Det är aldrig försent

Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Profile picture for user Sisyfos

@Sattva skrev:"Har inga problem med "fullt upp" så länge jag har kontroll/ koll/ har förmåga att styra. Dessa dagar har jag inte det o jag blir helt matt. Blir lite handlingsförlamad istället."
Det här tror jag är jätteviktigt. När det blir alldeles för mycket som känns oöverstigligt så får i alla Fallujah svårt att fokusera och ta en sak i taget. Det blir lite handlingsförlamning. Har verkligenpå senare tid försökt tvinga mig att göra en sak taget. HoppAs det blir bättre snart Sattva.

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos Det svåra att göra en sak i taget i mitt jobb är att jag blir avbruten hela tiden. Eller kan bli. Den administrationstid vi har mellan varje patient (10 min) blir lätt uppäten o avbruten av annat. Men jag kan välja att stänga av ljudet på telefonen, låta svararen ta det. Ignorera internmeddelanden o kolla av vid jämna mellanrum. Kollegor som vill nåt o medd från receptionen är svårare att styra.
Det blir bättre nästa vecka, då kommer en av kollegorna tillbaka.
Överväldigande är rätt ord...
Kram!🥰

Profile picture for user Sattva

Stress, trötthet, krav, måsten är triggers. Har faktiskt längtat idag efter den där avslappningen ett glas vin ger mig. Men såklart vet jag att det är vila jag behöver. Så nu sitter jag med lite godis istället. Försöker att inte tänka på alla måsten. Finns inte en chans i världen att jag skulle förstöra allt det jag byggt upp för jobbets skull. För det är helt klart jobbet som stressar mig. Oförutsebarheten. "Så är det när man jobbar med människor" får jag ofta höra när jag lyfter att det är tufft för mig att hantera. Men är inte det att slå ifrån sig ett ansvar? Visst, man kan inte förutse när folk/pat/ anhöriga/ etc/ etc ringer till receptionen o vill saker. Men måste en ilsken brevikon börja blinka hysteriskt i datorn bara för att receptionen skickat meddelande om samtalet? Jag får stresspåslag varje gång den där ikonen blinkar. Kan inte låta bli att öppna meddelandet, bara för att bli av med det. Sedan måste ju innehållet tas om hand på något sätt, annars glömmer jag bort det. Så vips har jag tappat fokus på det jag eg höll på med. Det måste gå att gömma den där ikonen. Den används också för kommunikation kollegor emellan, så den blinkar ofta...Kanske jag skulle se om det går att gömma den o bara kolla av meddelanden typ 3 ggr/ dag. Och då planera in tid att ta hand om ärendena. Så får väl brådskande ärenden vänta. Så akut kan inget vara. Ingen ligger på ett operationsbord o dör precis...Men det finns en kultur att det ska kollas snabbt. "Va, har du inte sett mitt meddelande?" Och då sitter kollegan på en annan våning och skriver journal på gemensam patient o undrar något gällande innehållet. Så online har kulturen blivit. Klarar inte jag...
Imorgon är det fredag! Sedan semester nästa fredag, så skönt!!

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Ush vilket skitprogram du jobbar i!! Så glad jag slipper den iaf.
Jag hade en gång en kollega som lärde mig att sätta gränser genom att berätta att "företags vd arbetar aldrig övertid". På en minut omstrukturerade jag mina tankar och bara bestämde mig att aldrig bli sjuk av att göra någon annan rik.
Numera jobbar jag inte på samma bransch men tänker ofta på det. Att ingen kommer tacka mig för att jag blir sliten, trött och dålig mamma.
Så du borde absolut bara bestämma en tid på dagen när du tänker att läsa alla meddelanden. Och prata om det högt på fikarummet. Kanske någon annan hakar på 😅👌💚

Och tänk inte ens på tanken på att dricka!! Inget jobb är viktigare än dig!!

Kram 🌸💚🌸💚🌸

Profile picture for user Sattva

@Miss Mary Poppins Ja jag tänker faktiskt prova strategin att läsa meddelandena ba4a på givna tider. Så får det bli som det blir.
Ha ha, nej du behöver inte oroa dig, dricka är det sista jag kommer göra! Mest bara reflekterade över att jag kände ett sug jag inte känt på länge, och konstaterade att jobbmiljön var orsaken. Eller hur den påverkar mig snarare. Men gud nej, nykterheten riskerar jag inte för nåt!!!

Profile picture for user Torn

@Miss Mary Poppins skrev:"Inget jobb är viktigare än dig!!" Jag har precis samma inställning som Mary.😍 Det låter otroligt störigt med den blinkande ikonen! Den måste du dölja omedelbart! En vecka till, sedan kan du du njuta ute på havet, med vågskvalpet i bakgrunden. Något att se fram emot om det känns tungt på jobbet.

Kram 🤗

Profile picture for user Sattva

Lördag o ledig!!! Sov länge. Ut m båten snart. Ska sola, slumra, bada, läsa. Att köpa båt är bland de bästa beslut vi tagit. Vilken lisa för själen!
Igår var lugnare dag på jobbet.
Funderat över varför jag upplever ensamjobb som så pressande denna sommaren. Vi jobbar ju ensamma i perioder alla somrar. Kommit fram till tre orsaker:
- Jag är nykter. Den trötthet jag kanske känt tidigare somrar har jag hänvisat till alkoholen. Och då ignorerat den, eller lagt skuld/ orsak på mig själv
- Det är högre tryck i år än iaf förra året pga pandemin/ vaccination. Folk vågar söka nu när de är vaccinerade
- Jag yogar varje morgon före jobbet= mindre sömn
Vi ska få en kollega till i höst, så läget kommer bara bli bättre! Morgonyogan får jag se över, om det är värt förlorad sömn. På måndag kommer den som kan datorsystemet, ska be henne dölja ikonen. Pratade på fikat igår om hur jag mår kring detta o jag var inte ensam...Såklart. Det finns inga supermänniskor.
Så nu ska jag njuta av helgen!!!!
Kram!🥰

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Jag är så avundsjuk på dig som kan yoga 😅 det låter jätte mysigt. Men jag tycker det går så långsamt 🙏💚

Jag passar bättre för lite mer action. Men borde lära mig att vara i nuet. Jag övade med den där appen du rekommenderade efter din kurs. Men efter ett tag släpper jag sådant och går ut med BMX eller annat tokigt 🤣

Jag har också fått mer gjort i år jämfört med tidigare år. Absolut är det så att A har gjort mig passiv under flera års tid.

Fortsätt att briljera 🥳💚🙏
Kram

Profile picture for user Sattva

Mary, det finns många typer av yoga. Det jag gör, ashtanga, är svettigt o utmanande. Kräver/ underlättas av styrka, smidighet, kondition...det är mycket att arbeta med djup inre muskulatur för att lyfta kroppen, rent bokstavligt talat.
Sedan finns det väldigt lugn yoga helt utan " yttre" action. Grejen i slutändan oavsett yogaform är ju den inre resan. Jag är ju helt såld på yoga men förstår hur du menar. Alla måste ju få hitta sin grej, huvudsaken tror jag är att hitta sin passion! Då blir alkoholen mer o mer i skymundan, ja faktiskt ivägen för det man ju verkligen vill göra!!
Kul att du tittar in ibland❤💓🤩

Profile picture for user Sattva

Fick en liten chock imorse. En kollega som haft semester 4 v kom tillbaka. Solbränd och glad. Men, så svullen i ansiktet o runt ögonen. Jag liksom hajjade till. Vi pratade lite ditt o datt o hon sa " ja det har ju blivit lite mycket ätande o alkohol, men nu är det stopp på det. Men när ska man annars unna sig livets goda?". Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vill ju inte hålla med, jag ser inte alkohol som livets goda. Inte att äta så mycket att byxknappen inte går att stänga heller...Blir man sådär svullen av mat? Eller är det alkoholen?
Vad skulle jag ha sagt med detta? Vet inte. Bara reflekterade över min egen reaktion. Tänk förr, då möttes jag av det där ansiktet var o varannan morgon i spegeln...

