoor del i det hela, men när jag väl är det så skulle jag behöva en slags plattform att luta mig tillbaka på! Och det är hit jag kommit nästan varje gång jag märker att jag för korta ( onyktra) stunder vill komma ur detta. Jag är nybliven moster och vill alltid, alltid vara i denna pojkes liv. Och att föräldrarna med mera ska ha förtroende för mig, så som min familj har för mig idag även fast jag är den galna lillasystern.
Jag är rädd att dagen jag är helt redo att bli nykter eller ta genuin hjälp är dagar försent för dessa relationer igen när dom hunnit se mitt riktiga jag och allt har gått t helvete.
Min fråga är, vad har ni för tips på hjälp, psykologer på nätet, AA- möten eller liknande! Någon som tar sig tiden, samt ställer krav på att jag ska vara aktiv, och gör att jag vill fortsätta vara aktiv för att få slut på detta.
Tack så mycket för att jag fick skriva av mig, kram

Onkel, tack för svar!

Ja ultimatum funkar sällan.. mer än ett tag.

Jag skulle nog aldrig klara av att ställa ett sånt ultimatum, haha!

Men ja. Känns som de har en bild av mig att jag är den misslyckade som alltid fuckar upp. Men ah.

Nej alltså jag har vänner som inte dricker och visst kan man hitta på saker, men liksom… hittar ingenting som ”hits the spot”, jag tycker som många andra det är kul att festa och det kan jag inte ljuga. Men det känns som att man inte ”får” säga det. Men alltså, om de va så tråkigt hade inte folk gjort det från första början.

Jävligt spretiga tankar o känslor, ber om ursäkt.

Jag önskar jag kunde få hjälp att hålla mig måttlig vid väl valda tillfällen istället. Men det hade mina föräldrar nog inte godkänt för de har bestämt sig att jag inte klarar det.

@erivan hej, tack för svar! Skönt att man inte är ensam.

Ja det är ju så, relaterar. Lika bra o se vilka ens ”riktiga” vänner är men smärtsamt hur som. I mitt fall har jag blivit ensam.

Och alltså absolut kan man ha trevligt o kul. Men det är ändå inte samma sak, jag kan inte låtsas tycka det. Tyvärr. Och nästan pinsamt att säga det, för jag tycker det trots allt det dåliga som kommer med det när det blir för mkt.

Och nej, men att behöva förklara varför man inte dricker. Att man inte dricker. För många är det en red flag, uppenbarligen.

Är less. Less på att folk säger åt mig vad jag ska göra. Just nu vill jag rymma långt bort utav bara helvete, haha :P

Hejar på dig iaf! Försöker ta mig igenom det här nu, en dag i taget i guess.

Hej! jag skulle vilja skriva ett långt svar, men då blir jag sittandes halva natten. Det jag kan säga helt kort är att inget ultimatum i världen kan få dig att ändra dig. Det måste komma från dig själv.

Jag tycker det är grisigt av dina föräldrar att ställa något slags ultimatum i stället för att försöka stötta dig.
Kontra deras ultimatum med att de aldrig kommer att få träffa dina eventuella barn / deras barnbarn om de inte stöttar dig. Det kommer att slå dem där det gör ont, väldigt ont!

Med det sagt är konfrontation inte det bästa förhållningssättet, men du är en vuxen kvinna och skall inte låta dig styras av dina föräldrar.

Kanske du skall försöka byta bekantskapskrets? Inte umgås med människor som dricker och som förväntar sig att du också skall göra det? Om du är ärlig mot dig själv, vad har ni gemensamt förutom alkoholen? Jag menar, om ni inte kan ha roligt utan den?

