av Vjlo

candle
tis, 2020-07-14 - 09:15

Där satte du tummen på spiken.Att sug och oro kan uppstå även om ingen katastrof händer och att man inte behöver agera på det...Men jo det måste man ju genom att våga känna inåt och hitta vad behöver jag just nu?Och viktigt att förmedla det till sin omgivning så man inte låter andra styra för mycket.Man måste våga stå upp för sig själv och va snäll mot sig själv.Ny insikt för mig!!Just nu tycker jag att det är skönt att ta en promenad/Cykeltur.Ta med mig lite matsäck korsord bok hänga ett par timmar på en brygga och bara vara.Med eller utan sällskap.Önskar dig en fin dag!

Andrahalvlek
tis, 2020-07-14 - 09:19

Du går verkligen från klarhet till klarhet! Att genom skrivandet faktiskt tvingas sätta ord på tankar och känslor är verkligen självterapi.

Att dessutom få andras kommentarer på det man skriver är superviktigt. Det är den känslan av samhörighet som vi så väl behöver.

Dina sista stycken om hinnan in till dimman är magiskt, som poesi, och så fyllt av glädje och kärlek till livet ❤️

Kram ?

Vjlo
tis, 2020-07-14 - 09:59

Tack för kommentarerna :)

Jag tror alla vi här känner oss jätteglada när någon ger ett hjärta eller en glad kommentar (eller ibland lite barskt, nej sluta...). För vi behöver bli sedda som de vi är, och vi ser varandra här!

Ha en härlig solig/molnig jobbig/glad dag. En dag i taget!

Vjlo
ons, 2020-07-15 - 07:19

Dag 21
Så, när denna dag är över har det gått tre veckor sedan jag satt och debatterade med mig själv och gjorde slag i sak och köpte de 8 sista flaskorna öl. Jag hade nog inte stått emot sug alls tidigare, så det var kanske ”nödvändigt” göra fel och göra rätt sen, nja, nödvändigt att dricka är det ju aldrig, det hade gått att undvika, men jag ska ta med mig det som erfarenhet hur lätt det är att faktiskt göra nykterhet om intet. Aldrig köpa. Aldrig första glaset. Aldrig.

I mitt kök har jag ett stort vitrinskåp, där översta hyllan har varit fullproppad med vin,whiskey,vitvins-glas. Allt arvegods. De har jag nästan aldrig använt, men nu fick jag för mig att packa ner allt i en flyttkartong och bära upp på vinden. Att bära upp på vinden är en signal till mig själv- att i det här hemmet kommer inga starka drycker in något mer. *never*. Det som står kvar där är en tom flaska San Miquel, som en påminnelse om det sista som dracks här. Jag förstår ju att det kommer märkas när någon i familjen kommer på besök. Men... vad bra, då kanske vi får chans prata om *det* som ingen pratar om.

Det som också står kvar är glas från mina morföräldrar, glas på fot, som ju går dricka vin i, men helt fel form, och helt fel historik för mig - det minne jag har av dem är alla gånger vi var där, och alla drack jul/påskmust ur de glasen. Så det är inte glas för alkoholfester, utan glas för trevligt umgänge. ?

Just nu är jag trött och seg, men solen skiner ute, så ska ta en morgontur i skogen, det brukar hjälpa, det och kaffet.

Skriver kanske något längre senare idag, men beslutet om att vara nykter står fast. ?

Andrahalvlek
ons, 2020-07-15 - 12:33

Du går från klarhet till klarhet! Verkar oerhört bestämd i ditt beslut, vilket glädjer mig.

Oerhört bra statement att packa ner glasen i lådor och bära upp på vinden, och behålla julmustglasen ?

Kram ?

Vjlo
ons, 2020-07-15 - 12:39

Ja, små klarheter i alla fall =)

Jag tänkte nyss på hur det var bara för några veckor sen, just den där hopplösa panikkänslan att det inte går låta bli, och oron över vad jag ska göra med all tid :)

Det finns mycket roligare saker än spriten.

