Det är aldrig försent

@Sisyfos Det svåra att göra en sak i taget i mitt jobb är att jag blir avbruten hela tiden. Eller kan bli. Den administrationstid vi har mellan varje patient (10 min) blir lätt uppäten o avbruten av annat. Men jag kan välja att stänga av ljudet på telefonen, låta svararen ta det. Ignorera internmeddelanden o kolla av vid jämna mellanrum. Kollegor som vill nåt o medd från receptionen är svårare att styra.
Det blir bättre nästa vecka, då kommer en av kollegorna tillbaka.
Överväldigande är rätt ord...
Kram!🥰

Stress, trötthet, krav, måsten är triggers. Har faktiskt längtat idag efter den där avslappningen ett glas vin ger mig. Men såklart vet jag att det är vila jag behöver. Så nu sitter jag med lite godis istället. Försöker att inte tänka på alla måsten. Finns inte en chans i världen att jag skulle förstöra allt det jag byggt upp för jobbets skull. För det är helt klart jobbet som stressar mig. Oförutsebarheten. "Så är det när man jobbar med människor" får jag ofta höra när jag lyfter att det är tufft för mig att hantera. Men är inte det att slå ifrån sig ett ansvar? Visst, man kan inte förutse när folk/pat/ anhöriga/ etc/ etc ringer till receptionen o vill saker. Men måste en ilsken brevikon börja blinka hysteriskt i datorn bara för att receptionen skickat meddelande om samtalet? Jag får stresspåslag varje gång den där ikonen blinkar. Kan inte låta bli att öppna meddelandet, bara för att bli av med det. Sedan måste ju innehållet tas om hand på något sätt, annars glömmer jag bort det. Så vips har jag tappat fokus på det jag eg höll på med. Det måste gå att gömma den där ikonen. Den används också för kommunikation kollegor emellan, så den blinkar ofta...Kanske jag skulle se om det går att gömma den o bara kolla av meddelanden typ 3 ggr/ dag. Och då planera in tid att ta hand om ärendena. Så får väl brådskande ärenden vänta. Så akut kan inget vara. Ingen ligger på ett operationsbord o dör precis...Men det finns en kultur att det ska kollas snabbt. "Va, har du inte sett mitt meddelande?" Och då sitter kollegan på en annan våning och skriver journal på gemensam patient o undrar något gällande innehållet. Så online har kulturen blivit. Klarar inte jag...
Imorgon är det fredag! Sedan semester nästa fredag, så skönt!!

@Miss Mary Poppins Ja jag tänker faktiskt prova strategin att läsa meddelandena ba4a på givna tider. Så får det bli som det blir.
Ha ha, nej du behöver inte oroa dig, dricka är det sista jag kommer göra! Mest bara reflekterade över att jag kände ett sug jag inte känt på länge, och konstaterade att jobbmiljön var orsaken. Eller hur den påverkar mig snarare. Men gud nej, nykterheten riskerar jag inte för nåt!!!

Lördag o ledig!!! Sov länge. Ut m båten snart. Ska sola, slumra, bada, läsa. Att köpa båt är bland de bästa beslut vi tagit. Vilken lisa för själen!
Igår var lugnare dag på jobbet.
Funderat över varför jag upplever ensamjobb som så pressande denna sommaren. Vi jobbar ju ensamma i perioder alla somrar. Kommit fram till tre orsaker:
- Jag är nykter. Den trötthet jag kanske känt tidigare somrar har jag hänvisat till alkoholen. Och då ignorerat den, eller lagt skuld/ orsak på mig själv
- Det är högre tryck i år än iaf förra året pga pandemin/ vaccination. Folk vågar söka nu när de är vaccinerade
- Jag yogar varje morgon före jobbet= mindre sömn
Vi ska få en kollega till i höst, så läget kommer bara bli bättre! Morgonyogan får jag se över, om det är värt förlorad sömn. På måndag kommer den som kan datorsystemet, ska be henne dölja ikonen. Pratade på fikat igår om hur jag mår kring detta o jag var inte ensam...Såklart. Det finns inga supermänniskor.
Så nu ska jag njuta av helgen!!!!
Kram!🥰

