Så kom dagen när den unga läkaren med sin snälla blå ögon tittade på mig och sa, dina leverprover är inte bra och det är alkoholrelaterat en stund stannade allt av. Jag som alltid lyckats hålla masken tappade allt, kändes så jäkla skönt att säga att jag har problem. Sjukskrev mig en vecka och legat här, läst om alla er som kämpar så det har gett mig kraft varje dag att inte dricka något är nu inne på dag 8.
Så med många små steg skall jag nu försöka räta upp livet igen utan att döva ångest och annat med vin, vilket aldrig gått men man fått en stund ro innan man vaknar med ännu värre ångest.

Rädd

En dag. Tack för din kommentar i går. Det betyder mycket. Känner igen mig i att klara av det mesta i situationer men efteråt har det varit en sådan befrielse att varva ner med lite vin. En tröst, en flykt, en belöning. Kroppen kan varva ner. Tankarna sorteras. Dessa nyktra dagar har kroppen varit så rastlös. Idag elfte dagen. Jag sover mycket djupare & bättre. Vaknar & känner mig fräsch. Dagen går bra på jobbet. Men när jag kommer hem då har vinet blivit mitt lugn. Nu blir kvällen en kamp mot tiden. Alkoholen tar upp så mycket tankar.
Jag är rädd för ensamheten. Lever varannan vecka med man & varannan med ett tonårsbarn där jag inte behövs på samma sätt som tidigare.
Min man är inte far till mina barn. Jag lämnade min första man för denne man. Det var en mycket svår period där jag tog på mig all skuld & fick uppleva hur släkt & vänner vände sig mot mig. Utåt var jag stark men inåt blev jag trasig & ledsen. Där kom vinet in som vän & tröstare. Och jag använde det som medicin. Min nuvarande man har ett romantiskt förhållande till vin. Och jag har svårt att vara nykter ihop med berusade människor. Då är det bättre att vara berusad själv & inte se hur de förändras. Helst skall jag vara lite mer än berusad. Då har jag druckit i smyg. Så att de inte skall veta hur mycket jag egentligen dricker.
Jag är rädd för att min avhållsamhet skall påverka mitt förhållande då jag måste se saker som jag kan blunda för när jag får lite vin i mig. Jag är rädd för att se min egen sårbarhet. Vinet har på något konstigt sätt gjort att jag fungerat & blivit en lurig vän.
Jag älskar att gå & plocka & greja med lite vin & skön musik på. Ta ett bad med lite vin. Vin med vänner. Vin, vin, vin.
Men jag inser att det inte är en hållbar väg. Den sista tiden drack jag även straksprit när inget vin fanns att tillgå. Jag som inte ens tycker om starksprit. Men jag behövde mer för att döva. En sida av mig vill dricka på det romantiska sättet & en sida förstår att jag inte klarar det i dagsläget. Och jag är rädd. Rädd för att känna meningslöshet. Men belönade mig med en vacker bukett tulpaner & en lång promenad. Just nu, en timme i taget & snart får jag gå lägga mig & klarat ännu en dag utan att bedövat smärtan.
Det var mycket om mig. Skönt att skriva av sig. Sätta ord på eländet. Ta av den duktiga masken. Börjat rita mina konturer som varit utsuddade. Och Du levande. En hjälte som är stark. Ibland får man tänka som de beskriver på flygplanet innan man startar. Att man måste sätta på sig syrgasmasken först innan man hjälper någon annan. Du skrev så klokt; att det är mitt ansvar att ta ansvar för mig själv. Och att face your fears. Det är modigt.
En dag

Levande

Vaknat tidigt, har tagit ledigt idag för att slåss färdigt med spöket. Kände att min arbetssituation verkligen inte hjälper till i matchen emot spöket.
Så en ego dag skall jag unna mig idag och hela helgen faktiskt.
För även om det låter klyschigt så är det min tur nu, skall lägga lika mycket tid på mig själv som om det var en god vän som hade problem.
Och som Rädd skriver så måste man ibland ta på syrgasmasken innan man räddar andra.
Du skriver klokt Rädd och du får gärna skriva på denna tråd, men starta en egen så fler får ta del av dina kloka tankar.
Är det fler än jag som blir helt slut när begäret lugnar sig, jag blir så jäkla trött efter några sådana stunder.
Väljer att vara nykter idag och njuta av min ego dag, kramar och styrka till er hjältar

Levande

Så var spöket borta igen, i två dygn har mina två olika sidor krigat. Måste be någon psykolog förklara detta någon gång, för är för jäkligt när det sätter igång. Sen börjar tro att jag är knäpp för mår ju så jäkla bra utan alkohol att det vore helt galet att chansa på att dricka.
Kan säkert hålla det på en normal nivå ett tag men sen kommer jag sakta men säkert falla långt ned.
Men har väldigt bra argument till mig själv, varför man behöver vin.
Något att fundera på i helgen, men lever på segern över spöket och njuter av lugnet i kroppen nu.
Kram på er och hoppas ni har en skön fredag

