Vi såg på mötet i vintras och jag har läst delar av din tråd. Jag blev lite ledsen av de senaste inläggen, som sårat dig. Jag tror inte att någon vill såra, att någon vill illa är på forumet. En av orsakerna till att jag så sällan skriver i andras trådar är just för att jag är så rädd att det ska misstolkas, att jag verkar hård, skarp eller okänslig. Text kan vara så onyanserat, då vi inte kan se varandra som när vi talar med varandra och kan se varandras minik, ansiktutryck. Text kan bli så hårt, platt men också så beskrivande. Hur vi tolkar en text beror på oss. Jag och en annan person kan tolka samma text helt olika, men allt detta vet du ju.

I vårt missbruk och kamp för nykterhet kan vi vara så sårbara, så ömhudade innan vi når befrielsen och nykterheten. Det är en del av sjukdomsbilden, att vi är sårbara, kanske lättkränkta, att det är synd om alkoholisten i oss. Att bli nykter är inte bara att sätta på korken. Det är ett stort arbete och för många livslångt. För många av oss är vägen dit rätt krokig och groparna många. Men vad kan vi göra mer än kämpa på?

Fortsätt att skriv kära Varafrisk. Ta till dig det du vill i min text och strunta i resten om den inte känns bra för dig. Din kamp är din och att skriva är ett sätt att sätta ord, att sortera ens egna tankar.

Önskar dig allt gott <3

Jag minns dig så väl från träffen. Tror jag minns var du satt, vad du hade på dig och delar av din berättelse.

Tack för ditt inlägg...det är precis så som det är så som du skriver??
Jag tror inte heller att att det finns ngn här på forumet som vill såra för egentligen vi är ju väldigt sårbara allihopa.

Jag har upplevt att många skriver här när man varit nykter några dagar då man kanske har bestämt sig. Ibland kan det kännas lite ensamt för jag har inte läst om någon som trevar så som jag gör.
Jag tänker att bara för att man inte lyckas beror inte på att man inte vet, kan eller förstår utan kanske helt tvärtom. Det är som när man försöker gå ner i vikt. Man vet, kan och förstår precis men ändå lyckas man inte. Och eftersom man vet förstår och kan så mycket blir det så himla frustrerande när man inte lyckas och man dömer sig själv hårt. Att hamna i ett beroende är nog bland det svåraste som finns och ska man klara av att ta sig ur det då behöver livet runtomkring vara ganska lugnt osv vilket det inte alltid är. Jag har dock inte gett upp...jag ska bli nykter??

Kram t dig Rosa-vina?

En bok som jag tycker påminner om programmet här på Alkoholhjälpen är ” För mycket för ofta” i sluter av boken finns det andra lästips som berör områden hur man mår.

??

Min tanke om morgondagen....

Morgonpromenad m Bella.
Koppla upp mig t Viktväktarnas workshop online.
Yoga i Stadsträdgården.
Klippa gräsmattan
Laga mat
Senare em åka till två berg som ligger bredvid varandra...ca fyra mil bort. Ta m matsäck och kolla om det finns älgar.

Vill så gärna klara detta...är skitnervös för att inte klara det...men jag måste så är det...helt enkelt??❤️

Vad är det du är nervös för att du inte ska klara imorgon? Låter som en bra plan för en dag och du kommer knappt hinna tänka på dryck. ?

Jag hittade forumet för några år sedan. Vi sågs på träffen i början av året. Det var jag som hade svårt att vara glad pga diskbråck kota L4-L5. Hade jävulsk värk och svårt att gå. Sedan jag hiittat detta forum har jag fått stenkoll på min alkohol konsumtion. Jag loggar allt jag dricker. Jag har skrivit på lyset i vinägers tråd för nått år sedan. Bad om ursäkt i vintras för detta. Vi är bara människor! Alla har sina sidor. En dag i taget ?

Tack Se klart för att du tror på mig❤️

Å tack Mrx för ditt inlägg för att du delade med dig av ditt misstag??
Jag minns dig från träffen inte pga din värk (förlåt) men jag är ganska säker på var du satt. Vi var ju fler kvinnor än män. Tyckte att träffen var toppen??

Så glad jag blev att ni båda skrev t mig. Tack❤️

Följer Meditationsguiden på Instagram. Idag stod följande budskap där, ” Låt dina val spegla ditt hopp, inte dina rädslor ”. Tyckte att det lät klokt och fint❤️

???