Profile picture for user Torn

@Sattva Jag såg och hörde samma sak på/av flera kollegor efter förra semestern. En hemsk syn!😬 Angående Väderöarna så går det båtar dit ut. Även under lågsäsongen. Väl värt att åka dit tycker jag.

Kram

Profile picture for user Sattva

Semester!! Verkar bli ganska ostadigt väder, men drt är ok. Vi har sagt att vi sticker ut med båten ändå, det måste inte vara badväder. Så har vi en massa småfix här hemma att greja med. Och jag har en hel del planering med yogan inför hösten att göra också. Det har trillat in en hel del uppdrag på yogafronten. Jättekul o utmanande. Känner mig mer redo för det nu än jag gjorde i våras. Det finns en teori att för att få det man önskar behöver man ha samma energifrekvens som det man önskar. Det är ju inte så flummigt som det låter. Mer att man får mer av det man naturligt o utan kamp lägger fokus på, och mindre av det man liksom slåss för men inte är i harmoni med. Som att vara nykter på vita knogar. Det landar inte i en o man blir inte heller nykter. Eller att dricka fast man vill vara nykter, då agerar man ju bort ifrån den nyktra energin. Flummeliflum, men så sant!

Jag har upptäckt något som jag funderat lite på. Jag har ju undrat lite att min man också är nykter utan problem fast det var jag som ville bli nykter. Häromdagen hittade jag en gömd vinflaska på altanen under några presenningar i boxen för förvaring till utomhusdynorna. Kanske 1/4 kvar i den. Jag blev lite ställd men lät det bara vara. Sa inget. När jag kollade igen i förrgår var flaskan borta. Jag lägger mig alltid tidigt, han är uppe längre. Sovrummet på ovanvåningen, altanen därnere.
Har funderat fram o tillbaka på hur jag ska ställa mig till detta. Kommit fram till att i nuläget inte göra nånting. Jag har ALDRIG anat att han har en gömma, så jag tror inte det är mängder det handlar om. Det gynnar mig att denna gömman finns, så får han det vin han uppenbarligen vill ha i så små doser att jag inte ens märker det, utan att det stör vår "nyktra" livsstil som jag älskar o vill ha kvar. Vad jag inte gillar o som skaver är just hemlighetsmakeriet. Jag har en hemlighet, att jag vet. Han har en hemlighet, en gömma. Ännu vet jag ju inte hur mycket o ofta denna gömman är aktiv. Gillar inte heller att jag nog kommer gå o kolla regelbundet för att just hålla koll på gömman o hans konsumtion. Önskar jag inte hade hittat den. Letade efter en grej o där dök flaskan upp. Skit också... Men i nuläget är strategin att låta tiden bero. Det kan ha varit en engångsgrej, det vet jag ju inte.

Profile picture for user VaknaVacker

Ja du! Det är många som unnar sig på semestern. Kanske de redan har problem och är på väg in i värre missbruk rentav...

Din make kanske vill dricka lite ändå och av hänsyn till dig gömmer han flaskan? Skulle det kunna vara så?
Kram🤗

Profile picture for user Sattva

@VaknaVacker Ja, jag är helt övertygad om att det är av hänsyn till mig o det är därför jag inte vill dra upp det. Om jag tar upp det finns risken att den diskussionen landar i att han vill kunna dricka på helgen, öppet. Eftersom han också är som jag i grunden (dvs alkoholist, problemdrickare, dricker för mycket etc etc), så funkar inte det. Det kommer bli mer o mer. Så då är det bättre såhär. Ska inte göra ett problem av något som inte är ett problem...

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sattva Tänker också att han gör det av hänsyn till dig, men fy vad ”hemligheten” måste skava inom dig. Jag hade inte kunnat hålla mig. Jag hade ställt den drygt 1/4-fyllda flaskan mitt på diskbänken. Inväntat reaktionen och sen tagit diskussionen. Men det är jag det! Jag har ljugit tillräckligt i mina dagar. Ärlighet är mitt nya signum och jag vill att min omgivning är lika ärlig tillbaka. Är de obekväma med det så vill jag veta varför.

Att jag skulle reagera så starkt beror nog på att jag indirekt står upp för mig själv som ett litet barn. Jag hittade en massa gömmor i mitt barndomshem, men jag vågade aldrig konfrontera min pappa. Och det beklagar jag så oerhört mycket, att jag lät honom gömma flaskor överallt utan att det fick konsekvenser. Min mamma gömde också flaskor, för honom. Vidrigt jobbigt var det att leva i den miljön.

Ha nu en riktigt bra semester!

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

@Andrahalvlek Jo det skaver. Väljer ändå att sitta lugnt i båten tillsvidare för att se åt vilket håll det tar. Men gillar inte att inte ha det "rent" mellan oss. Får se som sagt hur det känns framöver!

Förstår hur du resonerar dock, och tror att det är jätteviktigt att som vuxen "göra om o göra rätt" sådant som går att läka från barndomen.

Tack, ska njuta av semestern!!!🤗🧚‍♀️Kram!

Profile picture for user Torn

@Sattva Jobbigt läge. Rent spontant tänker jag att ärligheten tillhör nykterheten och ljugandet och döljandet gör det inte. Hade det varit min fru så hade jag berättat att jag hittat gömman. Jag hade lagt fram det på ett avslappnat sätt och sagt att det är omtänksamt att tänka på mig, men att jag vill inte du döljer något för mig. Jag klarar att se när du dricker. Men snälla, passa dig jävligt mycket så du inte hamnar i skiten.

Det måste vara riktigt jobbigt att bära på den hemligheten om han forsätter att smygdricka. Och risken är ju väldigt stor att han bara kommer dricka mer och mer.
Men du gör ju naturligtvis det som känns bäst för dig själv. Tänk på en sak bara, det viktigaste är att du själv mår bra.

Kram 🤗

Profile picture for user Sattva

@Torn Grejen är ju att jag inte klarar wtt han dricker framför mig. Inte för att jag skulle bli sugen, för det tror jsg inte. Utan förvatt jag skulle må dåligt av de där små skiftningarna som sker när någon dricker alkohol. Jag vill inte sitta på spänn och liksom vakta hur mycket han dricker etc. Det mår jag jättedåligt av.
Nej, jag avvaktar. Ser hur mycket det verkar vara. Kanske inte ens dyker upp nån mer flaska. Men går det åt andra hållet o det inte känns bra så får jag säga nåt.

Profile picture for user Sisyfos

Jobbigt dilemma. Smygdrickande, ja jag var ju expert på det. Förstår att det är jobbigt att ha en hemlighet, som ni delar men på olika sätt. Tänker att det kanske är bra att du avvaktar ändå och ser om det händer nåt mer. Jag tror ärligt att mitt drickande hade blivit en fullständig katastrof om jag hade tyckt att det var ok att dricka öppet inför min familj. Samtidigt kan du inte hamna i räkna-leta etc träsket. Tar du upp det riskerar du att han väljer och då väljer att dricka ibland. Att han ”tvingar” dig att okeja drickande kanske. Tar du inte upp det behöverdu kanske bestämma hur du ska förhålla dig då att det inte blir jobbigt.
Tror det är klokt att avvakta precis som du skriver. Och att ha en plan om det behövs.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tror också att det är klokt att avvakta. Jag är ibland för spontan för mitt eget bästa, men jag tror att ”min lösning” på just det dilemmat bottnar i min barndom mest. Och att det är lätt för mig att uttrycka mig så, som inte ens har en ”tänkt” man framför mig att konfrontera i så fall. Sov på saken så länge du behöver och gör sen det som känns bäst i magen helt enkelt. Magkänslan brukar ha rätt.