Mary, det finns många typer av yoga. Det jag gör, ashtanga, är svettigt o utmanande. Kräver/ underlättas av styrka, smidighet, kondition...det är mycket att arbeta med djup inre muskulatur för att lyfta kroppen, rent bokstavligt talat.
Sedan finns det väldigt lugn yoga helt utan " yttre" action. Grejen i slutändan oavsett yogaform är ju den inre resan. Jag är ju helt såld på yoga men förstår hur du menar. Alla måste ju få hitta sin grej, huvudsaken tror jag är att hitta sin passion! Då blir alkoholen mer o mer i skymundan, ja faktiskt ivägen för det man ju verkligen vill göra!!
Kul att du tittar in ibland❤💓🤩

Fick en liten chock imorse. En kollega som haft semester 4 v kom tillbaka. Solbränd och glad. Men, så svullen i ansiktet o runt ögonen. Jag liksom hajjade till. Vi pratade lite ditt o datt o hon sa " ja det har ju blivit lite mycket ätande o alkohol, men nu är det stopp på det. Men när ska man annars unna sig livets goda?". Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vill ju inte hålla med, jag ser inte alkohol som livets goda. Inte att äta så mycket att byxknappen inte går att stänga heller...Blir man sådär svullen av mat? Eller är det alkoholen?
Vad skulle jag ha sagt med detta? Vet inte. Bara reflekterade över min egen reaktion. Tänk förr, då möttes jag av det där ansiktet var o varannan morgon i spegeln...

Semester!! Verkar bli ganska ostadigt väder, men drt är ok. Vi har sagt att vi sticker ut med båten ändå, det måste inte vara badväder. Så har vi en massa småfix här hemma att greja med. Och jag har en hel del planering med yogan inför hösten att göra också. Det har trillat in en hel del uppdrag på yogafronten. Jättekul o utmanande. Känner mig mer redo för det nu än jag gjorde i våras. Det finns en teori att för att få det man önskar behöver man ha samma energifrekvens som det man önskar. Det är ju inte så flummigt som det låter. Mer att man får mer av det man naturligt o utan kamp lägger fokus på, och mindre av det man liksom slåss för men inte är i harmoni med. Som att vara nykter på vita knogar. Det landar inte i en o man blir inte heller nykter. Eller att dricka fast man vill vara nykter, då agerar man ju bort ifrån den nyktra energin. Flummeliflum, men så sant!

Jag har upptäckt något som jag funderat lite på. Jag har ju undrat lite att min man också är nykter utan problem fast det var jag som ville bli nykter. Häromdagen hittade jag en gömd vinflaska på altanen under några presenningar i boxen för förvaring till utomhusdynorna. Kanske 1/4 kvar i den. Jag blev lite ställd men lät det bara vara. Sa inget. När jag kollade igen i förrgår var flaskan borta. Jag lägger mig alltid tidigt, han är uppe längre. Sovrummet på ovanvåningen, altanen därnere.
Har funderat fram o tillbaka på hur jag ska ställa mig till detta. Kommit fram till att i nuläget inte göra nånting. Jag har ALDRIG anat att han har en gömma, så jag tror inte det är mängder det handlar om. Det gynnar mig att denna gömman finns, så får han det vin han uppenbarligen vill ha i så små doser att jag inte ens märker det, utan att det stör vår "nyktra" livsstil som jag älskar o vill ha kvar. Vad jag inte gillar o som skaver är just hemlighetsmakeriet. Jag har en hemlighet, att jag vet. Han har en hemlighet, en gömma. Ännu vet jag ju inte hur mycket o ofta denna gömman är aktiv. Gillar inte heller att jag nog kommer gå o kolla regelbundet för att just hålla koll på gömman o hans konsumtion. Önskar jag inte hade hittat den. Letade efter en grej o där dök flaskan upp. Skit också... Men i nuläget är strategin att låta tiden bero. Det kan ha varit en engångsgrej, det vet jag ju inte.

