Igår några underbara timmar av normalitet hos dotter o barnbarn. Sitta o hänga lite på altan, medverka till total make-over i elvaåringens rum, gå en promenad och titta på kor. Välsignat, dessa dagar som är upp och ner. Många beslut kvar om allt möjligt. Begravning om fem veckor, känns långt men viktigt att alla kan komma. Känns bra. Läste fin text av Leonard cohen- ”när du är ung, strävar du efter att vara hjälte i ditt eget liv, allteftersom du blir äldre, behöver du inte mera identifiera dig med den sida av dig som strävar efter att vinna.” Känns sant. En insikt som liksom klonkade ner.

Tänkte också på ditt trådnamn- framåt. Behöver inte betyda sjumilakliv men små millimeter? Eller som du beskriver dagen idag, att bara landa i sällskap med de man älskar. Kram till dig.

Hälsar på min bror, i det stora vackra huset som var mina morföräldrars sommarvilla. Den gamla stämningen, med de gamla möblerna och tavlorna är kvar, varsamt förnyat. Minns canasta-kvällarna med mormor i det höga panelklädda vindsrummet med utsikt över vattnet. Skönt att komma bort, ska bli skönt att komma hem ikväll. Kanske med lite nya krafter. Orosmoment om begravningen poppar upp- musiker som inte kan föreslagen dag, sånt. Och hemmet, plötsligt rädd för inbrott nu när jag är borta. Känns som om jag skulle vilja flytta, igen. Hur skall mitt nya liv se ut? Känns som att jag har omskapat mig flera gånger de senaste åren, med stöd av min man. Jag har slutat dricka, jag har gått ner 17 kg i vikt. Jag har fått en skrivrutin. Nu har han lämnat mig. Vem är jag nu? Finns det andra gamla drömmar som nu kan ge ny kraft? Pianot har jag inte hunnit med på länge. Tänk om jag kommer att hitta ny kärlek. Känns som att jag kan ta avstamp i dessa rum, uppe på klippan bland de höga tallarna. Fridens boning.

Idag har jag rå-ångest av allt och ingenting. Tomhet och saknad. Många beslut om begravning mm. Måste ta mera hjälp. Bit för bit. Borde städa men orkar inte. Det går verkligen upp och ner. Igår var en bra dag idag inte alls. Rädd för framtiden. Orolig för allt möjligt. Rört till det med räkningar och konton, får nu massor av krav. Usch.

När man har rört till det och det kommer krav så är det bra att be om hjälp. Jag lovar dig att dina barn inte tycker att det är ett dugg konstigt att hjälpa till, det vill man.
Eller en vän.
Gör det direkt. Såna där saker drar mycket energi och oro, energi som du behöver till dig.
Att det går så upp och ner är nog mer normalt än det omvända. Vi är många som tänker på dig. Våga be om hjälp. Med allt du behöver. Kram ⭐️

@Geggan Håller med @Seklart. Be om hjälp. Nu direkt. Din hjärna är helt naturligt överhettad av alla beslut och fixande, samtidigt som din ork är dränerad av sorgen. Ibland tar man felbeslut, det är både helt naturligt och mänskligt. Dina barn vill hjälpa dig ❤️

Kram 🐘

@Geggan❤️Jag säger som övriga, be om hjälp. Jag tänker att vad du beskriver är helt normalt när man befinner sig i sorg. Det är bra att du skriver för då kan vi kanske hjälpa dig m råd eller iaf lyssna.
Efter att min man hade varit sjuk i cancer så tänkte jag om han skulle bli sjuk igen så skulle jag be om hjälp. Så be om hjälp❤️

Varma kramar 🥰🤗

Tack kära vänner. Ja, jag bad om hjälp. Barnen har varit underbara hela tiden men ibland är det svårt att formulera hjälpbehov. Den ena bjöd på middag, som jag inte orkade men iallafall. Den andra kommer i morgon o reder upp lite. Jag hade helt enkelt missat att föra över pengar i tid till kontot där allt autogiro dras. Därav kravskuren. Borde vara ok nu. Anlitade ju både byrå och rekommenderad officiant. Men det är mkt som bara jag kan bestämma, eftersom jag vill ha en personlig och intim begravning. Då stämmer inga mallar. Och det väcker också oro. Delvis är det bara att uthärda, tre veckor till. Väldigt liknande läge när min mamma dog för två år sedan. Med skillnaden att då drack jag två flaskor vin om dagen, hela dagarna. Jag har jobbat i decennier i show business. Detta är både djup sorg och premiärnerver, som jag är så innerligt glad att slippa i vardagen. Min vänkrets har med åren krympt. Jag har en tät kärna, som har tröstat mycket men jag behöver också vila. Och bara försöka ta mig igenom dagarna.

