Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart God morgon 🙏🏼 Så fint sagt och tack så mycket ☺️ Kanske min nästa farkost då? Mot samma mål - Nollköping 0️⃣ Jag har ju både haft M/S Carisie och Tåget så man kanske skulle prova ett flygplan eller kanske en zeppelinare 😅

Hoppas du har en fin dag ute i nykterhet och frihet 🩵

Med risk för att låta krass så undrar jag varför relationen måste överleva alls, om den nu fungerar så dåligt pga hans alkoholism? Alkoholism är ju en sjukdom, inte ett karaktärsdrag. Den bör, och kan, behandlas. Om den sjuke *vill* ta emot hjälp och klarar av att genomföra behandling.
Vad den anhörige vill är ju inte relevant. Sjukdom kan man inte resonera bort. Hade han haft cancer hade du väl aldrig sagt "jag behöver förändra hans cancer, den är så jobbig för mig och vår relation"?
Det är tufft att vara anhörig och att inse att man inte kan påverka någons drickande. Men man måste jobba sig fram till den punkten. Acceptera att man är maktlös.

Vad är det för allvarligt fel kan man ju undra. Kunde inte stå emot igår, blev inte mängder men ändå. Vill ju inte ens...

Har så ofantligt mycket att göra, men det bara läggs på hög nu. Inte bra.

Jag vet redan nu att kvällen kommer bli svår, jag ska försöka säga hela dagen att jag ska köra och hoppas att det blir så.

Skönt att få skriva av sig även när man misslyckas och känner sig hopplös...

@Andrahalvlek läste lite i din tråd, oj vad kämpig situation med mamma, jobbigt när ens föräldrar blir äldre och långsamt försvinner ifrån en. Kul att löpningen går bra. Vilka framsteg u gör, kul💥

@Scallywag och stort grattis till 6 1/2månader som alkoholfri. Stort! Starkt av dig

@Scallywag och stort grattis till 6 1/2månader som alkoholfri. Stort! Starkt av dig

@Scallywag Tack för att du delar! En dag i taget, ja. Satsar på att komma till samma plats som du 💛

Tack bästa @Andrahalvlek❤️ Ja, jag kommer inte släppa honom💪🏻😃🙏🏻
Skönt att du och dina barns pappa kommer så bra överens. Det är ju inte heller en självklarhet.

Kram💕

Hejsan på er,
Grabbarna är hemma men i morgon tar det en av bilarna och drar på en roadtrip och är tillbaka till midsommar. Det blir lite meckigare att få ihop schemat med vara en bil men vad gör man inte gör de små liven.
Dagarna flyter på utan sug och tankar på alkohol, ibland triggar denna sida tankar på alkohol vilket är obra men som tur är stannar det vid tankar och jag känner mig inte sugen på att dricka.
Midsommar blir ett intressant test då umgänge, fysisk plats och högtid står likt planeter i rad och jag minns inte sist jag hade en alkoholfri sådan. Det kan vara nästan 40 år sedan, 37 kanske. Jösses vad åren rullar på och det är hög tid att jag klämmer in en alkoholfri midsommar då den är over due för länge sedan.

@Andrahalvlek du har rätt och det är inte då förvånande att prestationen går upp när alkoholen försvinner. Ditt inlägg fick mig att tänka på en del tidigare elitidrottare i mitt periferiella umgänge som jag vet har druckit mycket under sin idrottskarriär, jisses vilket liv de kunde ha haft och vilka idrottsliga höjder de kunde ha nått om alkoholen hölls till ett minimum.

Ha det bra. En dag i taget.

Kväll i stugan igen, denna faktiskt för mig högaktiva måndag med ett hårt träningspass i form av kraftprovet att pressa mig själv till att gå över den förmåga jag egentligen energimässigt och fysiskt kände jag hade tillgång till. Men det gick vägen utan hjärnblödning eller hjärtslag, och ned till matbutiken kom jag, och en massa tung mat, och då speciellt läskedryck i form av cola-flaskor och mjölk blev det hemsläpat. Men svimmade ju i princip av total utmattning senare på eftermiddagen och sov som en klubbad säl eller nåt sånt till halvtiotiden i kväll. Du kan allt brukade min positive far säga, och tror sjutton om han faktiskt inte hade helt rätt på den punkten. Nu skymmer det på snabbt här i kvällningen och det är dags för mig att dra för persiennerna i köket än en gång. Har alltså tagit mig igenom ännu en måndag som spiknykter. Vilket väl under rådande omständigheter får anses som en mindre bragd så att säga.

Ha en fin kväll!

Åh, herregud. Det tar verkligen aldrig slut. 🫩

@Maud ha en fantastiskt fin semester. Jag håller med om svårigheten att få in känslan av semester särskilt när kollegor har vridit upp semesterkänslan till max och när jag tar semester så är det i början mer av jaha nu är jag ledig några veckor och så givetvis migrän några gånger innan jag landar i rätt feeling.