Sundare

Eller alkoholmonster. Det är frågan. Är glad för din skull varje gång du är klokare än ditt begär. Jag har längre väg kvar att gå för att nå dit du nu är. Men tar intryck av din envisa strävan att nå ditt mål. Levande, så bra du gör detta! Respekt till dig

Levande

Känner mig inte klok utan så jäkla rädd att vakna bakfull igen med hjärtklappning och ångest som försöker kväva mig.
För är rädd att dricker jag igen så är det så mitt liv blir resten av livet och det är det som håller mig på banan.
Denna gången försöker jag ha en plan och sätter mig själv först, tar ledigt om jag behöver, bromsar livet och inga förväntningar.
För första gången i mitt liv så inser jag mitt ansvar men också möjligheten till att styra själv.
Lägger ned mängder av tid på att bygga upp mig och stå emot begäret och viljan att fly livet.
Men inte av klokhet utan av rädsla för att få känna den ångesten igen, så tvingar mig varje dag se den sanna bilden av mig själv.
Men väljer idag att vara nykter/ kram och styrka till er hjältar

Levande

Dagarna går och jag vaknar upp, mannen är som vanligt sover och smygdricker. Tror han tycker jag är ganska konstig och besvärlig just nu.
Jobbigt att vara trött och full när någon annan är pigg.
Inser ju att detta inte går i längden och vi glider längre ifrån varandra.
Är ju inga bråk så det är ju inte akut men är ju så tråkigt och känner att det kommer bli svårt. För alla vill ju ha ett bra liv och ha något gemensamt med den man lever med.
Och jag börjar känna mig uttråkad och det är ingen bra känsla, för den lockar fram lusten att döva och glömma.
Är ju lite läskigt när man tittar på sitt liv och inser att man helst bara vill resa sig och gå.
Men nu är livet inte så lätt är ju inte bara att skilja sig och sluta på jobbet.
Läste en bok om en kvinna som gav sig ut på en lång vandring, kanske vore en idé. Få tiden med sina egna tankar och göra upp med gammalt och nytt.
Men väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er hjältar

Bollan

Bra jobbat levande!
Du har en stor styrka inom dig som kan fortsätta vara nykter och samtidigt leva med en som smygdricker, måste vara jättetufft!
Ha en skön dag kram

Sundare

Levande, din vandring är i full gång o du vandrar ensam men med oss Forumvänner som uppiggande nötter i fickan. Att ta till när orken tryter.
Om det så är din rädsla som vissa stunder får dig att hålla dig nykter så tar du hjälp av den. Det är klokt! Andra gånger din egen reflektion o besinning, så du är klok du vackra Levande kvinna!
Glad med dig också de dagar jag själv gör sämre val. Du inspirerar o jag lär mig känna dig o mig själv. Vi är säkert olika som personer o ändå är vi lika. I själ o grund två kvinnor som önskar ett liv som går att leva och detta utan alkohol. Du skriver ibland om allt du är tacksam över o visst har vi det oxå fint o bra. Tänk om du kunde få vandra i helt okända marker ett tag o ytterligare lära känna dig själv genom att byta kontexten. Kanske hyra dig ett rum i sommar i ett annat landskap, knyta på stadiga skor o se o upptäcka dig själv o omgivningarna. Se, din tanke att ge dig ut på vandring har fått mig att önska saker för dig! Stor kram för nu!

Christoffer

Har läst din fina tråd och tänker som du att uttråkad är ingen bra sinnesstämning för oss med a-problem. Satsa på att förverkliga din vandring - själv gick jag delar av pilgrimsfärden i Spanien för ett par år sedan och det var helande och inte alltför jobbigt fysiskt :)

Andreas

En sak som jag lärde mig med min flickvän är att det nog är bra o bråka ibland, vi bråkade aldrig, sen helt plötsligt en dag var det 300 problem och vi gjorde slut, och jag var full i 4 dagar. Iallafall om man vill fortsätta o va ihop.