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

Ja, avvakta o se hur stort problemet egentligen är, är min strategi. Det vet jag inte än. Jag får acceptera en tid nu när det inte känns helt 100. Att jag kommer kolla den där gömman för att få en uppfattning om omfattningen, och att det inte känns bra. Men det är min lösning just nu.

Idag iaf 7 mån nykter! Känns härligt! Det enda är att mitt godisätande är alldeles för vilt just nu. Ska dra ner på det, godisstopp nu en tid. Det finns så mycket annat än skit att förse kroppen med!

Profile picture for user Soffi

Grattis till 7 månader!!!🎁💐🧡

Så tråkigt med hemligheten, den gömda flaskan, mellan dig och maken, ni verkar annars ha en så fin relation.
Jag hade nog (även om jag inte till fullo kan sätta mig in i situationen känslomässigt) försökt att verkligen tänka att det är av hänsyn till mig och att det kanske är en engångsföreteelse såhär på semestern. En gång ingen gång typ, men om det blir en vana ... ja då behöver frågan nog tas upp. @Torn hade en bra ingångsvinkel.
Till dess, sug inte för mycket på den sura karamellen, lägg den åt sidan om du kan, kanske behöver du bita i den, kanske inte. Ta det se'n!

Njut av semestern och dina nyktra månader - du har förtjänat båda genom hårt arbete.

Kram!🧡🧡🧡

Profile picture for user Andrahalvlek

Grattis till 7 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Håller med @Soffi, vissa sura karameller kan man helt strunta i eller äta upp först när allt annat godis är slut. Jag har faktiskt inte återupptagit min ovana att äta choklad, och precis som med alkohol blir det allt lättare med tiden att avstå. Jag vet att suget väcks om jag äter lite, så det är enklare att avstå helt.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Sattva Stort grattis till 7 månader!😍 Blåsigt i dag, men from tisdag ser det ut att bli riktigt gött väder med svaga vindar och soligt. Passa på och njut!

Kram

Profile picture for user Sattva

Tack för grattis!
Ja idag är det riktigt småruggigt, men har småplock att fixa med i vilket fall.
Njuter av att ha semester, låta tiden gå långsamt o inga större måsten. Vi är bra på att ta dagarna som de kommer o det är skönt. Kollade just väderappen för kommande vecka, och som Torn säger kommer det bli båtväder👍😃🧚‍♀️, iaf mindre blåst. Bad är inte nödvändigt, bara att vara på havet är underbart! Kanske skulle ta tag i det där att bli trygg i att köra båten. Vi säger det varje sommar, att i år ska Sattva köra så att hon blir trygg med det. Jag fattar ju att jag borde kunna köra den bättre, men jag njuter verkligen av att bara uppleva o vara. Och maken älskar att köra😇. Och jag är en jäkel på att hoppa iland o förtöja💪😃...

Profile picture for user Se klart

Grattis Sattva, det är mäktigt med 7 månader, mer än halva året! Och du gör det så bra och med omsorg om dig själv, så blir nykterheten självklar. Önskar dig en fin dag! Kram 🥰

Profile picture for user Sattva

@Miss Mary Poppins @Se klart Tack! Ja 7 mån är mäktigt. Och jag är så innerligt glad att jag är där jag är. Minns förra sommaren, hur uppgiven jag var. Jag visste att jag måste sluta mitt destruktiva drickande men visste inte hur. Så var det ju bara att sluta, inget mirakel som behövde ske. Och inte ge sig. Pressa igenom jobbiga stunder.
Livet är miljoner gånger bättre idag!!!

Profile picture for user Soffi

@Sattva skrev:"Så var det ju bara att sluta, "
😂🤣🤣🤣
Tack för morgonens första skratt!!
Ja, det är ju bara att sluta!!
Men ... för mig ... något av ett mirakel var/är det ändå ... hur kom jag dit där jag fick idén att sluta och att också försöka göra något av den?🤔

Njut av ditt miljoner gånger bättre liv även idag!
Kram!

Profile picture for user Sisyfos

Ja, väldigt konstigt på sätt och vis när man tänker efter - det var bara att sluta. Eller det svåra är inte att sluta kanske, utan att inte börja igen. Just den där insikten om att lösningen på livets vedermödor inte finns i alkoholen. Och sen när man slutat så fattar man inte varför det var så svårt. Det var ju bara att sluta…
Jag är så illa tvungen att vara trygg i att köra båten. Borde absolut ha tränat mer kanske, men ändå… jag kunde tillräckligt mycket för att köra den när det krävdes och tillräckligt mycket för att lära andra köra. Så njut på du i fören istället. Det skulle vara skönt om nån annan körde, men jag njuter nu mera också av att köra. Som du skriver, bara att vara ute på havet är så oerhört skönt.

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos Det blev att bara åka med o njuta av färden igår också🥰. Min syster är helt självständig med deras båt. Kan bli lite sugen på att bli det också, men så är det ju alltid maken o jag ihop som är ute, så det blir naturligt att han kör. Han har haft båt i hela sitt liv, inte jag.
@Soffi Visst är det härligt att vi är på andra sidan nu, aldrig aldrig mer tillbaka i geggan!!
@Varafrisk Tack!

Profile picture for user Sattva

Har en skön semester. Mycket tid till mina egna grejer ( yoga etc), men ändå gott om tid till annat. Lugnt o skönt tempo. Träffade en gammal vän igår. Så mysigt prata gamla minnen. Vi konstaterade att det är skönt att bli äldre, mindre drama, mer att leva efter hjärtat. Idag ska jag träffa en annan gammal vän. Och sedan kvällstur med båten.

Profile picture for user Torn

@Sattva Lugnt och skönt gillar jag också. 😍 I dag ska jag dock ut och göra havet osäkert. Jag och min son ska röja runt i farvattnen runt Kosteröarna och jaga nya fiskarter. Men det blir strandhugg på någon ö där också med fika och chans att sluta ögonen i solen en stund.

Ha en härlig dag! 🤗

Profile picture for user Sattva

Semestern rullar på. Fick äntligen tillfälle att tacka nej till ett glas vin igår. Kändes helt naturligt. Drack vatten. Lite konstigt att det finns flera olika slags öl o vin till gästerna, men inget alkoholfritt utom vatten (o saft iof, men det är inte så gott till mat...).

Jag har tvekat lite på om jag ska skriva uppdatering eller inte på det här med smygdrickandet jag upptäckt hos maken. För det är jobbigt o jag behöver känna mig trygg i mitt val av hantering av det. För det är ärligt talat skitjobbigt. Har hittat fler flaskor, på samma ställe. Totalt denna veckan (hittills) 3 flaskor. Strax över gränsen av de där 14 enheterna en man kan dricka väl? Har inte märkt något på honom. Men märker på mig själv att jag far illa. Vill inte vara kontrollerande. Det hela förföljer mig. Kan inte släppa tankarna på det ens under yogan, och då har det verkligen invaderat min hjärna. För att göra en lång historia kort, igår frågade jag om han döljer något från mig. Svar nej. Frågade till o med om han smygdricker. Svar nej. Alltså ljuger mig rakt upp i ansiktet. Jag är i grunden helt knäckt. Men vill inte skapa en massa drama. Vill han smyga, ljuga o dricka....ok. Jag är ren. Det enda jag gjort är att inte säga rakt ut att jag vet. Orkar ärligt talat inte skapa en situation som jag inte vet var den slutar. Han är alkoholist o vill inte bli nykter. Jag tänker inte låta detta påverka mitt mående. Hade jag inte hittat gömman, hade jag inte vetat eller anat. Han håller det på en nivå som gör att jag inte märker det.
Jag kan inte tvinga honom att bli nykter. Jag vill inte lägga tid eller energi på alkohol. Därför släpper jag det. Kan inte gå o kolla gömman, påverkas, bli ledsen. Så strategin just nu blir att släppa det. Får se hur det fungerar. Jag får prova. Lägga fokus på att behålla mitt egna bra mående. För vi har det bra på alla sätt i övrigt.

