Förändra sitt drickande

Var ju fast besluten men trillade dit igen. Skäms som en liten hund!!! Samtidigt börjar jag känna mig riktigt förbannad och less. Tycker jag är så djävla äcklig när jag dricker, helt sjukt. Ölburkar överallt, cykla till netto när bolaget är stängt och ölen slut. Luktar säkert fylla, ser säkert full ut också.
Och sen sambon då, precis lika illa ute om inte värre, han saknar liksom helt insikt. Jag har ju varit nykter en lång period förut och kommit till en massa insikter en gång, det har inte han. Kanske är det därför, vad vet jag.

Hej! Jag har under ca ett års tid i perioder druckit för mycket och ofta av fel anledningar. Känner inget sug efter stt dricka alkohol, det har mer fungerat som ett sätt att lindra ångest och kunna slappna av. Det har liksom lite utvecklats till en slags vana som jag nu vill bryta. Personer i min närhet som kommit på mig att vara onykter är såklart oroliga för mig, de vill att jag ska söka hjälp. Jag kan fullt ärligt säga att jag inte känner något behov av hjälp och är fundersam över om det kan göra mer skada än nytta?

Är så trött och besviken på mig själv efter helgen. Har under en längre period insett att jag druckit för mycket och bla fått kroppsliga symptom i form av högt blodtryck, fettlever och övervikt, vilka alla sannolikt hänger samman med drickandet. Är en hårt arbetande person med bra jobb och en underbar familj. Sköter mig på vardagarna och har inga problem med att inte dricka under veckorna. Men sen kommer helgen och då blir det annorlunda. Börjar dricka vid matlagningen och det är så avkopplande och trevligt. Men sedan kan jag bara inte sluta. Har märkt att jag behöver mer och mer.

...denna gång ska jag lyckas, nu är det nog!

Har varit inne här ofta tidigare, för ett par år sedan var jag väldigt aktiv vilket hjälpte mig mycket. Tyvärr lyckades jag aldrig hela vägen och gav upp...efter det ville inte gå in här och påminna mig själv om mitt ständiga misslyckande.

Jag börjar nu om, med nytt användarnamn och ny vilja att sluta dricka. Nu är det nog!

I korthet är jag i 40 årsåldern, har familj, vänner och fungerar alldeles bra på jobbet.
Men bara på ytan såklart!

Jag har hoppat runt i lite olika trådar här och känner igen mig i många. Känslor av hopp och förtvivlan avlöser varandra. Ska jag kunna genomföra en hållbar förändring ?
Jag dricker för att döva, fly från mina känslor, stress, leda ensamhet och ångest. Eller tvärtom, för att jag är glad, solen skiner och livet leker.

Det är första gången jag skriver ett inlägg i en tråd någonsin. Att det skulle bli denna tråd hade jag aldrig önskat, men nu är det så tyvärr. Jag är inne på min tredje dag i rad i fyllans tecken, det var kul första kvällen men nu dricker jag bara för att vara normal. Jag vet vad som väntar mig när jag lägger ner, men jag känner mig orolig numera. Abstinensen börjar komma efter några timmar och just nu känner jag mig lite över nykter efter en 70 a vodka. Jag vet att när jag går av det så kommer det suga skit!

Hej
Är inte alkoholist och dricker inte speciellt ofta men när jag gör det slutar det alltid likadant. Man har sagt något, gjort något. Ångesten! Kan inte sitta ner och ta en öl utan då blir det istället 10 öl. Har förstått nu (hoppas jag) att jag antagligen aldrig kommer kunna hantera alkoholen på ett sunt vis och tänker därför sluta helt. Är trött på att såra min fru varje gång. En öl är inte värd mer än familjen. Är rädd för dom gångerna man går bort, frågorna. Varför dricker du inte, en öl kan du ju ta! Hur hanterar ni detta? Tänker inte offra min familj mer för en öl!

Idag börjar jag om. Har varit alkoholfri i 6 månader, sedan trodde jag att jag kunde dricka lite nu och då. Funkade i två månader ungefär, sedan ökade det sakteliga och vips var jag tillbaka där jag började. Den här gången mår jag mycket sämre av mitt drickande. Jag var aldrig bakfull förr, men det blir jag nu. Bakisångesten är total och för mig har det inte varit en annan utväg en att dricka mig ångestfri. Vi vet ju alla att det bara blir en ond cirkel. Den cirkeln tänkte jag bryta idag. Så nu har jag laddat upp med ramlösa, kaffe, smågodis.

Har druckit allt för mycket i flera år, och sen i somras har det kulminerat och jag har druckit många glas vin nästan varje dag. Har fått hjälp på olika sätt men faller dit igen. Efter julhelgen och nyår med konstant intag av alkhol har jag nu varit nykter i fem dagar. Är både stolt och rädd. Nätterna är maror med mardrömmar och hjärtklappning och på dagarna är jag yr och väldigt trött. Men jag har inte druckit en droppen. Men i morgon börjar jobbet igen, med press och möten och medarbetare och jag är så rädd att jag då ska falla dit igen för att få lite vila på kvällen.

Jag orkar verkligen inte mer. Hade jag inte haft mina barn så skulle jag avslutat det här helvetet. Det skrämmer mig.