Senaste kommentarerna i forumet

...

Om jag räknat rätt ska jag äta penicillin i 10 veckor. Det ska väl ta död på de flesta bakterier hoppas jag. Segt är det och lite obehagligt att inte riktigt veta vad det ska bli av det hela. Kommer det bli några bestående men?
Det tar på humöret att inte orka. Vakna varje morgon och inse att det inte är bättre den dagen heller.
Jag jobbar 50% och det är mer än nog. Men med min bakgrund är det viktigt att ha något att göra och att inte bli hemma och inte ha nått att göra alls. så det är nog bra att försöka ta sig upp.

Idag hade jag min barnkör. När jag kom hade dom skrivit HEJA RICKARD på tavlan. Och så hade dom skrivit en sång till mig. På en melodi som dom kunde sen tidigare. Och som det inte var nog så hade dom samlat ihop pengar och köpt en blomma till mig. När jag frågade varför så svarade dom att jag är så snäll som kommer och sjunger med dom en gång i veckan.
Sedär.
Det gjorde gott för självförtroendet. Om dom ville tala om det för min chef också vore det ju bra. Han fattar inte vilket jobb jag gör. Men det är som det är.

Jag inser att jag måste jobba lite på självförtroendet. Men det kommer väl allteftersom

Tack snälla för ditt inlägg. Det går fint ikväll faktiskt! Man har ju alltid sin andra kompis ciggen.. För nåt måste vi tydligen ha, inget lugn annars.... Fin kväll till dej med!

Stigsdotter, jag ser fram emot att höra vad du tyckte om ditt första AA-möte. Önskar dig hopp och mod!

Hej Lessenfrun, hoppas du orkat stå emot ikväll. Tänk på att det viktigaste du har att göra är att ta hand om dig själv nu. En sak i taget...det viktigaste är att bli fri från alkoholen. Allt det andra är sekundärt, och på sätt och vis beroende av hur du lyckas ta hand om dig själv. Du, kanske inte det ultimata tipset, men det hjälpte mig mycket på kvällarna att hålla dryckessuget borta om jag hade annat gott att stoppa i mig. Godis, goda alkoholfria drycker - vad man nu gillar, plockmat...okej, vi alkisar har lätt att falla in i sockerfällan, men jag såg det ändå som bättre om det höll det värsta suget borta. Ev "muffintop"-effekt fick jag ta tag i sen. Ibland om kvällarna var outhärdliga gick jag helt enkelt och lade mig. Drog täcket över huvudet och sov bort eländet.
Ja, det är svårt. Och ännu svårare då man är ensam. Tur att vi har varandra! Önskar dig en fin kväll, trots allt.

Hoppas du står på dig om ingen alkohol hemma, det underlättar och man faller inte lika lätt.
Så stora björnkramar och styrka till dig ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Vilken resa och insikt du har, känner igen mig i så mycket att förhandla med sig själv för att övertyga andra. Inte konstigt att man är en bra säljare. Skickar så många kramar och styrka till dig
♥ ♥ ♥ ♥

Bättre bemötande än här var det länge sen jag stötte på.. Blir varm i hjärtat.
Inte av vin ikväll.

Framtidsdrömmar... _VI_ säger att du har rätt. För vi vet.

Kram!
/H.

Vilken svåger du har, Dompa! Talar du om för honom hur värdefull han är? (Och svägerskan, så klart.)

Det finns personer runt missbrukare som blir möjliggörare, i bemärkelsen att man skapar förutsättningar för missbrukaren att fortsätta sitt missbruk. Men, jag tänker att det också finns möjliggörare som skapar förutsättningar för tillfrisknande. Din svåger och svägerska verkar vara sådana. :-)

Kram, heja dig!
/H.

Välkommen lättjefull hoppas att du mår bra. Tack Dompa, jo jag knallar omkring på min nyktra lilla stig :D Försöker att annalysera mig själv efter som jag tycker att det är svårt att visa mig svag för andra.
Kommit på att jag flyr mina problem med alkohol, vilket innebär att dom blir fler och då kommer det dåliga samvetet= jag dricker mig in i dimman.
Får nästan lite panik när vågen av dåliga minnen drar över, men tänker att jag måste bli frisk denna gången och sen skall jag ta itu med dom.
Vet inte om det hjälper dig Dompa, men jag över in olika situationer som jag vet skrämmer mig = att jag dricker. Försöker nu hela tiden ha en backup och håller mig ifrån alkohol genom att inte ha något hemma och undviker situationer om det går.
Så ett steg till och 9 veckor, kramar och styrka till er alla!

Puh:
Det finns alltid en stund innan man smakar honungen, som den smakar bäst!

tag i ett blad som delas ut till "behövande" på bla företagshälsovården. FHV står som ansvarig för denna lilla upplysningsskrift till riskbrukare. Med all säkerhet skriven av nångon som läst sig till det här på nån fin skola. Ja, lite ironi där eftersom jag har lite svårt för att såna som aldrig har upplevt baksidan av alkoholen ska skriva nåt som jag fattar.

