av Varafrisk

Se klart
fre, 2020-07-10 - 14:38

DU bestämmer att du ska vara nykter idag. Och du visar vägen, oavsett vad vi har gjort fel eller ”bekänner” vad vi kunnat göra annorlunda är det verkningslöst så länge drickandet fortsätter. Nummer ett i relation till barn.
Endera dagen får du ändra namn på din tråd: NU kommer dag två. ?

AmandaL
fre, 2020-07-10 - 14:53

Jag menade den träffen på vårdcentralen med provtagning som du tidigare skrivit att du skjutit på ? lycka till och härligt att höra att du väljer nykterheten idag, det gör mig glad att läsa, heja dig ???

Varafrisk
sön, 2020-07-12 - 01:32

Så mycket fel och dumt man tänker när man har ett alkoholmissbruk?
Jag var bestämd med att jag skulle vara nykter idag..det gick ju inte igår så idag så skulle jag vara nykter. Var ute m vår hund och gick, åt frukost och därefter en cykeltur.

Sen började hjärnan spöka igen...trots att vår son m sambo skulle komma och ev även vår dotter efter sitt arbete. Men idag fixade jag det...och jag har haft en SÅ fin kväll med min familj. Jag hämtade vår dotter m bilen hemma h henne efter jobbet. Så himla skönt att kunna göra det. Vi grillade, spelade kubb, tittade på gamla kort och spelade yatzy. De åkte för ca en halvtimme sen men vår dotter sover över hos oss.

Min son sa t mig..”vi satt hemma h oss (hans sambo och vår dotter) och pratade om att du alltid lagar så god mat...å maten ikväll var tio poäng av tio”.

Jag blev så glad över orden, så stolt över min familj...och jag har fått skratta.

Nu somnar jag nykter??❤️

Charlie70
sön, 2020-07-12 - 09:25

Tack, Varafrisk för förtydligandet om din relation till din dotter. Jag fattar! Vilken härlig familj du har. Var rädd om den och fortsätt satsa på de fina stunder ni har tillsammans. Värt allt.
Hälsar en som tyvärr var nödgad att skilja sig från den.
Kram från Charlie

Andrahalvlek
sön, 2020-07-12 - 11:12

Fokusera på fördelarna med nykterheten så hårt du bara kan!

Kram ?

Varafrisk
sön, 2020-07-12 - 23:55

Hej Alla!

Vill säga tack till Charlie70 och Andrahalvlek för era inlägg! Jag har läst i era trådar och jag tänker att ni är fantastiska...givetvis när det gäller nykterheten..men jag tänker även som föräldrar till era barn och då till era barn med funktionsnedsättning. Vilken planering och vilket tålamod!! Helt fantastiskt!

Jag är glad för att du fattade mitt förtydligande, Charlie70, för det skulle kunna bli så dumt annars. Och som du skrev du känner inte mig så hur skulle du kunna veta?? Jag skulle vilja skriva lite om mitt föräldraskap. Jag tänker att ni på forumet känner inte mig, några har träffat mig, någon/några kanske anar var jag bor. Kanske kommer vi ses på någon träff igen men ni kommer förmodligen inte träffa mina barn eftersom vad jag skriver kan vara lite utelämnande. Min man och jag försökte väl att få biologiska barn ca 1½ år innan vi fick ett ganska konkret besked att vi inte skulle kunna få biologiska barn. Det var naturligtvis mycket sorgligt men eftersom både min man och jag längtade efter barn och det var inte livsviktigt att det skulle vara biologiskt så bestämde vi oss för att adoptera. Det tog ytterligare tre år innan vi fick vår son och därefter fyra år innan vi fick vår dotter. Småbarnsåren gick väldigt lättvindigt men det var när skolan kom som problemen började komma inte i början men efter ett tag... i synnerhet under högstadiet. Som föräldrar kunde vi ofta känna att våra barn inte passade in i systemet. Vi satt på en mängd möten. Sommarlovet mellan åttan och nian blev vår son mer utåtagerande och jag kände mig väldigt ensam. Minns när vi satt på ett möte med rektor i årskurs nio som tur var vår son inte med då för hen sa inga fina ord om vår son. Det fanns två lärare som aldrig ringde hem och klagade på honom och jag frågade rektorn vad gör de lärarna som gör att det fungerar bra? Men rektor ville inte lyssna på det örat. Den sista terminen i nian gick alla kommunikation med skolan via ett mobilt team. Jag anmälde skolan till Skolinspektionen och fick rätt på tre punkter..skolan hade missat en del i sitt uppdrag. Under denna tiden så hade visserligen vår son bra kompisar men drog sig gärna till de mer gränsöverskridande...så mycket som jag/vi var ute och letade efter honom på nätterna..så rädd jag var att något skulle hända honom. Han var väldigt aggressiv under denna tid..Så slutade nian och han kom inte in på något program...utan det blev IV som det hette då. Då hade han inte ett så bra umgänge under månaderna på IV. När det var november månad och han var mer frånvarande i skolan än han var i skolan skulle vi åter igen på ett möte i skolan. Min son sa att det här är det sista mötet jag går på och jag svarade att ja, jag går inte heller på något mer möte. Veckan därpå började han på praktik genom skolan på en fd arbetsplats som min man arbetade. För att göra en lång historia kort så ..var han färdig snickare i november - 18 efter att ha arbetat som snickarlärling under många år och i flera företag. Idag har han arbetat i samma företag i fyra år. Om han inte hade fått denna möjlighet så skulle han nog lika gärna kunnat hamnat i drogernas värld. Det finns mer att berätta men jag stannar här.