Profile picture for user Sländan

@Sattva skrev:"Jag kan inte tvinga honom att bli nykter"
Absoluta inte, men i längden är det väl ohållbart att veta att sin man ljuger för en.
Vi är alla olika, du verkar vara mer sansad än vad jag är. Jag hade tagit upp det direkt, det kanske inte är det bästa men jag är sådan som person.
Eftersom ni har ett bra liv tillsammans så hoppas man att ni ska kunna vara överens om när och var han ska dricka. Det kan inte kännas bra att behöva smyg dricka. Och du kan inte koppla av för du vet aldrig när och var han dricker.
Jag tror ändå på ärlighet, även om det kan vara svårt och jobbigt ibland.
💕 sländan

Profile picture for user Sattva

@Sländan Ja naturligtvis har du rätt i att det är ohållbart i längden som det är just nu. Jag är nog lite i chock fortfarande o försöker hantera mig själv för att skydda min egen balans. Jag har alltid litat blint på honom. Och nu har jag svart på vitt lögn o hemligheter. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med denna information. Behöver tid. Hoppas väl på nåt naivt sätt att han ska sluta av sig själv, känna att det är fel. Suck. Jävla skit. Behövde verkligen inte detta...

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sattva Du har helt rätt i att du behöver tid. Du behöver tid att smälta och fundera på hur du ska göra. Släppa eller agera. Nu eller senare. Och du ska inte tveka att skriva om det här. Du behöver skriva om det, sätta ord på det jobbigaste jobbiga.

Vad vi än skriver så vet vi att det fan inte är lätt. Jag vet verkligen. Först med en pappa och en mamma som smygdrack under min uppväxt, och sen en sambo på senare år. Min mamma konfronterade jag aldrig, min pappa och sambo några gånger vardera. Det ÄR asjobbigt. Man vill ju inte att det ska vara som man tror. Man hoppas och hoppas och hoppas att man inbillar sig. Letar efter och inväntar ”bevis”. Vänder in och ut på sig själv. Väntar lite till.

Allt det här måste processas i DIN takt. Vi finns här och lyssnar om du vill.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Sattva Usch vad jobbigt, jag lider verkligen med dig.❤️ Som jag ser det så vore det väl bäst både för dig och honom att du tar tjuren i hornen och överbevisar honom. Ta kort på flaskorna tex. Men som jag skrev innan, ta det på ett lugnt och förstående sätt. Vi vet ju hur det är med den där skammen. Den måste bort.
Eftersom du inte har märkt att han har druckit så kanske han klarar att dricka utan att det blir för mycket. Men inte i smyg, det blir som sagt ohållbart i längden.
Vem vet, det kanske är ett avslöjande som behövs för att han ska få kraften till att vilja sluta ” på riktigt”.

Allra viktigaste dock, oavsett hur du väljer att agera. Låt inte detta riskera din egen nykterhet!

Kram

Profile picture for user Mamsen

Vill börja med att säga grattis till 7 månader, så stort ju!! Det ger mig hopp 😊
Sen vill jag beklaga allt med gömman....måste vara ett skitsvårt dilemma rent ut sagt...
Men förstår dig, att du vill avvakta lite. Jag hade nog gjort samma men jag hade definitivt haft koll på den.
Innan jag slutade med A nu (för några dagar sen) så hade ju jag och min man druckit vin säkert minst 4 dar/vecka under låång tid... Jag har sällan druckit själv. Han stöttar mig och dricker inget nu men jag märkte ju på hans humör att det kanske inte var helt lätt.. Tror inte han är beroende alls men det har såklart blivit för mycket även för honom.

Hoppas du får en bra semester nu trots allt!
Kram Mamsen 🌺

Profile picture for user Se klart

Hej Sattva,
Oj vad svårt. Har verkligen inget bra råd och det är ju heller inte vad du efterfrågar. Med tiden har jag haft anledning att tänka mycket på det här med sanning, uppriktighet. Jag har ju varit en smygdricker på ett sätt- utan att för den skull ha en enda gömma. Dvs jag har druckit ensam, mer än vad som synts. Jag vill påstå att det påverkade relationen även om det kändes som om allt var bra. Blir liksom en bismak att bära på slirande sanningar. Jag vet inte alls hur det här blir för din man. I grunden och rent allmänt tror jag att människor vill leva i sanning. Att bli avslöjad behöver därmed inte vara så negativt. Men sedan handlar det ju om hur man ”tar hand om” sanningen. Ungefär som resonemanget kring att berätta om otrohet eller inte. Finns inte ett svar.
Hemligheter i relationer är kanske stundtals en nödvändighet, allt kan vi inte berätta. Men att damma ur garderoberna kan vara befriande för känslor, tillit, även om det kan ta tid att hitta dit.
Tänker på dig! Kram.

Profile picture for user Sattva

Tack alla för era inlägg.
Vi har haft en bra dag, varit på havet. Grillat.
Men tankarna finns där likdom i bakgrunden hela tiden. Som Se klart skriver, det blir en bismak. Vill inte att detta ska överskugga semestern. Eller mitt egentliga goda mående.

En sak är iallafall säker, detta får mig att bli ännu starkare i min övertygelse om nykterhet. Detta jävla gift, drog, substans, som är så stark att en människa är beredd att gå bakom ryggen på någon man älskar. Aldrig i mitt liv att jag kommer att dricka alkohol igen. Jag hatar alkohol o den skit den drar med sig...

Profile picture for user Sisyfos

Jobbig situation Sattva och jobbigt att veta hur du ska agera. Nu har du frågat och han ljuger. Jättetråkigt, men det betyder också kanske att han har mått bra under alkoholfriheten och kanske inte vill dricka.
Han hade ju egentligen kunnat säga till dig att nu är det sommar, nu vill jag kunna dricka. Du kan ju, som du skriver, inte tvinga honom att vara nykter. Nykterheten var ditt val, men han hängde på och det i sig är ju så positivt.
Om du väljer att konfrontera honom kan han kanske välja att dricka öppet istället.
Jag hade givetvis kunnat välja att dricka öppet, men jag valde smygandet. För att jag visste att drickande inte var bra.
Min pappa smygdrack ibland. Skulle gissa att han fick samma effekt som jag. Han drack även öppet, men inte så mycket. Ibland kunde jag märka att han fått i sig för mycket.
Det är ett jättesvårt dilemma, tycker jag. Smygandet i sig kan börja ge kickar också. Jag låter säkert helt sjuk när jag pratar om det. Men för en del är det nog så. Jag pratade om det med min alkoholterapeut och jag uppfattade det som att hon kände igen fenomenet.
Och om du konfronterar och han väljer att dricka öppet kan han kombinera smygande och öppetdrickande också. Han har ju som jag uppfattar det också varit beroende. Det är svårt att återgå till ”normaldrickande” då. Det vet vi ju alla härinne. Jag som tänker mig att jag kan ta ett glas ibland kan inte riktigt tro att 9 glas per vecka är en bra idé för mig längre. För mig får det i så fall vara enstaka glas med långa mellanrum, eftersom jag har en tendens att medicinera med alkoholen.
Du kommer att veta hur du ska göra snart tror jag. Hoppas ni kan börja prata öppet om drickande, varför och vilka effekter han är ute efter och vilka effekter som han faktiskt får av alkoholen. Det kanske är lika bra att du konfronterar lite försiktigt och pratar om det. Väljer han att dricka öppet kan ni i så fall i alla fall då och då ha en diskussion om hur det påverkar. Jag har riktigt svårt att tro att det finns människor som mår bra av alkohol.
Håller tummarna för att du hittar din väg!