Nu har jag äntligen fått iväg alla inbjudningar till begravning. Musiker klara, lokalen kollad. Planer ganska klara. Nästan tre veckor kvar. Många vänner hör av sig. Dagarna går. Nästa vecka utflykt o sen till landet på en vecka. Sedan börjar det nya livet, det där ganska okända. Sett på vetenskapsprogram om alkoholism. Att det varit viktigt för människans evolution, underlättat umgänge med okända. Gör att man kan avläsa signaler lite bättre. Känner igen det såklart. Lyckats vara otroligt social i perioder fast jag egentligen är introvert. Fråga ställdes om länder som inte dricker alkohol, tex muslimska. Men de dricker kaffe, som har liknande effekt! Minns när jag började med kaffe som ung, hur hög jag blev! Det var en riktig kärlek. Som jag sen ganska raskt flyttade till öl o vin. Tänker att min alkoholism har varit som en behandlare sa en gång- ”påsupen”. Att jag helt enkelt drack mig till ett beroende. Han talade också om ”påsupna” känslor- ganska bra ord.

Nu väntar jag sååå ivrigt på att få besked om jag är antagen till ettårig skrivkurs med min favorithandledare! Denna vecka ska det komma så det betyder väl senast imorgon. Känner att det avgör så mycket hur året kommer att bli. Kommer förstås att skriva i alla fall, men det är sju fylliga helger. Med resa och övernattningar. Skulle vara skönt med stöd. Hoppas!

@Geggan Du beskriver så fint var du befinner dig i känslorna. Det märks väldigt väl att ”sorgen” är randig.
Intressant med inbjudningar t begravning. Har aldrig varit med om det utan läst om inbjudan i dödsannonsen i tidningen. Önskar att det blir som din sambo och du vill ha begravningen. Hoppas även att du kommer m på skrivarkursen. Har du gått ngn gång tidigare? Jag skulle själv vilja gå ngn gång.

Önskar dig en fin torsdag🌺Hos mig börjar solen titta fram. Hur är det h dig?

Kram❤️

Hej @Varafrisk . Gårdagen var en härlig sommardag. Tandläkare, lunch på uteservering, bio Book club 2, lite mysig trots att tanterna kolkade vin oavbrutet. Bara hänga lite ute. Ja, det är randigt, lunchade n hm ätimdan med nära vän som tyckte att jag var svår att få kontakt med. Ja, jag är väl det. Dåligt tålamod med andras långa berättelser. Lite avskuren. Men så måste det väl vara. Den blinkande badrumslampan som jag alltid hejade på och pratade med, den är utbytt. Diskmaskinen stendöd, försökte sätta på men den fastnade i nåt gurgel så nu har jag dragit ur sladden. Diskar hädanefter för hand. Som förr., innan jag träffade mannen. Önskar godmorgon! 🐳🙂

@Geggan Det är nästan lite kusligt att diskmaskinen lade av precis när din man dog. Du gör helt rätt som diskar för hand. I ett ensamhushåll är det en lättsam nästan meditativ aktivitet.

Jag håller tummarna för att du kommer in på din skrivkurs, det låter jättespännande!

Kram 🐘

Jag kom in på skrivkursen! Sju helger med internat på ett år. Känns såååå bra- då får jag lite struktur på detta år som annars känts som en stor öde slätt. Och viktigt stöd för mitt skrivande, som ju nu är min huvudsyssla. Känner starkt att jag nu igen omskapar mig, 73 år gammal. 🐳🙏🦄

@Geggan Åh vad kul! Grattis🥳🥳
Du måste berätta hur det är när du går den kurs. Är det på folkhögskola? Jag är så nyfiken!! Har du alltid tyckt om att skriva el är det ngt som kommit på äldre dagar?

Kramar🥰