Levande

Tack Mt för ett underbart program ❤ och Christoffer så avundsjuk att du gjort detta, nu kommer min hjärna vara upptagen med detta.
Andreas jag tror att vissa bråk måste man ha, men tror lyckan till ett bra förhållande är att verkligen bry sig om varandra. Där dödar alkoholen och känslorna är inte längre äkta.
Tyvärr så är jag och mannen på två helt olika platser i livet och börjar tro att mitt nya jag skrämmer honom.
Men vi får ta ansvar var och en för våra känslor och beslut och jag gett honom alla chanser.
Så inga mer bråk utan vill han springa ikapp mig så blir jag glad, om inte får jag leva med det.
Bollan detta är svårt och ledsamt, men känner mig stark i att inte låta honom dra med sig mig.
AlmaAmanda jag hoppas du slår följe med mig❤
Kunde nästan tro att jag blivit frälst för känner mig så trygg i mig själv och gör saker utan drama.
Hämtar min kraft här och i skogen, ni ger så mycket styrka genom att dela på denna sidan ❤
Så är en liten bit på väg och väljer att vara nykter idag/kram och styrka till er hjältar

Rädd

Du har hittat pelaren inom dig, skapat en tyngd i botten som gör som gör att du reser dig likt de dockor som nästan trillar omkull när man puttar på dem, men som reser sig igen. Trots spöken. För mig är du en förebild & hjälte. Just att du tar ansvar för DU.
Känslan av att bry sig om varandra är en källa till kärlek. Och det gör så ont, långt inne, när den som man vill skall bry sig allra mest inte gör det.
I dag kommer min man efter en veckas frånvaro. Och det är med blandade känslor som jag kommer att möta honom. Rädd att inte kunna stå emot lite gott att dricka när vi ses. Inte bli besviken för att han suger mycket energi. Att han påverkar mig för mycket. Jag vill vara till lags etc. Men jag har en bild ur Dirty Dancing där Patrick Swayze påpekar "This is your dance space, this is my space... Detta med gränser. Hjälp! Kan inte, vågar inte.
Lyssnar på Anna Kåver som sommarpratar, tips för den som vill tanka kloka tankar.
Jag tror på att vandra långt. Långt & länge.
Samtidigt ett steg i taget.

Levande

Idag funderar jag över mitt beroende och vad som gör att jag väljer att inte ta ett återfall.
Rädd, nått min botten och att vara ärlig mot mig själv.
Lite rädd att jag ser detta som ett projekt och faller när jag uppnått vissa mål.
Funderade på om smygdrickande ger mer för att man tror man kommer undan med det, ungefär som de som snattar för spänningen.
Vi bjuder på väldigt mycket vin i det här landet, bara förra veckan var det flera tillfällen som någon undrade om jag inte ville ha vin.
Skulle låna en sak av grannen igår och hon undrade om jag inte ville ha ett glas, sådant har jag inte tänkt på innan.
Nu blir det en stund i solen och väljer vara nykter idag/ kram och styrka till er

Levande

Haft mycket tid att fundera idag och läst mycket här, en dag med mycket väntan.
Vissa trådar får minnen att vakna som får mig att rysa, kanske tid att öppna den lådan.
Är väl en början att förlåta mig själv och andra och ta ett steg till.

Levande

Läser trådar och inser att stress återkommer hela tiden, känslan av att inte räcka till.
Är så mycket man måste och då är flykten nära och allt blir en ond cirkel.
Tror att jag var så nära att braka in i väggen och är nog fortfarande.
Känner inte igen mig själv och mitt sätt att tänka, är ju en människa som vill att alla mår bra.
Vilket visar sig vara omöjligt mannen mår skit, jobbarkompisarna gnäller och nya chefen är nog psykopat
Sen lägger vi på gamla föräldrar, stora barn och allt som rör det.
När man då tar bort avstängningen dvs alkohol så bubblar en ilska upp efter ett tag, det var väl själva sjutton att ni inte kan stå själva och någon gång frågar hur jag mår.
Så biter ihop en dag till och väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er från en sur tant

"En sån som vill att alla ska må bra". Ja, här finns nog många såna, som måste jobba på att prioritera sig själva. Och när man väl fattat det så är det nog naturligt att bli lite arg på krav och förväntningar som kommer från andra. Och du skriver ju att du var arg redan innan, men att det kom ut när du drack. Vårda dig själv nu och det är ok att ha lite förväntningar på omgivningen.

Ebba

För orden i min tråd.
Jag följer dig ska du veta.
Tycker mycket om att läsa dina tankar. Är till hjälp för mig.

Ha en fin dag <3

Rädd

tills emaljen spricker. Ur ilskan kan det nog komma någonting bra. Om den får komma ut. Det lättar på trycket en stund. Men.. sedan sitter man där ensam och längtar efter någon som bryr sig om en. Och frågar "hur mår du?" Där tror jag alkoholen är en lurig typ som lindrar för stunden. Och man får lindring. Men den är inte varaktig och ger ingen god eftersmak. Tänk att du klarat 70 dagar utan alkohol med det du runt dig. Det är en styrka och målmedvetenhet som är imponerande. Var hittar du källorna till tröst? Önskar dig en fin nykter dag, trots allt.