Vjlo
ons, 2020-07-15 - 19:15

Dag 21 - kväll!

Klockan är nu 19.

Om jag vill kan jag fortfarande förstöra kvällen så det inte blir tre hela veckor, jag har ingen lust alls till det. Men oj vad dumt och onödigt det skulle vara. Det kanske har kommit något sting av sug tidigare idag, när jag hört några grannar sitta på sin balkong och uppenbart ha lite extra trevligt, men i övrigt bara lugnt. Jag har varit lite småseg o trött idag, det har varit okay att sova bort lite av dagen, men även få ny kraft av att vara ute.

Lite tillbakablick över dagen, jag tog min joggingtur på morgon, en ny sträcka som är lite backig. Pust.. där fick kroppen jobba. Men skönt duscha sen. Jag fick besök av två av mina syskonbarn (10,13 år), då deras pappa en stund skulle göra ett ärende. De skulle få hälsa på farbror under tiden ?, vi gjorde väl inte så mycket, pratade, grabben gick runt i lägenheten och lyssnade på Spotify i sin telefon, och tjejen hon satt och spelade något spel. Sen när brodern kom hit åt vi lunch ihop, till barnens besvikelse hade jag glömt köpa ketchup (hade bara chillisås, och det går ju inte) till varmkorven... Vad hände sen, jo, såsmåningom tog jag mig ut på en längre cykeltur, och satt och filosoferade lite i en park i stan.

Nu hemma, poppar musik och ska snart träna kvällspass. Solen skiner ute och livet är bra. I mitt gamla liv hade jag en sådan här kväll med nästan 100% säkerhet hamnat med flera flaskor öl på balkongen, poppandes musik högt, varit kung ett par timmar, och slocknat vid 11-tiden... och tänkt ”aldrig mer” dagen efter.

Det jag har gjort hittills idag kan jag göra om igen, och igen, och igen, utan att tänka ”aldrig mer”.

Så ska sommardagar vara, och övriga livet. Inte göra saker som man faktiskt vet bara leder en vilse.

:-)

En sak med att inte dricka - dagen efter, då slipper man ha raspig röst och vara lite rädd någon ska höra det och kommentera. Givetsvis hör de ibland det. Men säger aldrig något.

Mrx
tors, 2020-07-16 - 07:22

Jag har följt dig på din resa mot en sundare livsstil. Du har gått från klarhet till klarhet och det är bra. Insikt, vilja och motivation är det som krävs för att lyckas ändra sitt beteende. Jag är grymt imponerad av att läsa om din resa. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. En dag i taget ?
/Mrx

Vjlo
tors, 2020-07-16 - 07:50

Tack ?!
Det är lite kul läsa igenom hur det var ”från början”, känner mig mycket lugnare o stabilare ”nu för tiden”.

Har tänkt på det lite senaste dagarna, jag har ju inte babblat här så mycket om mina övriga skador från livet, kanske för att flera av dem har jag fått hjälp bearbeta en hel del, även om de inte är klara och borta helt - så skaver de inte extremt mycket. De har såklart bidragit starkt att jag snurrat runt bolaget i ganska många år, trots att jag inte borde det.

Jag ska nog sätta ner ryggsäcken lite och se om det är något i den jag behöver hantera/fundera över/prata om, saker som drivit mig in i det här beteendet. Att jag fortfarande har stygn av social fobi (extremt lite nu), underlättar ju beteendet att smita i smyg och dricka i hemlighet, det gör det också svårt att prata om det, för jag är ju rädd för bli bedömd och fördömd för att jag inte kunnat låta bli flaskan som tröst. Får se vad jag skriver här och vad jag pratar med vänner i närheten om.

Jag ska sluta med dagliga uppdateringar nu, utan tänkte skriva lite när jag känner för det istället - kanske när det är skitjobbigt, eller superbra. Kommer behöva forumet en bra tid framöver ?