När jag dricker så är en sak väldigt säker : Jag har inte en djävla susning om hur många GRAM alkohol jag har hällt i mig. I bästa fall har jag en liten aning om hur många CENTILITER av drycken jag hällt i mig. Jag undrar hur tankarna har gått där om att pedagogiskt visa på hur mycket jag dricker. En narkoman har väl lite bättre referensramar i gram räknat än vad jag har som kollar mängden i centiliter.

Jag kommer ihåg att jag sista året jag drack så hade jag en konsumtion på ca 40-50 centiliter ren starksprit ( 40%) varje vardagskväll och mer än det dubbla på helger och lediga dagar. Jag kommer också ihåg att jag några år innan slutet kollade in på nån snurra som bolaget hade och där , hör och häpna, var inte konsumtionen alls så hög. Jag gjorde som de flesta andra alkisar och "glömde" en stor del av vad jag hinkade in. Jag somnade aldrig av mig själv utan jag drack mig medvetslös på en kort tid.

Nu kommer det in många nya på forumet och jag tycker det är så bra att ni hittar hit. Ni behövs här både för oss som varit med ett tag, vi behöver påminnas, och framförallt för er egen skull. Att ta första steget och erkänna att jag har problem var tungt men så väldigt skönt att få säga det. Att få dela min sjukdom, med alla symptom, med andra som är i samma situation är och har varit så viktigt för mig, jag behöver den identifikationen som visar att jag inte är knäpp eller konstig på något sätt.

Det viktigaste jag lärt mig är : Jag är inte ensam.

Jag tar mitt beslut om att inte dricka just idag och jag försöker, fungerar inte alltid :-)), att ta en dag i taget. Jag vet också från så många vänner att det INTE fungerar att ta det första glaset. Ett glas är för mycket och hundra för lite.

Jag är nykter idag för min egen skull och jag är en stolt nykter alkoholist.

Välkomna alla nya !!

Hoppas du hoppade över påsen och att du mår bra ändå. Du är nog skiträdd, vilket äventyr du är på väg i. Vad skönt att du har så mycket människor runt dig och barnen,
Skickar mycket styrka och kramar till dig!

Härligt att läsa!!!
Du var den första som skrev till mig, för det är jag dig evigt tacksam!!!
Stor kram!!!
/k

Har varit här tidigare och florerat och känner igen mig i din historia Stigsdotter.
Jag har sökt hjälp nu och går och pratar med en alkohol/drogterapeut och det känns bra. Det är helt fantastiskt att faktiskt få prata av sig med någon som inte dömer en. Rekommenderas! Det har tagit mig många år att söka hjälp, men det är något av det bästa jag gjort för min egen skull. Jag vill ha ett liv. Inte drunkna i en flaska.

Tänker på dig!
/k

Det är inte dig det är fel på!!! Det är inte ditt fel!!!
Det du känner är din verklighet, och antagligen närmare sanningen än hans verklighet...
Beslutet om vad du ska göra kommer att mogna, du vet när det är dags för eventuell förändring...
Fortsätt skriv, fortsätt läs, och känn stödet och värmen från oss alla!!!
Stora kramar!!
/k

Jag har bestämt mig, går upp och lägger mig framför TV-n och gosar in mig i mitt nya täcke.
Tänker att jag är jätteduktig.
Svårt är det vilken jävla torsk man är otäckt vad blir bättre, YES! jag börjar sluta ljuga för mig, det GÅR INTE ÖVER OM MAN INTE SLUTAR!!!!!!!!!!

Hör av mig i morgon och talar om, är extra svårt just nu, har syskonbesök, många utemåltider stadsbesök, marknader och loppisbesök. Saker det suger extra mycket efteråt.

Hörs i morrn.

Varför är man en sån svag person som har så svårt att stå upp för vad man vill. Känner mig som världens vekaste människa. Nu har min sambo varit nykter i 3,5 vecka. Vårt förhållande är i botten för jag känner mig fortfarande knäckt efter sista fyllan. Vet ju att den snart är här igen. Det är bara tyst och tystnaden gör mig tokig. Han vägrar prata om det och gör som han alltid gjort, sopar allt under mattan och tror att allt ska vara glömt. Jag är osäker på om jag överreagerar, ställer för höga krav eller är den elaka kärring som han säger att jag är. Jag har börjat få panik över om jag skulle bli sjuk och dö ifrån mina barn, jag litar inte på att de skulle bli trygga med honom, mina barn är det bästa jag har. Jag är så rädd att barnen ska ta skada av en separation, mer än vad de gör om vi fortsätter trots att det är dåligt. Då har jag ju fortfarande kontroll över de iallafall. Gud hur ska jag göra. Jag vill inte leva i ett kärlekslöst förhållande med en massa sår som börjar att bli svåra att läka. Tar jag mig ur detta ska jag aldrig involvera mig i nåt förhållande igen..... Det är så himla smärtsamt! Varför fick inte jag bli lycklig och känna värme i mitt förhållande utan bara uppleva en ständig kamp. Det kanske är mig det är fel på, vem säger att jag har rätt?

