av Adde

..

vana
fre, 2010-08-20 - 12:17

ja var är Adde?Kanske ute o reser.På semester.
Era diskussioner om sk lyckopiller.jag började med de när min son fick problem i skolan o jag inte fick stöd ens från skolan,jag var förtvivlad o det löste inte problemen.Pillret hjälpte mej till att hitta bra lösningar,rent praktiskt,på problemen,jag har fortsatt med dem av bara farten o visst har jag alltid mått bra,haft samma känsloläge liksom vadsom än händer.
Slutade med dem för drygt en månad sen.
Vill kunna känna sorg,vanmakt,förtvivlan o orka med de känslorna fast det känns svårt att ta till sej.
Simma tusen meter ger rätt bra distans åxå till ett förtvivlat problem som känns olösligt......det finns andra sätt att lugna ner sitt sinne.Man,eller....jag då....vill inte knapra hela livet.

måne
tors, 2010-09-02 - 10:39

Ja var är du Adde,miss u
Vana,jag äter antidepp,sen ett par,år
vågar inte sluta än,känner mig för skör
jag har dock väldigt lätt att gråta,
så de hämmar inte mina känslor ,så tillvida
me jag vet ju inte riktigt ändå
hur det känns utan,har ätit de länge
druckit på de också,ingen bra kombo
men jag behöver de nog ett tag till
så marken jag går på blir lite jämnare
kram Måne

Adde
mån, 2010-09-13 - 08:52

Jag vill tacka alla som har saknat mig !

Speciellt vill jag tacka de som tagit sig tid att leta upp mig på Facebook och skickat trevliga små meddelanden om saknad ! Det som nu fick mig att tänka om vad gäller mitt val att fortsätta skriva här är Lilla Blås personliga meddelande som var fyllt med kärlek. Tack för det mailet !

Efter att ha varit på Gullbranna och mött många "färskingar", både alkisar och anhöriga, så påminns jag om vikten av att ha erfarna människor att lyssna på, fråga och inte minst lita på. Jag hade inte haft ett sånt fint liv som jag har idag om jag inte lyssnat på dem som gått före mig. Jag påminns om att identifikationen som uppstår mellan 2 alkisar är grunden för mitt sätt att hantera mina känslor i nykterheten, jag ser att jag inte är ensam och att det finns hjälp att få om jag ber om det.

Jag hade den stora glädjen att få träffa en vän från forumet och FB i verkliga livet på Gullbranna ! Lycka !!!
Jag fick ett inlägg på FB om vad man vinner på nykterheten via 12 steg av henne som jag tänker vidarebefodra, steg för steg.( Jag har inte läst runt på forumet nu så jag vet inte om hon har lagt in dessa vinster isf en repris)

De 12 stegen - Vad vinner jag?

1. Hopp istället för hopplöshet

Finns hur mycket som helst att skriva om den raden !! Men för mig har den betytt så mycket, jag inser nu att mitt gamla liv enbart var ett jagande på nästa fylla. Mitt enda hopp var att ha sprit hemma så jag klarade mig några dagar. Idag ser jag mitt liv som värdefullt och att jag har möjlighet att göra något bra för mig själv och min familj. Livet är förunderligt lätt att leva idag, visst det finns motgångar och allt är inte rosenrött, och jag kan bli förbannad ibland,men det är små problem mot den tid jag var aktiv alkoholist.

Idag är jag en nykter, stolt, alkoholist ! Och jag är nykter för min egen skull.

segaletta2010
mån, 2010-09-13 - 17:39

Åh, vad härligt att se dig här igen! Välkommen tillbaks!

Hopp istället för hopplöshet.. Jag önskar att jag kunde känna hopp inför framtiden och glädjas för de små sakerna som gör vardagen. Men just nu är jag inne i en svacka (tror jag iaf), och tycker att det mesta känns meningslöst. Jag har t.o.m börjat fundera om jag verkligen vill leva nyktert... Var tog mitt tillfrisknande Jag vägen??!

Jag tycker att livet är urtrist och grått. Jag är sur och lättirriterad. Jag stör mig på människorna runt omkring och vill bara få vara ifred. Jag är otacksam...