Vill tacka för dina ord i min tråd när jag tvekade om jag kunde hålla mig nykter, det betyder mycket att få respons när man känner sig osäker och tvivlar på sig själv. Så stort tack! ?

Har nu läst din tråd och är säker på att du kommer finna din väg även om vägen ibland varit krokig och full av uppförsbackar. Viktigt att tänka på att våra vägar kan se olika ut och ta olika lång tid men vår önskan är densamma, att få må bra.

Ta hand om dig och fortsätt tro på dig själv! ?

Men...jag ska skina☀️

Några av er vars trådar jag följer är så solklara med era beslut och ni beskriver att ni inte känner ngt sug.

Några andra pratar om att man kanske behöver nå sin botten...hur visste ni att ni hade nått er botten?

Det är härligt att läsa om att ni lyckas och hur ni lyckas. Själv vill jag helst skriva när jag lyckas..är duktig flicka..men det är ju nästan dagligen som jag inte lyckas och vill jag skriva så måste jag skriva när jag misslyckas och jag tror att jag behöver mycket stöd då. När jag skriver det här så rinner mina tårar? Kan förstå om ni ledsnar...

Hur som helst...är trött på att känna oro..trött på att ha den här kampen som säger drick..drick inte...drick ...drick inte...Skulle verkligen behöva antabus men det går inte pga mina levervärden...om två veckor ska jag ta nya prover. Nu ska jag inte flytta fram tiden vilket jag ofta gör eftersom jag vill ha haft många nyktra veckor innan jag tar provet...men nu är det bara att möta verkligheten ska även kolla blodtrycket då.

Igår följde jag min plan nästan hela dagen...ikväll ska jag göra en ännu mer minutiös plan för morgondagen..för på lördag ska jag t Stadsträdgården på jympa kl 9.30????

Så vad gjorde att du bestämde dig?

Och..,jag har inte gett upp jag ska fixa det??

Internetbehandlingen funkar inte så bra pga tekniskt strul men att fylla i min veckoranson funkar. Då kan jag se om mitt drickande är skadligt..vilket det är?

En dag när jag vågar ..när pandemin är över...då ska jag ta tåget hemifrån..åka till storstaden som ligger närmast mig...ta en båt ut till en ö...käka lunch...ta båten tillbaka...bo på ngt hotell...ta en promenad...läsa en bok...och inte dricka alkohol...trivas med mig själv ...öva på att både vara ensam och utan alkohol??

Kram???

Varafrisk, vi har ju följt varandra ett tag så jag tror du har koll på min botten. För er som inte vet var den i höstas när jag kom hem från puben (efter att ha druckit hemma först) för andra lördagen i rad i sällskap av okänd karl som hjälpt mig hem eftersom jag inte kunde gå rakt och än mindre frakta hem min cykel. Jag möttes av min då 14-åriga son. Den blicken jag fick av honom glömmer jag aldrig. Och DÄR var MIN botten. Det var efter 10 år av för högt alkoholintag. Förra våren var jag hos läkare som tog B-Peth som var för högt. Hon ringde mig för att meddela det. Jag höll på att sjunka genom jorden av skam men jag slutade inte dricka för det. Dessutom blev jag mer och mer uppmärksam på att det mycket var saker kring min flicka som triggade drickandet. Det tillsammans med insikter om att saker kring henne aldrig kommer att ta slut. Hon kommer att behöva mig på väldigt många sätt under hela mitt liv. Det skulle bli väldigt många säl för mig att dricka. Utförsbacken höll på att bli väldigt lång och tidvis brant för mig. Det var således många saker som ledde fram till min botten men sonens blick var bannemej spiken i kistan. Så ska inte mina barn behöva växa upp.

Du har inte bett om följande Varafrisk men jag vågar mig på att skriva några rader i alla fall. Jag känner inte dig. Vi träffades på träffen och jag känner mycket för dig. Här kommer det, oerdigerat, och du kan bara strunta i det om du känner att jag halkar åt sidan.