Vår dotter hade också tufft i skolan...var tyst, försiktig. Vet inte hur många gånger som jag har fått höra "är hon blyg"? Och, jag har svarat nej...hon väljer vilka hon vill prata med. Under högstadiet blev det tuffare...hon blev inte utåtagerande...dessutom hade hon sitt tålamod...så hon klarade betygen och kom in på gymnasiet. När hon skulle börja fjärde terminen på gymnasiet då hade hon och en kompis kommit i konflikt med varandra. De var fem tjejer som hängde ihop men det var just min dotter och den här kompisen som kom i konflikt och de andra tjejerna valde den andra kompisens sida. Så min dotter var utfryst och ensam...hon stod ut i två terminer då hon hoppade av.. när en termin var kvar. Den här tiden bestod av att hon var väldigt nedstämd näst intill deprimerad för att vända helt och hållet...nästan manisk...fick panikångestattacker. Hon drog iväg och kom hem igen...det var olika killar. Vi har hämtat henne mitt i natten långt hemifrån mitt i veckan...när hon hoppade av skolan ...drog hon iväg och var borta i tio dygn. Den här tiden var nog en av de svåraste tiderna i mitt liv...att inte veta var hon var....på nätterna fick jag ligga och tänka "hon kommer hem..hon är en återvändare..hon är en överlevare". Till sist fick hon träffa en psykolog som remitterade henne till vuxenpsykiatrin. Hon ville att jag skulle följa med. När sköterskan bad henne berätta om sitt liv sa min dotter till mig "Du kan väl berätta, Mamma" Jag gjorde det och efteråt frågade jag henne om hon tyckte att det stämde vilket hon tyckte. Jag var med henne på vuxenpsykiatrin två gånger när hon träffade en psykiater men han satte inte någon diagnos. Han pratade både om autism och bipolär. I maj hade hon arbetat tre år som personlig assistent för en man i min ålder som har ett speciellt syndrom. Jag anmälde även gymnasieskolan eftersom jag tyckte att man hade gjort för lite för henne.

Vågade aldrig anmäla till Skolinspektionen när barnen gick i skolan. Var rädd att de skulle bli ännu mer utsatta. Tack vare att jag jobbade under den tiden själv som skolkurator så var jag ganska insatt i vad jag kunde begära mm. Skolan är ju en viktig friskfaktor.