Jag sitter med mitt fjärde steg och blir helt tom i huvudet, inte ett ord kommer ner på papper...

Jag är avundsjuk på tjejen som drog från ledigheten, direkt till a-lagarna på bänken...

Usch, jag vet att jag måste bryta detta på något sätt, men vet inte riktigt hur.

Segaletta - Nykter och drogfri, bara för att jag är på behandlingshem....

Adde
mån, 2010-09-13 - 18:51

Tack Segaletta !

Ditt tillfrisknande Jag finns där inom dig ! Du är nog inne i en liten sorgeprocess och har gått vilse i ett tillstånd av självömkan. Självömkan är farligt för oss innan man lärt sig att hantera den. Jag själv kan absolut idka, fullkomligt frossa i, självömkan MEN jag vet idag att det är farligt för mig så jag stannar och njuter ett tag men ser sen till att ta mig ur det innan det går för långt.

Njut av den goda maten, jag har för mig att det finns en katt på området : Klappa den !! Tänk vad mycket du får lära och uppleva av de andra runt dig. Fundera på vad du fick uppleva för någon vecka sedan, allt positivt du kan kan komma på. Ta rygg på den mest positiva människa som finns i din närhet.

Svackan går över när du sköter om ditt liv och du märker att du är en viktig människa som gör avtryck hos andra. Du har definitivt något att se framemot på alla sätt inte minst den 9e oktober !!

Ta hand om dig vännen !!

Ps.Jag skickar ett lite mer privat mail via Fb till dig. Ds

Adde
tis, 2010-09-14 - 06:27

De 12 stegen - Vad vinner jag?

2. Tro istället för förtvivlan

Jag började tro på mig själv och mitt liv i samma takt som alkoholen försvann ur min kropp. Jag insåg att jag har möjligheter att skapa och välja inriktning på mitt nya liv, att det är jag som gör valen och ingen annan.

När jag var aktiv så upplevde jag enbart förtvivlan över hur mitt liv hade blivit och hur synd det var om just mig som var så fast i mitt drickande. Att jag inte kunde dricka "socialt", att jag inte kunde sluta när den första klunken väl hade runnit ner i strupen, den förbannade ångesten dagen efter.

Idag har jag en tro på mig själv och mina medmänniskor. Det är skönt att kunna lita på mig själv, att jag inte ljuger för mig själv eller för andra. Jag behöver inte gömma något av mitt känsloliv idag, det är ok att skratta och gråta, känna med och motgångar, inte vara bedövad känslomässigt.

Det finns fördelar med att inte dricka alkohol !!

segaletta2010
tis, 2010-09-14 - 22:17

Tro istället för förtvlivlan.

Jag blev förundrad av dina rader, Adde! En beroende kan bäst hjälpa och förstå en annan beroende.

I dag klarnade det lite för mig, visst hade jag fastnat i min självömkan! Tyckte att det var orättvist att ena tjejen kunde gå ut och ta sig ett par dagars fylla, medan jag var tvungen att stanna på behandlingen och hålla mig nykter... Men vänta lite nu, vem är det som tvingar mig?? Absolut ingen!

Jag VÄLJER att stanna kvar och kämpa mig igenom de jobbiga tiderna. Jag väljer att veta var jag vaknar på morgonen, jag väljer att kunna titta folk i ögonen, jag väljer att våga känna, jag väljer att inte behöva spy i toavasken... listan kan göras lång!

Hur förtvivlad var inte jag när jag tvingade glaset till munnen, bara för att sekunden senare få upp det igen - och dessutom bli ännu mer förtvivlad när jag insåg att det kom upp för fort, hann inte få någon effekt av det... Hur förtvivlad var jag inte när jag satt på golvet storgråtandes och bad till Gud att hjälpa mig ur det helvete jag hade skapat?

I dag väljer jag att vara nykter och drogfri, i morgon får vi se..

Segaletta.

