Förändra sitt drickande

Det här med att erkänna för sig själv att man tampas med ett missbruk har suttit långt långt inne. Och jag undrar, är ett beroende detsamma som ett missbruk? Eller kan man missbruka utan att vara beroende? Alldeles oavsett behöver jag ta kontroll över min alkoholkonsumtion, över livet, över mig själv. Rycka upp mig. Ja, ”get my shit together” helt enkelt.

Aprilgänget💪💨❤️

@Cilla8, @Fröken H, @Kärring och bästa ”mentor” stödet @Miss Mary Poppins och många fler stöd - och självklart alla som vill läsa eller joina👌

Vårt lilla gäng skriver så mycket till varandra, vi missar saker, viktiga pep, viktiga tankar, viktigt stöd i olika slingor - här har vi en länk där vi kan skriva till varandra samlat om det behövs (vi har ju våra personliga trådar oxå). Vi försöker kolla varje dag så är det ingen som kör i diket utan att i allefall någon i ”gänget” kan fiska upp❤️

Visste inte vart jag skulle sätta inlägget.

Är bara så allmänt mycket frustrerad på allt som rör alkohol. 🤯 Lider med anhöriga och lider med dem som kämpar med olika beroenden, såsom alkohol. Vet inte vart jag ska ta vägen. Hur alkohol glorifieras. Till exempel på Facebook, där jag är med.

Att samhället ser ut som den gör, att alkohol är liksom det normala. Och jag som sett det elände alkohol för med sig. Förstör för relationer och för jobb och mycket mer. Jag blir så less. Alkohol finns överallt.

Hej! En tjej på 26 år här som för nuvarande äter antabus för mitt alkoholberoende.
Har druckit sedan jag var 13 men i 20 års åldern förändrades mitt drickande till nästan dagligen och nästan alltid till att jag drack mig redlös.
För ca 1 år sedan sökte jag hjälp via psyket och har haft antabus utskrivet som jag tagit själv hemma, vilket funkat bra med min sambos hjälp. Tills den dagen kommer och jag är less på tabletterna och vill dricka igen.

Tankar som dyker upp nu i min hjärna är, hur fanken ska man kunna förlåta sig själv?

Hej! Ny medlem här sen några minuter.
Idag är första gången jag erkänner för mig själv att jag är alkoholmissbrukare. Sitter med tårar i ögonen, undrar hur kunde jag bli så här? Har varit så lätt att skylla på ensamheten i coronatider. Man behöver ju tröst o "nåt roligt".
Men sanningen är att jag druckit mer eller mindre dagligen i måånga år. Varit utbränd 2 gånger o så här i efterhand är jag övertygad om att alkoholen varit en bidragande del! Även om livet varit jobbigt med relationer o bråk i familjen. Så är det nog alkoholen som fått psyket att lägga av.

Efter jag bestämde mig för att förändra mitt drickande i januari 2020 (första gången) så har det blivit några försök och några dikeskörningar. Men jag har lärt mig mycket på vägen.
Nu blir det 3 v igen imorgon och det är lång tid för att vara mig.

Jag har lovat mig själv att vara nykter i 2 månader nu för att se om jag mår bättre. Jag har aldrig varit nykter längre än 2-3 veckor i sträck senaste 12 åren, oftast mindre än så, 3-5 dagar som oftast.
Sista 5 åren har jag druckit så mycket jag kan så ofta jag kan. 50-60 standardglas i veckan, med perioder på 3-5 dagar med total återhållsamhet för att sedan gå på igen. Dricker bara kvällar och helger men känner att förmiddagarna börjar påverkas så vill testa att göra ett rejält avbrott innan det påverkar jobb och andra saker för mycket.

Dag 2
Jag är ny här så möjligt att det har skrivits liknande trådar. Tänkte bara att det kanske skulle kunna vara sporrande med en tråd man bara skriver antal nyktra dagar som rubrik och eventuellt hur det går. Och trillar man ditt får man börja om på noll. Känner att motivationen går upp och ner lite för ofta. Mig skulle det peppa att se andra kämpa på!