Hej! Välkommen! Du är absolut inte ensam om dina tankar eller hur du känner. Jag har varit med på forumet 1 år till o från. Nu är jag med sen 4 dagar igen. Jag har precis som du inte druckit varje dag men 2-3 ggr oveckat och ofta alldeles för mycket. Det som gjort att jag inte kunnat hålla mig nykter tror jag är att det mesta man gör utanför jobbet inkluderar alkohol. Och eftersom man varit glad i att dricka så har jag bara såna vänner. Jag har varit rädd att bli utanför. Men jag vill verkligen bort från det nu och ska göra ett ärligt försök. Jag ska skaffa gymkort mm Sen tror jag verkligen på alla kloka här att man kan ha roligt utan alkohol. För det första minns man ju allt sen slipper man ha ångest o må dåligt.Men du är ju jätteduktig som klarat det så länge, Fösök motivera dig att stanna kvar i nykterheten. Jag tror ingen du dejtar tar illa upp om du är nykter, inget att ha i såna fall. Kram

Det var en rätt djup och märkligt mäktig känsla som blixtrade till inom mig en sekund när jag i min stillhet reste mig upp från sängen för en halvtimme sen drygt. Detta då jag kom på att jag inte hade varit helt nykter och alkoholfri så här länge i tidsföljd sen jag var i tonåren. Mer eller mindre ständigt berusad i långt mer än trettiofem år alltså.

Kände mig ett par sekunder lite ensam, helt tom och rätt så chockad. Detta då jag kände mig som sista man på Skansen liksom. Men då kom orden från skriften om Guds son Herren Jesus till mig som en inre tröstens lugnande och varma känsla. Kunde riktigt höra orden:

Var inte rädd – Jag är med dig alla dagar intill tidens ände. Denna lugnande känsla hade jag samtidigt som jag kunde minnas de sista tonerna och verserna från lyriken i en gammal sång som hade varit närvarande och med i min lite förvirrade dröm som nu tonat bort.

Det var några nästan änglalika körer som ekade i fjärran till tonerna av den rätt så klassiska countrylåten, Green Green Grass Of Home. Det är nog rätt mycket återställning och städning av hjärnan som pågår just nu. Har väl även rätt mycket att ta igen som nykter kan jag tro. Men det går nog bra om man gör som man gör, och tar allt lugnt och som det kommer stegvis.

Man kan känna sig ensam och tom ibland, men förlitar man sig bara som vanligt på skaparen Gud och hans godhet, och så klart även Herren Jesus vägledning och stöd, så går det nog faktiskt bra att ta sig fram som alkoholfri det är jag då rätt övertygad om. För har i stunden kommit i balans igen och har inget sug efter någon skadlig alkohol heller som ett, det mentala psykologiska sinnets stödhjul. Har faktiskt konstigt nog inte heller något behov av lugnande medicin i stunden heller, vilket jag då är rätt så tacksam för.

Ha det gott mina vänner!

@Mycolia
Hej, jag upplever det väldigt sunt att vara särbo då man är tillsammans med någon i aktivt missbruk. Att få rå om sig själv i lugn och ro, för missbruk tär - både för den beroende och den anhöriga. Du överreagerar inte tänker jag, ens upplevelser kan inte ha fel.
KRAM.

Hej!

Mitt första inlägg här. Ber om ursäkt på förhand om det inte är här man skriver eller ja, om jag gör nåt fel, haha.

Jag är 27 år, kvinna, Stockholm.

Har under många år haft problemet att jag ofta dricker för mycket. Inte så att det skett ofta, jag har inte druckit varje dag, kanske 1-2 dagar i veckan, helgen eller när jag nu är ledig från jobb (resturangbranschen). jag har kunnat gått perioder utan alkohol, men när jag väl dricker så händer det ofta att det blir för mycket.

Jag har nu inte druckit på ungefär ett halvår, och visst har jag tagit tag i många gamla hobbies som att måla, pyssla hemma, diverse projekt. Men jag har blivit helt jävla isolerad.

Visst, man kan gå ut o ta en fika, men för mig personligen tycker jag inte det alls är i närheten lika kul som en festkväll med polarna på stan.

Visst, man kan ta en alkoholfri öl, men det är inte samma sak.