Just igenkänningsfaktorn - som du skriver, tror jag vi alla känner av på olika ställen i olika trådar. Skönt se att man inte är unik och har ett unikt problem, eller erfarenhet. En del av lösningen är ju det, att prata med likadana, dessutom, så går ni ju inte ljuga för med fördel.....

Over-n-out

Andrahalvlek
tors, 2020-07-16 - 11:14

Alkoholen är ofta ett symtom på något annat som skaver. Något som man behöver bearbeta. Acceptera eller ta itu med.

Använd forumet precis som du vill, men skriv gärna då och då så vi slipper oroa oss för dig. Hälsan tiger väldigt sällan still på det här forumet tyvärr.

Kram ?

Vjlo
tors, 2020-07-16 - 12:25

Andrahalvleks kommentar gnager lite i mig.. funderar om det jag känner handlar om att jag känner mig ”påkommen” av att försöka klara mig själv, alltså, att ser vart sånt brukar barka iväg. Jaja han tror han är stark nu och kan gå på vilja, men i ensamhet trillar han tyvärr nog kanske dit.

Jag vet ju det andrahalvlek skrev var av 100% välmening, och det fick mig fundera.

Tror det jag vill är att inte skriva dagsrapport varje dag, det började kännas lite på rutin. Sen kan jag inte helt svara nej på min egen fråga - du tror du är stark nu? Och kan klara dig själv? Du försöker väl inte smita igen?

Så jag ska fortsätta låta tanken om detta vandra i huvudet idag.

Jag behöver dock prata irl med fler av de jag känner.

Andrahalvlek
tors, 2020-07-16 - 15:34

Det är en helt korrekt tolkning av mitt inlägg. Jag varken tror eller inte tror att du ”klarar dig själv” nu, möjligen hoppas jag det innerligt.

Men jag har under dessa fem månader sett oräkneliga nick komma och gå - och få försvinner härifrån för att de klarar nykterheten galant på egen hand.

Några gör det förstås - och det är alltid lika kul när de skriver en hälsning då och då ?

Det som gynnar dig är att du verkar ha folk IRL att prata med om detta, men de flesta av oss har inte det och då blir forumet vår viktiga livlina till nykterheten.

En del andra hittar gemenskap i AA, men jag tror att gemenskap och igenkänning är viktiga pusselbitar i nykterhetsarbetet.

Själv blir jag hjälpt av att hjälpa andra. Det gör att jag dagligen blir påmind om mitt viktiga beslut att vara nykter.

Kram ?

Vjlo
tors, 2020-07-16 - 19:47

Jag var här under ett annat nick för för flera år sen, och startade en tråd här med detta nick förra sommaren - då höll det inte så länge, ska kolla i min egen dagbok om det går förstå varför. För i höstas har det ju eskalerat lite, blivit mer uppgivet... även innan Coviden gjorde en jobbade hemma rätt mycket.

Så visst, jag har kommit och gått.

Det är verkligen inte lätt nämna det här för kamrater, jag hade ett långt samtal med en idag över telefon, om precis allt möjligt. Jag hade flera gånger tänkt säga, du .. en sak... men vågade inte. Jag vet han skulle ta det bra, då vi känt varandra i över 30 år... och har väl delat både bra och dåliga tillfällen med varandra. Men att säga detta ÄR jättesvårt. Ska försöka säga det.

Att vara här och läsa och skriva hjälper definitivt att behålla sansen.

Idag... var jag nykter :) Det har kommit små sugar, men vanan att agera på dem har ju inte varit aktiverad på över tre veckor, så det var inte "bara slänga sig på cykeln", utan det fick försvinna.

Var ute på en lång cykeltur, tog en glass, en klassiker - GB Sandwich! - och satt under ett träd på en parkbänk mitt i stan och njöt. Enkel njutning, men utan så mycket bieffekter.

Nu när det börjar bli lagom behagligt på balkongen blir det nog sitta där och häcka ett tag.

Andrahalvlek
tors, 2020-07-16 - 20:12

Jag har haft chans att berätta både för min mamma och två bra kompisar IRL utan att komma till skott.

