Senaste kommentarerna i forumet

forumet nu. Hoppas det blir mer fart snart. Jag har sett att det går i vågor, ibland livligt och ibland stilla som nu.
Fint att du skrev några rader LG - det kan inspirera nån annan. Fint också att du kontatat beroendeläkare! Håll ut och häng kvar så blir vi fler igen! / mt

på forumet Tussilago!

Jag håller med alla de som svarat dig! Fullständigt! Det är viktigt att du kommer ifrån den här mannen Nu!

Jag vill bara tillägga att du redan tagit ett jätteviktigt steg när du skrivit ner det som hände! Bravo! Du kommer kanske att ångra det, tänka att du överdrev, att det låter värre än det var... Men det är så vi fungerar när vi är i destruktiva relationer, vi förminskar problemen eftersom vi helst inte vill vara i den situation vi är. Det ÄR precis så illa som du beskrev det! Det är farligt för dig och för barnen! Att du i nästa stund kan känna att du tycker mycket om den här mannen är inget fel eller konstigt, men betyder INTE att du ska vara kvar där. Det är farligt!

Stora kramar till dig! / M

Så trist att ingen skriver..... Vart har alla tagit vägen?
Har det ganska jobbigt just nu. Bestämmer mig varje morgon
- sedan händer det ofta något! I morgon har jag i alla fall
beställt tid hos en beroendeläkare - alltid en bra start.
TP och alla ni andra ... SKRIV!!!!
Kram/Lg

med föregående talare. Våldet har en tendens att accelerera och rätt vad det är så har du eller barnen betydligt värre skador. Det finns folk som tagit sig ur ett destruktivt förhållande och som vill och kan hjälpa dig. Du är inte ensam.

Lycka till !!

http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/de-glomda-barnen-maste-fa-batt…

Jag har endast skrivit tre tidigare inlägg på detta forum, men läser ofta (ni är många som hjälpt mig på vägen från socialt drickande och soffvinvardagsdrickande till helt alkolholfri. Tack!).

Jag kan dock inte låta bli att kommentera nu.

Jag tänker på barnen. Inga barn ska behöva växa upp och vara rädda i sitt eget hem. Barn är helt utlämnad till de vuxnas försorg. De kan inte resa sig och lämna, de måste lita till att deras föräldrar tar hand om dem och gör det rätta.

Mitt hjärta brister när jag tänker på den lilla 6-åringen som gråter av rädsla i sin säng. Jag kan bara tänka på vilken enorm otrygghet den lilla känner på många plan. Jag tänker på 2-åringen som ser sina föräldrar slå varandra.

Jag behöver bara sätta in min fina 6-åring i scenen du beskriver så blir det otäckt verkligt vad dina barn upplevt.

Gör det som är det enda rätta för barnen. Hur du vill ha det i ditt förhållande med mannen är sekundärt.
Barnen har rätt till ett hem som är en fristad från bråk, fylla och våld. Är inte det en förälders skyldighet att se till det?

/Sayers - 41-årig tvåbarnsmamma

Å lilla Tussilago!

Lyssna på MT och Lelas. Det här är farligt, ta dig därifrån. Ge dig och barnen lite lugn och ro. Du kan inte göra någonting överhuvudtaget åt situationen där du är idag. Åk därifrån. Ni kanske kan reda ut det så småningom när ni har distans till varandra och han har fått bevisa att han kan vara nykter.

SNÄLLA ÅK!

Massor med styrkekramar till dig!
Louise1

Tussilago!!

Åh, jag skulle vilja liksom ruska om dig för att få dig att se din egen verklighet...

Du MÅSTE ta dig och barnen ur den här situationen! Nu!

Precis som mm undrar jag vad jag kan säga för att du skall ta steget och söka hjälp... Jag känner mig så maktlös.

Kram, vännen!
/H.

