Senaste kommentarerna i forumet

@Kärringen många kramar till dig, det är starkt när man plötsligt ser misären och orkar ta sig ur den.

@marte du grejar detta! Att ha tagit barnen ut ur en ohälsosam miljö är det viktigaste steget. Säger som ovan, sök hjälp för egen del och om barnen visar tecken på att behöva stöd så ta stöd för dem också.

Hej arre33!

Välkommen hit, vad fint att du hittat till Alkoholhjälpen och forumet. Här finns mycket hjälpsamt som jag hoppas att du kommer att kunna ha glädje av.

Du skriver på ett målande sätt hur du påverkas av relationen till din pappa och hans drickande. Det låter som om du fick uppleva något som du längtat efter när din pappa fick hjälp och hanterade alkoholen annorlunda. Håller du med? Att det känns tungt och kanske till och med tyngre nu än innan är inget konstigt tänker jag. Du fick något som var positivt och blev sen av med det.

Att som anhörig stå bredvid någon som dricker är utmanande, oavsett hur mycket du själv vill att situationen ska vara på ett annat sätt så är det i slutändan den som dricker som själv behöver hitta tillräckligt med motivation för att vilja förändra. Vad tänker du om det?

Det finns heller inget enkelt svar på hur du som anhörig ska göra, ingen strategi fungerar för alla. Du behöver utforska vad som blir bäst för dig och det kan bara du veta. Andras tillvägagångssätt kan så klart vara en jättebra inspiration men det finns inget rätt eller fel. Om du vill kan du även gärna gå in under anhörigstöd här på sidan för att läsa mer. Och fortsätt gärna att vara aktiv här!

Önskar fin helg,
Miriam Alkoholhjälpen

Nu har det gått 14 dagar och jag har inte druckit en droppe alkohol, jag har inte känt minsta lilla sug. Igår kom jag i kontakt med en kurator som utbildar sig som KBT terapeut, hon undrade om jag skulle vilja gå igenom ett KBT program med henne. OM jag vill, jag blev så glad så att jag nästan började gråta. Jag vill verkligen reda ut vad mitt beteende grundar sig i. Nu håller jag tummarna för att jag blir godkänd och då börjar det hela om ca 2 veckor. Det innebär samtidigt att jag måste hålla mig ren och det blir inga problem, jag har ju något positivt att se fram emot. Jag följer flera trådar här och är tacksam för att få råd och tips hur jag skapar en positiv vardag. Trevlig fredag och hoppas att helgen bjuder på fint vårväder. 🌞

Detta går inte riktigt bra med nykterhet. Suck... tog ledigt 2 dagar och druckit. Helt sjukt beteende men jag mår inte bra mentalt. Har bett om att få komma och prata men står på väntelista. Känns inget vidare nu. Ska försöka ta tag i lite sysslor nu ändå. Men jag fortsätter med målet om att klara av att inte dricka. Skulle vara ett så skönt mål om man höll sig från alkohol och var nöjd med det. Men känns så tröstlöst. Hoppas ändå på en ljusare framtid.

Och du.. det finns ett gott slut. Men det tar på krafterna men det är helt rätt.

Du orkar mer än du tror 🤗🤗🤗

Hej
Jag tänker som så att du och barnen bor själva så ni får en trygg miljö.
Om han blir bättre så utöka kontakten.
Det är ju oerhört vanligt med dessa löften.

Viktigaste är att kidsen omgående får en hemmiljö miljö utan missbruk och det är det ju i nuläget du som måste säkra.

Det blir en tuff process så ta samtalsstöd

Jag undrar om det finns ngn som kan berätta om hur det är att leva vidare ensam, med barn, efter att ha skiljt sig från en drickande person. Hur lever ni i dag? Har ni någon kontakt med ert ex?

Jag har precis bestämt mig för att lämna min man efter att för 2,5 mån sedan förstått att han har grova alkoholproblem (dricker varje dag och har smugit senaste 5-6 åren). Men det känns FRUKTANSVÄRT att ha fattat det här beslutet, även om jag vet att det är rätt. Jag måste ju. Min man säger att han ska jobba på att bli frisk och att det kommer vara "fixat" om någon månad när vår skilsmässoansökan vinner laga kraft. Jag tror inte på att han verkligen vill sluta dricka (bara att han gör det för att jag vill och för att han förstår att jag annars kommer lämna honom) och jag tycker det låter fullständigt orealistikt att han skulle kunna nå tillfrisknande efter 6 mån. Han verkar ha noll koll på sitt tillstånd. Alt känns så mörkt och tungt just nu - varför måste jag vara den vuxna, jag orkar inte. Kan det finnas ett gott slut för mig och barnen?