Jag är oerhört stolt över mina barn och älskar dem över allt annat. De har inte varit helt formbara och de har utmanat mig som förälder. Båda två har varit väldigt orädda och utsatt sig för faror. Detta har bidragit till att jag har ibland satt för lite hårda gränser ( för att jag var livrädd att förlora dem och att jag inte visste bättre) vilket gjorde att de ville tänja gränserna ännu lite mer. Det har varit mycket alkohol, tappade mobiler, kontokort mm. Vi har gått på familjebehandling..Men jag älskar dessa skitungar:) Det är så oerhört viktigt att skolan fungerar...och att ha tillräckligt bra föräldrar för det påverkar i det fortsatta livet. Så mycket som jag har tänkt vad jag skulle kunna ha gjort bättre men det är ingenting som jag kan ändra på nu...men jag kan prata med mina barn om vad jag inte tyckte att jag gjorde bra och varför det blev så.

Naturligtvis fanns alkoholen med för mig som känslodämpande, som medicinering....så sorgligt....

Men ikväll somnar jag nykter!!

Kram:)

Se klart
mån, 2020-07-13 - 00:24

Och jag minns att jag läst om ditt kämpande för dina barn, och klarat av det så bra.
Kan du gå tillbaka i sig själv och hitta den målmedvetenheten och styrkan? Känna hur det var, och dra nytta av din stora kapacitet- i din kamp mot alkoholen Bara en tanke. Kram.

Andrahalvlek
mån, 2020-07-13 - 00:34

Livet är sannerligen inte en räkmacka för någon, fy fan.

Såg ett Ted-talk på youtube ikväll om ”resilient people”, och jag hade aldrig ens hört ordet innan. Tydligen svåröversatt - ungefär tåliga, tänjbara.

Det var ett riktigt bra prat! Kvinnan som pratade hade både forskat och hade självupplevda erfarenheter. Hon hade tre tips på hur man kan lära sig bli resilient.

Minns dem inte ordagrant, men ett tips fastnade hos mig rejält. Inför att man tar ett beslut eller gör på ett visst sätt ska man tänka: ”Är det här bra för mig, eller skadar det mig?”

Jag tänker som Se klart att alla dessa år med kampen för barnen har gett dig enormt mycket erfarenhet som du kan ha nytta av i ditt nykterhetsarbete.

Kram ?

Se klart
mån, 2020-07-13 - 00:39

Har blivit lite modeord, och uthållig och motståndskraftig är ett par andra översättningar.
Läste en jätteintressant artikel om detta, ska maila länken imorgon.
Sov gott!

Charlie70
mån, 2020-07-13 - 07:44

Som du har kämpat med dina fina skitungar! Blir helt tagen av din berättelse. Inte svårt att förstå att du tagit till alkoholen. Jag kan relatera - i hög grad. Håller med Se klart. Den kraft du har, för den finns kvar inne i dig, ska du använda till dig själv nu. Stort grattis till två dagar. Du kan!

Stor varm kram igen från Charlie!

Varafrisk
ons, 2020-07-15 - 19:36

Det kändes så gott att få era svar...och att ni kunde koppla min kraft till att jag ska kunna bli nykter! Jag har aldrig tänkt så även om jag tänkt ibland att jag måste nog äga en styrka inom mig. Under tiden som det här höll på så dog ju även båda mina föräldrar, svärmor, min syster och min man blev sjuk i cancer...jag tänkte ibland att...jag står fortfarande upp och jag arbetar. Så det finns nog en styrka ändå!

När jag skrev och berättade och ni svarade mig..så kände jag..att det här behöver nog jag. Jag läser om er resa Charlie70, Andrahalvlek, Se klart, Vinäger, Kaveldun, Torn, AmandaL mfl...och jag längtar att få komma dit där ni är...och jag ska komma tid. Jag ska vakna klar i knoppen, sova bättre, ha lyster i huden, utöva mina intressen mm mm. Jag vill bara se och höra och känna allt positivt som nykterheten gör med mig!!

Ni som har följt mig ett tag..har kanske sett ett mönster att när jag inte skriver då har jag druckit...för då skäms jag så förfärligt...så jag drack alkohol i måndags och igår...varför vet jag egentligen inte ....vana? Tristess? ..Troligtvis...nu när jag skriver så har jag druckit en öl och ett glas vin...dumt...jag vet...jag ska inte dricka mer.
Imorgon kväll..ska vi bort och jag kommer att vara chaufför...det känns bra!!

