Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

vill.sluta

Bla därför jag startade
Club Vit 2013

Min äldsta är 12 år, och för att kunna ha någon som hellst auktoritet kvar så är det bara att ta en frivillig paus från alkoholen.

Dompa, surgubben.
Att du inte bad om lite betänketid innan du tackade ja till att åka till Kina.
Med hänvisning till att du tagit barnen till ett annat land och att du BORDE prata med din familj innan du, med kopplet i handen, bestämmer att länna barnen själva i Italien.

Det skulle nog chefen tycka var förståligt?

Så bråttom kan det kanske inte varit väl?
Jag menar tanken måste ju poppat upp i huvudet medans du pratade?

-Varför sade du inget?

Men nu är det som de är, du kommer åka till landet med små män, vad sade mamma om korta män?

Jag är ledsen för din skull, och då inte bara för att du snart är omgiven av miljarders med kortväxta små kineser.
/A

Dompa

Andreas...verkligheten fick mig att säga ja. I den bästa av världar skulle lönen fortsätta att trilla in trots arbetsvägran...tyvärr inte i verkligheten.

Visst mår jag skit över att lämna mina ongar....kanske inte direkt själva i Italien...i ett annat land. Detta land funkar nog så gott som Sverige. Men att lämna dem...ja. Men nu är detta det enda yrke jag behärskar. Det yrke som betalar för att hålla cirkusen rullande.

Min chef VET att jag är en ensamstående förälder som dessutom är alkie. Inflyttad...Tro mig när jag säger att jag antagligen inte var hans första val. Han frågade mig för att ingen annan fanns att fråga.

Så hur tänkte jag där...när jag svarade ja? BORDE ha tagit ett diskussion med familjen innan/om jag åkte...tyckte du? Ja kanske det...och senare skicka ut ongar på gatan för att tigga?

Du behöver inte känna dig ledsen för min skull Andreas. Inte ens de kortväxta kineserna skrämmer mig. En man på 1,65 skulle inte ens skrämma min mamma om hon var i Kina. Där är inte en sån man kortväxt utan lång och ståtlig. Dessutom skippade jag den fobin i yngre år...men orden lever kvar. Min mamma var inte alltid det brightaste ljuset i kandelabern. Den insikten råkade jag "dela" här med er. Nu slängs den gång på gång tillbaka i ansiktet på mig :-(. Det gör mig ledsen/matt. Varför tänker jag? Din hang-up över just detta uttalande får mig att misstänka att du kanske inte drack din mjölk som du skulle i yngre år.

Du tröttar ut mig! Jag känner/tänker att du är som ett barn. Ett korkat barn...den där klllen som slår yngre för att samla poäng/skratt på skolgården. Men kanske menar du bara väl...då ska du veta att jag klarar mig ;-) Tack för omtanken! /R

Dompa

Det blev en bra dag i slutändan. Plockade ongar och Rivis på flygplatsen och hade jävligt givande samtal efteråt. Om J, om sex (Kullen vet "allt" nu), om ngn BH som Strawberry måsta ha. (oj, tänker jag, som har haft finnar större än lillfrökens behag). Vi talade om allt och inget och det gladde pappahjärtat att de vågar tala med mig. Vi gick på krogen och åt eftersom alla var hungriga och jag kan ju inte laga mat enligt den yngste. Rivis kan...men inte idag tänkte jag.

På vägen hem åker jag dock förbi kollegan G för att plocka upp arbetsmaterialet. Får veta att han lider av ngn konstig sjukdom som gör att samtliga organ i kroppen slås ut. Skäms som en hund över mina elaka tankar. Karln är sjuk. Livet ÄR skört...precis som Lessenfrun och Berra kan vittna om.

Somnade tidigt med lillen i sängen. Tanka pappatid tänkte jag...precis som Trollis nämde. Han måste få tanka. En downer var att även Fisalisa klev upp i sängen. Hon och Lillen är tighta...men det finns en anledning till att hon kallas Fisalisa. Hundfan stinker! Lusekatten gillar det inte heller. Smäller till Fisalisa gång på gång med sin lilla tass...hjälper niente!

Nej...nu får det bli lite soppa. Sen ska jag börja titta på G:s papper. Känner mig helt borta där :-(

Mitt-i-natten/R

vill.sluta

Känns ju bra att du refererar till min barndom och undrar vad jag drack? Hur tänker du nu...........

Känns helt ok med dina utläggningar och beskrivande handlingar, folk förändras så även du.
Läs tillbaka i din egen tråd så kommer du förstå vad jag syftar på.

Uppriktigt ledsen om du tog illa vid dig, du som är så perfekt. Synd att alla inte är som du...........

Du hade nog varit en unge som jag fått se till att han inte fick stryk med ditt sätt att vara, men här är du kung, sorry att jag störde ordningen.