Det är farligt för dig och dina barn far illa. Om jag vore din granne eller arbetskamrat och skulle veta hur du och barnen har det skulle jag se till att ni får hjälp. Vad ska jag och vi andra här säga för att du ska söka hjälp? Jag önskar innerligt att du hittar kraften att söka hjälp och lämna den mannen som gör dig så illa. Det finns ett annat och långt bättre liv för dig och barnen. Kram, kram, kram / mt

Jag orkar inte mer nu, jag tappar greppet om verkligheten och ångesten sitter som sten...mitt ex ringer efter helgens fruktansvärda bråk och säger att barnen är rädda och ledsna. Strax efter ringer min man och jag berättar om samtalet. Han blir så arg och sen är det igång. Han vill aldrig mer ha med mig och min före detta man att göra, han lägger allt på mig. Att jag vägrar svara när han ringt, att han är under isen och inte får stöd från mig osv. Jag får skaffa mig ett bättre liv. Han sitter nu och dricker och psykar mig med sms om hur jag borde gå tillbaka till mitt ex och leva lycklig familj med honom.
Han blev våldsam i lördags natt pga en helt obefogad svartsjuka från hans sida. Han slår mig i ansiktet med en kudde allt han orkar med 2-åringen liggandes vid sidan. Tar hårt om min mun och försöker pressa ihop den och råkar lägga sig på sonen som skriker till varpå jag blir tokig och börjar boxa honom för att få ut honom från rummet. 6-åringen är livrädd och gråter i sin säng osv. Han erkänner att han har problem och är sjuk men säger samtidigt att han ska köra en nedtrappning på alkoholen. Kvartal 1 2012 ska han ha slutat helt. Han forstätter skicka sms på sms om att jag kan vända mig till mitt ex, att han själv är under isen och att jag inte stöttar honom, att han vill att vi separerar så att jag och mina barn slipper honom. Han är glad att han tagit tag i sina problem och vet att han kommer lyckas, men just nu sitter han och dricker och är full.

Det känns som jag inte vill leva längre....

Ett beroendeframkallande nervgift, som påverkar din omdömesförmåga samt skadar dina organ.

Och det positiva? Jo, hämningarna som styr dig släpper. Vi har hämningar mot att äta för mycket, mot att slåss och mot att säga olämpliga saker tex.

Varför känns det så skönt när dessa hämningar släpper en aning?

Våra hämningar är ju en bra funktion, de får oss att undvika handlingar tills dess vi är tillräckligt säkra på att vi har läget under kontroll.

Varför är det så skönt att ibland att släppa hämningarna, med eller utan alkoholens hjälp?

Alkoholen är som en GPS, ett fantastisk verktyg för att ta sig fram. Tillsynes harmlöst om det används korrekt. Men med den stora nackdelen att du inte lär dig leva utan den. Jag har slängt ut min gps ur bilen, för dels lär jag mig hitta genom att vara uppmärksam och ibland åka fel. Men även för att se allt jag tidigare missat när jag bara stirrat in dess skärm.

hur går det för dig? / mt

:) Kram, kram / mt

Hej, alla!

Häromdagen träffade jag en tidigare kollega. Både hon och jag höll på att slita ut oss fullständigt på den arbetsplatsen, och jag är så glad att jag tog mig därifrån medan jag fortfarande höll ihop någorlunda. Sorgligt, men sant.

Hur som helst så sa hon till mig: "Vad snygg du är! Du ser ut att må så himla bra! Vad har du gjort?"
Och så skrattade hon och fortsatte: "Eller är det bara att du har slutat jobba på XxX?"

Hon har en poäng i att jag mår mycket bättre av att ha slutat jobba där. Men... den absolut största skillnaden är att jag mår så mycket bättre i mitt medberoende. Jag sa inte det till henne, hon vet ingenting om det här och det kändes inte viktigt att berätta. Men, jag tänkte det... :-)

Kul att det märks att jag mår bra! :-) Kram, alla!
/H.

Jag är hemma nu, det blev bara ett par dagar jag var borta, och det är jag tacksam för...
Jag älskar att resa, men saknar att vara hemma, låter som två motsträviga ytterligheter, inte sant?

