Senaste kommentarerna i forumet

Tjena!

..dubbla inlägg idag, men så blir det ibland...

Snacksalig antar jag, frugan vill nog påstå det motsatta..

Nyss hemkommen ifrån en heldag ute bland en massa människor...
Vi lejde bort grabben hos kussen, och tog oss in till stora staden, med bil såklart!

Mötte upp våra vänner och tog en prommis runt i kullerstensgränderna, snön låg moddig och på
taken stod gubbarna och skottade ner snö och stora istappar...
Såg verkligen sk*tläskigt ut med bara en enda livlina på blankabranta plåttak,
och 20 meter ner till döden!
Tjockt med folk på huvudgatan, och det hördes alla möjliga talandes språk...
Måste vara turister som vill uppleva en "riktig" vinter, vilken tur vi/de har med vintervädret..!
Det blev lite spring i butikerna, men det var mest krimskrams där...

Vi gick in på mitt favorit-konditori som är verkligen jättegammalt,
trångt och blött på det gamla slitna trägolvet, beställde en massa onyttigt smask till kaffet...
Jag har gått till detta fik i snart 30 år, nästan varje tredje eller fjärde advent varje år...
Tror jag har missat två år då typ ungarna var sjuka eller så, men annars alltid...
Jorå, jag är en vanemänniska, men trivs med mina rutiner, så var det ju med min tidigare "helgfylla"..

Trampade i modden till torget och rekade av alla stånd, köpte vår mistel precis som vi brukar göra...
Som sagt, julen är full av traditioner, men denna är verkligen en frivillig sådan, och stressfri..

Därefter så tog vi oss till en liten och trång bar, våra vänner ville verkligen avsluta eftermiddagen med
en kall bira, och så blev det, okej inte bara en..utan två..
Och en stor eloge till de barer som verkligen har ett alkoholfritt alternativ, det bidde en Carlsberg non-alcoholic, ja två förresten, och den smakade alldeles utmärkt, trots de smått frusna tårna...

Och det var sååå mysigt, ett eget litet språng där vi kunde sitta ostörda och bara småprata,
vi hade verkligen en "kvalitetstid" för varandra, det var som om våra hjärtan pratade sinsemellan...
Totalt nöjd med hela dagen, så tog vi bilen och sladdade runt i snöyran hemåt...

Men det blev ett stopp i det stora innecentrumet på vägen hem, och ett letande efter några små eftersläntrande julisar, men 1,5 timme med fullt underställsmundering får vem som helst att vissna...
Så vi körde med AC'n på den första biten på hemvägen...

Vi blev fortsatt barnlösa denna kväll, och kvällen avslutades med en latmansmiddag på närmaste korvmoj klockan nio på kvällen, proppmätta med flottiga fingrar längtade vi till soffan och myspyskläderna, nu skulle vi inte göra något annat än bara softa framför TV'n...

Nu tjatar frugan från vardagsrummet att man måste ha sig en "julklapps-inslagningsgrogg"
Och det ska jag fixa en åt henne, det har jag inga problem med längre...

Jag ska nog göra en likadan åt mig själv, men med det lilla förbehållet...
Njet, nada alkohol för mig, tänk så enkelt det kan vara...
Bara exkludera den där drycken flytande ångest för mig...

Vissa varelser äter hundmat, det gör inte jag, det var inte ämnat för mig, längre...

Idag har jag levt, och det ska jag fortsätta med imorgon, fullt ut...

Tjo flöjt!

//Berra

Hej Fenix!
Vad härligt att höra att allt gick bra festen! Jag har varit på flera fester under mina 4 nyktra månader och det har gått jättebra och varit trevligt.Det var igår som jag kände att jag blev litet trött på dem. Nu vet jag vad det berodde på (förmodligen) och det skriver jag inte ut här, men det handlar om kvinnliga månatliga saker!

Vad glada och stolta både du och din fru måste vara efter gårdagskvällen!!!
Trevlig lördag till er alla!
önskar Marie

Tack så hjärtligt Berra för din respons!
Ja, begravningar kan vara fina stunder för själen, och det är helt riktigt att barnen ska vara med fullt ut.
Och när det gäller dagens övningar, bättre att gå ut i kylan än att vara ute i kylan.
/Fenix

Härligt Fenix!