@VaknaVacker Ja, jag är helt övertygad om att det är av hänsyn till mig o det är därför jag inte vill dra upp det. Om jag tar upp det finns risken att den diskussionen landar i att han vill kunna dricka på helgen, öppet. Eftersom han också är som jag i grunden (dvs alkoholist, problemdrickare, dricker för mycket etc etc), så funkar inte det. Det kommer bli mer o mer. Så då är det bättre såhär. Ska inte göra ett problem av något som inte är ett problem...

@Andrahalvlek Jo det skaver. Väljer ändå att sitta lugnt i båten tillsvidare för att se åt vilket håll det tar. Men gillar inte att inte ha det "rent" mellan oss. Får se som sagt hur det känns framöver!

Förstår hur du resonerar dock, och tror att det är jätteviktigt att som vuxen "göra om o göra rätt" sådant som går att läka från barndomen.

Tack, ska njuta av semestern!!!🤗🧚‍♀️Kram!

@Torn Grejen är ju att jag inte klarar wtt han dricker framför mig. Inte för att jag skulle bli sugen, för det tror jsg inte. Utan förvatt jag skulle må dåligt av de där små skiftningarna som sker när någon dricker alkohol. Jag vill inte sitta på spänn och liksom vakta hur mycket han dricker etc. Det mår jag jättedåligt av.
Nej, jag avvaktar. Ser hur mycket det verkar vara. Kanske inte ens dyker upp nån mer flaska. Men går det åt andra hållet o det inte känns bra så får jag säga nåt.

@Torn Tack Torn! Kram!🤗

Ja, avvakta o se hur stort problemet egentligen är, är min strategi. Det vet jag inte än. Jag får acceptera en tid nu när det inte känns helt 100. Att jag kommer kolla den där gömman för att få en uppfattning om omfattningen, och att det inte känns bra. Men det är min lösning just nu.

Idag iaf 7 mån nykter! Känns härligt! Det enda är att mitt godisätande är alldeles för vilt just nu. Ska dra ner på det, godisstopp nu en tid. Det finns så mycket annat än skit att förse kroppen med!

Tack för grattis!
Ja idag är det riktigt småruggigt, men har småplock att fixa med i vilket fall.
Njuter av att ha semester, låta tiden gå långsamt o inga större måsten. Vi är bra på att ta dagarna som de kommer o det är skönt. Kollade just väderappen för kommande vecka, och som Torn säger kommer det bli båtväder👍😃🧚‍♀️, iaf mindre blåst. Bad är inte nödvändigt, bara att vara på havet är underbart! Kanske skulle ta tag i det där att bli trygg i att köra båten. Vi säger det varje sommar, att i år ska Sattva köra så att hon blir trygg med det. Jag fattar ju att jag borde kunna köra den bättre, men jag njuter verkligen av att bara uppleva o vara. Och maken älskar att köra😇. Och jag är en jäkel på att hoppa iland o förtöja💪😃...

@Miss Mary Poppins @Se klart Tack! Ja 7 mån är mäktigt. Och jag är så innerligt glad att jag är där jag är. Minns förra sommaren, hur uppgiven jag var. Jag visste att jag måste sluta mitt destruktiva drickande men visste inte hur. Så var det ju bara att sluta, inget mirakel som behövde ske. Och inte ge sig. Pressa igenom jobbiga stunder.
Livet är miljoner gånger bättre idag!!!

@Sisyfos Det blev att bara åka med o njuta av färden igår också🥰. Min syster är helt självständig med deras båt. Kan bli lite sugen på att bli det också, men så är det ju alltid maken o jag ihop som är ute, så det blir naturligt att han kör. Han har haft båt i hela sitt liv, inte jag.
@Soffi Visst är det härligt att vi är på andra sidan nu, aldrig aldrig mer tillbaka i geggan!!
@Varafrisk Tack!

Har en skön semester. Mycket tid till mina egna grejer ( yoga etc), men ändå gott om tid till annat. Lugnt o skönt tempo. Träffade en gammal vän igår. Så mysigt prata gamla minnen. Vi konstaterade att det är skönt att bli äldre, mindre drama, mer att leva efter hjärtat. Idag ska jag träffa en annan gammal vän. Och sedan kvällstur med båten.

