Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Före jul gick allt så bra. Så föll jag under julhelgen. Nu sitter jag här mitt i natten och inser att jag kan inte fortsätta dricka. Hela julledigheten känns bortkastad. Kommer jag någonsin ur det här.
Så känner jag mig varenda helg, ett stort förbaskat PUCKO.
Gör om samma misstag konstant, lär mig absolut ingenting.
Är över 50 år och borde verkligen lärt mig nåt, har tidigare alltid tränat mycket o hållit mig i form, gått upp 7 kg senaste året, dricker mer och mer, och vet inte vart detta ska ta vägen.
Vad händer, hjälp?
Går jag upp i vikt för att jag dricker eller för att jag inte tränar.? Eller både och antagligen.....
Hej. Har skrivit här förut men det har inte gått så bra ännu. Mitt drickande ser ut som följande, jag dricker ca 2-3 gånger i månaden men då massor. Jag har druckit i snart 10 år, vardag som helg. Jag blir inte bakis längre, jag får abstinens som håller i sig ca 2 dagar efter att jag druckit. Jag skakar, mår illa och mår fruktansvärt dåligt rent allmänt. Jag har insikter i att jag har problem och jag vet att jag snart kommer att dö av mitt drickande om jag inte slutar. Jag har gått hos beroendevården, fått mediciner och terapi och allt möjligt men det hjälper inte.
Hej, jag hittade detta forum igår, efter att ha sökt motiverande sidor på nätet. Jag vill inte dricka mer och igår lät jag bli för första dagen på länge. Jag har druckit minst en flaska vin varje vardagkväll och mer än det på helgerna. Förutom några kvällar då jag tagit sömntabletter istället. Så har jag nog hållit på i alla fall senaste året även om jag druckit alldeles för mycket i flera år nu. Tänkt flera år att jag bör sluta dricka vin, smygdruckit, gömt vin och allra helst druckit ensam utan vittne till hur mycket jag dricker eller skammen..
Har druckit mig berusad i princip varje dag i 15 år. Jag är förvånad att inte någon i min närhet har sagt till mig. Jag tycker om att bli påverkad. Vet att om jag tar ett glas så går jag ”hela” vägen i alla fall om jag är själv. Är jag i sällskap så tror jag att jag skärper mig mer, men är det någon som drar på är jag garanterat med. När jag lagat middag på vardager med min före detta har jag smugit i mig 2-3 glas vin extra så jag skulle komma upp till den behagliga rusnivån utan att hon visste om de extra glasen. I alla fall så trodde jag det, men hon sa aldrig något i alla fall.
Just nu känns de bara skit. Kan inte leva med alkohol men inte heller utan. Känner mig som en fånge. Som om alla är ute och har kul utom jag och man sitter här som en jädra askungen. Vardagarna går bra men helgerna är ett helvete. Har sminkat å gjort mig iordning för att känna lite fredags känsla ( kanske dumt då det triggar mig ännu mer ) just nu känns de bara skit att man inte kan gå ut. Men gå ut är =dricka för mig just nu. Så det går inte. Vill bara dra täcket över huvudet och gråta så känns det nu. Vill ut och känna mig snygg , vill bli sedd.
Så kaxig man kan vara... Trodde för ett ögonblick att jag kan ha ett normalt förhållande till alkohol. Istället gjorde jag mina barn besvikna och arga. Och mig själv ännu argare.
Jag slarvar ju bara, jag förstår inte varför jag är så dum?! Jag KAN ju vara utan alkohol, jag har ju bevisat det tidigare! Varför utsätter jag mig och barnen för detta?
Nu ska det i alla fall bli ett slut på det här, ingen mer alkohol. Nu får det räcka.
1-2 Flaskor vin eller en kvarting alkohol. Ibland mindre. Ibland mer. I princip varje dag. I 10 år. Jag har såklart haft nyktra perioder och inte upplevt det som ett problem överhuvudtaget. Min livskamrat har också varit glad i alkoholens fantastiska effekter. Men till slut ville inte kroppen eller jag ha mer alkohol. Suget var liksom borta. Det var dagen efter annandagen som det kom som en naturlig sanning. Sedan dess har jag varit nykter. Har inspirerats av alla ihärdiga försök här att bli fri alkoholens band. För mig har det aldrig varit ett band till alkoholen.
Ligger i skilsmässa och mår förjävligt rent ut sagt. Nu har jag druckit flera dagar för att döva smärtan. Inser ju att det är helt fel väg att gå. Har försökt att bryta drickandet men jag kan inte. Nu känner jag att jag måste ha hjälp. Jag tror att jag behöver bli inlagd. Har sån grov ångest och självmordstankar.
Så nu ber jag er om er erfarenhet att söka akut hjälp?
Drack mina sista öl i förrgår. Hur lång tid tar det innan jag blir piggare? Får mer energi osv. Känner mig i princip utmattad. Vad kommer hända med mig? Kommer jag gå ner i vikt (och hur fort isf)?