...nu j*vlar är DU i alla fall på rätt väg...

Att vara med i festen, utan att vara utanför, och visst är det ett sabla liv...
Verkar som om alkoholen gör en döv också, inte undra på att man har huvudvärk dagen efter, Ha!

Så himla glad för din skull...

Berras dagbok:
Begravningen var ljus och fin, ett värdigt slut, mycket gråt ifrån döttrarna, barnbarn och barnbarnsbarn.
Men vid kaffet efteråt så var det gladare för att vi fick återse varandra,
många glada skratt i rödgråtna ögon, konstig syn egentligen, men härligt på sitt sätt...
Blandningen var total, och de mindre barnen var med, precis som de bör vara tycker jag..
De ska ju också få ta del av sorgen, inte glömmas undan...

Jag fick höra av de närmaste anhöriga vilket helvetisk liv damen ifråga hade fått genomleva...
Hennes barn berättade att jularna var en av de hemskaste minnen de fick varje år, när deras fäder förstörde denna helg med sitt eviga supande, de hatade julen som barn, hemskt!
Men så är det ju inte nu, och de gör allt för att ordna sina minnen tillrätta,
och det känns bra att de kan prata om det nu för tiden...

Vi har dottern borta över helgen, och nu ska vi med några vänner gå på någon julmarknad,
och bara MYSA, inte stressa och må dåligt, utan se, lukta och ta in i våra sinnen...
Snön ligger vackert på våra gator och torg, kylan biter i våra kinder, och vi har klätt upp oss ifrån topp till tå, långkallingar och hela faderuttan, vi ska inte frysa!

Nu måste vi kila, ha det bra alla vänner...

//Berra

Hej Marie.
I går hade jag fest hemma med 10 personer. Drack julmust i fina glas och INGEN frågade vad jag drack. Vi skvätte i ordentligt med vin till alla som ville ha och det var alla utom en som körde. Är så nöjd både i går kväll och nu på morgonen att jag inte dricker. Noterade precis som du att man får slå sig in i samtalet, eftersom hänsynen sjunker i takt med att vinet intas. Snackade med de som satt närmast till slut i stället för att skrika mig till uppmärksamhet. Gjorde också ett medvetet val i går att gilla läget, och inte dra mig undan för att jag var nykter. Och jag hade precis lika bra utbyte av festen som om jag druckit, ja snarare större behållningen eftersom jag hade bra koll på vad som pågick och sades.
Ha en bra och nykter lördag alla där ute!
/Fenix

Håller med dig, Karin, att man ska dricka även vatten ur fina glas. Det är så mycket godare också! Det gör jag varje fredag- lördag- och söndagmiddag då vi även äter i matrummet. Köket är matplats under veckan.

I gårkväll var jag på middag och den här gången tyckte jag att det var litet jobbigt med dem som drack vin (alla utom jag). Inte så att jag blev sugen - men - ingen lyssnar ju nästan på någon annan! Man får verkligen SLÅ sig in i samtalet om man vill säga något. Förr har jag varit med som de andra och skrikit och försökt få ordet men nu lyssnar jag mest.

I dag blir det litet matförberedelser inför julen. Hemma hos mig har vi verkligen en nedtonad attityd till julen. Det är skönt, tycker vi. God mat är det viktigaste och några paket men stressen försöker vi verkligen undvika. Det blir jul ändå!

Ha de'! Marie

Jag har alkoholberoende lite överallt i släkten, både på mammas och pappas sida. Två av mina bröder är alkoholister, den ena är halvbror och vi är inte uppvuxna i samma hem. Vi har oxå många med ångest-depressionsproblematik. Vilket kan stämma med teorin om att de med låga halter av serotonin oftare blir missbrukare. Så finns det en ärftlig variant så har min tokiga släkt den. :)

Nix, har inte druckit något alkoholfritt vin som smakar bra. Däremot finns det nåt hälsokost aktigt i lite vin liknande flaskor. Amé tror jag det heter. Finns rött, vitt o rosé. Gott, nyttigt bra alternativ om man vill dricka nåt lite festligare själv och ser "snyggt" ut i glaset. Sen kan jag inte förstå att man inte kan få dricka vatten o annat i kristallglasen. Mina gäster får dricka det dom vill i sina glas. Bara för att det är alkoholfritt ska man väl inte behöva dricka i duralexglas?
Nej fram med ärvda kristallen om ni har nån alla nyktra!
Karin

Vad skönt att höra, Karin, att du inte känner något sug! Det gör inte jag heller!
Jag köpte alkoholfria öl på systemet igår och en flaska vitt alkoholfritt. Det ska bli spännande att prova, har bara druckit alkoholfritt, rött, tidigare, och det var verkligen ingen höjdare! Har någon tips om goda viner både röda och vita och vad tycker ni om den alkoholfria ölen?
På systemet köpte jag även en flaska gott, dyrt, rött vin till kvällens värdinna. Det är inget problem för mig att gå på systemet!