Semestern rullar på. Fick äntligen tillfälle att tacka nej till ett glas vin igår. Kändes helt naturligt. Drack vatten. Lite konstigt att det finns flera olika slags öl o vin till gästerna, men inget alkoholfritt utom vatten (o saft iof, men det är inte så gott till mat...).

Jag har tvekat lite på om jag ska skriva uppdatering eller inte på det här med smygdrickandet jag upptäckt hos maken. För det är jobbigt o jag behöver känna mig trygg i mitt val av hantering av det. För det är ärligt talat skitjobbigt. Har hittat fler flaskor, på samma ställe. Totalt denna veckan (hittills) 3 flaskor. Strax över gränsen av de där 14 enheterna en man kan dricka väl? Har inte märkt något på honom. Men märker på mig själv att jag far illa. Vill inte vara kontrollerande. Det hela förföljer mig. Kan inte släppa tankarna på det ens under yogan, och då har det verkligen invaderat min hjärna. För att göra en lång historia kort, igår frågade jag om han döljer något från mig. Svar nej. Frågade till o med om han smygdricker. Svar nej. Alltså ljuger mig rakt upp i ansiktet. Jag är i grunden helt knäckt. Men vill inte skapa en massa drama. Vill han smyga, ljuga o dricka....ok. Jag är ren. Det enda jag gjort är att inte säga rakt ut att jag vet. Orkar ärligt talat inte skapa en situation som jag inte vet var den slutar. Han är alkoholist o vill inte bli nykter. Jag tänker inte låta detta påverka mitt mående. Hade jag inte hittat gömman, hade jag inte vetat eller anat. Han håller det på en nivå som gör att jag inte märker det.
Jag kan inte tvinga honom att bli nykter. Jag vill inte lägga tid eller energi på alkohol. Därför släpper jag det. Kan inte gå o kolla gömman, påverkas, bli ledsen. Så strategin just nu blir att släppa det. Får se hur det fungerar. Jag får prova. Lägga fokus på att behålla mitt egna bra mående. För vi har det bra på alla sätt i övrigt.

@Sländan Ja naturligtvis har du rätt i att det är ohållbart i längden som det är just nu. Jag är nog lite i chock fortfarande o försöker hantera mig själv för att skydda min egen balans. Jag har alltid litat blint på honom. Och nu har jag svart på vitt lögn o hemligheter. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med denna information. Behöver tid. Hoppas väl på nåt naivt sätt att han ska sluta av sig själv, känna att det är fel. Suck. Jävla skit. Behövde verkligen inte detta...

Tack alla för era inlägg.
Vi har haft en bra dag, varit på havet. Grillat.
Men tankarna finns där likdom i bakgrunden hela tiden. Som Se klart skriver, det blir en bismak. Vill inte att detta ska överskugga semestern. Eller mitt egentliga goda mående.

En sak är iallafall säker, detta får mig att bli ännu starkare i min övertygelse om nykterhet. Detta jävla gift, drog, substans, som är så stark att en människa är beredd att gå bakom ryggen på någon man älskar. Aldrig i mitt liv att jag kommer att dricka alkohol igen. Jag hatar alkohol o den skit den drar med sig...

Jag trodde jag skulle kunna leva med hemligheten o vetskapen. Fortsätta leva på, eftersom ingenting utåt sett är förändrat. Men de senaste dagarna har jag tappat så enormt mycket energi. Orkar liksom inget, tar inte tag i vissa måsten jag verkligen behöver för att saker inte ska hopa sig senare. På yogan igår morse kände jag att jag måste prata med honom, men sedan var jag så trött, låg, kraftlös, liksom oskyddad.
Vad jag är rädd för är att det ska bli en jobbig konflikt, gräl. Vi har inte mycket sådant, men i mitt förra äktenskap var det mycket. Han har också ett flyktbeteende när han känner sig trängd o blir tyst. Och tystnaden äter mig. Vi kommer ju ingenvart då, och jag måste vara den som drar samtalet. Jag är orolig att skulden kommer vridas mot mig, att jag har gjort något fel. Snokat. Räknat flaskor, skrivit upp. Gått bakom ryggen. Jag säger till mig själv hela tiden att det är inte jag som skapat detta, jag har bara av en slump upptäckt det men inte vågat komma ut med det.
Men jag måste säga något. Det får bära eller brista. Måste våga.
Hittade gårdagens halvfulla flaska tom idag. Alltså 4 flaskor totalt förra veckan. Varje kväll/natt något.