@förvirradtjej
Jag loggade in här för att se om det kommit upp ngt nytt och att läsa din text var som att läsa ngt jag själv hade kunnat skriva för flera år sedan. DÅ FÖRSTOD jag inte att det var ett problem vi hade (undrade jag ens?) men I DAG VET JAG. Ja, in man dricker för mycket. Ja, han visar beroendeproblematik. Nej, det kommer inte ändras eller bli bättre. Det kommer bara bli mer.

Jag har levt med min man i 22 år och redan från början tyckte jag att han drack för mycket vid fester. Han har beroende i släkten men när jag rådfrågade hans föräldrar och beskrev min rädsla för att han också skulle bli alkoholiserad blev jag bara avsnäst. De har normaliserat drickande och supande ser jag nu 20 år senare.

För 2,5 mån sen fick jag det svar på vitt att min man är akoholiserad och att han under de senaste 5-6 åren även smugit med sitt drickande. Hur kan jag inte ha sett? Hur kan jag inte ha fattat? Hur kan jag inte ha reagerat på att det var mycket öl - varje dag?? Det enda jag har märkt är att han slutit sig och avskärmat sig från mig och barnen. Som jag önskar att jag vetat att detta är ett av de tydligaste tecknen på beroende - när inget annat än alkoholen är intressant. Jag känner mig så jäkla lurad på alla dessa år som vi levt i limbo.

Jag säger bara - han dricker för mycket, det kommer inte ändras. Lämna honom i dag. Vi har inte tid att slösa bort våra liv på någon annans problem.

Hur ska vi bäst hjälpa vår dotter hon har problem med vin och hon har blivit utslängd av maken .nu säger han att hon inte får träffa barnen även om hon blåser innan.hon mår psykiskt dåligt och hon vägrar behandlingshem.vi har hjälpt henne ekonomiskt och med bil .känns som inget vi gör eller säger hjälper längre .hon kommer bli bostadslös och utan jobb om det inte händer något snart.hur mycket ska man hjälpa och vad kan man göra för henne.kan säga att hon är expert på att ljuga för oss.vill ju att hon ska kunna få rå om sina barn .mannen har blivit väldigt elak i ord mot henne.
Känner mig så maktlös och mår som en skit.

@Flarran Ja, gamla bilar har jag haft nog av i mitt liv. Jag har lovat mig själv att aldrig mer ha en bil som är äldre än tio år, just för att slippa allt meck med verkstad i tid och otid. Jag betalar hellre varje månad för att slippa det jobbet. Tid är också pengar. Min nuvarande bil hämtade jag ut ny i december 2015, så det var hög tid att byta in den medan jag fick något för den.

Rostskadan på bagageluckan kom verkligen som en kniv i ryggen. Det skulle kosta 15-20 tusen att byta hela luckan. Jag var riktigt knäckt ett tag. Säljaren igår sa att utan rostskadan hade jag fått 60 tusen, och jag fick 57. Så man kan säga att jag kompenserades för de nya sommardäcken jag köpte igår, för 6.800 kr.

Jag kan välja att vara sur för att jag köpte nya däck helt i onödan igår, eller så kan jag välja att vara tacksam och glad för att jag faktiskt fick 57 för min nuvarande bil och att jag på onsdag ska hämta min i princip nya bil 🤩 Jag väljer förstås det senare. Vinterdäcken betalar jag glatt av på några månader. Lite svinn får man räkna med.

Ha en bra dag kompis!

Kram 🐘

Ännu en natt med god sömn, så tacksam för det! Konstiga drömmar om beroende och jag var mycket tacksam när jag vaknade. Idag är jag nykter!