Kramar från Marie

Samma här. Inte en alkoholberoende släkting åt något håll så lång tillbaka som helst. Har jag det att tacka för att jag vaknade upp innan några fysiska eller sociala katastrofer hade hänt? Känner inget sug denna fredag.
Kör försiktigt Marie!
Kram Karin

Hej!
Det är samma för mig, Maija. Min mamma dricker aldrig och pappa kan dricka en öl eller en whisky någon enstaka gång. Absolut inga alkoholproblem där!
Jag vet att mammas kusin dricker för mycket men ingen som är närmare släkt.

En ny helg närmar sig och jag och mannen är bjudna på middag. Jag anmäler mig som chaufför så är den saken ur världen. Det är egentligen onödigt att ta bilen då det inte är alls långt till dem vi ska till men jag tar bilen i alla fall. Får skylla på kylan!

Ha en underbar helg allihopa och försök att inte stressa inför julen!

Kloka tankar som vanligt Berra. Jag har funderat en del på arv och miljö då det gäller alkohol. I mitt fall har jag vuxit upp i ett hem där mamma aldrig drack överhuvudtaget. Pappa kunde ta sig en fylla någon enstaka gång. En gång var tredje, fjärde år? Kanske. Nej. Därifrån har jag inte ärvt något miljömässigt gällande alkohol i alla fall. Vad gäller arv känner jag heller inte till någon släkting som har eller haft problem. Men det kan jag inte säkert veta förstås. Inget oficiellt i varje fall. Det ska vara någon "smygalkis" som jag då...
Du skriver så vackert om din släkting. Med respekt och vördnad tar du farväl. Men så är du en insiktsfull person också. Liksom så många andra här - jag gillar er skarpt!
/Maija

Hej Berra.

Jag tycker det är härligt att läsa dina rader. En distans till elendet som gått i alkoholens spår, trots det ändå en ödmjukhet och närvaro till vad som varit.

Det behövs för våra barn någon som är tryggheten som alkoholen många gånger får agera substitut åt, och den någon kan lika väl vara du som din nu bårtgångne släkting du idag ska visa vördnad för. Det påverkar om något huruvida arvet ska föras vidare eller ej.

Hoppas det blir ett fint avslut (åtminstånde jordligt sådant, hur man nu vill tro om det)

H

Tack Berra!
Välformulerade insikter att stoppa i den nyktra ryggsäcken som känns kul att bära just nu. Du förmedlar den härliga känslan Hopp, som är oerhört viktig om nykterheten ska bli bestående.
God helg till dig och alla!
/Fenix

Go'morgon Livet!

..återigen en Fredag och en nalkandes helg...
Ingen stress för mig med vad som ska inhandlas på bolaget, om det är tillräckligt mycket osv..
Ingen rädsla för vad som kommer att hända, får mera pengar över och vet att söndagen har jag kvar...

Nya tankar, nya banor, men jag mår ju faktiskt bättre av det...
Vanans makt har satts ur spel, och jag börjar kunna styra över mitt eget liv...
Tänk vilket "inflytande" alkoholen har på sitt liv, den hade ju i stort sett tagit över mitt bete'ende
helt och hållet, den styrde mig inneifrån och förlade tankar åt "sitt" håll...
Så länge den fanns med i beräkningarna så var den nöjd...
När jag ville bryta dess övertag, så slogs den för sin överlevnad,
och manipulerade mig till ett stormande hav av olika känslor...

Men när man inte "matar" den med nya intag av alkohol så svälter den sakta bort,
och den förlorar greppet och övertaget över mig...
Jag får kontrollen, vilket jag inte har haft på åratal, och det känns lite konstigt att JAG får
plötsligt bestämma vad jag ska göra idag, och i morgon...
Man blir lite vilsen med all den nya "makten" man har fått sig tillgodo..