Tack alla. Ska ta tjuren vid hornen idag. Få det överstökat. Jag baserar säkert mycket av mitt obehag inför konfrontationen på gamla upplevelser i förra äktenskapet. Min nuvarande make är ju en helt annan mänmiska o personlighet.
Och jag behöver inte tänka i så långa konsekvensbanor. Det räcker ju faktiskt med som Kennie skriver, att säga att jag vet. Vi måste inte vända det ut och in, iaf inte idag.

Det gick faktiskt bra. Vi gick en fin promenad m hundarna, satte oss att njuta av utsikten o då passade jag på. Sagt vad jag sett den senaste veckan. Han säger att det varit mer nu pga os etc. Det hela blev ett bra samtal. Inga löften hit o dit, och det känns bra. Jag väljer tillit, att han tar kloka beslut. Han vill inte dricka öppet, vill inte fresta mig. Vilket jag är tacksam för. Jag vill ju heller inte att barnen/ ungdomarna ska bli oroliga över flaskor i kylskåpet.
Jag kommer inte kolla gömman mer, vill inte.
Ett ton har lossat från axlarna. Ni som läser ser kanske luckor i samtalet etc, men jag har inte skrivit allt. Jag mår SÅ mycket bättre. Min oro var obefogad och baserad på exmannens personlighet...lärdom.

Det är så skönt att det där samtalet blev av, verkligen. Nästa gång ska jag inte dra på det. Vi har det så himla lugnt mellan oss så det är ytterst sällan jag hamnar i de där lägena.

Går in i andra semesterveckan, har nästa vecka också. Så skönt!! Vädret är inte det soligaste, men jag har fått massor av sol redan.
Har lite måsten att beta av, eller snarare förberedelsejobb inför höstens yogagrejer. Annars inga större planer för semestern. Älskar att ha det så.

@Miss Mary Poppins Oj redan så många!!! 👍💪😍

@Soffi Tack! Och detsamma❣

Vi har pratat lite mer i veckan om " gömman" etc. Jag har klargjort tydligt att jag aldrig mer vill dricka alkohol. Han stödjer det. Men han vill kunna ta "ett glas eller två" på fredsgen o lördagen. Har försökt ge min syn på detta, dvs att jag är orolig att det lätt kan skena iväg. Jag har ju förra veckans 4 flaskor i minne, vilket han liksom viftar bort o fortsätter hävda att det inte är så mycket i vanliga fall.
Jag vägrar bli en kontrollerande fru som kollar o letar. Har inte lyft på locket till den där lådan o kommer inte göra det. Han har lovat att vara ärlig vid ev frågor.
Detta känns inte 100, men han har varit tydlig med att han inte vill leva helnyktert. Och jag kan ju inte tvinga honom. Han vill inte dricka öppet för att inte fresta mig o eftersom jag gillar att umgås med honom nyktert så passar det ju mig bra. Så det smygandet som ändå sker, är vi ju överens om. Jag tänker att just nu löser vi det såhär. Och ser hur det faller ut.