Profile picture for user Sattva

Jag trodde jag skulle kunna leva med hemligheten o vetskapen. Fortsätta leva på, eftersom ingenting utåt sett är förändrat. Men de senaste dagarna har jag tappat så enormt mycket energi. Orkar liksom inget, tar inte tag i vissa måsten jag verkligen behöver för att saker inte ska hopa sig senare. På yogan igår morse kände jag att jag måste prata med honom, men sedan var jag så trött, låg, kraftlös, liksom oskyddad.
Vad jag är rädd för är att det ska bli en jobbig konflikt, gräl. Vi har inte mycket sådant, men i mitt förra äktenskap var det mycket. Han har också ett flyktbeteende när han känner sig trängd o blir tyst. Och tystnaden äter mig. Vi kommer ju ingenvart då, och jag måste vara den som drar samtalet. Jag är orolig att skulden kommer vridas mot mig, att jag har gjort något fel. Snokat. Räknat flaskor, skrivit upp. Gått bakom ryggen. Jag säger till mig själv hela tiden att det är inte jag som skapat detta, jag har bara av en slump upptäckt det men inte vågat komma ut med det.
Men jag måste säga något. Det får bära eller brista. Måste våga.
Hittade gårdagens halvfulla flaska tom idag. Alltså 4 flaskor totalt förra veckan. Varje kväll/natt något.

Profile picture for user Kennie

Hej Sattva,
Vad jobbigt att du tvingas in i detta när du hittat så fin balans för egen del. Av mängden att döma så är det ju onekligen ett missbruk din man kämpar med. Kanske kan du bara säga att du hittat hans gömma och att du först inte sagt något ifall det var en engångsgrej, men att du nu sett mängden och är orolig för honom. Att han ljuger om det tycker jag inte du ska ta personligt, av vad man läst här inne verkar det vara starkt kopplat till beroende, att man förnekar det för både sig själv och andra. Men för din själsfrids skull behöver du nog berätta att du vet. Du kanske kan säga bara det, att du vet, och att du också vet vad han går igenom, du har ju nyligen varit där. Sen får han ta initiativ till hur han ska gå vidare, åtminstone till en början.

Profile picture for user Sattva

Tack alla. Ska ta tjuren vid hornen idag. Få det överstökat. Jag baserar säkert mycket av mitt obehag inför konfrontationen på gamla upplevelser i förra äktenskapet. Min nuvarande make är ju en helt annan mänmiska o personlighet.
Och jag behöver inte tänka i så långa konsekvensbanor. Det räcker ju faktiskt med som Kennie skriver, att säga att jag vet. Vi måste inte vända det ut och in, iaf inte idag.

Profile picture for user Torn

@Sattva Jag tycker du gör helt rätt! 💪 Du har en väldigt stor fördel som vet vad det handlar om. Att det är alkoholens fel, och inte ditt osv. Jag blir riktigt mörkrädd i bland när jag läser i anhörig- forumet typ: Varför dricker han? älskar han mig inte? Varför fattar han inte att barnen tar skada? varför slutar han inte ” bara”

Kram

Profile picture for user Sattva

Det gick faktiskt bra. Vi gick en fin promenad m hundarna, satte oss att njuta av utsikten o då passade jag på. Sagt vad jag sett den senaste veckan. Han säger att det varit mer nu pga os etc. Det hela blev ett bra samtal. Inga löften hit o dit, och det känns bra. Jag väljer tillit, att han tar kloka beslut. Han vill inte dricka öppet, vill inte fresta mig. Vilket jag är tacksam för. Jag vill ju heller inte att barnen/ ungdomarna ska bli oroliga över flaskor i kylskåpet.
Jag kommer inte kolla gömman mer, vill inte.
Ett ton har lossat från axlarna. Ni som läser ser kanske luckor i samtalet etc, men jag har inte skrivit allt. Jag mår SÅ mycket bättre. Min oro var obefogad och baserad på exmannens personlighet...lärdom.

Profile picture for user Sattva

Det är så skönt att det där samtalet blev av, verkligen. Nästa gång ska jag inte dra på det. Vi har det så himla lugnt mellan oss så det är ytterst sällan jag hamnar i de där lägena.

Går in i andra semesterveckan, har nästa vecka också. Så skönt!! Vädret är inte det soligaste, men jag har fått massor av sol redan.
Har lite måsten att beta av, eller snarare förberedelsejobb inför höstens yogagrejer. Annars inga större planer för semestern. Älskar att ha det så.

Profile picture for user Soffi

God morgon!
Så skönt att samtalet blev bra!
"Man ska inte oroa sig - i värsta fall får man då uppleva det jobbiga två gånger i stället för en, men oftast är det helt i onödan!" Hur många gånger ska man (jag) höra det innan det går in?

@Sattva skrev:"Annars inga större planer för semestern. Älskar att ha det så."
Javisst är det skönt att bara kunna ta dagen som den kommer!!

Nu njuter vi vidare av våra semestrar 😊😎😍!

Kram!

Profile picture for user Sisyfos

Ja, jag tror inte att det går att ha såna där saker hemliga. Vad skönt att du pratade med honom och fick ett bra svar. Skönt också att han sa att det blivit lite mycket nu ett tag.
Ha en fin semester!

Profile picture for user Sattva

Vi har pratat lite mer i veckan om " gömman" etc. Jag har klargjort tydligt att jag aldrig mer vill dricka alkohol. Han stödjer det. Men han vill kunna ta "ett glas eller två" på fredsgen o lördagen. Har försökt ge min syn på detta, dvs att jag är orolig att det lätt kan skena iväg. Jag har ju förra veckans 4 flaskor i minne, vilket han liksom viftar bort o fortsätter hävda att det inte är så mycket i vanliga fall.
Jag vägrar bli en kontrollerande fru som kollar o letar. Har inte lyft på locket till den där lådan o kommer inte göra det. Han har lovat att vara ärlig vid ev frågor.
Detta känns inte 100, men han har varit tydlig med att han inte vill leva helnyktert. Och jag kan ju inte tvinga honom. Han vill inte dricka öppet för att inte fresta mig o eftersom jag gillar att umgås med honom nyktert så passar det ju mig bra. Så det smygandet som ändå sker, är vi ju överens om. Jag tänker att just nu löser vi det såhär. Och ser hur det faller ut.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sattva Bra att ni fortsätter prata om det. Upp med trollen på bordet bara! Samtalet kan fortsätta länge, huvudsaken är att du känner att ni kommer framåt litegrann i taget och inte står och stampar på samma ställe. Allt klarnar så småningom. Han kan ju faktiskt en dag inse att han också vill leva helnyktert. Det är inget du ska gå och hoppas på, men det kan ske. Och du kan också komma fram till att du inte orkar med att inte veta hur mycket han dricker egentligen.

När min alkoholiserade ex-sambo gjorde bort sig rejält på fyllan, så rejält att jag höll på att få hjärnblödning på kuppen av ilska, så var jag obeveklig: ”Sök hjälp eller flytta”. (Den uppkomna situationen visade att han inte alls kunde hantera alkohol utan att han hade svåra problem. Han var asplakat.) Han sökte hjälp och fick antabus.