Ska man träffas en kort stund, fika, luncha och småprata några timmar är det inte alltid läge att ta upp ett sådant allvarligt ämne.

Jag berättade för min äldsta dotter efter cirka två månader. Det kändes viktigast för mig. Jag såg till att vi var på tu man hand i bilen och jag hade de två första meningarna klara: ”Det är en sak som jag vill berätta för dig...”

Alla andra får veta när läget är rätt helt enkelt. Jag har ju er här på forumet att ventilera med.

Kram ?

Vjlo
tors, 2020-07-16 - 20:54

När min bror skulle till o separera pratade han ganska mycket med mig, även om att han hade dragit ner/slutat helt med drickat, för visst blev det för mycket ibland. Jo... och ibland kunde han messa o prata om sånt när jag själv satt och hade mitt roliga. Trot jag kände mig falsk och oäkta. Kommenterade så lite jag kunde, men hade ju själv inte mött min egen svaghet i detta riktigt. Försökte mest stötta honom i det dåliga han mådde.

Vi har en ganska stark tystnadskultur i min familj, prata aldrig om något som är jobbigt på riktigt, prata inte om känslor, prata om prylar, och om hur andra gör och inte gör. Men aldrig något om dig själv. Visa ingen svaghet. Ungefär så. Vi kanske har blivit lite, mja. väldigt lite. bättre genom åren. Det är tråkigt, för det gör ju att ingen av mina syskon, eller våra föräldrar känner varandra egentligen. Förutom biltvätt, att man har ny skjorta. Typ.

Men jag vill prata med några av de närmaste, om inte annat för att det blir som att dölja en del av sitt liv som orsakat mycket elände och smärta. Men i sinom tid. Inte stressa. Och det är som du skriver, kanske behövs det lite tid för att kunna prata igenom det.

☺️

Vjlo
tors, 2020-07-16 - 20:54

När min bror skulle till o separera pratade han ganska mycket med mig, även om att han hade dragit ner/slutat helt med drickat, för visst blev det för mycket ibland. Jo... och ibland kunde han messa o prata om sånt när jag själv satt och hade mitt roliga. Trot jag kände mig falsk och oäkta. Kommenterade så lite jag kunde, men hade ju själv inte mött min egen svaghet i detta riktigt. Försökte mest stötta honom i det dåliga han mådde.

Vi har en ganska stark tystnadskultur i min familj, prata aldrig om något som är jobbigt på riktigt, prata inte om känslor, prata om prylar, och om hur andra gör och inte gör. Men aldrig något om dig själv. Visa ingen svaghet. Ungefär så. Vi kanske har blivit lite, mja. väldigt lite. bättre genom åren. Det är tråkigt, för det gör ju att ingen av mina syskon, eller våra föräldrar känner varandra egentligen. Förutom biltvätt, att man har ny skjorta. Typ.

Men jag vill prata med några av de närmaste, om inte annat för att det blir som att dölja en del av sitt liv som orsakat mycket elände och smärta. Men i sinom tid. Inte stressa. Och det är som du skriver, kanske behövs det lite tid för att kunna prata igenom det.

☺️

Vjlo
fre, 2020-07-17 - 06:14

Jag skriver lite av gammal vana, trots att jag tänkt jag inte ska räkna dagarna lika hårt nu när jag passerat 3 veckor.

Visst är rutinen att vakna för tidigt tillbaka igen, i alla fall, två gånger denna vecka sitter jag med en kopp kaffe innan klockan fem....