En lagom dos av det som är bitterljuvt kan man tänka, är nog det bästa...

Idag har jag kontrollen precis som igår och i förrgår, har varit ute och partat med vänner.
Vi gick på show, restaurang, förfest och pub, ingenstans behövde jag "tjata" om att få tillgång till ett alkoholfritt alternativ, det fanns redan, och jag kände mig lugn...
Klockan ett på natten kunde vi ta bilen hem frugan och jag, klockan fem vaknade jag av att dottern ringde på dörren som hade glömt ta med sig nyckeln ut, med en kompis som sov över..
Alla hade druckigt!, förutom lilla jag, de i lagoma doser, och jag inte alls....

Kändes inte onaturligt på något sätt, en helt OK känsla hos mig, en acceptans någonstans...

Livet bara rullar över mig, och jag har emellanåt svårt att hinna smälta allt som händer direkt inpå min kropp, därför tar jag sådana häringa "luckor" som jag gör nu, tid för återkoppling....
Aldrig... aldrig glömma bort mig själv i sammanhanget, jag lägger ett sorts pussel där en viktig bit också måste få finnas med, det är jag, hur kopplar jag ihop min existens med alla händelser?

Jag drömmer mig bort och lär mig distansiera mig mot allt det andra, allt kretsar runt mig i min värld, och jag måste lära mig vad som är viktigt eller inte...

Som min shrink sade, det är ett dukat gående bord framför dig, du väljer bara att ta det som du själv vill ha, det andra FÅR du lämna till någon annan, det kan finnas någan annan som gillar detta.
Jag som har lärt mig att alltid äta upp allt som serveras...

Bjuder någon på en drink så tackar man och tar emot, det är ofint att ifrågasätta värdparet???

I min värld så är JAG viktigast, och mitt välmående, och det går före precis allt annat,
det lilla hyfs jag anammar är att jag alltid tänker på mitt välmående först...
Det är ingen som tvingar i dig den där äckliga lilla sillabiten i din hals,
likväl att det är ingen som tvingar i dig deras sprit heller..

Min mun väljer det som hjärnan har tänkt ut åt mig, sedan spelar inte det sociala sammanhanget alls någon roll längre, för skulle det göra detta, så är jag på fel plats, helt enkelt!

Det är inget mandomsprov och inget upp-till-bevis-prov, vill någon tävla så får det bli under deras eget deltagande, det finns inget socialt krav på att jag ska dricka det andra dricker!!!

Jag är stor nog att vara finsmakare nog till att våga välja det som är bra för mig, det kan till och med anses vara lite extra om någon väljer att gå utanför ramen, varför då?
Någon väcker tanken och vågar ifrågasätta kuty'met...

Min helg blev toppen, och frugan sade.."vicken myyysig helg vi har haft?"
Jag kan inget annat än...instämma...

Söndagen gick i att ta det lugnt, och inte stressa, en framförhållning som bara var låst i våra tankar inte i tiden, det funkade!

Idag ska jag bara fortsätta att göra saker som känns bra för mig, det blir mitt "rus".
Jag ska njuta av varje sekund och vara en snäll liten gosse, och allt av ondo...
..ska jag inte lägga ett uns av uppmärksamhet till, ignorera det bara...

Om man förstorar det som gör en ont, så förpestar det bara hela ens tillvaro,
hellre då olyckligt ovetandes...

Jag blev idag kontaktad av en väldigt gammal vän på fejsbok, lillasyster till min första kärlek.
Hon har saknat mig som den storebror jag var för henne under den tiden vi umgicks...
Och jisses!, vad stort det kändes för mig, något bra har jag ändå gjort under mitt liv...

Och vänskap är en själ, som delas av två individer...

Puss på er!

/Berra

Klart vi måste samla bara för att få höra dina underbart trevliga berättelser!
Du ser där att situationer vi hamnar i löser sig eftersom o till slut faller
sig naturliga o till o med kan bli riktigt lustiga!