Jag får lite uppfattningen av att du inte på riktigt tror att du eller ditt agerande har betydelse för din omgivning. Om det är så, är du självklart fullständigt fel ute. Du har två barn. Förvisso unga vuxna men du kommer hela DITT fortsatt agera förebild för dem. De ser hur du hanterar ditt liv. Risken finns att de kommer att göra detsamma i framtiden. Motgångar och kriser, stora som små, stöter vi ju alla på livet genom. Det du gör är att visa dina barn att alkohol är ett alternativ. Det är jag säker på att du inte vill. in son har en relation. Rätt vad det är kanske det blir barnbarn! Vilken förebild vill du vara för dem? Du kommer sannolikt vilja kunna vara där för dem, orka hänga med dem, hjälpa din son och sambo med dem. Nykter. Eller hur? Du, precis som alla vi andra har alternativet att sluta. Att göra vad vi kan för att leva så länge vi förmår med friska kroppar. Du har redan dåliga värden. Fixa dem nu. Släng av offerkoftan. Du är ensam i detta. Det är jag också precis som alla vi andra. Vi ses här inne i forumet, men nykterhetsarbetet är i grunden ett ensamarbete. Gör det! För dig själv, dina barn, din man och kanske kommande barnbarn. Det finns INGENTING att vänta på eller skjuta upp. Välj livet nu för tusan Varafrisk!

Jag tror inte någon kan säga var man har sin botten. Många super ihjäl sig, andra slutar dricka innan de knappt ens har "börjat" så att säga.

Som sagt. Nu trycker jag på "spara" här utan att läsa igenom inlägget först.

Stor varm kram från Charlie

Ja du nu vet jag ju inget om framtiden.... men botten har jag trott att jag nått 3 ggr, så övertygad att detta fick vara nog. Ändå föll jag tillbaka efter en tid. Men känslan är definitiv just då, man är säker, pallar verkligen inte, är fysiskt och psykiskt helt färdig, skäms värre än döden typ. Så känns iallafall min botten. Det som gör att man klarar längre perioder är att man endast tar en dag i taget , inget för alltid löfte. Under tiden man är nykter läker sinnena och man återfår sitt förstånd. Dag läggs på dag helt enkelt, en dag utan a klarar dom flesta, två och tre oxå. Med vita knogar kan man skrapa ihop ganska många dagar, förhoppningsvis har man någon med samma, liknande problem som kommit längre och kan då få hjälp i att lösa sina egna problem. Med mitt egensinne har jag aldrig lyckats vara nykter , men att ta råd och vara ödmjuk inför andras Berättelser och erfarenheter hjälper ganska långt, att liksom ta rygg på dom. Liksom att hjälpa eller ge stöd och berätta sin story, hjälper andra som inte har kommit lika långt. Det är det som är så finurligt med detta forum, så fungerar det här. Liksom att ta till sig det man tycker om, och låta resten vara. Som sagt, en dag i taget. Kram

Är tacksam över era båda svar??❤️

Charlie70....ditt svar greppar tag om mig...och tårarna rinner hejdlöst?
Å jag tänker...men Varafrisk vad f-n gör du med ditt liv...fattar du ingenting?

Kram❤️❤️

AmandaL

Varafrisk. Jag skulle önska att jag kunde säga någonting som kunde hjälpa dig, men det enda jag tror är att du verkligen ska gå på det här mötet som är inplanerat för dig, du behöver nog den hjälpen. Att finnas här på alkoholhjälpen är bra men jag tror att du behöver något mer, någon eller något som gör att du bryter dig ur, för det verkar som att du inte riktigt tar dig ur det här på egen hand. Förstå mig rätt, det är ingen annan än du som någonsin kan göra det här jobbet. Men vi som är på alkoholhjälpen är ju också gamla alkisar, som försöker sluta. Jag kan iaf inte ge dig det stöd du vill ha när du har druckit för jag kan inte peppa, motivera eller säga att det är okej, för jag tycker inte det, jag kan bara motivera till nykterhet, för det är det jag tror på. Jag förstår att du söker stöd men är alkoholhjälpen rätt stöd? Jättebra att du finns här, missförstå mig inte igen, det är jättebra att du skriver och inser att du behöver hjälp, men hur och vad för hjälp eller stöd vill du ha efter några glas vin? Ska man ha stöd där måste man kanske blanda sig bland andra likasinnade, och vi som är här vill ju motivera och ge stöd till nykterhet och inte peppa eller smeka medhårs när det dricks.. vill inte du ska ta min kommentar fel för jag vill dig väl, men tror verkligen du måste och ska gå på den här träffen som är inbokad för dig, att söka större hjälp behövs nog. Önskar jag kunde krama om dig, vill inte dig nått ont, kan förstå om du tycker det här är en dum kommentar men den är så skriven med kärlek och oro över ditt mående, jag vill att du ska må bra, det förtjänar du ?