@Andrahalvlek Ja, jag tror också det bästa är att prata om det. Jag är inte orolig på det sätt som du beskriver, jag väntar inte på eller är orolig för en fylla. Det största skavet ligger i att det var ok för honom-tydligen- att gå bakom ryggen på mig. Men vi har pratat om det. Och jag tänker att vi nog fortsätter prata allt eftersom.
Starkt gjort att du satte ned foten för din exsambo. Klok psykolog! Jag tycker psykologer ska kunna säga sanningar. Det är ju det man behöver. Jag och min exmake gick i parterapi en period. Psykologen var väldigt uppriktig. Och det är jag glad för i efterhand!
Det där att scanna av sitt egna hem levde jag med i förra äktenskapet. Fast mer gällande vilket humör han var på. Ja fy sjutton...
Kram!😍🌼🌷🍃

@Miss Mary Poppins Alltid lika kul att du tittar in Mary P🥰💫🤗
Oj, nej att skiljas har aldrig slagit mig in! Inte meningen att det jag skrivit skulle tolkas så!
🤪

Inte mått så bra varken fysiskt eller psykiskt idag. Har såna här dagar ibland o tänker att jag kommer må bättre imorgon. Till del vet jag vad det psykiska måendet beror på; jobbtankar/ stress. Så meningslöst att låta det störa nu, jag har ju semester!!
Något fint som hände idag var att dottern sa (i ett längre sammanhang) "mamma, jag tänkte på det idag, snart har du inte druckit alkohol på ett år!". Så lade hon till lite försiktigt "ska du börja dricka alkohol igen när det gått ett år?". Jag vet inte var hon fått det ifrån, men det är mycket möjligt att jag i höstas när jag lovade att sluta dricka 1 jan sagt att det skulle vara ett år. Stackaren, har hon grubblat över det?? Nu sa jag iaf "Nej, jag mår mycket bättre av att inte dricka alkohol så jag kommer aldrig börja igen". Kändes bra att kunna säga så, och verkligen mena det!!

@Miss Mary Poppins Vilken ovanlig situation, att ens barn vill att man ska dricka! Du får väl ta det som ett bevis för att du inte varit obehagligt påverkad iaf! Ja såklart du ska hålla fast vid nykterheten, det är ju ditt liv💪🥰.
Aha, förstår. Är ärligt talat väldigt sällan o läser på anhörigsidorna. Det är så mycket smärta o svåra situationer så jag får ont i magen. På nåt sätt är det lättare att läsa på förändra isf. Det vet jag ju hur man tar sig ur, vet att det går att vända situationen.
🥰🌟🌷

Skriver detta mest för att få det ur mitt system, önskar inga råd egentligen...
Två nätter denna veckan har jag vaknat o känt alkohollukt i sovrummet, natten till tisdag o natten till idag fredag. Har, trots att jag bestämt mig för att inte göra det, kollat gömman. Båda gångerna hittat två tomma flaskor. Mitt i veckan (ok, det är fortf semester, men ändå...). Han sa för två veckor sedan då jag pratade första gången med honom, att de fyra flaskor jag räknat till den veckan var tillfälligt pga OS. Jag börjar ana att det varit denna höga veckokonsumtion hela semestern. Undrar hur det blir när vardagen startar igen. Vi drack ju en box var per vecka förr...
Har kommit fram till att mycket av att jag mår dåligt av detta är en sorg/ besvikelse över att det jag trodde var vår gemensamma nyktra livsstil inte är gemensam. För det enda jag märker av hans drickande är små detaljer, som lukten i sovrummet, trötta blanka ögon på morgonen. Har när jag tänker efter vaknat av lukten tidigare men trott jag inbillat mig eftersom det var omöjligt-vi dricker ju inte längre.
Jag har kommit fram till att jag behöver hitta en acceptans av situationen, för min egen skull. Han kommer inte att sluta dricka bara för att jag vet, då hade han ju gjort det. Jag är inte beredd att ställa ultimatum. Vad som skrämmer mig är att jag vet att det är en progressiv sjukdom. Att alkoholen kan ge en mängd andra sjukdomar. Jag vill ju ha ett långt o friskt liv tillsammans! Jag har sagt dessa farhågor till honom, men han säger bara obekymrat "Men jag mår bra!". Jag vet ju att detta är alkoholismens ansikte. Jag älskar min make väldigt mycket och känner mig maktlös.
Men vad jag måste göra i första hand är att se till att jag mår bra. Inte låta denna sorg/ besvikelse suga min fysiska o mentala energi (som jag känner att den gör). Släppa.