Men..idag är jag så ledsen..imorse satt jag uppkopplad för att delta i Viktväktarnas workshop...det ringer på min telefon...dolt nummer..tänker att det är från internetbehandlingen men jag svarar inte ..tänker att den som söker mig ringer igen (brukar annars alltid svara på dolt nummer). Strax därefter ringer ett okänt nummer och jag klickar fram att jag kan inte svara. Jag får då ett sms att det gäller en blå Saab som står skriven på min man och det är en polis som har skrivit meddelandet. Magen vänder sig in och ut...det är nämligen så att vår dotter har lånat vår ena bil. Jag lämnar mötet med Viktväktarna och ringer polisen som berättar att vår bil står i diket ca två mil från där vi bor. Nycklarna sitter i. Poliserna är hyggliga och kommer hem med nycklarna. Min dotter har inte haft en fungerande mobil på ett tag utan vi skriver på messenger och hon skriver från sin dator. Jag skriver till henne men får inget svar. Min man och jag åker till bilen. Den står i diket. Motorn har trillat ner och det har nog även brunnit i bilen fast man kan få en känsla att den som kört bilen inte har skadat sig iaf inte med allvarliga skador. Vi åker hem. Till hennes lägenhet. Hon är inte där. Jag känner mig trött och illamående. Så otroligt ledsen och orolig. När jag har skrivit vid ett tillfälle då jag frågar vad som har hänt skriver hon inget. Men när vi är hemma igen så får jag ett meddelande av henne där hon ber om förlåtelse och att det var inte planerat men att hon körde snabbt...nu var hon hos en vän som hon känner sig trygg hos...och jag tänker att det är någon tillfällig vän. Så brukar det vara..någon som känner sig lika ensam som hon. Jag svarar henne att en bil kan vi ersätta att det allra allra viktigaste är att hon är oskadd. Efter det har jag inte haft någon kontakt med henne...jag vet inte var hon är. Min lilla skitunge...jag längtar efter henne och vill hålla om henne. I hennes lägenhet var det kaos...hon behöver...stöd för att få ordning i sin lägenhet...men hon är så himla stark och vill vara så självständig att ibland blir det hennes fall. Jag tänker på dig Andrahalvlek som lär din dotter olika maträtter...så himla jäkla klokt!! Min dotter som vill vara självständig..ska få vara det...men hon behöver stöd i sin vardag för att nå dit..men hon är inte där att jag kan tala om att hon behöver det..utan hon behöver nå dit själv...å jag kan vara lite klurig så att hon kommer att förstå...hon har faktiskt bett mig om att följa med till optikern. Så det är lite tungt ikväll...och jag vet...det blir inte något lättare med alkohol...jag vet.

Jag vet att jag inte behöver känna att jag lurar er ...men så känns det...men lita på mig...jag är motiverad att bli nykter...men min väg dit...är väldigt krokig och mycket fram och tillbaka.

Kram till er:)

Varafrisk
tors, 2020-07-16 - 10:19

Mitt sinne behöver solsken och värme☀️❤️

Dagen igår är som ...hände verkligen detta?? Har det åter igen hänt ngt? Jag syftar då på min dotter. Bilen som inte längre går köra bryr jag mig inte så mycket om förutom att vi måste fixa en ny bil och prata m försäkringsbolag osv. Det viktigaste är att vår dotter är oskadd. Hon ringde via Messenger igår vid 23.30 el rättare sagt en kille den personen som hon kallar en nära vän men sen ringde hon upp via hans mobil. Hon berättar delvis vad som hänt. Säger att hon befinner sig ca 40 mil bort. Det är något som inte stämmer. Vaknade inatt och tänkte på henne. Min älskade skitunge åter igen så hände något. Och när något sådant här händer blir jag precis som paralyserad ..omvärlden får en annan gråare nyans...å nu är det ju ändå ganska grått...å jag behöver energi. Jag kan inte göra så mycket utan bara finnas vid sidan om när min dotter räcker ut en hand?Min älskade dotter som fyller 22 år t hösten❤️

Jag vet att jag skrev här på forumet för en tid sedan att när det är tungt så behöver jag er här på forumet ännu mer. Fick bla svar att det är svårt att peppa nära någon dricker. Jag kan förstå det men det är ju inte drickandet som man ska peppa utan förhoppningsvis tron på att individen kommer klara det här.