Men när man slutar att jämföra med hur "kul" det var med alkoholen,
och ser "kuligheten" i verkligheten, så förstår man ju att man har blivit lurad hela tiden...
Någon sorts teater har spelats upp i hjärnan, och man blir personlighetsförändrad...
Impulsiv, svartsjuk, odödlig, och framför allt dum i huvudet...

Man skrämmer sina barn när pappa plötsligt börjar bete' sig annorlunda,
han som var tryggheten tidigare...
Det går inte att förändra historian, men jag kan påverka den historian som skapas idag,
genom då att vara den pappa som jag i verkligheten är, alltid!
Min gåva till mina barn, är att jag för alltid ska finnas för dem, ALLA tider på dygnet...

Återigen, tänker jag på sinnesrobönen, den hjälper...
Jag kan inte ramsan, får inte in den i huvudet, men jag tänker på innebörden...
Och det är väl som med munnarna, det är inte alltid det dom säger som är det viktiga,
utan vad de menar egentligen...

Idag ska jag leva, och det är det viktigaste för mig...
Leva för mig är att jag inte styrs av något som jag inte vill, att jag upplever saker som de är.
Att jag kan påverka mina beslut, och kan se resultatet av det...
Frånvaron av alkoholen gör mig starkare i mina beslut, och intrycken mer givande...
Jag har kontrollen, och nu är det min vilja som håller i styrspakarna i skallen...

Jag kan göra vad jag vill, men vill ändå vara impulsiv och göra en del tokstreck,
men vid mitt högsta medvetande, och ta konsekvenserna av det..
Kan avböja i tid, och aldrig låta det gå för långt...

I eftermiddag ska jag gå på en avlägsen släktings begravning,
hann bara träffa henne en gång i mitt liv...
Och hon har gjort stordåd i den enkla människans perspektiv, slitit med sina många barn från olika fäder, där alla pappor varit svårt alkoholiserade och lämnat familjen vind för våg...

Hennes många barn är nu vuxna och har klarat sig bra med sina familjer...
Och det visar nog bara på att alkoholism inte alltid går i arv!
Hon är en riktigt hjälte, och det finns inget annat jag kan göra,
än att hedra henne vid hennes begravning.
Må hon vila i frid!

Men jag, jag ska fortsätta av leva, med samma förutsättningar som jag skrev här ovan...

Helg Kramar!

//Berra

Hej Berra. Jag är (lite) sura gubben för att det inte snöat tillräckligt. Vill också gå ut och leka med min snöslunga. Den har jag haft i typ 10 år, och en av mina bättre apparater. Den gillar dock inte vintern, eller kyla. Så jag får ställa in den någon timme att tina, sedan startar den på ett ryck. Men ute i minusgrader, inte en chans. Den är dock bensindriven, och utsläppen den bidrar med räcker säkert till att konferera en extra dag i Köpenhamn. Schh, det struntar jag i, hi hi.
/Fenix som också vill ha mer snö

Go'morgon livet!

Idag mår jag bra, precis som livet ska te' sig...
Ingen ångest, och ingen alkohol, de två sakerna håller sig ihop, precis som de motvända...

Det är Onsdag idag, och i mellanmjölkens land, mellansverige så har vi fått snö...
Där ingen har varit framme, så är det vykortslikt, allting är orört...

Det ligger bara ett vitt skönt täcke över det hela, och ljuden ifrån alla bilarna dämpas bort, det blir ljusare och man blir faktiskt gladare i själen...

Jag njuter av snön, trots att det betyder massor av köer skapat av dem som inte har haft vett nog att hålla avståndet på motorvägen, pang....köer!

På garageinfarten var det två decimeter, och min svankrygg började genast knorra, och jag tänkte "Äh vad f*n...", och åkte iväg och tjackade en billig elektrisk snöslunga...
Och roligare att skotta har det aldrig varit, det sprutade fem meter högt rakt upp i luften, och sedan snöade det ner igen, jag skjussade ut det på gatan.
För plogbilen kommer i alla fall köra upp en rejäl snösträng just emot min tomtgräns...
Han har alltid en förmåga att välja plogbladet så att just JAG får ta all sk*t...

