Idag är jag på skrivkurs. Roligt att höra andras berättelser, överraskas av vad jag själv skriver under de korta övningsuppgifterna. Träffa nya människor- det är ju inte så ofta numera. Jo sorgegruppen. Men detta är väldigt åldersblandat. Känner mig själv väldigt ålderslös i sammanhanget, är liksom både 7 år, 17, 43 och sjuttiotre. Nu snart ska vi ut i blåsten och äta middag ute. Förbeställt cheeseburgare. Ska bli gott.

@Geggan fint att läsa om hur ditt liv fortsätter trots det trista du/ni har haft en under lång tid. Vi har på nära håll också upplevt döden i närtid. Man sörjer samtidigt som livet går vidare. Jag kan dessutom känna att jag blivit påmind (igen) om att ta tillvara på mitt eget liv, leva det så som jag vill leva det. Inte alltid lätt med allt man har omkring sig men som en riktning i alla fall.

Kram!

Nu är jag hemma igen efter en vecka på kurs mm. Nu börjar hösten på allvar. Jag var på landet och ordnade inför vintern. Ska försöka övervintra pelargoner mm inne i år, i kalla rum som jag ändå hoppas håller sig över fryspunkt. Så nöjd att nu bo i varma rum i stan- ljust och bekvämt. Syrran bor ju därute året om, jag bara ryser. Nu skall jag jaga födelsedagspresenter till barnbarn.

Jag har kämpat med bouppteckning, fick för mig att jag skulle göra det själv o var ett litet nervvrak idag när jag tappade papper, räknade fel och inte fattade. Tog efter några timmar det självklara beslutet att lämna alltsammans till en jurist, som gör det på en kvart. Ibland tänker man bara fel. Nu är allt lugnt igen.

Fortfarande problem med bouppteckning. Juristerna rörde till det, med en massa ursäkter. Trött på alltihop. Dagarna går. Mår inte bra- kanske lurande förkylning, kanske vintertiden. Reagerar med en sorts jet-lag. Trött och arg. Och så det hemska världsläget på det. Ljuspunkten är att min älskade brorsdotter, nyinflyttad, skall ha barn inom några dagar. Ett nytt liv! Det är stort och jag kan få bli extra-mormor, de har båda sina föräldrar långt borta. Ja, vad vi stretar på, vi små människor. Glad såklart för vår allas nykterhet och alla kloka ord på detta forum. 🦄🦄

Ja nu bröt förkylning ut. Ont i halsen mm. Bara att bädda ner sig. Inlämning till skrivkursen fredag, får ta Treo ett par dar och redigera klart. Också mkt med tänderna, hela bettet ska byggas om. På väg till tandläkaren passerar jag varje gång gammal favoritkrog. Idag tänkte jag tanken att bara gå in o ta ett glas, mot alla krassligheter. Men tanken flög fort iväg. Kan inte svika mig själv och kan inte svika er. Det är en blodspakt. Den går före allt annat. Njuter ändå enormt av att vara pensionär. Att inkomst kommer, fullständigt oberoende av hur mkt någon uppskattar mig eller inte. Kan inte bli uppsagd. Bestämmer helt själv vad jag gör o inte gör. Är jag sjuk då är jag sjuk, det spelar inte heller någon roll. Sänder varma kramar och tankar till alla er som kämpar! Jag vet förstås att ni har kul också mellan varven! 🐳🤩❤️

Geggan, nykterheten går före allt. Det är det enskilt viktigaste vi håller på med.
Krya och vila! Usch så jobbigt med tandläkaren dock.
Och det är inte utan att det låter lite skönt att vara pensionär- man man får inte börja längta för tidigt, haha. Då blir resan väldans lång. Kram 🤗

Fortfarande förkylningstrött och huvudvärk. Inom några dagar ska jag få skrivkursfeedback på de 100 av de 200 sidor jag skrev under förra året, en sida om dagen, de flesta dagar. Väntar förstås ivrigt, efter det börjar en ny skrivperiod beroende på vad jag nu går höra. Känns dystert med det gråa mörka kalla vädret. Mycket tv-soffa. I veckan blir det både egna skrivgruppen, seniorkör som jag ska prova på samt litet jobbmöte på den spillra av jobb jag har kvar- en handledning som har dragit ut på tiden. Fantiserar om södern-resa. Tror inte det blir något, eftersom jag ju har skrivkurs hela året. Följer med stort intresse alla era karriär-moves. Hejar!

Det har varit en fullspäckad vecka o nu kommer en till. Sjunga kör var ju jättekul och det har jag kommit till skott med pga av några här på forumet som har jublat över sina körer. Och så poesiafton, nya och gamla bekanta, lite jobb, bio, luncher o promenader! En toppentillvaro. Inser att förra året, som jag ju tyckte att var fint på många sätt trots makens sjukdom och jobbiga behandlingar, det var ju ändå dominerat av honom och vad han orkade. Inte mycket uteliv. Nu njuter jag i fulla drag av mitt läge här mitt i stan och allt möjligt som jag så enkelt kan företa mig. Och imorgon minsta barnbarnet! Önskar alla en fin söndag och superkrafter att handskas med alla motigheter och dilemman.🐳🦄

Låter underbart och heja körer i detta land, jag blev själv inspirerad av flera här, så kul.
Vad fint att du fått landa i ett nytt och bra liv. Du gjorde verkligen allt för att ni skulle ha en bra sista tid ihop. Njöt av det nära. Nu är en annan tid, med både större o h andra små cirklar (barnbarn tex)
Fortsätt njut av ditt liv (och var nykter förstås men det är vi ju för jämnan nu…)
Kram 🤗

@Geggan Så fint att höra att livet är toppen❤️. Livet kan vända mot det ljusare även om det i stunder inte känns så. Du har tacklat livet så bra och verkligen tagit emot det med en öppen famn. Ha det gott!❤️

@Geggan Så imponerade att du tar vara på livet i allt det svåra som det ändå är att förlora någon kär👌🏼Det ger kraft när mitt liv är så upp och ner🙏🏻Varm kramar❤️❤️

Tack för pepp alla! Idag har jag fått fin feedback av kursledaren på skrivkursen så jag börjar tro att det kanske faktiskt kan bli något. Mitt i allt är jag också så tacksam för min man. Jag känner mig reparerad av honom på så många sätt. Han gav mig trygghet och stöd att fatta alla dessa beslut- sluta dricka, gå ner i vikt och börja på med det nya skrivandet. Och hålla i. Liksom nu när jag med nytt mod tar mig an världen, även nu är han med mig. Jag är liksom buren. Det är tråkigt och sorgligt att han inte är här med sin kropp men kraften i hans närvaro upphör inte.