Semestern närmar sig sitt slut. Ledig imorgon också. Denna semesteromgången har varit annorlunda mot förra i juni. Då startade jag jobbet igen med fyllda batterier. Nu, inte lika fyllda. Det är nog fler orsaker till det. Dels detta med upptäckten att maken smygdricker. Känns fortfarande tufft rent mentalt, men nu är det ca en månad sedan jag upptäckte det, så jag får försöka acceptera det som jag skrev tidigare.

Jag har inte riktigt tillåtit mig att vila. Varit uppe tidigt för meditation, andning o yoga varje dag hela semestern. Mycket för att kunna ha hela dagen kvar till annat. Den senaste veckan har jag känt mig ganska utmattad faktiskt. Fått tankar om "hur ska jag orka jobba". Förr har jag också känt så, men då har jag ju druckit vin varje kväll.
Också känt stress över yogajobb som kommer komma ganska snart. Har liksom inte orkat ta tag i det.

Har läst i flera olika trådar här på Vidare livet hur man resonerar kring ett hållbart liv. Jag behöver nog också titta närmare på det. Jag lever på i ett för högt tempo. Tar på mig för mycket, svårt att fatta att jag borde säga nej, att jag inte kommer orka. När jag drack, tänkte jag ofta att "jag måste sluta dricka, jag kommer inte orka alla bollarna annars". Nu har jag varit nykter i 8 mån snart...och orkar fortfarande inte. Det var inte bara alkoholens fel, det ÄR för mycket för mig.
Det känns jättetufft att behöva prioritera bort det jag eg mår så bra av, dvs yogabitar. Vill ha hela yogakakan... Hade velat prioritera bort brödjobbet mer, men jag måste ju försörja mig. Det går mer eller mindre bara jämnt upp varje månad. Ska fundera vidare. Det går säkert att leva billigare.
Tacksam iaf att alkohol inte finns på kartan för mig längre.

Tack AH och Se klart!
Oooh, Se klart, där tror jag du gav mig en nyckel! Ja varför yogar jag när alla andra sover, när jag är ledig, och eg också behöver sova, så att mitt yogande inte ska ta från vår gemensamma tid? Det DÄR måste jag reda vidare i! Känns som om det har större betydelse än bara något praktiskt.
De tidiga mornarna på vardagarna handlar mycket om pragmatik. Hinna före jobbet. Börjar jobba tidigt. Förskjuta arbetsdagen kanske? Gå ner i tid, börja senare? Ska räkna ordentligt på det. Yogar helst inte efter jobbet då det blir bäst för min kropp o knopp så. Undervisar däremot yoga kvällstid, men det påverkar inte nervsystemet lika mycket.

Yogan började som en hobby, typ 1-2 ggr i veckan. Fysisk aktivitet typ. Min exmake accepterade aldrig yogan. Nu i efterhand fattar jag att det nog inte var yogan, det var att han fick mindre tid till sitt, barnen var ju små då o kunde inte vara ensamma.
Efter skilsmässan blev yogan en lifesaver och började få mer o mer plats i mitt liv. Hade ju inga barn varannan vecka o kunde verkligen låta yogan få blomma ut.
Min nuvarande make vet hur stor betydelse yogan har o har ALDRIG hindrat den, nekat mig den eller förlöjligat den. Barnen är stora. Det finns eg ingen anledning att jag inte låter den få ta sin fulla plats. Tack Se klart för den ögonöppnaren. Nu ska jag följa AHs råd att låta hjärnan få suga på allt detta lite grann.
Kram🥰

Första jobbveckan efter semestern är i full gång. Det är helt ok, men håller med Torn och Soffi (och säkert flera andra) om att jag hellre hade haft mer tid till "roliga" saker😎
Jag vänder o vrider, skruvar o ändrar för att få till det bästa av min vardag. Prioriterar sömn så mycket jag kan utan att göra alltför mycket avkall på yogan. Kör just nu på att det är bättre att få till "good enough" både gällande yoga och umgänge med maken än att pressa sömnen/sova för lite. Utan tillräckligt med sömn mår man verkligen inte bra!
Hinner mest bara läsa härinne. Tacksam över min nykterhet!!