AmandaL...tycker absolut inte att ditt inlägg är dumt! Tusen tack för att du skriver,,,betyder mycket??

Men jag undrar bara ...vilken träff menar du?

Kram?

Först vill jag bara skriva tack till Charlie för ett väldigt fint inlägg som gäller oss alla som kämpar här, det är ju det vi gör.
Är glaset halvtomt eller halvfullt?
En alkis tycker mest att innehållet försvinner för snabbt för att hinna reflektera.
Du gör ju det, och du har svaret: Vad gör jag med mitt liv?
Vad jag vet så är det det enda liv som ges, och den insikten gör ingen nykter över en natt men däremot: vaken.
Vill jag dö av alkoholens biverkningar? Nej. Vad ska jag göra med min lilla stund på jorden? Vad har jag TID med. Det är något annat när man är 50+ än när man var 30. Jag hinner inte komma underfund med allt, jag tar stora KLIV över allt möjligt. Jag vill leva mitt liv, det spränger så hårt i mig att jag hoppas det kan smitta.
Jag säger också som Amanda. Ta hjälp, mediciner, stöd, ta exakt allt hjälp du skulle se till att få om du hade blivit allvarligt sjuk. Och bara gör det. Alla som skriver här gör det med sån värme. Ta med dig den på den här just ensamma färden som nykterheten är, men det är för att det är på liv och död, inte mindre än så faktiskt. Kram.

Tack goa för era svar❤️❤️

Tyvärr finns inte mediciner som hjälp för mig nu ?

Men!! Min dotter började spela fotboll när hon var ca fem år och slutade spela i nian...efter körtelfeber mm. Nu efter ca fem,sex år har hon börjat spela igen...Då har klubben tagit bilder på varje enskild spelare...som styrka har min dotter sagt att hon ger aldrig upp! Har precis fått bilden av henne. Det gör mig så oerhört glad, stolt och berörd ???❤️Hon borde kunna ha mig som förebild men just nu är hon min förebild .??❤️

Hej Varafrisk! Du efterfrågade hur vi andras bottnar såg ut och jag vet att du har läst om min botten. Du är inte där ännu, men om du fortsätter att dricka kommer du hamna där, och det kan gå fort. Mycket fortare än vad man tror. Du verkar vara i det stadiet där det fysiska beroendet ökar och det är hemskt svårt att bryta, jag vet. På slutet kunde jag inte knappa in min pinkod eller skriva på en dator pga darrningar. Efter två snabba öl gick det bra. Så jag säger som Charlie, välj livet för tusan Varafrisk! Innan det är försent. Detta skriver jag i all välmening för jag vill att du inte ska hamna där jag var. Jag vill att du ska sluta innan det blir ännu svårare att sluta. Du skriver att du inte vill sluta till 100 procent, varför vill du inte det?

Kunde jag sluta, trots djävulska fysiska och psykiska abstinensbesvär, så kan du sluta.

Därför tror jag på dig.❤️ Kram

Hej igen Varafrisk! Min exsvärmor och min exmake hade en himla skruvad relation i början när vi träffades. Jag kunde komma hem när svärmor var på besök och möttes av att exmaken skrubbade sin mamma på ryggen i badet. Jag gillade det inte. Hon sa senare själv att deras relation inte var riktigt bra, mycket p.g.a.henne själv. För henne var sonen inte bara en son utan också en pappa och en make. Skruvat enligt mig.

Där tänker jag att du har en hel del att fundera över i ditt mind set Varafrisk. Din dotter ska inte vara en förebild för dig. Henne ska du älska, stötta och vara stolt över. DU ska visa vägen och vara den kärleksfulla, starka och sunda förebilden. Den kan du inte vara så länge du fortsätter vara lillasystern som dricker. Jag tror du har förberett dig färdigt nu helt enkelt. Nu är det dags för dig att skruva på korken, trava ut - först i ledet i din familj och visa var skåpet ska stå. För din egen skull. För din familjs skull.

Kram!