På andra sidan gatan bor "sura gubben" som alltid har något att klaga över...
Och nu såg han hur roligt jag hade det, och var troligen frukansvärt avundsjuk på min leksak,
och stod och hängde i fönstret för att kolla vad jag gjorde...
Vad skulle han kunna gnälla på nu då tro?, jovisst att all snö hamnade på vägen, och att han kanske kommer få smaka på en snösträng han också...( men han sa aldrig något..)
Högröd i ansiktet gick han ut och skottade sin infart, och halva gatan!!!

Men vem f*n bryr sig, han har sitt liv, och jag har mitt...
Jag vill dela med mig av min glädje,
och jag tänker inte ta del av hans elände som bara han vill se..

Det är nog bara han som mår dåligt av det, och mitt råd till honom och alla andra "elaka" grannar,
försök glädjas med andra, och försök inte bara finna nackdelar till din egen förmån...

Ja det där lät konstigt, men så är det, han söker något att uppröra sig själv över...
Och jag tänker inte hänga med på dom vibbarna, punkt slut!

Märker ni hur jag distanserar mig från det onda tänket???
Men att jag fortfarande ser det!

Det är skillnaden på mitt liv nu och tidigare, ser det onda, men låter det inte beröra mig...
Och vad som händer med det onda..??, det bekommer inte mig, det är inte min sak att överhuvudet lägga någon energi på längre, puts väck!

I mitt nya "tänk" så styr jag (..eller åtminstone försöker..) över tankarna på det som känns bra...
Jag orkar inte jämnt tänka på hur andra tar det, det får ta det bäst de vill...

Jag måste inte jämnt lägga mina ord eller handlingar på guldvåg
för att avväga vad som kanske inte känns bra för tredje man..
Jag måste börja "stå för mina handlingar", och sluta vara undvikande...

Vill man vara med mig, så får man ta hela "paketet", det är min julklapp till mig själv i år!

"Just idag mår jag bra..." kommer ni ihåg den låten med Kenta?
Den snurrar runt i mitt huvud lite till och från de senaste dagarna, men inte lika sprakigt stämma!

Just nu vill jag bara ha' mer snö, för snö ÄR roligt!

Mors! /Berra

..just idag mår jag bra...

vi fångar just det som är bra
sållar bort det dåliga
selektivt beteende?
jo det kan man nog säga,,eller
en sak i taget
jag har aldrig nånsin varit så lugn inför julen
städa?
äh,inte mer än vanligt,,tänd ett ljus
mys så det räcker
o i år sätter vi ner klackarna!
de som vill träffa oss,
får komma till vår stuga
vi åker inte kors o tvärs som alla andra år
tamigtusan första gången jag känner RIKTIG julefrid
kanske för att jag upplever sinnesfrid i guess
go jul
utan strul
inget åka runt
inte må strunt
saftglögg i glasen
o kattpiss i vasen(?)
o katten skiter under granen
tror skogen flyttat in
men men lyckan är min
över ett nytt liv
ett stort kliv
in i en nykter framtid
kramisar Måne(nej inte är jag full,som en kastrull
bara lulllull, ändå,,,lite flummig är jag,men nykter som en gryende dag)
kan inte låta bli att rimma,,vareviga timma)
inte dåligt,en vanlig måndag,härligt vanlig

Go' ny vecka!, alla vänner!

Återigen en ny vecka har tagit sin början...
Helgens alla göromål har arkiverats som passe', och jag har börjat lägga upp denna vecka...
Det är byst med grejor varje kväll, men det är som det brukar vara en "vanlig" vecka, och allra
helst i December månad...

Året börjar ta slut nu, och det alltid hektiskt i slutet av året med Jul och julklappar, all mat och dess förberedelser, pyntning, julgranar, skinkor och allt och hans moster...
Man ska hinna med och träffa hela tjocka släkten, så kommer det en Lucia mitt upp i alltihopa.
Det hela avslutas med en press om att ha en häftig nyårskalas med buller och bång...
Sedan i Januari så är det som ett vakuum, det finns liksom ingenting kvar, inte pengar heller för den delen, allting bara poff dör ut...

Jag har bestämt mig för att inte låta mig stressas i år,
det tar den tid det tar, och hinns det inte med, ....så hinns det inte med...