Det låter verkligen som ett mäktigt flygplan 434 ✈️ och mäktigt antal dagar att checka av med en nolla. Eller ett streck.
Lyfter på hatten i farten! Det är roligt att få hänga med i dina svängar och en ynnest för så många att du delar med dig och är ett sånt stöd, tack för att du bidrar så mycket till att göra forumet till en plats där man vill vara. Kram 🥰

Det låter verkligen som ett mäktigt flygplan 434 ✈️ och mäktigt antal dagar att checka av med en nolla. Eller ett streck.
Lyfter på hatten i farten! Det är roligt att få hänga med i dina svängar och en ynnest för så många att du delar med dig och är ett sånt stöd, tack för att du bidrar så mycket till att göra forumet till en plats där man vill vara. Kram 🥰

@B.Å Kommer också ihåg de du skrev om bananflugorna😂 tror tom jag spara de inlägget😅

Eftervåldet är brutalt!

Exmaken sågar nu även juristens förslag på bodelning med ett - kom tillbaka med något seriöst! Ja, själv tyckte jag det var rätt seriöst att betala för en tjänst för att få hjälp att komma vidare. Samtidigt som han själv kommer med något han filat ihop på kammaren utifrån vad som känns (läs blir) bäst för honom. Inga lagar och regler gäller tydligen där.

Han vill inte att vi ska komma överens. Han vill att jag ska komma överens med honom.

Men egentligen är det ju bra för mig: det blir supertydligt för alla inblandade vem han är. Han har själv skrivit ner det, svart på vitt i text.

På kvinnojouren har man dokumenterat våld på flera nivåer. Inte för att jag uttalat mig om det, jag ringde bara för att få juridisk rådgivning efter tips från annan jurist. De ville att jag skulle komma dit på samtal, och de påminner mig om att jag fortsatt befinner mig i våld.

I Australien kan man nu få upp till 14 års fängelse för detta, lagförslag finns även här.

Som det behövs!

Bilden börjar sakta klarna och jag ser vad han gör nu. Stödet från andra har verkligen varit så hjälpsamt. Allt följer egentligen det mönster de beskrivit för mig, även det som händer nu.

Var rädda om er❣️

Kvällsavstämning ✅

434

Smakar som och känns som en jumbojet - stort ✈️! Mäktigt och nästan lite ogreppbart. Möjligen lite mer ogreppbart att jag levt i 19495 dagar 😂 Men av mina senaste 2920 dagar har de här 434 varit bättre än någonsin!

Ett fullt rimligt och begripligt meddelande. Kände mig nästan lite som Bilbo när han håller tal på sin 111-årsdag
"I don't know half of you half as well as I should like; and I like less than half of you half as well as you deserve". Dvs helt solklar 😂

Nog med svammel. Måndagen har nått sitt slut och jag viker in mig. Sov gott alla 🩵

@danisa Hej 👋🏼 Åh så roligt! Det är nåt knas med AH för jag ser inte när folk har nämnt mig så jag såg inte att du svarat förrän nu. Jätteglad att få en rad från dig iaf 🙏🏼

Asså fäbodar låter fantastiskt och med tunnbröd desto ljuvligare! Ja jag kan inte göra annat än att hålla med - närvaron är obetalbar ❤️

Önskar dig en underbar start på den här korta veckan!
🩵

@B.Å Åh så härligt och positivt det låter!!! Väl kämpat! Du kan vara en hjälte för den delen! Tre månader är stort!

Bananflugorna - jag kan INTE glömma den diskussionen om guldkant vs skitrand. Snacka smolk i bägaren?! 😂 Den här sidan är både ljusare och roligare!!! Heja dig! Stor kram!
🩵

Tack för att du delar🙏🏼 Jag har precis tagit mig ur, men sitter fortfarande med bodelning vilket blir ett elände med denna typ av personlighet.

Även här visade det sig inte ”enbart” vara alkoholen som var problemet tyvärr.

@Scallywag .Vilken spännande resa & man ska aldrig ge upp.Plötsligt faller allt på plats!Det har du bevisat.Grattis!

@Scallywag .Vad härligt!Att slippa fylla & tankar på alkohol.

@Amanda_ Hej! Ja jag upplevde exakt samma som du och alkoholdjävulen satt hela tiden och förhandlade i min skalle "Bara ett glas va...? Jo men kom igen, du klarar att bara dricka ett glas." Efter tusen återfall genom åren så vet jag att jag inte kan ta det där enda glaset, för avgrunden öppnar sig under mina fötter och jag kan inte sluta om jag väl börjat.
De första 2-3 månaderna var jobbiga, men runt 4:e månaden märkte jag plötsligt att jag knappt tänkte på vin längre. Nu efter 6,5 månader känns det självklart att vara helnykter och suget är helt borta och jag känner mig fri. Nu mår jag dåligt av att tänka på att bli berusad och jag är så tacksam att jag faktiskt tog mig förbi de där skitjobbiga månaderna och inte lät mig falla igen.
Det går att komma förbi det.
En dag i taget. Om jag kan, så kan du. :)

@Carisie hej du och alla andra fina vänner!