@Himmelellerhelvette Får nog lyssna på boken flera ggr för tankesättet tilltalar mig. Att upptäcka sig själv och hitta orsaken till lidandet=alkoholen och bulimin. Att parallellt arbeta med mindler tror jag kommer bli bra, det kan iaf inte bli sämre. 🥰

Hejsan! @Andrahalvlek, tänkte bara titta in en sväng och säga God Morgon liksom. Såg att du har köpt ny bil och allt. Det brukar alltid vara lite spännande med en ny bil. Minns att farsan var riktigt bilintresserad, men han lyckades mest få tag i gamla skrotbilar som alltid krånglade och gick sönder på alla de märkligaste sätt.

Morsan var måttligt road av hans bilaffärer kan jag då säga. Men hans hobby när han var ung och pigg var nog att provköra olika modeller tror jag. Han lyckades nog prova de flesta vanliga bilmodeller. Det var allt från en vit Opel till den sista som blev en Waz Lada, röd till färgen.

Men den bil som han nog gillade allra mest det var en gräddvit Mercedes som han brukade skryta om hur tyst och fint den alltid gick. Kommer ihåg att han ibland råkade ut för riktiga skräckexempel till skrotbilar. En gång så var det en Saab som väl höll en vecka innan den la av. Tror den skar i motorn. Men den hade han ju inte gett mer än ett par hundringar för heller.

En gång var det en gammal Opel Capitän som visst i många år gått som taxi. Den funkade inte bättre än att avgasröret ramlade av efter vägen hem från säljaren tror jag. En annan gång när vi hade varit och hälsat på och ätit god mat hos mormor då åkte vi i en folkvagn som lade av efter vägen hem en ruskig höstdag. Det var nog visst nåt elfel på den. Då fick vi skjuts av några hyggliga raggare som stannade till vid vägen där vi stod och huttrade. De körde oss hela vägen hem, minst en fem sex mil alltså.

Har själv bara haft en bil som jag köpte precis när körkortet var färskt. Det var nog 1986 eller nåt sånt där. En rätt bra AUDI var det. Men jag åkte inte så värst mycket bil, det var väl mest att man ville vara som alla andra och ha bil när man var artonåring. Det är nog idag tjugo år sen man höll i en bilratt sist. Numera åks det hellre taxi, blir mycket enklare och billigare så om man då inte behöver pendla till nåt jobb vilket man slipper alltså. Hur som helst, kör försiktigt.

Ha en bra dag kompis!

Det är viktigt att förstå sig själv och sina triggers och sitt sammanhang och för mig är det fortfarande en process. Jag tror som Vår att det är bra att få stöd när tankarna far på det sätt som du beskriver.
Jag lyssnade på Alkispodden tidigare och en av programledarna där beskrev att han, när han började bli för självcentrerad, gjorde tjänst för att vända blicken från sig själv.
Den typen av tankar som du beskriver, att inte känna sig hemma, känna sig annorlunda, ifrågasätta om man är genuin etc etc är inte hjälpsamma alls tror jag. Det är klart att man ska reflektera, men när man börjar älta så är det inte längre hjälpsamt och dags att bryta. Jag har jobbat hårt med ”här och nu” och ”den jag vill vara”. Det är supersvårt ibland och till viss del säkert svårare under perioder. Det är vår, många är trötta. Tröttheten bidrar ju inte till att man lyckas bättre. Det är lätt att hamna i negativa tankar eller djupa tankar om sig själv och jag tror att det är bra att försöka bryta det där. Att flytta fokus till hör och nu. Där kan man alltid agera på ett bra sätt och känns det inte bra i magen, så kan man göra något åt det. Sen är det ju viktigt som du gör att fundera över ätstörningen och sammankopplingen med alkohol och sånt, det jag tror är destruktiva tankar som man ska försöka hålla undan litegrann är de där man analyserar sig själv och inte kommer framåt. Dör man ifrågasätter sig själv. Om man hittar nåt man inte gillar kan man försöka göra något åt det, men man behöver se de där negativa tankarna i sitt sammanhang och vara Självsnäll. Då blir det heller inte lika viktigt att det finns andra likadana. Även om du träffar andra nyktra alkoholister så kommer kanske just det att vara det enda ni har gemensamt. Jag skulle till exempel inte vilja delta i en grupp som anser sig vara ”uppsatta” och ”för mer än andra” av denna enkla anledning att de inte dricker på grund av tidigare alkoholproblem.
Jag tror att man får börja hos sig själv. Att gilla sig själv, förstå sig själv, acceptera tillkortakommanden. När man börjar kräva perfektion av sig själv blir det svårt.
Så vila i det du lyckats med. När du började skriva här tänkte jag nog att du kanske skulle sluta snabbt, eftersom du inte hade kommit så långt innan. Men du gick från klarhet till klarhet. 20 månader kan tyckas långt, men det är mycket att processa och det går kanske i ”skov”. Men blocka de negativa tankarna i den mån du kan och återvänd till hör och nu. ”Närvaropodden” är en hit. Där finns olika tekniker för att jobba med sina tankar beskrivna, så att man inte fastnar.
Lycka till nu! Jag tycker verkligen att du är toppen och en stor tillgång här i forumet!