Adde
ons, 2010-09-15 - 05:24

"Hur förtvivlad var inte jag när jag tvingade glaset till munnen, bara för att sekunden senare få upp det igen - och dessutom bli ännu mer förtvivlad när jag insåg att det kom upp för fort, hann inte få någon effekt av det... Hur förtvivlad var jag inte när jag satt på golvet storgråtandes och bad till Gud att hjälpa mig ur det helvete jag hade skapat?"
Så rätt beskrivet !! Det bränner bakom ögonlocken när jag påminns om mitt förra liv. När jag tvingade ner alkoholen, hur den kom upp igen, ingen effekt, allt stämmer på mig.

Idag har jag tagit ett beslut om att vad som än händer ska jag vara nykter.

De 12 stegen - Vad vinner jag?

3. Mod istället för rädsla

Ja, verkligen, vilken skillnad mot mitt aktiva liv ! Jag törs öppna dörren om nån ringer på, det är ok att åka förbi en poliskontroll, jag törs stå vänd mot den person som jag pratar med, jag behöver inte vara rädd för att mina händer skakar, jag kan gå emot mina rädslor och göra saker som jag aldrig gjort tidigare, jag törs möta mina känslor, känna hur det bubblar av skratt men också när tårarna stiger i ögonen, känna hur det ibland kommer ångest om hur jag en gång betett mig i fyllan och villan,törs prata med en annan människa om hur jag mår,se folk i ögonen och känna att jag duger precis som jag är.
Listan kan göras längre, mycket längre, men ska jag gradera något så är det väl modet att möta mitt återfunna känsloliv utan påverkan av sinnesförändrande medel, helt naken och utan försvar, det absolut bästa jag upplevt. Det är, och har varit en underbar resa !!

I takt med att jag återfunnit mig själv och sakta men säkert byggt upp min förlorade självkänsla så har mina rädslor försvunnit.

Och detta beror på att jag inte tar det första glaset !!

MisaLisa
ons, 2010-09-15 - 07:35

Mod att vara den man är...
Mod att säga nej till första glaset.
Mod att ta konsekvenserna av mitt handlande.

För mig har nog modet att berätta för omgivningen att jag har alkoholproblem, varit det som krävt mest av mig. Men jag har klarat det!

Adde
tors, 2010-09-16 - 06:02

De 12 stegen - Vad vinner jag?

4. Sinnesro istället för förtvivlan

Men visst är det så !! Mycket av, för att inte säga all,min stress är idag borta. Min hjärna behöver inte hålla på sina komplicerade funderingar över hur länge min sprit räcker, när jag måste handla nästa gång, vilket bolag jag kan gå på, om jag hinner innan de stänger, undrar om den där kassörskan som tittar så konstigt på mig jobbar idag ?, var ska jag gömma flaskorna och burkarna idag?.

Jag behöver inte ha koll på allt och alla för att kunna skydda mitt drickande, jag kommer ihåg vad jag sa igår och behöver inte försöka återskapa minnen mm mm.

Helt plötsligt blev det lugn och ro i mitt huvud ! Det första året i nykterhet märktes det genom en enorm trötthetskänsla i min kropp och hjärna. Jag sov kopiösa mängder. En skön vilsam sömn utan påverkan av bedövning. Det var välbehövligt, verkligen. Mitt system hade varit satt i högsta beredskap i många år och nu, nu äntligen, fick kroppen vila. Det var njutning på ett högre plan !

Jag kan idag leva ett normalt liv men har fått förmågan att kunna koppla, och bort, alla störande moment och försjunka i en stunds vilsam paus, en liten minimeditation. Jag har idag sinnesro i min kropp och är vän med den och trivs med mig själv.

Jag kan känna lycka med mitt nyktra liv men det är ett liv som jag inte fått gratis. Jag har fått jobba lite för det men det har det varit värt !

segaletta2010
tors, 2010-09-16 - 16:10

Sinnesro är en fantastisk känsla! Att kunna trivas och må bra i sitt eget sällskap är guld värt! Jag håller på, sakta, att få tillbaka den där sköna känslan av att bara kunna vara.

Igår skrev jag ett inlägg om mod, men det försvann visst på vägen...

Mod att be om hjälp,
Mod att låta andra hjälpa mig,
Mod att våga vara ödmjuk,
Mod att visa mig sårbar,
Mod att förändra.....

Segaletta - Nykter och drogfri, bara för idag!