Senaste kommentarerna i forumet

@Maud Tack syster - jag har koll - har överlevt två sepsis hittills och jag inte planer på att skaffa mig en tredje - tvärtom. Nu tänkte jag bli frisk så jag kan bege mig ut och fortsätta terrrorisera världen med. min blotta existens ❤️ Tack för omtankem.

@vår2022 Tach finaste vårfru 🧚🏽‍♀️ Jag tänkte på dig igår när jag tog av mig min aktivitetsklocka eftersom den tjatade på mig att jag skulle upp och stå och röra på mig och greja. Jag tänkte "nä. nu din lille jävel åker du ner i en låda för jag orkar knappt gå till toaletten när jag MÅSTE så nu blir det inga nöjessquats! Men den är fin..och rosa & så. Snart är jag tillbaka till mitt riktiga jag. Låg och reflekterade inatt över det du skrev om mina "dagar" - det var skönt att läsa en gång till. Jag upplevde känslan en gång till när der gick upp för mig att jag inte VILLE dricka. Njuter lite extra här i min inplastade bädd ❤️

@Se klart Tack snälla du ❤️ All omtanke från er här kan knappast vara av ondo. Tack för att du finns. 🫶🏼

@Blidenjagvillvara77 Tack snälla du 🙏🏻 Snart ät tant tillbaka i action igen och har ett finger i varje gryta så blir allt som vanligt. Fortsätt att berätta hur det går för dig så har jag nåt att läsa ❤️

@Ny dag ÅH....tack snälla för omtanken - jag fightas mot fler baciller än en men om allt ser bra ut får jag nog gå hem imorgon. En av läkarna sa att det vara bra att jag kom inte så det inte blev värre än det var. Jag har feberyrat och pratar om konstiga saker och förmodligen skrämt upp min make för all framtid. Kanske är det bara "exorcistgången" nedför trappan (vi inte har) som fattades. Humoron kommer aldrig att dö - så länge jag skämtar så lever jag. Tusen tack för omtanken. ❤️

@LAO Hej finaste du ❤️ Det verkar som att de fått fast boven nu - ytterligare en bakterie som simmade runt och gömde sig och gjorde mig sjukare. Så nu har jag fått ytterligare ett antibiotikum. Du som lipade lite om flatulens förr i världen - tala inte om eländet. Tur att jag ligger på enkelsal. En fantastisk grej är att jag iaf inte behöver förhandla om något. Jag är sjuk = äter och dricker det jag kan få i mig samt sväljer duktigt alla smärtlindrande tabletter. Hoppas jag får åka hem imorgon -det beror ju lite på provsvaren.

Hur har du det? Snälla skriv en massa saker så jag får tiden att gå ❤️🩵 och tack för omtanke.

Tack för era tankar @geggan och @aeromagnus. Det är väldigt länge vi ska hålla i arbetslivet tänker jag… jag har ju jobbat sen jag var ung, varvat studier med arbete, alltid jobbat heltid, för det mesta mer. Jag känner inte för att mata duvor direkt, men nån annan sorts frihet.
Jag tror som du skriver @geggan, att man anpassar sig lite automatiskt. Sen finns ju utgifter som tex hemstädning som är direkt kopplade till att man inte hinner med när man jobbar. Förr åt vi ofta ute (och drack ett par glas) men allt mer sällan nu. Kläder och sånt bör ju vara mindre kostsamt när man inte behöver spankulera runt på ett kontor och representera sig.
Idag jobbar jag hemma i ett par pyjamasbyxor och en tröja som har minst 10 år på nacken…
Men nu spotta upp sig 😀 jobb och terapi väntar denna måndag, kör och lite frösådder till kvällen. Kram på er!

@fossingen Tycker du har en mycket bra plan, konkret och mätbar. Se till att unna dig ordentligt när det gått ett år, välkämpat så här långt👊

@Carisie hur går det för dig?❤️ Jag hejar på dig💪🏽🙌💪🏽

@Maud jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har också ADHD, jag ser också som en glad energisk och sprudlande person på jobbet, men hemma är jag en grå trött och skrynklig klimakterie-suck som inte vill umgås med någon för att slippa känna att jag inte är som alla andra. Alkoholen har varit ett sätt att stå ut med tillvaron, men med åren så har det blivit att vinet sänkt mig ännu mer och liksom nästan suddat ut vem jag är. Helt ohållbart i längden

@Gräsänkan Tack! 🌷 än är det faktiskt inga problem att avstå trots att han sitter där med sitt glas i soffan varje kväll. Jag har bett honom dra ner. Ber honom hålla sig till att dricka bara någon eller några gånger i veckan, men hittills har han druckit varje dag utom en sedan jag slutade. Just nu känns det bara ledsamt och ensamt att han inte ens vill försöka hjälpa mig, men samtidigt blir jag mer motiverad och nästan trotsig av hans nonchalanta attityd till vad jag försöker göra. Det är som att jag aldrig ens varit viktig, att vår relation och hälsa och gemensamma liv inte spelar så stor roll utan det är vinet han värderar högst.
Det gör ont, men jag ska ta mig ur det oavsett om jag tillslut måste lämna honom också.