Jag var helt knäckt och sökte via sms akut hjälp hos min psykolog, som gav mig en tid nästa dag. När jag hade berättat sa hon ”Pust, jag trodde att det hade hänt dig eller dina barn något. Det där med sambon är lätt. Antingen säger du ’tack och hejdå’ nu direkt eller så lär du dig leva med oron för att han ska ta ett återfall”. Jag tyckte att hon var så hård, så enkelt var det ju inte. Så tyckte jag då. Senare förstod jag att hon hade helt rätt.

Kommande halvår gick jag runt som på nattgammal is. Hela tiden livrädd för att han skulle ta ett återfall. Minnen från barndomen kom tillbaka och klumpen i magen av oro kände jag av mest hela tiden. Han var nykter på ”vita knogar”, en riktig martyr. Inget kul ville han göra, bara sitta och lida typ. Efter ett halvår tog han ett återfall - och nästa dag fick han flytta. Det var min lägenhet som han hade flyttat in i.

Jag sörjde förstås massor, att vår kärlek inte räckte för honom inte minst. Jag sörjde att det inte blev som jag hade hoppats alls. Jag sörjde att jag inte var viktigare än alkoholen för honom, på samma sätt som det var för min pappa. Men jag sörjde klart till slut, och jag har aldrig ångrat att jag sa åt honom att flytta. Först då slapp jag klumpen i magen. Först då slutade jag scanna av mitt hem med hörsel och doftsinne på högsta volym. Min barndom kunde jag inte göra något åt, men mitt vuxna liv har jag det yttersta ansvaret för.

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

@Andrahalvlek Ja, jag tror också det bästa är att prata om det. Jag är inte orolig på det sätt som du beskriver, jag väntar inte på eller är orolig för en fylla. Det största skavet ligger i att det var ok för honom-tydligen- att gå bakom ryggen på mig. Men vi har pratat om det. Och jag tänker att vi nog fortsätter prata allt eftersom.
Starkt gjort att du satte ned foten för din exsambo. Klok psykolog! Jag tycker psykologer ska kunna säga sanningar. Det är ju det man behöver. Jag och min exmake gick i parterapi en period. Psykologen var väldigt uppriktig. Och det är jag glad för i efterhand!
Det där att scanna av sitt egna hem levde jag med i förra äktenskapet. Fast mer gällande vilket humör han var på. Ja fy sjutton...
Kram!😍🌼🌷🍃

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Jag vill också gå i parterapi 😏
Folk använder nuförtiden "slit och släng" även i relationer. Det är så fint att ni sätter er ner och pratar. Så klart behöver man inte leva ihop med en alkis (även om jag tycker att jag själv är ett kap). Men jag tror att det är så himla svårt att hitta den rätta, att lika bra att jobba med det man har, istället att ge upp.

Med det sagt, så kan man aldrig lita på A. Det är lika bra att sänka sina krav och tänka "det händer som händer". Människor är så mycket mer än sina alkoholvanor.

Hej förresten 😄 jag är faktiskt här och läser allt ni skriver 🤣💚🌸

Profile picture for user Sattva

@Miss Mary Poppins Alltid lika kul att du tittar in Mary P🥰💫🤗
Oj, nej att skiljas har aldrig slagit mig in! Inte meningen att det jag skrivit skulle tolkas så!
🤪

Profile picture for user Sattva

Inte mått så bra varken fysiskt eller psykiskt idag. Har såna här dagar ibland o tänker att jag kommer må bättre imorgon. Till del vet jag vad det psykiska måendet beror på; jobbtankar/ stress. Så meningslöst att låta det störa nu, jag har ju semester!!
Något fint som hände idag var att dottern sa (i ett längre sammanhang) "mamma, jag tänkte på det idag, snart har du inte druckit alkohol på ett år!". Så lade hon till lite försiktigt "ska du börja dricka alkohol igen när det gått ett år?". Jag vet inte var hon fått det ifrån, men det är mycket möjligt att jag i höstas när jag lovade att sluta dricka 1 jan sagt att det skulle vara ett år. Stackaren, har hon grubblat över det?? Nu sa jag iaf "Nej, jag mår mycket bättre av att inte dricka alkohol så jag kommer aldrig börja igen". Kändes bra att kunna säga så, och verkligen mena det!!

Profile picture for user Mamsen

@Sattva måste vara skönt att få tillfälle att säga så! Går själv och klurar lite på hur jag kan ta upp det barnen utan att det blir påtvingat eller krystat..
Hoppas din oro lägger sig snart!

Kram 🌺

Profile picture for user Torn

@Sattva Vad härligt! 😍 Där ramlade en stor sten av från din dotters axlar! Det är något jag har märkt mycket av, hur otroligt trygga, lugna och glada mina barn blev när de verkligen förstod att jag aldrig tänkte dricka mer. Inga barn vill se sina föräldrar berusade, eller vara pinsamt överkäcka pga alkohol. Jag har även blivit populär bland alla barnens kompisar eftersom jag aldrig prioriterar att sitta framför tv:n och dricka öl på helgkvällarna, utan kan skjutsa dem om det skulle knipa.😂

Där tror jag det är en stor vinst med att aldrig dricka alkohol, jämfört med att dricka ” måttligt”. Barnen litar på en till 100 procent, och behöver aldrig vara oroliga för att deras förälder ska bete sig underligt, eller vara icke körbar. + att de själva blir imponerade, och att de inte ser alkohol som något positivt.

Jag är mycket mycket hellre ” en kung för barnen” än ”en kung i baren”! 🤩

Släpp jobbtankarna nu, det löser sig alltid sen! Kram 🤗

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Underbart att dottern vågade fråga. Då har ni båda kommit långt 💚🙏 Här hemma önska sonen att jag kunde dricka med honom ibland. Han (eller någon egentligen) har tyckt att alkoholen var mitt problem. Men jag står på! Får vara den tråkiga mamman som slutat dricka. Om inget annat som blir jag en nykter granny 🤣👌 någon som alltid kan passa barnbarnen och köra dem.

Ps. Jag tolkade inte alls att ni skulle skiljas. Jag var bara lite färgat av diskussioner från anhöriga. 😅💚🙏

Profile picture for user Sattva

@Miss Mary Poppins Vilken ovanlig situation, att ens barn vill att man ska dricka! Du får väl ta det som ett bevis för att du inte varit obehagligt påverkad iaf! Ja såklart du ska hålla fast vid nykterheten, det är ju ditt liv💪🥰.
Aha, förstår. Är ärligt talat väldigt sällan o läser på anhörigsidorna. Det är så mycket smärta o svåra situationer så jag får ont i magen. På nåt sätt är det lättare att läsa på förändra isf. Det vet jag ju hur man tar sig ur, vet att det går att vända situationen.
🥰🌟🌷

Profile picture for user Sattva

Skriver detta mest för att få det ur mitt system, önskar inga råd egentligen...
Två nätter denna veckan har jag vaknat o känt alkohollukt i sovrummet, natten till tisdag o natten till idag fredag. Har, trots att jag bestämt mig för att inte göra det, kollat gömman. Båda gångerna hittat två tomma flaskor. Mitt i veckan (ok, det är fortf semester, men ändå...). Han sa för två veckor sedan då jag pratade första gången med honom, att de fyra flaskor jag räknat till den veckan var tillfälligt pga OS. Jag börjar ana att det varit denna höga veckokonsumtion hela semestern. Undrar hur det blir när vardagen startar igen. Vi drack ju en box var per vecka förr...
Har kommit fram till att mycket av att jag mår dåligt av detta är en sorg/ besvikelse över att det jag trodde var vår gemensamma nyktra livsstil inte är gemensam. För det enda jag märker av hans drickande är små detaljer, som lukten i sovrummet, trötta blanka ögon på morgonen. Har när jag tänker efter vaknat av lukten tidigare men trott jag inbillat mig eftersom det var omöjligt-vi dricker ju inte längre.
Jag har kommit fram till att jag behöver hitta en acceptans av situationen, för min egen skull. Han kommer inte att sluta dricka bara för att jag vet, då hade han ju gjort det. Jag är inte beredd att ställa ultimatum. Vad som skrämmer mig är att jag vet att det är en progressiv sjukdom. Att alkoholen kan ge en mängd andra sjukdomar. Jag vill ju ha ett långt o friskt liv tillsammans! Jag har sagt dessa farhågor till honom, men han säger bara obekymrat "Men jag mår bra!". Jag vet ju att detta är alkoholismens ansikte. Jag älskar min make väldigt mycket och känner mig maktlös.
Men vad jag måste göra i första hand är att se till att jag mår bra. Inte låta denna sorg/ besvikelse suga min fysiska o mentala energi (som jag känner att den gör). Släppa.