Kan inte föreställa mig viket lidande du måste genomgå.
/A

Dompa

Efter en första genomläsning av G:s material så inser jag att jag fattar inte. Våra arbetsområden nosar på varandras men han är så mycket före...känns det som. 28 år bara...inte för man ska jämföra...men jag gör det. Får ringa stackarn imorgon. Försöka greppa hur han tänkte när han tänkte så smart. Lägger ner nu...vila...men var? I sängen ligger katt, hund och lillkille...får väl kila in mig ngnstans.... /R

kommer att förstå fast dom (förhoppningvis) ogillar att du reser. De är så gamla att de har tidsperspektiv, de har barnflicka och de har Rivis och nån hälsning kan ni väl utbyta på nåt sätt. Du har säkert berättat för dem vad jobbet kräver... att saker kostar (här talat den äldre generationen:) - det skadar inte att de vet:)) För mig känns det helt sunt att du emellanåt är stressad och bekymrad över vardagliga ting - det ger verklighetsförankring till bilden av din vardag som annars kan framstå nästan lite lyxig och exotisk... Mina barnbarnstjejer börjar med typ behå tidigt... lite mixed feelings men kul också. Vilka förtroenden du får dela - ta ödmjukt emot och bevara som diamanter och stjärnor i hjärtat. / mt

Maria42

Vilka förtroenden du får dela, sex, bh, J. Mina började också med bh tidigt men minns själv att sånt var viktigt, min mamma sa rätt ut ungefär vad du tänkte så det misstaget gjorde inte jag. Du ska vara glad att de pratar om J med dig, barn brukar så lätt bli solidariska med föräldrarna att de inte säger ngt om den andra.

Förstår att det inte känns bra att lämna dem nu men det är ditt jobb, de vet hur ditt jobb är, ditt jobb innebär resor ibland. Ni har ju några dagar att umgås nu innan du åker. Att du måste jobba för att hålla cirkusen igång vet de säkert vid det här laget.

Jag själv skulle uppskatta resorna, inte för ofta kanske men ibland, ett tillfälle till egentid utan barn och cirkus att ta hänsyn till. Men i mitt jobb blir det inga resor alls, ingen chans att komma bort ett tag.

Önskar dig en bra dag med familjen.
Kram!

Villervalle

Jag är tillbaka i verkligheten efter 2 veckor i Sverige. Det är inte klokt hur mycket som kan hända på 2 veckor. Efter att ha lyssnat på min chaufför i 2 timmar så är jag helt utmattad. Okay, analysera och sedan försöka göra det bästa är min första plan.

VV

Dompa

Ja...behån ja... Den ska vi köpa. Eller rättare sagt den ska L (barnflickan) och Strawberry köpa. Jag vill inte vara med när hon provar sina A-kupor. Jag fattar inte grejen...och J och andra har sagt till mig att BH är obekvämt. Men kanske ett ålderstecken? Att man ska ha en? Höll faktiskt tyst med mina tankar igår...jag förstår att detta inte är min grej. Fasar dock för att se den i tvättkorgen! Min lilla flicka? När hände detta liksom?

Jo, jag är lyckligt lottad. Att de vågar tala med mig. Kullens sexliv var väl ett annat kapitel som jag gärna hade sluppit...men en gåva ;-). Att de talar om J har jag lite svårt för...barn ska inte baktala sin mamma tänker jag. Sa inget...för jag är feg...rädd att de slutar prata överhuvudtaget liksom.

Oj, vad konstigt det kändes; Att läsa mt:s rader om att man kanske kunde tro tro att jag levde lyxigt och exotiskt. Nu skrev hon inte det. Men jag ser ju...och antar att just det kan reta folk. Sanningen är att inget här är lyx....pengarna kanske finns men dom kostar ju...arbetet, resorna. Exotiskt är det inte i F....bara vardag.

Vilket för mig till VV som i mina ögon lever lite exotiskt. Muslimcountry liksom. Men som han skriver...det är hans vardag. Man får ta det som livet kastar ut...en trea i Sollentuna eller ngt helt annat tänker jag.

Usch....nu ska jag till min briljante, dödssjuke kollega. Vad köper man med sig? Blommor? Inte en chans. Choklad? Tror inte det. Det var enkelt när man bara kunde köpa en flaska sprit. Nu finns inte det alternativet kvar. Jag tänker att han ska få ett spel...det gillar han. /R

Stigsdotter

Tror att de känner sig stora när de får sin första BH. Min 6-åring har ett litet kort linne som hon kallar "sin BH". Den har hon under vissa tröjor. Det är bra att inte kommentera tror jag. Usch vad föräldrar, kanske främst mammor, kan göra illa. Antingen kommentera att det är smått, eller så säger man som min gjorde, något i stil med "dags att börja med BH, det börjar hänga där" - inte heller så himla pedagogiskt, hängpattar har jag dragits med sen dess :-O

Härligt att se att dina barn talar med dig, det är en gåva. Även om det inte känns bekvämt så får du bita ihop och tänka att det är bra att du har koll på vad som händer! Jag trodde inte ungar ville tala så mycket med sina vuxna!

