@Varafrisk det är på en folkhögskola. Lärare är en författare som jag gick provkurs för i december och tyckte att var fantastiskt bra. Jag har alltid skrivit, även professionellt, men detta är en annan genre så det är ändå helt nytt. Jag har ju skrivit på nu i ett år, och är så lättad att jag nu får hjälp att komma vidare, förbättra, utveckla. Och så få hänga i mitt gamla hemland varannan månad. Också stor bonus. Och så få struktur på min framtid.

Dagarna går i lågintensiva förberedelser för begravningen på söndag. Igår provade jag äggoanjovismacka som ska lagas o serveras. Idag ordningsföljd och slutval av musik. Officianten har varit sjuk så små stråk av stress men många hjälper så det känns lugnt. Tänker på alla som kommer- nära på både min o hans sida, människor knutna till varandra på olika sätt, bekanta och för mig obekanta. Hela min familj m syskon o syskonbarn , mina barn, träffas inte alls ofta alla på en gång eftersom vi bor i två länder. Nästa vecka börjar något helt nytt.

Nu har det gått ett par dagar efter begravningen och gästerna har rest. Det blev otroligt vackert och fint- stort porträtt med blommor ljus och dekorationer och jag kunde nästan hålla hans blick under den fina ceremonin. Fina tal. Underbara blommor. På förmiddagen hade jag lagat äggoansjovismackor till 50 pers! Döttrar o vänner hjälpte massor. Det blev helt enkelt otroligt lyckat. Känns underbart att vi kunde ge honom detta och att han nu är med mig på ett nytt sätt.

@Geggan Låter som en vacker och fin begravning med mycket värme och kärlek❤️. Nu får ni en kontakt på ett annat sätt genom att ha tagit farväl av honom i jordelivet. Kram❤️

@geggan jag har tänkt så mycket på dig förra veckan. Undrar hur allt ”gick” med begravningen och hur du har det.
Fina att du skriver och berättar. Det låter som en mycket fin stund, och nu börjar nästa fas, som du skriver.
Du är väldigt självständig och stark, du kommer hitta din egen väg framåt.
Din sambo håller säkert ett öga och ett litet paraply över dig där uppe så att stormar och skurar mildras framöver, och du får lite ro. Stor varm kram till dig. 🥰

Tack alla! Jag går fortfarande på små moln, paradoxalt nog. Förhöjd livskänsla, måste man kalla det. Kontakt med alla tider. Då och nu. Det stora blir nu, förutom skrivandet, att hålla järngrepp om ekonomin. Allt blir ju nu i ett slag dubbelt så dyrt. Men jag ser fram emot det. Och att jag inte kan ens tänka på att flytta på 18 månader eftersom vi har bunden ränta så länge. Sen kommer jag att behöva flytta men nu har jag denna tid. Anmält mig till allt möjligt, sorggrupp, heliga danser, allt möjligt. Suga ut allt ur att bo så tokcentralt som jag gör nu. 🐳🙏🦄

@Geggan Säger som @ Andrahalvlek…vad fint att du berättar för oss om hur du mår och har det🙏🏻
Du tar vara på livet…jag tänker att det kommer både bättre och sämre dagar när man befinner sig i sorg…tänker även att så får det lov att vara🙏🏻

Kram🥰🍁

Ja såklart går det upp och ner. Och- en del av glädjen som jag nu ofta känner handlar om tacksamhet mot honom som gav mig så mycket. Alla spår av liv jag har här hemma, gemenskapen vi hade, upplevelser av musik, som var hans stora intresse, konst, skönhet. Och en galen glädje att bara leva. Efter ett år av lite vanmakt, dödens närhet, ett år då vi visserligen oftast lyckades ta en dag i sänder men förstås till priset av lite förnekelse. Jag har också kommit ännu närmare mina döttrar, vilket är underbart. Middag hos den ena igår. Delvis har det absolut också att höra med nykterheten, att de börjar ha ett riktigt förtroende för mig. Underbart med de halvstora barnen, höra om skola, kompisar, hobbyn, funderingar om allt möjligt.

Sorgegruppen var jättebra. 8 tanter, två som förlorat män, 2 gamla föräldrar. Känner att jag verkligen behöver detta, spegla, möta, klaga, känna igen, berätta. Lite som vi gör här men annat fokus. Börjar trots allt tänka på flytt- skulle vara så skönt att det var ordnat, boende som jag har råd med. Nu får jag ju tänka hyra ut rum, hyra ut över sommaren, hyra ut landet. Har sina problem. Provtittade på ett par lägenheter idag. Smått blir det, om jag skall vara kvar i innerstan. Hm.

Jag känner idag en så stor stor tacksamhet. För att jag lever, i denna hemska men också underbara värld. För att jag mår bättre än jag gjort under hela livet. Något har äntligen stabiliserat sig. Nykterheten först o främst, men inte bara det, jag har varit nykter förr i flera år och ändå mått svajigt. Kanske ålder bidrar, att alla hormonstormar nu är helt lugnade. Att mina mediciner fungerar optimalt o stabilt. Jag har diagnos bipolär typ 2, hade ofta migränliknande skov och har medicinerat i många år. Men nu är det som att allt bara fungerar. Också maten, och för första gången går jag inte upp i vikt utan håller den minus 17kg som jag nådde för ungefär ett år sedan. Idag blir det sorgegrupp igen. På många sätt hjälpte han mig att hitta denna stabilitet och för det är jag evigt tacksam. Han är fortfarande med mig hela tiden. Jag pratar och berättar. Mycket sjå nu med bouppteckning och annat. Ikväll iväg på skrivkurs över helgen. Ja, jag är mitt i allt mycket lycklig.

@Geggan Åh, vad jag är glad för din skull ❤️ Jag hoppas innerligt att mina hormonstormar stillats också. Jag tror att jag har påverkats massor av klimakteriet. Nu är det två år sedan jag hade mens senast, så nu är jag förhoppningvis snart helt ute på andra sidan. Kan nästan längta efter att frysa lite 🤣 Jag ska till psykiatrikern den 31/10 och då kan jag säga att jag känner mig i balans psykiskt. Jag har en bit kvar fysiskt, där artrosknäna försvårar arbetet, men jag kämpar på så gott jag kan.

Kram 🐘

@Geggan Det är fantastiskt inspirerande att läsa hur fint du går vidare. Att mista sin partner är i mitt huvud det näst värsta som kan hända mig. Barnen är det värsta. Att klara sig igenom diagnosen, sjukdomen och sedan döden för att därefter bygga upp livet efter är en styrka så mäktigt. Kram och tack för att du delar med dig❤️