Profile picture for user Se klart

Sattva, har inget råd men här kommer goda tankar och styrka. Ditt mående är absolut viktigast av allt. Du måste hitta ro i sig själv, och som du skriver, släppa taget iaf tillfälligt.
Ni hittar säkert vidare. Blir ännu en påminnelse om att nykterheten inte bara är att inte dricka. Det handlar om det liv man vill leva. Kram 🤗

Profile picture for user Torn

@Sattva Styrkekramar från mig också. ❤️ Det var det första jag tänkte på när du berättade om detta först. Att du inte hade känt det på lukten! Jag känner direkt om min fru har druckit ett endaste glas alkohol. Jättetydligt, lika tydligt som bränd plast tex. Men mitt luktsinne kanske är extremt bra. 🤔 Jobbigt läge som sagt, men något positivt är ju ändå att han fortfarande använder samma gömställe, fast han vet om att du vet var det är. Det vore värre om han byter gömställe, eller om du hittar andra. Kram

Profile picture for user Sattva

Semestern närmar sig sitt slut. Ledig imorgon också. Denna semesteromgången har varit annorlunda mot förra i juni. Då startade jag jobbet igen med fyllda batterier. Nu, inte lika fyllda. Det är nog fler orsaker till det. Dels detta med upptäckten att maken smygdricker. Känns fortfarande tufft rent mentalt, men nu är det ca en månad sedan jag upptäckte det, så jag får försöka acceptera det som jag skrev tidigare.

Jag har inte riktigt tillåtit mig att vila. Varit uppe tidigt för meditation, andning o yoga varje dag hela semestern. Mycket för att kunna ha hela dagen kvar till annat. Den senaste veckan har jag känt mig ganska utmattad faktiskt. Fått tankar om "hur ska jag orka jobba". Förr har jag också känt så, men då har jag ju druckit vin varje kväll.
Också känt stress över yogajobb som kommer komma ganska snart. Har liksom inte orkat ta tag i det.

Har läst i flera olika trådar här på Vidare livet hur man resonerar kring ett hållbart liv. Jag behöver nog också titta närmare på det. Jag lever på i ett för högt tempo. Tar på mig för mycket, svårt att fatta att jag borde säga nej, att jag inte kommer orka. När jag drack, tänkte jag ofta att "jag måste sluta dricka, jag kommer inte orka alla bollarna annars". Nu har jag varit nykter i 8 mån snart...och orkar fortfarande inte. Det var inte bara alkoholens fel, det ÄR för mycket för mig.
Det känns jättetufft att behöva prioritera bort det jag eg mår så bra av, dvs yogabitar. Vill ha hela yogakakan... Hade velat prioritera bort brödjobbet mer, men jag måste ju försörja mig. Det går mer eller mindre bara jämnt upp varje månad. Ska fundera vidare. Det går säkert att leva billigare.
Tacksam iaf att alkohol inte finns på kartan för mig längre.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sattva Du har börjat fundera på det, låt skallen processa lite på egen hand så låter den dig veta när det finns en lösning. När vi inte dricker jobbar vår hjärna med oss, istället för att sövas och förgiftas. Det undermedvetna är magiska grejer!

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Hej Sattva,
Tråkigt att läsa att du inte är lika utvilad men jag tycker du formulerar väldigt bra det som många kommer till insikt kring. Det är kanske inte så ”kul” att upptäcka men det är verkligheten, har varit för mig åtminstone. Och något som liksom måste hanteras och framförallt prioriteras.
Går säkert att bli nykter på många sätt, men jag tror ändå att om man går på djupet och försöker förstå var drivkraften att komma bort, slippa, försvinna en stund- från sig själv och stressig vardag. Så är chanserna att leva ett bra liv, bättre.
Jag tänker direkt på hur du beskriver att du ska hinna med din yoga för att vara ”klar för dagen”. Men yogan är ju ditt bästa, en förutsättning för att du ska må bra? Det är liksom något annat som får maka på sig, prioriteras ned?
Nästan som om ditt viktigaste inte ska ”märkas”? Mina vilostunder, kvällar och ibland eftermiddagar, förbryllar mig ännu. Men det är så det är. Uppenbarligen tar mitt arbete/umgänge/koncentration MER energi än jag har förstått.
Så jag får greja, skruva, fila på mitt liv. Det viktigaste är att alkoholen inte finns med som en spelare. Utvisad.
Laget är jag. Varken mer eller mindre.
Tänker att det gäller för dig med. Kram.

Profile picture for user Sattva

Tack AH och Se klart!
Oooh, Se klart, där tror jag du gav mig en nyckel! Ja varför yogar jag när alla andra sover, när jag är ledig, och eg också behöver sova, så att mitt yogande inte ska ta från vår gemensamma tid? Det DÄR måste jag reda vidare i! Känns som om det har större betydelse än bara något praktiskt.
De tidiga mornarna på vardagarna handlar mycket om pragmatik. Hinna före jobbet. Börjar jobba tidigt. Förskjuta arbetsdagen kanske? Gå ner i tid, börja senare? Ska räkna ordentligt på det. Yogar helst inte efter jobbet då det blir bäst för min kropp o knopp så. Undervisar däremot yoga kvällstid, men det påverkar inte nervsystemet lika mycket.

Yogan började som en hobby, typ 1-2 ggr i veckan. Fysisk aktivitet typ. Min exmake accepterade aldrig yogan. Nu i efterhand fattar jag att det nog inte var yogan, det var att han fick mindre tid till sitt, barnen var ju små då o kunde inte vara ensamma.
Efter skilsmässan blev yogan en lifesaver och började få mer o mer plats i mitt liv. Hade ju inga barn varannan vecka o kunde verkligen låta yogan få blomma ut.
Min nuvarande make vet hur stor betydelse yogan har o har ALDRIG hindrat den, nekat mig den eller förlöjligat den. Barnen är stora. Det finns eg ingen anledning att jag inte låter den få ta sin fulla plats. Tack Se klart för den ögonöppnaren. Nu ska jag följa AHs råd att låta hjärnan få suga på allt detta lite grann.
Kram🥰

Profile picture for user Torn

@Sattva skrev:"Det finns eg ingen anledning att jag inte låter den få ta sin fulla plats" Just precis, att göra det man tycker är kul och mår bra av borde ju vara en självklarhet.🤗 För mig är mitt jobb främst en källa till inkomst. Det viktigaste är att jag trivs på jobbet, och det gör jag genom att se till aldrig må dåligt pga jobbet. Såg att du hade varit ute på sjön i helgen, härligt!😍

Kram

Profile picture for user Sattva

Första jobbveckan efter semestern är i full gång. Det är helt ok, men håller med Torn och Soffi (och säkert flera andra) om att jag hellre hade haft mer tid till "roliga" saker😎
Jag vänder o vrider, skruvar o ändrar för att få till det bästa av min vardag. Prioriterar sömn så mycket jag kan utan att göra alltför mycket avkall på yogan. Kör just nu på att det är bättre att få till "good enough" både gällande yoga och umgänge med maken än att pressa sömnen/sova för lite. Utan tillräckligt med sömn mår man verkligen inte bra!
Hinner mest bara läsa härinne. Tacksam över min nykterhet!!