Skit i alla traditioner och bara göra det som känns bra, och låta den få ta den tid det tar...
Hellre göra några grejor ordentligt, än att hasta igenom allt lite halvbra...
Det handlar om att kunna njuta av tiden och inte gå omkring med ett ständigt magknip för att
man inte hinner med alla saker..

Jisses, man kan ju bli uppslukad av ett snöskred i morgon, så varför må risigt...

Vi har i alla fall bestämt att vi tar inga gäster i jul, vi blir borta med den ena av släkten, och på annandagen så får någon (..just..annan) ta på sig julmiddagen och klapputdelningen.
Vi har haft vårat elände i år med min "lågkonjuktur", så vi pallar inte stressa upp oss för något sådant dessutom, man måste orka kunna säga "NEJ" också...

Och det mår vi bra över, ...och det står vi för...

Vi gör det vi mår bra av, och skippar det som gör att man mår mindre bra...

Jag har fortfarande inte hittat några klappar åt frugan, och har noll-koll på ev. ide'er...
Men det löser sig, och är inget att gå upp i limningen av, ...maniana maniana!

Märker ni hur jag försöker övertyga er om att jag på ett kontrollerat sätt
"förskjuter" bort problemen...
Det är EN sak jag har lärt mig av min depression, ta in det bra'iga, blockera det dåliga..!

Jag använder mig av samma sak när det gäller tankarna om alkoholen, fast lite tvärtom...

Kom ihåg det dåliga, blockera bort det "förskönandet" av alkoholen...
Det är ju ändå bara som en saga, finns ingen verklighet kopplad till den...

Verkligheten är helt tvärsom, dåligt omdöme, slagsmål, intriger, hustrumisshandel, käbbel, saker som går sönder, kortsiktigt tänk, otrohet, skrapsår osv osv...
Ja allt dåligt kan kopplas till alkoholen, plus den STORA, ...depressionen...

Idag lever jag, trots att det "bara" är en Måndag, jag ser bara det som är bra, bra va?
Och det är inte dåligt...

God fortsättning på er Måndag...

//Berra

hihi,svältdöden nere i källaren,,du kan då få till det Fenix
ja ,,vi ger den jäveln vad han tål
han dör långsamt,,vi matar honom inte längre
Måne

Då i vårt mörka hus, ramlar i väldsamt rus,
sänkta Lucia, sänkta Lucia.
Så är det inte alls i dag, tvärtom puttrar kaffet och äggen kokar. Herr Ågren är på väg att dö svältdöden nere i källaren.
Inspirerande berättelse om lördagskvällen Berra!
/Fenix

förundras över varje morron
så skön
nykter
se fram mot en ny dag
inte önska att det skulle va kväll på en gång
bara njuta av en vanlig dag
trevlig lucia
ska se luciamorron nu
kram Måne

Halloj!

..en liten dagsresume' av lördagen...

Ikväll var vi hos några vänner "nästgårds" kommun, ett par mil härifrån...på middag...
Och det var samma vänner som jag "lurade" senast,
och kunde skjussa hem när de inte trodde på mig att jag var nykter...

Dit klockan sju, och hem klockan halvett, inte dåligt va?
Och det var inte jag som tjatade om att vilja åka hem, det var frugan minsann...
Jag hade det så trevligt att jag hade kunnat stanna minst en timme till, inga problem!

Jag tömde en tvåliters cola själv, tre koppar kaffe, och ett glas mineralvatten...
Och det kändes helt naturligt, ingen som helst reflekterade över mitt bete'ende...
När jag var där för ca 3 år sedan, satt jag mest och surmulade över att jag var fyllchaffis,
gick ifrån och glodde på TV'n osv, helt asocial...

Men inte nu, istället för att tycka synd om mig själv, så tog jag för mig av det sociala livet.
Var högst medveten och för all del drivande i konversationen, jag har ju inga alternativ kvar längre.
Eftersom alkoholen inte finns för mig längre, så behöver jag inte gå ifrån och "surmula"...
Det finns inget rus kvar att längta efter, och jag måste ta tag i min sociala bit i alla fall..

Och vet ni, jag trivs i den nya rollen, det funkar, alldeles utmärkt dessutom..