@Blidenjagvillvara77 Tack. 🌷Det kommer att bli en känslomässig berg-och-dalbana, men om jag är nykter först och främst så kommer det finnas bättre chanser att ta tag i resten sen förhoppningsvis

@Maud Tack! Jag håller på att försöka lista ut hur forumet fungerar just nu. Men jag tänker att jag ska stanna den här gången. Jag tror jag behöver det här sammanhanget att läsa och skriva med andra för det är inte många jag kan prata med ute i det riktiga livet. Det är bara mina vuxna barn jag varit hyfsat öppen mot om hur mycket jag druckit den senaste tiden. ”Alla andra” tror nog att jag är och alltid har varit en välfungerande vuxen…

Så är det måndag igen, och tre timmar fick man sova innan solen tittade in genom sovrumsfönstret och sade god dag alltså. Vad var det första jag tänkte på kan man tro. Det var nog att jag kände tacksamhet för att ha fått sova till klockan tio som jag bad till Herren om att få göra. Men det blev ju endast till klockan åtta som jag fick sova. Det är väl alltid något sa Fan när han såg Åmål, som det väl heter i talesättet. Man får väl erkänna att det säkert hade blivit lite längre tid med sömn än bara tre timmar om jag hade tänk på att ha en ögonmask på mig för att inte bli väckt tidigt av morgonljuset alltså.

Men det är ju lätt att vara efterklok så att säga. Har nyss dragit upp persiennerna här i köket och funderar på om det inte är dags för en kopp med varm mjölkchoklad och några goda limpmackor snart. Denna relativt sett ny-nyktra rutin är ju något som magen tycks gilla bra mycket bättre än alkohol av diverse slag som man brukade börja dagen med för bara lite drygt 1 år och 4 månader sen. Hade det stått en kall öl i kylen så hade jag nog trots snart 500 dagar som helt nykter skribent nog trillat dit. Konstigt att man tänker på onyttiga drycker än fast man borde veta bättre alltså.

Hade jag inte börjat med att skriva en massa tok på detta eminenta forum så hade jag säkert fortfarande varit storkund hos bolaget. Men den femte i denna månad så är det ett bra tag sedan jag var in på systemet sist och kastade bort en massa pengar för nån timmes dimmig verklighetsflykt. Kassakvittot som nu är oläsligt, men som jag tog ett foto på med min mobil visar att jag var in i denna luriga butik datum 2023-10-05 och handlade öl och vin sist. Får väl se hur det går med nykterheten framöver. Men tar nu allt en dag i taget som är det säkraste. Gör då hur som helst mitt bästa för att fortsätta att vandra alkoholfritt vidare då det väl är det mest logiska liksom.

Ha en fin dag!

@Carisie Finaste du❤️! Krya på dig! Jag utgår ifrån att du är i goda händer men hoppas du kommer på benen snabbt igen! Humorn har du iaf kvar och det är ett friskhetstecken tänker jag🥰! Ta hand om dig ❤️❤️❤️

Vardagslunk hela morgonen skönt! finns ingen tid över att stå vid dörren o höra gångjärnen gnälla. Finns idag en aning av energi att försöka börja sortera ut en del bagage och börja bena i framtiden,
vet inte vart jag läst orden men då jag blundar ser jag en klar text jag tar med idag
”blicka inte utåt för att så snabbt som möjligt få det att fungera, blicka inåt istället och känn efter hur det egentligen känns för att få det hållbart”

Syrran var här i helgen med sin flickvän och sina barn. Nu kommer ljuset ute. Är fortfarande trött och sliten. Jobbet är sådär. Går dit för lönen.

Bra jobbat nu tar vi ett år till.

Som lärare och minst 15 år kvar till pension så längtar man. Jag sparar ca 10000kr/månad för att kunna leva eller starkt bidrag i leverne med aktieutdelningar. Hoppas du får en fin vecka.

Morn!
Måndag o jobb😊
Jag tänker dra ner på mitt skrivande. Inte sluta men minska successivt.
Det känns så stabilt. Men gå in på forumet en liten stund varje morgon som reflektion.
Podd om beroende då o då, något läsvärt om alkohol på nätet då o då.
Jag närmar mig de 3 månaderna med raska kliv o jag känner att det hänt ngt inombords, något bra.

Nu ska jag låta tangenterna vila iaf till Imorgon. Tant Sug klarar jag ändå.

Må så gott idag!🥰

@Åsa M tack för dina tankar, jo, verkligen mitt val men en gnutta hopp finns fortfarande. Om det blir en rejäl förändring. Har inte gett upp den tanken än. Men absolut otänkbart att fortsätta som hittills, det beslutet är åtminstone stabilt äntligen.

@gros19 tack för svar, absolut mitt val. Fram tills nu. Men aldrig mer. Så långt har jag i alla fall kommit. Håller på att lära mig mer om medberoendemekanismerna och ser aningen klarare för var dag. Frågan är om det går att stanna kvar alls, dvs lita på en varaktig förändring. Inklusive ”upprättelse” eller vad jag nu letar efter. Men du har så rätt, jag kunde lämnat långt tidigare.