Började denna dag som många andra lediga dagar med en promenad med vår hund längs strandpromenaden. Det är helt fantastiskt att se skiftningarna i vädret...nu på sommaren har jag ofta något av sommarprogrammen från P1 i mina hörlurar och idag var det specialistsjuksköterskan Eveline Jacobsson som berättar om sitt arbete med på intensiven men Covid-19 patienter. Jag tänker att där vill ingen ligga...och jag tänker att skulle jag hamnar där...då undrar jag om jag skulle överleva!! Man behöver ha en bra grundfysik för att ligga nedsövd länge samt allt annan behandling som kroppen utsätts för.

Jag har tidigare berättat om att min man har varit sjuk i matstrupscancer, det är fem år sedan. Det började med att han fick svårt att svälja när han åt och det bara eskalerade. Efter lite turer hit och dit gjordes en gastroskopiundersökning och han fick beskedet att han hade inflammation i matstrupen efter bara någon vecka slog det helt stopp..han fick inte ner ngt alls nästan bara vatten..lite näringsdrycker. På tre veckor rasade han elva kilo..vägde 74 kg till sina 181cm gjorde att han blev väldigt tunn. Vi sökte hjälp och till slut fick han diagnosen matstrupscancer. Det är en ovanlig cancerform. Behandlingen börjar med cytostatika, strålning och till sist operation. En operation som tog tio timmar. Det var nog en av de svåraste dagarna i mitt liv. Dagen efter fick jag besöka honom IVA. Så många slangar...överallt. Sköterskorna sa..vi ska flytta undan lite slangar så ni får pussas. Jag grät och skrattade om vartannat..som jag var nykär! Min älskade man klarade denna operation, denna sjukdom så bra tack vare hans goda fysik och inställning. Han har därefter fortsatt att ta hand om sig...och jobbar på att hålla sin vikt.

Vad vill jag ha sagt med det här?? Jo det där med grundfysiken så otroligt viktigt den är....innan jag började att plugga på högskolan tränade jag kontinuerligt. Hade ingen övervikt och hade god kondition. Så började jag högskolan...slutade med motion och körsång...all min tid la jag först och främst på familjen därefter studierna. Så här i efterhand ångrar jag verkligen att jag slutade med motionen och körsången...jag behövde ju det för att orka. Efter det har jag haft svårt för att få kontinuitet med motionen och det beror till stor del på alkoholen.

Jag är mycket tacksam för de svar som jag har fått efter mitt längre inlägg igår. Tårarna har runnit och jag har tänkt. När jag tittade på mig själv i spegeln i morse så ser jag en lite plufsig, lite lätta röda toner i ansiktet, något veck som jag inte har sett tidigare, inte den allra piggaste men en kvinna befinner sig precis mellan 57 och 58 år. Som tycker om att få bli äldre eftersom då får jag fortsätta att leva....och tycker också om att bli äldre pga livserfarenheter. Blev ofta bemött av min syster och hennes man som mindre vetande därför är det så gott att få känna sig vuxen. Men det var då nu är det framåt som gäller!

Jag valde fel ord som valde förebild gällande min dotter. Naturligtvis ska hon inte vara en förebild för mig!! Men vad jag känner är att jag är så otroligt glad, stolt att hon får känna att hon äger den egenskapen att hon ger aldrig upp, att hon har ett stort mått utav tålamod. Jag hoppas, tror och tänker att jag har alltid försökt att visa henne vägen...likaså när det gäller min son. Det finns saker som jag skulle kunnat göra bättre...och det beror inte alltid på alkoholen utan på den dåliga självkänslan. Jag håller med dig i allt vad du skrev Charlie70 och du gav mig en eftertanke inte på så vis att jag inte älskar, stöttar och är stolt över min dotter, mina barn, min familj utan mer min roll i det hela. Du skrev i senaste inlägget något om att jag inte har insett min betydelse för min omgivning och det gäller nog både i positiv och negativ bemärkelse. Jag försöker prata med mina barn om saker som jag kunde gjort annorlunda gjort bättre...det är smärtsamt men jag vill att de ska veta att ansvaret var/är mitt.

Så åter igen jag är tacksam över era svar. Jag skulle behöva få antabus nu men det går som sagt var inte. Jag vet inte riktigt vad du menade för träff AmandaL. Men...jag ska gå till vårdcentralen om två veckor och ta blodprov för att kolla mitt levervärde samt kolla blodtrycket. Jag skriver in min veckoranson i internetbehandlingen. Jag tror inte att min botten är nådd men jag ska verkligen inte komma dit!

Idag kommer jag inte att dricka alkohol...idag väljer jag att vara nykter.

Kram:)