Och jag satt i bilen på vägen hem och räknade igenom mängden dryck som jag nämnde här ovan, det motsvarar faktiskt den mängden öl jag hade druckigt den kvällen, OM jag hade druckigt!
Så ren "konversationsmängd" är alltså denna mängd dryck, inte undra på att man blev packad!
8 burkar bira (2 kassar) var tidigare min mängd för att gå på middag, överhuvudtaget...
Sedan kunde det ju bli några glas vin till maten ovanpå det hela...

Jag känner mig SÅ nöjd att slippa bolla och älta dessa problem med drickat,
det är en befrielse i sig självt...

När vi sedan gick till bilen vid parkeringen så ser vi ett annat gäng som försöker knö' sig in i en taxi, mer eller mindre (mest mer då..) packade, och de ska sitta i någons knä för att slippa ta ytterligare en taxi, och de håller redan på och tjafsar om vem som ska pröjsa för färden...
Bakdörren slås igen, och rutan vevas ner för att kasta ut en ölburk innan färden går iväg...
Vi passerar den delvis överkörda ölburken i snöslasket, och i mina tankar tänker jag....
Sån't slipper jag, vad skönt...

Vi sätter oss i bilen, och på radion spelar de en behagligt låt,
medans bilen lägger nya hjulspår i snön, och jag tar den gamla vägen hem i natten
istället för motorvägen, bara för att få njuta lite längre av bilfärden..
I backspegel ser jag rosbuketten vi köpte till oss själva innan vi for till middagen, vår helgbukett!
Och i mina tankar for det...fasiken vad lyckligt lottad man är egentligen...

Jag både får leva livet här och nu, och ändå har det kvar imorgon bitti...
Jag kommer inte straffas för att jag gjorde ett dumt val ikväll, utan jag valde rätt, ikväll igen...
Morgondagen äger jag...precis som denna dag som nu är till ända...
Vilken skillnad mot hur det var för ett dryga år sedan...
Ångesten är borta, och livet är tillbaka...

Allt det onda hade en gemensam nämnare...alkoholen...
Kan lösningen vara så "enkel"...???

Sov Gott!

...imorgon är det en ny dag

//Berra

Berra...

En väldigt viktig fråga du lyfter.
Jag har ju oxå en tonåring som gärna är ute på kvällarna.
Konsekventa regler är ett måste.
Det gäller att inte gå på den där om att "alla andra" får vara ute tills då el då.
El att idag har fritidsgården öppet längre.

Om jag blir osäker måste jag ringa runt & kolla el skicka iväg ett mail till "alla andras" föräldrar.
Det kan ju vara bra att komma överäns om en lämplig tid som "alla" ska vara hemma & inte vika från det.

Glöm inte heller bort att kolla att det ok att dn tonåring sover över hos kompisen. Annars kan dom ju vara vart som hälst...
Kommer ju själv ihåg att man sa att man sov hos ngn kompis för att sen vara ute på hyss.

Som förälder kommer vi att vara lite pinsamma... men...samtidigt visar vi att vi finns där & att vi bryr oss om.
Det kommer att löna sig i längden.

Som du säger Berra, öppna upp hemmet till din tonåring & dess kompisar. Oxå en dyrbar investering.

Blir det tok någon gång bör det bli konsekvenser anser jag.... kanske indragen månadspeng, el utegångsförbud. ( ta inte i så ni spricker bara...)
Låt din tonåring vara med & bestämma vilka konsekvenserna kommer att bli om man inte följer reglerna.

Att vara förälder är inte alltid lätt... men det är vad vi gör det till.
När jag vet om det här med arv & miljö, kan jag inte annat än att prata, prata, prata & ha fasta regler.

Kram från Mie.

Jaa du, så har det nog tyvärr varit för fler än mig här på forumet - att vinglaset i tvsoffan ropat så högt på oss att allt annat minskat i prioritering. Stor eloge till dig dock, för omtanke om våra ungdommar!
Grämer mig själv dock att jag först nu, när min dotter är 17, klarar av att börja ta itu med mitt alkoholproblem. Det var för flera år sedan hon behövt min fulla (fel ord, men hittar inget annat nu : ) uppmärksamhet.
Nu har den tiden passerat, vi har en fin relation idag men jag vet att hon haft sina besvikelser över vuxenvärlden, som jag så mycket önskar att jag valt att bespara henne. Nu var det inte så jag valde, och det är svårt att förlåta sig själv.