Hejsan! @Norrsken10019, Bipolär sjukdom gör ingen människa glad. Det kom jag att tänka på direkt när jag läste din text. Min mor drack aldrig alkohol, men hade en svår och knepig variant av bipolärt som då kallades manodepressiv sjukdom. Något som som gav henne psykoser ibland som inte var av denna värld. Jag var väl en sex år när hon i trettioårsåldern första gången vaknade till mitt i natten och skrek rakt ut och rabblade en massa konstigheter helt osammanhängande alltså. Trots detta så ville psykakuten i staden vi bodde i först inte hjälpa henne det minsta.

Det var först när hon hade slocknat och somnat till på en soffa i entrén till läkarmottagningen som det till sist av en till synes lycklig slump hände sig att det kom förbi en äldre och mera bevandrad läkare som egentligen visst enligt farsans ord senare var ledig. Läkaren sade då åt nån förvirrad eller helt ointresserad sjuksyster som väl mest ville gå hem då mottagningen hade stängningsdags, att ser du ingenting alltså... Denna människa hon är ju så sjuk att hon måste läggas in omgående.

Fick senare höra av farsan att hennes hjärta visst speedade så hemskt att hade hon inte varit ung och stark i kroppen så hade man nog fått växa upp utan nån mor. Minns att det tog en sex veckor innan de hade provat in en medicin som fungerade dugligt på henne. Skov kallas det när en patient med bipolär variant av svåraste arten ibland kan bli icke kontaktbar. Minns även att morsan var som olika personer var gång hon kom från psykiatrin och hade fått diverse icke direkt rätt anpassade mediciner utprovade. Så nog har @LAO rätt i att ni har mycket spännande att se fram emot.

Det enda som fick min mor att stå ut med tillvaron var visst hennes andliga tro och väl det faktum att farsan aldrig lämnade hennes sida vilket många av hans arbetskamrater på den tiden ifrågasatte. Men kommer ihåg att farsan var av den gamla skolan som lärde ut att har man hållit ihop som gifta eller ett par i goda dagar, så får man liksom se det som att har man tagit Fan i båten, så får man ro denne i land. Rätt imponerande inställning, men inte var det väl nån nöjesresa alltid om man så säger.

Morsan brukade säga att det var tur att farsan var så militant motståndare till allt vad droger och alkohol hette annars hade hon nog snart suttit lika fast i alkoholträsket som hon gjorde i rökandet av cigaretter ända tills hon fick sluta med det då hon till sist knappt kunde andas av den skiten. Det blev då istället andra nikotinprodukter. Det är inte alltid som ett missbruk bygger på dålig karaktär om man så säger. Det är ofta som det är okända psykiatriska diagnoser som är underliggande orsak till ett skadligt drickande. Men har man en psykisk sjukdom så finns det ingen plats för drickande alls är väl min ståndpunkt liksom.

Det här blev en lång text, men sammanfattningsvis så vill jag väl mest säga att det för er skull om ni orkar kämpa på tillsammans, handlar om att aldrig ha nån alkohol hemma eller ens använda sådan då personer med bipolär sjukdom inte har någon nytta av nervgiftet alkohol kort sagt alltså. Hur som helst, hoppas att det ordnar sig för dig, och att din man får vettig medicin som fungerar skapligt.

Kämpa på kompis!

Idag tog jag upp det!!
Började med att säga att jag hörde av en bekant att hen sett min sambo på systemet och att jag haft en magkänsla (som dom andra gångerna som stämt)
Då får jag direkt till svar…vilken dag och mer exakt när skulle det vara…säger att det vet jag inte…varpå han säger, ja men jag har ju köpt hem en vinflaska någon gång tidigare, kanske var då!
Men då sa jag att detta var mer i närtid.
Då säger han, jag känner att jag har sjukt bra koll på mig själv nuförtiden och jag mår bättre än på länge!
Säger att du svarar inte på min fråga…men han mumlar nå att ja jag kanske varit där men har koll…det var bara då!
Så då får jag bara vara ärlig och tala om att jag kollat kontot och slängde fram lappen där jag skrivit upp datum och summan!!
Då säger han, ja men jag kan förklara…ska vi gå ut.
Nu är jag så ledsen,arg…ja alla känslor och minnen sen tidigare bara väller fram!!!!
Han tycker nu att det känts så bra att han kunnat styra mer drickat till helgen och att han kan kontrollera det!!
VERKAR INTE FATTA GREJEN MED ATT HAN GÅTT BAKOM RYGGEN TOTALT!!
talade om jag vattenglaset inte bara spillts ut nu utan typ gått sönder!
Skönt att få ur sig, men jobbigt nu framöver å få ordning i sig själv hur man ska gå vidare!

Bra kämpat av dig! Och en bra plan låter det som! Otroligt starkt känner jag också om du avstår trots att din man dricker. Den styrkan vet jag inte om jag hade hittat. Inte just nu i alla fall.