@Carisie Bra där!
Natalia: Jag var inte heller duktigt igår, men hänger på dig med enhetsfridag. Det ska jag unna mig.

Nu skapar vi en bra fredag! Kaffet är upphällt och intas framför morgontv och det snöar utanför. Snart jobb!

@Andrahalvlek Tack🙏Det är så konstigt att jag tvingar mig tills sånt när jag inte ens gillade det när jag drack som du säger. Kram

@vår2022 Det är verkligen galet fascinerande att kroppen signalerar när man inte följer vägen man vill gå. Bara man börjar lyssna på kroppen och fråga vad som är fel kan man börja hitta alla svar. Jag tror på att man hittar dom allra flesta svaren man letar efter inom sig själv bara man tränar sig på att känna efter och lyssnar. Kram

@Ny dag Vad roligt att du redan hittat den❤️Kram🙏

Godmorgon @Carisie!
Skönt att du lät bli flaskorna, blir bättre förutsättningar till en ny pigg och bra dag. Jag var inte lika duktig igår men ska skapa en ny bra dag ändå. Är ledig och det blir det inga bromsklossar idag. Ska jobba i helgen.

Önskar er alla en skön dag ❤

När man väl är trygg i sig själv då är man även trygg i helheten, då råder det inre harmoni och balans, då behöver man inte längre jaga efter yttre stimulans. Har nyss öppnat fönstret och fått mig lite morgonluft. Snö har fallit och färgat världen vit igen här på gården. Hörde några småfåglar i träden kvittra och undrade lite stilla vad dom funderade på för nåt. Nog kan man allt vara tacksam över att slippa stressa omkring och längta efter att vara tomt berusad och dimmig av alkohol är nu känslan. Sitter här vid köksbordet och dricker lite vanligt friskt vatten. Bara att vara, är då ibland det största man kan få känna i stunden.
Ha en fin fredag!

@förvirradtjej
Bra att du skriver här. Att sätta ord på tankarna, få andras perspektiv och sedan låta det som du är mottaglig för, landa hos dig.
Jag hade inte varit den jag är idag, om jag inte haft mina 10 år som medberoende. Och jag älskar versionen av mig själv idag.
Jag har lärt mig allt om gränssättningar som jag behövde kunna. Sedan övar jag fortfarande på att sätta gränser.
Jag utbildade mig till mindfulnessinstruktör bara för att hjälpa mig själv.
Efter en tid hjälpte jag andra. Nu hjälper jag andra nästan dagligen, med att berätta om verktyget SOAS, att stanna upp i det som sker just nu, observera det som sker just nu, acceptera det som sker just nu. Och svara eller släppa taget om det som sker just nu.
Många fina samtal blir det med alla möjliga människor.
Jag behövde upptäcka vilka behov jag hade. Jag hade ställt mig frågan hur vill jag leva mitt liv redan för 20 + år, då jag insjuknade i en bipolär sjukdom typ 2. Och jag ville inte leva med medicin men var tvungen att ta dem i 10 år. Snart firar jag många år utan. Mindfulnessträningen har fått mig att hitta ett balanserat och hållbart sätt att leva.
Genom att ta hand om mig och lyssna på mina behov.
Men åren då jag önskade bli en mamma gick förlorade att ta hand om ett stort barn, mitt ex som levde på mig när han gick i personlig konkurs.
Jag ser allt som lärdomar. Och jag behövde dessa lärdomar.
Bara du vet, vad du behöver. Och om du inte vet det, så kan du bara ta reda på dem.
Och kära du, det kan ta många år
För alla. Som lever i missbruk eller inte.
Det är många som snurae i sina ekorrhjul utan att stanna upp.
Det gjorde jag.
Men jag var tvungen att stanna upp. För att överleva.
Och nu lever jag. Varje vaken minut. Var rädd om dig.
Du har bara ett liv. Tror jag.
Varm kram.