Det går bra för mig, nu börjar jag närma mig 3 månader i detta andra kapitel. Midsommarveckan är redan här, helt sanslöst vad tiden går fort. Jag kommer fira nykter midsommar och då mina vänner har jag lyckats fira alla högtider nykter…sen jag började min resa i juli förra året.

Den senaste tiden har jag haft väldigt mycket på jobbet - nu ska jag snart börja mitt nya jobb och lämna det det gamla bakom mig. Det känns hela vägen in i skelettet att jag har lyckats bli ”hon som inte dricker” jag saknar det inte, jag vill aldrig mer dricka och jag är så glad och tacksam för allt ni har lärt mig.

Ibland får jag lite sug, det fladdrar förbi (som någon här sa) visst vore det gott med väldigt kallt och krispigt rosé. Jag förstår inte varför hjärnan försöker, det händer sällan men det händer ändå. Tror kanske det har att göra med sommarvärmen, förra sommarn drack jag ju som en galen människa innan jag kraschade och ville dö. När suget fladdrar förbi och jag får upp bilder på ett glas ”läskande” och krispigt vin….då tänker jag på bananflugorna som låg döda i mitt glas när jag ”vaknade upp” förra året. Jag kan fortfarande minnas ångesten och hur jag ville dö och dessutom har jag fler vidriga minnen från mitt återfall. Där jag ligger på golvet och är så patetisk och jag skäms som en hund. Jag är iallafall glad att jag även under hela återfallet insåg att jag aldrig mer kan dricka måttligt/normalt eller bland andra människor. Så skammen får jag bära själv och dit tänker jag aldrig mer gå.

Som sagt det går bra för mig, jag tänker inte ens så mycket på att jag inte längre dricker. Förutom då när jag jag vaknar utvilad och har en härlig dag framför mig och är så tacksam för alla härliga morgnar. Sen har jag använt tiden nu (efter återfallet) och blivit en morgonmänniska på köpet! Somnar tidigt och vaknar tidigt, varje dag. Det hade jag aldrig trott om mig själv men visst går det att etablera nya vanor.

Så det går bra nu och jag ville bara checka in lite. Jag har inte haft så mycket tid över och sen har jag också tyckt att det har varit lite jobbigt att ta del av och dela med mig den senaste tiden. Har känt att det flyter på och ville testa att ”tillfriskna” i lite lugnare tempo. Jag har gått på några möten (AA) den senaste tiden men tycker det med är lite jobbigt, blir så himla påmind om hur vidrig denna sjukdom är och jag har inte riktigt haft tid för det. Alltså just nu.

Alla ni här är mina hjältar och förebilder, är så himla tacksam för er och jag hoppas att jag en dag kan pay it forward.

Tack för att ni finns och fortsätt kämpa. Det är så värt det och kan en så kan vi alla, så det så!

❤️❤️

@Futurista Jag var i samma situation som du. Klimakteriebesvär och en vansinnigt vinpimplande var min vardag. Jag gjorde hundra försök att sluta men trillade dit om och om igen. Jag vet inte riktigt varför jag lyckades den här gången och gudarna ska veta att det var inte lätt, men det gick. Varje gång alkoholdjävulen satt och förhandlade i min skalle så tvärvägrade jag och bläddrade i min dagbok och läste min spretiga fyllehandstil. Dit ville jag inte tillbaka och skammen över allt jag gjort på fyllan var så stor att jag bara blev mer beslutsam.
Nu har jag varit nykter i 6 och en halv månad. Jag förhåller mig lite ödmjuk och säger inte att jag aldrig kan få ett återfall i framtiden, men just nu känns det helt otänkbart. Tanken på att bli full och hur jag beter mig när jag blir det, får mig att må illa. För första gången på många år kan jag lita på mig själv att jag har kontroll och att jag inte behöver känna ångest över vad jag gjorde igår, för jag somnar och vaknar nykter och utan baksmälla. Det är så befriande att slippa den där ständiga bakfylleångesten att det känns nästan overkligt. Jag är glad och tacksam för varje dag jag kliver upp utan den och ha kontrollen att inte låta den får komma in i mitt liv igen.
Klimakteriebesvären blev mycket mildare redan efter ett par månader utan alkohol, särskilt vallningarna.
Om jag klarar detta, så kan du också. Jag hejar på dig!