Sen tycker jag nog att du kan säga ifrån om de baktalar sin mamma för mycket. Det är klart att de skall få visa sin besvikelse men det kan också vara ett sätt för dem att "bonda" med dig, att de säger sådant som de tror du vill höra? Det kan jag åtminstone respektera min mamma för, jag minns att hon sa att pappa var världens bästa man - när han inte drack. Jag minns också att hon hejdade mig när jag blev för arg på honom. Det är viktigt för barn att få det bästa av sina båda föräldrar tror jag. Om den ene inte själv kan visa dem sin bästa sida får kanske den andra göra det? Jag har en massa bra minnen av min far som min mor gett mig, det kan vara småsaker som att hon alltid hade så fina naglar för att han tyckte om att måla dem. Hm... lite bluddriga tankar som dök upp här på fredagseftermiddan...

Villervalle

och min fru, som säger sig älska mig så mycket, skall komma och bo med mig om två veckor. Detta är mitt sista hopp i vår relation så vi får se vad det mynnar ut i. En tanke som slagit mig under mina månader här på forumet är att de flesta problemen här inte är alkoholrelaterade utan relationsrelterade.

För att citera bibeln: "Störst av allt är kärleken"

VV

Dompa

Jo du VV...man kan hitta mycket vettigt i bibeln. Ja lite trams också men ibland klockrena sanningar. Ska hålla tummarna för att ni hittar tillbaka till varandra...du och frun. Att relationen går att bygga vidare på. Om ni vill bygga vidare. Kan ju bli både himmel eller helvete av detta sammanboende. Men vi tänker väl att det blir bra. Iaf. till motsatsen bevisats.

När det gäller din analys om att vi mer verkar ha relationsrelaterade än alkoholrelaterade promblem så håller jag med. Om inte annat så är det dem vi dryftar. Kanske för att det inte finns så mycket att säga om sitt (icke) drickande efter ett tag. Antingen dricker man eller låter bli. Medans relationerna kanske är en av anledningarna till att man ens började dricka...tänker jag.

Tycker dock jag lär mig ganska mycket av det med...att få en inblick i hur andra har. Hur andra känner. Grubbla lite ;-). Skriva själv... För mig har detta blivit lite som en dagbok...vilket kanske är fel. Att ventilera sitt varje dag...men jag ska försöka trappa ner det personliga lite. Har förstått att det kan trötta vissa.

Tänker mera på föräldraskapet och hur vi som Stigsdotter skrev kan göra illa med dumma kommentarer. Hennes kloka mamma som agerade så klokt när hon talade om världens bästa man. Även hon lyckades klanta till det med sin BH kommentar. Det är lite det jag menar med grodorna...man vet inte vilka av orden som kommer att bli kvar i minnet hos ens ongar. /R

om det är rätt eller fel att låta detta bli en (personlig) dagbok. Funderar också över det och att en del tycker det blir fel fokus... Det är ju ändå så att var och en väljer vad man läser... och det är kanske av de raderna som ger en hjärtklappning - av en eller annan orsak - som man kan lära sig mest om sig själv. / mt

Villervalle

och du kommer förmodligen att få rätt Dompa. Min kära fru har högtidligt deklarerat att hon absolut inte kan tänka sig att stanna hos mig mer än 2 veckor. När jag förklarade att hon måste dela mina vedermödor om hon fortsättningsvis skulle ha tillgång till mina pengar, (plastkort), gick hon i taket. Fy fan, en spark i röven är tydligen det som gäller. Kanske hon saknar kossan när båset är tomt, men jag bryr mig faktiskt inte längre.

VV

Dompa

Det låter inte så bra! Att hon inte vill leva med/stanna hos dig mer än en kort stund. Speciellt när hon inte har ngt eget för sig som förhindrar. Men ge inte upp än. Kanske smäller kärleken till när ni ses. Inte så troligt scenario...men då vet du och vandrar vidare! Ensam...med korten ;-)! /R

höst trollet

Tråkigt att frun gillar kortet mer än dig!
Tekniskt sett, är det nog ändå lättare att leva med kortet...

Känslor, är ju en av de få saker vi inte kan köpa för pengar.. inte har vi kontroll på att de är äkta heller.

Som du skrev, i de flesta fall, är det relationsproblem vi har. Men jag tror definitivt att alkoholen förstärker dem..

Hoppas att det ordnar sig för dig i alla fall! kram /trollis

Dompa

Hur personliga får vi bli? Skönt att mt också tänkt tankarna...känns mindre "galet" när man är fler ;-). Men om jag inte kan skriva om min vardag...vad ska jag skriva om? Behöver ju Forum...det hjälper mig att plita (och läsa) här.

Jag kan ju skriva att jag firar dag sex som nykter och hoppas på ngt hejarop. Det var ju duktigt. Men det känns bara dumt. Jag får suga vidare. /R

Villervalle

men forumet har hjälpt mig att stanna kvar i verkligheten. Lite Hänt i Veckan updates: Troll och Dompa, Jag deklarerade för min älskade att om vi skulle ses 2 veckor så kunde det lika gärna vara. Okay, jag kanske är en butter typ, (but handsome), så hon bestämde sig plötsligt för att komma och bo med mig när hon förstod att klockan var slagen. Lite utvik från det vanliga alko köret, men jag gillar att prata med mina gamla kompisar. Känner att det skulle vara jättekul att träffas någon gång i framtiden.

VV