Visst, man kan säga att allt e lika kul ändå, men jag kan inte hjälpa att jag inte känner så. Jag försöker, verkligen.

Mitt mål är total nykterhet men motivationen tryter. Känner att jag inte kan dejta, för alla vill ta en öl. Så jag gör inte det.

Med mina kompisar (inte så många) är ofta alkohol involverat, så jag har slutat komma dit.

Med kollegor och jobb, kan jag inte gå på Aw.

I början var det skönt att få tid med mig själv, men jag börjar tappa motivationen.

Känner mig deprimerad. Och jag har läst att detta ofta infaller veckor efter man slutat dricka, men i mitt fall kom det som ett magplask nu 4-5 månader efter sista droppen.

Känner inte att jag har lust till nåt, allt känns hopplöst.

Mina föräldrar har ställt ultimatum på mig att inte dricka, men de har bara sett alla gångerna det inte gått bra, aldrig de bra. Jag vet inte.

Jag vacklar. Känner mig helt jävla ensam om dessa tankar med.

Snälla säg att jag inte är ensam. Hur har ni hanterat detta?

Mvh,
J

Jag har börjat med Antabus, efter mycket, mycket vin och dåligt mående. Detta hjälper mig otroligt!! Inte ständiga tankar på om, när, hur jag ska dricka.
Provade annan medicin vid årsskiftet men den hjälpte bara ett tag.

@has
Hej, kom att tänka på dig och din resa. Hur tar du hand om dig, och det du är med om nu och det du/ni varit igenom? Jag tänker att som medberoende så har man så att säga tentaklerna ute och fixar det som ska fixas m.m. Om den man lever med slutar dricka, då får man ju en annan "roll", och det blir annorlunda tänker jag. Han har ju sin resa, jag funderar lite på hur du arbetar med din resa mot ett mer harmoniskt liv tillsammans med honom?

KRAM.

@Tröttiz
inte "KAN" förändra ska det vara. Nog för att vill kanske är det rätta här också ...

@wasgij
Hej. Jag kan tänka mig att för en beroende så finns inte förmågan till att ha en sund relation, samtidigt upplever jag att ( nu säger jag de) de måste ha "någon" för att så att säga inte drunkna i sig själva.

Som anhörig kan man ju stånga sig blodig, men det hjälper ju inte. Böna, be, skälla, nej, funkar inte! Man kan inte få någon annan att bli frisk hur gärna man än vill. Upp till den. Vet inte hur många gånger jag i mitt huvud haft mantrat och rabblat sinnesrobönen, att kunna acceptera det man inte vill förändra. Kommit på god väg, men daglig kamp med att inte slungas in i andra människors destruktiva snurr ... Det är en annan vuxen människa man har att göra med, en människa som man inte kan fatta beslut för.

KRAM. Sköt om dig.

Kvällsavstäming ✅
Sista rycket på den här helgen. Känns som dödsryckningar. Typ gojöss 👋🏼
Nollan 0️⃣ får följa med ✅
🩵

God kväll alla!! Dag 4 nu. Alltid en början. Har inte känt något direkt sug. Jag har tagit ett par öl o ett par glas vin veckodagar, men helgerna har vari den stora boven. Ofta från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag, med start på morgonen. Och sen svårt o sova o som en zombie fram till tisdag. Inte värt att kasta bort dagar på det sätter. Bättre att göra nåt vettigt. Ska planera in helgen ordentligt nu, hundpromenader, träffa barnbarnet mm. Grattis till er som haft som van att dricka vin efter jobbet att ni stått emot.Nu kör vi vidare, jag/ni vill ju verkligen bort från alkoholen. Nu dricker jag cola, det är fan godare. Kram

Tack Amanda L. Precis det jag börjat ana. Har dövat med alkohol istället för att lyssna inåt och gett mig själv det jag behövde. Ska fortsätta jobba med medveten närvaro och lyssna inåt.
Kram🥰