Ha en fortsatt härlig resa! kram

Craig Nakken barbalala, jag kommer att beställa några böcker diekt. Såg att han är på nån folkhögskola och föreläser också. Jag har så stor hjälp av att läsa och reflektera. Du har tydligen hört honom också. Tack, lev väl! / mt

vi skulle kunna bidra till ditt konto bara för att vi får dela denna underbara lilla upplevelse! Nu kan vi ju inte det men du vet att vi tror på och ser fram emot din bok! Vlken härlig berättelse, jag *gillar* nu! / mt

Vet ni jag befinner mig på en tjänsteresa utomlands och borde inte alls göra detta på min mobil, det kommer att kosta mig en förmögenhet!!!
Men jag kan inte låta bli att kolla av forumet..

Jag har precis avslutat en jättefin middag på en av stadens finaste krogar med en säljare,
och jag "förstörde" den genom att enbart välja alkoholfritt...
Säljaren själv valde att göra mig sällskap med cola i vinglas och tillsammans fnittrade vi om hur vi lurade alla andra på borden runtomkring.
Vi luktade och skvimpade på glasen och gissade årgång och härkomst!
Det blev en riktigt lyckad middag och han tackade mig för att han får en betydligt trevligare morgondag ...

Jag känner mig som en riktig pionjär i detta U-land där de fnyser åt mig när jag annars begär att få se alkoholfria alternativ.

Jag står på mig i mitt val om att vårda min nykterhet och egenvärde.

/Berra

Hej Berra

Det var längesen jag skrev här, mycket vatten har hunnit rinna under..... Nytt jobb, är numera anställd på Stadsmissionen. Är inte i själva dagverksamheten för de utsatta, men det känns ändå helt rätt. Nu är det snart två år sen jag bröt mig ur mitt medberoende och jag läker, dag för dag. Vilken resa det är tillbaka med alla bakslag men det går ju. Steg för steg och så går det. Precis som för dig. Mödosamt reser vi oss igen, lite krokna och väderbitna men med en jädrans vilja att förändra våra liv.

Ville bara titta in och säga hej, jag finns kvar här om än i mindre tappning än tidigare. Skickar dig och alla andra gamla "kändisar" en styrkekram. Ska försöka titta in lite oftare ;-)

Kram Märta

långt Berra och kan förmedla dina insikter vidare också. Tack för att du finns kvar här! / mt

...Och letar inspiration. Tack alla tappra! Jag är nog lite äldre än de flesta, 50+, så det börjar verkligen bli hög tid...

så roligt att höra av dig! Välkommen tillbaka, har saknat dig. / mt

... jag känner att du blivit lättare till sinnet... GRATTIS till ditt nya egna liv <3
Kram från Mie.

Hej!

Fungerar det att dricka bara "ibland" eller man får mycket ångest efteråt? Jag kämpar på min fjärde nyktra månad men det är inte lätt. Äktenskapet knakar dessutom för tillfället. Det är väl bl.a för jag reagerar då min frun nästan dricker vin som innan jag slutade med alkohol. Jag funderar på att återuppta måttligt drickande.

Ha det så bra det bara går

Mvh Ove

ja så har sommaren passerat,,,med råge
facit i hand blev en del dricka vid några tillfällen
inte varit jobbig eller ballat ur
men får ju ågren ändå
nnu är det några veckor sen sist
men är inte lika motiverad och säker som förut
försöker hela tiden
vet att jag ska låta bli
ett evigt processande
med mig själv
men suget kommer ibland
o jag har mått lite sämre psykiskt
ökat min antidepp
det snurrar lite för mycket i huvet ibland
jaja kära nån
livet är inte lätt

men.....
jag försöker ändå leva som jag tror är det enda
en dag i taget
här o nu
gå vidare
o försöka känna tacksamhet
för det fina jag har
carpe diem Måne
Victoria
adde vana berra mie
hoppas ni alla mår bra
berätta