Tänker på åren då när jag arbetade som skolkurator och mötte massvis av olika elever med olika bakgrund, förutsättningar. Har arbetat på alla olika stadier fr F-klass tom gymnasiet. För vissa elever såg livet verkligen mörkt ut..det kunde vara hemsitutionen eller att man skulle få betyg som inte var godkända....då min roll var att vara realistisk men ändå ge hopp.

Pratade med en nära vän t mig igår...vi pluggade ihop..inom socialt arbete delar man ofta in livet i fyra olika områden familj, släkt och vänner, fritid och arbete. Man behöver kanske inte ha lugn inom alla områden utan ibland kan det finnas glapp inom något men det blir svårare/tyngre om det glappar i alla. För mig är det just nu lite glapp i alla områden men jag har inte gett upp hoppet. Jag ska bli nykter! Min man och jag har bokat hotell två nätter i en stad ca 16 mil bort. Igår hade jag inte någon som helst lust att åka när det här med min dotter hade hänt...men så sa min man och jag ..vi behöver komma ut...byta miljö.

Min man är m vår hund h veterinären så det blir en promenad utan vår hund. Men jag behöver naturen nu som oftast är som balsam för själen??

Ha en fin dag?

Se klart
tors, 2020-07-16 - 13:26

Så är det.
Du har det helt klart jättetufft och även om vi är många här som hjälps åt, verkligen, så är ju detta forum ett komplement till livet, inte ett av fyra stolsben.
Livet får inte halta beroende av vad som händer här. Det går inte att påverka, och beror på saker vi inte rår på.
Nu har du mycket framför dig. Din dotter är fortfarande väldigt ung och behöver dig, och din man.
Att göra saker för andra känns ibland omodernt, men jag tror tvärtom. Att sätta våra egna behov åt sidan och helt och hållet fokusera på någon annan är också stärkande och ibland nödvändigt. Du måste bygga bordet eller stolen. Du måste se till att det står stadigt och håller.
Att lägga kraften där man kan påverka är mitt bästa råd till mina medarbetare och jag tror det även gäller nykterheten. Bara då blir vi kraftfulla och det behöver du vara.
Kram!

Vinäger
tors, 2020-07-16 - 17:14

Vill bara säga det, finaste du. Orkar inte skriva så mycket, men ville visa min omsorg iaf. ?

Kram till dig

Varafrisk
lör, 2020-07-18 - 18:54

Tack Se klart för ditt inlägg! Tack Vinäger för att du tror på mig! Tack Charlie70 för att du frågar hur jag mår!

Jag märker att jag saknar att skriva här. Tycker att det är svårt att skriva här när jag inte klarar så många alkoholfria dagar men så tänker jag ...jag skriver under rubriken ”Förändra sitt drickande” ...och nu vill jag skriva.

Har varit/är påverkad av att min dotter körde av vägen. Tänker på vad som kunde hänt..hon kunde ha varit svårt skadad eller kanske död?Har inte träffat henne sedan dess eftersom hon åkte 40 mil bort och min man och jag åkte på en weekendresa t Örebro igår. Hon skulle börja jobba 15.20 igår. Längtar efter att få krama henne och prata m henne❤️ Är orolig för om hon har kommit in i en sådan där fas när hon drar iväg igen. Hon visade inga tecken på det innan olyckan hände.. som tur så ska hon jobba mycket i sommar och borde vara hemma. Jag vet att hon behöver oss och kommer nog göra så under lång tid även om hon inte skulle vilja medge det. Jag tänker förälder är man livet ut..och det är härligt men ibland vill man kunna slappna av lite grann.

Min man och jag har haft det bra igår och idag...firade 32-årig förlovningsdag igår❤️..imorgon em åker vi hem igen. Fast i bakhuvudet har det funnits som ett litet sorl ..,och det är min dotters mående och alkoholen som ligger och gnager.

Nu har jag två veckor kvar av semestern...vi ska inte åka iväg någonstans mer än dagsutflykter. Känns helt ok i dessa Coronatider och kanske lättare att avstå alkohol.
Vad vill jag göra då under dessa veckor?? Jo..läsa...vara ute i naturen...motionera..å äta mat och dricka alkoholfritt...vill känna mig pigg. På måndag blir det frissan, på tisdag besök h en diakon och på fredag provtagning.