@Terlin Kolla in Alkoholprogrammet här. Där finns bra tips. I trådarna kan du också hitta förslag på poddar och böcker som kan hjälpa. Främst kanske i forumet Vara alkoholfri. Läs och skriv mycket här. Du kommer stt lära dig mycket. Vill du bli alkoholfri så är det bästa stt ha sin tråd där.
Jag fick hjälp här och nu varit fri från beroendet i snart 1,5 år. Mår toppen❤️🙏🏻

@Lonely Man Så länge du själv inte vill så blir det en hård nöt att knäcka. Oavsett vad så är sinnesrobönen spot on.

Ingen annan än du kan ändra ditt liv.
🩵

@danisa Så bra tänkt! Och så rätt att du utgår ifrån vad du själv vill och mäktar med. Även om några i din omgivning är frågande i början så tror jag att de kommer att förstå med tiden. Så stå på dig. Förmodligen har du tidigare flytt till alkoholen istället för att lyssna till dig själv. Men för att må bra så Måste man ta hänsyn till sig själv också. Annars tar man slut helt enkelt.
Så fint att tar du chansen att förändra ditt liv! ❤️

Har kanske inte kapitulerat ännu Kram

Lifering och smart recovery var det. Inget religiöst var det där men var inte min grej.
Kram

Cloette
Jag har läst i din tråd och känner igen mig i mycket du skriver.
Är också tillbaka och började skriva här på forumet för nån vecka sedan med alla känslor det innebär.Samtidigt som jag behöver vara här med mina inlägg så känner jag mig lite som att det inte går att lita på mig när jag varit ifrån men vi gör detta för att vi ska må bra.Nu försöker jag tänka på mig själv och mitt mående.Jag tror på dig!
Från Pilla

@Carisie
Har provat digitala möten också men var inte bekväm med det. Jag ordnar det på något vis. Kram🥰

@B.Å Jag lurade mig själv i 10år, försökte med alla trix för att hålla det måttligt men misslyckades alltid! Jag fortsatte lura mig när jag blev nykter också, att jag skulle kunna dricka sen, tog det i delmål, 3månader nykter, sedan 6 månader, därefter 9 månader och det var där det släppte, luredrejandet, då satte det sig på djupet att jag aldrig mer vill dricka för jag kan inte, jag kommer aldrig lära mig dricka måttligt och efter nio månader viste jag att det var mycket lättare att inte dricka alls än att försöka vara måttlig. Kampen var över när jag förstod att kampen var förhandlandet, gömmandet, planerandet m.m. allt det som hörde till alkoholen var tusen resor svårare än att bara inte dricka och inte vilja dricka, att få slippa🙏

Nu har man dansat och pausat så att säga. Filosoferat och vilat här en halvtimme drygt alltså. Ska vi ha rotmos och rökt strimlad skinka igen... Detta sade jag frågande till mig själv när magen började att knorra sådär som den ofta hungrigt gör och man då tidigare bara knäppte en burk med starköl och sen några till och drack sig mätt och tanklöst berusad om man då inte hade en flaska portvin eller två och helt enkelt slog ihjäl tiden med så att säga alltså.

Men nu är man ju inställd på frihet fån alkohol då det känns som lite vettigare alltså. Hum, har nog även gått och blivit lite snål eller ekonomiskt medveten också. För inte vill man riskera att få kasta bort bra livsmedel som ju är så himla dyrt numera då inflationen skenar fast de styrande väl säger nåt helt annat mot vad matpriserna säger.

Så strimlad skinka man köpte till bra pris då det var kort datum på denna får det logiskt sett alltså bli hur som helst. Kanske även lite slötittande på tv och förhoppningsvis är det nåt kul och inte bara sport och meningslös debatt om ingenting. Men vi får väl se vad det är, och annars har man ju egen videofilm för att få upp humöret ett snäpp eller två vid behov.

Ha en fin kväll!