God morgon i stugan ☕️
Här intas kaffet på tuben istället för i korridoren idag. Igår eftermiddag kände jag att jag kanske skulle få en utmaning eftersom jag skulle vara hemma i min ensamhet. Undrade om jag skulle få nåt sug efter "nåt trevligt" till ensammiddagen eller solosoffhänget - men inget uppstod trots att jag stötte på flaskor lite här & där när jag öppnade skåp & kylskåp när jag fixade i köket. Men ICKE! Jag knyckte lite på nacken åt dem och tänkte "idag får ni mig inte" 😅. En dag i taget. Ikväll har jag inte ens tid att tänka på saken för jag ska hem & packa en väska och åka till svärfar på ön ❤️. Hoppas att ni får en härlig fredag dag och kväll och att livet går i den riktning ni önskar - med eller utan E.

Hejsan! @Andrahalvlek, Ja, nog är det en berg och dalbana det här med tankar och känslor när man inte häller alkohol över allting. Det går ju i längden inte att försöka att smita iväg från sig själv så att säga. Men ibland är det jobbigt, men håller man bara i och ut på alla plan så kan det tydligen bli riktigt bra till sist. Tror till och med att musikkänslan börjat komma tillbaka så smått. Det upptäckte jag när jag satte mig ned och klinkade lite smått på mitt keyboard nyss. Blev väl några pianotoner som det kanske eventuellt kan bli nåt av framöver. Har ju faktiskt så smått funderat på att göra en vårmelodi snart liksom. Blev inspirerad av fotot jag tog på ett par tussilago för några dagar sen.
Ha det fint kompis!

Ja, det är för mycket och ett stort problem med sjukdomen är att det blir värre och värre med åren. Jag levde 13 år med detta och det slutade inte. Han förnekade och vill inte ha hjälp utan jag blev problemet som han gjorde sej av med och det gör sjukt ont. Jag uppmanar också dej att tänk på dej själv och ditt liv. Hur många år vill du vara med/offra? Hur tar du dej ur? Förstår du gärna vill se på det här mer positivt men läs runt här, lär dej om sjukdomen och medberoende. Så många liknande historier. Kraft och kramar till dej.

@Flarran Skönt att du mår bättre! Den nyktra resan är lite av en berg- och dalbana.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Wow! Häftigt att du börjar se din värderade riktning igen, din inre kompass som ska leda dig till din kärna❤️. Det du berättar om hur du tvingat dig att göra saker du inte gillar för att vara tillags och hur det känts så fel inom dig och förvirrat dig.

Det hände mig häromdagen, jag sade saker som kändes helt fel i kroppen till en kollega och som fick mig att må dåligt, någon slags oro som var jättejobbig. Som att kroppen reagerar direkt numera när jag inte följer min värderade riktning. Det var obehagligt men ändå fascinerande på något sätt. Jag gick en promenad för att försöka låta det landa och ge mig klarhet. Det kändes som något nytt, i alla fall på ett annorlunda sätt inom mig. Tänkte att nu kommer jag inte ens att kunna dra en vit lögn längre för kroppen kommer att reagera med obehag😂. Jag kontaktade min kollega och sade vad jag kände och att jag sagt saker som jag ville förklara bättre. Jag var helt sann och ärlig och obehaget släppte. Min kollega hade inte alls reagerat på ett dåligt sätt och var tvärtom tacksam för att jag delade med mig och var så ärlig. Ska tillägga att det inte handlade om kollegan i frågan. Vi hade ett bra samtal och det känns som vår tillit till varandra blev starkare.

Vad jag vill säga att det är en häftig process och en slags nivå upp känns det som, i en personlig utveckling. Att kroppen reagerar och att man är lyhörd på signalerna och förstår signalerna efter lite letande och självreflektion/rannsakan. Det kan vara obehagligt, men det är tydliga signaler om att något inte står rätt till och att det handlar om kärnan, tankarna om sig själv. Sin värderade riktning. Och att man har ett val och kan ställa tillrätta om man är sann och ärlig mot sig själv och andra. Då lättar man på trycket av obehag.

Så jag tycker att det du kommit fram till är så häftigt! Ha det gott och kram❤️