Jag hejar som satan!!
Är exakt där du är nu....
Men, nej, vi ska inte.

Är ny här men har läst ett dygn i sträck och man kommer helt inpå er alla.
Kram!

Står lite vin i köket rester från min middag igår, med familjen, jag drack vatten.
Idag pizzeria med lättöl. så nu suger det!!!!!!!!!!
Jag vill inte fly, men har en längtan efter alkohol efter en "jobbig" dag med mamma.
Hon är ganska påfrestande 90+ hon har bara mig........................

Så har alltid köpt nåt efter besök hos henne och beklagat mig........................

tänk om jag skulle skita i alk i idag låt min man ta ett glas. Och jag ett steg närmare.........

Har ännu ej börjat med A. Undrar om jag klarar det ikväll, har hitills i mitt liv ännu ej, låtit bli om det har funnits, speciellt inte när det bara är jag o gubben.

Kan någon där ute heja på mig.......!!!!!!!!!!!!!!!!

Fast det är ju jag som bestämmer....................
Eller....................

Är ny här men har läst igenom allt från dej.
Vill bara säga att jag hoppas,hoppas att du klarar det. Jag tänkte till igår innan tredje glaset när jag läste trådarna, och det blev "bara " två.
Så du och alla andra, vi hjälper varann, eller hur?
Stor kram

Hade lovat mig själv och andra att inte skriva här när jag var påverkad. Jag vill hålla det, så detta blir kort. Men på samma sätt som du så "måste" jag. Välkommen tillbaka kompis! Jag har saknat dig som fan. Nu lägger jag ned. Vi hörs imorgon. Kramar /R -som tror att du nog är en bra morsa, som vet att du duger!!!

Det ni skriver betyder väldigt mycket för mig och gör gott i själen :-)

Jag har hållt mig undan ett tag, känner mig besviken på mig själv. Men, att känna sig besviken leder ju ingen vart. Fast jag känner mig också lite sviken av mig själv. Jag vet ju att det bara är jag som kan ändra på mig, varför ser jag inte till att göra det då då?

Igår såg jag en man som var så sliten men det syntes att han varit mycket stilig en gång i tiden, han hade rejäla fylleben och gick med rullator. Det är inte första gången jag får den där sorgliga känslan, det är så oerhört tragiskt. Ändå sitter man där själv med glaset...

Jag har hamnat i en loop känns det som och det går verkligen inget vidare med att låta bli A eftersom jag inte kan låta bli att hutta lite så gott som varje dag. Men, hyser ändå ett litet hopp om att det skall reda sig så småningom.

Bad att få byta skolhämtardag med maken och när han senare frågade vad jag ska göra sa jag som det är, jag ska på ett AA-möte och vi hade sedan ett bra samtal, det var en vanlig nykter vardag. Visserligen är det svårt att inte ha taggarna utåt och lyssna efter anklagande tonfall men på det hela taget OK. Jag säger att jag inte vill ha någon alkohol hemma. Tyvärr har vi ganska mycket efter diverse fester men det mesta är säkerligen bara slattar nu i alla fall. Han får lov att gömma/låsa in alla sina whiskyflaskor. Det ska inte serveras alkohol hemma hos oss om vi har folk hemma heller. I alla fall inte nu.

Har bett att få utskrivet Naltrexon igen. Kanske fungerade det i alla fall på mig? Jag känner på en gång när jag dricker att det där välmåendet som jag började skönja drar sig tillbaka - kroppen och själven mår verkligen inte bra av alkohol!!

Ska gå på mitt första AA-möte, får se om det är något för mig.

Nu har jag hukat länge nog, nu måste jag in igen när jag ser om dig och din lila påse. Jag blev så glad när du stöttade mig i min tråd sist :-)

Skicka nu påsen åt fanders!!! Ge den till din fina svåger eller vad som helst för du ska inte öppna det som är däri. Hör du det?

Alltså, hjärnan kan hitta på så mycket dumheter: "nu gäller det att passa på för sedan får jag inte mer", "en liten avskedsfylla" osv. Bara dumheter och ingenting att bry sig om. Du är så himla bra som sökt hjälp själv mitt i all sorg med frun din. Du är en bra pappa och du kommer att bli frisk!!

Tack! Det här kan nog bli ett fint sätt att få tankarna åt annat håll när det suger tag..
Problemet är just det, jag vet inte om det blir skillsmässa. Ovisshet är väl bland det värsta som finns och då är det minst sagt lätt att stilla sej med vinet...
Han är olycklig, jag är olycklig och allt är en stor röra. Självklart finns det en annan kvinna inblandad också men problemen ligger ju ändå i första hand melln oss. Och hur jag betett mej.. Jag går till terapeut regelbundet men det tar ju inte bort suget och vetskapen om hur "lugnt" allt blir efter några glas. I höstas försökte jag supa bort all sorg och hamnade på psyk dagen efter. Dit har jag inte vart på väg efter det, men alla dessa små glas hela tiden..
Tack för att du skrev. Det värmer.
Snart kväll och då blir det ensamt igen. Åh, så svårt det är.