Tänkte på det här du skrev Andrahalvlek om att spara de pengar som man brukar köpa alkohol för. I min stad har det öppnat en ny affär som har heminredning och snygga/annorlunda kläder. Kvinnan som äger affären är också fotograf. Kläderna är inte särskilt billiga och kanske inte heller finns i större storlekar. Så om jag slutar dricka alkohol, sparar pengarna så kan jag nog unna mig ngt riktigt snyggt fr butiken????

Önskar er alla en fin lördagskväll?

Varafrisk
mån, 2020-07-20 - 20:27

Har bestämt mig!

Ska försöka bli nykter! Men tror att jag behöver ca fem -tio dagar som nykter innan jag skriver här. För annars får jag inget svar å jag behöver svar/inlägg fr er!

Idag har jag iaf pratat m min dotter efter olyckan då hon körde av vägen.

Kram❤️

Vjlo
mån, 2020-07-20 - 20:36

Hej,
Jag tror inte det behöver vara så att man måste ha bestämt sig för att få svar, ibland uteblir dem för folk gör annat, eller inte hinner svara osså glider tråden bort långt ned. Jag är själv här och häckar på olika ställen, känner inte jag skriver kontinuerligt någonstans, förutom oftast varje dag i min egen tråd.

Jag tycker du ska fortsätta skriva här och även i andra trådar, både för att det är bra, och även din berättelse behövs här på detta forum!

Det du planerar göra på semestern, med en del dagsutflykter, kanske lägga pengarna som du slipper slösa på A på något roligt istället låter trevligt. Och att du vill vara pigg. Att sluta krama kompisen A är nog det viktigaste beslutet vi tar här på forumet. Och vi behöver varandra för det stödet.

Kram ☺️

Varafrisk
mån, 2020-07-20 - 23:03

Tack VillJuLevaOckså!

Tar till mig vad du skriver?

Kram❤️

Varafrisk
tis, 2020-07-21 - 22:49

Tänker att man kan verkligen uppleva mig som en ambivalent person?Ena dagen ska jag sluta skriva nästa dag så skriver jag igen...som kanske en typisk person med alkoholmissbruk? iaf en person som söker mycket bekräftelse ...en person som efter 57 år vill vara den person jag är fullt ut...å det är en resa ..och det gäller att krypa långt in i mig själv ...och det kommer ta tid ...och med alkohol...så kommer jag troligtvis aldrig komma dit....jag älskar dansa, sjunga...sång, dans och musik har alltid funnits i mitt liv...men jag vill sjunga högre, dansa yvigare.. vidare..jag klär mig gärna färgstark men vill klä mig ännu mer färgstarkt..jag vill känna mig fri?‍???

Inatt sov vår dotter hos oss och stannade t lunch innan hon skulle åka t sitt jobb. Vår son kom under fm och stannade t ikväll. Så mysigt???

Visste inte att vår dotter skulle komma igår. Jag hade druckit några öl och jag berättade det. Gick och la mig lite tidigare. Vi pratade om händelsen då hon körde av vägen m vår bil. Pratade även lite idag.
Idag fick jag mig en ordentlig skrapa av min dotter och den var befogad. Hon var sträng i sin röst och hon var arg...hon sa att jag gör inget åt min övervikt och har heller inget gjort ang alkoholen. Hon sa att hon har försökt hjälpa mig med träning. Hon sa att jag säger att hon tar risker men vad gör jag?!?! Ja...vad skulle jag säga??? Mina tårar rann och jag sa..att jag har inget bra svar att komma med...jag skämdes så. Det var ju sant allt hon sa...och hon ska ju inte behöva känna så här. Jag tänker på vad du berättat..Andrahalvlek.

Skrev t henne ikväll där jag sa att hon är så bra..hon lindar inte in orden..det är klarspråk och inga krusiduller ..för det är så det är med övervikt och alkohol ... det finns inga genvägar utan bara möta den tuffa verkligheten...på fredag ska jag ta prover och det är en del av verkligheten???

Sov så gott?