Sitter och lyssnar på P1 som vanligt på morgonen. Väderleksrapporten inte så uppmuntrande om brännan ska bättras på, verkar ändå vara en ganska bra dag att vara utomhus, kravlöst på land eller kanske vatten, eller ligga i soffan och läsa, morgonandakten avslutas med ”ge oss mod att förändra det vi kan, acceptera det vi inte kan” - alltså från AA, och nog är det sant, det som går göra åt den situation som man är i kan man göra något åt, oavsett hur jobbigt och litet val man har. Sen är det nyheter där en av rubrikerna är att fler söker hjälp för sitt alkoholbruk under pandemin, det är ju en trist bieffekt, och särskilt svårt för arbetsgivarna att se problemen nu då många har möjlighet sitta själv hemma utan skyddsnätet jobbet innebär, på ett sätt så är det hur man än vänder det ens egna val, fast det vet vi ju hur svårt det är välja rätt när det gäller A. Jag tror själv inte jag druckit mer pga den, det höll på gå åt skogen ändå, det behövde jag ingen ”hjälp med”, glad att jag lackade ur strax före midsommar och kände att ”denna semester kan väl få bli annat än en repris på senaste åren”.

Tidigare i morse gick in jag och kollade på mobilbanken, och där märks nog att jag varit ”skötsam” denna månad. Det finns pengar kvar lite här och där på de olika kontona, både kortkonto och buffertkonto ☺️, det tror jag beror på två saker, såklart dels för att jag inte lagt ut ungefär 500 kr per vecka (snabbt överslag) på öl, men även att nu när jag är nykter så råkar jag inte sitta på nätet och beställa roliga onödiga prylar i samma omfattning ?. Men livet är ju inte direkt mindre roligt och bra nu.

Gårdagen var ganska bra, jag hade en överhängande trötthet som inte var mycket göra åt. Sov lite på eftermiddagen, men var annars ute och pysslade. Sömnen har varit lite rörig dessa veckor, jag är mer utvilad, och pigg överlag, men inte kontinuerlig sömn alla nätter. Och jag har ibland på dagen bara känt jag inte har lust göra särskilt någonting, jag accepterar det, ibland aktiverar jag bort tröttheten genom att röra på mig, och ibland tar jag mig en skön tupplur.

Om jag backar bandet till mitt tidigare liv kunde jag tidigare ligga och sov-deppa i sängen många timmar även när det var soligt ute. ”Det är ju meningslöst alltihopa”, lika bra sova bort livet. De tankar som kommit när jag gett upp har varit ganska nattsvarta, ibland som det bara finns en utväg, som jag dock aldrig gjort något av på riktigt, det är jag för rädd för, det skulle ju göra ont, sen tror jag inte jag vill det egentligen. Jag är inte rädd för att dö, men behöver inte göra det för egen hand. Tre veckor in i nya livet så ser jag ju att mycket av tankelivet har varit marinerat med upp och nedgångarna som A har gett, och mycket har bara gått runt runt runt.

Och nej - ingen dricka i dag heller. Nykter. ?

Vjlo
fre, 2020-07-17 - 16:15

?

Mer lugn o ro i kroppen, en viss tillförsikt att det faktiskt går att leva också utan att gömma mig o berusandet. Inget blir ju bättre av att välja det jag valt tidigare, inget. Det är bättre vara medveten om vad jag gör, tänker och vill. Alla gånger.

Tidigt i morse drog iväg ut på vattnet ett par timmar, det var härligt vara ute innan det är för mycket störande båtar.... Jag såg en bäver på nära håll som snärte till med svansen och dök när jag blev upptäckt, efter kommit i land så var jag förbi hos mina föräldrar, lite för jag visste att de skulle prata om vad den o den o den o den o den har gjort, men jag kände mig ganska oberörd av det pappa sa, lät mest hans ord falla platt på vägen. Vi fikade och hade så där trevligt som det går ha i den ganska dysfunktionelltfyllda familjen jag tillhör.... Men de är mina föräldrar och det är bra de finns och finns kvar fortfarande :-)

Hemma nu, precis käkat middag, halvfabrikat, det får räcka som fredagsmiddag för min del. Ikväll ska jag ut och springa lite i skogen, på en fredagkväll. Skönt slippa känna draget efter att hamna på balkongen... i ensamheten.

Ikväll väljer jag självsamhet och nykterhet.

Om någon kompis hör av sig så konverterar jag självklart till gemenskap, men om inte så kommer det ändå bli en väldigt bra kväll, gissar jag :).