Profile picture for user Torn

@Sattva Jag har en väldigt ”cool” inställning till mitt jobb. Jag gör vad jag ska göra, men har inget behov av att försöka visa mig duktig eller ”glänsa”. Blir aldrig uppstressad eller utarbetad. Tänker aldrig på jobbet på min fritid osv. Jag är nöjd med lönen. Och sömnen är ju viktig som sagt, det finns inte en chans att jag skulle riskera att sova dåligt genom att ligga och oroa mig för något som har med mitt jobb att göra.😀

Förresten, ska jobba nu i helgen sedan är jag ledig i två veckor!😍 En bonus jag fick av företaget för att jag ställde upp och jobbade en vecka under den ordinarie semestern. + att jag fick en extra engångssumma på 15000 kr.

Som sagt, jag är nöjd och trivs med mitt jobb.😊 Kram

Profile picture for user Sattva

@Torn Härlig inställning till jobbet Torn, och vilken bra arbetsgivare som ger extra för att man täcker upp!! Ha ha, skulle aldrig ske från min offentliga sektor..

Just nu känner jag att handledning skulle vara bra. Har just haft en patient som är djupt deprimerad efter en stroke för snart ett år sedan. Hen vill på allvar inte leva. Säger sig vilja ta sitt liv bara hen hittar en möjlighet. Vi har ju rutiner för hur detta ska hanteras vidare, men önskar det fanns strukturer kring hur jag som behandlare ska hantera det. Blev svårt helt enkelt. Slutade inte så bra rent samtalsmässigt, pat kan ju inte se någon ljusning o tycker jag är dum i huvudet. Vi ses regelbundet flera ggr i veckan. Det är en jättesvår patientgrupp med så mycket sorg, ångest, hopplöshet etc etc. Tack att jag är nykter och slipper tampas med mig själv samtidigt....

Profile picture for user Torn

@Sattva Det låter som en väldigt svår och jobbig arbetsuppgift. ❤️ Jag har tyvärr inga råd att komma med eftersom jag bara har jobbat med maskiner i hela mitt liv. Det är nog därför jag kan ha den inställningen till mitt jobb som jag har. Det är inga mänskliga liv som står på spel. Jag tycker att alla som jobbar inom vård och omsorg ska ha mycket mycket högre löner och bättre arbetsvillkor! Men som sagt, tur att du är nykter numera, och därmed mycket mer chill.😍 Ha en bra helg nu! Kram

Profile picture for user Sattva

@Torn Tack Torn! Inlägget igår var skrivet mest som en ventil, jag förstår att det inte går att ge råd. Kände mig ensam i situationen, och hade ingen kollega att bolla med. Behövde ventilera lite. Men ja, vissa situationer är jättetuffa på jobbet och det finns inget skyddsnät för oss behandlare utom att prata med varandra. Man går o bär vissa personer med sig, särskilt dem man skapar en relation till.
Men nu är det lördag o jag har haft en skön o avkopplande förmiddag. Nu ska jag sätta mig o planera inför höstens alla yogauppdrag. Sedan blir det en tur i skogen med hundarna.
Tacksam att jag är frisk och nykter. Livet är verkligen en gåva😍

Profile picture for user Se klart

Ventilera går ju fint att göra på forumet. Skönt att din dag börjat bra. Blir verkligen glad att läsa ditt inlägg, haft en snarlik morgon. Tacksam för så mycket! 🌱

Profile picture for user TappadIgen

@Sattva Jag känner mig ju väldigt stabil psykologiskt och tycker att motgångar rent allmänt är lätta att hantera nuförtiden. Men just det du beskriver skulle jag ha haft väldigt tufft med om jag hade ditt jobb och hamnade i den situation, så jag förstår ditt behov av att ventilera dig och det är väl en bra sak med forumet. Vi alla har väl våra specifika saker i våra liv som inte så många andra som inte sysslar med samma saker egentligen vet hur det är, men man kan ändå känna empati för.

Jag hoppas att du får en trevlig helg!

Profile picture for user Sländan

@Sattva skrev:"Det är en jättesvår patientgrupp med så mycket sorg, ångest, hopplöshet etc etc. "
Ni som arbetar med den här patientgruppen måste vara ohyggligt starka. Ni skulle få allt stöd och tid i världen för avkoppling och stöd för att orka. Jag vet inte om det är psykiatrin du arbetar med, men i min kommun är psykiatrin nästan obefintlig. Det finns bara ” spring” psykiatriker (Olika varje gång )
Jag förstår att du är evigt tacksam över att du har tagit dig ur alkoholen. Då mår du själv mycket bättre iallafall ❤️
Kram 💕sländan

Profile picture for user Sattva

Det är så svårt faktiskt att låta bli att kolla makens "gömma". Jag har dessutom hittat två till. Jo, jag letade. Kunde inte låta bli, även om jag vet med förnuftet att det inte gagnar någonting. Han kommer inte sluta med sitt drickande. Blir inte ens ledsen eller besviken längre. Han har inte svikit mig, han har ju inte lovat något kring detta. Och jag vet ju vad som driver honom. Mina känslor är mest att jag tycker det är tragiskt. I fredags kollade vi film till midnatt, sedan lade jag mig. Ändå lyckades han dricka typ en flaska (vin) efter det. Samma sak inatt. Han bara måste dricka sitt vin helt enkelt. Tvångsmmässigt i mina ögon...Jag är orolig vad detta gör med hans hälsa på sikt. Han är lite äldre än jag så åldersskillnaden byggs ju på ytterligare på nåt sätt.
Känner inte att det är någon ide att prata med honom, iaf inte förrän någon konkret konsekvens sker. Det gör det kanske aldrig. Tänker på min mamma, som hela sitt liv druckit för mycket. Hon dricker ensam, hemma, vin. Hennes kropp börjar ta slut, men det är ju även åldern. Men hon har aldrig liksom råkat ut för något, skött sitt jobb etc. Så visst, det går ju att leva hela sitt liv som högfunktionell alkoholist. Jag gjorde ju det. Skillnaden är väl att jag tyckte jag hade ett problem, och såg att det bara gick utför, ffa mentalt. Har man inte de insikterna har man ju inget incitament att sluta heller.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tror också att det måste hända något konkret innan du konfronterar din man ordentligt. Tyvärr är det nog bara en tidsfråga, missbruket är ju progressivt.

Gränserna för vad som är okej flyttas också efterhand. Min alkoholiserade ex-sambo okejade en hel massa saker som inte alls kändes okej för mig. Att man lugnt kunde bli asplakat och både ragla och sluddra på hemmaplan om ingen utifrån såg det tex. Det var INTE okej för mig, vilket jag också sa åt honom.

Så bevaka dina egna gränser för vad som är okej är nog mitt råd. Allt blir som det blir och går som det går. Vi kan bara åka med - och se till att vi förhåller oss på bästa sätt till omvärlden, samtidigt som vi noga bevakar våra egna gränser för vad som är okej och önskvärt.

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

@Andrahalvlek Håller med AH, är helt med dig på att det gäller att vara vaksam på normalisering och mina egna gränser. Än så länge hade jag faktiskt inte fortfarande vetat om jag inte redan visste, så att säga. Men ja, det är progressivt.
Så innerligt, innerligt tacksam att jag vaknade i tid och fann styrkan att sluta med alkoholen. Jag vet att inte alla känner som jag, men för mig är alkohol inget alternativ nånsin igen. Finns inget gott med den alls.