@Torn Härlig inställning till jobbet Torn, och vilken bra arbetsgivare som ger extra för att man täcker upp!! Ha ha, skulle aldrig ske från min offentliga sektor..

Just nu känner jag att handledning skulle vara bra. Har just haft en patient som är djupt deprimerad efter en stroke för snart ett år sedan. Hen vill på allvar inte leva. Säger sig vilja ta sitt liv bara hen hittar en möjlighet. Vi har ju rutiner för hur detta ska hanteras vidare, men önskar det fanns strukturer kring hur jag som behandlare ska hantera det. Blev svårt helt enkelt. Slutade inte så bra rent samtalsmässigt, pat kan ju inte se någon ljusning o tycker jag är dum i huvudet. Vi ses regelbundet flera ggr i veckan. Det är en jättesvår patientgrupp med så mycket sorg, ångest, hopplöshet etc etc. Tack att jag är nykter och slipper tampas med mig själv samtidigt....

@Torn Tack Torn! Inlägget igår var skrivet mest som en ventil, jag förstår att det inte går att ge råd. Kände mig ensam i situationen, och hade ingen kollega att bolla med. Behövde ventilera lite. Men ja, vissa situationer är jättetuffa på jobbet och det finns inget skyddsnät för oss behandlare utom att prata med varandra. Man går o bär vissa personer med sig, särskilt dem man skapar en relation till.
Men nu är det lördag o jag har haft en skön o avkopplande förmiddag. Nu ska jag sätta mig o planera inför höstens alla yogauppdrag. Sedan blir det en tur i skogen med hundarna.
Tacksam att jag är frisk och nykter. Livet är verkligen en gåva😍

Det är så svårt faktiskt att låta bli att kolla makens "gömma". Jag har dessutom hittat två till. Jo, jag letade. Kunde inte låta bli, även om jag vet med förnuftet att det inte gagnar någonting. Han kommer inte sluta med sitt drickande. Blir inte ens ledsen eller besviken längre. Han har inte svikit mig, han har ju inte lovat något kring detta. Och jag vet ju vad som driver honom. Mina känslor är mest att jag tycker det är tragiskt. I fredags kollade vi film till midnatt, sedan lade jag mig. Ändå lyckades han dricka typ en flaska (vin) efter det. Samma sak inatt. Han bara måste dricka sitt vin helt enkelt. Tvångsmmässigt i mina ögon...Jag är orolig vad detta gör med hans hälsa på sikt. Han är lite äldre än jag så åldersskillnaden byggs ju på ytterligare på nåt sätt.
Känner inte att det är någon ide att prata med honom, iaf inte förrän någon konkret konsekvens sker. Det gör det kanske aldrig. Tänker på min mamma, som hela sitt liv druckit för mycket. Hon dricker ensam, hemma, vin. Hennes kropp börjar ta slut, men det är ju även åldern. Men hon har aldrig liksom råkat ut för något, skött sitt jobb etc. Så visst, det går ju att leva hela sitt liv som högfunktionell alkoholist. Jag gjorde ju det. Skillnaden är väl att jag tyckte jag hade ett problem, och såg att det bara gick utför, ffa mentalt. Har man inte de insikterna har man ju inget incitament att sluta heller.

@Sländan Nej det är inte psykiatrin utan primärvård. Så vi har "alla" diagnoser. Men väldigt många mår jättedåligt psykiskt...

@Andrahalvlek Håller med AH, är helt med dig på att det gäller att vara vaksam på normalisering och mina egna gränser. Än så länge hade jag faktiskt inte fortfarande vetat om jag inte redan visste, så att säga. Men ja, det är progressivt.
Så innerligt, innerligt tacksam att jag vaknade i tid och fann styrkan att sluta med alkoholen. Jag vet att inte alla känner som jag, men för mig är alkohol inget alternativ nånsin igen. Finns inget gott med den alls.

8 månader nykter idag!!💪 Nu är det verkligen en vana, inget konstigt och helt naturligt😍💫🌼🌷